Mot. 1978/79

2167-2169

Motion

1978/79:2167

av Ivan Svanström och Georg Pettersson

med anledning av propositionen 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag,
m. m.

Bakgrunden till det framlagda lagförslaget till ny jordförvärvslag är att
prisnivån på lantbruksföretag under senare år stigit kraftigt. 1 själva verket har
prisstegringen på lantbruksföretag varit starkare än den allmänna prisutvecklingen.
Vidare har en allt större del av marköverlåtelserna kommit att falla
utanför jordförvärvslagens kontroll. Detta har i sin tur lett till att alltmer mark
kommit att ägas av personer med annan yrkesverksamhet än jordbruk och
skogsbruk samtidigt som det blivit allt svårare för dem som vill etablera sig
som jordbrukare att förvärva eller arrendera mark.

Ett huvudsyfte med reformen har varit att skapa rationellare företag inom
jord- och skogsbruket med familjelantbruket som dominerande företagsform.
Yrkeskunniga förvärvare som har för avsikt att bosätta sig på och själva
bruka förvärvsegendomarna bör därför ges företräde vid förvärv av famiijelantbruk.
För att tillgodose detta syfte läggs fram förslag som bl. a. innebära»
släktingars rätt att fritt förvärva jordbruksfastigheter begränsas, att priskontrollen
vid förvärv av lantbruksförslaget skärps, att bolags och andra juridiska
personers möjligheter att förvärva lantbruksföretag begränsas m. m.

Enligt vår mening är det angeläget att förvärv av jordbruksfastighet som
regel underkastas tillståndsprövning. Vi kan därför helt ställa oss bakom
förslagen härom i propositionen. På ett par punkter behöver förslaget till ny
jordförvärvslag emellertid kompletteras för att hindra att lagens bestämmelser
om tillståndsplikt kringgås.

Jordförvärvsutredningen har påvisat att den nuvarande tillståndsfriheten
förtestamentariska förvärv ibland utnyttjas för att kringgå jordförvärvslagen.

Det förekommer således att när tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet inte
kunnat erhållas, fastighetsägaren utarrenderar egendomen till den tänkta
köparen på livstid samtidigt som ”köparen” insätts som förmånstagare till
egendomen i ”säljarens” testamente. Vid testators död övergår sedan
egendomen till förmånstagaren utan att förvärvet prövas enligt jordförvärvslagen.
För att täppa till denna lucka i iagen föreslog utredningen att
tillståndspolitiken även skulle omfatta testamentariska förvärv. Från tillståndspolitiken
föreslogs dock undantag för sådana fall då förvärvaren är gift
med testator eller är hans avkomling eller är arvsberättigad efter testator
enligt lag.

Flera remissinstanser, bl. a. lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, LRF, flera
länsstyrelser, Hushållningssällskapens förbund och Landstingsförbundet,
var i princip positiva till förslaget även om en del förordade vissa modifie

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 2167-2169

Mot. 1978/79:2167

2

ringar i förslaget. Något förslag om tillståndsplikt vid testamentariska förvärv
återfinns dock inte i propositionen. Som skäl härför anförs (s. 13) att de
rättsliga konsekvenserna av att göra jordförvärvslagen tillämplig på vissa
förvärv genom testamente enligt departementschefens mening behöver
utredas ytterligare. Departementschefen anför vidare att chefen för justitiedepartementet
har för avsikt att inom kort lägga fram förslag om utredning av
denna fråga liksom även den av utredningen påtalade frågan om dödsbos rätt
att under obegränsad tid behålla jordbruksfastigheter.

Enligt vår mening är det angeläget att även förvärv genom testamente blir
tillståndspliktiga. Vi inser dock att vissa problem behöver utredas ytterligare,
bl. a. hur en testamentstagare, som inte får förvärvstillstånd, skall kunna
tillgodogöra sig egendomens värde så att hans ställning inte försämras i
förhållande till arvingarna och andra testamentstagare. Departementschefens
ovannämnda uttalanden gjordes vid framläggande av lagrådsremissen den 7
september 1978. Någon utredning har dock ännu inte tillsatts. Sedan den 7
september har vidare det skett att riksdagen på hemställan av lagutskottet
(LU 1978/79:2) begärt att frågan om avveckling av dödsboägande och
samägande av jordbruksmark m. m. skall bli föremål för en parlamentarisk
utredning.

Frågan om avveckling av dödsboägande är komplicerad och kommer,
såsom lagutskottet anfört, att medföra från olika synpunkter känsliga
avvägningsproblem. Utredningen kan därför komma att ta tid. Vi anser det
angeläget att frågan om tillståndsplikt vid testamentariska förvärv inte
fördröjs av utredningen om dödsboavveckling. Om frågorna läggs på samma
kommitté bör frågan om tillståndsplikt behandlas med förtur. Riksdagen bör
därför hos regeringen begära att frågan om tillståndsplikt vid testamentariska
förvärv snabbutreds, så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.

En annan möjlighet att kringgå kravet på tillståndsplikt äratt överlåta andel
av dödsbo. Om ett dödsbo vill överlåta en jordbruksfastighet till någon som
inte är delägare i boet behövs förvärvstillstånd enligt huvudregeln i
jordförvärvslagen. Överlåtelse från delägare i dödsbo, som äger jordbruksfastighet
av ideell andel i boet, till utomstående är emellertid tillåten utan
förvärvstillstånd. Sker en överlåtelse av en sådan andel kan sedan i ett
efterföljande arvskifte den utomstående nye delägaren tillskiftas fastigheten.

Utredningen konstaterade att i den mån syftet med en sådan transaktion är
att kringgå tillståndsplikten enligt jordförvärvslagen skall den enligt rättspraxis
(NJA 1966 s. 66) inte godtas. Utredningen fann därför inget behov av
en särskild bestämmelse för att förhindra befarat missbruk. Inte heller
departementschefen anser detta nödvändigt. Han tillägger dock i propositionen
(s. 16) att han utgår från att frågan kommer att uppmärksammas av
utredningen om avveckling av dödsbon.

I motsats till departementschefen anser vi att det finns behov av en särskild
bestämmelse. Lantbruksstyrelsen erinrar i sitt remissvar om att fall har

Mot. 1978/79:2167

3

förekommit under senare tid, då lagfart har beviljats på grund av arvskifteshandling,
trots att ansökan om förvärvstillstånd avslagits. Att så skett är inte
så märkvärdigt, eftersom det ofta torde vara svårt för inskrivningsdomaren
att kunna konstatera att syftet med arvskiftet är att kringgå jordförvärvslagen.
Frågan om tillståndsprövning bör därför, såsom lantbruksstyrelsen
påpekat, åvila den ordinarie tillståndsmyndigheten. Enligt vår mening bör
förvärv av jordbruksfastighet genom förvärv av andel i dödsbo eller genom
arvskifte prövas enligt jordförvärvslagen. Vi vill också peka på att så
sakkunniga instanser på området som lantbruksstyrelsen, LRF, länsstyrelserna
i Gotlands, Hallands, Jämtlands, Södermanlands och Västerbottens län
samt flertalet lantbruksnämnder förordat tillståndsplikt för ifrågavarande
förvärv.

Enligt vår mening kan man inte nöja sig med uttalandet i propositionen att
man kan utgå från att frågan kommer att uppmärksammas av dödsboutredningen.
Vi hemställer att riksdagen begär att utredningen skall få direktiv att
utreda frågan.

Under åberopande av det anförda hemställer vi

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:85 hos
regeringen begär

1. att frågan om tillståndsplikt vid testamentariska förvärv blir
föremål för en snabb utredning så att förslag om sådan
tillståndsplikt snarast kan föreläggas riksdagen,

2. att frågan om tillståndsplikt vid förvärv av ideell andel i dödsbo,
vari ingår jordbruksfastighet, m. m. blir föremål för utredning i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 6 februari 1979

IVAN SVANSTRÖM (c)

GEORG PETTERSSON (c)