Mot. 1978/79

142-146

Motion

1978/79:142

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor
1

Slutstriden om de svenska varven närmar sig. På ena sidan står de som vill
lägga ner, förstöra värdefull kapacitet, slösa bort mänskligt kunnande i en
kortsiktig kapitulationspolitik. Tre regeringar i rad har nu skjutit varvsfrågan
framför sig med sådana metoder.

På den andra sidan står de som vill bryta med den gamla politiken, de som
vill bevara den tekniska och mänskliga kapacitet som alltjämt finns på
varven, de som vill stärka och använda denna kapacitet för en ny tekniskindustriell
offensiv - en offensiv som kan rädda sysselsättningen och inleda
en utveckling i de arbetandes och nationens intresse. På denna sida står
varvsarbetarna. Där står också vänsterpartiet kommunisterna.

II

Sverige har hittills saknat en verklig varvspolitik. Regeringarnas och
statens åtgärder har varit halvt panikartade, improviserade och utan perspektiv.

Regeringen Palme subventionerade Salén, underlättade redarnas kapitalflykt,
motsatte sig statens övertagande av varvsnäringen, medverkade i att
lägga ned Eriksberg och arbetade också därefter för en minskad sysselsättning
och kapacitet. Ca 10 000 varvsarbetare mindre - det var regeringen Palmes
facit.

Regeringen Fälldin gjorde vad dess föregångare inte förmått - den
nationaliserade merparten av varvsindustrin. Men inte för en offensiv,
framtidsbetonad politik - utan blott för att lättare kunna samordna nedläggningarna.
Man genomförde ytterligare ett steg i nedskärningspolitiken - det
som beslutats strax före valet 1976.

Regeringen Fälldin förberedde en ny vårproposition som förutsåg en ny
kraftig nedskärning. Hälften av alla arbeten skulle bort på tre år. Det är detta
förslag som regeringen Ullsten lägger fram i en något förändrad upplaga.

III

Åslings, Huss och socialdemokraternas förslag har ett gemensamt grundläggande
kännetecken: de är alla överens om att varvens kapacitet kraftigt
skall skäras ned. Propositionen talarom en minskning från 12 till mellan 4och
6 miljoner arbetstimmar per år.

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 142-146

Mot. 1978/79:142

2

Åsling ville genomdriva sitt förslag till reducering på tre år. Huss förutser
en något mindre minskning av antalet anställda men har ett perspektiv på
bara två år.

Socialdemokraterna föreslår att stöd skall ges för att under två år hålla kvar
de anställda och icke avskeda dem. Därefter förutser man dock att
kapaciteten skall ha minskats och föreslår inga åtgärder för att dä garantera
sysselsättningen.

Varken de borgerliga partierna eller socialdemokraterna visar klart sina
avsikter för framtiden. Alla är överens om att kapaciteten skall minskas, men
ingen tar politiskt ansvar för följderna härav efter 1980. En ytterligare
nedskärning medför dock obönhörliga följder. Man kan inte steg för steg
minska den samlade kapaciteten utan att det vållar sönderfall, höjer
kostnaderna för produktionen och leder till nedläggningar av vissa enheter.
Detta avslöjas mycket tydligt i propositionens bilagor. Där förutses bl. a.
ytterligare nedläggningar. Där förespråkas en lösning som innebär att endast
Kockums och ytterligare ett storvarv skall finnas kvar och då med reducerad
kapacitet.

Alla fyra partierna ställer alltså upp på nedläggningspolitiken - men ingen
vill tala om de framtida konsekvenserna. Detta är ett ansvarslöst förhållningssätt.

IV

Vänsterpartiet kommunisterna vägrar - nu liksom tidigare - att ställa upp
på en sådan kapitulationspolitik. Den är förödande för tusentals arbetare och
för redan drabbade regioner. Den är kortsiktig, industripolitiskt felaktig och
ett hot mot viktiga framtidsmöjligheter. Vpk kräver en helt ny och långsiktig
varvspolitik.

En sådan politik mäte grundas på en långsiktig plan och infogas i ett större
industripolitiskt sammanhang. Man kan kortfattat beskriva förutsättningarna
för varvspolitiken på följande sätt.

Nedgången kommer att under 1980-talet följas av en uppgång. Skrotning
och en förskjutning i transportarbetets och flottornas sammansättning ger
utgångspunkt för nyproduktion. En stark facklig politik kan driva på en
önskvärd tendens: att snabbare slå ut bekvämlighetsfartyg och framtvinga
starkare satsning på kvalitet, effektivitet och säkerhet.

Uppgången i skeppsbyggnadskonjunkturen kan väntas bli svagare än den
förra högkonjunkturen. Förskjutningarna i efterfrågat tonnage blir också
avsevärda. Stora oljetankrar får vika för specialfartyg, gastankrar och mindre
oljetankrar.

Den nya uppgången ebbar ut och har befarats medföra en mer bestående
sänkning av fartygsproduktionens nivå. Nya varvsnationer tränger fram och
kan reducera utrymmet för de äldre varvsnationerna särskilt i vad gäller
standardfartyg.

Mot. 1978/79:142

3

På längre sikt räknar dock rederinäringen med starkt ökat internationellt
transportarbete till sjöss. Utgångspunkterna är här den ökade befolkningen
och den vidgade världshandeln. Även om man ställer sig avvaktande till
denna redaroptimism och räknar med ytterligare struktur- och konjunkturkriser
för världskapitalismen, är en ökning av det totala varuutbytet och
transportarbetet dock sannolik de närmaste 30 åren. Det torde emellertid vara
en klok politik att räkna med att varven vid en bibehållen kapacitet kommer
att efter 1980 producera en mindre del i form av högsjöfartyg och en större del
av sin tillverkning i annan form.

Varven representerar en delvis säregen och viktig teknisk-industriell
kapacitet. De har en betydande mångsidighet. De kan bygga stora anläggningar
och komplicerade system. Denna mångsidighet och flexibilitet kan
förenas med storleksfördelar. Den förutsätter också mångfasetterat
kunnande, som också är säljbart. I den långsiktiga industriella utvecklingen
ligger detta väl till. Vad Sverige särskilt behöver är en höjd förädlingsgrad,
mer av lätt sammansättningsindustri, vilken ger många arbeten och måttlig
energiåtgång - och som har behov av högt utvecklat och självständigt
kunnande hos de arbetande. En sådan utvecklingslinje är önskvärd och står i
kontrast till den rovdrift på resurser, den själlösa form av mekanisering och
den hårda utslagning som kännetecknar merparten av den industriella
strukturförändringen i krisens Sverige.

Ytterligare minskningar av varvens kapacitet hämmar och förstör deras
förutsättningar och fördelar. Det hindrar också varven från att spela sin nya,
viktiga roll i en kommande möjlig industriutveckling.

V

Grunderna för en ny, framtidsbetonad varvspolitik kan sammanfattas på
följande sätt:

Varvens kapacitet får inte skäras ned. Sysselsättningen och de arbetandes
kunnande måste bevaras. Det får inte ske bara under två år och med hjälp av
tillfälliga subventioner. Det måste vara en grundläggande varvspolitisk
målsättning.

Hela varvsnäringen bör förstatligas. En ny ledning för Svenska Varv AB
bör utses. Den statliga varvskoncernen bör ha en administration med vald
majoritet för de arbetande på alla nivåer samt med en teknisk ledning, hämtad
från varvens egen kår och inriktad på förnyelse av varvens industriella
roll.

Varvens produktion bör i stora drag läggas upp enligt följande:

Kapacitet bör behållas för en kostnadsmässigt och tekniskt effektiv
tillverkning av avancerade specialfartyg med sikte på att sjöfartskonjunkturen
vänder och handeln i framtiden stiger.

Garantier bör ges för den tredje och fjärde gasbåten vid Kockums för att
hindra förestående avskedanden. Framtidsutsikterna för gastankrar gör detta

Mot. 1978/79:142

4

försvarbart, oavsett hur man sedan ställer sig till naturgasens roll i det
svenska energisystemet.

Varvens kommande produktion bör planmässigt samordnas med en
medveten förnyelse inom Sveriges transportväsen, inom dess industri, dess
energisektor samt dess försörjning med avancerade maskiner.

En plan bör snarast utarbetas för att utveckla den inrikes sjöfarten. Ökad
effektivitet, minskade kostnader och bättre miljö skulle bli resultatet av att
inrikessjöfarten tog en större andel av det inrikes transportarbetet. Denna
satsning kräver mindre fartyg, pråmar, lastanordningar, förbättringar av
hamnar och vissa typer av byggnader. Detta ligger väl till för varvens
tillverkning.

De förnyelsebara energikällorna börtas till vara mer än nu. Ett program för
vindkraftens utveckling ingår som en del häri. Varven kan serietillverka
aggregat härför. En bättre energihushållning kräver också nya investeringar i
kombinerade kraftverk för tillvaratagande av värme. Varven kan tillverka
sådana anläggningar. Förutsättningen är en nationell plan för utbyggnad som
garanterar serieproduktion.

Den svenska industrin behöver effektiviseras. Tungindustrins miljöförstöring
måste minska. Detta kan genomföras i ett planmässigt statligt program.
Massa- och pappersindustrins många gamla, slitna anläggningar måste
ersättas. En förnyelse av stålindustrin med högre förädlingsgrader i sikte
kräver en bas av moderna, integrerade stålverk av mindre eller medelstor typ.
Varven är en naturlig medverkande i en sådan uppbyggnad.

För att öka den industriella effektiviteten och förbättra industrimiljön
krävs två typer av satsningar. Sverige måste återvinna sin tidigare ställning
som självständig producent av maskiner. På en mängd områden dominerar i
dag den amerikanska och västtyska importen i orimlig grad. Utveckling av
nya maskiner och maskintyper ligger delvis väl till för varven. Även
anläggningar för miljöteknik torde i viss grad göra det.

En plan förvarven kan alltså knytas till andra viktiga planer för förnyelse av
Sverige som industriell nation. Varven stöder därmed en ekonomisk och
industriell förnyelse. Och de erhåller själva en marknad genom denna
förnyelse.

Slutligen bör de privata rederierna förstatligas. En samordning av rederioch
sjöfartspolitiken med varvspolitiken kan utnyttja rederiernas beställningar.

VI

Det är nödvändigt att gå till politisk och facklig strid mot kris och
arbetslöshet. I denna större kamp bildar kampen för varven och deras framtid
ett framskjutet avsnitt. En framsynt, progressiv industripolitik kan här ingå
en fruktbar förening med varvsarbetarnas tro på sin kompetens och deras
ansvar för sina arbetsplatsers framtid. Sällan ser man så klara exempel på en

Mot. 1978/79:142

5

långsiktig och planmässig politiks fördelar och på hur demokratisering och
industriell framtid hör samman. Detta ger utgångspunkten för att bekämpa
de kapitulanter som fram till nu styrt svensk varvspolitik.

Mot bakgrund av vad som här anförts föreslås

1. att riksdagen avslår propositionen 1978/79:49,

2. att riksdagen uttalar att inga ytterligare nedskärningar och
avskedanden får företas inom varvsindustrin,

3. att riksdagen uttalar att den aviserade nedläggningen av
Finnboda varv ej bör genomföras,

4. att riksdagen uttalar att målsättningen för svensk varvspolitik
skall vara att bevara varvens kapacitet och utnyttja den för en
framtida offensiv industripolitik,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förstatligande av
samtliga varv och rederier,

6. att riksdagen uttalar att den nuvarande ledningen för den
statliga varvskoncernen bör ersättas med en administration, där
de arbetande har majoritet på alla nivåer och där tekniker och
administrativ expertis är inriktade på att förnya och utveckla
varvens kapacitet,

7. att riksdagen hos regeringen hemställer om att ett program
utarbetas för att vidga den inrikes sjöfartens roll,

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett program för att
förnya och effektivisera processindustrins bestånd av anläggningar,

9. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett program för att
inom energisektorn påskynda sådana utbyggnader vilka kan
bilda grund för produktion vid varven,

10. att riksdagen hemställer hos regeringen om omedelbara garantier
åt Kockums för byggande av tredje och fjärde LNGtankern,

11. att riksdagen bemyndigar regeringen att i en årligen inför
riksdagen redovisad plan ställa de medel till förfogande som
krävs för att ovan angivna målsättningar för varvens utveckling
och för sysselsättningens bevarande skall kunna uppfyllas,

12. att riksdagen hos regeringen hemställerom att i särskild ordning
framlägga sysselsättningspolitiska program gällande varvsregionerna.

Stockholm den 27 november 1978
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
KARL HALLGREN (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)