Motion
1978/79:176
av Tore Nilsson

med anledning av propositionen 1978/79:67 om förbud mot aga

Den agalös lever och lagalös,
han ärelös dör.

Havamal

Den agalös lever, han ärelös dör.

Hälsingelagen

Det tänkande som framträder i regeringens proposition 1978/79:67 står i
stark motsats till hela vår kulturs uppfattning om fostran. Det står även i
konflikt med vår kulturtradition, med föräldrarätt och personlig integritet och
med västerländsk humanism.

Allvarligast är dock att regeringen här trampar på den kristna läran om
föräldraansvar och åsidosätter kyrkans fundament. Den Heliga Skrift talar
tydligt om agan som ett moment i fostran och samhällsvård. Ett enda
sammanhang kan anföras som exempel:

- Ty var finnes en son, som icke bliver agad av sin fader? (Hebr. 12:7).
Detta ord anknyter där till en föregående vers, där det talas om att "Herren
straffar med riset var son som han har kär.”

Generationer av kristna har läst och efterlevt detta ord. I två tusen år har
kyrkan respekterat denna gudomliga vishet. I dag framstår regeringen som
företrädare för den riktning som sätter likhetstecken mellan aga och
misshandel, mellan fostran i traditionell mening och övergrepp.

Regeringsförslaget är också orealistiskt i praktiken, eftersom ett hävdande
av den föreslagna lagen skulle innebära en granskning och en anmälningsmängd
som vårt rättsväsende icke klarar. Förslaget i propositionen måste
dessutom betraktas som hyckleri: att vår generation och vårt folk är liberalare
och förståndigare än föregående släkten och andra folk.

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen avslår propositionen 1978/79:67.

Stockholm den 30 november 1978

TORE NILSSON (m)