3
Motion
1978/79:2209
av Håkan Winberg m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:105 med förslag till ändring
i konkurslagen (1921:225), m. m.
I regeringens proposition 1978/79:105 framläggs förslag som innebär
ändrade regler för förvaltningen i konkurser m. m. Lagrådsremissen har
beslutats av den dåvarande trepartiregeringen. Innehållet i förslaget har
sålunda tillkommit efter överläggningar mellan företrädare för de tre
borgerliga partierna.
Vi kan i de väsentligare frågorna ansluta oss till förslagen i propositionen.
Vi ställer oss dock frågande till de uttalanden som föredragande statsrådet
gör i propositionen (s. 154) att bestämmelser angående konkursförfarandet
skall utformas med beaktande även av andra intressen än de konkursrättsliga
som t. ex. sysselsättningspolitiska. Det torde enligt vår mening nämligen
uppstå betydande svårigheter att utforma en fungerande konkurslag, om man
bortser från att den utgör en del i ett rent civilrättsligt regelkomplex.
Straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga följder av visst handlande i samband
med konkurs bör därför i princip få sin reglering utanför konkurslagen och
inte i denna.
I några avseenden som närmast är av lagteknisk art vill vi ifrågasätta om
inte andra lösningar bör väljas.
I flera fall föreskrivs att konkursdomaren innan han vidtar viss åtgärd skall
höra tillsynsmyndigheten. I några av dessa anser vi att denna föreskrift inte
fyller någon egentlig funktion utan endast verkar fördröjande på det beslut
som inte sällan bör ske skyndsamt. Detta gäller tillsättande av interimsförvaltare
enligt 45 §, rådgivare och förlikningsman enligt 50 a § samt förvaltare
i mindre konkurser enligt 185 a §. Däremot anser vi att det finns skäl att
upprätthålla kravet på att tillsynsmyndigheten skall höras innan förvaltare
enligt 46 § tillsätts.
54 § gäller förvaltarens rätt att påkalla handräckning. De föreslagna
åtgärderna innebär långtgående ingrepp i gäldenärens integritet. Enligt
förslaget skall kronofogdemyndighet äga rätt att utan någon som helst
exekutionstitel verkställa begärda åtgärder. Då dessa åtgärder är mycket
långtgående anser vi att beslutet om dem av rättssäkerhetsskäl bör fattas av
konkursdomaren eller rätten.
Vi vill också invända mot att i paragrafen upptagits särskilda bestämmelser
om kronofogdemyndighetens rätt att använda tvång och våld mot person.
Det finns emellertid knappast anledning att uppta särskilda regler härom i
konkurslagen, då dessa inte bör skilja sig från dem som i övrigt gäller för
Mot. 1978/79:2209
4
möjligheten att använda tvång och våld vid kronofogdemyndighets tjänsteutövning.
Enligt 55 § tredje stycket har förvaltaren skyldighet att anmäla gäldenären
för gäldenärsbrott när misstanke därom föreligger. I motiven till paragrafen
uttalar föredraganden att om förvaltaren misstänker annat förmögenhetsbrott
”bör han naturligtvis” anmäla detta. Ett sådant i motiv gjort uttalande
kan uppfattas som att det föreligger en verklig skyldighet för förvaltaren att
anmäla sådana brott. Vi har inte något emot att en sådan skyldighet åläggs
förvaltaren men anser att den bör komma till uttryck i lagtexten. Vi förordar
därför att paragrafens tredje stycke utformas så att underrättelse till allmän
åklagare skall ske vid såväl misstanke om gäldenärsbrott som annat
förmögenhetsbrott.
208 § upptar vissa jävsfrågor beträffande tjänsteman vid den kronofogdemyndighet
som är tillsynsmyndighet. Det förefaller emellertid som om
tjänsteman vid kronofogdemyndighet som på förvaltarens begäran utfört
handräckning jämlikt 54 § inte därmed blir jävig för tillsynsverksamhet. Så
bör enligt vår mening bli fallet. Förfaranden som avses i 54 § bör därför upptas
i 208 §. Samma regler bör också gälla beträffande förfaranden som upptas i 7
och 8 §§ lagen om statlig lönegaranti vid konkurs.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
lagtext.
Med åberopande av det anförda hemställer vi
att riksdagen beslutar
1. att reglerna om tillsynsmyndighetens hörande i 45,50 a och 185
a §§ utgår,
2. att 54 § beträffande beslut om handräckning och kronofogdemyndighets
användande av tvång och våld utformas på sätt i
motionen angivits,
3. att i 55 § tredje stycket införs en bestämmelse som ålägger
förvaltaren att anmäla misstanke om såväl gäldenärsbrott som
annat förmögenhetsbrott,
4. att i 208 § anges att utförande av handräckning jämlikt 54 § samt
åtgärder enligt 7 och 8 §§ lagen om statlig lönegaranti vid
konkurs medför jäv vid tillsynsförfarandet.
Stockholm den 15 mars 1979
HÅKAN WINBERG (m)
LARS SCHÖTT (m)
HANS NYHAGE (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
GUNNAR OSKARSON (m)