6

Motion

1978/79:2204

av Johan Olsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:89 om lokalhyra

De genom propositionen 1978/79:89 om lokalhyra framlagda förslagen om
hyressättningen och besittningsskyddet för lokalhyresgäst m. m. är i stora
delar värdefulla och förbättrar balansen mellan parterna i hyresförhållandet.
Hyresrättsutredningen konstaterade i sitt bakomliggande förslag bl. a. att den
allmänna höjningen av hyresnivån under senare år skapat problem för vissa
företag och att situationen är särskilt bekymmersam för de mindre företagen.
Utredningen strök under vikten av att åtgärder vidtas i den takt som är möjlig
för att tillgodose framför allt konsumenternas behov av försörjning med varor
och tjänster. Det bör framhållas att det som görs på hyresområdet inte löser de
mindre företagens problem - frågan kräver ytterligare uppmärksamhet också
i planering m. m.

Propositionen avviker emellertid i väsentliga delar från utredningsförslaget.
Dessa avvikelser innebär att fastighetsägarintressena tillgodosetts i
väsentliga delar med en motsvarande försämring av hyresgästernas möjligheter
att tillvarata sin rätt. Genom denna motion lägger vi fram förslag som
syftar till att utredningsförslagen skall genomföras på ytterligare punkter.

Den av utredningen föreslagna s. k. presumtionsregeln är ett led i ett förtäckt
medlingsförfarande. Hyresnämnden skall, om part begär det, vid medlingen
göra en preliminär prövning av lokalens marknadshyra - avsedd att ge en
kvalificerad ledning vid bedömningarna. Föratt ge parterna ett incitament att
träffa uppgörelse på den hyresnivå som nämnden efter sin prövning angett i
sitt yttrande föreslår utredningen att detta yttrande skall fä presumtionsverkan
i en senare ersättningstvist. Nämndens bedömning skall fä frångås
endast om det där visas att lokalens marknadshyra varit påtagligt högre eller
lägre än vad nämnden angett.

Med den något märkliga bedömningen att medlingsinsatserna kan bli
alltför effektiva avvisar bostadsministern utredningsförslaget i denna del. För
vår del anser vi att nämnden genom propositionsförslaget skulle förlora en
möjlighet att kunna pressa parterna till en effektiv utredning - en utredning
som lättare leder till en överenskommelse. Utredningsförslaget bör genomföras.

När det gäller ersättningsprocessen föreslog utredningen att tvisterna skulle
flyttas från fastighetsdomstol till hyresnämnd med bostadsdomstolen som
fullföljdsinstans. Högsta domstolen är nu sista instans när det gäller
rörelseskada vid expropriation och liknande tvångsåtgärder. Förslaget i

Mot. 1978/79:2204

7

propositionen innebär att någon förändring inte skall göras.

Skäl kan anföras såväl för en överflyttning av ersättningstvisterna till
hyresnämnd som för ett bibehållande av nuvarande ordning. Utredningen
kommer också att i sitt slutbetänkande göra mer allmänna bedömningar om
inte samtliga tvister på hyresrättens område bör prövas av hyresnämnd i
första instans.

Enligt vår mening får emellertid de av utredningen anförda skälen för en
överflyttning av ersättningsprocessen anses bärande. Vårt förslag är därför att
utredningsförslaget bör genomföras också i denna del.

Utredningen föreslog ett förbud mot användning av indexklausuler i
korttidsavtal. Nackdelarna med index i dessa fall uppvägs inte av fördelarna på
samma sätt som vid långtidsavtal. Utredningen ansåg att korttidsavtal med
index i flertalet fall är till fördel för hyresvärden och till nackdel för
hyresgästen.

Vi ansluter oss till hyresrättsutredningens bedömningar och föreslår att
förslaget också i denna del leder till lagstiftning.

I fråga om uppsägningstid och uppskov med avflyttning har utredningen - mot
bakgrund av innehållet i den arbetsrättsliga trygghetslagstiftningen - stannat
för att föreslå en generell minsta uppsägningstid av nio månader. Om längre
uppskov behövs får uppskov med avflyttningen beviljas. Undantag skulle få
medges i fråga om vissa lokaler. Bostadsministern för inte förslaget vidare och
anser att hyresgästintresset får tillgodoses endast genom uppskovsbeslut.

Betydande nackdelar är även enligt vår mening förenade med ett renodlat
uppskovsförfarande. En individuell prövning innebär att den tid som står till
förfogande för avflyttning aldrig med säkerhet kan förutses av parterna - en
osäkerhet som är till nackdel inte endast för hyresgästen utan också för
hyresvärden och en eventuellt nytillträdande hyresgäst. Vi delar utredningens
bedömning att den bästa lösningen är en kombination av regler om
minsta uppsägningstid och en rätt till uppskov i vissa fall. Utredningsförslaget
bör följas också i dessa delar.

Det för förutsättas att utskottet utarbetar förslag till erforderlig lagtext som
tillgodoser vad vi ovan förordat. Vi föreslår

att riksdagen antar de vid propositionen 1978/79:89 fogade lagförslagen
med de ändringar och tillägg som behövs för att
lagstiftningen skall innebära

a) att hyresnämndens yttrande ges presumtionsverkan,

b) att ersättningstvister flyttas från fastighetsdomstol till hyresnämnd
m. m.,

c) att indexklausuler förbjuds i korttidsavtal,

Mot. 1978/79:2204

8

d) att lokalhyresgäst skall ha rätt till en minsta uppsägningstid om
nio månader.

Stockholm den 14 mars 1979
JOHAN A. OLSSON (c)

KARIN ANDERSSON (c) ULLA TILLANDER (c)

CHRISTINA ROGESTAM (c)