Motion

1978/79:2158
av Eric Carlsson

med anledning av propositionen 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag
m. m.

I propositionen 1978/79:85 med förslag till jordförvärvslag m. m. föreslås
förändringar, som allvarligt ingriper i den enskilde medborgarens och
familjens rätt att förfoga över sin egendom. Det gäller dels frågan om inom
vilken personkrets förvärv av jord- och skogsbruksfastigheter skall få ske,
dels också vad som är ”lämpligt” pris på en fastighet samt vem som från
lantbruksnämndens synpunkt är lämplig som ägare och brukare av fastighet.

I propositionen föreslås att i fortsättningen endast make och arvingar i
nedstigande led skall få förvärva fastighet utan förvärvstillstånd. Syskon och
syskons avkomlingar liksom makes avkomlingar skall inte få förvärva
fastighet utan prövning av lantbruksnämnd.

I propositionen redovisas att av nuvarande ”fria” förvärv 77 % avser barn,
3 % avser make och 2 % barnbarn, eller tillsammans 82 % utan lantbruksnämndens
prövning och veto. Återstående nuvarande ”fria” förvärv
omfattar syskon och syskonbarn, tillsammans 18 % - som det nu enligt
propositionen måste lagstiftas mot.

Propositionen anger ingenting om bakgrunden till dessa förvärv utanför
myndigheternas påverkan och veto. Ett stort antal av dessa förvärv gäller
släktgårdar, som har en lång tradition och ägandelängd i samma släkt.

I all vår så kallade rationalitet måste dessa värden beaktas och betonas. Jag
är förvånad att den aspekten tillmätts ringa eller ingen betydelse av vare sig
utredningen, remissvaren eller propositionen. Att lantbruksstyrelsen och
lantbruksnämnderna i sin maktfullkomlighet skall ha sinne för kultur, för
mänskliga värden, för medborgarnas rättssäkerhet och äganderätt till den
gård som föräldrar och släktingar vuxit sig fast vid genom generationer är
tydligen inte att begära. Detta är att djupt beklaga, därför att i ”en gammal
gård” finns ett kulturvärde, en tradition med gångna generationers tankar
och möda, som är värd uppskattning och bevarande. I all vår ”rationalitet”,
teknik och effektivitet får de värden som här finns ej raseras. Talesättet ”från
fäder har det kommit, till söner skall det gå” är ett förpliktande kulturarv, värt
att begrunda och värna. I släktarvet, gården, finns rötterna till det förgångna
och ansvaret för framtiden. För stundens lockelser får vi ej glömma, förlora,
det längre perspektivet som vården av en ”släktgård” är.

Med den begränsning av förvärvsrätten inom släktkretsen som föreslås i
propositionen finns risken att de värden det här gäller kan brytas sönder. Det
gäller också hänsynen till mänskliga värden, som dessa kalla byråkrater oftast

Mot. 1978/79:2158

9

saknar känslor för. Erfarenheten talar sitt eget språk. Det finns med andra ord
ingen anledning at vidga lantbruksnämndernas makt och veto i fråga om
släktförvärven. Släktskapsundantaget bör således i fortsättningen omfatta
förutom make/maka, barn och barnbarn även föräldrar, syskon och syskons
avkomling. Det bör även finnas möjligheter att, när det är fråga om en
”släktgård”, ytterligare vidga den förvärvsberättigade kretsen.

Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen beslutar

1. att släktskapsundantaget från myndigheternas förvärvsprövning
bör omfatta, förutom make/maka, barn och barns
avkomma, även föräldrar, syskon och syskons avkomling samt
makes/makas avkomling,

2. att för bevarandet av en ”släktgård” kretsen av förvärvsberättigade
bör kunna vidgas ytterligare i särskilda fall.

Stockholm den 30 januari 1979

ERIC CARLSSON (c)