Motion

1978/79:2212

av Olle Göransson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:96 om vissa organisationsfrågor
m. m. rörande försvaret

I föreliggande proposition föreslås att Västmanlands flygflottilj (F 1)
Västerås skall läggas nedden 1 juli 1983. Nedläggning av F 1 Hässiö har även
varit aktuell vid tidigare tillfällen.

Från Västerås kommun och länsstyrelsen i Västmanland har starka skäl
talat emot en indragning av F 1. Dessa skäl har under åren förstärkts och nya
har tillkommit.

En bristande balans råder mellan industri och servicenäringar inom länets
näringsliv. Detta förhållande gäller i hög grad även Västerås, sedan hänsyn
tagits till kommunens roll som länscentrum med därav följande regionala
servicefunktioner. Den låga serviceandelen i länet i förening med en starkt
dominerande industrisektor, sammansatt av ett fåtal stora företag, får till
resultat en dåligt differentierad arbetsmarknad med alla problem detta
innebär med tanke på valfrihet och möjligheter för fler än en i samma familj
att få arbete. Om en positiv utveckling inte skall hämmas, måste en ökad
differentiering av näringslivet uppnås i länet. Problemen med det ensidiga
näringslivet accentueras under nu rådande förhållanden med omstrukturering
och personalreducering inom industrin. Stålindustrin, som är av stor
betydelse för sysselsättningen i länet, har stora problem. Stålindustrin har
varit föremål för intensiv utredningsverksamhet, men initiativen har nu
överlåtits till industrin. Resultaten av detta kan bli att betydande förändringar
kan komma att ske, men i avsaknad av en statlig strukturplan är det oklart i
vilka former och var. Även inom andra industribranscher föreligger svårigheter.
Betydande neddragningar har skett de senaste åren. Men även
omfattande strukturförändringar med personalminskning som följd kan
förutses. Detta kan komma att påverka arbetsmarknaden i länet mycket
allvarligt på både kortare och längre sikt. Andra förhållanden som påverkar
länets industri (ASEA-Atom, ASEA m. fl.) i ogynnsam riktning är osäkerheten
när det gäller energifrågorna. För länets utveckling är det i detta läge
särskilt ogynnsamt om län och kommun skulle drabbas av det avbräck en
nedläggning av F 1 skulle innebära.

Till de allmänna bakgrundsförutsättningarna i resonemangen om F 1 hör
även de förändringar som skett i befolkningsutvecklingen i länet och
kommunen. Från att ha varit ett av de mest expansiva områdena i riket under
efterkrigsperioden har befolkningstillväxten upphört under 1970-talet. Detta
förhållande gäller både för Västerås kommun och för länet i sin helhet. 1 detta
sammanhang kan det påpekas att nettoutflyttningen från länet under

Mot. 1978/79:2212

9

perioden 1971-1978 uppgår till 9 600 personer. Den prognosöversyn som
skett i samband med den forsta årliga översynen av länsplaneringen (utan
hänsyn tagen till de nya förutsättningarna inom stålindustrin) pekar på en
endast obetydlig befolkningstillväxt i såväl länet som kommunen fram till
1985.1 december 1976 fattade riksdagen beslut om nya befolkningsramar för
länen. För Västmanlands del innebär detta en befolkningsram på
265 000-275 000 invånare 1985. Planeringen bör dessutom inriktas mot
mitten av intervallet, dvs. en målbefolkning på 270 000 personer år 1985.
Såsom tidigare påpekats kommer det att bli mycket svårt att nå upp till denna
målsättning, om inte extra insatser sätts in.

Såväl den offentliga sektorn i sin helhet som den statliga verksamheten
med förgreningar inom industrin är underrepresenterad i länet. Detta var
förhållandet även innan besluten om utlokalisering av statlig verksamhet
fattades. Västmanland är ett av de få länen utanför storstadsregionerna som
inte fick del av den statliga utlokaliseringen. Dessutom kan konstateras
beträffande Västerås kommun att det har försvunnit närmare 2 000 arbetstillfällen
inom den statliga sektorn sedan 1960-talet (statens vattenfallsverk,
centrala flygverkstaden och försvarets centrala skolor). En viss kompensation
har erhållits genom tillkomsten av det statliga bolaget SMT med f. n. 350
anställda.

En eventuell avveckling av F 1 skulle innebära att ytterligare 400
arbetstillfällen inom statlig verksamhet försvinner från Västerås kommun,
vilket innebär en befolkningsminskning på ca 1 000 personer, om inte
alternativa sysselsättningstillfällen skapas. Beträffande effekterna på skatteunderlaget
innebär det ett inkomstbortfall för kommun och landsting med 6
milj. kr.

F 1 är den enda statliga verksamheten i länet utanför industrisektorn och
den regionala förvaltningen som är av någon större betydelse i sysselsättningsavseende.
Skulle en indragning av F 1 bli ofrånkomlig, är det utomordenligt
angeläget att annan statlig verksamhet lokaliseras till länet, alternativt
att verksamheten på F 1 får ett annat innehåll, t. ex. utbildning.

Om en avveckling av F 1 skulle bli aktuell, innebär detta att Västmanland
blir det enda länet i riket utan militära fredsförband, vilket får flera
konsekvenser. Bland annat innebär det ett handikapp från värnpliktssocial
synpunkt att möjligheterna minskar när det gäller att fullgöra grundutbildningen
i närheten av hemorten. Vid F 1 grundutbildas årligen ca 400
värnpliktiga.

Andra effekter är de svårigheter det innebär för civilförsvar samt hemvärn
och andra frivilligorganisationer inom försvaret att verka i ett län utan
möjligheter till en nära samverkan med ett militärt fredsförband. Länsstyrelsen
är dessutom ansvarig för katastrofberedskapen i länet. F l:s resurser i
form av personal, material och dygnet-runt-jour utgör en mycket väsentlig
del av denna katastrofberedskap. En indragning av F 1 skulle alltså fö
betydande konsekvenser för kvaliteten på länets katastrofberedskap.

Mot. 1978/79:2212

10

Det bör framhållas att verksamheten vid F 1 inte medför några nämnvärda
olägenheter för orten eller hindrar dess utbyggnad. Kommunen har i sin
generalplanering utgått från att F 1 kommer att finnas kvar på Hässiö och har
anpassat samhällsutbyggnaden med hänsyn till detta. Genom de goda
terrängmässiga förutsättningarna begränsas bullerstörningarna avsevärt. Det
lär knappast finnas något flygfält i landet så närbeläget en ort som medför så
lite bullerstörningar och olägenheter för bebyggelsen som fältet vid Hässiö.
Även vägverket har i sin planering kunnat anpassa sig till flygplatsens läge,
och den utgör inget hinder för en rationell lösning av vägfrågorna.

Flygplatsen har stor betydelse för civilflyget. Affärsflyget och charterflyget
har fr. o. m. den 1 november 1976 kompletterats med en reguljär flyglinje
Västerås-Jönköping-Kastrup. Västerås kommun har investerat 6 milj. kr.
och planerar att investera ytterligare närmare 3 milj. kr. vid Hässiö. Om en
indragning av F 1 skulle bli aktuell, måste de viktiga frågeställningarna
beträffande en fortsatt civil flygverksamhet lösas.

Beträffande de regionalpolitiska resonemangen som FFU för fram i sitt
betänkande bör följande observeras.

FFU har studerat rapport 1977 och kommit fram till att under perioden
1975-1981 skapas det 2 400 nya arbetstillfällen i Västerås. Detta är i och för sig
riktigt, men FFU har inte studerat den del av rapport 1977 som talar om hur
många arbetstillfällen som behövs i Västerås med hänsyn till den befolkning
som redan bor i kommunen. För att bereda kommunens ungdomar och
kvinnor arbete krävs det betydligt fler arbetstillfällen än de beräknade 2 400.
För att uppnå planeringstalets lägsta värde 122 000 invånare 1985 (nollframskriven
befolkning) fattas det enligt rapport 1977 i Västerås 1 400 arbetstillfällen.
En siffra som vuxit till 2 800 i rapport 1978, bl.a. med hänsyn till
utvecklingen inom ASEA. För länet i sin helhet är motsvarande brist på
arbetstillfällen för att uppnå det nedre befolkningsramvärdet (nollframskriven
befolkning) 3 000 sysselsättningstillfällen, som i rapport 1978 vuxit
till 6 600.1 dessa resonemang har det dessutom hela tiden förutsatts att F 1
kommer att finnas kvar. Det sker alltså f. n. en ganska dramatisk försämring
av den västmanländska arbetsmarknaden. Ett uttryck för detta är att det
totala antalet arbetslösa i länet i november 1978 uppgick till 10 100 och i
januari 1979 till 10 400. Antalet lediga platser var samtidigt 700 resp. 800.

I FFU:s diskussioner om vilken flottilj som bör läggas ned utkristalliserar
sig så småningom två flottiljer, F 1 i Västerås och F 10 i Ängelholm. Vid de
regionalpolitiska resonemangen nämns ingenting om att man delvis jämför
ojämförbara storheter. Västerås är ett primärt centrum, vars arbetsmarknad
skall erbjuda hela länet en mångfasetterad och väl sammansatt arbetsmarknad,
och i det sammanhanget fyller F 1 en mycket viktig funktion.
Ängelholm är ett regionalt centrum med annorlunda krav på arbetsmarknaden.

Indragningen av en flottilj motiveras helt av försvarsekonomiska skäl. Det
ären inbesparing som måste göras enligt de direktiv som utredningen erhållit.

Mot. 1978/79:2212

11

Ju större vikt det läggs vid de ekonomiska resonemangen vid val av
nedläggningsflottilj, desto klarare kan man konstatera att försvarets investeringspolitik
har föregripit ett eventuellt riksmötesbeslut om nedläggning av
just F 1. I och med att F 1 har kommit med i nedläggningsdiskussionerna
har man avstått från underhåll och nyinvesteringar, vilket sedan har använts
som argument för en nedläggning av F 1. Av betänkandet framgår det att
ganska omfattande investeringar nyligen gjorts vid F 16 i Uppsala och F 17 i
Ronneby. Beträffande F 1 konstaterar utredningen själv: ”Byggnaderna har
ej genomgått normal modernisering varför betydande iståndsättning krävs.
Hangarerna och flygverkstaden är omoderna, starkt nedslitna och olämpliga
för flygplan 37.” Vi finnér detta tillvägagångssätt diskutabelt.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen bifaller regeringens förslag om nedläggning av en
flygflottilj,

2. att riksdagen beslutar att F 1 i Västerås bibehålls inom
flygvapnets fredsorganisation,

3. att riksdagen - för den händelse att yrkandet under 2. ovan ej
bifalles - uttalar att Västeråsregionen genom regionalpolitiska
insatser helt skall kompenseras för de förluster på arbetsmarknaden
som en nedläggning av F 1 leder till,

4. att riksdagen förordar tillsättandet av en särskild arbetsgrupp
med uppgift att följa utvecklingen och föreslå de åtgärder som
bedöms erforderliga.

Stockholm den 16 mars 1979

OLLE GÖRANSSON (s)
ROLAND SUNDGREN (s)

ANTON E. FÅGELSBO (c)
HUGO BERGDAHL (fp)
KERSTIN GÖTHBERG (c)

ERIC MARCUSSON (s)
THURE JADESTIG (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)