Mot. 1978/79:141
Motion
1978/79:141
av Olof Palme m. fl.
med anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor
Större delen av den svenska sjöfartsnäringen befinner sig i en mycket
allvarlig kris. Detta gäller i synnerhet varvsindustrin men också i hög grad
rederinäringen. Alla inser att mycket omfattande samhällsinsatser är
nödvändiga. Dessa insatser bör ske inom ramen för en långsiktig och
planmässig näringspolitik.
En sådan politik bör för det första utformas så att de stora och nödvändiga
samhällsinsatserna ligger i linje med och underlättar lösningar som i ett längre
perspektiv kan bedömas vara marknadsmässigt riktiga.
Samtidigt måste för det andra också de samhälleliga kraven på att
omställningar skall ske i socialt acceptabla former tillgodoses. Omställningar
som resulterar i en omfattande arbetslöshet kan inte accepteras från
samhällsekonomiska, sociala eller mänskliga utgångspunkter.
De flesta bedömare förefaller överens om att det är osannolikt att den
nuvarande mycket stora obalansen på varvsområdet skall kunna hävas under
de närmaste åren. En balanstidpunkt kan enligt dessa bedömare sannolikt
väntas först något eller några år in på 1980-talet. Man måste därför under de
kommande åren räkna med ett mycket begränsat totalt behov av nybeställningar
i förhållande till tidigare perioder. Med hänsyn till den stora
överkapacitet som finns, kommer detta att under de närmaste åren leda till ett
allmänt sett fortsatt mycket pressat prisläge, väsentligt under självkostnadsnivån
i alla de stora skeppsbyggnadsnationerna.
Bl. a. mot den bakgrunden måste man räkna med stora förluster inom den
svenska varvsindustrin under de närmaste åren. Det är emellertid nödvändigt
att understryka att stora förluster är oundvikliga och kommer att inträffa
helt oberoende av vilka åtgärder som vidtas -alltifrån en total nedläggning av
den svenska varvsindustrin till en fortsatt verksamhet på nuvarande nivå. En
mycket stor del av dessa förluster utgörs av valuta- och kundförluster på
produktion som för länge sedan är avslutad.
Enligt de uppgifter som anges i propositionen skulle storvarvens samlade
förluster för åren 1978-1980 uppgå till 7 900 milj. kr. om produktionskapaciten
bibehålls på oförändrad nivå och till 8 500 milj. kr. (varav ca 1 miljard
kronor i avskrivningar på anläggningar) om två av varven läggs ned. Några
kortsiktiga statsfinansiella skäl att välja en hård nedläggningslinje finns alltså
inte. Det kan i sammanhanget erinras om att vårt land som första
skeppsbyggnadsnation tog konsekvenserna av sjöfarts- och varvskrisen och
redan 1976 beslutade om en kraftig neddragning av varvskapaciteten.
Mot denna bakgrund är det uppenbart orimligt att basera ett åtgärdspro
1 Riksdagen 1978/79. 3 sami. Nr 141
Mot. 1978/79:141
2
gram för varvsindustrin enbart på grundval av den utveckling som bedöms
som sannolik under de närmaste åren. Åtgärderna bör i stället utformas så att
varvsindustrin får en sådan struktur och inriktning att den på bästa sätt kan
lösa de problem som kan väntas uppstå och utnyttja de möjligheter som kan
erbjudas under 1980-talet. Den aktuella politiken bör utformas så att,
samtidigt som varvsindustrin får möjligheter att övervintra fram till dess att
en bättre balans åter uppträder på marknaden, man redan nu kan inleda
arbetet på en sådan omställning av produktionsinriktningen och strukturen
som måste ske.
De åtgärder som måste till är av så stor omfattning att de kommer att
innebära en utomordentligt stor påfrestning för alla berörda. Detta gäller i all
synnerhet de anställda. Mot den bakgrunden är det enligt vår uppfattning en
självklarhet att åtgärderna planeras och utformas i mycket nära samråd med
de anställda och deras fackliga organisationer. De förslag och synpunkter som
vi här lägger fram har utformats av vårt partis varvsgrupp i nära samarbete
med den fackliga referensgruppen för varven i vilken ingår företrädare för
Svenska metallindustriarbetareförbundet, Svenska industritjänstemannaförbundet,
Sveriges arbetsledareförbund och Sveriges civilingenjörsförbund.
Sysselsättningen
Inom varvsindustrin finns drygt 25 000 anställda. Därav faller omkring
20 000 på de fyra stora varvsorterna Uddevalla, Göteborg, Landskrona och
Malmö. Därtill kommer ca 4 600 anställda vid de mindre och medelstora
varven vid tolv platser, nämligen Lunde, Öregrund, Finnboda, Oskarshamn,
Kalmar, Karlskrona, Sölvesborg, Falkenberg, Lödöse, Åmål, Karlstad och
Marstrand. Till detta kommer sysselsättning för åtskilliga tusental personer
som arbetar med underleveranser till varvsindustrin och det mycket stora
antal som är indirekt beroende inom olika servicenäringar. Sammanlagt
betyder detta att åtskilliga tiotusentals personer är direkt eller indirekt berörda
av utvecklingen inom varvsindustrin.
Varvens betydelse för sysselsättningen är emellertid åtskilligt större än vad
dessa i och för sig stora tal antyder. Det hänger samman med den höga grad av
koncentration som finns inom branschen. Det är ingen överdrift att hävda att
varvsindustrin på de fyra stora varvsorterna har en avgörande betydelse för
industrisysselsättningen. Motsvarande förhållanden gäller på de flesta orter
med mindre och medelstora varvsindustrier. En drastisk och snabb minskning
av sysselsättningen inom varvsindustrin får därför utomordentligt
allvarliga konsekvenser på arbetsmarknaden i de orter som berörs.
Regeringens proposition innehåller i och för sig vissa förbättringar i
förhållande till det förslag som presenterades av den tidigare trepartiregeringen
i ett pressmeddelande under juni månad 1978. Det finns emellertid
anledning att rikta allvarlig kritik även mot det nu föreliggande förslaget. Det
är uppenbart att detta förslag kommer - om det genomförs - att leda till
Mot. 1978/79:141
3
oplanerade och omfattande avskedanden. Detta medges f. ö. klart i den
föreliggande propositionen. Inte minst med hänsyn till den omfattande
personalminskning som tidigare skett och fortfarande pågår vid varven och
det utomordentligt allvarliga arbetsmarknadsläget vid varvsorterna är det
enligt vår mening oacceptabelt att regeringen inte ens tar så mycket ansvar för
dem som är anställda vid varven att omfattande avskedanden kan undvikas.
Genom frånvaron av nyanställningar är arbetsmarknadssituationen på de
berörda orterna redan tidigare utomordentligt allvarlig.
Det är enligt vår uppfattning också nödvändigt att slå fast att det kunnande
och den erfarenhet som finns vid varven i dag utgör en mycket betydelsefull
resurs för vår industriella utveckling. Här finns ett kunnande och en
yrkesskicklighet på alla olika nivåer och en erfarenhet att hantera avancerade
system och byggnadsprojekt. Särskilt i en tid då det inte finns något behov av
denna kunskap vid någon annan industri i de berörda regionerna framstår det
som oansvarigt att vidta drastiska åtgärder för att minska denna kapacitet.
Även om den framtida marknadsutvecklingen för sådana traditionella
produkter från varven som t. ex. tank- och bulkfartyg framstår som osäker
bör det emellertid vad gäller produktområden som specialfartyg,offshore och
industriella anläggningar finnas ett betydande utrymme för en svensk
varvsindustri i framtiden. Detta ställer emellertid stora krav på att politiken
på ett ansvarsfullt och kraftfullt sätt inriktas på utveckling i stället för
avveckling.
Det föreliggande förslaget innebär att kapaciteten för nybyggnadsvarven,
mätt i antal direkta produktiva timmar, kommer att uppgå till ca 9 miljoner
vid utgången av 1980. Detta innebär att kapaciteten då skulle ha anpassats till
den högre nivån i det marknadsutrymme som man under gynnsamma
förhållanden uppskattat som möjligt för början av 1980-talet.
Eftersom vi som oppositionsparti saknar tillgång till nödvändigt underlag bl.
a. internationella beräkningar och bedömningar - för att göra egna
marknadsanalyser, får vi grunda våra förslag på samma bedömningar som
propositionen bygger på. Vi är däremot inte beredda att acceptera de
personalpolitiska konsekvenser som skulle bli följden av en omedelbar
anpassning av arbetsstyrkan till denna nivå. Arbetsmarknadssituationen på
varvsorterna är som redan nämnts redan i dag allvarlig. Någon möjlighet att
snabbt ge arbete åt alla de människor som regeringen föreslår skall avskedas
finns inte. Samtidigt innebär det Verkstadstekniska kunnande som finns hos
personalen en viktig resurs för vår framtida industriutveckling som inte får
förloras utan måste utnyttjas och vidareutvecklas. Enligt vår mening är det
därför helt nödvändigt att varvsföretagen får möjligheter att genomföra den
föreslagna omställningen i socialt acceptabla former.
Det är sålunda vår uppfattning att mycket stora sysselsättningsproblem på
de berörda orterna endast kan undvikas om det personalöverskott som
uppkommer vid varven stegvis minskas under en längre tidsperiod. Vi anser
Mot. 1978/79:141
4
därför att alla de f. n. anställda vid varven på de fyra stora varvsorterna skall
garanteras fortsatt anställning t. o. m. år 1980. Det rådrum som härigenom
skapas måste utnyttjas för kraftfulla åtgärder.
De åtgärder som vidtas skall syfta till att underlätta en övergång til I nya och
varaktiga arbeten för dem som blir övertaliga vid varven. Vi kan därför inte
acceptera de kortsiktiga dellösningar som regeringen föreslår i form av
tidigareläggning av vissa statliga anläggningsprojekt. Det gäller bl. a. en
utbyggnad av E 6:an och vissa järnvägslinjer. I propositionen anges också att
en förutsättning för att dessa arbeten skall kunna komma till stånd är att
arbetena kan bedrivas med i första hand övertalig personal från varven. Enligt
vår uppfattning är det angeläget att dessa arbeten kommer till stånd men vi
anser det mycket olämpligt att föreskriva att just dessa beredskapsarbeten
skall utnyttjas av övertalig varvspersonal. Enligt vår uppfattning bör samma
regler som i övrigt gäller för beredskapsarbeten och statliga tidigareläggningsarbeten
gälla även för dessa arbeten. Det kan erinras om att i regionen f. n.
finns ett betydande antal arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare.
Enligt vår mening bör en särskild från den löpande produktionen skild
organisation bildas vid resp. varv. Till denna organisation förs successivt den
personal som blir övertalig genom kapacitetsneddragningen och rationaliseringsåtgärder.
Den berörda personalen bibehåller därvid sin anställning i
företaget. För denna personal sätts särskilda åtgärder in. Det förhållandet att
de anställda inom dessa sidoorganisationer står utanför den ordinarie
produktionen bör dock inte helt hindra att Svenska Varv AB kan utnyttja
delar av denna personal om särskilda behov uppträder. Det kan då
exempelvis gälla kortvarigare beläggningstoppar eller speciella projekt. Ett
sådant utnyttjande får dock inte innebära att den anställde t. ex. måste
avbryta en startad utbildning eller avböja ett erbjudande om anställning
utanför varvsföretaget.
En på detta sätt förlängd anställning är inte endast ett ökat ansvarstagande
gentemot de sysselsatta vid varven. Genom det system med sammanhållna
enheter för den övertaliga personalen som vi föreslår förbättras också i hög
grad möjligheterna att nå framgång med de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utbildningsinsatserna, som kommer att vara centrala i programmen,
kan bättre tidsplaneras och anpassas till personalens behov, förutsättningar
och önskemål. Arbetsförmedlingens insatser kan effektiviseras. Inom sidoorganisationerna
ges också möjligheter att ta till vara de varvsanställdas
kunskaper, erfarenheter och idéer i syfte att skapa ny industriell produktion
och sysselsättning. Härvid bör ett samarbete med bl. a. de regionala
utvecklingsfonderna kunna vara fruktbärande.
Det är varken möjligt eller lämpligt att nu söka fastställa vilka konkreta
åtgärder som bör vidtagas och vilka regler som bör gälla inom dessa
sidoorganisationer. Det bör ankomma på de fackliga organisationerna och
företaget att gemensamt och i samarbete med arbetsmarknadsmyndigheterna
närmare utarbeta och genomföra programmen på de berörda orterna.
Mot. 1978/79:141
5
Regeringen har ansvaret för att arbetsmarknadsmyndigheterna på berörda
orter har ekonomiska och personella resurser för dessa arbetsuppgifter.
Vi beräknar kostnaderna för garantin till ca 300 milj. kr. för perioden
t. o. m. år 1980. Kostnaderna för innevarande budgetår beräknar vi till 50
milj. kr.
Utgifterna för detta bör ersättas i särskild ordning. Ett särskilt anslag bör
uppföras på statsbudgeten för detta ändamål, benämnt Särskilda sysselsättningsinsatser
vid varven.
Det bör i detta sammanhang framhållas att den verkliga samhällsutgiften
för dessa åtgärder blir väsentligt mindre - om än ens någon. Den föreslagna
ordningen kommer att väsentligt reducera varvens utgifter i samband med
personalminskningen och i betydande utsträckning avlasta kostnader för
bl. a. utbildning och arbetslöshetsersättningar inom arbetsmarknadspolitiken.
Härtill kommer att man undviker det betydande bortfall av skatteinkomster
och sociala avgifter som skulle bli resultatet av avskedanden.
Vissa strukturfrågor
Vi har i våra ställningstaganden utgått från att Kockums Varv kommer att
inlemmas i Svenska Varv AB. Endast under den förutsättningen skapas
förutsättningar för en samordnad planering av utvecklingen på varvsområdet.
Ett inlemmande av Kockums Varv i Svenska Varv AB aktualiserar
ytterligare nödvändigheten av en strukturplanering för framtiden inom
koncernen. På kort sikt är det självfallet mycket angeläget att uppnå en
förbättrad samplanering mellan olika varvsenheter för att jämna ut skillnader
i beläggning och tillfälliga sysselsättningstoppar. På längre sikt är det
utomordentligt viktigt att koncernen får en sådan organisatorisk struktur att
företaget anpassas till en lämplig framtida produktions- och marknadsinriktning
samtidigt som nödvändiga krav i fråga om sysselsättning kan uppfyllas.
Ett viktigt inslag i detta arbete blir självfallet också att öka förutsättningarna
för att vidga produktsortimentet till andra områden än de traditionella. Det är
därför nödvändigt att företaget får tillräckliga resurser för att genomföra den
nödvändiga samordningen av utvecklings- och planeringsarbetet.
1 propositionen framhålls beträffande de olika varvsenheterna att takten i
förändringen av produktionsinriktningen vid Arendalsvarvet och Öresundsvarvet
naturligtvis är beroende av försäljningsutvecklingen för alternativa
produkter. Det påpekas vidare att det därför kan bli nödvändigt med viss
fartygsproduktion vid dessa enheter. I propositionen sägs sålunda: ”Inom
Svenska Varv bör i första hand Uddevallavarvet beläggas med de fartygsorder
som erhålls. Självfallet bör dock det sammanlagda resultatet för koncernen
vägas in vid beläggningsplaneringen.” Detta uttalande måste enligt vår
uppfattning tolkas så att även Arendals- och Öresunds varven - särskilt under
de första åren - får en betydande del av de fartygsorder som Svenska Varv
Mot. 1978/79:141
6
erhåller så att tillräcklig fartygsproduktion kan upprätthållas även vid dessa
varv.
Mindre och medelstora varv
Den hittillsvarande varvspolitiken har varit så gott som helt inriktad mot
storvarven. De svårigheter som man nu möter gör det nödvändigt att också
de mindre och medelstora varven blir föremål för en samlad bedömning och
att åtgärder vidtas för att åstadkomma en för branschen i dess helhet lämplig
utveckling. Det är mot denna bakgrund olyckligt att dessa frågor fått en helt
otillfredsställande behandling i regeringspropositionen. Detta gäller såväl
själva branschutvecklingen som sättet att komma till rätta med problemen.
Det huvudsakliga underlaget för regeringens överväganden är den rapport
rörande de mindre och medelstora varvens marknads- och konkurrensförutsättningar
som utarbetats av en särskild tillkallad arbetsgrupp. På vissa
centrala avsnitt saknas emellertid tillräckligt bakgrundsmaterial och analys.
Detta gäller bl. a. marknadsutvecklingen och effekterna av olika omstrukture
ringsalternativ.
De mindre och medelstora varven tillverkar ett stort antal olika fartygstyper
av högst olika storlekar och specialiseringsgrad. Flera av varven har sökt
sig till särskilda produktområden och där kunnat utveckla en betydande
kompetens. Även på kundsidan är bilden i hög grad varierad. För vissa varv
spelar de statliga beställningarna, både militära och civila, en avgörande roll.
Andra varv har genom rederianknytningen sin mest betydande avsättning
inom den egna ägargruppen.
Vad avser efterfrågeutvecklingen för mindre fartyg har regeringen stannat
vid den sammanfattande bedömningen att efterfrågan på standardfartyg blir
av normal karaktär. För övriga fartygstyper anses efterfrågan de närmaste
åren bli stabil och även där av normal karaktär. Efterfrågan på mindre fartyg
bedöms sålunda betydligt mera positivt än efterfrågan på stora tank- och
bulkfartyg. Däremot är det beroende på de tidigare nämnda olikheterna
mellan varven omöjligt att ur det tillgängliga materialet dra slutsatser för de
enskilda företagens vidkommande.
Marknadsbedömningen har en avgörande betydelse för dimensioneringen
av den framtida kapaciteten vid de mindre och medelstora varven. Det är
därför oacceptabelt att denna del av beslutsunderlaget uppvisar så påtagliga
brister. Vi vill i det följande peka på några av dessa.
De rederianknutna varven har en särskild ställning genom att rederierna
belägger en stor del av produktionskapaciteten. Utvecklingen inom dessa
rederier är därför av största betydelse för också varvens beläggningsmöjligheter.
Effekterna av denna koppling har inte tillräckligt beaktats vid de
efterfrågebedömningar som gjorts.
Ett annat område som helt förbisetts är s. k. alternativ produktion vid de
Mot. 1978/79:141
7
mindre och medelstora varven. Detta är olyckligt inte minst mot bakgrund av
att flera av varven redan i dag till inte oväsentlig del har tillverkning även
utanför fartygsområdet. Även vad gäller efterfrågan på reparations- och
ombyggnadsarbeten saknas bedömningar. Detsamma gäller varvens roll i
försvars- och katastrofberedskapen - inte minst för t. ex. oljeskador.
I regeringens proposition framläggs förslag om ett särskilt stöd för export av
fartyg till utvecklingsländerna. Vi ställer oss positiva till en sådan ökad
satsning. Av regeringens förslag framgår inte vilka typer av fartyg som härvid
kan bli särskilt aktuella. Av skrivningarna framgår dock att man i första hand
tänker på fartyg från storvarven. Vi vill emellertid som vår mening framhålla
att de mindre och medelstora varven i flera fall har en produktionsinriktning
som synes vara lämplig och utvecklingsbar i detta sammanhang. Det kan här
räcka med att peka på fartyg som spelar en väsentlig roll i uppbyggnaden av
infrastrukturen. Detta gäller bl. a. färjor, bogserbåtar, mudderverk och
kabelutläggare. Även t. ex. trålareoch bevakningsfartyg bör vara fartygstyper
som efterfrågas av utvecklingsländerna. Dessa exportmöjligheter har inte
beaktats i de efterfrågebedömningar som gjorts.
Den mycket bristfälliga behandlingen av de mindre och medelstora
varvens marknadspotential har också medfört att även vissa andra för dessa
varv särskilt intressanta marknadsområden helt förbisetts. Ett sådant
exempel är efterfrågan på fiskefartyg. Den svenska fiskeflottan har en
förhållandevis hög medelålder och behöver därför förnyas. Regeringen har
uppdragit åt fiskeristyrelsen att i samarbete med bl. a. styrelsen för teknisk
utveckling närmare utreda förutsättningarna för en utveckling av lämpliga
fartygstyper.
1 samband med riksdagsbehandlingen av fiskeripolitiken i början av
innevarande år pekades från socialdemokratisk sida bl. a. på att förnyelsen av
fiskeflottan bör ske genom fartygsproduktion vid de svenska mindre och
medelstora varven. Såväl näringsutskottet som jordbruksutskottet underströk
betydelsen av att möjligheterna prövas att för detta ändamål utnyttja
kapaciteten vid dessa varv. Enligt vår mening är det otillfredsställande att
frågan om fiskeflottans modernisering inte uppmärksammas i de nu aktuella
marknadsbedömningarna.
De mindre och medelstora varven konkurrerar främst med västeuropeiska
varv. Gentemot dessa varv bedöms de svenska enheterna vara konkurrenskraftiga
om man bortser från effekterna av olika statliga stödåtgärder. De
svenska mindre och medelstora varven har sålunda en generellt sett betydligt
bättre konkurrenssituation än storvarven. Regeringen föreslår nu att produktionskapaciteten
vid de mindre och medelstora varven skall minskas med
minst 30 % under de närmaste åren. Någon som helst motivering till att man
valt just denna nivå ges inte. Det redovisas inte heller några förslag till hur
denna nedskärning skall fördelas mellan varven eller några beräkningar av
vilka effekter för lönsamheten och överlevnadsmöjligheterna som förutses
förde varv som skall fortsätta med fartygsbyggnad. Ett annat förhållande som
Mot. 1978/79:141
8
helt förbigås är den framtida konkurrenssituationen mellan å ena sidan de
mindre och medelstora varven och å andra sidan storvarven. I propositionen
sägs endast att denna konkurrens ökat under senare tid både för nybyggnation
och reparationsverksamhet.
Sammanfattningsvis måste vi sålunda konstatera att de marknads- och
konkurrenskraftsbedömningar som ligger till grund för regeringens förslag är
mycket kortsiktiga och helt otillräckliga som underlag för beslut som ställer
närmare 1 400 personer utan arbete. Från socialdemokratisk sida kan vi
därför inte acceptera det förslag till kapacitetsneddragningar som regeringen
förordar.
Även regeringen har insett att beslutsunderlaget är otillräckligt och man
har därför avstått från att lämna förslag till hur kapacitetsneddragningen skall
ske. Denna fråga vill man i stället hänskjuta till förhandlingar mellan
företagen. Enligt vår mening är det helt oacceptabelt att regeringen på detta
sätt vill skjuta från sig ansvaret för konsekvenserna av sina förslag.
Regeringens förslag innebär som redan nämnts att ca 1 400 personer skall
ställas utan arbete. Neddragningen förutses i propositionen åtminstone till en
del ske genom nedläggningar av varvsenheter. Varvens lokalisering är sådan
att effekterna blir betydande på de berörda orterna. Att under dessa
omständigheter låta enbart företagsekonomiska hänsynstaganden styra
branschutvecklingen är inte försvarbart. Regeringens förslag innebär i
praktiken att riksdagen beslutar om väsentliga sysselsättningsminskningar
utan att veta var eller när dessa kommer att ske. Att som aviseras i
propositionen låta en särskild förhandlare leda överläggningarna mellan
företagen kan inte ändra på detta förhållande.
Från socialdemokratisk sida kräver vi en seriös behandling av de mindre
och medelstora varvens problem och utvecklingsmöjligheter. En ordentlig
utredning måste ske innan viktiga beslut fattas rörande den framtida
branschstrukturen och sysselsättningen. För detta arbete bör regeringen
skyndsamt tillkalla en särskild kommission. Kommissionens uppgift bör vara
att efter kompletterande analyser av efterfråge- och konkurrensförhållandena
framlägga en konkret plan för branschens utveckling. Vi har ovan angivit
några sådana erforderliga kompletteringar. Vidare bör bl. a. beaktas de
mindre och medelstora varvens möjligheter att i högre grad än f. n. inrikta sig
på specialfartyg. Vårt förslag angående rederistrukturstöd förbättrar förutsättningarna
för en sådan produktion också vid de här aktuella varven.
1 kommissionens uppgifter bör även ingå att lämna förslag till utformningen
och omfattningen av ett statligt stöd till de mindre och medelstora
varven. Flärvid bör man särskilt pröva frågan om stöd för alternativ
produktion och exportsatsningar, bl. a. på utvecklingsländerna. Dessutom
bör förutsättningarna för en ökad samverkan mellan varven undersökas
liksom de framtida relationerna mellan de mindre varven och storvarven.
Även behoven av särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser bör beaktas.
Åtgärder som är avgörande för varvsenheternas framtid och som kan
Mot. 1978/79:141
9
föranleda avskedanden bör anstå till dess ett samlat strukturförslag har
behandlats. Detta behov av rådrum bör beaktas när de i regeringspropositionen
aviserade beställningarna av färjor, broar m. m. läggs ut. Dessutom
bör de mindre och medelstora varven ges möjligheter att temporärt erhålla
tillfälligt sysselsättningsbidrag (75-procentsbidrag).
I sin proposition har regeringen föreslagit ett statligt stöd inom tre områden
på totalt 14,5 milj. kr. Mot bakgrund av vad vi föreslagit ovan bör beslut om
dylikt stöd tas i anslutning till ett ställningstagande till branschutvecklingen i
dess helhet.
Stöd för utveckling av varv och rederier
Sjöfartskrisen omfattar också som tidigare nämnts stora delar av den
svenska rederinäringen. Läget inom rederinäringen kännetecknas av låga
fraktsatser och en betydande överkapacitet. Detta har för många rederiföretag
resulterat i betydande ekonomiska problem såväl i fråga om likviditet som
soliditet. Det är helt uppenbart att dessa problem i sin tur allvarligt återverkat
på rederiföretagens nybeställningar.
Utförsäljningarna av fartyg från den svenska handelsflottan har därutöver
ökat i mycket stor och oroande omfattning.
Det råder ingen tvekan om att detta förhållande utgör en betydande
samhällsekonomisk belastning. Den betydelse som sjöfartsnettot traditionellt
haft som förstärkning av vår bytesbalans får härigenom en minskande
betydelse.
Enligt vår uppfattning är det självklart att bibehållandet och utvecklandet
av en konkurrenskraftig svensk sjöfartsnäring utgör ett väsentligt näringspolitiskt
intresse. Ett viktigt element i detta utgör utvecklandet och förbättrandet
av nya och mer effektiva transportsystem på sjöfartsområdet. I detta
sammanhang är det av grundläggande betydelse att de svenska rederiföretagen
får en struktur som gör det möjligt att på bästa sätt uppnå detta
mål.
Det finns anledning erinra om att de svenska rederierna i en rad avseenden
varit ledande i fråga om utvecklingen av nya transportsystem. Ro/rosystemet
är endast ett av flera exempel på detta. Endast genom att
vidareutveckla sitt tekniska och organisatoriska försprång har de svenska
rederierna möjlighet att bevara och utveckla sin ställning på världsmarknaden.
I det läge som varvsindustrin nu befinner sig i är det helt nödvändigt att
staten via olika stödåtgärder medverkar till att skapa en tillfredsställande
orderbeläggning vid varven. En viktig uppgift för svensk varvsindustri är
vidare att eftersträva en omläggning av fartygsproduktionen från enklare
standardtonnage till mera komplicerat och tekniskt avancerat specialtonnage.
Det finns sålunda starka skäl för staten att ta aktiva initiativ såväl för att
Mot. 1978/79:141
10
stödja en effektiv strukturutveckling på rederiområdet som en ökad orderbeläggning
vid varven. Detta förhållande bör enligt vår uppfattning tas som
utgångspunkt vid uppläggningen av statens insatser på sjöfartsområdet.
1977 infördes ett särskilt stöd till fartygsbeställare i form av dels avskrivningslån
som kan uppgå till 30 % av kontraktspriset för beställt fartyg, dels
kreditgarantier intill 70 % av kontraktspriset. Stödet har temporär karaktär.
Beställarstödet har hittills medfört att ett 50-tal fartyg har beställts vid
svenska varv.
I den föreliggande propositionen föreslås att avskrivningslån bör kunna
lämnas till ett belopp som motsvarar högst 25 96 av kontraktspriset mot 30 96
f. n. Lån och kreditgaranti får sammanlagt uppgå till högst 95 96 mot 100 96 i
dag.
Enligt vår uppfattning bör det nuvarande beställarstödet i stället för att
krympas omvandlas till ett mer näringspolitiskt betonat slöd lill strukturutveckling
inom svensk rederinäring som får genomslagskraft också för varven.
Stödet bör ha som främsta syfte att stimulera rederiföretagen att beställa mer
utvecklingsbetonade och framtidsinriktade fartygstyper för att härigenom
uppnå en ökad konkurrenskraft. Härutöver kan det också bli aktuellt med nya
initiativ på marknadssidan som kan kombineras med nybeställningar av
fartyg.
En satsning på mer avancerade fartygstyper innebär inte enbart utvecklingsstimulans
för såväl rederier som varv. Denna typ av fartyg innebär också
ökad sysselsättning i förhållande till andra typer av fartyg.
Det av oss föreslagna stödet till strukturutveckling inom rederinäringen
bör ges en väsentligt mer flexibel utformning än beställarstödet. För projekt
som framstår som särskilt angelägna i fråga om teknisk förnyelse, såväl i fråga
om varvsproduktionen som i fråga om transportsystemet och samtidigt
tidsmässigt har en sådan förläggning att de är gynnsamma från beläggningssynpunkt
för varven, bör ett väsentligt högre avskrivningslån kunna utgå.
Enligt vår uppfattning bör man i sådana fall kunna medge att stödet - som
enligt regeringen skall utgå med högst 25 96 - i stället kan utgå med upp till
högst 40 96 av kontraktssumman i form av avskrivningslån. Självfallet är det
nödvändigt att man i sådana fall från nämndens för fartygskreditgarantier
sida gör en ingående prövning av de enskilda projektens betydelse inom
ramen för ett mer samlat utvecklingsprogram. Staten bör därför dels ställa
krav på att rederierna upprättar en långsiktig plan, dels försäkra sig om den
samhällsinsyn som är nödvändig.
I vissa fall kan nyinvesteringar i fartyg trots det omfattande finansieringsstödet
innebära en alltför stor belastning på rederiföretagets balansräkning så
att investeringen inte kommer till stånd. I sådana fall bör det vara möjligt för
varven att förhandla med vederbörande rederi om en långtidsuthyrning av ett
fartyg. Sådant avtal kan kombineras med optionsrätt vid förvärv. Då ett
sådant kontrakt finns bör det vara möjligt för varvet eller något till detta
knutet rederiföretag att självt stå som beställare av fartyget. 1 enstaka fall bör
Mot. 1978/79:141
11
det också vara möjligt för varven att tillämpa denna metod gentemot
utländska rederier. En förutsättning bör i så fall vara att gällande regler för
sjöfartspolitiken iakttas, bl. a. i fråga om fackligt inflytande.
Regeringen avvisar helt möjligheterna till fortsatt lagerproduktion av
fartyg. Enligt vår mening bör dessa möjligheter inte avvisas kategoriskt.
Regeringen bör därför bemyndigas att medge att stödet undantagsvis får
utnyttjas även i fall då det inte finns något långtidsavtal, om detta är av
avgörande betydelse för att upprätthålla produktionskapaciteten.
Det föreslagna rederiutvecklingsstödet bör enligt vår uppfattning också
kunna användas för att finansiera ombyggnader och reparationer av fartyg. I
de fall det är fråga om sysselsättningskrävande arbeten för att uppnå ökad
sjösäkerhet och förbättrad miljö bör utgående bidragssatser kunna bedömas
mer generöst.
Det kan i detta sammanhang vara värt att uppmärksamma att ökade krav i
fråga om sjösäkerhet och miljö också skulle innebära ökad efterfrågan på
varvens tjänster. Den svenska handelsflottan ligger i detta avseende ofta väl
framme. Skärpta internationella krav på detta område är i och för sig
angelägna. Härtill kommer att de skulle ge de svenska rederierna en bättre
konkurrensposition och öka den totala efterfrågan på arbete inom den globala
varvsindustrin. Mot den bakgrunden finns det stark anledning för den
svenska regeringen att i olika internationella sammanhang arbeta för skärpta
krav i dessa avseenden.
Regeringen anger i propositionen att en omprövning av varvspolitiken blir
aktuell redan under hösten 1979. Det är emellertid angeläget att de aktuella
besluten inte utformas på ett sådant sätt att varven kanske förlorar
fartygsbeställningar som kan innebära arbeten även efter 1980. Enligt vår
uppfattning bör därför regeringen vara relativt generös med att medge bidrag
till fartyg som levereras även efter den 31 december 1980. Det kan inte gärna
vara rimligt att varven av denna anledning förlorar möjlighet till en mer
långsiktig beläggning av produktionen.
De av oss förordade förändringarna av regeringens förslag till avskrivningslån
till beställare av fartyg till ett stöd för strukturutveckling av svensk
rederinäring med de av oss förordade ändringarna av reglerna kan beräknas
innebära en merkostnad i förhållande till regeringens förslag med ca 300 milj.
kr. Det är angeläget att inte denna försöksverksamhet hämmas av brist på
medel om det samtidigt finns ett ytterligare behov av orderbeläggning vid
varven. Regeringen bör därför i samband med tilläggsbudget lil våren 1979
redovisa sina bedömningar av det aktuella läget för denna verksamhet.
Regeringen anmäler i propositionen att den avser att göra en översyn av
formerna för den fortsatta verksamheten vid nämnden för fartygskreditgarantier.
Enligt vår uppfattning är det angeläget att en sådan kommer till stånd
och att den sker så snabbt att förslag kan föreläggas riksdagen redan våren
1979. Det stöd till strukturutvecklingen inom rederinäringen som vi föreslår
innebär första steget till en samordnad näringspolitik inom den svenska
Mot. 1978/79:141
12
varvs- och rederinäringen. Enligt vår uppfattning bör den nuvarande
fartygskreditnämnden utvecklas till ett organ som kan handlägga denna typ
av frågor från samhällets sida. Detta innebär att nämnden enligt vår
uppfattning får en sådan sammansättning som då behövs för dessa uppgifter.
Det innebär bl. a. att en väsentligt vidgad representation för de fackliga
intressena är motiverad.
I vissa fall kan det vara angeläget att regeringen vidtar särskilda åtgärder för
att säkra beläggningen vid svenska varv. F. n. är ett stort antal färjor aktuella
för upphandling av svenska rederier. Med hänsyn till den speciella typ av
fartyg det här gäller bör det föreligga goda förutsättningar för att efter
förhandlingar placera sådana beställningar på svenska varv med hjälp av det
stöd som föreslås. Mot den bakgrunden är det angeläget att regeringen snarast
tar ett initiativ till överläggningar med företrädare för dels varven, dels de
svenska färjerederierna i syfte att säkerställa att sådana order kan förläggas
vid varv i Sverige. Detta skulle ha stor betydelse inte minst för sysselsättningen
under de närmaste åren. Ett uttalande av denna innebörd bör göras av
riksdagen.
Som anges i propositionen har de svenska varven ett betydande fartygsinnehav
utöver de lagerproducerade fartygen. I propositionen uppges storvarvens
direkta och indirekta fartygsinnehav uppgå till 64 fartyg inkl. sådana i
vilka man har andelar. I propositionen föreslås att statens garantiengagemang
avseende varvens fartygsinnehav avvecklas. Detta föreslås ske genom en
successiv sänkning av garantiramen under en treårsperiod. Detta innebär att
varven tvingas sälja sina fartyg.
Vi vill inte bestrida att det kan finnas företagsekonomiska motiv för att
avyttra fartyg som ägs av varven. Man måste emellertid vara medveten om
att avyttringar i större skala kan medföra vissa icke önskvärda konsekvenser.
Marknadsläget kan rent allmänt påverkas i negativ riktning, försäljningar av
befintliga fartyg kan komma att konkurrera med nybeställningar, och inte
minst närvaron av en tidsgräns då fartyg bör ha avyttrats kommer naturligtvis
att utgöra ett mycket negativt inslag i en förhandlingssituation. Att ange
närmare principer för hur och när fartygsbeståndet vid varven skall avvecklas
torde vara svårt och knappast lämpligt från statsmakternas sida.
Enligt vår uppfattning bör det ingå i företagsledningens normala företagsekonomiska
ansvar att göra de dispositioner beträffande fartygen som kan
bedömas vara mest lämpliga från varvens synpunkt. Förslaget om en treårig
avtrappning av den särskilda garantiramen bör därför avvisas.
Finansiellt stöd till Svenska Varv AB
Svenska Varv har under 1977 och beräknas under 1978 och 1979 redovisa
stora förluster. En förstärkning av det egna kapitalet är därför oundgängligen
nödvändig för att företaget skall kunna fortsätta sin verksamhet. Det är i detta
sammanhang angeläget att framhålla att resultatet som företaget redovisar
Mot. 1978/79:141
13
endast i ringa mån utgör ett mått på den företagsekonomiska effektiviteten.
Huvuddelen av resultaten är hänförliga till omständigheter över vilka
företagsledningen inte kan råda. Företagets resultat är i helt avgörande
utsträckning beroende av kursutvecklingen för lån som tagits upp för lång tid
sedan och av solvensutvecklingen hos redare vilka finansierat sina fartyg med
krediter från varven. Den betydelse som valutaförluster och kundförluster
har för resultatredovisningen inom Svenska Varv framgår av nedanstående
sammanställning.
1977 |
1978 (prognos) |
|
Svenska Varv: resultat före |
||
värdegaranti, bokslutsdisp. |
||
och skatt |
-2 242 |
-2 100 |
- varav reserveringar för: |
||
kursförluster |
- 846 |
- 400 |
kundförluster |
- 915 |
- 500 |
Även resultaten under kommande år kan beräknas i mycket stor
omfattning komma att influeras av kursförluster och kundförluster. Det kan
inte vara rimligt att vare sig statsmakter eller företagsledning anpassar sina
bedömningar av mål och lämpliga åtgärder för varvsindustrin med hänsyn till
dessa resultat. Även för företagsledningen skapas stor osäkerhet. De
kapitaltillskott som statsmakterna anvisar blir styrande för verksamheten.
Men med hänsyn till svårigheten att förutse förluster av denna typ skapas en
mycket osäker planeringssituation. Det är därför angeläget att om möjligt
söka finna former för att i en annan och mera automatiskt verkande ordning
kompensera varven för sådana förluster. Självfallet måste man då beakta att
förluster av denna typ i viss utsträckning kan påverkas av företagets
handlande - i första hand när det gäller nya engagemang. Regeringen bör få i
uppdrag att mot denna bakgrund pröva frågan om nya former för förlusttäckning
vid Svenska Varv.
Övriga åtgärder
Stora insatser måste göras för att utnyttja alla möjligheter att snabbt bygga
upp förutsättningar för produktion inom andra områden än fartygsbyggande.
Det är uppenbart att det kunnande och den organisation som finns vid varven
bör innebära en betydande konkurrensfördel inom det område som kallas
alternativ produktion. En ovillkorlig förutsättning för framgång på detta
område är emellertid att man från varvens sida gör kraftfulla insatser i form av
förbättrad organisation och finansiella resurser.
Regeringen har i propositionen föreslagit ett stöd till Svenska Varv AB på
200 milj. kr. för alternativ produktion. Samtidigt föreslår regeringen att av
riksdagen tidigare anvisade 250 milj. kr. (varav 200 milj. kr. då beräknades för
Svenska Varv och 50 milj. kr. för övriga, dvs. främst Kockums) för samma
Mot. 1978/79:141
14
ändamål dras tillbaka. Då dessa senare medel anvisades krävdes från
socialdemokratiskt håll ytterligare 100 milj. kr. Det är angeläget att dessa
resurser tillförs varven inte minst med hänsyn till att kapitalengagemang ofta
kan bli nödvändiga i samband med försäljning av nya anläggningar.
Med hänsyn till detta och med hänsyn till vårt krav om att aktiebolaget
Kockum skall inlemmas i Svenska Varv upprepar vi vårt tidigare krav om att
350 milj. kr. avsätts för alternativ produktion redan nu.
Regeringen bör föreskriva att Svenska Varv till regeringen senast den 1 juli
1979 redovisar erfarenheten av sitt arbete med att utveckla alternativ
produktion. Därvid bör också företaget redovisa de behov av ytterligare
samhällsinsatser som kan finnas för att stärka utvecklingen och marknadsföringen
på detta område. I detta sammanhang bör man särskilt uppmärksamma
kapitalbehovet i samband med referensanläggningar. Ett uttalande
härom bör göras av riksdagen.
Den s. k. analysgruppen föreslog redan 1977 ett väsentligt ökat stöd till
skeppsteknisk forskning och utvecklingsarbete. Enligt analysgruppens
bedömning skulle en nivå om ca 25 milj. kr. vara nödvändig. En period av
snabb omstrukturering till mer avancerade fartygstyper som den svenska
varvsindustrin nu står inför innebär också krav på stora insatser, av väsentligt
större omfattning än de som f. n. utgår. Det nuvarande stödet till skeppsteknisk
forskning och utvecklingsarbete kan beräknas till ca 12 milj. kr. Stödet
bör enligt vår uppfattning öka så att den av analysgruppen förordade 25miljonersnivån
snarast uppnås. Mot den bakgrunden bör enligt vår uppfattning
riksdagen anvisa ytterligare 13 milj. kr. redan under innevarande
budgetår.
Regeringen föreslår i propositionen vidare att 125 milj. kr. skall användas
för stöd till utvecklingsländer för import av fartyg från Sverige. Vi anser att
det initiativ som regeringen här tagit är mycket intressant. Enligt vår
bedömning kan det finnas stora möjligheter för de svenska varven att
medverka på ett positivt sätt inom ramen för det svenska u-hjälpsprogrammet.
Det är angeläget att erfarenheterna av de av regeringen föreslagna
åtgärderna snarast följs upp för att härigenom bilda underlag för en
bedömning om åtgärder av väsentligt större omfattning kan vara motiverade
på detta område. Inte minst bör man i detta sammanhang då beakta
möjligheterna att stödja projekt inom s. k. alternativ produktion vilka kan ha
stor betydelse för den industriella utvecklingen i u-länderna.
Regeringen föreslår att de regionala utvecklingsfonderna i Göteborgs och
Bohus län resp. Malmöhus län tillförs vardera 15 milj. kr. Härutöver anvisas
75 milj. kr. att användas vid etablerande av regionala investmentbolag i
Uddevalla-, Göteborgs- resp. Malmö-Landskronaregionen. Vi anser att
insatser för att stimulera det lokala näringslivet i dessa regioner är angelägna.
Regionala investmentbolag kan enligt vår bedömning eventuellt utgöra ett
intressant inslag i en regional näringspolitik. Underlaget för en mer säker
bedömning är emellertid f. n. mycket osäkert med hänsyn till bristen på
erfarenhet.
Mot. 1978/79:141
15
Enligt vår uppfattning skulle det innebära en olycklig bindning att låsa 75
milj. kr. för regionala investmentbolag och endast 30 miljoner forde regionala
utvecklingsfondernas verksamhet. En väsentligt bättre ordning skulle enligt
vår uppfattning kunna tillskapas om man överlät till de regionala utvecklingsfonderna
att själva avgöra hur medlen inom de angivna regionerna skall
fördelas på olika användningssätt. En sådan ordning är angelägen inte minst
med hänsyn till behovet av att uppnå bästa möjliga samordning och att
undvika onödigt dubbelarbete. Mot den bakgrunden föreslår vi att de 75 milj.
kr. som regeringen avsatt för bildande av regionala investmentbolag i stället
tillförs utvecklingsfonderna i resp. område. Det får sedan vara utvecklingsfondens
ansvar att avgöra huruvida dessa medel skall utnyttjas inom ramen
för ett särskilt stödprogram eller om man vill använda dem för att bilda
investmentbolag av den typ som föreslås i propositionen. Enligt vår
uppfattning bör bästa möjliga effekt erhållas om de regionala utvecklingsfonderna
utifrån den bedömning av de lokala förhållandena de kan göra får
frihet att själva avgöra hur medlen skall användas. En självklar förutsättning
är dock att medlen fördelas mellan resp. region på det sätt som anges i
propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen
1. godkänner de riktlinjer beträffande svensk varvsindustri som
förordats i motionen,
2. godkänner vad som i motionen anförts beträffande sysselsättningspolitiken
vid de fyra storvarven,
3. till Särskilda sysselsättningsinsatser vid varven på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 anvisar 50 000 000
kr.,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
beträffande Kockums inlemmande i Svenska Varv,
5. godkänner vad som i motionen anförts beträffande de mindre
och medelstora varven,
6. hos regeringen begär att en kommission för de mindre och
medelstora varven snarast tillsätts med de uppgifter som anges i
motionen,
7. bemyndigar regeringen att vidga verksamheten med tillfälligt
sysselsättningsbidrag, s. k. 75-procentsbidrag, till de små och
medelstora varven i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag
av 14 500 000 kr. till Bidrag till mindre och medelstora varv,
9. avslår regeringens förslag om att anvisa ett reservationsanslag
av 675 000 000 kr. till Avskrivningslån till beställare av fartyg och i
Mot. 1978/79:141
16
stället anvisar 975 000 000 kr. till Stöd lillstrukturutveckling inom
svensk rederinäring på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1978/79,
10. hos regeringen begär åtgärder i fråga om färjebeställningar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
nämnden för fartygskreditgarantier,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
angående varvens fartygsengagemang,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
beträffande resultatredovisning och förlusttäckning vid Svenska
Varv AB,
14. ger regeringen till känna vad som anförts angående alternativ
produktion,
15. till Bidrag till Svenska Varv AB för alternativ produktion anvisar
350 000 000 kr. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1978/79,
16. till Styrelsen för teknisk forskning och utveckling på tilläggsbudget
I anvisar 13 000 000 kr. att användas på skeppsteknisk forskning
och utveckling,
17. ger regeringen till känna vad som anförts beträffande de
regionala investmentbolagen,
18. avslår regeringens förslag om Bidrag till investmentbolag inom
varvsregionerna och Teckning av aktier i investmentbolag inom
varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 och i stället till Särskilt medelstillskott till de
regionala utvecklingsfonderna för utveckling av näringslivet inom
varvsregionerna på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr.
Stockholm den 27 november 1978
OLOF PALME (s)
ERIK ADAMSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
INGEMUND BENGTSSON (s) VALTER KRISTENSON (s)
INGVAR CARLSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)
LISA MATTSON (s)
THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
GOTAB 58880 Stockholm 1978