Mot. 1978/79
2177-2184
Motion
1978/79:2177
av Kurt Hugosson och Doris Håvik
med anledning av propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i
rättshjälpslagen (1972:429) m. m.
Vid 1975 års riksmöte väcktes i anledning av propositionen 1975/76:47
med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen motionen 1975/76:83
angående vissa ändringar i rättshjälpslagstiftningen.
Justitieutskottet yttrade vid behandlingen av motionen bl. a.:
I likhet med motionärerna och flera remissinstanser ställer sig utskottet
däremot tvekande inför den restriktivitet som präglar departementschefens
uttalanden rörande den praktiska tillämpningen av de nya stadgandena i 9 §
andra stycket och 19 § tredje stycket. Utskottet har härvidlag särskilt fäst sig
vid frågan om hur man skall kunna åstadkomma erforderlig balans mellan i
ekonomiskt hänseende olika lottade makar. Även om utskottet biträder
departementschefens uppfattning att rättshjälp i bodel ni ngsfråga inte regelmässigt
kan få omfatta både förmånen av skiftesman och förmånen av biträde
åt en eller båda parterna, synes det förhållandet att en mera bemedlad part kan
skaffa sig en alltför fördelaktig position ofta kunna leda till stötande
resultat.
Av det anförda framgår att utskottet i likhet med motionärerna har den
principiella uppfattningen att den nya ordningen borde tillämpas med mindre
restriktivitet än vad som följer av departementschefens uttalanden. Emel,lertid
kan man enligt utskottets mening när det nu gäller att ytterligare
utvidga rättshjälpsförmånerna inte underlåta att beakta de starkt stegrade
kostnaderna för samhällets rättshjälp i stort. I avsaknad av närmare
beräkningar av den kostnadsökning som en utvidgad reform kan medföra
anser sig utskottet därför f. n. böra godta att den av departementschefen
förordade ordningen tillämpas under ett inledande skede. Frågan om en
utvidgning av förmånerna i enlighet med vad utskottet nyss angivit som sin
principiella uppfattning bör emellertid tas upp till övervägande av utredningen
om en allmän översyn av rättshjälpssystemet. Utredningsuppdraget
bör också innefatta en omprövning av den prioriteringsregel som det nya
stadgandet i 19 § tredje stycket rättshjälpslagen innebär. Förslag i anledning
av utredningens överväganden i det här behandlade hänseendet bör föreläggas
riksdagen utan dröjsmål.
Utskottet hemställde att riksdagen beträffande skiftesman vid bodelning i
anledning av motionerna 1975/76:83 och 1975/76:84 skulle ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om en utvidgning av rättshjälpsförmånerna vid
bodelning.
I propositionen 1978/79:90 med förslag till ändring i rättshjälpslagen m. m.
uttalas angående behovet av allmän rättshjälp vid bodelning bl. a.
följande:
1 Riksdagen 1978179. 3 sami. Nr 2177-2184
Mot. 1978/79:2177
2
När det gäller behovet av allmän rättshjälp vid bodelning har lagstiftaren
intagit en restriktiv hållning. Detta har kommit att prägla praxis. Som
utredningen framhåller grundas denna hållning ytterst på ekonomiska skäl. I
första hand har man ansett att parterna bör kunna klara upp saken själva. Om
detta inte är möjligt måste samhället bistå dem och detta bör ske på billigast
möjliga sätt, i första hand genom medverkan av eventuellt biträde i
skillnadsmålet och i andra hand genom att allmän rättshjälp beviljas i
bodelningsärendet. 1 det senare fallet bör rättshjälpen normalt lämnas genom
skiftesman. Endast i undantagsfall bör också biträde kunna förordnas.
Enligt min mening har de principer som ligger bakom nuvarande regler
fortfarande bärkraft. Det årliga antalet bodelningar är betydande. Ökade
möjligheter att få allmän rättshjälp i bodelningsärenden skulle innebära risk
förstora kostnadsökningar. I rådande statsfinansiella läge kan jag inte förorda
någon ändring av nuvarande reglering i detta hänseende.
Något förslag till utvidgning av förmånerna vid bodelning framläggs
sålunda icke i propositionen, trots justitieutskottets hemställan härom.
Regeringen gör gällande att det statsfinansiella läget är sådant att någon
ändring av nuvarande ordning när det gäller bodelningar icke kan äga rum.
Kostnaderna skulle bli för höga.
Regeringen föreslår emellertid trots det statsfinansiella läget en utvidgning
av allmän rättshjälp åt vissa näringsidkare.
De synpunkter och de värderingar som gavs uttryck för i motionen 1975/
76:83 gäller än i dag.
Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen trots utskottets skrivelse
härom icke funnit anledning framlägga förslag om vidgade möjligheter till
biträde vid bodelning. Vi vill erinra om att en grundläggande princip i
rättshjälpslagstiftningen är att bereda den enskilde ett tillfredsställande
rättskydd samt att skapa ökad jämlikhet (prop. 1972:4 s. 225).
Även om den utvidgning av rättshjälp för näringsidkare som föreslås kan
anses berättigad, anser vi likväl att prioritet måste ges åt rättshjälp vid
bodelning. Det får ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
lagtext.
Med hänvisning till motionen 1975/76:83 och till vad som ovan anförts
hemställer vi
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1978/79:90
beslutar
1. att utvidga rättshjälpsförmånerna vid bodelning på sätt som
föreslagits i föreliggande motion,
2. att avslå propositionens förslag till utvidgning av rättshjälpsförmånerna
för näringsidkare.
Stockholm den 13 februari 1979
KURT HUGOSSON (s)
DORIS HÅVIK (s)