3
Motion
1978/79:2178
av Kurt Hugosson m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) m. m.
I samband med rättshjälpsreformens genomförande inrättades sex rätthjälpsnämnder,
och dessa lokaliserades till hovrättsorterna. Detta innebär
således att det i dag finns rättshjälpsnämnder i Stockholm, Jönköping,
Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå. Regeringen föreslår nu i propositionen
1978/79:90 att antalet rättshjälpsnämnder skall minska till två och att
dessa skall lokaliseras till Stockholm och Jönköping. Detta skulle innebära att
rättshjälpsnämnden i Göteborg, som handhar det näst största antalet ärenden
av landets rättshjälpsnämnder, skulle försvinna. Denna nämnd handhar
rättshjälpsärenden för förutom Göteborgs kommun, Göteborgs och Bohus
län, Värmlands län, Älvsborgs län samt Hallands län.
I den utredning som föregått propositionen var man ytterst delad när det
gällde såväl antalet rättshjälpsnämnder som deras lokalisering. Utredningen
har också i vad gäller denna fråga blivit ytterst kraftigt kritiserad av
remissinstanserna. Domstolsverket anser t. ex. att det underlag som utredningen
grundat sitt ställningstagande på i vad gäller antalet rättshjälpsnämnder
och dimensioneringen av dessa är så osäkert att det ej möjliggör en
säker bedömning. Det är därför ytterst förvånande att regeringen icke tagit
hänsyn till domstolsverkets kritik. Domstolsverket är dock tillsynsmyndighet
för rättshjälpsnämnderna. Det borde ha varit naturligt för regeringen
att i denna situation följa de två experternas förslag i utredningen, vilka i ett
särskilt yttrande hävdat att så små ingrepp som möjligt bör göras i
nämndorganisationen. De ansåg att antalet rättshjälpsnämnder endast borde
reduceras till fyra, förlagda till Stockholm, Göteborg och Malmö samt en
nämnd för Norrlandslänen med sammanlagt 16 handläggare och 24 tjänster
för övrig personal.
Rättshjälpsnämnden i Göteborg har f. n. det. största antalet rättshjälpsärenden
efter Stockholm. År 1978 uppgick antalet ärenden till 14 969. Även
sedan de ändringar genomförts som föreslås i föreliggande proposition
kommer antalet ärenden för den västsvenska nämnden att vara det näst
största. Det är därför rimligt och naturligt att en av nämnderna förläggs till
landets näst största kommun. Hänsyn måste tas till den rättssökande
allmänheten liksom till den lokalkännedom som krävs för att hantera en så
stor ärendemängd.
Inom den västsvenska rättshjälpsnämndens område finns ett stort antal
invandrare, speciellt i Göteborgsområdet och i Sjuhäradsbygden. Vid rättshjälpsnämnden
i Göteborg handlades 1978 ca 550 ärenden angående
Mot. 1978/79:2178
4
offentligt biträde i utlänningsärenden. Dessa ärenden anhängiggörs ofta
genom telefonsamtal från polismyndigheten och fordrar skyndsamt avgörande.
Något förslag till biträde förekommer sällan, varför det åligger
nämnden att välja det biträde som kan anses lämpligt i det särskilda fallet.
Dessa uppdrag fordrar personkännedom, som endast kan uppnås om
området får en rimlig geografisk omfattning. I detta sammanhang bör erinras
om att utlänningslagen ändrades den 1 juli 1978. En följd av denna ändring är
bl. a. att utlänning som kommit till Sverige nästan alltid erhåller offentligt
biträde, om ärende väcks mot vederbörande angående förpassning m. m.
Antalet ärenden där nämnden förordnat offentligt biträde har stigit markant
efter den ljuli 1978. Förändringen i utlänningslagen är en omständighet som
icke beaktats vare sig i utredningen eller av regeringen i föreliggande
proposition.
Det bör i detta sammanhang erinras om att före införandet av det
nuvarande allmänna rättshjälpssystemet den 1 juli 1973 enbart domstolar
kunde bevilja fri rättegång. Den utomprocessuella rättshjälp med allmänna
medel som då förekom ägde endast advokater och hos advokater anställda
biträdande jurister rätt att meddela. Genom införandet av den nuvarande
allmänna rättshjälpen har kretsen jurister, som erhåller biträdesförordnande,
avsevärt vidgats. Samtidigt har man ansett att detta problem skulle kunna
bemästras genom rättshjälpssystemet, där viss kontroll utövas över de
jurister som ej tillhör Advokatsamfundet och som får anlitas enligt systemet.
Under den tid som rättshjälpssystemet hittills tillämpats har antalet jurister
av denna kategori som erhållit förordnande väsentligt ökat. Under rättshjälpsnämnden
i Göteborg finns f. n. bortemot ett 100-tal jurister registrerade,
som varken tillhör samfundet eller är anställda hos samfundsledamöter.
Då det är en relativt stor omsättning bland denna kategori jurister, kräver
frågan om biträdesförordnanden ständig uppmärksamhet från rättshjälpsnämndens
sida. I denna funktion fullgör advokatledamöterna i nämnden en
viktig uppgift, bl. a. genom den personkännedom som de besitter. Det måste
vara ett rättssäkerhetskrav för allmänheten att den myndighet som utövar
tillsynen har en god kännedom om de lokala förhållandena. En reduktion av
antalet nämndertill två skulle få till följd att ovan nämnda kontrollfunktion
avsevärt försämras.
Vad slutligen beträffar statlig förvaltningsverksamhet, så är densamma
ytterst begränsad i västra Sverige. 1 motioner till årets riksmöte har detta
påtalats, och från socialdemokratiskt håll har krävts ökad statlig förvaltningsverksamhet
i Göteborg. Med hänsyn härtill och med tanke på den prekära
sysselsättningssituationen i Göteborgsområdet skulle en nedläggning av
rättshjälpsnämnden i Göteborg vara ytterst beklaglig. Rättshjälpsnämnden i
Göteborg har f. n. 4 jurister samt 13 övriga medarbetare. Nämnden fungerar
bra, och samarbetet med biträden, allmänhet och myndigheter har varit
gott.
Mot. 1978/79:2178
5
Med hänvisning till det anförda för vi hemställa
att riksdagen beslutar att rättshjälpsnämnden i Göteborg skall vara
kvar.
Stockholm den 13 februari 1979
KURT HUGOSSON (s)
PER BERGMAN (s)
GÖRDIS HÖRNLUND (s)
HILDING JOHANSSON (s)
ELVY NILSSON (s)
DORIS HÅVIK (s)
KARL-ERIK SVARTBERG (s)
RUNE CARLSTEIN (s)
EVERT SVENSSON (s)
MAGNUS PERSSON (s)