Motion

Mot. 1978/79
2190 -2193

1978/79:2190

av Erik Hovhammar m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) m. m.

I regeringens proposition 1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen
m. m. behandlas bl. a. frågan om rättshjälp till näringsidkare.

Gällande ordning innebär att näringsidkare som regel inte får allmän
rättshjälp. Endast om särskilda skäl föreligger, med hänsyn till näringsidkares
ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet, kan rättshjälp utgå.
Regeln tillämpas dock mycket restriktivt. Antalet ärenden där allmän
rättshjälp meddelats näringsidkare var 1977 500, vilket skall jämföras med
det totala antalet rättshjälpsärenden som rör sig om 70 000 per år. Därtill skall
läggas att näringsidkare, som bedriver sin rörelse i form av aktiebolag eller
handelsbolag, faller utanför rättshjälpssystemet.

Näringsidkarfrågan upppmärksammades redan under riksdagsbehandlingen
av propositionen 1974:4.1 flera motioner kritiserades den i lagtexten
föreslagna inskränkningen i näringsidkares möjlighet att få allmän rättshjälp.
Även under 1975 och 1975/76 framfördes motionsvägen kritik mot näringsidkares
bristande möjligheter att erhålla rättshjälp.

I proposition 1978/79:90 föreslås endast marginella förändringar i näringsidkares
rätt att få allmän rättshjälp. Detta betyder att nuvarande orättvisor
kvarstår.

I propositionen sägs bl. a. att räknat i dagens penningvärde bör det i princip
inte komma i fråga att bevilja allmän rättshjälp vid en omsättning av 200 000
kr. eller däröver.

Vi finner det allvarligt att rättshjälp i princip skall vara utesluten vid en
omsättning över 200 000 kr., då bruttoomsättningen inte säger något om det
faktiska resultatet, dvs. under vilka ekonomiska betingelser rörelseidkaren
driver verksamheten och vad han får ut av densamma. Som exempel kan
nämnas att en livsmedelshandlare med en omsättning av 750 000 kr. får en
nettointäkt på högst 48 000 kr. medan en guldsmed med en omsättning av
133 000 kr. får en årslön av ca 65 000 kr. Inte heller antalet anställda ger ett
relevant mått på näringsidkarens betalningsförmåga.

Detta anser vi visar att några uppställda gränser i förhållande till
omsättning eller antal anställda ej bör föreligga, utan att i stället anvisningar
ges för rättshjälpsnämnden att fullständigt analysera det bokföringsmässiga
underlaget som utvisar den faktiska nettointäkten.

Enligt propositionen skall fortfarande gälla att näringsidkare, som bedriver
sin rörelse i form av aktiebolag eller handelsbolag, ställs utanför systemet.
Några vägande sakskäl för en sådan olikhet finnér vi inte. Tvärtom finns det i

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2190 -2193

Mot. 1978/79:2190

2

många fall lika stora skäl för gränsen för allmän rättshjälp enligt ovan
redovisade ekonomiska resonemang för en företagare som driver sin
verksamhet i aktiebolagsform. Vi anser sålunda att enbart den omständigheten
att verksamheten bedrivs i aktiebolagsform icke skall utgöra något
hinder för prövningen om rättshjälp efter de allmänna ekonomiska förutsättningarna,
dvs. efter samma regler som om bolaget bedrevs under betingelserna
enskild firma. Vi föreslår därför att allmän rättshjälp skall kunna utgå
oavsett i vilken företagsform en rörelse bedrivs.

Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att näringsidkares rätt till allmän rättshjälp skall bedömas på sätt
som angivits i motionen,

2. att möjligheterna för näringsidkare att erhålla rättshjälp inte
skall vara beroende av i vilken företagsform rörelsen bedrivs.

Stockholm den 13 februari 1979

ERIK HOVHAMMAR (m)

KURT SÖDERSTRÖM (m) ROLF CLARKSON (m)