9
Motion
1978/79:164
av Gunilla André och Anne-Marie Gustafsson
med anledning av propositionen 1978/79:62 om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt, m. m.
Sedan den nuvarande lagstiftningen om kriminalvård i anstalt förbereddes
och beslutades under 1970-talets första hälft har det kommit att bli alltmer
uppenbart att kriminaliteten i vårt land har ändrat karaktär. Vid sidan av den
brottslighet som främst hänför sig till social utslagning av skilda slag har det
vuxit fram en organiserad brottslighet med internationella förgreningar.
Denna organiserade brottslighet innefattar betydande ekonomiska intressen.
Verksamheter med anknytning till narkotika intar en central plats i systemet.
Det är angeläget att ett rättssamhälle i tid kan vidta åtgärder mot en
utveckling som exempelvis innebär att organiserad brottslighet, med hjälp av
de ekonomiska vinster som narkotikahanteringen ger, skaffar sig kontroll
över betydelsefulla delar av socialt och ekonomiskt liv. Vid fortsatt reformarbete
på kriminalvårdsområdet måste detta förhållande beaktas. Förslagen i
nu föreliggande proposition präglas endast delvis av detta synsätt. På några
punkter synes det angeläget att redan nu vidta kraftfullare åtgärder.
Bankinspektionen framför i sitt remissyttrande över den promemoria som
ligger till grund för propositionen att ordet ”särskilt” i 7 § tredje stycket KvaL
bör utgå. Detta torde enligt inspektionen vara nödvändigt för att bestämmelsen
skall bli tillämplig på hela den kategori av intagna vilka gjort sig
skyldiga till väpnade rån mot bank- och postkontor samt sprängningar av
serviceboxar och rån mot värdetransporter. Vi delar bankinspektionens
uppfattning att ordet ”särskilt” bör utgå i 7 § tredje stycket i KvaL.
Riksförbundet narkotikafritt samhälle (RNS) föreslår i sitt remissyttrande
att 7 § KvaL får en sådan lydelse att bestämmelsen kan tillämpas på alla som
dömts för grovt narkotikabrott, dvs. även på intagna som ådömts ett
frihetsstraff på mellan ett och två år. Vi delar RNS uppfattning på denna
punkt.
Svea hovrätt hävdar i sitt remissyttrande att ordet ”påtaglig” i 32 § KvaL
innebär en alltför stark begränsning av möjligheten att vägra permission i fall
av fara för fortsatt brottslig verksamhet och är ägnat att försvåra tillämpningen
av detta rekvisit. Vi delar hovrättens uppfattning på denna punkt.
Av väsentlig betydelse för den fortsatta bedömningen av frågor om brott
begångna under permission är i vilken utsträckning tillgänglig statistik på
området är tillförlitlig. Enligt uppgifter som framkommit under remissbehandlingen
är inte utredning av brott som begås av permitterade prioriterade
av polisen. Det är angeläget att detta förhållande uppmärksammas och att
Mot. 1978/79:164
10
nödvändiga åtgärder vidtas.
Förslaget i propositionen angående kroppsvisitation m. m. utgår från att
den enskildes integritet inte får kränkas. Det kan emellertid konstateras att
den mest påtagliga kränkningen av den enskildes integritet redan föreligger i
det förhållandet att han berövats sin frihet. Vi anser således att den
restriktivitet som anges i propositionen i dessa avseenden är överdriven.
Det torde ankomma på vederbörande utskott att utforma erforderlig
lagtext angående tillämpningen av 7 § KvaL på alla som dömts för grovt
narkotikabrott.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi
1. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
med den ändringen att 7 och 32 §§ erhåller följande som
Motionärernas förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag
Motionärernas förslag
7 §
Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages
följande.
Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad
med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av
säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till
sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling
som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.
Den som dömts till fängelse i lägst Den som dömts till fängelse i lägst
två år eller till internering med en två år eller till internering med en
minsta tid av två år eller mer skall
placeras i sluten anstalt, om det med
hänsyn till att han saknar fast
anknytning till riket eller till arten av
hans brottslighet eller eljest kan
befaras att han är särskilt benägen att
avvika och fortsätta en brottslig
verksamhet av särskilt allvarlig karaktär.
Vad som sagts nu gäller dock
ej om annan placering kräves för en
ändamålsenlig förberedelse av förestående
frigivning eller överföring
till vård utom anstalt eller eljest
synnerliga skäl föreligger för placering
i öppen anstalt.
minsta tid av två år eller mer skall
placeras i sluten anstalt, om det med
hänsyn till att han saknar fast
anknytning till riket eller till arten av
hans brottslighet eller eljest kan
befaras att han är särskilt benägen att
avvika och fortsätta en brottslig
verksamhet av allvarlig karaktär.
Vad som sagts nu gäller dock ej om
annan placering kräves för en ändamålsenlig
förberedelse av förestående
frigivning eller överföring till
vård utom anstalt eller eljest synnerliga
skäl föreligger för placering i
öppen anstalt.
Mot. 1978/79:164
11
Regeringens förslag Motionärernas förslag
32 §
För att underlätta anpassningen i För att underlätta anpassningen i
samhället kan intagen beviljas till- samhället kan intagen beviljas tillstånd
att lämna anstalten för viss stånd att lämna anstalten för viss
kort tid (korttidspermission), om ej kort tid (korttidspermission), om ej
påtaglig fara för fortsatt brottslig fara för fortsatt brottslig verksamhet
verksamhet eller avsevärd fara för eller avsevärd fara för annat miss
annat missbruk föreligger. Korttids- bruk föreligger. Korttidspermission
permission får också ges, om annan får också ges, om annan särskild
särskild anledning föreligger därtill. anledning föreligger därtill.
Intagen som avses i 7 § tredje stycket och på skäl som där anges är placerad i
sluten anstalt får beviljas korttidspermission endast om synnerliga skäl
föreligger därtill.
För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat. Är noggrann
tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall
vara ställd under bevakning.
2. att 7 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt dessutom
ändras på sådant sätt som föreslås i motionen, innebärande att
paragrafens tredje stycke skall kunna tillämpas på alla som
dömts för grovt narkotikabrott.
Stockholm den 27 november 1978
GUNILLA ANDRÉ (c)
ANNE-MAR1E GUSTAFSSON (c)