12

Motion

1978/79:2163

av Einar Larsson m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag,
m. m.

Regeringens proposition (1978/79:85) med förslag till jordförvärvslag,
m. m. baseras på den lagrådsremiss i ärendet, som beslutades av regeringen
den 7 september 1978. De justeringar som företagits med anledning av vad
lagrådet anfört är av både formell och reell natur, men har inte påverkat lagens
syften och inriktning.

Vi vill inledningsvis beklaga att den långa handläggningstiden i lagrådet
fördröjt propositionen så att den nya lagen såsom avsikten var inte kunde
träda i kraft den 1 januari 1979. Med viss förvåning noterar vi att lagrådet i
yttrandet framfört synpunkter på ställningstaganden och förslag, som får
anses grundade på en politisk bedömning. Vissa förslag till ändringar utgör
försök att påverka lagens grundläggande syften, exempelvis att den skall
motverka passivt markägande. Delar av yttrandet, bl. a. studierna rörande
taxeringen och vissa begreppsdiskussioner, torde också vara umbärliga för
ärendets behandling och lagens fortsatta tillämpning.

Vi vill därutöver framhålla att vi finner det ytterst angeläget att riksdagen
föreläggs proposition med förslag till lagom skötsel av jordbruksmark i så god
tid att den kan träda i kraft den 1 juli 1979. En sådan lag, som avses ersätta
nuvarande jordhävdslag, utgör ett viktigt komplement till den nya jordförvärvslagen.

Vi står helt bakom det förslag till jordförvärvslag som nu framlagts. På ett
par punkter vill vi dock ifrågasätta de justeringar som företagits i lagrådsremissen
med anledning av vad lagrådet anfört och i övrigt något kommentera
de ändringar som gjorts.

Först vill vi dock understryka departementschefens uttalande på s. 21 om
hur mer avlägsna släktskap och sammanboende skall behandlas vid ansökan
om förvärvstillstånd. Detta betyder att rationaliseringsintresset får vika för
släktskapsförhållande och regionalpolitiska bedömningar när förvärvarna är
beredda att bosätta sig på fastigheten.

Med hänsyn till de invändningar som framkommit kan vi biträda att
förvärv som sker genom inrop på exekutiv auktion undantas från tillståndsplikt.
Det är dock viktigt att utvecklingen noga bevakas så att tekniken med
exekutiv auktion inte missbrukas. Regeln om avyttringsskyldighet inom 2 år
skyddar inte mot spekulationsköp av skog, som har karaktär av förtäckta
rotpostköp. Det är viktigt att skogsvårdsstyrelserna ägnar sådana förvärv
extra uppmärksamhet så att missbruk förhindras.

Enligt vår mening medför omformuleringen av 3 § ingen förbättring. Vi

Mot. 1978/79:2163

13

delar uppfattningen att trädgårdsnäringen bör nämnas i sammanhanget.
Lagrådet tycks utgå ifrån att trädgårdsodling avser enbart odling i växthus. Vi
föreslår att lagen ges följande lydelse: ”Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd
skall beaktas möjligheterna att främja uppkomsten och utvecklingen
av rationella företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen
(lantbruksföretag).”

I 4 § punkt 3 har den ändringen gjorts att orden lantbrukets rationalisering
ersatts med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering. Justeringar har
införts med hänsyn till de invändningar som lagrådet haft mot användningen
av begreppet lantbruk. Vi vill peka på att ändringen kan medföra risk för att
jordbruket och skogsbruket i ett kombinerat företag betraktas var för sig vid
bedömningen av förvärvsegendomen. Det bör därför klart utsägas att
rationaliseringsbehovet i förekommande fall skall bedömas med hänsyn till
läget för de kombinerade företagen betraktade som en enhet. Den språkliga
förändring som vidtagits tår således inte leda till att den sakliga innebörden
ändras.

Vi har med tillfredsställelse noterat att föredraganden bestämt tagit
avstånd från lagrådets resonemang om skogsfastigheter, som utgår ifrån att
förvärv av skog också i fortsättningen skall kunna få ske som ren kapitalplacering.
Det är anmärkningsvärt att lagrådet inte uppfattat att ett par av
lagens viktigaste syften är att hindra kapitalplaceringsköp av jord- och
skogsbruksfastigheter och att samtidigt främja sambandet mellan brukande
och ägande av mark. Vi vill för vår del ha aktiva brukare både inom
jordbruket och skogsbruket. Självverksamma skogsägare är också en garanti
för ett regelbundet virkesuttag, eftersom sådana skogsägare även vid låga
virkespriser kan få ut en viss arbetsförtjänst. Kapitalplacerare och övriga
passiva skogsägare har andra bedömningsgrunder.

Mot den bakgrunden vill vi också understryka föredragandens avståndstagande
från lagrådets uttalade mening, att krav på yrkeskunskaper inte bör
uppställas vid förvärv av skogsfastigheter. Som också framhålls i specialmotiveringen
bör kravet anpassas efter företagets art. I sammanhanget vill vi
påminna om att föredraganden i propositionen 1977/78:19 om nya riktlinjer
för jordbrukspolitiken, m. m. uttalade att som villkor för statligt rationaliseringsstöd
skulle gälla att sökanden har erforderlig yrkesskicklighet. Samtidigt
framhölls att formella krav på teoretisk yrkesutbildning inte generellt borde
ställas upp. Detsamma bör gälla vid förvärvsprövning.

Den ändring av 10 § som företagits innebär enligt vår mening en viss
inskränkning i prövningsmyndighetens möjligheter att föreskriva bo- och
brukningsplikt. Vi anser därför att den i lagrådsremissen angivna formuleringen
bör bibehållas. Dock kan vi godta att det i lagtexten inskrivs att
tillståndet villkoras med ett direkt åtagande från förvärvaren. Påpekas bör att
detta kan komplicera handläggningen i det fall lantbruksstyrelsen eller
regeringen vid sin prövning av överklagat ärende vill ställa bosättning och
eget brukande som villkor. I lagrådsremissen förutsätts att den som fullföljer

Mot. 1978/79:2163

14

ett förvärv där tillståndet är förenat med villkor om bosättning och eget
brukande därmed också har accepterat villkoren. Vi vill påpeka att 11 § ger
tillståndsmyndigheten rätt att ställa villkor för förvärvstillståndet, vilka inte
är knutna till motsvarande i förväg gjorda åtaganden från förvärvaren.

Genom bl. a. special motiveringen kan innebörden av lagen vad avser den
tid som bo- och brukningsplikten skall gälla inte missförstås. Den föreslagna
lydelsen av lagtexten i såväl lagrådsremissen som i propositionen är dock
mindre lyckad. Den skulle kunna tolkas så att tillståndsmyndigheten får
befogenhet att till fem år maximera den tid som förvärvaren får bruka
fastigheten och vara bosatt där. Texten behöver därför enligt vår mening
förtydligas. Det bör också klarare framgå att tiden avser både brukandet och
bosättningen. Vi anser vidare att det är en fördel om 10 och 11 §§ i tillämpliga
delar är kongruenta på sätt som föreslås i lagrådsremissen.

Enligt vår mening bör därför 10 § första stycket ges följande lydelse:
”Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd efter åtagande av
förvärvaren ålägga denne att under viss tid, högst fem år, yrkesmässigt bruka
egendomen och att, om det finns särskilda skäl till det, under samma tid även
vara bosatt där.”

Alternativt kan tidsbegränsningen för åläggandena tas in i en särskild
mening.

Vi vill påpeka att redan 6 § innehåller bestämmelser om att förvärvstillstånd
får vägras, då det kan antas att förvärvaren inte kommer att bosätta sig
på fastigheten eller att yrkesmässigt bruka den.

Den som får förvärvstillstånd bör alltså förutsättas komma att varaktigt
bruka och - om det inte är fråga om tillskottsmark - även bebo fastigheten.
Begränsningen av åläggandet resp. åtagandet till högst fem år är motiverat av
praktiska skäl.

Normalt bör därför tiden anges till fem år. Vi vill också påpeka att syftet inte
är att hindra den som så vill att före den angivna tiden sälja och flytta till en
annan gård som är lämpligare.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen antar följande

Förslag till
Jordförvärvslag

Härigenom föreskrives att jordförvärvslagen skall erhålla följande ändrade
lydelse:

3§

Vid prövning av fråga om förvärvstillstånd skall beaktas möjligheterna att
främja uppkomsten och utvecklingen av rationella företag inom jordbruket,
skogsbruket och trädgårdsnäringen (lantbruksföretag).

Mot. 1978/79:2163

15

10 § första stycket

Tillståndsmyndigheten kan i beslut om förvärvstillstånd efter åtagande av
förvärvaren ålägga denne att under viss tid, högst fem år, yrkesmässigt bruka
egendomen och att, om det finns särskilda skäl till det, under samma tid även
vara bosatt där.

2. att riksdagen beslutar uttala att förvärv som sker genom
exekutiv auktion skall ägnas särskild uppmärksamhet så att
missbruk därmed hindras,

3. att riksdagen beslutar uttala att det i 4 § punkt 3 klart utsägs att
rationaliseringsbehovet skall bedömas med hänsyn till jord- och
skogsbruket betraktat som en enhet.

Stockholm den 6 februari 1979

EINAR LARSSON (c)

BERTIL JONASSON (c) FILIP JOHANSSON (c)

MÄRTA FREDRIKSON (c) INGEMAR HALLENIUS (c)

ANDERS DAHLGREN (c) ARNE PERSSON (c)

RUNE JOHNSSON (c)
i Mölndal

rOTAB 61449 Stockholm 1979