14

Motion
1978/79:166

av Håkan Winberg m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:62 om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt, m. m.

I propositionen 1978/79:62 framläggs vissa förslag som berör möjligheten
att få permission för den som är intagen i kriminalvårdens anstalter. Syftet är
bl. a. att skärpa reglerna när det gäller möjligheten att få permission för den
som - efter viss grövre brottslighet - löper risk att under permissionen göra sig
skyldig till fortsatt brottslighet. Samtidigt föreslås permissionsbestämmelsema
bli mer generösa för andra grupper av intagna som kan antas lojalt sköta
sina permissioner. Mot denna allmänna inriktning finns ingen erinran.

När det gäller den grupp intagna som är tidigare starkt kriminellt belastade
och som i stor utsträckning begår nya brott under permissioner föreslår
propositionen en ändring i 32 § lagen om kriminalvård i anstalt. Det innebär
att lokutionen ”påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet” skall införas
som ett kriterium, då korttidspermission skall kunna vägras. Dessutom skall
- liksom nu - sådan permission vägras om ”avsevärd fara för annat
missbruk” föreligger. Med bestämmelsen avser man enligt propositionen att
nå sådana som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrottslighet, brott med
internationell anknytning eller har ägnat sig åt annan brottslighet av särskilt
allvarlig karaktär. Vi anser det riktigt att permissionsreglerna skärps för den
grupp intagna som man har anledning anta kommer att begå brott under
permissionerna. Enligt vår mening synes emellertid lokutionen ”påtaglig fara
för fortsatt brottslig verksamhet” innebära en alltför stark begränsning av
möjligheten att vägra permission. Enligt vår mening synes bestämmelsen få
större reell möjlighet att tillämpas om ordet ”påtaglig” utgår. Korttidspermission
kommer i så fall att kunna vägras, om ”fara för fortsatt brottslig
verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger”. Den fara som
skall föreligga skall även enligt vår mening vara av viss grad. Avgörande för
om faromomentet är uppfyllt måste vara en bedömning av sannolikheten för
fortsatt brottslighet i det enskilda fallet. Är denna sannolikhet liten bör
permission beviljas även om viss fara för brottslighet finns. Vi vill genom den
föreslagna ändringen inte nå en vidare grupp än vad propositionen avser, men
enligt vår mening kommer regeln att lättare kunna hanteras i praktiken om
ordet ”påtaglig” utgår.

Av propositionen framgår att samarbetet mellan kriminalvården och
polisen i frågor som rör permissioner från kriminalvårdsanstalter inte har
fungerat tillfredsställande. Det är med stor förvåning man kan konstatera att
reglerna i 35 § i det s. k. anvisningscirkuläret, om skyldighet för styresman
vid kriminalvårdsanstalt att i vissa fall underrätta polismyndighet om

Mot. 1978/79:166

15

intagens permission, ofta satts ur spel. Permissionsinstitutet måste alltid
utformas som en avvägning mellan å ena sidan den intagnes intresse och
behov av att hålla kontakt med samhället utanför anstalten och å andra sidan
intresset att enskilda medborgare till person eller egendom inte drabbas av
brott som begås av permittenter. Det är därför mycket viktigt att polismyndigheten
erhåller kännedom om, när permission beviljats för interner som
begått vissa allvarligare brott. Sådan regel ges i 35 § anvisningscirkuläret. Det
är också viktigt att kriminalvården erhåller kännedom om de fall, då en
permittent misstänks för nya brott.

I propositionen föreslås att frågan om särskilda kontaktmän mellan
polismyndighet och kriminalvårdsanstalt bör övervägas vid överläggningar
mellan kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen. Det kan enligt vår
mening emellertid också behöva övervägas huruvida reglerna i 35 § anvisningscirkuläret
bör utvidgas till att gälla även andra än dem som är intagna i
anstalt för att undergå internering. Vi tänker närmast på dem som är dömda
till fängelse av viss minsta tid för brott mot annans personliga säkerhet.
Denna synpunkt överensstämmer i allt väsentligt med det yrkande som
framställts i motionen 1977/78:993.

Åberopande det anförda hemställs

att riksdagen

1. beslutar att ordet ”påtaglig” skall utgå i 32 § lagen om
kriminalvård i anstalt,

2. uttalar att 35 § anvisningscirkuläret bör överses i enlighet med i
motionen angivna linjer.

Stockholm den 27 november 1978

HÅKAN WINBERG (m)
LARS SCHÖTT (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
JOAKIM OLLÉN (m)

INGER LINDQUIST (m)
OLLE AULIN (m)
GUNNAR OSKARSON (m)

GOTAB 58884 Stockholm 1978