4

Motion

1978/79:127

av Hugo Bengtsson m. fl.

ined anledning av propositionen 1978/79:49 om vissa varvsfrågor

Den nedskärning av antalet anställda vid de svenska varven som föreslås i
propositionen 1978/79:49 kommer att skapa stora sysselsättningsproblem i
berörda kommuner. Åtgärder hur dessa frågor bör lösas i socialt godtagbara
former lämnas förslag om i den partimotion som socialdemokraterna väcker i
anslutning till propositionen.

Vi avstår därför här att redovisa de alldeles speciella problem som uppstår
på varvsorterna, inte minst för de yngre som ännu inte hunnit etablera sig på
arbetsmarknaden eller hunnit att skaffa sig någon yrkesinriktad utbildning.

Vi vill här fästa uppmärksamheten vid de praktiska möjligheterna att i
dagens så bekymmersamma läge trygga en fortsatt och utvecklad yrkesutbildning.

Detta är frågor som i dagens läge med den kraftiga neddragningen av
antalet sysselsatta vid varven även är angelägna för den äldre arbetskraften
och dess vidareutbildning eller omskolning.

På samtliga storvarv har funnits - och finns fast på en del orter i starkt
reducerad omfattning, företagsanknuten yrkesutbildning. På samtliga storvarv
finns de lokalmässiga och organisatoriska resurserna kvar. Risken är nu
stor för utplåning av denna verksamhet.

Det viktiga med utbildningsverksamheten är att den - oavsett former och
huvudmannaskap - bedrivits inom företagen med nära anknytning till
pågående produktion. Den snabba tekniska utvecklingen kan omedelbart gå
in i utbildningen.

Som exempel på sådan verksamhet vill vi redovisa att på Öresundsvarvet i
Landskrona har under en lång följd av år drivits en s. k. inbyggd verkstadsskola
till vilken årliga intagningar gjorts. Skolan, som drivits i samarbete med
den kommunala skolstyrelsen, har huvudsakligen rekryterat sina elever
bland ungdomar som gått ut den nioåriga grundskolan och befinner sig i 16årsåldern.
Skolan harf. n. 240 elever. Utbildningen som är treårig har givetvis
tagit sikte på att utbilda ungdomarna till yrken som varvet i fråga har behov
av. Men detta har ändå kommit att innebära utbildning inom mycket
skiftande yrkesområden såsom plåtslagare, snickare, elektriker, svetsare,
rörläggare och en rad andra yrken. Ungdomarna har efter genomgången
treårig utbildning erbjudits anställning vid företaget. Detta har ändå kommit
att innebära att ett icke ringa antal efter genomgången utbildning sökt sig till
andra områden inom arbetsmarknaden där deras yrkesutbildning kommit väl
till pass.

Mot. 1978/79:127

5

I Göteborg finns stora utbildningsresurser vid såväl Arendalsvarvet som
Cityvarvet (reparationsvarv). Båda varven har en mottagningskapacitet på
upp till 200 elever men bedriver f. n. en starkt reducerad verksamhet med
omkring 50 elever vardera i tvåårig utbildning. Arendalsvarvet har en
inbyggd företagsskola. På Cityvarvet hyr kommunen in sig med gymnasieutbildning.

I Uddevalla finns lokaler avdelade för utbildningsverksamhet, och organisatoriska
resurser kan omgående mobiliseras.

Samma är förhållandet i Malmö, där utbildning bedrivits med en varierad
utformning. F. n. deltar på den verkstadsskolan ett 30-tal elever i en tvåårig
gymnasieutbildning. Mottagningskapaciteten är omkring 100 elever. För
specialkurser och korttidsutbildning finns en stor mottagningskapacitet.

I den situation som nu råder på varven tvingas företagen att ytterligare
starkt reducera sitt engagemang i denna verksamhet.

Om den typ av yrkesutbildning som här beskrivits kunde fortsätta, skulle
ett stort antal ungdomar få en yrkesutbildning av gedigen kvalitet och
samhället tillföras yrkesskicklig arbetskraft, en satsning som aldrig är
bortkastad. Konjunkturen måste ändå på litet sikt återta en mera normal bild.
I en sådan situation är därför yrkesutbildning i dagsläget en klok investering.
Därför att vi i dag befinner oss i svårigheter på arbetsmarknaden får vi inte
tappa tanken och tron på förnyelse och återskapande. Redan alltför många
unga människor har i dag drabbats av arbetslöshetens gissel. Man har nu rätt
att ställa krav på oss att så snart som möjligt återföra dem alla till en mera
normal plats i arbetslivet.

Den utbildning som beskrivits har inneburit stora tillskott av yrkesutbildat
folk inte endast för varven utan jämväl för hela verkstadsindustrin.

Utbildningsavdelningarna vid dessa företag är därför en betydande resurs
för att klara och överbrygga den nuvarande varvskrisens följdverkningar, för
såväl den enskilda människan och företaget som samhället.

Beredskapen från samhällets sida att klara en nedskärning av varven i en
nu planerad omfattning är ringa eller saknas helt. Därför måste vi ta vara på
möjligheten till den utbildning som kan tillskapas på varven. Genom att
samordna olika utbildningsanordnare via företagens utbildningsavdelningar
kan på mycket kort tid utbildningskapaciteten ökas kraftigt. Statliga medel
måste tillföras berörda företag som självfallet inte skall svara för kostnaderna.
Vinsten med ett dylikt arrangemang blir att man förhindrar en social
utslagning, utbildar människor för arbetsuppgifter som kommer i morgondagens
samhälle och en bättre konjunktur. En helt annan och bättre
möjlighet till en anpassning i arbetslivet öppnar sig. Detta är en så
betydelsefull tillgång i samhället att den nu måste tas till vara.

Åberopande det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer om omedelbara
åtgärder för att klara yrkesutbildning och omskolning på
varvsorlerna i enlighet med vad i motionen anförts,

Mot. 1978/79:127

6

2. att riksdagen medger att erforderliga medel från anslaget till
sysselsättningsskapande åtgärder inom varvsregionerna får tas i
anspråk för ändamålet.

Stockholm den 24 november 1978
HUGO BENGTSSON (s)

PER BERGMAN (s) ERIC JÖNSSON (s)

LENNART NILSSON (s)