4

Motion

1978/79:180

av Per Unckel

med anledning av propositionen 1978/79:67 om förbud mot aga

Propositionen innebär ett förtydligande av förhållandet mellan brottsbalkens
stadganden om misshandel å ena sidan och föräldrabalkens stadganden
om vårdnadshavares ansvar å andra sidan. Därtill innebär propositionen ett
slags förbud mot all kroppslig bestraffning av barn. Detta förbud har
emellertid ingen rättslig betydelse.

Det finns anledning att med tillfredsställelse hälsa det förtydligande som
nu föreslås av förhållandet mellan brottsbalkens och föräldrabalkens regler.
Det får inte råda något som helst tvivel om att ett absolut förbud mot att
misshandla barn råder.

Även i det andra avseendet - förbudet mot aga utanför misshandelsfallenär
förslaget i huvudsak bra och angeläget. Dock kan ett frågetecken sättas för
de formuleringar i motivtexten som definierar förbudets räckvidd. Den
absoluta omfattningen som förbudet avses få kan te sig inkonsekvent i
förhållande till frånvaron av varje rättslig innebörd av förbudet och bl. a.
därigenom skapa oklarhet om den verkliga räckvidden av stadgandet.

Sådan oklarhet kan också följa av enskilda uttalanden i propositionen. Bl. a.
pekar skolöverstyrelsen på uttalanden av Gösta Walin i hans kommentar till
föräldrabalken. Walin skiljer på förebyggande åtgärder i form av helt svaga
fysiska ingrepp och fysiska ingrepp just siktande till bestraffning.

Det är självklart utomordentligt svårt att dra gränsen mellan aga och de
fysiska ingrepp som Walin talar om i sin lagkommentar. Hur skall man
exempelvis se på att använda någon grad av fysiskt ingrepp för att få ett barn
att gå till sängs? Är det jämförligt med bestraffning eller med åtgärder att
avvärja akuta olycksfallsrisker? Är det aga om man genom en knäpp på
fingrarna visar för ett barn att det inte skall röra elektriska ledningar eller
kopplingar?

Propositionen bygger på den felaktiga föreställningen att alla gränsdragningsfrågor
är lösta i och med att rekvisitet ”bestraffning” anges i lagtext och
motivering. Så är emellertid inte fallet, som visats genom de nyss angivna
exemplen. 1 stället riskerar man genom propositionens formuleringar att ge
förbudet mot aga en sådan innebörd att varje förälder som använder någon
form av fysiska ingrepp för annat än att avvärja olycksfallsrisker blir
lagöverträdare. Det kan inte vara rimligt att ge förbudet denna innebörd.

Det bör mot denna bakgrund fastslås att förbudets funktion är att klargöra
att det inte föreligger någon positiv rätt att aga barn. Därutöver bör förbudet
vara ägnat att lagfästa den allmänt omfattade principen att man ej skall
använda fysiskt våld mot barn annat än för att avvärja hot mot barnets liv

Mot. 1978/79:180

5

eller hälsa. Detta får man emellertid inte göra med en sådan grad av precision
att bestämmelsen inte i någon rimlig utsträckning svarar mot det allmänna
rättsmedvetandet.

Mot bakgrund av vad som anförts hemställs

att riksdagen i anslutning till bestämmelsen om förbud mot aga gör
motivuttalanden i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 december 1978

PER UNCKEL (m)