12
Motion
1978/79:189
av Eric Marcusson m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:71 om utbildning av
sjöbefäl samt drift- och underhållsteknisk personal i högskolan
De båda SÖ-utredningarna UTSJÖ och DRIFT 73 ligger till grund för
förslag till högskoleutbildning för sjöbefäl och drift- och underhållsteknisk
personal. Båda utredningarna behandlar utbildning av personal för drift och
underhåll av energitekniska anläggningar. UTSJÖ ger förslag till maskintekniker-
och sjöingenjörsutbildning, således för ett både tekniskt och arbetsmarknadsmässigt
mycket snävt avgränsat område. DRIFT 73 hade i uppgift
att göra behovsanalyser och planera utbildning av driftpersonal inom
områdena värme- och kraftvärmeanläggningar, reningsanläggningar för
vatten och avlopp, fastighetsanläggningar, processindustriella anläggningar
m. m.
DRIFT 73 spände således över ett betydligt större område än UTSJÖ.
Endast i fråga om utbildning för drift och underhåll av kraftvärmeanläggningar
överlappar de båda utredningarna delvis varandra. Energianläggningar
på fartyg är dock starkt specialiserade. Om utbildningen inriktas enbart
på sjöfartens behov tillfredsställs utbildningskraven endast till en del för
flertalet landbaserade värme- och kraftvärmeanläggningar.
Kunskaper för energisparande åtgärder liksom insatser på miljövårdsområdet
kräver betydligt mer utökade utbildningsinsatser än de som nu
föreslås i propositionen. I en tidigare proposition 1976/77:107, betonas t. ex.
behovet av kvalificerade kunskaper bland yrkesverksamma i olika led av
byggnadsprocessen för att de rätta energisparande åtgärderna skall kunna
genomföras. Behovet av utbildning i konstruktion, produktion, drift och
underhåll av fastigheter med inriktning på energihushållning är således
mycket stort.
Eftersom de båda utredningarna UTSJÖ och DRIFT 73 av tidsskäl
sammankopplades kom sjöfartens behov att bli starkt överbetonat. Därför
överlämnade SÖ till UHÄ ett förslag, om samordnad drift- och sjöpersonalutbildning
i högskolan, i vilket den för energihushållningen så viktiga
utbildningen i drift och underhåll av energitekniska anläggningar för
fastigheter och processindustri och för rening av vatten och avlopp kom på
undantag. I regeringens förslag sammankopplas dessbättre inte den sjötekniska
utbildningen och övrig drift- och underhållsteknisk utbildning. Genom
regeringens förslag att inrätta fyra allmänna linjer och tre påbyggnadslinjer
ges möjligheter för en framtida utveckling av den drift- och underhållstekniska
utbildningen mot nya tillämpningsområden.
Uppgifterna i propositionen om den nuvarande dimensioneringen och
Mot. 1978/79:189
13
lokaliseringen av drift- och underhållsteknisk utbildning är inte fullständiga.
I Västerås finns 60 antagningsplatser på driftteknikerlinjen varav 30 används
för vidareutbildning av gymnasieingenjörer. Rekryteringen till denna utbildning
sker från fyraårig teknisk linje i gymnasieskolan, gren för maskinteknik,
elkraftsteknik och kemiteknik. Utbildningen är unik för Västerås och mycket
efterfrågad. Två tredjedelar av de sökande får ej plats.
Utbildningen är vad beträffar utbildningsnivån jämförbar med driftingenjörsutbildningen
vid sjöbefiälsskolorna vilket även bekräftas av avnämarna.
Kraftindustrins utbildningsråd anger i sin information att utbildningen efter
viss tids yrkesverksamhet leder fram till befattningar som t. ex. driftchef,
produktionschef, avdelningsingenjör, underhållsingenjör, skiftingenjör och
kontrollrumsingenjör.
Genom kombinationen av grundläggande ingenjörsteknisk utbildning i
gymnasieskolan och energiteknisk påbyggnadsutbildning i högskolan vinns
många fördelar för de studerande, inte minst arbetsmarknadsmässiga. Den
maskintekniskt grundutbildade kan arbeta som konstruktör av energitekniska
anläggningar, kemiteknikern bidra till energibesparande åtgärder i
processindustrin, elkraftsteknikern sysselsättas som serviceingenjör i
kommunal energiproduktion och distribution osv. De som hittills genomgått
utbildning med rekrytering från fyraårig teknisk gymnasielinje har varit
efterfrågade på arbetsmarknaden och fått arbetsuppgifter i linje med utbildningen.
Erfarenheterna från Västerås visar att den drift- och underhållstekniska
utbildningen inte får ges ett för snävt innehåll och inte ett alltför
begränsat rekryteringsunderlag.
SÖ:s och UHÄ:s förslag leder till en mycket stel studieorganisation,
avgränsad från övrig teknisk utbildning. Det utgår från ett begränsat
rekryteringsunderlag och vänder sig till en mycket snäv arbetsmarknad med
tyngdpunkten på maskintekniskt arbete på fartyg. Det är önskvärt att
tekniker med likartad utbildning och på samma nivå skall få tillträde till all
utbildning inom sitt fackområde. Således bör elever från gymnasieskolans
linje för styr- och reglermekaniker utan större kompletteringar kunna
utbildas till drifttekniker. Gymnasieingenjörer bör rimligtvis genom en
förkortad studiegång kunna utbildas för driftingenjörskompetens. Den
pågående drifttekniska utbildningen av gymnasieingenjörer i Västerås bör
fortsätta även efter 1980/81, varvid nuvarande utbildning för energitekniska
anläggningar bör kompletteras med utbildning i eldriftssystem på ingenjörsnivå.
Högskolan i Eskilstuna/Västerås har etablerat kontakt med KTH för
planeringsstöd för lokala linjer och enstaka kurser inom det tekniska
området. Inget hindrar att detta utsträcks även till den drift- och underhållstekniska
utbildningen. Mot denna bakgrund bör UHÄ få i uppdrag att
utvärdera utbildningen i Västerås och eventuellt planera för en vidgad
verksamhet.
I propositionen förutses omfattande investeringar i utrustning förden drift och
underhållstekniska utbildningen. Hänsyn måste således tas till investe
Mot. 1978/79:189
14
ringsbehoven när förslag läggs beträffande utbildningens lokalisering. I
Västerås finns utmärkta möjligheter att, utan de stora investeringskostnader
som nämns i propositionen, bedriva drift- och underhållsteknisk utbildning i
både gymnasieskola och högskola. Den energitekniska utbildningen på orten
disponerar en kraftvärmeanläggning med mätteknisk utrustning för 3 MW el
och 10 MW värme ansluten till stabila el- och värmenät. Ingen annan
utbildningsort har tillgång till en jämförbar fullskaleanläggning vid vilken
försöksverksamhet och laborativt arbete kan bedrivas. På den del av
utbildningen som rekryterar från fyraårig teknisk gymnasielinje utförs
dessutom ett stort antal laborationer på kommunens kraftvärmeverk. 1
Västerås har Vattenfall ett toppkraftverk som också under vissa förhållanden
bör kunna användas för utbildning.
Även ortens industrier är inriktade på tillverkning av energitekniska
anläggningar och elektriska system för industriella ändamål. På ingen annan
ort i landet finns så gynnsamma villkor för utbildning av drift- och
underhållstekniker med inriktning på värme- och kraftvärmeanläggningar
och eldriftssystem som i Västerås.
Skolstyrelsen i Västerås har fr. o. m. läsåret 1978/79 startat den nya
gymnasielinjen för drift- och underhållsteknik, gren för energiteknik, och
förbereder specialiseringar i värme- och kraftvärmeteknik, fastighetsteknik
och vatten- och avloppsteknik, Högskolan planerar för drifttekniker och
driftingenjörsutbildning inom motsvarande ämnesområden samt undersöker
möjligheterna att starta en YTH-linje för VVS- och elkraftsteknik med
inriktning på installationsteknik och industriellt montage. Samordnat utgör
dessa utbildningar underlag för en effektiv resursanvändning både personellt
och materiellt.
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen i anslutning till behandlingen av propositionen 1978/
79:71 begär att regeringen uppdrar åt UHÄ
1. att utvärdera nuvarande drifttekniska utbildning för gymnasieingenjörer,
2. att utreda möjligheterna att till Västerås lokalisera fullständig
drift- och underhållsteknisk utbildning, kompletterad med en
YTH-linje för VVS- och elkraftsteknik.
Stockholm den 15 december 1978
ERIC MARCUSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
THURE JADESTIG (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
OLLE GÖRANSSON (s)
KARL-GUSTAV MATHSSON (s)
GOT A B 58981 Slockholm 1978