6

Motion

1978/79:2219

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av propositionen 1978/79:99 om en ny trafikpolitik

Propositionen 1978/79:99 ”Ny trafikpolitik” innebär att 1963 års trafikpolitiska
beslut äntligen upphävs. Det som då sades innebära att varje trafikgren
skall bära sina egna kostnader fick reellt till följd att järnvägen betalade sina
reella kostnader och att skattebetalarna betalade en stor del av vägtrafikanternas
kostnader.

Effekten av denna trafikpolitik kan inte ha undgått någon: nedlagda
järnvägar och indragna tågturer, en snabbt expanderande privatbilism och
godstransport via lastbilar - en trafikpolitik till nytta och glädje för bil- och
lastbilstillverkare, oljebolagen och vägverkets entreprenadfirmor, men en
gradvis förstörelse av det kollektiva trafiknätet.

Då det nu äntligen är tid för en ”ny trafikpolitik” finner vi att det delvis är
samma gamla trafikpolitik som hittills. Järnvägens kapitalkostnader skall
visserligen minskas med 215 milj. kr. per år. De pengarna skall läggas på
minskade biljettkostnader under veckodagar då trafikintensiteten är låg.

Minskade biljettpriser är bra och kommer att öka antalet resenärer. Mera
handikappvänliga tåg, samordning av olika kollektiva transportmedels
tidtabeller och billigare godstaxor likaså. Men hur blir det med kärnfrågan i
den nya trafikpolitiken? Det blir den gamla trafikpolitiken, nämligen att
fortsätta nedläggningen av vårt järnvägsnät.

Beträffande 176 mil av det nuvarande järnvägsnätet skall ”frågan om
fortsatt persontrafik prövas” och på 134 mil skall ”ytterligare utredning
göras” innan man avgör om även de skall ”prövas”. Trots ordvalet kan ingen
sväva i tvivelsmål om att det är fråga om att lägga ner ytterligare ca 30 % av
vårt järnvägsnät.

Besluten om att lägga ned järnvägarna skall avgöras av kommuner och
landsting, och för att göra det särskilt attraktivt att lägga ned bandelar skall
den summa som SJ beräknar som förlust överföras till länshuvudmannen för
att driva buss och/eller taxi på de berörda sträckorna under fem år. Därefter
utgår nuvarande bidrag för olönsam landsbygdstrafik.

Det är alltså inte nog med att vi inte skall få åka tåg på de nedläggningshotade
sträckorna. Vi skall dessutom via skattsedeln betala för de förluster
som skulle uppstått om vi haft tågen kvar. Att denna gamla trafikpolitik
måste avvisas är uppenbart.

Lika uppenbart är att vi måste få en ny trafikpolitik, som bygger på en
långsiktig utveckling av kollektivtrafiken, däribland järnvägen. Detta
innebär en trafikpolitik som i stället för nedläggning utgår från behovet av en

Mot. 1978/79:2219

7

upprustning och utbyggnad av järnvägen, t. ex. mellan Övertorneå och Pajala
och en förlängning av ostkustbanan mellan Örnsköldsvik och Umeå.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:99 beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om järnvägsnedläggningar eller begränsningar av
persontrafiken på vissa bandelar.

Stockholm den 22 mars 1979

ROLF HAGEL (apk)

ALF LÖVENBORG (apk)