SkU 1978/79:55

Skatteutskottets betänkande
1978/79:55

med anledning av propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m. jämte motioner

Propositionen

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i propositionen 1978/79: 160
att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

7. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

8. lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag,

9. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa
fall,

10. lag om skattelättnad för vissa gåvor,

11. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt,

12. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308),

13. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

14. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

15. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.

Det under 7 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
kommundepartementet och de under 13 och 14 upptagna förslagen i samråd
med chefen för socialdepartementet.

I propositionen lämnas förslag om en fortsatt reformering av inkomstskatten.
Marginalskattesänkningar föreslås för 1980 års inkomster mellan
ca 34000 kr. och 114000 kr. Den största sänkningen, med 5 procentenheter,
genomförs i skikten mellan 57000 kr. och 74000 kr. Vidare föreslås att
en marginalskattespärr införs, enligt vilken den sammanlagda statliga och
kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna föreslås
utgöra 80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter - 171 000 kr. år 1980
- och 85% för inkomstdelar därutöver. Den gällande regeln om begränsning
av det totala skatteuttaget, den s. k. 80/85-procentregeln, föreslås anpassad
till marginalskattetaket.

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

2

I propositionen redovisas den lagtekniska regleringen av den reform av
det kommunala skatteunderlaget som utgör ett led i propositionen om den
kommunala ekonomin (prop. 1978/79: 95). Grundavdraget vid den kommunala
inkomsttaxeringen föreslås i det sammanhanget höjt från 4 500 kr. till
6000 kr., medan det statliga grundavdraget föreslås slopat. Den särskilda
skattereduktionens storlek anpassas till de nya reglerna för grundavdragen
och en teknisk anpassning av den statliga inkomstskatteskalan genomförs.

Även utformningen av folkpensionärernas skattelättnader behandlas i
propositionen. En utredning om dessa frågor aviseras.

Vidare föreslås i propositionen att en begränsad avdragsrätt införs vid
inkomstbeskattningen för gåvor till bl. a. internationell biståndsverksamhet.
Avdrag föreslås ske i form av skattereduktion.

I propositionen redovisas att den sammanlagda effekten på statsbudgeten
år 1980 till följd av dels de nu föreslagna inkomstskattelättnaderna,
dels de ökade bidrag som har föreslagits i propositionen om den kommunala
ekonomin kan beräknas till ca 4450 milj. kr. Förslag har i propositionen
med riktlinjer för energipolitiken (prop. 1978/79:115) lagts om vissa energiskatteskärpningar
som beräknas öka statens inkomster med ca 600 milj.
kr. Inom kort kommer också förslag att framläggas om att värdet av anställdas
bilförmån skall ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter och att
barnomsorgsavgift skall erläggas också av egenföretagare. Dessa två förslag
beräknas komma att medföra en förstärkning med ca 700 milj. kr. för
statsbudgeten.

Som ytterligare inkomstförstärkning föreslås i propositionen en höjning
av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom och av tomträtt samt vid inteckning.
Höjningen beräknas inbringa drygt 550 milj. kr. Ställningstagande
till hur återstående finansieringsbehov skall täckas föreslås ske i höst.
Till dess skall en snabbutredning ta fram material som kan belysa olika former
av bruttoskatter som är tänkbara som alternativ för finansieringen.
Det betonas i propositionen att en finansiering av de föreslagna reformerna
är nödvändig.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

De i propositionen intagna författningsförslagen är följande:

SkU 1978/79:55

3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1 dels

att 8§, 9§ 2 och 3 morn., 10§ 1 mom. samt 11 § 1 mom. skall ha nedan
angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2

Skattskyldig fysisk person, som
varit här i riket bosatt under beskattningsåret,
äger att å den taxerade
inkomsten åtnjuta statligt
grundavdrag, varvid 48 § 2 och 3
mom. samt 49§ kommunalskattelagen
skola äga motsvarande tilllämpning.

Förening, som är hänförlig under 53 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen,
äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag
med 2 000 kronor.

2 morn.3 För skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket
bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, utgöres den
beskattningsbara inkomsten av den
taxerade inkomsten, minskad med
det statliga grundavdrag, vartill
den skattskyldige är berättigad.
Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i helt hundratal kronor,
så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till helt hundratal
kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen nedsatt
av anledning, varom i 50 § 2
mom. andra, tredje eller fjärde
stycket kommunalskattelagen
(1928: 31Q)förmäles, må efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, läns -

2 mom. Har skattskyldig varit
bosatt här i riket under hela eller
någon de! av beskattningsåret och
har skatteförmågan varit väsentligen
nedsatt av sådan anledning,
som anges i 50 § 2 mom. andra,
tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
(1928: 370), får efter
taxeringsnämndens eller, om besvär
anförts eller särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, länsrättens
prövning den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas med avdrag
enligt bestämmelserna i nämnda
lagrum. Vad härefter återstår
avrundas nedåt till helt hundratal
kronor och utgör beskattningsbar
inkomst.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1977: 573.

3 Lydelse enligt prop. 1978/79: 86.

SkU 1978/79:55

Nuvarande lydelse

rättens beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas,
förutom med statligt grundavdrag,
med ytterligare avdrag enligt bestämmelserna
i nämnda lagrum.

Vad härefter återstår avrundas
nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig, som nu
nämnts, beskattningsbar inkomst.

4

Föreslagen lydelse

För förening, som äger rätt till grundavdrag enligt 8§, utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med statligt
grundavdrag.

3 morn.4 Ha makar, som under beskattningsåret levt tillsammans och
under någon del därav varit bosatta här i riket, båda haft taxerad inkomst,
skall beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst för dem
båda beräknas enligt följande.

Med A-inkomst förstås inkomst av tjänst, dock icke periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 § kommunalskattelagen,
samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige
varit verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning. Med Binkomst
förstås övriga inkomster.

Beskattningsbar A-inkomst utgöres
av det sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag,
grundavdrag och sådant
avdrag utöver grundavdrag
som avses i 2 mom. andra stycket.
Beskattningsbar A-inkomst avrundas
nedåt till helt hundratal kronor,
så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kronor,
bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgöres
av skillnaden mellan den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst,
beräknad enligt 2 morn.,
och den beskattningsbara A-inkomsten.

Beskattningsbar A-inkomst utgörs
av det sammanlagda beloppet
av den skattskyldiges A-inkomst
minskat med allmänna avdrag, förlustavdrag
och sådant avdrag som
avses i 2 mom. första stycket. Beskattningsbar
A-inkomst avrundas
nedåt till helt hundratal kronor, så
att överskjutande belopp, som icke
uppgår till helt hundratal kronor,
bortfaller.

Beskattningsbar B-inkomst utgörs
av skillnaden mellan den
skattskyldiges beskattningsbara inkomst,
beräknad enligt 2 eller 4
morn., och den beskattningsbara
A-inkomsten.

Nuvarande lydelse
10 §

I morn* Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av
nedan angivna grundbelopp.

4 Senaste lydelse 1970:163.

5 Senaste lydelse 1978:912.

SkU 1978/79:55

5

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: 2

procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

3	men icke 5 basenheter	grundbeloppet för 3 basenheter och	4%
5	„ . „ 6	5	8%
6	” ” 7	6	13%
7	” ” 8	ti »t y ii t»	16%
8	,, ,, g ,,	8	20%
9	„ ,. W	,» », g ,, t,	25%
10	" " II	10	29%
II	„ „ /2	t» »1 JJ 1» 11	33%,
12	” ” 13	»i ii j 2 ii ii	35%
13	„ „ l4	13	40%
14	„ ., /6	14	45%
16	” ” 20	16	49%
20	" " 30	20	53%
30	basenheter	30	58%

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse
10 §

I mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger I basenhet enligt lagen
(1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt: I

procent av den beskattningsbara inkomsten:
när beskattningsbar inkomst överstiger

1	men icke 4 basenheter	grundbeloppet för 1 basenhet och	2% av återstoden;
4	„ „ 5	4 basenheter och	4 % "
5	" " 6	5	5% "
6	" " 7	6	8% ”
7	” ” 8		12% "
8	,, „ g ,,	8	15% ”
9	” ” 10	,, ,, g ,, ,,	19% "
10	„ „ n	10	21% "
II	" ” 12		25% "
12	„ „ l3	12	29% "
13	„ „ l4	13	33% "
14	” ” 15	" " " ”	38% "
15	" " 16	15	43% "
16	" ” 17	16	45% "
17	" ” 20	il il jy ii ii	48% ”
20	" " 30	20	53% ”
30	basenheter	30	58% "

SkU 1978/79:55

6

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten
belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §

Vid beräkning av statlig inkomstskatt
gäller följande i fråga om fysisk
person, som varit bosatt här i
riket under hela eller någon del av
beskattningsåret, och för oskiftat
dödsbo efter den som vid sin död
var bosatt här.

Statlig inkomstskatt tas inte ut i
den mån den tillsammans med
kommunal inkomstskatt överstiger
80 procent av någon del av den beskattningsbara
inkomsten upp till
30 basenheter och 85 procent av
någon del av den beskattningsbara
inkomsten därutöver.

Har skattskyldig inkomst som
enligt kommunalskattelagen (1928:
370) beskattas i annan kommun än
hemortskommunen anses inkomst i
hemortskommunen utgöra den
högsta delen av den sammanlagda
inkomsten. Har skattskyldig inkomst
i två eller flera kommuner
utom hemortskommunen skall den
största av dessa inkomster anses
utgöra den högsta delen av den
sammanlagda inkomsten i nämnda
kommuner. Uppgår inkomst i två
eller flera kommuner till samma belopp
skall inkomst i den kommun
som har den högsta skattesatsen,
anses utgöra den högsta delen av
den sammanlagda inkomsten.
Motsvarande skall gälla vid sådan
fördelning som avses i 60 § kommunalskattelagen.

Skall makars inkomster läggas
samman enligt 11 § I mom. beräknas
statlig inkomstskatt med utgångspunkt
i de regler som enligt
tredje stycket ovan gäller för make

SkU 1978/79:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7

som har den högsta A-inkomsten.
Bestämmelserna tillämpas därvid
som om denne make var skattskyldig
även för andra makens Binkomst.
Har makarna skilda hemortskommuner
anses hemortskommunen
för maken med den högsta
A-inkomsten vara makarnas gemensamma.
Är makarnas inkomster
lika stora skall den kommun där
skattesatsen är högst anses som
hemortskommun.

11 §

/ morn.6 Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras en var för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen
(1928: 370) äga motsvarande tillämpning.

Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt eller
delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens inkomst, må bristen avräknas
å den andra makens inkomst.

Avdrag, som i 9 § 2 mom. andra
stycket sägs. beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmelserna
i 52 § 1 mom. fjärde och femte
styckena kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande tilllämpning.

Avdrag, som i 9 § 2 mom./örsta
stycket sägs, beräknas för vardera
maken för sig, varvid bestämmelserna
i 52 § 1 mom. fjärde och femte
styckena kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande tillämpning.

I fall då endast ena maken har beskattningsbar inkomst, beräknas skatten
på hans beskattningsbara inkomst utan uppdelning i beskattningsbar
A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst.

Ha båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
sjätte -nionde styckena.

Har båda makarna beskattningsbar
inkomst, beräknas skatten enligt
sjätte -åttonde styckena.

Skatt på beskattningsbar A-inkomst beräknas för vardera maken för sig.

Ha makarna enbart beskattningsbar
B-inkomst, beräknas skatten
på det sammanlagda beloppet
av dessa inkomster och fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
de beskattningsbara inkomsterna.

I annat fall sammanlägges beskattningsbar
B-inkomst hos make.

Beskattningsbar B-inkomst hos
make, som har den lägsta beskattningsbara
A-inkomsten, sammanläggs
med andra makens beskattningsbara
inkomst. Därefter beräknas
skatt med tillämpning av 10 § 1
mom. på summan av nämnda Binkomst
och andra makens beskatt -

6 Senaste lydelse 1976:68.

SkU 1978/79:55

8

Nuvarande lydelse

som har den lägsta beskattningsbara
A-inkomsten, med andra makens
beskattningsbara inkomst. Därefter
beräknas skatt med tillämpning av
10 § 1 mom. på summan av nämnda
B-inkomst och andra makens beskattningsbara
inkomst. Skatten på
makarnas B-inkomster utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara B-inkomster.
Bestämmelserna i 10 § 3 mom.
skola därvid iakttagas.

Om det sammanlagda beloppet
av makars B-inkomster icke överstiger
2 000 kronor, skola dessa inkomster
vid tillämpning av detta
moment anses som A-inkomst.

Föreslagen lydelse

ningsbara inkomst. Skatten på makarnas
B-inkomster utgör skillnaden
mellan den sålunda beräknade
skatten och den skatt som belöper
på den i nämnda summa ingående
beskattningsbara A-inkomsten.
Skatten på B-inkomst fördelas på
makarna efter förhållandet mellan
deras beskattningsbara B-inkomster.
Bestämmelserna i 10 § 3 mom.
skola därvid iakttagas.

Vid tillämpning av detta moment
skall, om det sammanlagda beloppet
av makars B-inkomster inte
överstiger 2000 kronor, dessa inkomster
anses som A-inkomst.
Vidare skall minst 4500 kronor av
vardera makens beskattningsbara
inkomst anses som A-inkomst.

Sammanlagda beloppet av skatt på makes beskattningsbara A-inkomst
och B-inkomst utgör makes statliga inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången
vid 1981 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19§, 48§ 2 och 3 morn., 53 § 1 morn., punkt 14
av anvisningarna till 21 §, punkt 9 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av anvisningarna
till 28 § samt punkt 12 av anvisningarna till 32 § skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §■

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller
vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; -

1 Senaste lydelse 1978:944.

SkU 1978/79:55

9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses
i 35 § 3 eller 4 morn.:
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på häri riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkringjämlikt
lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 4500 kronor eller
högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som
avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av
4 500 kronor eller högre belopp för
år, ävensom ersättning, vilken vid
sjukdom eller olycksfall tillfallit någon
på grund av annan försäkring,
som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst
räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i
den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur;

ersättning, som på grund av försäkring
jämlikt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring, lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring
tillfallit den försäkrade, om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 6000 kronor eller
högre belopp för år eller utgör föräldrapenning,
så ock sådan ersättning
enligt annan lag eller särskild
författning, som utgått annorledes
än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som
avses i lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst av
6000 kronor eller högre belopp för
år, ävensom ersättning, vilken vid
sjukdom eller olycksfall tillfallit någon
på grund av annan försäkring,
som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst
räknas ersättning i form av
pension eller i form av livränta i
den mån livräntan är skattepliktig
enligt 32 § I eller 2 morn., så ock ersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring
eller, med nedan angivet
undantag, annan ansvarighetsförsäkring
eller på grund av skadeståndsförsäkring
och avser förlorad
inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagama av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor
för dag;

SkU 1978/79:55

10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

belopp, som till följd av försäkringsfal! eller återköp av försäkringen utgått
på grund av kapitalförsäkring;

ersättning på grund av skadeförsäkring, dock ej i den mån köpeskilling,
som skulle hava influtit därest försäkrad egendom i stället försålts, varit att
hänföra till intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av rörelse
eller i den mån ersättningen eljest motsvarar sådan skattepliktig intäkt eller
motsvarar sådan avdragsgill omkostnad, vilken är att hänföra till någon av
nämnda förvärvskällor;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare
om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst av 4 500 kronor eller
högre belopp för år;

ersättning jämlikt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare
om icke ersättningen grundas på
förvärvsinkomst a
ler högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad
till avdrag för utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest avsedda
för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973: 349), internatbidrag.
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. lagen om allmän försäkring, så ock
hemsjukvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala
medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostadsbidrag
till barnfamiljer, förordningen (1976: 262) om statskommunala bostadsbidrag
eller förordningen (1977:392) om statskommunala bostadsbidrag
till vissa folkpensionärer m. fl.;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del

SkU 1978/79:55

11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

kompensation av staten för bensinskatt på bensin som förbrukats vid yrkesmässig
användning av motorsåg.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare m. fl. gäller
särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 §.

(Se vidare anvisningarna.)

48 §

2 morn.2 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 4500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt lagen (1958: 295) om
sjömansskatt skall grundavdraget
minskas med en tolftedel för varje
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning. Det sålunda
beräknade grundavdraget avrundas
uppåt till helt tiotal kronor.

3 morn.3 Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
som för varje kalendermånad
eller del därav, varunder han varit
här i riket bosatt, utgör en tolftedel
av 4500 kronor. Härvid gäller bestämmelserna
i 2 mom. andra stycket.
Det avdragsbelopp, som sålunda
erhålles, avrundas uppåt till
helt tiotal kronor.

2 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
under hela beskattningsåret, äger
att å den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunalt
grundavdrag med 6 000 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig
inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget
minskas med 500 kronor för vaije
period om trettio dagar för vilken
den skattskyldige uppburit beskattningsbar
inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig
dagpenning.

3 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit här i riket bosatt
endast under en del av beskattningsåret,
äger i hemortskommunen
åtnjuta kommunalt grundavdrag
med 500 kronor för vaije kalendermånad
eller del därav, varunder
han varit här i riket bosatt. Härvid
gäller bestämmelserna i 2 mom.
andra stycket.

53 §

I mom.* Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på
grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

2 Senaste lydelse 1974: 769.

3 Senaste lydelse 1978:913.

4 Senaste lydelse 1979:78.

SkU 1978/79:55

12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av här belägen fastighet;
för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning
eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån
och förvärvats genom verksamhet här i riket;

för pension enligt lagen för pension enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring till (1962; 381) om allmän försäkring till

den del beloppet överstiger 4500 den del beloppet överstiger 6000

kronor och för annan ersättning en- kronor och för annan ersättning enligt
nämnda lag: ligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller
svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring,
om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse; för

ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning
åt smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till
någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring
eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973; 349);
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst
av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt
för belopp, varmed schablonavdrag för egenavgifter överstigit påförda
avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter, allt i
den omfattning, som anges i anvisningarna till 41 b §;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar samt uthyrda eller med tomträtt
eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt
för inkomst av rörelse, som ej härflutit av bank- eller försäkringsrörelse
eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar
eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens
egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Min -

SkU 1978/79:55

13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för
sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, svenska
skeppshypotekskassan, skeppsfartens sekundärlånekassa, företagareförening
som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som avses i förordningen
(1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening
till regional utvecklingsfond, norrlandsfonden, statens utvecklingsfond.
Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m. m.. Svenska Bibelsällskapets bibelfond, Bokbranschens Finansieringsinstitut
Aktiebolag, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt
Utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum
i Göteborg, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, järnkontoret
och SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive
kommissionens vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål
och utdelning icke lämnas till delägare eller medlemmar, aktiebolaget tipstjänst,
svenska penninglotteriet aktiebolag, allmänna sjukförsäkringsfonden,
pensionsstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m., allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar,
som icke bedriva till livförsäkring hänforlig verksamhet,
personalstiftelser som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet,
sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer
av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utgiva avgångsersättning
till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagd eller löper risk att bliva uppsagd till följd av
driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags
verksamhet ävensom sådana ömsesidiga försäkringsbolag, som avses i lagen
om yrkesskadeförsäkring:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte,
barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt ändamål
att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets
försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet
bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom ideella
föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund,
stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hänförlig
verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer,
dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller
på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om
samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet
eller regleringssamfällighet, samtliga här under f) avsedda bolag,
verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under
punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

SkU 1978/79:55

14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket
eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

h) allmänna pensionsfonden:

för all inkomst som härflyter av medel, som förvaltas av fjärde fondstyrelsen,
samt i övrigt för inkomst av fastighet.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara.
att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning
av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i
första stycket vid e) angives. Sådant beslut må. när omständigheterna det
föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket
meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 21 §

14.5 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet
om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet
och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 4500
kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

14. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av jordbruksfastighet
om sjukpenningen grundas på
inkomst, som hänför sig till jordbruksfastighet
och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 6 000
kronor eller högre belopp för år.
Till intäkt av jordbruksfastighet
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
.

till 24 §

9.6 Sjukpenning enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.
lagen (1977:

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:

1 Senaste lydelse 1977:279.
8 Senaste lydelse 1977:279.

SkU 1978/79:55

Nuvarande lydelse

265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av annan fastighet
om sjukpenningen grundas på inkomst.
som hänför sig till annan
fastighet och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till4500 kronor
eller högre belopp för år. Till
intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare.

till

9.7 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring.
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av rörelse om sjukpenningen
grundas på inkomst,
som hänför sig till rörelse och för
sig eller tillsammans med annan
sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 4500 kronor eller högre
belopp för år. Till intäkt av rörelse
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

till

12.8 Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av tjänst om sjukpenningen
grundas på inkomst.

15

Föreslagen lydelse

265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av annan fastighet
om sjukpenningen grundas på inkomst,
som hänför sig till annan
fastighet och för sig eller tillsammans
med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår till 6 000 kronor
eller högre belopp för år. Till
intäkt av annan fastighet hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen (1956:
293) om ersättning åt smittbärare.

28 §

9. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av rörelse om sjukpenningen
grundas på inkomst,
som hänför sig till rörelse och för
sig eller tillsammans med annan
sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till 6 000 kronor eller högre
belopp för år. Till intäkt av rörelse
hänföres under nämnda förutsättningar
också ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare.

32 §

12. Sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,
lagen (1977:
265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän utgör skattepliktig
intäkt av tjänst om sjukpenningen
grundas på inkomst.

7 Senaste lydelse 1977:279.

8 Senaste lydelse 1977:279.

SkU 1978/79:55

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16

som hänför sig till tjänst och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår
till 4500 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av tjänst hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
samt annan lag eller författning,
som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

som hänför sig till tjänst och för sig
eller tillsammans med annan sjukpenninggrundande
inkomst uppgår
till 6000 kronor eller högre belopp
för år. Till intäkt av tjänst hänföres
under nämnda förutsättningar också
ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare
samt annan lag eller författning,
som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss
sagts, till någon vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller på grund av
militärtjänstgöring.

Föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring utgöra
skattepliktig intäkt av tjänst.

Timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973: 349), utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid
grundläggande utbildning för vuxna räknas som skattepliktig intäkt av
tjänst.

Dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa och kontant arbetsmarknadsstöd
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.

Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.

Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av regeringen
eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången
vid 1981 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 § taxeringslagen (1956:623)’ skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §’

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas
i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor
med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A 1

Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

* Lydelse enligt prop. 1978/79:161 (ännu ej avlämnad till riksdagen).

SkU 1978/79:55

17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inkomst eller B-inkomst, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla,
sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor,
minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag
som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt
och enligt I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det
antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan
inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut
om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt.

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3
mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 §
4 och 5 mom. uppbördslagen (1953: 272),

dels beslut, som avser förutsättning
för sparskattereduktion enligt
2 § lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer.

dels beslut, som avser förutsättning
för sparskattereduktion enligt
2 § lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer eller gåvoreduktion
enligt 3 § lagen
(1979:000) orri skattelättnad för vissa
gåvor.

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser
enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,
dels uppgift om de värden på skogsmark och växande skog, varpå skogsvårdsavgift
skall beräknas,
dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå
enligt 11 § lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten
till minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt
minst 6000 kronor för makar, som har varit gifta vid ingången av beskattningsåret
och under detta år har levt tillsammans, skall den beräknade
taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall
därefter såvitt gäller den årliga taxeringen med undantag av särskild fastighetstaxering
anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

2 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

18

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 2, 4 och 5 mom. samt 4 § 2 mom. uppbördslagen
(1953:272)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 morn.2 I denna lag förstås
med

slutlig skatt: skatt som har
påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds beslut
eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande av
bestämmelserna om nedsättning av
skatt enligt 4 och 5 mom, samt 2 §
lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer;

Föreslagen lydelse

2 mom. 1 denna lag förstås med
slutlig skatt: skatt som har
påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds beslut
eller på grund av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande av
bestämmelserna om nedsättning av
skatt enligt 4 och 5 mom. eller 2 §
lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer eller 3 § lagen
(1979:000) om skattelättnad
för vissa gåvor:

preliminär skatt: i 3 § nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig
skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt
har avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller
enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgift:

avgift enligt 27 § 3 morn.;
respitränta: ränta enligt 32 §;
anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 morn.;
ö-skatteränta: ränta enligt 69 § 1 morn.;
restitutionsränta: ränta enligt 69 § 2 morn.;
skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 morn.;
särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 morn.;
inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;
uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari
månad nästföljande år;
uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;
gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928: 370) och II § 1 mom. lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt;
ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

4 morn.3 Skattereduktion åtnjutes

1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771.

2 Lydelse enligt prop. 1978/79:161 (ännu ej avlämnad till riksdagen).

3 Senaste lydelse 1979: 88.

SkU 1978/79:55

19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av ogift skattskyldig, som har hemmavarande barn under 18 år. och av
gift skattskyldig, vars make saknar taxerad inkomst enligt lagen (1947: 576)
om statlig inkomstskatt, med 1 800 kronor.

av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 4500 kronor,
med 40 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 4500
kronor och den taxerade inkomsten.

Ha gifta skattskyldiga var för sig
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
som understiger 4 500 kronor,
åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta
taxerade inkomsten. Äro de taxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer
skattereduktion den äldre av
de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första
stycket åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket
under någon del av beskattningsåret.
För gift skattskyldig gäller
dessutom följande. För att skattereduktion
skall få åtnjutas, skall
maken ha varit bosatt här i riket under
någon del av beskattningsåret.
Avser makens bosättning här i riket
större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen enligt första
stycket. Avser makens bosättning
här i riket endast en mindre del av
beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om
maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt,
med 900 kronor, och om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 2250 kronor, med
40 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 2250 kronor
och den taxerade inkomsten.

av gift skattskyldig, vars make
har taxerad inkomst enligt nämnda
lag som understiger 6000 kronor,
med 30 procent av det belopp som
motsvarar skillnaden mellan 6000
kronor och den taxerade inkomsten.

Har gifta skattskyldiga var för sig
till statlig inkomstskatt taxerad inkomst,
som understiger 6 000 kronor.
åtnjutes skattereduktion endast
av den som har den högsta
taxerade inkomsten. Är de taxerade
inkomsterna lika stora, tillkommer
skattereduktion den äldre av
de skattskyldiga.

Skattereduktion enligt första
stycket åtnjutes endast av skattskyldig,
som varit bosatt här i riket
under någon del av beskattningsåret.
För gift skattskyldig gäller
dessutom följande. För att skattereduktion
skall få åtnjutas, skall
maken ha varit bosatt här i riket under
någon del av beskattningsåret.
Avser makens bosättning här i riket
större delen av beskattningsåret,
sker skattereduktionen enligt första
stycket. Avser makens bosättning
här i riket endast en mindre del av
beskattningsåret, åtnjuter den
skattskyldige skattereduktion, om
maken saknar taxerad inkomst enligt
lagen om statlig inkomstskatt,
med 900 kronor, och om maken har
taxerad inkomst enligt nämnda lag
som understiger 3 000 kronor, med
30 procent av det belopp som motsvarar
skillnaden mellan 3 000 kronor
och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i första, andra och tredje styckena
skall som taxerad inkomst anses även under beskattningsåret uppburen
beskattningsbar inkomst enligt lagen (1958: 295) om sjömansskatt samt enligt
I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning. Skattereduktion som
tillkommer skattskyldig enligt nämnda bestämmelser skall minskas med en
tolftedel för varje period om trettio dagar, för vilken den skattskyldige
uppburit inkomst som förut nämnts.

20

Föreslagen lydelse

Skattereduktion sker endast i
fråga om statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift
och skattetillägg enligt
/16 a § taxeringslagen (1956:623).

SkU 1978/79:55

Nuvarande lydelse

Skattereduktion sker icke i fråga
om statlig förmögenhetsskatt, socialförsäkringsavgift
till folkpensioneringen
enligt 19 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
tilläggsp en sion sa vgift, sjukförsäkringsavgift.
arbetsskadeförsäk ringsavgift,

delpensionsförsäk ringsavgift,

arbetsgivaravgift, allmän
arbetsgivaravgift, avgift för
sjöfolks pensionering och förseningsavgift
enligt taxeringslagen
samt annuitet å avdikningslän.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduktion
bortfaller.

5 morn.4 Skattskyldig fysisk
person, som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0.4 basenheter,
enligt lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § I mom. lagen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt,
överstiger 1600 kronor.

5 mom. Skattskyldig fysisk
person, som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under
någon del av beskattningsåret åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0.4 basenheter
enligt lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § 1 mom. lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt
överstiger 2000 kronor.

1 fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. fjärde,
femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

4 §

2 mom. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skattebelopp
för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) ogift inkomsttagare, som icke
avses under 4), och gift inkomsttagare,
vars make har en sammanräknad
nettoinkomst på minst tvåtusen
kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigande
tvåtusen kronor;

1) ogift inkomsttagare, som icke
avses under 4), och gift inkomsttagare,
vars make haren sammanräknad
nettoinkomst på minst 3000
kronor;

2) gift inkomsttagare, vars make
saknar sammanräknad nettoinkomst
eller har sådan inkomst understigande
3 000 kronor;

3) gift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen;

4 Senaste lydelse 1978:915.

SkU 1978/79:55 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) ogift inkomsttagare, som är berättigad till avdrag enligt 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen.

Ogift inkomsttagare, som har hemmavarande barn och som icke är hänförlig
till under 4) upptagen grupp av skattskyldiga, skall likställas med inkomsttagare
som under 2) avses.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1981 års taxering.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 4 mom. och anvisningarna till 12 § lagen
(1958: 295) om sjömansskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

12

4 morn.2 Sjömansskatt enligt 7 §
får genom beslut om jämkning nedsättas
i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer är uppfyllda. Bosättning
eller stadigvarande vistelse
här i riket krävs inte för jämkning
enligt detta moment.

Föreslagen lydelse
§

4 mom. Sjömansskatt enligt 7§
får genom beslut om jämkning nedsättas
i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer eller enligt lagen
(1979:000) om skattelättnad för vissa
gåvor är uppfyllda. Bosättning
eller stadigvarande vistelse här i riket
krävs inte för jämkning enligt
detta moment.

Anvisningar

till 12

Jämkning i fall som avses i 12 § 1
mom. vid e) må för år räknat medgivas
med högst ett belopp, som
motsvarar summan av icke utnyttjat
grundavdrag och det belopp,
med vilket avdrag för väsentligen
nedsatt skatteförmåga högst skulle
hava kunnat medgivas vid taxering
till statlig inkomstskatt.

§3

Jämkning i fall som avses i 12 § 1
mom. vid t)får för år räknat medgivas
med högst ett belopp, som
motsvarar summan a\ 6 000 kronor
och det belopp, med vilket avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga
högst skulle ha kunnat medgivas
vid taxering till statlig inkomstskatt.

1 Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

2 Senaste lydelse 1978:424.

3 Senaste lydelse 1978:916.

SkU 1978/79:55

22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt
enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § I mom. hänsyn tagas till
sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen
med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava
kunnat påräkna vid taxering i det land. där sjömannen är bosatt. Har vid
nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans
make skall jämkning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman
skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.

Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt
anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965: 269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.1
dels att 2 § skall upphöra att gälla,
dels att 1,3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt skall bestämmas
i förhållande till det antal skattekronor
och skatteören, som vid
närmast föregående års taxering
påförts de skattskyldiga, justerat
enligt 2 § och ökat med det antal
skattekronor, som staten skall tillskjuta
enligt lagen (1973:433) om
skatteutjämningsbidrag och med bidragsunderlag
enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag.

1 Lagen omtryckt 1973:437.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1977:191

2 § 1977:1096.

* Senaste lydelse 1976:198.

Föreslagen lydelse
§2

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
som enligt länsstyrelsens beräkning
kommer att påforas de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, ökat
med det antal skattekronor, som
staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1979:000) om skatteutjämningsbidrag.

Om enligt 4 kap. 4§ andra stycket
kommunallagen (1977:179) annan
skattesats slutligt fastställs än
den som har bestämts tidigare,
skall den nya skattesatsen om möjligt
bestämmas med hänsyn till det

SkU 1978/79:55 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

antal skattekronor och skatteören
som har påförts de skattskyldiga
vid taxeringen det år skattesatsen
skall fastställas.

3 §3

Länsstyrelsen skall senast den 10
september varje år lämna kommun,
landstingskommun och församling
uppgift om det skatteunderlag, som
enligt 2 § skall beaktas vid bestämmande
av utdebitering.

Länsstyrelsen skall senast den 10
september varje år lämna kommun,
landstingskommun och församling
uppgift om det beräknade antalet
skattekronor och skatteören som
avses i I § första stycket.

4

Kommun är berättigad att för
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören
i kommunen för året, beräknat efter
den skattesats som har bestämts
för det föregående året. Vid beräkningen
av antalet skattekronor och
skatteören beaktas bestämmelserna
i 2 §.

§4

Kommun är berättigad att under
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören
i kommunen vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, beräknat
efter den skattesats som har
bestämts för året före taxeringsåret.

Har enligt 4 kap. 4 § kommunallagen (1977:179) annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.

Kommun är berättigad att av staten
såsom förskott uppbära det belopp
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år (taxeringsår)
rörande taxering till kommunal
inkomstskatt har beslutats till utdebitering
för det kommande året.
Vid beräkningen av förskottsbeloppet
justeras antalet skattekronor
och skatteören enligt 2 §. Vad som
har beslutats till utdebitering ingår
i kommunens fordran hos staten
vid ingången av året näst efter det
år, då beslutet fattades. Förskottet
avräknas mot den kommunalskatt,
som kommunen har rätt att uppbä 3

Senaste lydelse 1976:198.

4 Senaste lydelse 1977:191.

Kommun är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som
har beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt taxeringsnämnds beslut rörande
det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt
har påförts de skattskyldiga. Det
nu nämnda beloppet ingår i kommunens
fordran hos staten vid ingången
av året näst efter det år, då
beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt, som
kommunen har rätt att uppbära av

SkU 1978/79:55 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ra av staten på grundval av taxeringen
under året efter det år, då
förskottet utanordnas enligt bestämmelserna
i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade
kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti
månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad två
år tidigare, skall förskott, beräknat
enligt tredje stycket, ökas i förhållande
till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna.
Sådant ökat förskott ingår
i kommunens fordran hos staten
och avräknas enligt tredje
stycket. Länsstyrelsen skall senast
den 10 september lämna kommunen
uppgift om det invånarantal
och det däremot svarande uppräknade
skatteunderlag, som skall ligga
till grund för beräkningen.

staten på grundval av taxeringen
under året efter det år, då förskottet
utanordnas enligt bestämmelserna
i femte stycket.

Är antalet hos länsstyrelsen registrerade
kyrkobokförda invånare
i kommunen vid mitten av augusti
månad taxeringsåret större än det
var vid mitten av augusti månad två
år tidigare, skall förskott, beräknat
enligt tredje stycket, ökas i förhållande
till ökningen i kommunens invånarantal
mellan de angivna tidpunkterna.
Sådant ökat förskott ingår
i kommunens fordran hos staten
och avräknas enligt tredje
stycket. Länsstyrelsen skall senast
den 10 september lämna kommunen
uppgift om det invånarantal
och det däremot svarande beräknade
antalet skattekronor och skatteören,
som skall ligga till grund för
ökningen avförskottet.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör kommunens fordran hos staten
enligt denna paragraf, skall länsstyrelsen under samma år utanordna till
kommunen med en sjättedel på åttonde dagen i var och en av månaderna
januari, mars, maj, juli, september och november. Är kommunens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid detta tillfälle
utbetalas samma belopp som har utbetalats i november månad det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det får länsstyrelsen dock
förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om det belopp som
utbetalades i januari månad icke motsvarar en sjättedel av kommunens
fordran, skall den jämkning som föranledes härav ske i fråga om det belopp,
som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om kommunalskatt tillämpas på motsvarande sätt i
fråga om landstingsskatt. I fråga om församlingsskatt gäller däremot bestämmelserna
i 84 § lagen (1961: 436) om församlingsstyreise.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980. Äldre bestämmelser om bestämmande
av utdebitering samt förskottsutbetalning av allmän kommunalskatt
gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981. De nya bestämmelserna
i 3 § och 4 § fjärde stycket tillämpas från och med den 1 juli 1979.

SkU 1978/79:55

25

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 83, 84 och 86 §§ lagen < 1961:436) om församlingsstyrelse1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

83

Kyrkorådet åligger att, sedan
församlingens utgifts- och inkomststat
fastställts, ofördröjligen giva
kommun, i vilken församlingen är
belägen, del av beslutet. På sätt i
kommunallagen (1953:753) är stadgat
har kommunstyrelsen därefter
att underrätta riksskatteverket,
länsstyrelsen och vederbörande lokala
skattemyndighet för debitering
och uppbörd av församlingsskatt.

Föreslagen lydelse
§

Kyrkorådet skall, sedan församlingens
utgifts- och inkomststat
fastställts, genast underrätta kommun,
i vilken församlingen är belägen,
om beslutet. På sätt i kommunallagen
(1977:179) är stadgat skall
kommunstyrelsen därefter underrätta
den lokala skattemyndigheten
och statistiska centralbyrån.

84 §

Församling äger av statsverket
uppbära församlingsskatt med belopp,
motsvarande vad som skulle
utgå på grundval av det antal skattekronor
och skatteören, som vid
taxering för visst år påföras de till
församlingen skattskyldiga, efter
det belopp för skattekrona och
skatteöre, som bestämts till utdebitering
för nästföregående år. Vid
beräkningen av antalet skattekronor
och skatteören beaktas bestämmelserna
i 2 § lagen (1965:
269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt. Har skattskyldig
enligt lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för
den som icke tillhör svenska kyrkan
åtnjutit lindring i skattskyldigheten
till församlingen, skall belopp,
som församlingen eljest ägde
uppbära av statsverket, nedsättas i
motsvarande mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den
skattesats som har bestämts för
året före taxeringsåret. Har skattskyldig
enligt lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan
åtnjutit lindring i skattskyldigheten
till församlingen, skall belopp, som
församlingen annars skulle ha varit
berättigad att uppbära av staten,
nedsättas i motsvarande mån.

1 Lagen omtryckt 1976:500.

SkU 1978/79:55

26

Nuvarande lydelse

Församlingen äger av statsverket
såsom förskott uppbära det belopp,
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
beslutats till utdebitering för
nästkommande år. Vid beräkningen
av förskottsbeloppet justeras
antalet skattekronor och skatteören
enligt 2 § lagen med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt. Vad sålunda beslutats till utdebitering
ingår i församlingens
fordran hos statsverket vid ingången
av året näst efter det, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas mot
den församlingsskatt, som församlingen
äger uppbära av statsverket
på grundval av taxeringen under
året efter det, då förskottet enligt
bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
statsverket enligt första och andra
styckena, skall länsstyrelsen under
samma år utanordna till kommun, i
vilken församlingen är belägen,
med en sjättedel å åttonde dagen i
var och en av månaderna januari,
mars. maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfållet
i januari månad, skall vid detta
tillfälle utbetalas samma belopp
som utbetalades i november månad
nästföregående år; dock må länsstyrelsen.
då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp. Därest
det i januari månad utbetalade beloppet
icke motsvarar en sjättedel
av församlingens fordran, skall härav
betingad jämkning ske av det belopp,
som utbetalas i mars månad.
Kommunen skall därefter avlämna
medlen till kyrkorådet.

Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats
som har beslutats för året och det
antal skattekronor och skatteören,
som enligt taxeringsnämnds beslut
rörande det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt
har påförts de skattskyldiga. Det
nu nämnda beloppet ingår i församlingens
fordran hos staten vid ingången
av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt första och andra styckena,
skall länsstyrelsen under
samma år utanordna till kommun, i
vilken församlingen är belägen,
med en sjättedel på åttonde dagen i
var och en av månaderna januari,
mars, maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran
inte uträknad vid utbetalningstillfället
i januari månad, skall vid detta
tillfälle utbetalas samma belopp
som utbetalades i november månad
föregående år. När särskilda skäl
föranleder det får länsstyrelsen
dock förordna att utbetalning skall
ske med annat belopp. Om det belopp
som utbetalades i januari månad
inte motsvarar en sjättedel av
församlingens fordran, skall den
jämkning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad. Kommunen skall
därefter avlämna medlen till kyrkorådet.

SkU 1978/79:55

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande
och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar.

86 §

Beträffande församling i Stockholm
och Stockholms kyrkliga
samfällighet skola gälla följande
särskilda bestämmelser.

a) Det åligger samfällighetens
kyrkoråd och vaije församlings
kyrkoråd att, sedan utgifts- och inkomststat
fastställts, ofördröjligen
underrätta länsstyrelsen och den
lokala skattemyndigheten om det
belopp för skattekrona och skatteöre,
som bestämts till utdebitering
för nästkommande år. Samtidigt
skall länsstyrelsen underrättas om
det sammanlagda belopp, som för
nämnda år beslutats till utdebitering
på grundval av det löpande
årets taxering till kommunal inkomstskatt.
Om debitering och
uppbörd av församlingsskatt gäller
vad därom särskilt är stadgat.

b) Belopp, som avses i 84 § tredje
stycket, skola utanordnas direkt till
församlingen eller samfälligheten.

Beträffande församling i Stockholm
och Stockholms kyrkliga
samfällighet gäller följande särskilda
bestämmelser.

a) Samfällighetens kyrkoråd och
varje församlings kyrkoråd skall,
sedan utgifts- och inkomststat har
fastställts, genast underrätta den
lokala skattemyndigheten och statistiska
centralbyrån om den skattesats,
som har bestämts för det
följande året. Om debitering och
uppbörd av församlingsskatt gäller
vad därom särskilt är stadgat.

b) Belopp, som avses i 84 § tredje
stycket, skall utanordnas direkt
till församlingen eller samfälligheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980. Äldre bestämmelser om beräkning
av skatteunderlag gäller fortfarande i fråga om åren 1980 och 1981.

8 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag Härigenom

föreskrivs att förordningen (1972:140) om skattebortfallsbidrag1
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1979. Äldre bestämmelser
skall fortfarande gälla för skattebortfallsbidrag som skall utgå på grundval
av 1979 och 1980 års taxeringar samt i fråga om förskottsbetalning till och

1 Senaste lydelse av förordningens rubrik 1975:284.

SkU 1978/79:55

28

med år 1981. Avräkning av erhållna förskott åren 1980 och 1981 skall ske
mot allmän kommunalskatt.

Länsstyrelse får dock fastställa bidragsunderlaget senast den 25 januari
året efter taxeringsåret och senast samma dag tillställa bidragskommun
uppgift om underlagets storlek. Till ledning för bidragskommuns budgetarbete
åren 1979 och 1980 skall länsstyrelsen senast den 10 september lämna
kommunen uppgift om bidragsunderlagets uppskattade storlek.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §2

Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med
hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknats för den skattskyldige
enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skatten
hänför sig.

Den beskattningsbara inkomsten Den beskattningsbara inkomsskall
ten. minskad med 4500 kronor,

skall

ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämförlig författning,
ökas med sådant schablonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a
av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
(1928: 370), samt
ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje
styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag,

allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara
inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här
angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall
den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara
inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt
skattepliktig dagpenning.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772.

2 Senaste lydelse 1976:1095.

SkU 1978/79:55

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad
enligt andra och tredje styckena,
som ej överstiger 200000 kronor
och 85 procent av Överskjutande
belopp.

Spärrbeloppet utgör 80 procent
av den del av den skattskyldiges
enligt första stycket beskattningsbara
inkomst, ökad eller minskad
enligt andra och tredje styckena,
som ej överstiger30 basenheter enligt
lagen (1977:1071) om basenheter
enligt 10 § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och 85 procent av överskjutande
belopp.

Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt,
förmögenhetsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel
och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen
(skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om
den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret.

Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvisningarna
till 41 b § kommunalskattelagen (1928: 370).

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272) eller sparskattereduktion
enligt 2§ lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer
eller genom avräkning av utländsk
skatt enligt särskilda föreskrifter,
skall skattebelopp enligt
första stycket beräknas som om
skattereduktion eller avräkning av
skatt icke skett.

Är den skattskyldige berättigad
till nedsättning av statlig inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt genom
skattereduktion som avses i
2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen
(1953:272) eller sparskattereduktion
enligt 2§ lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer
eller gåvoreduktion enligt 3 §
lagen (1979:000) om skattelättnad
för vissa gåvor eller genom avräkning
av utländsk skatt enligt särskilda
föreskrifter, skall skattebelopp
enligt första stycket beräknas
som om skattereduktion eller avräkning
av skatt icke skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om skatt som påförs på grund av 1981 års taxering.

3 Senaste lydelse 1978:427.

SkU 1978/79:55

30

10 Förslag till

Lag om skattelättnad för vissa gåvor

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattelättnad enligt denna lag medges fysisk person som har varit bosatt
eller har vistats stadigvarande här i riket under någon del av beskattningsåret
eller som under denna tid har haft inkomst enligt lagen
(1958: 295) om sjömansskatt.

2 § Skattelättnad medges i form av skattereduktion (gåvoreduktion) enligt
3 § för gåva i form av kontanter som under beskattningsåret har lämnats
till svensk stiftelse eller förening som i överensstämmelse med sina
stadgar huvudsakligen utövar internationell biståndsverksamhet eller
verkar för internationellt samförstånd eller internationellt verkar för respekt
för mänskliga rättigheter.

Riksskatteverket upprättar årligen förteckning över organisationer till
vilka gåvor anses kunna ges med rätt till gåvoreduktion för givaren. 1 förteckningen
upptas bara organisationer som har gjort framställning därom.

3 8 Gåvoreduktionen utgör 50 % av det belopp som under beskattningsåret
har givits till organisation som avses i 2 §. Gåvoreduktion får dock inte
beräknas på högre sammanlagt belopp än 2000 kronor. Är det sammanlagda
beloppet av gåvor till en organisation lägre än 200 kronor medges inte
gåvoreduktion. Öretal som uppkommer vid beräkning av gåvoreduktion
bortfaller.

I fråga om gåvoreduktion tillämpas 2 8 4 mom. femte och sjätte styckena
uppbördslagen (1953: 272).

4 8 Skattskyldig, som vill åtnjuta gåvoreduktion enligt 3 8. skall till den
allmänna självdeklarationen foga intyg av den mottagande organisationen
eller annat skriftligt bevis som visar gåvans storlek och organisationens
namn. 1 fråga om gåva till organisation som inte upptagits i den förteckning
som anges i 2 8 andra stycket skall dessutom utredning lämnas om organisationens
verksamhetsinriktning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas på gåvor som
har lämnats efter ikraftträdandet.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 3. 28 och 3888 lagen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857.

SkU 1978/79:55 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §*

Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade

staten;

trossamfund eller församling
som regelbundet anordnar offentlig
gudstjänst, kyrka, samarbetsorgan
för sådana juridiska personer samt
stiftelse eller sammanslutning som
är anknuten till sådant trossamfund
eller sådan församling och
vars verksamhet kan anses utgöra
ett led i samfundets eller församlingens; stiftelse

eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja
vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet
är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter;

akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning.

28 §3

Till klass I hänföras efterlevande make. barn, avkomling till barn, make
till barn och efterlevande make till avlidet barn. Detta gäller även om
barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter
arvlåtaren.

Såsom skattefritt avdragas från lott som tillkommer den avlidnes efterlevande
make 30000 kronor, från vad som tillkommer annan i klass I 15000
kronor och från lott, som beskattas enligt klass 11 eller klass 111, 3000 kronor.
Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde
ej fyllt 18 år, avdragas ytterligare 3 000 kronor för varje helt år eller del
därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Med make jämställes den som vid tiden för dödsfallet sammanlevde med
den avlidne, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller
gemensamt ha eller ha haft barn. Motsvarande gäller, i förhållande till den
avlidnes barn, beträffande den som sammanlevt med barnet. Styvbamsoch
fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses
barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och
därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

2 Senaste lydelse 1964:20 och 1974: 857 (ingressen).

3 Senaste lydelse 1974:240 och 1974:857 (ingressen).

SkU 1978/79:55

32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda
tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan
som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som
fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer:

landsting, kommun eller annan
menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som fastställts
av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål:
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal.

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott
medgives icke avdrag enligt andra stycket.

Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig
lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om
öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till
närmast hela krontal.

Skatten beräknas enligt följande skalor.

Skattepliktig lott, kr.
- 25000

25000- 50000

50000 - 75000

75 000- 100000

100000- 150000
150000- 250000
250000- 350000
350000- 500000

500000-1000000
1000000 - 2000000
2000000- 5000000
5000000-

Klass I
Arvsskatt, kr.

5 % inom skiktet
1250+10 %”

3 750+15 %”

7500+22 %”

13000+28 %”

27000+33 %”

60000+ 38 %”

98000+ 44 %”

164000+ 49 % ”

409000+53 %”

939000+58 % ”
2679000+65 %”

SkU 1978/79:55

33

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skattepliktig lott, kr.

Klass II
Arvsskatt, kr.

-	10000	8 % inom skiktet
10000-	20000	800+16%”
20000-	30000	2400+ 24%"
30000-	50000	4 800+32 %”
50000-	70000	11200+ 40 %”
70000-	100000	19200+45 %”
100000-	150000	32700+50%”
150000-	200000	57700+56%”
200000-	500000	85 700+61%”
500000-	000000	268700+67%"
1000000-		603700+72 %”
		Klass III
Skattepliktig lott, kr.	Arvsskatt, kr.
—	10000	8 % inom skiktet
10000-	20000	800+ 16 % "
20000-	30000	2400+ 24%”
30000-		4800+30 %"

38 §4

Från gåvoskatt äro. förutom i 3 § omförmäldajuridiska personer, befria -

de:

kyrka, landsting, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som
fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

landstingskommun, kommun eller
annan menighet ävensom hushållningssällskap
med stadgar som
fastställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som. utan
att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk
person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit
sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån
av den bortgivna egendomen eller del därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 men tillämpas icke om skattskyldighet
inträtt dessförinnan.

4 Senaste lydelse 1967:389 och 1974: 857 (ingressen).
3 Riksdagen 1978179. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

34

12 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs att 7 och 11§§ stämpelskattelagen (1964:308)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §2

Skatten utgår med en krona för Skatten utgår med en krona och

varje fullt hundratal kronor av femtio öre för varje fullt hundratal

egendomens värde, dock lägst med kronor av egendomens värde, dock

tio kronor. lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, utgår skatten med dubbelt belopp
utom i fall, då förvärvaren

1) om han erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från gåvoskatt: 2)

är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd
erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser
om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid tiden
för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning,
som regeringen fastställt, skyldig att åter avyttra egendomen; eller 4)

är dödsbo.

II §3

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande, skall
stämpelskatt erläggas. Med beviljande av inteckning likställes i denna lag
att inteckning överföres från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

Skatten utgår med fyra kronor Skatten utgår med tio kronor för
för varje fullt tusental kronor av det vaije fullt tusental kronor av det

kapitalbelopp, för vilket inteckning kapitalbelopp, för vilket inteckning

beviljas eller ansökan om inteck- beviljas eller ansökan om inteckning
förklaras vilande, dock lägst ning förklaras vilande, dock lägst

med tio kronor. med tio kronor. För inteckning i

skepp utgår dock skatten med fyra
kronor för varje fullt tusental kronor
av motsvarande kapitalbelopp.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) vilandeförklarad ansökan om inteckning fullföljes;

3) inteckning meddelas på grund av 4§ lagen (1927:79) om rätt för borgenär
till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal;

' Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864.

2 Senaste lydelse 1974: 864.

3 Senaste lydelse 1977:161.

SkU 1978/79:55

35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev, vilandebevis
eller intecknad fordringshandling äger rum;

5) inteckning utsträckes till att avse ytterligare en eller flera fastigheter
eller ytterligare ett eller flera luftfartyg;

6) nytt pantbrev eller vilandebevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 §
tredje stycket jordabalken och i 10 § andra stycket lagen (1927: 85) om dödande
av förkommen handling;

7) sådan åtgärd vidtages beträffande inteckning i luftfartyg som avses i
29 eller 30 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg; eller

8) inteckning meddelas i skeppsbygge.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. I § lagen (1962: 381) om allmän försäkring1
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.
1 §

Hos allmän försäkringskassa inskriven
försäkrad äger enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning, om
hans sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till minst fyratusenfemhundra
kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän
försäkringskassa men som
icke har sjukpenninggrundande inkomst
uppgående till fyratusenfemhundra
kronor, skall ändå vara berättigad
till sjukpenning enligt vad
nedan sägs, förutsatt att han är gift
och stadigvarande sammanbor med
sin make eller, i annat fall, stadigvarande
sammanbor med barn under
sexton år till honom eller hans
make eller med någon, med vilken
han varit gift eller har eller har haft
barn.

Hos allmän försäkringskassa inskriven
försäkrad äger enligt vad
nedan sägs rätt till sjukpenning, om
hans sjukpenninggrundande inkomst
uppgår till minst sextusen
kronor.

Försäkrad, som är inskriven i allmän
försäkringskassa men som
icke har sjukpenninggrundande inkomst
uppgående till sextusen kronor,
skall ändå vara berättigad till
sjukpenning enligt vad nedan sägs,
förutsatt att han är gift och stadigvarande
sammanbor med sin make
eller, i annat fall. stadigvarande
sammanbor med barn under sexton
år till honom eller hans make eller
med någon, med vilken han varit
gift eller har eller har haft barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Den som vid utgången av år 1979 är inskriven vid allmän försäkringskassa,
men vars sjukpenninggrundande inkomst då icke uppgår till sextusen
kronor, skall vid sjukdom uppbära sjukpenning enligt äldre bestämmelser
så länge hans inkomst av förvärvsarbete uppgår till fyratusenfemhundra
kronor men ej till sextusen kronor.

■Lagen omtryckt 1977:630.

SkU 1978/79:55

36

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ och 4 kap. 6§ lagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Sjukpenningunderlag utgöres av

1. för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381)
om allmän försäkring:

hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2§ nämnda lag,

2. för den som ej är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen om allmän
försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete:

den inkomst som skulle ha ut- den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande in- gjort sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§ komst för honom enligt 3 kap. 2§

nämnda lag, om han hade varit nämnda lag, om han hade varit

sjukpenningförsäkrad, dock lägst sjukpenningförsäkrad, dock lägst

4500 kronor, 6000 kronor.

3. för försäkrad som avses i 1 kap. 1 § andra stycket eller som i annat fall
genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade:
hans livränteunderlag enligt 4 kap.

Bestämmelserna i 4 kap. 8§ äger motsvarande tillämpning i fråga om
sjukpenningunderlag. Sjukpenningunderlaget får ej beräknas till högre belopp
än som motsvarar sju och en halv gånger det basbelopp enligt 1 kap.
6§ lagen om allmän försäkring som gällde vid årets böljan.

4 kap.
6 §

För den som ej är sjukpenningförsäkrad
enligt 3 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av förvärvsarbete
utgöres livränteunderlaget
av den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2§
nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
4500 kronor.

För den som ej är sjukpenningförsäkrad
enligt 3 kap. lagen
(1962: 381) om allmän försäkring
men likväl har inkomst av förvärvsarbete
utgöres livränteunderlaget
av den inkomst som skulle ha utgjort
sjukpenninggrundande inkomst
för honom enligt 3 kap. 2 §
nämnda lag, om han hade varit
sjukpenningförsäkrad, dock lägst
6000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Beträffande sjukpenning till skadad vars sjukpenningunderlag vid utgången
av år 1979 ej uppgår till 6000 kronor skall äldre bestämmelser alltjämt
äga tillämpning.

1 Lagen omtryckt 1977:264.

SkU 1978/79:55 37

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer Härigenom

föreskrivs att 2 § lagen (1978: 423) om skattelättnader för vissa
sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Sparskattereduktion åtnjuts med 20% av belopp som under inkomståret
har insatts på särskilt lönsparkonto och som vid årets utgång innestår på
kontot. Detsamma gäller i fråga om belopp som under inkomståret har insatts
på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av andelar i
aktiesparfond enligt lagen (1978: 428) om aktiesparfonder eller innestår på
kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning
att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts
på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall
uppgå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. Sparskattereduktion får inte
beräknas på högre sammanlagt belopp än 4800 kronor om ej annat följer
av andra stycket. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp
än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 §. Öretal som uppkommer
vid beräkning av sparskattereduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året
men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattereduktion
för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det närmast
följande inkomståret. Sparskattereduktion enligt detta stycke medges endast
om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyller de förutsättningar
som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning
av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6800 kronor.

1 fråga om sparskattereduktion
tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen
(1953:272). Sparskattereduktion
skall tillgodoräknas den skattskyldige
före skattereduktion och särskild
skattereduktion.

1 fråga om sparskattereduktion
tillämpas 2 § 4 mom. femte och sjätte
styckena uppbördslagen
(1953:272). Sparskattereduktion
skall tillgodoräknas den skattskyldige
före gåvoreduktion enligt lagen
(1979:000) om skattelättnad
för vissa gåvor, skattereduktion
och särskild skattereduktion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

SkU 1978/79:55

38

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

dels de med anledning av propositionen 1978/79:160 väckta motionerna

1978/79:2349 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ytterligare marginalskattesänkningar efter 1980 i syfte att få ner
marginalskatten till högst 50 procent i normala inkomstlägen,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
en successiv sänkning av marginalskattespärren till 70 procent,

3. att hos regeringen hemställa om tillsättande av en utredning i syfte att
begränsa marginaleffekterna till följd av skatteskalans utformning,
existensminimiregler samt avtrappade sociala förmåner,

4. att hos regeringen hemställa att det i motionen föreslagna systemet
med skatterabatt för folkpensionärer utreds av den aviserade utredningen
om pensionärernas beskattning,

5. att vid beskattning av B-inkomst ett fribelopp på 5 000 kronor införs så
att B-inkomster till den del de understiger 5000 kronor beskattas hos den
som har inkomsten,

6. att avslå förslaget om avdragsrätt för gåvor till internationell biståndsverksamhet
samt att hos regeringen begära nytt förslag om rätt till avdrag
för gåvor till ideella organisationer,

7. att avslå förslaget om höjd stämpelskatt,

8. att hos regeringen hemställa om åtgärder i syfte att ytterligare stimulera
enskilt sparande,

9. att som sin mening ge regeringen till känna vad i övrigt i motionen
anförts om nödvändigheten att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen;

1978/79:2365 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari hemställs
att riksdagen avslår propositionen;

1978/79:2366 av Nils Hörberg (fp) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att åtgärder i enlighet med motionens
tankegångar bör övervägas;

1978/79: 2432 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsätts med
uppgift att pröva de samlade marginaleffekterna i den enskildes ekonomi
av progressiv skatt och inkomstrelaterade bidrag och avgifter, däri inbegripet
att regeringens förslag om tak för marginaleffekterna inte begränsas
enbart till inkomster över 114000 kronor utan kommer alla till del,

2. att avslå regeringens förslag till avdrag för gåva,

3. att fastställa 1980-års skatteskala då förslag föreligger om skatteomläggningens
finansiering och tidsmässigt samordnat med lönerörelsen i
enlighet med vad som anförs i motionen,

SkU 1978/79:55

39

4. att, om yrkandet 3 avvisas, anta följande förslag till statlig skatteskala

för 1980:
basenheter	statlig
	inkomstskatt
0- 1	1%
1- 4	2%
4- 5	4%
5- 6	5%
6- 7	8%
7- 8	12%
8- 9	15%
9-10	19%
10-11	24%
11-12	27%
12-13	31%
13-14	35%
14-15	40%
15-16	44%
16-17	46%
17-20	49%
20-30	53%
30-	58%

1978/79: 2433 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. med avslag på yrkandet 1 i propositionen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon
och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan
angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 16200 kr.:

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;
när beskattningsbar inkomst överstiger

16200 men icke	27000 kr.	grundbeloppet för 16 200 kr. och	4 % av återstoden
27000 ” ”	32400 "	27000 ” ”	8% ”
32400 " ”	37800 ”	32400 ” ”	13% ”
37800 ” ”	43200 ”	37800	16% ”
43200 " ”	48600 ”	43200 " ”	19% ”
48600 ” ”	54000 ”	48600 ” ”	22% "
54000 ” ”	59400 "	54000 ” ”	26% "
59400 ” ”	64800 ”	59400 ” ”	30% ”
64800 ” ”	70200 "	64800 " "	35% ”
70200 " "	75600 ”	70200 ” ”	40% ”
75600 " ”	86400 ”	75600 ” ”	45% ”
86400 ” ”	108000 ”	86400 ” ”	49% ”
108000 ” ”	162000 ”	” 108000 " ”	53% ”
162000 kr.		” 162000 " "	58% ”

SkU 1978/79:55

40

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av
grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara
inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58
procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma
gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,
vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om 1981 års taxering.

2. beslutar avslå hemställan nr 2 i prop. 1978/79: 160 om lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

3. beslutar avslå hemställan nr 3 i prop. 1978/79: 160 om lag om ändring
av taxeringslagen (1956:623),

4. med avslag på hemställan nr 4 i prop. 1978/79:160 beslutar anta
följande

Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953: 272) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret, åtnjuter
särskild skattereduktion med
det belopp varmed 0,4 basenheter,
enligt lagen (1977:1071) om basenhet
enligt 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
överstiger I 600 kronor.

5 mom. Skattskyldig fysisk person,
som varit bosatt eller stadigvarande
vistats här i riket under någon
del av beskattningsåret, åtnjuter
särskild skattereduktion med
belopp motsvarande tio procent av
påförd kommunalskatt — dock
lägst 700 och högst 2 400 kronor.

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. Qärde,
femte och sjätte styckena motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1980 samt slutlig och tillkommande skatt
på grund av 1981 års taxering.

SkU 1978/79:55

41

5. beslutar avslå hemställan nr 5 i prop. 1978/79: 160 om lag om ändring i
lagen (1958:295) om sjömansskatt,

6. beslutar avslå hemställan nr 6 i prop. 1978/79:160 om lag om ändring i
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,

7. beslutar avslå hemställan nr 7 i prop. 1978/79: 160 om lag om ändring i
lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

8. beslutar avslå hemställan nr 8 i prop. 1978/79:160 om lag om upphävande
av förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag,

9. beslutar avslå hemställan nr 9 i prop. 1978/79:160 om lag om ändring i
lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

10. beslutar avslå hemställan nr 10 i prop. 1978/79:160 om lag om
skattelättnad för vissa gåvor,

11. med avslag på hemställan nr 11 i prop. 1978/79:160 om lag om
ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt beslutar befrielse
från arvsskatt i vissa fall i enlighet med vad som i motionen anförts,

12. beslutar avslå hemställan nr 13 i prop. 1978/79:160 om lag om

ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

13. beslutar avslå hemställan nr 14 i prop. 1978/79:160 om lag om

ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

14. beslutar avslå hemställan nr 15 i prop. 1978/79:160 om lag om
ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer,

19. beslutar uttala att kostnaderna för skatteomläggningen 1980 och
övriga nu aktuella åtgärder inklusive dem som aktualiseras av prop. 1978/
79:95 om kommunernas ekonomi finansieras genom ett skatte- eller
avgiftsuttag på produktionen som för 1980 ger staten full täckning för
kostnaderna, dvs. 7,5 miljarder kronor,

20. beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om
avdrag för fackföreningsavgifter,

21. beslutar hemställa hos regeringen om en undersökning om arten och
omfattningen av de frivilliga periodiska understöden i enlighet med vad
som anförts i motionen;

1978/79:2434 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
av regeringen begär förslag till ändring av den s. k. 80/85 procentsregeln
enligt vad som anförts i motionen;

1978/79:2435 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar

1. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om avskaffande av
den hittillsvarande rätten till avdrag vid den kommunala och statliga taxeringen
för frivilligt utgivet periodiskt understöd,

2. att hos regeringen begära åtgärder för att förutsättningarna för rätt till
avdrag vid den kommunala och statliga taxeringen för utgivet s. k. legalt
periodiskt understöd skärps,

SkU 1978/79:55

42

3. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande av
den hittillsvarande rätten till avdrag vid den kommunala och statliga taxeringen
för utgivna avgifter till arbetsgivareorganisationer,

4. att hos regeringen hemställa om förslag till ett stöd till de fackliga
organisationernas verksamhet enligt de i motionen angivna linjerna,

5. att hos regeringen begära förslag till införande av skyldighet för
banker m.fl. kreditgivare och sparinstitut att lämna kontrolluppgift till
taxeringsmyndigheterna,

6. att hos regeringen begära förslag till kontroll över innehav av obligationer
och aktier m. fl. värdepapper,

7. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande av
indexregleringen i skattesystemet,

8. att avslå regeringens förslag till sänkning av marginalskattesatserna
för år 1980,

9. att avslå regeringens förslag om marginalskattespärrar, m. m.,

10. att hemställa hos regeringen om skyndsam utredning av de samlade
marginaleffekterna av ökade inkomster, bidragsbortfall och avgiftshöjningar,
vilken bör följas av skyndsamt förslag i frågan,

11. att hos regeringen hemställa om förslag i enlighet med vad i motionen
anförts rörande folkpensionärernas beskattning med innebörden att
folkpension och pensionstillskott jämte en sidoinkomst om 1 000 kronor
skall vara befriade från beskattning,

12. att avslå regeringens förslag till lag om skattelättnad för vissa gåvor
m. m.,

13. att avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen om arvsskatt
och gåvoskatt,

14. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om slopande av
hela momseffekten på livsmedel,

15. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en extra
skattereduktion om 1 000 kronor vid beskattningsbara inkomster mellan
30000 kronor och 80000 kronor samt med avtrappning i övriga inkomstskikt
enligt i motionen angivna regler,

16. att höja bolagsskatten med 10 procentenheter till 50%,

17. att utta en allmän arbetsgivareavgift, dock med undantag för kommuner
och landsting, beräknad på företagens omsättning så att den under
budgetåret 1979/80 inbringar minst 6000000000 kronor,

18. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en radikal
förändring av avdragssystemet i beskattningen, innebärande

a) slopande av sparavdraget,

b) slopande av representationsavdraget,

c) slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla,

d) begränsning av ränteavdragen så att sådana medges för räntor på ett
skuldbelopp om maximalt 200000 kr. men ej däröver,

SkU 1978/79:55

43

e) begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning
och ombyggnad av hyresfastigheter,

f) förändring av avdragsreglerna, så att medgivet avdrag ej sker som nu
från inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av beloppet,

19. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om höjning av skatten
på stora förmögenheter enligt i motionen angiven skala,

20. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om slopande av 80/85-procentsregeln,

21. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om höjning av skatten
på arv och gåvor med i genomsnitt 50%,

22. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om skärpning av realisationsvinstbeskattningen
genom att den grundas på följande principer:

a) hela realisationsvinsten bör vara skattepliktig,

b) även realisationsvinst från avyttring av lös egendom avsedd för personligt
bruk bör vara skattepliktig,

c) beskattningen av realisationsvinsten bör vara av minst samma skärpa
som beskattningen av arbetsinkomster,

23. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om beskattning av
stiftelser,

24. att hos regeringen begära skyndsamt förslag om en plan för bekämpande
av skatteflykt och skattefusk;

dels de vid allmänna motionstiden väckta motionerna

1978/79:220 av Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar att vid beräkning av extra avdrag vid inkomstbeskattning för
pensionärer vardera maken antas inneha hälften av den gemensamma
förmögenheten;

1978/79:305 av Ingrid Sundberg (m) och Ingegerd Troedsson (m) vari
hemställs att riksdagen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Till staten givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter i taxeringslagen.

Vid taxeringen till förmögenhets- Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och skatt skola bestämmelserna i 3 och

4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kom- 4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kom -

SkU 1978/79:55

44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

munalskattelagen (1928:370) äga munalskattelagen (1928:370) äga

motsvarande tillämpning. Beskatt- motsvarande tillämpning, dock att

ningsår är dock alltid det kalen- med barn avses endast egna barn

derår som närmast föregått taxe- och styvbarn. Beskattningsår är

ringsåret. I den mån bestämmelser- dock alltid det kalenderår som när na

i kommunalskattelagen eller i mast föregått taxeringsåret. 1 den

denna lag meddelade, med stadgan- mån bestämmelserna i kommunal den

i kommunalskattelagen likarta- skattelagen eller i denna lag medde de

bestämmelser äga tillämpning lade, med stadganden i kommunal vid

taxeringen till förmögenhets- skattelagen likartade bestämmelser

skatt, skola likaledes anvisningarna äga tillämpning vid taxeringen till

till kommunalskattelagen i motsva- förmögenhetsskatt, skola likaledes

rande delar lända till efterrättelse. anvisningarna till kommunalskatte lagen

i motsvarande delar lända till
efterrättelse.

Denna lag tillämpas första gången vid 1980 års taxering.

1978/79:306 av Ingegerd Troedsson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
beslutar hos regeringen anhålla

1. att möjligheterna att åstadkomma en individuell beskattning av makars
och jämställdas förmögenhet snarast utreds,

2. att i avvaktan på resultaten härav förslag till en rättvisare beskattning
av makars och jämställdas förmögenhet snarast framläggs;

1978/79:308 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för slopande av inflationsskyddet för inkomstskatteskalan och
hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen;

1978/79:309 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
uttalar sig för slopande av hela momseffekten på livsmedel och hos regeringen
begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen;

1978/79: 310 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under yrkandet 1 hemställs
att riksdagen uttalar sig för en genomgripande skattereform enligt i motionen
anförda huvudlinjer;

1978/79:337 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsätts
för att utreda frågan om övergång till en progressiv statskommunal enhetsskatt; 1978/79:346

av Ingegerd Troedsson (m) och andre vice talmannen Tage
Magnusson (m) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till
att intäkt av annan fastighet skall utgöra A-inkomst till den del den härrör
från eget arbete,

2. att riksdagen i avvaktan därpå beslutar att riksskatteverket får medge
dispens för rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie på den del av
inkomsten av annan fastighet som kan hänföras till arbetsinkomst;

SkU 1978/79:55

45

1978/79:347 av Ingegerd Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen - i
avvaktan på utredning om en mer individuell beskattning av makars förmögenhet
och B-inkomster - beslutar om en sådan ändring av lagen om statlig
inkomstskatt att makes B-inkomst till den del den understiger 3 000 kr.
alltid särbeskattas;

1978/79:400 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari - med
hänvisning till motionen 399 - hemställs att riksdagen beslutar uttala att
folkpensionen görs reellt skattefri genom att den vid taxering särskiljs från
övriga inkomster;

1978/79:494 av Tage Adolfsson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
begär att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning, som skall utarbeta
regler för en specialbeskattning av extra arbetsinsatser i syfte att stimulera
arbetsviljan;

1978/79:495 av Karin Ahrland (fp) och Bonnie Bernström (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning angående
möjligheterna att införa fullständig särbeskattning av förmögenhet
och inkomst av förmögenhet m. m.;

1978/79:822 av Holger Bergqvist (fp) och Esse Petersson (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om en
statskommunal enhetsskatt med ramfördelning av skattemedel till kommuner
och landsting i enlighet med motionen;

1978/79:824 av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk) vari under
yrkandet 2 hemställs att riksdagen uttalar sig för mervärdeskattens avskaffande; 1978/79:827

av Bo Lundgren m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av beskattningsreglerna för svenska medborgare
bosatta utomlands;

1978/79:1136 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen i
enlighet med det anförda i motionen 1978/79: 1108 anhåller hos regeringen
om förslag om avdragsrätt för styrkta och nödvändiga barntillsynskostnader; 1978/79:1144

av Sven Johansson (c) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer om skyndsamt förslag från 1972 års skatteutredning
om lindrigare beskattning av extrainkomster;

SktJ 1978/79:55

46

1978/79:1158 av Rune Rydén m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag att försäkringsavdragets realvärde återställs
till 1963 års penningvärde och uppräknas till 600 kr. för ensamstående och
1200 kr. för gifta och därmed jämställda;

1978/79: 1159 av Rune Rydén m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag att inkomst av fastighet skall grunda rätt till
avdrag för pensionsförsäkringspremie i det fallet den skattskyldige är
verksam med fastighetsförvaltning i ej ringa omfattning;

1978/79: 1166 av Håkan Winberg (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att i motionen angivna värdegränser
uppjusteras så att de motsvarar samma reella värde som när resp. nominella
belopp fastställdes;

1978/79: 1613 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari - med hänvisning till
motionen 1978/79: 1108 - hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller om förslag om att stämpelskatten på aktier

avskaffas,

2. uttalar att fribeloppen för kapitalinkomster bör anpassas till penningvärdesutvecklingen; 1978/79:1622

av Gösta Bohman m.fl. (m) vari - med hänvisning till
motionen 1108 - hemställs att riksdagen måtte besluta

1. att en planmässig sänkning av marginalskatterna skall genomföras
syftande till att marginalskatterna i vanliga inkomstlägen inte skall överstiga
50% samt att detta mål bör vara uppnått år 1982,

2. att i skrivelse till regeringen hemställa om förslag till marginalskattesänkningar
avseende år 1980 av en storleksordning motsvarande resten av
steg 1 samt åtminstone hälften av steg 2 i 1972 års skatteutredningsförslag,

3. att införa ett marginalskattetak, som i ett första steg bör sättas till
85%,

4. att i skrivelse till regeringen hemställa om tillsättandet av en utredning
med uppdrag att studera barnfamiljernas speciella skattesituation
samt lägga förslag till åtgärder syftande till att bättre anpassa beskattningen
till skatteförmågan samt att motverka nuvarande i många fall helt
orimliga marginaleffekter för sådana familjer,

5. att i skrivelse till regeringen hemställa om tillsättandet av en utredning
för att utarbeta ett förslag till skatterabatt för pensionärer i enlighet
med vad som i motionen 1978/79: 1108 anförts;

1978/79:1716 av Filip Fridolfsson m.fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos regeringen begär att proposition om rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till religiösa m. fl. ändamål skyndsamt läggs fram;

1978/79:1717 av Per Gahrton (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en allsidig översyn av beskattningen av utlandssvenska pensionärer; -

SkU 1978/79:55

47

1978/79:1721 av Göthe Knutson (m) och Georg Danell (m) vari hemställs
att riskdagen hos regeringen anhåller om förslag syftande till

1. att högsta avdragsgilla belopp för underhållsbidrag till barn minst
skall motsvara beloppet för det under ifrågavarande inkomstår gällande
bidragsförskottet,

2. att underhållsbidrag och bidragsförskott till barn i fråga om förmånsmottagare
och skatteplikt jämställs med barnpension;

1978/79:1726 av andre vice talmannen Tage Magnusson (m) och Ingegerd
Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om rätt till s. k. sparavdrag också
för den som investerat sitt sparkapital i rörelse, jordbruk eller annan
fastighet;

1978/79: 1730 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom förordnas om stämpelskattelagen (1964:308) att 7 och 11 §§
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Skatten utgår med en krona för Skatten utgår med en krona och
vaije fullt hundratal kronor av femtio öre för varje fullt hundratal
egendomens värde, dock lägst med kronor av egendomens värde, dock

tio kronor. lägst med tio kronor.

Förvärvas egendomen av juridisk person, utgår skatten med dubbelt
belopp utom i fall, då förvärvaren

1) om han erhållit egendomen såsom gåva skulle ha varit befriad från
gåvoskatt;

2) är bostadsrättsförening eller av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd
erkänd som allmännyttigt bostadsföretag enligt de bestämmelser
om lån av statsmedel till främjande av bostadsbyggandet, som gällde vid
tiden för förvärvet;

3) är kreditinrättning och enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning,
som regeringen fastställt, skyldig att åter avyttra egendomen;
eller

4) är dödsbo.

SkU 1978/79:55

48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Beviljas inteckning eller förklaras ansökan om inteckning vilande, skall
stämpelskatt erläggas. Med beviljande av inteckning likställes i denna lag
att inteckning överföres från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.

Skatten utgår med fyra kronor Skatten utgår med tio kronor för
för vaije fullt tusental kronor av det varje fullt tusental kronor av det
kapitalbelopp, för vilket inteckning kapitalbelopp, för vilket inteckning
beviljas eller ansökan om inteck- beviljas eller ansökan om inteckning
förklaras vilande, dock lägst ning förklaras vilande, dock lägst
med tio kronor. med tio kronor.

Skatteplikt föreligger icke, när

1) inteckning meddelas i järnväg för allmän trafik;

2) vilandeförklarad ansökan om inteckning fullföljes;

3) inteckning meddelas på grund av 4§ lagen (1927:79) om rätt för
borgenär till betalning ur ersättning på grund av brandförsäkringsavtal;

4) sammanföring av inteckningar eller utbyte av pantbrev, vilandebevis
eller intecknad fordringshandling äger rum;

5) inteckning utsträckes till att avse ytterligare en eller flera fastigheter
eller ytterligare ett eller flera luftfartyg;

6) nytt pantbrev eiler vilandebevis utfärdas i fall som avses i 22 kap. 5 §
tredje stycket jordabalken och i 10 § andra stycket lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling;

7) sådan åtgärd vidtages beträffande inteckning i luftfartyg som aves i 29
eller 30 § lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg; eller

8) inteckning meddelas i skeppsbygge.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

1978/79:1742 av Sven-Olov Träff (m) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att en helt individuell beskattning snarast genomförs;

1978/79:2118 av Yvonne Hedvall (m) och Birgitta Rydle (m) vari - med
hänvisning till motionen 1978/79:2117 - hemställs att riksdagen hos regeringen
anhåller om förslag till avdrag vid inkomsttaxeringen för barntillsynskostnader.

Utskottet behandlar i detta sammanhang också följande av finansutskottet
till utskottet överlämnade motionsyrkanden, nämligen

1978/79:2307 (yrkandet 5) av Rolf Hagel (apk) och Alf Lövenborg (apk)
vari hemställs att den i motionen 1978/79:824 förordade omläggningen till
produktionsbeskattning läggs till grund för en genomgripande förändring
av nuvarande beskattningssystern;

1978/79:2371 (yrkandet 6) av Olof Palme m.fl. (s) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förenklad beräkning av
det kommunala skatteunderlaget i enlighet med vad som i motionen anförts; -

1978/79:2373 (yrkandet 2) av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att

SkU 1978/79:55

49

riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts för
att utreda frågan om övergång till en progressiv statskommunal enhetsskatt.

Yrkandena 15 och 16 i motionen 1978/79:2433 har hänvisats till socialutskottet
och yrkandena 17 och 18 till socialförsäkringsutskottet.

Yttranden

Skatteutskottet har berett finans-, socialförsäkrings- och arbetsmarknadsutskotten
tillfälle yttra sig över delar av propositionen och vissa
motioner. Yttrandena jämte avvikande meningar är fogade som bilagor
(1-3) till detta betänkande.

Utskottet har vidare under hand berett riksskatteverket och länsstyrelsen
i Stockholms län tillfälle att från tekniska utgångspunkter yttra sig över
de förslag i propositionen som gäller grundavdraget och det kommunala
skatteunderlaget. Yttrande har inkommit från riksskatteverket och fogats
som bilaga 4 till betänkandet.

Skrivelse

Svenska arbetsgivareföreningen har i en skrivelse till utskottet tagit upp
frågan om avdrag för avgifter till arbetsgivareorganisationer.

Utskottet

Skatten pä 1980 års inkomster m.m.

Under hösten 1978 genomförde riksdagen skattelättnader för 1979 års
inkomster på ca 2,1 miljarder kr., huvudsakligen bestående av lättnader i
marginalskatten och en uppräkning av den särskilda skattereduktionen
från 400 kr. till 560 kr. I propositionen 160 lämnas förslag om en fortsatt
reformering av inkomstskatten. Förslaget, som avser 1981 års taxering
eller 1980 års inkomster, innebär, förutom marginalskattesänkningar för
skattskyldiga med inkomster mellan ca 34000 kr. och 114000 kr., att en
marginalskattespärr införs, enligt vilken den sammanlagda statliga och
kommunala marginalskatten inte får överstiga en viss gräns. Denna skall
utgöra 80% i inkomstskikt upp till ett belopp motsvarande 30 basenheter —
eller 171000 kr. vid en uppskattad basenhet för taxeringsåret 1981 om 5 700
kr. - och 85 % för inkomstdelar däröver.

Propositionen innehåller också den lagtekniska regleringen av den omläggning
av det kommunala skatteunderlaget varom förslag väckts i den till
finansutskottet hänvisade propositionen 1978/79:95 och som bl. a. innebär
att ett flertal skattepliktiga förmåner, exempelvis sjukpenning, föräldrapenning
och arbetslöshetsersättning, i fortsättningen skall inräknas i det
4 Riksdagen 1978179. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

50

kommunala skatteunderlaget. I det sammanhanget föreslås i propositionen
160 att det statliga grundavdraget slopas och att det kommunala grundavdraget
höjs från 4500 kr. till 6000 kr. Den särskilda skattereduktionen (f. n.
560 kr.) har beloppsmässigt anpassats till de nya bestämmelserna om
grundavdragen. Likaså har skattesatserna omräknats för att undvika de
höjningar av marginalskatten som ett slopande av det statliga grundavdraget
eljest skulle innebära.

I propositionen föreslås slutligen att fysisk person skall ha rätt till avdrag
- i form av skattereduktion (”gåvoreduktion”) — för gåvor till bl. a.
internationell biståndsverksamhet och att de fria trossamfunden - i likhet
med svenska kyrkan - befrias från arvsskatt.

Kostnaderna för de i propositionen föreslagna ändringarna i fråga om
inkomstskatten har beräknats till sammanlagt 2750 milj. kr. Härav belöper
2650 milj. kr. på marginalskattesänkningar, därvid hänsyn också tagits till
effekten av grundavdragsreformen och den tekniska anpassningen av skatteskalan.
Skattebortfallet till följd av marginalskattespärren har - med
hänsyn tagen också till 80/85-procentregelns inverkan - uppskattats till 80
milj. kr. och kostnaden för rätten till avdrag för gåvor till 20 milj. kr.
Nettoökningen av statens kostnader för den i propositionen 95 föreslagna
överföringen till kommunsektorn har för år 1980 beräknats till ca 1 700 milj.
kr. Sammanlagt innebär förslagen i propositionerna 95 och 160 en försvagning
av statsbudgeten — genom minskade inkomster och ökade utgifter -med ca 4450 milj. kr.

Departementschefen framhåller i propositionen att de föreslagna reformerna
i nuvarande samhällsekonomiska och statsfinansiella läge i allt
väsentligt måste finansieras genom skattehöjningar på andra områden.
Han föreslår i propositionen 160 en höjning av stämpelskatten vid förvärv
av fast egendom och tomträtt samt vid inteckning. Ändringarna beräknas
ge en inkomstförstärkning under år 1980 med drygt 550 milj. kr. I propositionen
1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken har föreslagits åtgärder
på energiskatteområdet som beräknas komma att öka skatteinkomsterna
med ca600 milj. kr. Slutligen föreslås i propositionen 202 om avgiftsuttaget
till försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen under
åren 1980-1984 m. m. att skyldigheten att erlägga avgift för finansieringen
av samhällets barnomsorg fr. o. m. år 1980 utsträcks till att gälla även
egenföretagare och att underlaget för arbetsgivarnas avgifter till socialförsäkringarna
och näraliggande ändamål skall omfatta även naturaförmån i
form av fri bil. Departementschefen anser att dessa båda åtgärder kommer
att innebära ökade statsinkomster om sammanlagt ca 700 milj. kr. Återstående
finansieringsbehov vid en totalfinansiering uppgår således till ca
(4450-1850) =2600 milj. kr. Valet av finansieringskälla för att täcka
denna kostnad bör enligt departementschefen anstå till hösten 1979.

Yrkandena i partimotionen 2433 från s innebär bl. a. att den indexreglering
av skatteskalan som gäller fr. o. m. 1979 års taxering slopas, liksom

SkU 1978/79:55

51

den i propositionen föreslagna marginalskattespärren. och att fysiska personer
- i stället för skattereduktion - skall ha rätt till särskilt avdrag från
slutskatten med ett belopp motsvarande tio procent av den påförda kommunalskatten,
dock lägst 700 och högst 2400 kr. S-förslaget medför något
större sänkningar av totalskatten än enligt propositionen för inkomster upp
till drygt 70000 kr. men mindre för inkomster däröver. Med hänsyn till att
regeringen enligt motionärernas mening inte presenterat en tillfredsställande
lösning på den framtida kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna
till följd av att dessa skall tillföras skatteunderlag från beskattade
förmåner, där skatten f. n. i sin helhet tillfaller staten, yrkar motionärerna
att såväl det statliga som det kommunala grundavdraget bibehålls vid 4 500
kr. I konsekvens härmed yrkar motionärerna avslag på alla de förslag till
nya beloppsgränser, gällande bl. a. skattepliktig sjukpenning och den nedre
gränsen för tillhörighet till sjukpenning- och arbetsskadeförsäkringarna,
som läggs fram i propositionen liksom på de bestämmelser som reglerar det
kommunala skatteunderlaget.

I en till finansutskottet hänvisad partimotion (2371) har s yrkat att
riksdagen föreläggs ett nytt förslag till lösning av frågan om beräkning av
det kommunala skatteunderlaget. Förslaget bör enligt motionärernas mening
vara så utformat att det uppfyller kravet på kostnadsmässig neutralitet
inte bara för det år då omläggningen sker utan också, så långt möjligt, för
liden därefter. Motionen 2371 har i nu angiven del av finansutskottet
överlämnats till skatteutskottet för behandling.

Motionärerna anser slutligen att riksdagen bör göra ett uttalande av
innebörd att kostnaderna till följd av skatteomläggningen 1980 och övriga i
motionen 2433 aktualiserade åtgärder — vari ingår uppräkning fr. o. m. den
1 januari 1980 av det allmänna barnbidraget samt studiebidraget och det
förlängda barnbidraget - samt de kostnader som följer av förslaget i
propositionen 95 om den kommunala ekonomin bör finansieras genom ett
skatte- och avgiftsuttag som ger staten full täckning för kostnaderna.

C uttalar i sin partimotion (2432) den meningen att förslagen i propositionerna
95 och 160 till vissa delar är väl genomtänkta och balanserade men
anser det rimligt att beslutet om statsskatten för 1980 års inkomster anstår
till dess finansieringsfrågan lösts. Beslutet bör, menar motionärerna, tidsmässigt
samordnas med avtalsförhandlingarna och då inbegripa en prioritering
av barnfamiljerna genom en vårdnadsersättning, och de begär därför
i första hand uppskov med behandlingen av propositionen i denna del till i
höst. I andra hand yrkas andra och — genom att utrymme reserveras för
vårdnadsersättning - lägre marginalskattesänkningar än enligt propositionen.

M har i sin motion 2349 godtagit förslagen i propositionen avseende den
statliga skatteskalan för inkomståret 1980 och marginalskattespärr för samma
år. Härigenom får yrkandena i m-motionen 1622 från den allmänna
motionstiden i år avseende samma frågor anses ha förfallit. I motsats till s

SkU 1978/79:55

52

och c anser m inte att marginalskattesänkningarna i nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella läge måste finansieras genom skattehöjningar
på andra områden. Något underlag för ett ställningstagande till
förmän för skattehöjningar 1980 finns enligt motionärernas mening inte i
dagsläget. I stället bör den ekonomiska politiken inriktas på att söka
undvika sådana åtgärder genom begränsningar av den offentliga utgiftsexpansionen
och genom sparstimulerande åtgärder.

Vpk yrkar i motionen 2435 avslag på marginalskattesänkningarna och på
marginalskattespärren och anser att man i stället bör införa en extra
skattereduktion om I 000 kr. för skattskyldiga med en beskattningsbar
inkomst mellan 30000 kr. och 80000 kr., med avtrappning i övriga inkomstskikt.
I samma motion och i partimotionen 308, väckt under den
allmänna motionstiden i år, begär vpk förslag om att inflationsskyddet för
den statliga inkomstskatten avskaffas.

I apk:s partimotion slutligen yrkas avslag på propositionen 160 i dess
helhet. Detta innebär att apk också förkastar förslaget om rätt till skattereduktion
för gåvor till bl. a. internationell biståndsverksamhet. Propositionen
i denna del avstyrks också av såväl s och c som m och vpk, av m dock
med en begäran om att regeringen får i uppdrag att utarbeta ett nytt förslag
om avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

1 samband med att skatteutskottet i höstas behandlade propositionen
1978/79: 50 om inriktningen av den ekonomiska politiken m. m. i de delar
som avsåg skatteomläggning för inkomståret 1979 erinrade utskottet om att
progressionen vid beskattningen under 1970-talet successivt skärpts genom
påverkan av såväl statlig som kommunal inkomstskatt och att marginalskattesatserna
numera blivit höga redan i mellaninkomstlägena. Enligt
utskottets mening är en sänkning av marginalskatterna numera angelägnare
än någonsin tidigare under 1970-talet, och utskottet kan därför instämma
i propositionens syfte att dämpa marginaleffekterna i ett brett
skikt av inkomstskalan. Departementschefen uttalar i propositionen den
meningen att kostnaderna för skatteomläggningen och den ökade överföringen
till kommunsektorn bör finansieras genom skattehöjningar på andra
områden. Skatteutskottet delar denna uppfattning men anser i likhet med
finansutskottet i dess yttrande över propositionen (se bilaga I) att frågan
om skatteskalans närmare utformning har sådant samband med finansieringen
av skatteomläggningen att dessa båda frågor lämpligen bör prövas i
ett sammanhang. På grund härav och då utskottet inte är berett att i nuläget
utarbeta ett förslag till de ytterligare finansieringsåtgärder som ett bifall till
den i propositionen föreslagna skatteomläggningen ger upphov till anser
utskottet sig böra - i likhet med vad finansutskottet föreslagit - avstyrka
bifall till propositionen och begära att nytt förslag föreläggs riksdagen för
beslut i höst.

Utskottets beslut innebär också avslag på m-motionen 2349 och s-motionen
2433 i vad de berör frågan om skatteskalan för inkomståret 1980.

SkU 1978/79:55

53

Däremot är förstahandsyrkandet i centerns partimotion 2432, avseende
uppskov med fastställande av skatteskalor för inkomståret 1980 till den
tidpunkt då förslag om skatteomläggningens finansiering föreligger, tillgodosett.
Utskottets ställningstagande betyder formellt bifall till de motionsyrkanden
som innebär avslag på den statsskatteskala som föreslås i propositionen
liksom till de yrkanden som innebär avslag på förslagen om en
marginalskattespärr. om en omläggning av beräkningen av det kommunala
skatteunderlaget samt om ändringar i reglerna om statligt och kommunalt
grundavdrag och de härav föranledda ändringarna i fråga om andra beloppsgränser
med anknytning till grundavdragets storlek.

Utskottet vill i likhet med finansutskottet understryka vikten av att det
förslag till ny skatteskala som skall föreläggas riksdagen i höst dämpar
marginaleffekterna i ett brett skikt av inkomstskalan och att vid utformningen
av skalan särskilt de lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas.
Förslaget bör också, så långt möjligt, tillgodose kravet på enkelhet i
tillämpningen.

Enligt riksskatteverkets uppfattning skulle ett borttagande av det statliga
grundavdraget och en höjning av det kommunala i viss utsträckning komplicera
bl. a. skatteberäkningen och därigenom medföra merarbete under
en ganska betydande övergångstid.

Utskottet kommer i det följande att inledningsvis uppehålla sig vid
frågan om inflationsskyddet i skatteskalan för att därefter gå in på frågan
om marginaleffekterna på längre sikt. Utskottet kommer därvid att behandla
de motioner som väckts i anslutning till propositionen samt vissa
motioner från den allmänna motionstiden i år som med hänsyn till att de
har ett direkt eller indirekt samband med de i propositionen behandlade
frågorna ansetts lämpligen böra tas upp till prövning i detta sammanhang.
Avslutningsvis behandlar utskottet förslagen om avdragsrätt för gåvor, om
arvsskattefrihet och om stämpelskatt.

Inflationsskyddet i skatteskalan

Fr. o. m. 1979 års taxering gäller i inkomstskattesystemet ett automatiskt
verkande inflationsskydd genom att skiktgränserna i den statliga inkomstskatteskalan
är anknutna till penningvärdeutvecklingen. Den beskattningsbara
inkomsten uttrycks i basenheter. Basenheten, som fastställs av regeringen
före utgången av september månad varje år med utgångspunkt i
statistiska centralbyråns beräkningar av penningvärdeutvecklingen, utgör
f. n. 5 400 kr. Den antas för inkomståret 1980 komma att uppgå till 5 700 kr.

I s-motionen 2433 yrkas att inflationsskyddet avskaffas fr. o. m. 1981 års
taxering, medan vpk i motionerna 308 och 2435 begär förslag av liknande
innebörd. 1 den socialdemokratiska partimotionen framhåller motionärerna
som sin mening att indexregleringen bidrar till att öka klyftorna
mellan olika skattskyldiga genom att den inte tar hänsyn till hur mycket
lönerna ökar och ännu mindre till hur löneökningarna fördelas. Liknande

SkU 1978/79:55

54

synpunkter har framförts av vpk som menar att indexregleringen gynnar
skattskyldiga med höga inkomster och missgynnar dem med lägre.

Riksdagens beslut 1977 om inflationsskyddad statsskatt tillkom mot
bakgrund av de effekter inflationen hade på skatteuttaget. Man ville skapa
garantier för att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom
riksdagens beslut om skatteskalan skulle bli bestående tills beslut fattades
om ändrad avvägning för att därigenom kunna bryta den årliga sammankopplingen
av löneförhandlingar och skattejusteringsbeslut och ge skatteskalan
en varaktighet som möjliggjorde även fleråriga löneavtal.

Utskottet anser dessa skäl för att ha ett i skatteskalan inbyggt inflationsskydd
vara alltjämt bärande och avstyrker följaktligen bifall till motionen
308 samt motionerna 2433 och 2435 i denna del.

Marginaleffekter på längre sikt

I m-motionen 2349 yrkas marginalskattesänkningar efter 1980 i syfte att
få ned marginalskatten i normala inkomstlägen till högst 50 procent och att
maximera den till 70 procent. Yrkande om en planmässig sänkning av
marginalskatten till 50 procent i vanliga inkomstlägen återfinns också i
m-motionen 1622 från den allmänna motionstiden i år.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang gett uttryck åt den uppfattningen
att en mer varaktig skattereform måste innehålla bl. a. sänkta
marginalskatter i vanliga inkomstlägen. Enligt utskottets mening torde det
emellertid av statsfinansiella skäl inte vara möjligt att införa regler som
begränsar marginalskatten till 50 procent i normala inkomstlägen eller
maximerar den till 70 procent. Utskottet avstyrker därför dessa yrkanden i
motionerna 1622 och 2349.

Frågan om de samlade marginaleffekterna på den enskildes ekonomi av
progressiv skatt och inkomstrelaterade bidrag och avgifter har tagits upp
av både c, m och vpk. I c-motionen 2432 betonar motionärerna vikten av
att alla människor får en sådan situation att de upplever det som ekonomiskt
rimligt att göra en extra insats. I propositionen berörs — menar
motionärerna - inte alls de marginalskatteeffekter som uppkommer i
inkomstlägen mellan 50000 och 80000 kr. när behovsprövade, skattefria
bidrag minskar eller faller bort. Motionärerna begär därför att en parlamentarisk
utredning får i uppdrag att pröva frågan om ett tak för marginaleffekterna
som inte begränsas till enbart inkomster över de 114 000 som
föreslagits i propositionen utan som kommer alla till del. M pekar i motionen
2349 på de orimliga marginaleffekter som gällande regler för skatteskalans
utformning, existensminimum och avtrappade sociala förmåner i förening
kan ge upphov till och begär en utredning i syfte att begränsa sådana
effekter. Ett yrkande av liknande innebörd har framställts i m-motionen
1622, där motionärerna särskilt erinrar om barnfamiljernas skattesituation.

I vpk-motionen 2435 slutligen begär motionärerna, med en liknande motivering.
att de samlade marginaleffekterna av ökade inkomster, bidrags -

SkU 1978/79:55

55

bortfall och avgiftshöjningar skyndsamt utreds och att riksdagen föreläggs
förslag i frågan.

Utskottet har tidigare i detta betänkande gett uttryck åt den uppfattningen
att en sänkning av marginaleffekterna är angelägen i ett brett skikt av
inkomstskalan och föreslagit riksdagen att hos regeringen begära nytt
förslag till skatteskalor för inkomståret 1980 där särskilt de lägre inkomsttagarnas
situation uppmärksammas.

De negativa effekter av nuvarande familjepolitiska stödformer i form av
bidrag, skattelindringar och indirekt stöd vilka påtalats i motionerna torde
framför allt drabba barnfamiljer och i första hand familjer med flera barn,
där tröskeleffekterna vid inkomstökningar är särskilt markerade. Frågan
har uppmärksammats av regeringen som numera tillkallat en utredning
med uppgift att göra en allmän kartläggning av barnfamiljernas situation
och därvid särskilt studera situationen för flerbarnsfamiljerna. 1
utredningsuppdraget ingår att undersöka vilken effekt de nuvarande direkta
och indirekta stödformerna har för olika typer av familjer och i olika
inkomstlägen och att analysera de tröskel- och marginaleffekter som de
nuvarande stödformerna medför. Utredningen skall också överväga vilka
åtgärder som kan behöva vidtas för att på ett tillfredsställande sätt tillgodose
flerbarnsfamiljernas behov och pröva ändamålsenligheten av nuvarande
bidragsregler från flerbarnsfamiljernas synpunkt. Särskilt har utredningen
att pröva hur marginaleffekterna påverkar flerbarnsfamiljerna och den är
också oförhindrad att ta upp de olika direkta eller indirekta stödformer
som finns för att tillgodose särskilt flerbarnsfamiljernas behov av stöd.

Den 15 mars i år har chefen för bostadsdepartementet av regeringen
bemyndigats tillkalla en särskild kommitté för att göra en översyn av
administrationen av bostadsbidragen till barnfamiljerna m. fl. Denna kommitté
skall samråda med utredningen om barnfamiljernas ekonomiska
situation, studiestödsutredningen, ensamförälderkommittén och socialpolitiska
samordningsutredningen. Av vad utskottet anfört framgår att de i
motionerna aktualiserade frågorna numera är föremål för uppmärksamhet
inom flera utredningar och att berörda yrkanden i motionerna 2349, 2432
och 2435 således i huvudsak är tillgodosedda. Utskottet vill understryka
vikten av att utredningarna, med hänsyn inte minst till marginaleffekternas
komplexa karaktär, så långt möjligt samordnar utredningsarbetet och att
arbetet bedrivs skyndsamt. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
dessa yrkanden är enligt utskottets mening inte erforderlig, och utskottet
avstyrker följaktligen bifall till desamma.

Vad utskottet nu anfört utgör enligt utskottets mening också svar på
motionen 494 av Tage Adolfsson m.fl. (m) och 1144 av Sven Johansson
(c). Dessa motioner syftar båda till en lindrigare beskattning av extrainkomster.
De i dessa motioner aktualiserade frågorna bör enligt utskottets
mening lösas genom sänkta marginalskatter och inte genom att extrainkomster
beskattas enligt en annan och lägre skattesats. Utskottet av -

SkU 1978/79:55

56

styrker därför motionerna i den mån de inte kan anses besvarade med vad
utskottet tidigare anfört.

Hemmamakeavdrag

Skattereduktion, s. k. hemmamakeavdrag, med 1 800 kr. medges ogift
med hemmavarande barn under 18 år och gift, vars make saknar till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst. Gift, vars make har taxerad inkomst understigande
4 500 kr., erhåller skattereduktion med 40 procent av skillnaden
mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. Om vardera maken har till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst som understiger 4 500 kr. tillkommer
skattereduktionen den av makarna som har den högsta taxerade inkomsten.
Om de taxerade inkomsterna är lika stora, medges den äldre maken
skattereduktion. Bestämmelserna om skattereduktion tillkom genom 1970
års skattereform för att vid övergången till individuell beskattning eliminera
eller begränsa skattehöjningen för familjer, där endast en av makarna
förvärvsarbetar.

Förslaget i propositionen innebär att skattereduktionen anpassas till det
höjda kommunala grundavdraget så att avtrappning sker med 30% av
skillnaden mellan 6000 kr. och den lägre taxerade inkomsten. Utskottet
har tidigare i detta betänkande avstyrkt bifall till detta förslag. S-motionen
2433, vari begärs oförändrade regler, är härigenom i denna del formellt
tillgodosedd.

Nils Hörberg (fp) yrkar i motionen 2366 utredning och förslag om avveckling
i tre steg fr. o. m. den 1 januari 1980 av hemmamakeavdraget för
barnlösa hemmamakar födda efter 1929. Han begär vidare en plan för en
successiv avveckling av hemmamakeavdraget för föräldrar och att avdraget
ersätts med barnbidragshöjningar med särskilt stora höjningar för de
yngsta barnen.

Frågan om att avskaffa hemmamakereduktionen behandlades av 1972
års skatteutredning i dess slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet.
Utredningen ansåg för sin del att skattereduktionen av principiella
skäl borde avskaffas men menade att detta - förutom problem för
kategorin hushåll med en äldre hemmamake - skulle leda till försämrade
ekonomiska förmåner för många skattskyldiga med hemmamake och barn.
Eftersom möjligheterna att kompensera dessa barnfamiljer enligt utredningen
var otillfredsställande ansåg utredningen det inte rimligt att föreslå
ändrade regler.

Vad motionären anfört utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga
skäl för att i nuläget slopa rätten till hemmamakeavdrag, och utskottet
avstyrker därför motionen 2366 i denna del.

Individuell beskattning av makars inkomst och förmögenhet m. m.

Makar skall taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen
gäller dock i vissa hänseenden speciella regler för makar, exempelvis för

SkU 1978/79:55

57

beräknande av förvärvsavdrag. Om makar levt tillsammans under beskattningsåret
gäller att endera maken har rätt att tillgodogöra sig allmänna
avdrag — och efter medgivande av andra maken - förlustavdrag som
denne inte kunnat utnyttja.

Vid skatteberäkningen gäller för makar vid uträkningen av statlig inkomstskatt
särskilda regler. Innebörden av dessa är att vardera maken
beskattas individuellt för s. k. A-inkomst (hit räknas inkomst av tjänst med
undantag för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk intäkt
samt inkomst av jordbruksfastighet och rörelse om den skattskyldige varit
verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning), medan däremot s. k.
B-inkomst (dvs. annan inkomst än A-inkomst) sambeskattas, om den för
makarna gemensamt överstiger 2000 kr. Sambeskattningen av B-inkomst
sker genom att makarnas sammanlagda B-inkomst beskattas på toppen av
den största A-inkomsten.

Beräkningen av den skattepliktiga förmögenheten för makarna sker individuellt.
Skuld som ena maken inte kunnat utnyttja får avräknas från andra
makens förmögenhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för
makarna gemensamt. Frågan om skatteplikt avgörs och skatten beräknas
med hänsyn till den sammanlagda beskattningsbara förmögenheten, varefter
skatten fördelas mellan makarna i förhållande till vars och ens skattepliktiga
förmögenhet.

I motionen 495 av Karin Ahrland och Bonnie Bernström (båda fp) begärs
utredning om övergång till helt individuell beskattning av makars inkomst
och förmögenhet.

Ett liknande yrkande återfinns i motionen 1742 av Sven-Olov Träff och i
motionen 306 av Ingegerd Troedsson. Yrkandet i sistnämnda motion är
dock begränsat till att avse förmögenhetsbeskattningen, och motionären
begär också i avvaktan på resultatet av en utredning av frågan att riksdagen
snarast föreläggs förslag om rättvisare beskattning av makars och
likställdas förmögenhet.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att 1972 års
skatteutredning i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet
uttalat den meningen att det av principiella skäl skulle vara önskvärt
att införa helt individuell beskattning men att utredningen av praktiska
skäl - främst av skatteflyktsnatur - inte funnit det möjligt eller lämpligt
att föreslå en sådan förändring. Utredningen anser emellertid att frågan bör
aktualiseras inom en nära framtid, dock tidigast i samband med de överväganden
angående äktenskapets ekonomiska och civilrättsliga verkningar
som familjelagssakkunnigas utredningsarbete kan väntas leda till.

Departementschefen framhåller i propositionen att man enligt hans mening
närmare bör undersöka möjligheterna att ge de civilrättsliga reglerna
en sådan form att en övergång till helt individuell beskattning underlättas.
Utskottet, som förutsätter att en sådan undersökning kommer till stånd,
avstyrker med det anförda motionerna 306, 495 och 1742, i den mån de inte

SkU 1978/79:55

58

kan anses besvarade med vad utskottet anfört.

Vid beräkning av beskattningsbar B-inkomst gäller, som nämnts, f. n. en
friregel avseende ett belopp om 2000 kr. Om ena maken inte haft annan
inkomst än B-inkomst kan denna uppgå till 4 500 kr. utan att B-inkomsten
läggs samman med makens A-inkomst vid debitering av skatt. 1 propositionen
har föreslagits att 4 500 kr. av vardera makens inkomst skall behandlas
som A-inkomst. Förslaget, som tillkommit för att förhindra skärpt beskattning
till följd av att det statliga grundavdraget föreslås avskaffat, har som
tidigare nämnts avstyrkts av utskottet.

Ingegerd Troedsson (m) yrkar i motionen 347 att makes B-inkomst till
den del den överstiger 3 000 kr. i avvaktan på utredning om en mer
individuell beskattning av sådan inkomst samt förmögenhet, alltid skall
särbeskattas och utgöra fribelopp i stället för frigräns. Ett liknande yrkande
har med anledning av propositionen framställts i m-motionen 2349.
Yrkandet avser emellertid i detta fall ett fribelopp om 5000 kr. Håkan
Winberg (m) slutligen begär i motionen 1166 förslag om en uppräkning av
fribeloppsgränsen med hänvisning till den tid som förflutit sedan gränsen
fastställdes.

Redan i dag gäller som tidigare nämnts ett fribelopp om 2 000 kr. vilket
innebär att B-inkomst, som utgör ena makens enda inkomst, kan uppgå till
4 500 kr. utan att sammanläggas med andra makens A-inkomst. Med hänsyn
härtill och till vad utskottet tidigare anfört i fråga om individuell
beskattning av makar anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen
347 samt motionerna 1166 och 2349, sistnämnda båda motioner såvitt nu är
i fråga.

Fr. o. m. 1979 års taxering gäller att allmänt avdrag för premier för privat
pensionsförsäkring i regel medges med högst 10 procent av inkomst av
tjänst och 35 procent av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse, om
inkomsten inte överstiger 20 basbelopp. Premie får dock dras av med ett
basbelopp ökat med 30 procent av inkomst av jordbruksfastighet och
rörelse intill tre basbelopp. För den som har inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse över 20 basbelopp kan ytterligare avdrag medges.

Ingegerd Troedsson och andre vice talmannen Tage Magnusson (båda
m) begär i motionen 346 förslag om att inkomst av annan fastighet skall
utgöra A-inkomst till den del inkomsten hänför sig till eget arbete och att
riksdagen i avvaktan på sådant förslag beslutar att riksskatteverket får
medge rätt till avdrag för försäkringspremie på den del av inkomsten av
annan fastighet som kan hänföras till arbetsinkomst. Rune Rydén m. fl. (m)
har i motionen 1159 framställt ett liknande yrkande. Motionärerna anser
att inkomst av annan fastighet bör grunda rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie
i det fall den skattskyldige är verksam med fastighetsförvaltning
i ej ringa omfattning.

Den i motionerna aktualiserade frågan behandlas i ett av utredningen om

SkU 1978/79:55

59

beskattning av tjänstepensioner avlämnat delbetänkande (Ds B 1978:13)
Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspremier m. m. Utredningen
pekar på den särställning som inkomst av fastighetsförvaltning intar bland
B-inkomsterna, eftersom inkomsten redovisas i förvärvskällan annan fastighet
och därmed automatiskt blir B-inkomst, trots att den i princip utgör
arbetsinkomst. Utredningen framhåller att indelningen i A- och B-inkomster
har betydelse även för andra beskattningsfrågor än avdragsrätten för
pensionsförsäkringspremier och anser det därför naturligast att söka lösa
den fråga motionärerna tar upp i motionerna genom att vidga A-inkomstbegreppet
till att omfatta även inkomst av fastighetsförvaltning.

Utredningsförslaget är f. n. föremål för överväganden inom regeringens
kansli. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna är därför
enligt utskottets mening inte påkallad. Utskottet avstyrker således bifall
även till motionerna 346 och 1159.

Fosterbarn och fosterföräldrar

Förmögenhetsskatt beräknas - liksom för makar — gemensamt för
föräldrar och hemmavarande barn. Med barn avses inte endast egna barn
utan också styvbarn och fosterbarn.

Ingrid Sundberg och Ingegerd Troedsson (båda m) begär i motionen 305
att samtaxeringen av fosterföräldrar och fosterbarn slopas. De gör det med
bl. a. den motiveringen att det särskilt för fosterbarn, vilkas biologiska
föräldrar inte längre är i livet, måste vara angeläget att ekonomiska bedömningar
inte påverkar fosterhemsplaceringen.

När utskottet senast behandlade ett yrkande av motsvarande innebörd
framhöll utskottet (SkU 1975/76:8) att det var medvetet om att en sambeskattning
fosterföräldrar och fosterbarn endast i sällsynta fall kunde anses
motiverad. Med hänsyn till att motionärerna enligt utskottets mening inte
hade påvisat att sambeskattningen i dessa fall medförde sådana olägenheter
att omedelbar lagstiftning borde tillgripas avstyrkte utskottet emellertid
bifall till motionen, och riksdagen biföll utskottets hemställan.

Som motionärerna påpekar betraktades fosterbarn före 1972 i beskattningshänseende
inte som jämställda med egna barn, adoptivbarn eller
styvbarn. Departementschefen föreslog i propositionen 1970:70 att fosterbarn
fr.o.m. 1972 års taxering skulle jämställas med sådana barn i inkomst-
och förmögenhetshänseende i de fall då fosterlega eller viss annan
ersättning inte utgått. Anledningen till att riksdagen på förslag av bevillningsutskottet
ändrade förslaget i propositionen till full jämställdhet var att
skattskyldig med barn, för vilket utgått bl. a. fosterlega, vid ett bifall till
propositionen inte skulle ha blivit berättigad till förvärvsavdrag. Utskottet
vill erinra om att fosterbarn i arvsskattehänseende, utan någon begränsning,
är jämställda med egna barn. Det finns enligt utskottets mening skäl
som talar för att man bör anlägga samma synpunkter när det gäller förmögenhetsskatten.

SkU 1978/79:55

60

Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening riksdagen
vidhålla sin tidigare ståndpunkt i denna fråga. Utskottet avstyrker således
bifall till motionen 305.

Underhållsbidrag till barn m. m.

Enligt gällande bestämmelser föreligger rätt till allmänt avdrag för belopp,
som skattskyldig utgivit för underhåll av icke hemmavarande barn
under 18 år, eller, såvitt gäller underhåll på grund av dom, oavsett barnets
ålder. Avdraget är fr. o. m. 1979 års taxering maximerat till 3000 kr. för
vaije barn. Bestämmelserna utgör ett undantag från regeln att avdrag inte
medges för vad som utgått till mottagarens undervisning eller uppfostran
och skiljer sig från vad som gäller för andra understöd i det avseendet att
mottagaren inte beskattas för bidraget.

I motionen 1721 av Göthe Knutsson och Georg Danell (båda m) yrkas
förslag om att högsta avdragsgilla belopp för underhållsbidrag till barn
minst skall motsvara beloppet för det under inkomståret gällande bidragsförskottet.
Motionärerna begär vidare att underhållsbidrag och bidragsförskott
till barn i fråga om förmånstagare och skatteplikt skall jämställas
med barnpension. Innebörden härav är att bidraget respektive förskottet
beskattas hos barnet.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att riksdagen så sent
som i december förra året räknade upp avdraget för underhåll av icke
hemmavarande barn från 2 500 till 3 000 kr. per barn och år och att i
samband därmed också vidtogs vissa ändringar av företrädesvis teknisk
natur, bl. a. innebärande att avdrag även medges för belopp som tillgodoräknats
den underhållsskyldige på grund av att barnet vistats hos honom.

Med hänsyn härtill och till att frågan om samhällets stöd till ensamstående
föräldrar f. n. är föremål för särskild utredning (S 1977:104) är
utskottet inte berett biträda yrkandena i motionen 1721.

I motionerna 1136 av Gösta Bohman m.fl, (m) och 2118 av Yvonne
Hedvall och Birgitta Rydle (båda m) begärs förslag om avdrag för styrkta
barntillsynskostnader.

Utskottet har vid upprepade tillfällen uttalat att samhällets stöd till
barnfamiljer i första hand bör lämnas i form av andra åtgärder än skattelättnader.
Genom förvärvsavdraget, som kan sägas utgöra ett omkostnadsavdrag
för barntillsyn, har man vid beskattningen tagit viss hänsyn till förvärvsarbetande
förälders särskilda omkostnader för barn. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionerna 1136 och 2118.

Folkpensionärernas beskattning

Riksdagsbeslutet i höstas avseende skatten för 1979 års inkomster innebär
för folkpensionärernas del att grundpensionen jämte en sidoinkomst på
ca 4900 kr. inkl. pensionstillskott går fri från skatt.

SkU 1978/79:55

61

I m-motionen 2349 begärs utredning av frågan om en särskild skatterabatt.
Motsvarande yrkande finns i m-motionen 1622. Syftet med denna är
att folkpension och pensionstillskott för dem som erhåller endast dessa
förmåner skall vara skattefria. 1 partimotionen 2435 från vpk yrkas att ett
belopp motsvarande folkpension och pensionstillskott jämte en sidoinkomst
om 1 000 kr. skall vara skattefritt, medan Rolf Hagel och Alf Lövenborg
(båda apk) i motionen 400 begär ett riksdagsuttalande av innebörd att
folkpensionen skall vara skattefri.

Av propositionen framgår att departementschefen har för avsikt att
begära regeringens bemyndigande att tillkalla en kommitté för att se över
de problem som är förknippade med de nuvarande reglerna om folkpensionärernas
beskattning och tillämpningen därav. Vidare avser han tillsätta en
interdepartemental arbetsgrupp för att utreda de tekniska förutsättningarna
för en samordning av de båda systemen för bostadstillägg till folkpension
och statskommunalt bostadsbidrag. Den närmare utformningen av
folkpensionärernas skattelättnader för inkomståret 1980 kommer riksdagen
att få ta ställning till i höst.

Vid angivna förhållanden bör enligt utskottets mening berörda yrkanden
i motionerna 400, 1622, 2349 och 2435 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker följaktligen dessa yrkanden.

Vid beräkning av extra avdrag för gift folkpensionär tas inte hänsyn till
andra makens inkomst men väl till andra makens förmögenhet. Det extra
avdraget jämkas således om värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga
förmögenhet överstiger 75 000 kr. och upphör helt då den sammanlagda
förmögenheten överstiger 150000 kr. Förmögenhetsgränsen är densamma
för gifta och ogifta.

Ingegerd Troedsson m. fl. (m) framhåller i motionen 220 att sambeskattningen
vid förmögenhetsprövningen innebär att de båda makarnas extra
avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet och att makarnas
förmögenhetsinnehav således leder till en dubbel avtrappning. Motionärerna
begär därför att riksdagen skall besluta att vid beräkning av extra
avdrag vardera maken skall antas inneha hälften av den gemensamma
förmögenheten.

När skatteutskottet 1976 prövade ett motsvarande yrkande framhöll
utskottet bl. a. att en regel av den innebörd motionärerna avser kunde leda
till en avsevärt förmånligare behandling i fråga om extra avdrag inte bara i
förhållande till gällande regler utan också jämfört med ensamstående pensionärer.
Konsekvenserna av förmögenhetsinnehavet borde - menade
utskottet - också bedömas med hänsyn till de värderingsregler som tillämpas
i sammanhanget och som innebär att bostadsfastighet i princip tas upp
till endast 10 procent av taxeringsvärdet.

Utskottet anser sig böra vidhålla denna av riksdagen godkända ståndpunkt
och vill ånyo erinra om den utredning gällande folkpensionärernas
beskattning som aviseras i propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen.

SkU 1978/79:55

62

Beskattning av svenska medborgare utomlands

För tid under vilken fysisk person inte varit bosatt i Sverige är han enligt
bestämmelser som antogs av riksdagen i höstas skattskyldig här för pension
enligt lagen om allmän försäkring (AFL) till den del beloppet överstiger
4 500 kr. och för annan ersättning enligt nämnda lag.

I propositionen föreslås, till följd av höjningen av det kommunala grundavdraget,
att beloppsgränsen för skattskyldighet här i riket för pension
också räknas upp till 6000 kr.

Motionen 2433, vari yrkas oförändrade regler, är genom utskottets ställningstagande
i huvudfrågan formellt tillgodosedd i denna del.

Bo Lundgren m. fl. (m) yrkar i motionen 827 översyn av de bestämmelser
som reglerar beskattningen av svenska medborgare utomlands, medan Per
Garthon (fp) i motionen 1717 begär en allsidig översyn av utlandssvenska
pensionärers beskattning.

I den proposition (1978/79:58) som innehöll det ovan redovisade förslaget
om beskattning av pension till utlandssvensk framhöll departementschefen
att reglerna om skattskyldighetens omfattning i samband med utflyttning
från Sverige självfallet måste vara så utformade att de tillgodosåg
berättigade svenska skatteanspråk men att de måste ge rimliga skatteresultat
för dem som flyttar ut från Sverige. Han sade sig vara medveten om att
den nuvarande ordningen för beskattningen av folkpensionärer bosatta
utomlands i vissa fall kunde verka hård och att det därför fanns skäl för
vissa lättnader. Förslaget om skattefrihet här i riket för viss del av pension
enligt AFL skulle enligt departementschefen ses som en provisorisk lösning
som relativt snart kunde komma att fä omprövas.

Av vad utskottet tidigare anfört i fråga om folkpensionärernas beskattning
framgår att chefen för budgetdepartementet avser att tillkalla en
utredning med uppgift att pröva frågor rörande folkpensionärernas beskattning.
Enligt utskottets mening kan det, mot bakgrund av vad departementschefen
anförde i höstas, förutsättas att även den fråga som tas upp i
motionerna 827 och 1717 kommer att prövas av den aviserade utredningen.
Därför anser utskottet någon riksdagens åtgärd med anledning av dessa
motioner inte påkallad.

Periodiskt understöd

Enligt gällande regler medges vid beskattningen avdrag med utgivet
belopp för s.k. legala periodiska understöd. För andra periodiska understöd
(s. k. frivilliga understöd) medges avdrag med högst 5 000 kr. per år
och mottagare.

1 partimotionen 2435 från vpk uttalar motionärerna den meningen att
möjligheten att vid taxeringen erhålla avdrag för frivilligt utgivet periodiskt
understöd återspeglar en föråldrad samhällssyn och att några sociala skäl
för att bibehålla ett sådant avdrag inte föreligger. Med hänsyn härtill och
då avdragsmöjligheterna enligt motionärernas mening numera främst ut -

SkU 1978/79:55

63

nyttjas i syfte att undvika progressionen vid den statliga beskattningen bör
- menar de - rätten till avdrag för frivilligt periodiskt understöd slopas.
De anser också att rätten till avdrag för vissa s. k. legala understöd bör ses
över och att förutsättningarna för sådana avdrag bör begränsas. Nils Hörberg
begär i motionen 2366 med hänvisning främst till missbruksaspekten
att förslag om slopande av rätten till avdrag för frivilliga periodiska understöd
efter departementsutredning skall föreläggas riksdagen. Även i partimotionen
2433 från s är motionärernas principiella inställning att rätten till
avdrag för frivilliga periodiska understöd bör tas bort ur skattesystemet.
Innan slutlig ställning tas i frågan kan det dock - menar motionärerna -finnas skäl att genomföra en undersökning av arten och omfattningen av
sådana understöd.

1972 års skatteutrednings förslag att avskaffa rätten till avdrag för frivilligt
periodiskt understöd fick vid remissbehandlingen ett blandat mottagande.
Det avstyrktes av åtskilliga remissinstanser, däribland kammarrätten i
Stockholm och riksskatteverket. De mest påtagliga olägenheterna av avdragsrätten
får anses ha undanröjts genom den maximering av avdraget
som riksdagen beslutade år 1973 och som gällt fr. o. m. 1974 års taxering.
Vad i motionerna anförts utgör enligt utskottets mening därför inte tillräcklig
anledning att begränsa möjligheterna till avdrag för frivilliga periodiska
understöd eller för vissa s. k. legala understöd. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till alla de motionsyrkanden som syftar till begränsningar av den
nuvarande avdragsrätten.

Fackföreningsavgifter

Avgifter till föreningar och sammanslutningar räknas enligt gällande rätt
till levnadskostnader för vilka avdrag inte medges vid taxeringen. För
medlemsavgifter till arbetsgivarförening medges dock avdrag under förutsättning
att föreningen i händelse av konflikt är skyldig lämna medlem
konfliktbidrag. Avgiften anses i detta fall likställd med premie för försäkring
mot förlust i samband med arbetskonflikt.

Till föreningar influtna medlemsavgifter är att hänföra till icke skattepliktig
inkomst, och medlemmarna är inte berättigade till avdrag för avgifterna.
Arbetsgivarföreningar beskattas - trots medlems rätt till avdrag för
avgift - inte för influtna medlemsavgifter.

Understöd som vid konflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från
organisation som han tillhör utgör icke skattepliktig intäkt. Konfliktunderstöd
som medlem i arbetsgivarförening uppbär utgör däremot skattepliktig
intäkt i rörelse. I båda dessa fall föreligger således överensstämmelse
mellan avdragsrätt och skatteplikt.

1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande att medlemsavgift
till fackförening skulle vara avdragsgill. Avdraget skulle dock begränsas
till 50 procent av den erlagda avgiften och vara maximerat till 300 kr. per
år. Något förslag om avdragsrätt för fackföreningsavgifter har inte lagts

SkU 1978/79:55

64

fram i propositionen. Departementschefen framhåller emellertid att den
nuvarande skillnaden i den skattemässiga behandlingen av fackföreningsavgifter
och avgifter till vissa arbetsgivarorganisationer enligt hans uppfattning
inte är tillfredsställande och att det ligger nära till hands att
ytterligare begränsa avdragsrätten för sistnämnda avgifter. Denna fråga
måste emellertid - menar han - närmare utredas innan förslag kan föreläggas
riksdagen.

I partimotionen 2435 från vpk yrkas att rätten till avdrag för avgifter till
arbetsgivarorganisationer slopas och att de fackliga organisationernas
verksamhet stöds exempelvis genom införandet av ett direkt statligt stöd
motsvarande värdet av en avdragsrätt för fackforeningsavgifter. Nils Hörberg
(fp) anser att man - i konsekvens med vad som gäller i fråga om
medlemsavgifter — bör överväga förbud mot avdrag för avgifter till arbetsgivarorganisationer
och han begär i motionen 2366 att riksdagen ger regeringen
detta till känna. S pekar i sin partimotion 2433 också på det orättvisa
i att medlemmar i arbetsgivarförening i viss utsträckning kan dra av medlemsavgifter
som kostnad i produktionen, medan fackforeningsavgifter
inte är till någon del avdragsgilla. Motionärerna understryker vikten av att
den i propositionen aviserade utredningen arbetar skyndsamt så att åtgärder
snabbt kan vidtas.

Skatteutskottet delar departementschefens uppfattning att det f. n. inte
föreligger tillräcklig anledning att i skattelagstiftningen infora en rätt till
avdrag för fackforeningsavgifter. Utskottet anser dock att det kan finnas
anledning att göra en översyn av rätten till avdrag för avgifter till vissa
arbetsgivarorganisationer. Genom den i propositionen aviserade utredningen
får yrkandena i motionen 2366 och 2433 anses vara till viss del
tillgodosedda. Någon anledning att särskilt påskynda utredningsarbetet
eller att — i enlighet med yrkandet i motionen 2435 - begära skyndsamt
förslag i frågan finns enligt utskottets mening inte.

Vad särskilt angår yrkandet i motionen 2435 om ett statligt stöd till de
fackliga organisationerna vill utskottet erinra om att arbetsmarknadsutskottet
i sitt yttrande med anledning av motionen i denna del (se bilaga 3)
avstyrkt bifall till nämnda yrkande. Utskottet uttalar att det saknas underlag
för att ta ställning till frågan om allmänt organisationsstöd av den typ
och storlek motionärerna tänker sig och att det ter sig naturligare att i linje
med den nuvarande förtroendemannalagen låta produktionen bära kostnaderna
för facklig verksamhet.

Med det anförda avstyrker skatteutskottet samtliga i detta avsnitt behandlade
motionsyrkanden.

Representation

Vad härefter angår det i motionen 2366 av Nils Hörberg (fp) aktualiserade
förbudet mot avdrag för representationskostnader är detta i första hand

SkU 1978/79:55

65

en företagsbeskattningsfråga, som utskottet återkommer till senare i vår
vid behandlingen av propositionen 1978/79:210 om ändrad företagsbeskattning.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Begränsning av ränteavdrag m. m.

Nils Hörberg (fp) anser att det nuvarande ränteavdraget från inkomst
successivt bör göras om till en skattereduktion, baserad på samma procentsats
(exempelvis 50 procent) för alla inkomstnivåer, och framställer i
motionen 2366 ett yrkande av den innebörden. Motionären går också in på
reglerna om realisationsvinstbeskattning och menar att man bör begränsa
de nuvarande möjligheterna till avdrag för bl. a. ingångsvärde vid beräkning
av den skattepliktiga vinsten.

Utskottet, som anser sig sakna anledning att i förevarande sammanhang
gå in på frågan om ränteavdrag och skattepliktig realisationsvinst, är inte
berett att utan särskild utredning föreslå någon ändring av gällande bestämmelser.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 2366
även i nu nämnda delar.

Försäkrings- och sparavdragen m.m.

Rune Rydén m. fl. (m) yrkar i motionen 1148 en uppräkning av schablonavdraget
för försäkringar till 600 kr. för ensamstående och till 1 200 kr för
gifta. Håkan Winberg (m) begär i motionen 1166 en uppräkning av samma
avdrag och av sparavdraget i inkomstslaget kapital. Yrkanden i syfte att
stimulera enskilt sparande återfinns också i partimotionerna 1613 och 2349
från m. Enligt den förra bör fribeloppen för kapitalinkomster anpassas till
penningvärdeutvecklingen och enligt den senare bör regeringen genom
olika åtgärder - bl. a. genom ett särskilt sparobligationslån riktat till hushållen
— ytterligare stimulera enskilt sparande. I motionen 1726 slutligen
av andre vice talmannen Tage Magnusson och Ingegerd Troedsson (båda
m) yrkas införande av spara vdrag också i inkomstslagen rörelse, jordbruk
och annan fastighet. Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra
om att riksdagen 1978 antog en lag om skattelättnader för vissa sparformer
enligt vilken skattskyldig som insätter visst belopp - lägst 75 och högst 400
kr. i månaden — på ett särskilt lönsparkonto i bank medges sparskattereduktion
med 20% av det insatta beloppet. Utskottet hänvisar också till att
sparavdraget fördubblats fr.o.m. 1976 års taxering och till att vinstmöjligheten
för lönsparandet successivt förbättrats under senare år. Vad särskilt
angår försäkringsavdraget kan erinras om de försäkringsförmåner
som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare
fr.o.m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för
premier för grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare
i statlig tjänst. Finansutskottet har i yttrande till skatteutskottet
över motionen 2349 i fråga om ett särskilt till hushållen riktat sparobligationslån
med kort löptid konstaterat att dessa frågor fortlöpande prövas
5 Riksdagen 1978179. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

66

av riksgäldsfullmäktige och att någon särskild hemställan till vare sig
regeringen eller riksgäldsfullmäktige mot den bakgrunden inte torde vara
erforderlig.

Utskottet delar denna uppfattning och vill gärna instämma i finansutskottets
uppfattning om angelägenheten av ett ökat hushållssparande. Utskottet
är emellertid inte berett att nu föreslå ytterligare skattelättnader på
spårområdet och avstyrker med det anförda bifall till samtliga i detta
avsnitt behandlade motionsyrkanden.

80/85-procentregeln

Den s. k. 80/85-procentregeln om begränsning av skatt bygger på en
jämförelse mellan ett spärrbelopp och den skattskyldiges totala inkomstoch
förmögenhetsskatt för ett visst beskattningsår. Spärrbeloppet utgör
normalt 80 procent av den del av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt
beskattningsbara inkomst som uppgår till högst 200000 kr. och 85% av
överskjutande belopp. Genom riksdagsbeslut 1976 bestämdes att den
skattskyldiges egenavgifter skulle få räknas in i det belopp som jämförs
med spärrbeloppet. 1 fråga om skattskyldig som vid taxeringen till statlig
inkomstskatt fått särskilt investeringsavdrag eller avdrag för egenavgifter
bestämdes vidare att spärrbeloppet skulle utgöra 80/85 procent av summan
av den beskattningsbara inkomsten och de belopp varmed sådana avdrag
medgivits.

Knut Wachtmeister m. fl. (m) framhåller i motionen 2434 att en skattskyldig
som medges investeringsavdrag och som redan tillämpar 80/85-procentregeln till följd av bestämmelsens nuvarande utformning inte kan
tillgodogöra sig investeringsavdraget.

Bakgrunden till 1976 års riksdagsbeslut är att en skattskyldigs beskattningsbara
inkomst - i det fall den skattskyldige åtnjutit investeringsavdrag

- ofta inte ger någon rättvisande bild av dennes inkomstförhållanden
under året. Baseras spärrbeloppet på den beskattningsbara inkomsten kan
investeringsavdraget - förutom en stimulanseffekt vid inkomsttaxeringen

- få till följd bl. a. att en eventuell förmögenhetsskatt nedsätts. Utskottet
anser det inte motiverat att avdrag av detta slag skall påverka förmögenhetsskatten
och vidhåller således uppfattningen att spärrbeloppet bör jämföras
med den beskattningsbara inkomsten före investeringsavdrag. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 2434.

Bankernas uppgiftsskyldighet

1 partimotionen 2435 från vpk yrkar motionärerna att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om dels skyldighet för banker m. fl. kreditgivare
och sparinstitut att lämna kontrolluppgift till taxeringsmyndigheterna,
dels kontroll av innehav av obligationer, aktier och andra värdepapper.

Departementschefen framhåller i propositionen att regeringen inom kort

SkU 1978/79:55

67

ämnar uppdra åt riksskatteverket att utreda frågan om skyldighet för
banker m.fl. att lämna kontrolluppgift till skattemyndigheterna om insättarnas
ränteinkomster och kapitalbehållning och om ökad kontroll av obligationsinnehav
samt att redovisa resultatet av sina överväganden. Härav
framgår att motionen i denna del redan är tillgodosedd. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 2435 i denna del.

Övriga yrkanden

I motioner som väckts dels med anledning av propositionen, dels under
den allmänna motionstiden i år har aktualiserats långtgående reformer på
skatteområdet. Sålunda yrkas i motionen 822 av Holger Bergqvist och Esse
Petersson (båda fp) utredning om en statskommunal enhetsskatt. I motionen
824 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg (båda apk) yrkas att mervärdeskatten
avskaffas. Ett yrkande om slopande av moms på mat återkommer i
inte mindre än tre motioner (309, 310 och 2435) från vpk, som också i två
motioner från den allmänna motionstiden i år (310 och 337) och i sin
partimotion 2435 med anledning av propositionen uttalar sig för en genomgripande
skattereform omfattande bl. a. övergång till produktionsbeskattning,
progressiv statskommunal enhetsskatt, skärpt progression, skatteskärpningar
för kapital och kapitalvinster, genomgripande förändringar av
avdragssystemet, skärpt bolagsskatt och en plan för skärpt lagstiftning mot
skatteflykt och skattefusk. Finansutskottet har till skatteutskottet överlämnat
två motionsyrkanden, ett i motionen 2307 av apk avseende omläggning
till produktionsbeskattning och ett i motionen 2373 av vpk avseende
övergång till progressiv statskommunal enhetsskatt.

Av uttalanden i propositionen framgår att departementschefen tillkallat
eller har för avsikt att tillkalla utredningar med uppgift att utreda frågor om
progressiv utgiftsskatt, bruttoskatter, underskottsavdrag samt kontroll av
ränteinkomster, kapitalbehållning och obligationsinnehav m.m. Härtill
kommer att skatteutskottet i ett nyligen avlämnat betänkande (nr 51),
förutsatt att riksdagen redan i höst föreläggs förslag om en generalklausul
mot skatteflykt.

Av det anförda framgår att flera av de motionsyrkanden som framställs i
motionerna redan är tillgodosedda. Utskottet anser det inte motiverat att
— innan resultatet av slutfört eller pågående utredningsarbete inom betydelsefulla
områden av inkomst- och företagsbeskattningen föreligger —
medverka till i motionerna avsedda ändringar i gällande beskattningssystem.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 309 och 822
samt 310, 824, 2307, 2373 och 2435, sistnämnda fem motioner såvitt nu är i
fråga.

Avdrag för gåvor m. m.

Tanken på att införa en rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till
allmännyttiga ändamål har under en lång följd av år avvisats av riksdagen.

SkU 1978/79:55

68

Därvid har åberopats såväl principiella och kontrolltekniska skäl som
svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning mellan organisationer
till vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare.
Även om förslaget i propositionen begränsats till att avse organisationer
med inriktning på internationell biståndsverksamhet kan enligt utskottets
mening den kritik som tidigare avhållit riksdagen från att medverka till
en avdragsrätt för gåvor riktas också mot förslaget i propositionen. 1 likhet
med s, c, m, vpk och apk anser utskottet därför att förslaget i propositionen
i denna del inte bör föranleda lagstiftning. Utskottet anser inte heller
att riksdagen bör begära nytt förslag om en avdragsrätt som är ägnad att
komplicera skattelagstiftningen och dess tillämpning. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till m-motionen 2349 i denna del. Det anförda innebär att
utskottet inte heller kan biträda yrkandet i motionen 1716 av Filip Fridolfsson
(m) om att förslag om rätt till avdrag för gåvor till religiösa m.fl.
ändamål skyndsamt skall föreläggas riksdagen.

I propositionen föreslås att de fria trossamfunden, som i dag är befriade
från gåvoskatt - i likhet med svenska kyrkan - skall vara helt befriade
också från arvsskatt.

1 vpk-motionen 2435 yrkas avslag på propositionen i denna del. Yrkandet
i apk-motionen 2365 innebär som tidigare nämnts avslag på propositionen
i dess helhet och således också på förslaget om arvsskattebefrielse för
trossamfunden. Syftet med s-motionen 2433 synes vara att utvidga arvsskattebefrielsen
till alla de rättssubjekt som i dag är befriade från gåvoskatt.

Förslaget i propositionen bygger på ett betänkande (Ds B 1977:2) av
utredningen om avdrag för gåvor vilket i regel tillstyrkts av remissinstanserna.
Även utskottet anser sig kunna biträda förslaget. Rättviseskäl talar
emellertid enligt utskottets mening för att man prövar möjligheterna att
utvidga arvsskattefriheten även till andra rättssubjekt än dem som föreslås
bli befriade i propositionen. På grund härav anser utskottet sig böra i
nuläget avstyrka bifall till propositionen även i denna del. Utskottet förutsätter
emellertid att nytt förslag i frågan föreläggs riksdagen redan i höst.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 2365 och 2435
såvitt nu är i fråga. Motionen 2433 får i vad den avser frågan om arvsskattefrihet
anses besvarad genom vad utskottet anfört.

Stämpelskatt m. m.

I propositionen föreslås att stämpelskatten - med verkan fr. o. m. den 1
januari 1980 - höjs vid förvärv av fast egendom och tomträtt för fysiska
personer från 1 till 1,5 procent och för juridiska personer från 2 till 3
procent av egendomens värde samt vid inteckning från 0,4 till 1 procent av
det intecknade beloppet. Förslaget beräknas medföra en inkomstförstärkning
under 1980 med drygt 550 milj. kr.

SkU 1978/79:55

69

I s-motionen 1730 i år har yrkats att stämpelskatten redan fr. o. m. den 1
juli 1979 höjs med i propositionen angivna belopp, medan m i motionen
2349 yrkar avslag på stämpelskattehöjningen.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört är utskottet av den uppfattningen
att beslut som minskar statsinkomsterna liksom nya åtaganden på
utgiftssidan i nuvarande samhällsekonomiska läge bör kompenseras fullt ut
genom motsvarande inkomstförstärkningar. Vid ett bifall till utskottets
beslut att avstyrka förslaget till skatteomläggning i propositionen 160 kvarstår
ett finansieringsbehov om ca 1 700 milj. kr. avseende ökade kostnader
till följd av de förslag som läggs i propositionen 95. Därför anser utskottet
sig böra tillstyrka förslaget om stämpelskattehöjning. Höjningen bör enligt
utskottets mening träda i kraft den 1 juli 1979. Utskottets beslut innebär
bifall till s-motionen 1730 och avslag på m-motionen 2349 i denna del.

Genom detta ställningstagande och genom att utskottet förordar att det
förslag till skatteomläggning som skall föreläggas riksdagen i höst bör vara
totalfinansierat anser utskottet sig ha tillgodosett det yrkande i s-motionen
2433 som går ut på att staten bör ges full täckning för kostnaderna för
skatteomläggningen inklusive dem som aktualiserats i propositionen 95.
Vad särskilt angår den i motionen aktualiserade finansieringsmetoden bör
erinras om att frågan om olika former av bruttoskatter, således också
produktionsfaktorskatt, f. n. är föremål för prövning inom en särskild
utredning och att denna skall presentera ett material som kan vara till
ledning för statsmakternas ställningstagande till finansieringsfrågan i höst.
Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2433 i nämnda del i den mån
den inte kan anses besvarad med vad utskottet anfört.

Av vad utskottet tidigare sagt framgår att enligt m:s uppfattning beslut i
finansieringsfrågan tills vidare bör anstå. I partimotionen 2349 från m
kritiseras de i propositionen föreslagna skattehöjningarna. I stället föreslås
i konjunkturpolitiskt syfte olika sparstimulerande åtgärder. Vidare begär
motionärerna att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen.
Yrkandet om sparstimulerande åtgärder har utskottet tidigare bemött.
Vad särskilt angår den offentliga utgiftsexpansionen säger sig finansutskottet
i sitt yttrande över motionen i denna del ha anledning återkomma
till den frågan vid sin behandling av det reviderade budgetförslaget senare i
vår. Med hänsyn härtill anser skatteutskottet - i likhet med finansutskottet
— något särskilt tillkännagivande inte erforderligt i nu förevarande
sammanhang. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 2349
även i denna del.

Förfat t ning sförslaten

Utskottets ställningstagande i huvudfrågan innebär i sak avslag på samtliga
författningsförslag i propositionen med undantag av det som rör höjd
stämpelskatt. Med hänsyn dels till att finansutskottet i sitt betänkande

Knrtnno R 70 raH 11 R Qnrh IS—Pättat till - g nr>h Q

SkU 1978/79:55

70

tillstyrkt bifall till förslaget i propositionen 95 om nya skatteutjämningsbidrag
till kommunerna, dels till den nya taxeringsorganisationen vid 1979
års taxering måste redan nu ändringar vidtas i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan kommuns utdebitering av
skatt och i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse. Utskottet förordar
således att sådan ändring sker. Vid utarbetandet av förslag till författningsändringar
har beaktats att det kommunala skatteunderlaget vid ett bifall till
utskottets hemställan skall vara oförändrat.

Hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande stämpelskatten

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1730 samt med
anledning av propositionen 1978/79: 160 i denna del och med
avslag på motionerna 1978/79: 2349 yrkandet 7 och motionen
1978/79:2365 i motsvarande del antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i stämpelskattelagen
(1964:308) med den ändringen att ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

2. beträffande skatten på 1980 års inkomster och det kommunala
skatteunderlaget m.m.

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2365 i motsvarande
del, motionen 1978/79:2433 yrkandena 2,4 (delvis), 5 (delvis),
6-8, 9 (delvis), 12 och 13 och motionen 1978/79: 2435 yrkandena
8 och 9 samt med anledning av motionen 1978/79: 2432 yrkandet
3 avslår propositionen och motionerna 1978/79: 2432 yrkandet
4. 1978/79: 2433 yrkandet 1 (delvis), 1978/79: 2435 yrkandet
15 och 1978/79:1622 yrkandena 2 och 3;

3. beträffande skattelättnad för vissa gåvor

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:2365 i motsvarande
del, 1978/79:2432 yrkandet 2 1978/79:2433 yrkandena 3, 4
i denna del, 5 i denna del, 9 i denna del, 10 och 14 och 1978/
79:2435 yrkandet 12 samt med anledning av motionen 1978/
79:2349 yrkandet 6 avslår propositionen i denna del;

4. beträffande arvsskattefrihet

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2365 i motsvarande
del och motionen 1978/79:2435 yrkandet 13 samt med anledning
av motionen 1978/79:2433 yrkandet 11 avslår propositionen
i denna del;

5. beträffande avdrag för gåvor till religiösa ändamål
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1716;

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1980

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1979;

SkU 1978/79:55

71

6. beträffande förslag till riksdagen

att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen i höst föreläggs
förslag till skatteomläggning avseende 1980 års inkomster och till
arvsskattefrihet för fria trossamfund m.fl. i enlighet med vad
utskottet anfört;

7. beträffande inflationsskyddet i skatteskalan
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 308,

b. motionen 1978/79: 2433 yrkandet 1 (delvis),

c. motionen 1978/79:2435 yrkandet 7;

8. beträffande planmässig sänkning av marginalskatterna
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 1622 yrkandet 1,

b. motionen 1978/79:2349 yrkandena 1 och 2;

9. beträffande utredning om marginaleffekter till följd av avtrappade
sociala förmåner m. m.

att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 1622 yrkandet 4,

b. motionen 1978/79: 2349 yrkandet 3,

c. motionen 1978/79:2432 yrkandet 1,

d. motionen 1978/79: 2435 yrkandet 10,

samtliga yrkanden i den mån de inte kan anses besvarade med
vad utskottet anfört;

10. beträffande beskattning av extrainkomster
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:494,

b. motionen 1978/79: 1144;

11. beträffande individuell beskattning av makar m.m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:306,

b. motionen 1978/79;495,

c. motionen 1978/79: 1742;

12. beträffande hemma makeavdrag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2366 i motsvarande del;

13. beträffande fribelopp för B-inkomst
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:347,

b. motionen 1978/79: 1166 i motsvarande del,

c. motionen 1978/79:2349 yrkandet 5;

14. beträffande inkomst av fastighetsförvaltning m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:346,

b. motionen 1978/79: 1159;

SkU 1978/79:55

72

15. beträffande underhållsbidrag

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 1721;

16. beträffande kostnader för barntillsyn
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 1136,

b. motionen 1978/79:2118;

17. beträffande samtaxering av fosterföräldrar och fosterbarn
att riksdagen avslår motionen 1978/79:305;

18. beträffande skatterabatt för folkpensionärer m. m.
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:400.

b. motionen 1978/79: 1622 yrkandet 5,

c. motionen 1978/79: 2349 yrkandet 4,

d. motionen 1978/79:2435 yrkandet 11;

19. beträffande extra avdrag för folkpensionärer
att riksdagen avslår motionen 1978/79:220;

20. beträffande utlandssvenskarnas beskattning
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:827,

b. motionen 1978/79: 1717,

i den mån motionerna inte kan anses besvarade med vad utskottet
anfört;

21. beträffande ränteavdrag

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2366 i motsvarande del;

22. beträffande realisationsvinstbeskattning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2366 i motsvarande del;

23. beträffande uppräkning av fribeloppet för kapitalinkomster
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 1166 i motsvarande del,

b. motionen 1978/79: 1613 yrkandet 2;

24. beträffande sparavdrag i andra inkomstslag än kapital
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1726;

25. beträffande åtgärder för att stimulera enskilt sparande
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2349 yrkandet 8;

26. beträffandeförsäkringsavdraget
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 1158,

b. motionen 1978/79: 1166 i motsvarande del;

27. beträffande avgifter till arbetsgivarorganisationer
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:2366 i motsvarande del,

b. motionen 1978/79: 2433 yrkandet 20,

c. motionen 1978/79: 2435 yrkandet 3;

28. beträffande stöd till fackliga organisationer

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2435 yrkandet 4;

SkU 1978/79:55

73

29. beträffande frivilliga periodiska understöd
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:2366 i motsvarande del,

b. motionen 1978/79: 2433 yrkandet 21,

c. motionen 1978/79:2435 yrkandet 1;

30. beträffande legala periodiska understöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2435 yrkandet 2;

31. beträffande progressiv statskommunal enhetsskatt
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 337,

b. motionen 1978/79: 822,

c. motionen 1978/79:2373 yrkandet 2;

32. beträffande produktionsbeskattning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2307 yrkandet 5;

33. beträffande mervärdeskattens avskaffande

att riksdagen avslår motionen 1978/79:824 yrkandet 2;

34. beträffande mervärdeskatt på livsmedel
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79:309,

b. motionen 1978/79: 2435 yrkandet 14;

35. beträffande riktlinjer för en genomgripande skattereform
att riksdagen avslår

a. motionen 1978/79: 310 yrkandet 1 i motsvarande del;

b. motionen 1978/79:2435 yrkandena 16-24;

36. beträffande investeringsavdrag

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2434;

37. beträffande uppgiftsskyldighet m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2435 yrkandena 5 och 6;

38. beträffande finansieringsfrågan

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2433 yrkandet 19 i den
mån motionen i denna del inte kan anses besvarad med vad
utskottet hemställt under 6 morn.;

39. beträffande begränsning av den offentliga utgiftsexpansionen
att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2349 yrkandet 9;

40. beträffande förslag om förenklat skatteunderlag

att riksdagen avslår motionen 1978/79: 2371 yrkandet 6 i den mån
motionen i denna del inte kan anses besvarad med vad utskottet
hemställt under 6 mom.;

41. beträffande handläggningen av vissa kommunalskattefrågor
att riksdagen tillstyrker propositionen i denna del;

42. beträffande författningsförslagen
att riksdagen

a. antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser

SkU 1978/79:55

74

om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.
med de ändringar att ingressen, 1 och 4§§ samt ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs i fråga om
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt
m. m.

dels att 2 § skall upphöra att gälla,

dels att 1,5 och 4 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

Skattesatsen för kommuns och
annan menighets uttag av skatt
skall bestämmas i förhållande till
det antal skattekronor och skatteören,
som enligt länsstyrelsens
beräkning kommer att påföras de
skattskyldiga vid taxeringen det år
skattesatsen skall fastställas, ökat
med det antal skattekronor, som
staten uppskattas skola tillskjuta
enligt lagen (1979:000) om skatteutjämningsbidrag -

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt
m. m. att 1 och 4 §§ skall ha nedan
angivna lydelse.

1 §

Skattesatsen för kommuns och annan
menighets uttag av skatt skall
bestämmas i förhållande till det antal
skattekronor och skatteören,
som enligt länsstyrelsens beräkning
kommer att påföras de skattskyldiga
vid taxeringen det år skattesatsen
skall fastställas, justerat enligt
2 § och ökat med det antal skattekronor,
som staten uppskattas skola
tillskjuta enligt lagen (1979:000)
om skatteutjämningsbidrag och
med bidragsunderlag enligt bestämmelserna
om skattebortfallsbidrag.

Om enligt

skall fastställas.

Kommun är berättigad att under
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören
i kommunen vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, beräknat
efter den skattesats som har
bestämts för året före taxeringsåret.

Kommun är berättigad att under
visst år av staten uppbära kommunalskatt
med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval av
antalet skattekronor och skatteören
i kommunen vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, beräknat
efter den skattesats som har
bestämts för året före taxeringsåret.
Vid beräkningen av antalet
skattekronor och skatteören beaktas
bestämmelserna i 2 §.

Har enligt budgeten fastställdes.

SkU 1978/79:55

75

Föreslagen lydelse

Kommun är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats som
har beslutats för året och det antal
skattekronor och skatteören, som
enligt taxeringsnämnds beslut rörande
det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt har
påförts de skattskyldiga. Det nu
nämnda beloppet ingår i kommunens
fordran hos staten vid ingången
av året näst efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt, som kommunen
har rätt att uppbära av staten
på grundval av taxeringen under
året efter det år, då förskottet
utanordnas enligt bestämmelserna i
femte stycket.

Är antalet -Belopp, som
Vad som —

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1980. Äldre bestämmelser om
bestämmande av utdebitering samt
förskottsutbetalning av allmän
kommunalskatt gäller fortfarande i
fråga om åren 1980 och 1981. De
nya bestämmelserna i 3§ och 4§
fjärde stycket tillämpas från och
med den 1 juli 1979.

Utskottets förslag

Kommun är berättigad att av staten
såsom förskott uppbära det belopp
som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år (taxeringsår)
rörande taxering till kommunal
inkomstskatt har beslutats till utdebitering
för det kommande året.
Vid beräkningen av förskottsbeloppet
justeras antalet skattekronor
och skatteören enligt 2§. Vad som
har beslutats till utdebitering ingår i
kommunens fordran hos staten vid
ingången av året näst efter det år,
då beslutet fattades. Förskottet avräknas
mot den kommunalskatt,
som kommunen har rätt att uppbära
av staten på grundval av taxeringen
under året efter det år, då förskottet
utanordnas enligt bestämmelserna i
femte stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1979.

- av förskottet.

— mars månad.

om församlingsstyrelse.

2. lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
med de ändringar att ingressen, 84 § och ikraftträdandebestämmelserna
erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs att 83, 84
och 86 §§ lagen (1961:436) om församlingsstyrelse
skall ha nedan angivna
lydelse.

84

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den

Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen
(1961:436) om församlingsstyrelse
skall ha nedan angivna lydelse.

§

Församling är berättigad att under
visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som
motsvarar vad som skulle utgå på
grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen vid
det föregående årets (taxeringsåret)
taxering, beräknat efter den

SkU 1978/79:55

76

Föreslagen lydelse
skattesats som har bestämts för
året före taxeringsåret. Har skattskyldig
enligt lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör svenska kyrkan
åtnjutit lindring i skattskyldigheten
till församlingen, skall belopp, som
församlingen annars skulle ha varit
berättigad att uppbära av staten,
nedsättas i motsvarande mån.

Församling är berättigad att under
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den skattesats
som har beslutats för året och det
antal skattekronor och skatteören,
som enligt taxeringsnämnds beslut
rörande det föregående årets taxering
till kommunal inkomstskatt har
påförts de skattskyldiga. Det nu
nämnda beloppet ingår i församlingens
fordran hos staten vid ingången
av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas
mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av
staten på grundval av taxeringen
under året efter det, då förskottet
enligt bestämmelserna i nästföljande
stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
statsverket enligt första och andra
styckena, skall länsstyrelsen under
samma år utanordna till kommun, i
vilken församlingen är belägen,
med en sjättedel å åttonde dagen i
var och en av månaderna januari,
mars, maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran
icke uträknad vid utbetalningstillfället
i januari månad, skall
vid detta tillfälle utbetalas samma
belopp som utbetalades i november
månad nästföregående år; dock må

Utskottets förslag
skattesats som har bestämts för
året före taxeringsåret. Vid beräkningen
av antalet skattekronor och
skatteören beaktas bestämmelserna
i 2 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering
av skatt. Har skattskyldig enligt lagen
(1951:691) om viss lindring i
skattskyldigheten för den som inte
tillhör svenska kyrkan åtnjutit lindring
i skattskyldigheten till församlingen,
skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas
i motsvarande mån.

Församling är berättigad att av
staten såsom förskott uppbära det
belopp, som på grundval av taxeringsnämnds
beslut visst år rörande
taxering till kommunal inkomstskatt
beslutats till utdebitering för
nästkommande år. Vid beräkningen
av förskottsbeloppet justeras antalet
skattekronor och skatteören
enligt 2 § lagen med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan
menighets utdebitering av
skatt. Vad sålunda beslutats till utdebitering
ingår i församligens fordran
hos statsverket vid ingången av
året näst efter det, då beslutet fattades.
Förskottet avräknas mot den
församlingsskatt, som församlingen
äger uppbära av statsverket på
grundval av taxeringen under året
efter det, då förskottet enligt bestämmelserna
i nästföljande stycke
utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett
år utgör församlingens fordran hos
staten enligt första och andra styckena,
skall länsstyrelsen under samma
år utanordna till kommun, i vilken
församlingen är belägen, med
en sjättedel på åttonde dagen i var
och en av månaderna januari, mars,
maj, juli, september och november.
Är församlingens fordran inte
uträknad vid utbetalningstillfället i
januari månad, skall vid detta tillfälle
utbetalas samma belopp som
utbetalades i november månad föregående
år. När särskilda skäl för -

SkU 1978/79:55

77

Föreslagen lydelse
länsstyrelsen, då särskilda skäl föranleda
därtill, förordna att utbetalning
skall ske med annat belopp.
Därest det i januari månad utbetalade
beloppet icke motsvarar en
sjättedel av församlingens fordran,
skall härav betingad jämkning ske
av det belopp, som utbetalas i mars
månad. Kommunen skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet.

Utskottets förslag
anleder det får länsstyrelsen dock
förordna att utbetalning skall ske
med annat belopp. Om det belopp
som utbetalades i januari månad
inte motsvarar en sjättedel av församlingens
fordran, skall den
jämkning som föranleds härav ske i
fråga om det belopp, som utbetalas
i mars månad. Kommunen skall
därefter avlämna medlen till kyr -

korådet.

Länsstyrelsen skall — utanordnad församlingsskatt.
Närmare föreskrifter -- - regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 juli
nuari 1980. Äldre bestämmelser om 1979.
beräkning av skatteunderlag gäller
fortfarande i fråga om åren 1980
och 1981.

b. avslår de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

5. lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

6. lag om upphävande av förordningen (1972: 140) om skattebortfallsbidrag,

7. lagom ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fall,

8. lag om skattelättnad för vissa gåvor,

9. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

10. lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring,

12. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer.

Stockholm den 8 maj 1979
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson
(s), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune Carlstein*
(s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark
(s), Curt Boström (s), Margit Odelsparr* (c), Bo Lundgren (m), Wilhelm
Gustafsson (fp) och Ingegerd Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1978/79:55

78

Reservationer

1. av Bo Lundgren (m) och Ingegerd Troedsson (m) som
dels anför följande:

Skattepolitiken och budgetunderskottet

De i propositionen föreslagna justeringarna av marginalskatterna, liksom
förslaget om ett marginalskattetak betraktar vi som riktiga och nödvändiga
åtgärder i en politik som syftar till att skapa ett skattesystem som
stimulerar till arbete, initiativ och företagande.

Vi delar däremot inte uppfattningen att i nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella läge dessa reformer i allt väsentligt måste finansieras
genom skattehöjningar på andra områden. Såsom framhölls i den särskilda
näringspolitiska delegationens betänkande ”Vägar till ökad välfärd” (Ds
Ju 1979:1) kan man på goda grunder anta att den samlade nationalinkomsten
påverkas positivt av bättre anpassade ekonomiska incitament. ”1
vissa situationer kan man också tänka sig att de positiva effekterna på
nationalinkomsten blir så starka, att skattesänkningen blir helt självfinansierande.
”

Givetvis kan också motsatsen gälla - att de negativa effekterna på
nationalinkomsten av skattehöjningar kan bli så starka att den avsedda
finansieringseffekten uteblir. Det är inte minst erfarenheten av utvecklingen
1973-1976. Under dessa år höjdes de lagstadgade arbetsgivaravgifterna
från 15,6 till 28,3 procent. De s.k. inkomstförstärkningarna dessa år kom
att verksamt bidra till den ekonomiska kris för det svenska folkhushållet,
som vi genomlidit under de senaste åren och som bl. a. lett till de stora
underskotten i statsbudgeten.

Huruvida det kommer att föreligga behov av skattehöjningar under 1980
är helt avhängigt av konjunkturerna och den ekonomiska utvecklingen i
stort. Därom går det inte att göra några bestämda uttalanden i dag.

En avgörande faktor blir löneutvecklingen under nästa år. Om löneökningarna
skulle bli så stora att ramarna för privat konsumtionsutrymme
hotar att sprängas, kan det givetvis bli nödvändigt att dra in köpkraft.
Enligt vår uppfattning är det emellertid statsmakternas uppgift att så klart
ange detta utrymme, att några köpkraftsindragande skattehöjningar inte
blir nödvändiga. Vi anser alltså, att skatteomläggningen för 1980 på samma
sätt som för avtalsperioden 1978—1979 bör användas till att begränsa
behovet av nominella löneökningar. Därigenom kan arbetskraftskostnadsökningen
hållas tillbaka, en fortsatt förbättring av Sveriges relativa kostnadsläge
ske, den svenska exportindustrins och den importkonkurrerande
industrins internationella konkurrensförmåga ytterligare förstärkas och
förbättringen av handelsbalansen och bytesbalansen fortsätta. Skattehöjningar
som ökar kostnadsbelastningen på näringslivet motverkar en sådan
utveckling. I ju högre grad vi kan begränsa den inhemska kostnadsutveck -

SkU 1978/79:55

79

lingen i förhållande till omvärlden, desto mer kan vi i själva verket tillåta
den privata konsumtionen att öka utan att behöva ge avkall på centrala
balansmål.

Det går inte att i dag utlova, att några skattehöjningar inte skall behöva
ske 1980. Detta bör emellertid vara målet. Det vore fel att nu binda sig för
skatteskärpningar.

Men om man inte höjer några skatter, leder detta inte till att budgetunderskottet
ökar ytterligare?

Balans i statsbudgeten är inte och bör inte vara något mål för den
ekonomiska politiken eller skattepolitiken. Däremot hör samhällsekonomisk
balans och jämvikt i bytesbalansen till de ekonomisk-politiska målen.
Statsbudgetens saldo är en dålig mätare av den samhällsekonomiska balansen.

Definitionsmässigt är bytesbalansen lika med det totala finansiella sparandet
i samhällsekonomin, dvs. de totala inkomsterna minus de totala
utgifterna. Ett underskott i bytesbalansen kan sålunda beskrivas som ett
sparandeunderskott i ekonomin. Det skapar ett motsvarande behov av
utländsk upplåning.

Bytesbalansunderskottet eller underskottet i samhällets totala finansiella
sparande är lika med summan av det finansiella sparandet inom de olika
sektorerna inom samhällsekonomin, dvs. hushållssektorn, bostadssektorn,
näringslivet och den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn kan i
sin tur delas upp på stat, kommuner och socialförsäkringssektor.

Ett ökat underskott inom en sektor av ekonomin leder inte automatiskt
till en försämrad samhällsekonomisk balans, dvs. till ett ökat bytesbalansunderskott.
1977 uppgick underskottet i statsbudgeten till 17,8 miljarder
kronor. 1978 hade det ökat till 33,6 miljarder kronor. Samtidigt som statsbudgetens
underskott ökade kraftigt minskade emellertid underskottet i
bytesbalansen dramatiskt från 12,5 miljarder kronor till knappa 4 miljarder
kronor. Ett ökat budgetunderskott kan alltså mycket väl vara förenat med
en påtagligt förbättrad balans för ekonomin i dess helhet. Motsatsen kan
också inträffa. Mellan 1974 och 1976 minskade det statliga budgetunderskottet
från 10,3 till 6,2 miljarder kronor. Samtidigt ökade emellertid
bytesbalansens underskott med ca 7 miljarder kronor, dvs. den ekonomiska
obalansen förvärrades.

Avgörande för den ekonomiska politiken bör alltså inte i första hand
vara huruvida en viss skattepolitisk åtgärd kan tänkas öka eller minska
budgetunderskottet utan hur den påverkar den totala ekonomiska balansen.
Enligt vår uppfattning skulle arbetsgivaravgiftshöjningar eller andra
åtgärder som driver på kostnadsutvecklingen i samhället vara ägnade att
försämra den totala ekonomiska balansen och att öka underskottet i bytesbalansen
i förhållande till vad som annars vore möjligt.

Det bör i detta sammanhang också påpekas, att det statliga budgetunderskottet
grovt överdriver den offentliga sektorns samlade upplåningsbe -

SkU 1978/79:55

80

hov. Det beror på det sparande som samtidigt äger rum inom socialförsäkringssektorn.
För 1979 uppskattas det statliga budgetunderskottet till 44,3
miljarder kronor. Som framgår av tabellen nedan stannar underskottet i
den totala offentliga sektorn vid 18,1 miljarder kronor. Det är mindre än de
offentliga investeringarna. I själva verket har alltså den offentliga sektorn
ett positivt realt sparande. Det reala sparandet är nämligen det finansiella
sparandet plus investeringar. Det ger ett något annat perspektiv på talet
om de jättelika budgetunderskotten.

Tabell I: Offentliga sektorns utgifter och inkomster. Löpande priser

		Milj. kr.			Förändring, %
	'	1977	1978	1979	1977- 1978	1978- 1979
1	Inkomster	217647	244 531	264 560	12,5	8,0
1.1	Skatter	137691	151012	162670	9,5	7,5
1.2	Socialförsäkrings-
	avgifter	47656	56570	61230	18,5	8,0
1.3	Övriga inkomster	32300	36 949	40660	14,5	10,0
2	Utgifter	217331	250 845	282640	15,5	12,5
2.1	Transfereringar	99082	116221	134 130	17,5	15,5
2.1.1 Till hushåll	69794	82328	92060	18,0	12,0
2.1.2 Till företag inkl.
	livsmedels- och
	bostadssubventioner	15994	18394	22 680	15,0	23,5
2.1.3 Till internationell
	verksamhet	3010	3315	3750	10,0	13,0
2.1.4 Övriga trans-
	fereringar	10284	12184	15 640	18,5	28,5
2.2	Konsumtion	100819	114 669	127320	13,5	11,0
2.3	Realinvestering	16077	18367	20090	14,0	9,5
2.4	Korrige ringspost1	1353	1588	1 100
3	Finansiellt sparande	316	-6314	-18080
4	Över statsbudgeten
	finansierad utlåning	5619	9206	9950

1 Inkl. netto av kommunala mark- och fastighetsköp.
Källa: Ekonomidepartementet.

Höjer man t. ex. folkpensionsavgiften leder detta till ett ökat finansiellt
sparande i den statliga budgeten. Det ger emellertid inte den inkomstökning/ökning
av det finansiella sparandet av storleksordningen 2,3 miljarder
kronor per procentenhets höjning som understundom anges. Statens egna
arbetsgivaravgiftskostnader ökar med ca 0,3 miljarder kronor. Staten måste
vidare öka sina bidrag till kommunerna för att kompensera dessa för
ökade arbetskraftskostnader på drygt 0,5 miljarder kronor. Eventuellt kan
man bokföra en ökning av statens finansiella sparande av storleksordningen
1,5 miljarder kronor.

Samtidigt minskar det finansiella sparandet inom ekonomin i övrigt i
motsvarande mån; inom näringslivet, vars kostnadsbelastning ökar, och
inom hushållssektorn som sannolikt får vidkännas prishöjningar till följd
av avgiftshöjningen. En avgiftshöjning kan mycket väl leda till en minsk -

SkU 1978/79:55

81

ning av det totala finansiella sparandet i samhället, dvs. till en ökning av
bytesbalansens underskott, genom att exportföretagen tvingas höja sina
priser på utlandsmarknaderna och därigenom får sälja mindre. Det är just
härigenom som ett minskat statligt budgetunderskott kan leda till ökad
obalans för ekonomin i dess helhet. Det är av detta skäl - av omtanke om
den samhällsekonomiska balansen i stort och nödvändigheten av att begränsa
den relativa kostnadsutvecklingen i Sverige - som vi kommer att
motsätta oss aviserade arbetsgivaravgiftshöjningar.

Det är möjligt att en skatteomläggning för 1980 som inte förenas med
skattehöjningar på andra områden på kort sikt kan leda till en smärre
ökning av budgetunderskottet i förhållande till vad detta annars skulle ha
blivit. I ett något längre perspektiv tror vi emellertid att resultatet blir det
direkt motsatta. Det finns återigen anledning att framhålla vad den särskilda
näringspolitiska delegationen i sitt betänkande anfört i detta hänseende:

Delegationen har kommit till den bestämda uppfattningen, att en djupgående
översyn och revidering av skattesystemet är oundgängligen nödvändig.
Det finns en överhängande risk för att det mångåriga arbetet för ett
utvecklat välfärdssamhälle går till spillo genom att välfärdssystemets finansiering
fräter ner incitamenten till arbete, kapitalbildning och risktagande.

Det ovan anförda innebär inte, att det stora budgetunderskottet enligt
vår uppfattning inte skulle vara något problem. Vi anser det emellertid
vara ett problem som man inte kan komma till rätta med genom skattehöjningar
och en ytterligare skärpning av skattetrycket utan genom utomordentlig
återhållsamhet med nya utgiftsåtaganden. En fortlöpande omprövning
av pågående verksamheter inom den offentliga sektorn bör komma till
stånd. Möjligheten att avgiftsbelägga offentliga tjänster bör i ökad utsträckning
användas.

Vi vill också - liksom 1978 års långtidsutredning - framhålla att sparandet
inom den offentliga resp. den privata sektorn är kommunicerande kärl.
Ju större det finansiella sparandet inom den privata sektorn är, desto
mindre blir behovet av ett offentligt sparande. Vi ser det långtifrån som
något mål att ha ett stort offentligt sparande på hushållssektorns bekostnad.
Vi anser det tvärtom vara att föredra, att sparandet i första hand sker
hos de enskilda medborgarna. Åtgärder för att stimulera hushållssparande!
är ett alternativ till skattehöjningar.

Skatten på 1980 års inkomster m. m.

Förslaget i propositionen 160 till reformerad skatteskala innehåller flera
delar. Grundavdraget på 4 500 kr. vid den statliga beskattningen föreslås
slopat. Samtidigt höjs grundavdraget vid den kommunala beskattningen till
6 000 kr. Det motiv härför som nämns i propositionen är att det kommunala
skatteunderlaget föreslås breddat genom att däri skall ingå de skatteplik6
Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

82

tiga förmåner, bl. a. sjukpenning, som för närvarande inte beskattas kommunalt.
Genom höjningen av grundavdraget balanseras ökningen av det
kommunala skatteunderlaget.

Såvitt vi kan förstå borde det rimligtvis ha varit möjligt att åstadkomma
motsvarande balansering av ett vidgat kommunalt skatteunderlag inom
ramen för de ändrade regler för den kommunala skatteutjämningen, som
föreslås i propositionen 1978/79:95. Alternativt kan man säga, att om en
vidgning av det kommunala skatteunderlaget till att omfatta ifrågavarande
skattepliktiga förmåner förutsätter en motsvarande krympning av skatteunderlaget
genom ett höjt kommunalt grundavdrag, så framstår omläggningen
i detta hänseende knappast som meningsfull. Principiellt sett är
enligt vår uppfattning ett enhetligt grundavdrag att föredra framför den i
propositionen föreslagna ordningen, som snarast är ägnad att öka skattesystemets
karaktär av lapptäcke.

Sedda isolerade innebär justeringarna av grundavdraget en skärpning av
den statliga inkomstskatten med mellan 90 och 2 610 kr. och vid 29 kronors
kommunalskatt en sänkning av den kommunala inkomstskatten med 435
kr. Det enda motiv vi kan se för att acceptera en åtgärd av detta slag är att
den ökar utrymmet för marginalskattejusteringar i mellaninkomstlägena,
utan att detta är förenat med stora nominella skattesänkningar i de högre
inkomstskikten. Med hänsyn härtill är vi, trots principiella betänkligheter,
beredda att tillstyrka den föreslagna tekniska anpassningen av skatteskalan.

Förslaget till marginalskattelättnader för 1980 innebär, jämfört med den
nuvarande skalan i tekniskt justerat tillstånd, icke obetydliga marginalskattesänkningar.
Vid en kommunal utdebitering på 29 kr. utgår marginalskatter
överstigande 50 procent först på inkomster överstigande 62 700 kr.
Mellan 57 000 och 74 000 kronors inkomst sänks marginalskatten med hela
5 procentenheter. Marginalskattenedjusteringar vidtas upp till en inkomst
på 114000 kr. Vi tillstyrker förslaget i propositionen 1978/79: 160 till skatteskala
för 1980.

1 propositionen 160 föreslås införandet av ett marginalskattetak. Förslaget
har givits en utformning som anknyter till nu gällande 80/85-procentsregel
avseende det totala skatteuttaget. Förslaget innebära» den sammanlagda
statliga och kommunala marginalskatten i inkomstskikt upp till 30
basenheter — 171 000 kr. år 1980 — inte skall överstiga 80 procent och för
inkomstdelar däröver ej överstiga 85 procent.

Vi välkomnar propositionens förslag i detta hänseende, som direkt anknyter
till vad vi från moderat håll sedan lång tid förordat.

Marginaleffekter på längre sikt

Propositionens förslag till skatteskala för 1980 innebär jämfört med 1972
års skatteutrednings förslag till marginalskattesänkningar i tre steg att man
ännu 1980 inte klarat av mer än steg 1 och ungefär halva steg 2. Det

SkU 1978/79:55

83

framgår av tabell 2 nedan, där regeringens förslag jämförs med skatteutredningens
efter en ungefärlig teknisk anpassning.

Tabell 2: Jämförelse mellan nu gällande och för 1980 föreslagen skatteskala med steg
2 och 3 enligt 1972 års skatteutrednings förslag.

Basenheter	Nu gällande skatteskala	Förslag för 1980	Skatteutredning
Steg 2	Steg 3
7- 8	14	12	9	8
8- 9	16	15	14	13
9-10	21	19	16	13
10-11	26	21	18	13
11-12	30	25	23	18
12-13	34	29	26	23
13-14	36	33	30	28
14-15	41	38	36	33
16-17	46	45	43	43

Det är enligt vår uppfattning utomordentligt angeläget att arbetet med att
reformera skatteskalan i syfte att bringa ner marginalskatterna fortsätter.
Ytterligare marginalskattesänkningar, minst av den storleksordning som
föreslagits av 1972 års skatteutredning, måste komma till stånd under 1981
och 1982. Målet måste vara att marginalskatterna i vanliga inkomstlägen
inte överstiger 50 procent. Motsvarande nerjustering av marginalskatterna,
som detta förutsätter i normala inkomstlägen, måste också komma till
stånd i de högre inkomstskikten för att en markant skärpning av progressiviteten
i skattesystemet skall kunna undvikas. De skattesänkningar som
härigenom åstadkoms bör beaktas vid kommande avtalsuppgörelse om
lönerna.

1 ett längre perspektiv är det emellertid enligt vår uppfattning nödvändigt
att successivt justera ned marginalskattetaket. En riktpunkt bör enligt vår
mening vara att marginalskatten i intet inkomstskikt skall överstiga 70
procent.

I motionen 1978/79:1108 understryks nödvändigheten av åtgärder som
leder till en samordning mellan skattesystem och bidragssystem i syfte att
få ner de orimligt höga marginaleffekter som uppkommer på grund av
skattesystemet och gällande regler för bostadsbidrag och existensminimum
i samverkan. Marginaleffekter på över 100 procent kan förekomma i
vanliga inkomstlägen.

De orimligheter som bostadsbidragssystemet ger upphov till har också
uppmärksammats av riksrevisionsverket i dess rapport om bostadsbidragen.
Även i propositionen 160 medges, att dessa effekter är ett problem. 1
själva verket har regeringen genom sina förslag till höjda bostadsbidrag
medverkat till att ytterligare skärpa dessa marginaleffekter. Från moderat
håll har påvisats att marginaleffekterna till följd härav kan komma att
uppgå till hela 106 procent. Det är ett oefterrättligt krav, att sådana effekter
elimineras.

SkU 1978/79:55

84

Möjligheten att inom ramen för skatte- och bidragssystemen minska
rundgången genom en bättre anpassning av beskattningen till familjernas
faktiska försörjningsbörda bör samtidigt utredas. De av regeringen tillsatta
utredningarna om barnfamiljernas situation och om en översyn av administrationen
m. m. av bostadsbidragen uppfyller inte detta krav. Den utredning
som begärts i motionen 1108 bör därför snarast komma till stånd.

Individuell beskattning av makars inkomst och förmögenhet m. m.

Genom 1970 års skattereform infördes i princip särbeskattning av makars
förvärvsinkomster. På förmögenhetsbeskattningens område består
emellertid alltjämt en sambeskattning som till sin utformning är ännu mer
orättvis än den som gällde inkomstbeskattningen. Det är därför högst
angeläget att regeringen får i uppdrag att snarast låta utreda möjligheterna
att åstadkomma en individuell beskattning av makars och jämställdas
förmögenhet och - i avvaktan på detta - lägga fram förslag till en rättvisare
beskattning av dessa förmögenheter.

I propositionen 160 framhåller departementschefen att man enligt hans
mening närmare bör undersöka möjligheterna att ge de civilrättsliga reglerna
en sådan form att en övergång till helt individuell beskattning underlättas.
Detta uttalande är inte till fyllest när det gäller att snabbt skapa en
rättvisare förmögenhetsbeskattning. I motionen 306 anges olika sätt att
åstadkomma en sådan utan administrativt merarbete eller risker för förmögenhetsöverföring
i skattenedsättande syfte.

I propositionen 160 uppmärksammas de problem som uppkommer till
följd av gällande bestämmelser om sambeskattning av B-inkomster. Dessa
problem sammanhänger med att B-inkomsterna vid beräkningen av den
statliga inkomstskatten läggs på toppen hos den make, som har den högsta
A-inkomsten. I många fall leder detta till orimliga skattekonsekvenser.

Föredraganden uttalar i propositionen att principiella skäl talar för en
avveckling av denna sambeskattning. Gällande civilrättsliga regler sägs
dock lägga hinder i vägen för en övergång. En utredning om möjligheterna
att ge de civilrättsliga reglerna en sådan form att en övergång till helt
individuell beskattning underlättas aviseras.

I avvaktan därpå bör emellertid redan nu steg tas mot ökad individualisering
av beskattningen. Detta bör ske i enlighet med det förslag, som de
moderata ledamöterna av 1972 års skatteutredning reservationsvis utvecklat.
Den nuvarande frigränsen på 2 000 kr. bör höjas till 5000 kr. och
ersättas med ett fribelopp sådant att för maken med den lägre inkomsten Binkomst
till den del den understiger 5 000 kr. undantas från sambeskattning.
Detta innebär alltså att B-inkomst under 5 000 kr. beskattas hos den
som har inkomsten.

Nettointäkt av annan fastighet behandlas alltid som B-inkomst, även i de
fall då ägaren och/eller dennes make helt eller delvis har sin dagliga gärning
förlagd till arbete i och i samband med fastigheten. Detta får för de enskilda

SkU 1978/79:55

85

i många avseenden allvarliga konsekvenser. Dels sambeskattas intäkten
genom att skatteberäkningen sker ovanpå högsta makeinkomsten, dels har
ägaren (och i förekommande fall dennes make) inte möjlighet till ATP eller
sjukpenning för den del av intäkten som härrör sig från arbetet med
fastigheten. Avdragsrätten för premie för frivillig pensionsförsäkring är
vidare fr. o. m. 1976 begränsad till A-inkomster.

Detta innebär att en ägare av annan fastighet som dessutom ägnar sitt
arbete åt skötseln av denna ställs utan sådan möjlighet att trygga sin
ålderdom som för övriga grupper yrkesverksamma anses rimlig.

Enligt vår uppfattning bör man därför överväga att vidga A-inkomstbegreppet
till att också omfatta inkomst av annan fastighet till den del den
härrör från eget arbete. 1 avvaktan på en sådan lösning bör riksskatteverket
få medge dispens för rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie på
den del av inkomsten av annan fastighet som kan hänföras till arbetsinkomst.

Fosterbarn och fosterföräldrar

Fr. o. m. 1972 års taxering jämställs fosterbarn med egna barn, adoptivbarn
och styvbarn i inkomst- och förmögenhetshänseende.

Även om det torde vara relativt ovanligt att barn som placeras i fosterhem
har egna tillgångar av nämnvärd storlek förekommer det dock.

Det är inte ovanligt att fosterhem ofta finns på landsbygden med fosterföräldrar
som är lantbrukare. I dessa fall, liksom i andra, taxerar fosterföräldrar
ofta för en förmögenhet som närmar sig eller ligger över den gräns
vid vilken förmögenhetsskatt utgår.

Enligt vår mening är en samtaxering vid förmögenhetsbeskattningen av
fosterföräldrar och fosterbarn helt orimlig. Vi vill i detta sammanhang
citera ett uttalande av skatteutskottet 1975:

Utskottet är liksom tidigare medvetet om att en sambeskattning med
fosterbarn endast i sällsynta fall kan anses motiverad. Motionären har
emellertid enligt utskottets uppfattning inte påvisat att sambeskattningen
när den blir aktuell i dessa fall medfört sådana olägenheter att omedelbar
lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.

Detta uttalande upprepades sedan i skatteutskottets betänkande våren
1976 då frågan på nytt aktualiserades. Vid båda tillfällena anfördes att 1972
års skatteutrednings pågående arbete ej borde föregripas. Skatteutredningen,
som i december 1977 slutförde sitt arbete, har emellertid inte alls
behandlat frågan om sambeskattning fosterföräldrar-fosterbarn. Det är
enligt vår mening klart påvisat att en sambeskattning i dessa fall kan
medföra sådana olägenheter att det är angeläget med en omedelbar lagstiftning.

SkU 1978/79:55

86

Underhållsbidrag för barn m.m.

Det förvärvsavdrag som medges vid inkomstbeskattningen är formellt
ett allmänt avdrag men kan sägas utgöra ett omkostnadsavdrag för barntillsyn.
Det avdragsbelopp som för närvarande medges, 2 000 kr., är emellertid
i många fall helt otillräckligt för att vara ett reellt instrument för att
skapa rättvisa mellan olika barntillsynsformer och mellan inkomsttagare
med respektive utan barntillsynskostnader.

Enligt vår mening bör därför förvärvsavdraget omvandlas till ett avdrag
för styrkta och nödvändiga barntillsynskostnader och det maximala avdragsbeloppet
samtidigt höjas. Sådana barntillsynskostnader som har ett
direkt samband med föräldrarnas förvärvsarbete och är en oundgänglig
förutsättning för detta bör således betraktas som en avdragsgill utgift för
inkomstens förvärvande.

En sådan avdragsrätt medverkar till att utjämna de reella kostnadsskillnaderna
mellan den starkt subventionerade offentliga barntillsynen och
tillsyn i andra former. Därmed främjas valfriheten inom familjepolitiken.
En välkommen bieffekt blir dessutom en bättre skattekontroll avseende
utbetald ersättning för privat barntillsyn.

Folkpensionärernas beskattning

I propositionen 160 föreslås fortsatta skattelättnader för folkpensionärer
efter samma mönster som för 1979. Vi tillstyrker detta.

Ett flertal problem i fråga om pensionärernas beskattning kvarstår emellertid.
Vi har tidigare tagit upp dessa frågor i motionen 1108. Vi har bl. a.
begärt att ett system med skatterabatt för folkpensionärer skall utredas.
Det bör uppdragas åt den i propositionen aviserade kommittén att genomföra
detta utredningsarbete.

Folkpensionärer beskattas fr. o. m. 1976 individuellt, så till vida att man
vid beräkning av det extra avdraget för gift folkpensionär inte längre tar
hänsyn till den andre makens inkomst. Den sambeskattning som var inbyggd
i tidigare gällande bestämmelser om formögenhetsprövning av det
extra avdraget kvarstår emellertid. Det extra avdraget jämkas således om
värdet av makarnas sammanlagda skattepliktiga förmögenhet överstiger
75 000 kr. Om den sammanlagda förmögenheten överstiger 150000 kr.
utgår inga extra skattelättnader. Samma förmögenhetsgränser gäller för
ensamstående pensionär vid beräkning av det extra avdraget.

Sambeskattningen vid förmögenhetsprövningen innebär således att makars
extra avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet. Makarnas
förmögenhetsinnehav leder med andra ord till en dubbel avtrappning av
avdragen. Det kan i vissa fall innebära att makarna går miste om extra
avdrag på upp till 17 000 kr. under år 1979.

Denna situation är enligt vår uppfattning orimlig, i synnerhet som makarna
dessutom erhåller lägre folkpension än om de varit ensamstående.
För att undvika eventuella förmögenhetsöverforingar mellan pensionerade

SkU 1978/79:55

87

makar och skapa största möjliga rättvisa i förhållande till ensamstående
pensionärer kan man vid beräkningen av det extra avdraget utgå ifrån att
vardera maken innehar hälften av den gemensamma förmögenheten. Den
dubbla avtrappning av de extra avdragen som nuvarande regler leder till
skulle därigenom elimineras.

Beskattning av svenska medborgare utomlands

Svenska medborgare, som är bosatta utomlands, är skattskyldiga för
bl. a. pensionsförmåner som utgår på grund av tidigare anställning hos
svenska staten eller svensk kommun eller enligt pensionsförsäkring som
tagits i Sverige. Vidare har den som är bosatt utomlands inte rätt till
allmänna avdrag enligt 46 § 2 och 3 mom. KL, grundavdrag och så kallat
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Dessa regler kan för många svenskar, som är främst pensionärer bosatta
utomlands, ge stötande resultat. Exempelvis medges inte en svensk medborgare
som är bosatt utomlands och betalar underhåll till mottagare som
är bosatt i Sverige, avdragsrätt för detta belopp. Underhållsbeloppet beskattas
i stället två gånger, dels hos utbetalaren och dels hos mottagaren.

I propositionen 1978/79:58 anförde departementschefen:

Jag är emellertid medveten om att den nuvarande ordningen för beskattningen
av folkpensionärer, som är bosatta utomlands, i vissa fall kan verka
hård. Jag anser därför att det kan finnas skäl för vissa lättnader. Ytterligare
överväganden är emellertid nödvändiga innan några mer genomgripande
förändringar kan aktualiseras.

Skatteutskottet anförde i sitt betänkande 1978/79:15:

Utskottet vill inte bestrida att beskattningen av den som är bosatt
utomlands i vissa fall kan verka hård och att det kan finnas skäl att
genomföra vissa lättnader.

Enligt vår mening är det nödvändigt att en översyn av de regler som
gäller beskattning av svenska medborgare bosatta utomlands snarast kommer
till stånd.

Avdrag för gåvor m. m.

I propositionen 160 föreslås vidare att en begränsad avdragsrätt införs
vid inkomstbeskattningen för gåvor till bl. a. internationell biståndsverksamhet.
Förslaget saknar i allt väsentligt anknytning till det system för
avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer som tidigare har begärts.
Enligt vår uppfattning bör propositionen avslås i ifrågavarande hänseende.
Det bör emellertid uppdras åt regeringen att utarbeta ett nytt förslag om
avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer.

SkU 1978/79:55

88

Stämpelskatt m. m.

Vi har i avsnittet om skattepolitiken och budgetunderskottet ovan redovisat
vår principiella syn på behovet av finansiering av här aktuella
åtgärder. Vi begränsar oss i detta avsnitt till att kommentera vad som
föreslås i propositionen 160.

En höjning av stämpelskatten vid förvärv av fast egendom föreslås. Vi
ställer oss i princip positiva till ökad avgiftsfinansiering. Den föreslagna
avgiftshöjningen har emellertid inget som helst samband med några kostnader
för samhället för ifrågavarande tjänster utan är av rent fiskal natur.
Den leder till höjda kostnader i samband med fastighetsförvärv. Påpekas
bör också att stämpelskatten automatiskt har höjts i takt med att fastighetspriserna
har ökat. Vi avvisar förslaget till höjning.

Enligt propositionen 160 föreligger utöver här diskuterade förslag ett
avsevärt finansieringsbehov. För att täcka detta skulle det i dagens skattesystem
väsentligen endast finnas två möjligheter, nämligen genom en
höjning av mervärdeskatten eller genom en höjning av någon arbetsgivaravgift.
Såsom utvecklats närmare i det föregående avvisar vi inte principiellt
tanken på eventuella skattehöjningar av detta slag. De kan i vissa
situationer vara konjunkturpolitiskt nödvändiga. Något som helst underlag
för ett ställningstagande till förmån för skattehöjningar finns emellertid inte
i dagsläget. Den ekonomiska politiken bör inriktas på att söka undvika
sådana.

Vi vill också i detta sammanhang erinra om att moderata samlingspartiet
i olika förslag till riksdagen framlagt förslag till besparingar. Sammanlagt
uppgår dessa besparingsförslag hittills i år till ca 2 miljarder kronor.

Vi vill slutligen återkomma till vad som i det föregående anförts om
möjligheterna att i ökad utsträckning använda sparstimulerande åtgärder i
konjunkturpolitiskt syfte i stället för skattehöjningar. Vi vill därvid erinra
om de förslag till sparstimulerande åtgärder som tidigare behandlats i
motionen 1108. Dessa kan kompletteras genom en särskild tillfällig stimulans
för att öka hushållssparande!. Det kan ske genom att ett särskilt
sparobligationslån med förmånliga villkor och en löptid på 3-4 år emitteras.
Lånet skall utformas så att det blir ett komplement till övriga
sparformer och inriktas på att åstadkomma ett ny sparande. 1 informationsverksamheten
kring ett sådant lån bör det särkilt framhållas att sparandet
är ett för de enskilda medborgarna förmånligt alternativ till skattehöjningar.

I fråga om de avsnitt av utskottets yttrande som vi inte tagit upp till
särskild behandling delar vi utskottets bedömning.

dels anser att utskottets hemställan under momenten 1, 2, 3, 5, 6, 8, 9,
10, 11, 13, 14, 16, 17, 18, 19, 20, 25, 39 och 42 bort ha följande lydelse:

1. beträffande stämpelskatten att riksdagen med bifall till motionen

SkU 1978/79:55

89

1978/79:2349 yrkandet 7 och motionen 1978/79:2365 i motsvarande del
avslår propositionen 1978/79: 160 i denna del och motionen 1978/79: 1730;

2. beträffande skatten på 1980 års inkomster och det kommunala skatteunderlaget
m. m.

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1622 yrkandena 2 och
3 samt med avslag på motionerna 1978/79:2365 i motsvarande del, 1978/
79:2432 yrkandena 3 och 4, 1978/79:2433 yrkandena 1 (delvis), 2, 4 (delvis),
5 (delvis), 6-8, 9 (delvis), 12 och 13 och 1978/79:2435 yrkandena 8, 9
och 15 bifaller propositionen i denna del;

3. beträffande skattelättnad för vissa gåvor

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 2349 yrkandet 6 samt med
avslag på motionerna 1978/79:2365 i motsvarande del, 1978/79:2432 yrkandet
2, 1978/79:2433 yrkandena 3, 4 (i denna del), 5 (i denna del), 9 (i
denna del), 10 och 14 och 1978/79:2435 yrkandet 12 avslår propositionen i
denna del och hos regeringen begär att riksdagen föreläggs förslag om rätt
till avdrag för gåvor till ideella organisationer;

5. beträffande avdrag för gåvor till religiösa ändamål

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1716 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med vad utskottet hemställt under 3;

6. beträffande förslag till riksdagen

att riksdagen hos regeringen begär att riksdagen i höst föreläggs förslag
om arvsskattefrihet för fria trossamfund m. fl. i enlighet med vad utskottet
anfört;

8. beträffande planmässig sänkning av marginalskatterna

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79: 1622 yrkandet 1 och
1978/79:2349 yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts och yrkats om en successiv sänkning av marginalskattespärren;

9. beträffande utredning om marginaleffekter till följd av avtrappade
sociala förmåner m.m.

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2349 yrkandet 3 samt med
anledning av motionerna 1978/79: 1622 yrkandet 4, 1978/79:2432 yrkandet
1 och motionen 1978/79:2435 yrkandet 10 hos regeringen begär utredning i
syfte att begränsa marginaleffekterna till följd av skatteskalans utformning,
existensminimiregler samt avtrappade sociala förmåner;

10. beträffande beskattning av extrainkomster

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:494 och 1978/79:1144 i den mån
de inte är tillgodosedda med vad utskottet hemställt under 2 och 8;

11. beträffande individuell beskattning av makar m. m.

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:306 och med anledning av
motionerna 1978/79:495 och motionen 1978/79:1742 beslutar att hos regeringen
anhålla

SkU 1978/79:55

90

a. att möjligheterna att åstadkomma en individuell beskattning av makars
och jämställdas förmögenhet snarast utreds,

b. att i avvaktan på resultaten härav förslag till en rättvisare beskattning
av makars och jämställdas förmögenhet snarast framläggs;

13. beträffande fribelopp för B-inkomst

att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79: 347, 1978/79: 1166 i
motsvarande del och 1978/79: 2349 yrkandet 5 hos regeringen begär förslag
om att vid beskattning av B-inkomst ett fribelopp på 5 000 kronor införs så
att B-inkomster till den del de understiger 5000 kronor beskattas hos den
som har inkomsten;

14. beträffande inkomst av fastighetsförvaltning m. m.

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:346 och med anledning av
motionen 1978/79:1159

a. hos regeringen begär utredning och förslag syftande till att intäkt av
annan fastighet skall utgöra A-inkomst till den del den härrör från eget
arbete,

b. i avvaktan därpå beslutar att riksskatteverket får medge dispens för
rätt till avdrag för pensionsförsäkringspremie på den del av inkomsten
av annan fastighet som kan hänföras till arbetsinkomst;

16. beträffande kostnader för barntillsyn

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79: 1136 och 1978/79:2118
hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för styrkta och nödvändiga
barntillsynskostnader;

17. beträffande samtaxering av fosterföräldrar och fosterbarn

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79: 305 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas att 1 § lagen
skatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1

Till staten givna

Angående taxeringsmyndigheter —

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning. Beskattningsår
är dock alltid det kalenderår som

(1947:577) om statlig förmögenhetsFöreslagen
lydelse

§

bestämmelser.

i taxeringslagen.

Vid taxeringen till förmögenhetsskatt
skola bestämmelserna i 3 och
4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande
tillämpning, dock att med
barn avses endast egna barn och

SkU 1978/79:55

91

Nuvarande lydelse

närmast föregått taxeringsåret. I
den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna lag
meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser
äga tillämpning vid taxeringen
till förmögenhetsskatt, skola likaledes
anvisningarna till kommunalskattelagen
i motsvarande delar
lända till efterrättelse.

Föreslagen lydelse

styvbarn. Beskattningsår är dock
alltid det kalenderår som närmast
föregått taxeringsåret. I den mån
bestämmelserna i kommunalskattelagen
eller i denna lag meddelade,
med stadganden i kommunalskattelagen
likartade bestämmelser äga
tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt,
skola likaledes anvisningarna
till kommunalskattelagen
i motsvarande delar lända till
efterrättelse.

Denna lag tillämpas första gången vid 1980 års taxering;

18. beträffande skatterabatt för folkpensionärer m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79: 1622 yrkandet 5 och
1978/79:2349 yrkandet 4 samt med avslag på motionerna 1978/79:400 och
1978/79:2435 yrkandet 11 hos regeringen hemställer att det i motionen
2349 föreslagna systemet med skatterabatt för folkpensionärer utreds av
den aviserade utredningen om pensionärernas beskattning:

19. beträffande extra avdrag för folkpensionärer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:220 hos regeringen begär
förslag om att vid beräkning av extra avdrag vid inkomstbeskattningen för
pensionärer vardera maken skall antas inneha hälften av den gemensamma
förmögenheten;

20. beträffande utlandssvenskarnas beskattning

att riksdagen med bifall till motionerna 1978/79:827 och 1978/79: 1717
hos regeringen begär en översyn av beskattningsreglerna för svenska medborgare
bosatta utomlands;

25. beträffande åtgärder för att stimulera enskilt sparande

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2349 yrkandet 8 hos regeringen
hemställer om åtgärder i syfte att ytterligare stimulera enskilt sparande; 39.

beträffande begränsning av den offentliga utgiftsexpansionen

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2349 yrkandet 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen;

42. beträffandeförfattningsförslagen

att riksdagen

a. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
stämpelskattelagen (1964:308),

b. avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

SkU 1978/79:55

92

c. antar de i propositionens hemställan under momenten 1 -10 och 13-15 intagna författningsförslagen.

2. av Nils Hörberg (fp) och Wilhelm Gustafsson (fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Skatten på (=majoriteten s. 49-s. 52) ideella organisationer.

I samband med att skatteutskottet i höstas behandlade propositionen
1978/79:50 om inriktningen av den ekonomiska politiken m. m. i de delar
som avsåg skatteomläggning för inkomståret 1979 erinrade utskottet om att
progressionen vid beskattningen under 1970-talet successivt skärpts genom
påverkan av såväl statlig som kommunal inkomstskatt och att marginalskatteeffekterna
numera blivit höga redan i mellaninkomstlägena. Enligt
utskottets mening är en sänkning av marginalskatterna numera angelägnare
än någonsin tidigare under 1970-talet och utskottet hälsar därför
med tillfredsställelse propositionens förslag. Samtidigt vill utskottet understryka
vad också departementschefen anfört, nämligen att en flerårig målmedveten
reformpolitik krävs för att komma till rätta med de problem som
skapats genom många års alltför kortsiktigt inriktade skattepolitik. Även
för åren efter 1980 måste alltså marginalskattesänkningar genomföras.

Trepartiregeringen anförde vid sitt tillträde hösten 1976 att ”en varaktig
skattereform skall innehålla bl. a. sänkta marginalskatter i vanliga inkomstlägen”.
Vid riksmötets öppnande hösten 1978 framhöll dåvarande statsministern
Fälldin i regeringsförklaringen att ”regeringen kommer under riksmötet
att i etapper lägga fram förslag om ändringar i skattesystemet med
anledning av bl. a. förslagen från 1972 års skatteutredning”. Det i propositionen
160 nu framlagda förslaget om fortsatt reformering av inkomstskatten
får ses som ett fullföljande av de intentioner som trepartiregeringen
således givit till känna. En första etapp i fråga om marginalskattesänkningen
under detta riksmöte beslöts i december 1978 med giltighet från 1979.
Det nu aktuella förslaget utgör den andra etappen under innevarande
riksmöte och avser giltighet från 1980.

Den totala omfattningen av marginalskattelättnaderna enligt propositionens
förslag motsvarar ett skattebortfall om ca 2 650 milj. kr. Därav faller
över 90% - ca 2450 milj. kr. — på åtgärder i de skikt av skatteskalan som
år 1980 beräknas motsvara årsinkomster under 80000 kr. Förslaget får
således sägas väl svara mot uttalandet om ”sänkta marginalskatter i vanliga
inkomstlägen”. Just i de inkomstskikt där huvuddelen av de heltidsarbetande
finns ligger också tyngdpunkten i de föreslagna marginalskattelättnaderna,
nämligen 5 procentenheter mellan 57000 och 74 000 kr. samt 3
procentenheter från 74 000 till 85000 kr. Utskottet finner sålunda förslaget
till marginalskattesänkningar väl avvägt både i fråga om omfattningen och i
fråga om koncentrationen till vanliga inkomstlägen för heltidsarbetande.

Propositionens förslag innebär inga förändringar i skatteskalans båda

SkU 1978/79:55

93

högsta skikt, dvs. för inkomstdelar överstigande 20 basenheter. För att
motverka de mest extrema skattebelastningarna till följd av särskilt hög
kommunal skattesats i vissa kommuner föreslås emellertid att en marginalskattespärr
införas. Enligt denna får den sammanlagda kommunala och
statliga skattesatsen inte överstiga en viss gräns. Denna gräns föreslås bli
80% i inkomstskikt upp till 30 basenheter, dvs. ca 171 000 kr. år 1980, och
85% för inkomstdelar därutöver. Gällande regel om begränsning av det
totala skatteuttaget, den s. k. 80/85-procentsregeln, föreslås bli anpassad
till marginalskattespärren.

Mot bakgrund av den utveckling som förevarit under 1970-talet, när
skattesatserna i de högre skikten ständigt höjts framför allt till följd av
höjda kommunala skatter, är det enligt utskottets mening nu lämpligt att
statsmakterna klart anger en högsta gräns för den sammanlagda marginalskatten.
Den avvägning som därvidlag gjorts i propositionen finner utskottet
rimlig. Som departementschefen påpekar fungerar redan i dag den s. k.
80/85-procentsregeln i vissa fall som en marginalskattespärr, och det är
naturligt att tänka sig att även löntagare och andra utan stor förmögenhet
garanteras ett netto efter skatt av en inkomstökning som ligger på samma
nivå. - De tekniska problem som i vissa fall kan bli följden av kombinationen
av marginalskattespärr och inkomster i flera kommuner bör i ett
inledningsskede kunna lösas så som angivits i propositionen. När praktiska
erfarenheter vunnits kan en översyn av de föreslagna reglerna bli aktuella i
förenklande syfte. — Till de frågor som sammanhänger med sammanlagda
marginaleffekter av skatter och inkomstprövade bidrag m. m. återkommer
utskottet i det följande.

I propositionen ges också lagregleringen av de förändringar som krävs
för att åstadkomma den förenkling av det kommunala skatteunderlaget
som närmare behandlas i propositionen 95. Bl. a. innebär detta en höjning
av grundavdraget vid den kommunala taxeringen, ett slopande av grundavdraget
vid den statliga taxeringen, en omräkning av den särskilda skattereduktionen
och en teknisk anpassning av skattesatserna i den statliga inkomstskatteskalan
till de övriga ändringarna. Ett betydande antal följdändringar
innebärande ändrade beloppsgränser m.m. föreslås också i olika
författningar. Dessa ändringar, som alla har samband med den synnerligen
önskvärda förenklingen av det kommunala skatteunderlaget, bör också
beslutas tillsammans med marginalskattelättnaderna och marginalskattespärren.

Av vad utskottet framfört framgår att utskottet är berett att tillstyrka
proposition 160 i vad den rör skatten på 1980 års inkomster m. m. I
motionen 2432 finns emellertid ett förstahandsyrkande om uppskov med
fastställande av skatteskalor för inkomståret 1980 till den tidpunkt då
förslag om skatteomläggningens finansiering föreligger. Finansieringsfrågorna
bör därför tas upp till behandling i detta sammanhang.

I propositionen framhåller departementschefen att såväl de föreslagna

SkU 1978/79: 55

94

inkomstskattelättnaderna som de i proposition 95 om den kommunala
ekonomin föreslagna ökade överföringarna till kommunsektorn måste finansieras.
Totalkostnaden för de olika reformerna beräknas till ca 4450
milj. kr. 1 propositionen redovisas konkreta inkomstförstärkningar om
sammanlagt ca 1 850 milj. kr., varom förslag numera i olika propositioner
förelagts riksdagen. Beslut om dessa inkomster avses skola fattas redan i
vår, medan frågan om hur återstående ca 2 600 milj. kr. skall täckas enligt
departementschefen bör hållas öppen till i höst i avvaktan bl. a. på en
snabbutredning som tillsatts om olika former av bruttobeskattning.

Skatteutskottet delar uppfattningen - som också uttryckts såväl av
finansutskottets majoritet som av ledamöterna Molin och Wästberg i deras
avvikande mening till finansutskottets yttrande över propositionen (se
bilaga 1) - att de aktuella reformerna som helhet bör finansieras genom
skattehöjningar på andra områden. Till det konkreta förslag som nu hänskjutits
till utskottet, nämligen en höjning av stämpelskatten i vissa fall,
återkommer utskottet längre fram. Utskottet förutsätter vidare att de andra
utskott som har att behandla regeringens framlagda förslag till inkomstförstärkningar
beaktar vikten av att den totalfinansiering, som såväl finans-
som skatteutskottet förordar, uppnås.

Goda skäl talar enligt utskottets mening för att riksdagen nu i vår nöjer
sig med att slå fast att en totalfinansiering skall ske, men att beslutet om i
vilken form återstående 2 600 milj. kr. skall tas in får anstå till hösten. Till
dess skall utredningen om olika former av bruttobeskattning ha redovisat
ett material som kan belysa de valmöjligheter som finns. Vidare kan
beslutet då sättas in i ett mer aktuellt konjunkturpolitiskt sammanhang.
För ett sådant uppskov till hösten med finansieringsbeslutet har också
finansutskottet uttalat sig.

Frågan är då om detta också bör leda till att man i enlighet med yrkandet
i motionen 2432 väntar med beslutet om skatteskala m. m. Skatteutskottet
instämmer emellertid på den punkten i det resonemang som förs av ledamöterna
Molin och Wästberg i finansutskottets yttrande. De framhåller i
sin avvikande mening att det för arbetsmarknadens parter är viktigt att
förutsättningarna i form av inkomstskattelättnader är kända när avtalsförhandlingarna
skall inledas. Om riksdagens beslut kommer först i november
eller december, vilket erfarenhetsmässigt är fallet när skattebeslut fattas
under hösten, är detta ett avgjort handikapp. I år gäller också att gällande
avtal löper ut redan i slutet av oktober, vilket innebär att det är mer
angeläget än någonsin att förhandlingsstarten inte onödigtvis fördröjs.
Utskottet noterar också att ledande företrädare för bl. a. TCO har uttalat
att de i propositionen föreslagna marginalskattelättnaderna utgör ett lämpligt
första steg.

Mot denna bakgrund anser inte skatteutskottet att beslutet om skatten
på 1980 års inkomster m. m. bör uppskjutas. Som redovisats i det föregående
har utskottet funnit propositionens förslag i dessa delar väl avvägda och

SkU 1978/79:55

95

tillstyrker dem. Detta innebär samtidigt avslag på de yrkanden i motionerna
som innebär krav på uppskov med, avslag på eller ändring i propositionsförslagen
om marginalskattelättnader, marginalskattespärr eller åtgärder
som sammanhänger med förenklingen av det kommunala skatteunderlaget.

Utskottet kommer (= majoriteten s. 53-s. 55) i frågan.

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt propositionens förslag
om en sänkning av marginalskatterna i ett brett skikt av inkomstskalan.
Därigenom minskar också de sammanlagda marginaleffekterna av skatter
och inkomstprövade bidrag m. m. Trots detta torde marginaleffekterna i
flera situationer fortfarande kunna bli mycket höga. Åtgärder mot dessa får
emellertid i första hand avse de bidragsformer m. m. som ger upphov till
dem.

De negativa (= majoriteten s. 55-s. 56) makarna förvärvsarbetar.

Förslaget i propositionen innebär att skattereduktionen anpassas till det
höjda kommunala grundavdraget så att avtrappning sker med 30% av
skillnaden mellan 6000 kr. och den lägre taxerade inkomsten. Utskottet
har tidigare i detta betänkande tillstyrkt detta förslag som en del i anpassningen
till det förenklade kommunala skatteunderlaget. Kravet på oförändrade
regler i detta hänseende, som framförs i s-motionen 2433, avstyrks
därmed.

Nils Hörberg (fp) (= majoriteten s. 56-s. 58) utskottet

anfört.

Vid beräkning av beskattningsbar B-inkomst gäller, som nämnts, f. n. en
friregel avseende ett belopp om 2000 kr. Om ena maken inte haft annan
inkomst än B-inkomst. Kan denna uppgå till 4 500 kr. utan att B-inkomsten
läggs samman med makens A-inkomst vid debitering av skatt. I propositionen
föreslås att 4 500 kr. av vardera makens inkomst alltid skall behandlas
som A-inkomst. Förslaget har tillkommit för att förhindra skärpt beskattning
när det statliga grundavdraget avskaffas, och utskottet har tidigare i
detta betänkande tillstyrkt det som en del i förenklingen av det kommunala
skatteunderlaget.

Ingegerd Troedsson (m) (= majoriteten s. 58-s. 62)

nämnda lag.

I propositionen föreslås, till följd av höjningen av det kommunala grundavdraget
till 6000 kr., att beloppsgränsen för skattskyldighet här i riket för
pension från den allmänna försäkringen räknas upp till samma nivå. Utskottet
har tidigare i detta betänkande tillstyrkt detta förslag som ett led i
anpassningen till det förenklade kommunala skatteunderlaget. Kravet på
oförändrade regler i detta hänseende, som framförs i s-motionen 2433,
avstyrks därmed.

Bo Lundgren m. fl. (= majoriteten s. 62—s. 67) gåvor m. m.

I propositionen framläggs också förslag om en begränsad avdragsrätt för

SkU 1978/79:55

96

gåvor. Avdrag skall enligt detta medges för gåvor till organisationer som
antingen utövar internationell biståndsverksamhet eller som verkar för
internationellt samförstånd eller för respekt för de mänskliga rättigheterna.
Avdrag medges endast för gåvor om minst 200 kr. och högst 2000 kr. per
givare. Avdraget medges i form av skattereduktion med 50% av det
avdragsgrundande gåvobeloppet.

Frågan om avdragsrätt för gåvor har under en lång följd av år varit uppe
till behandling i riksdagen, men först i trepartiregeringens regeringsförklaring
hösten 1976 preciserades att sådan avdragsrätt skulle införas "för
gåvor till ideella och humanitära ändamål”. Propositionen 160 förverkligar
alltså på denna punkt trepartiregeringens tankegångar.

Mot avdragsrätt för gåvor har tidigare åberopats såväl principiella skäl
som svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande gränsdragning melian
organisationer till vilka bidrag kan ges med avdragsrätt och övriga mottagare.
Genom avgränsningen till organisationer som driver sin ideella eller
humanitära verksamhet med internationell inriktning undviks till största
delen de gränsdragningsproblem som tidigare påtalats. Genom att utforma
avdragsrätten som en reduktion av slutskatten undviks också att den s. k.
avdragsprogressiviteten kommer in i bilden; avdragsrätten har i propositionsförslaget
samma värde oberoende i vilket inkomstskikt givaren befinner
sig.

Naturligtvis kan det alltid hävdas att införande av en ny avdragsrätt även
om den är begränsad innebär att skattesystemet blir ytterligare något
krångligare. Enligt utskottets mening får emellertid denna synpunkt inte
drivas dithän att den blir ett absolut hinder för varje reform, hur angelägen
den än må vara i övrigt. Utskottet menar att fördelarna av att ge en
stimulans till den ideella och humanitära verksamhet som det här är fråga
om väl uppväger de begränsade nackdelar som förslaget om gåvoskattereduktion
i propositionens utformning fortfarande kan ha. Med avstyrkande
av de avslagsyrkanden som finns i motionerna tillstyrker utskottet
alltså propositionen i denna del. Eftersom den starka begränsningen av
mottagarkretsen utgjort ett av skälen varför utskottet ansett sig kunna
tillstyrka förslaget, avstyrker utskottet däremot de krav som framförs i
m-motionen 2349 och i motionen 1716 av Filip Fridolfsson (m) om att
förslag om en vidare avdragsrätt skyndsamt skall föreläggas riksdagen.

I propositionen (= majoriteten s. 68) från gåvoskatt.

Förslaget i propositionen bygger på ett betänkande (Ds B 1977:2) av
utredningen om avdrag för gåvor och har i regel tillstyrkts av remissinstanserna.
Även utskottet biträder förslaget. De önskemål om en viss vidgning
av arvsskattebefrielsen som kan ligga i motionen 2433 bör få anstå till dess
den närmare innebörden därav kunnat belysas. Detta bör emellertid inte
hindra att beslut nu fattas om arvsskattebefrielse för den homogena grupp
av trossamfund och församlingar som propositionens förslag tar sikte på.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag i detta stycke

SkU 1978/79:55

97

och avstyrker bifall till motionerna 2365 och 2435 såvitt nu är i fråga.
Motionen 2433 får i vad den avser frågan om arvsskattefrihet anses besvarad
genom vad utskottet anfört.

I propositionen (= majoriteten s. 68-s. 69)

stämpelskattehöjningen.

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat sin syn på finansieringen
av de aktuella reformerna i propositionerna 160 och 95. Till följd av detta
anser sig utskottet nu böra tillstyrka förslaget om stämpelskattehöjning.
Denna bör träda i kraft den 1 juli 1979. Detta innebär också att utskottet
tillstyrker bifall till s-motionen 1730 och avstyrker m-motionen 2349 i
denna sistnämnda del.

Genom detta ställningstagande och genom att utskottet, i likhet med
finansutskottet, förordar att reformpaketet skall totalfinansieras anser sig
utskottet ha tillgodosett det yrkande i s-motionen 2433 som går ut på att
staten bör ges full täckning för kostnaderna för skatteomläggningen inklusive
de som aktualiserats i propositionen 95. Beslutet om den exakta
formen för att täcka det återstående finansieringsbehovet bör emellertid
anstå till i höst. Vad särskilt angår den i s-motionen aktualiserade finansieringsmetoden
vill utskottet erinra om att ett av skälen för ett uppskov
med finansieringsbeslutet just är att frågan om verkningarna av olika
former av bruttoskatter, däribland produktionsfaktorskatt, f. n. är föremål
för en snabbutredning. Denna utredning skall redovisa ett material som
kan vara till ledning för statsmakternas ställningstagande till finansieringsfrågan
i höst. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2433 i nämnda
del i den mån den inte kan anses besvarad med vad utskottet anfört.

Av vad (= majoriteten s. 69-s. 70) vara oförändrat.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort utgå,

och dels att utskottets hemställan under momenten 2, 3,4 och 42 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande beskattningen av 1980 års inkomster och det kommunala
skatteunderlaget

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79: 1622 yrkandena 2 och
3 samt med avslag på motionerna 1978/79:2365 i motsvarande del, 1978/
79:2432 yrkandena 3 och 4, 1978/79:2433 yrkandena 1 (delvis), 2, 4 (delvis),
5 (delvis), 6-8, 9 (delvis), 12 och 13 och 1978/79:2435 yrkandena 8, 9
och 15 bifaller propositionen i denna del;

3. beträffande skattelättnad för vissa gåvor

att riksdagen med avslag på motionerna 1978/79: 2365 i motsvarande del,
1978/79:2349 yrkandet 6. 1978/79:2432 yrkandet 2, 1978/79:2433 yrkandena
3, 4 i denna del, 5 i denna del, 9 i denna del, 10 och 14 och 1978/79:
2435 yrkandet 12 bifaller propositionen i denna del;

4. beträffande arvsskattefrihet

att riksdagen med avslag på motionen 1978/79: 2365 i motsvarande del,
7 Riksdagen 1978179. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79:55

98

motionen 1978/79:2435 yrkandet 13 och motionen 1978/79:2433 yrkandet
11 bifaller propositionen i denna del;

42. beträffandeförfattningsförslagen

att riksdagen antar de i propositionens hemställan under momenten 1 —
11 och 13—15 intagna författningsförslagen.

Särskilda yttranden

1. av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark och Curt Boström (samtliga s) som anför följande:

Utfallet av de indexreglerade skatteskalorna för 1979 visar enligt vår
uppfattning klart att systemet inte ger ett rättvist inflationsskydd av skatteskalan.
Indexregleringen beaktar inte omfattningen av löneökningarna
och än mindre hur löneökningarna fördelas på inkomsttagarna. Härigenom
får skattskyldiga med större inkomster en överkompensation som bidrar
till att kraftigt öka klyftorna människorna emellan och skärpa de fördelningspolitiska
orättvisorna. Vi vidhåller således den uppfattning vi tidigare
gett uttryck åt, nämligen att den automatiska indexregleringen av skatteskalorna
bör upphävas. Med hänsyn till att frågan om beskattningen av
1980 års inkomster blir föremål för ny riksdagsbehandling i höst har vi
ansett oss kunna nu avstå från reservation i denna liksom i andra frågor
beträffande vilka vi framfört förslag i motioner.

2. av Bo Lundgren (m) och Ingegerd Troedsson (m) som anför:

I motionen 1721 av Göthe Knutsson och Georg Danell (båda m) yrkas att
högsta avdragsgilla belopp för underhållsbidrag till barn minst skall motsvara
beloppet för det under inkomståret gällande bidragsförskottet. Motionärerna
begär vidare att underhållsbidrag och bidragsförskott till barn i
fråga om förmånstagare och skatteplikt skall jämställas med barnpension.
Innebörden härav är att bidraget respektive förskottet beskattas hos barnet.

Utskottet har inte förklarat sig berett biträda yrkandena i motionen med
hänvisning till att frågan om samhällets stöd till ensamstående föräldrar
f. n. är föremål för särskild utredning. Vi förutsätter att hithörande, för
många underhållsskyldiga utomordentligt brännande frågor skyndsamt
kommer att behandlas av denna utredning och att förslag snarast föreläggs
riksdagen.

3. av Bo Lundgren (m) och Ingegerd Troedsson (m) som anför:

I motionsyrkanden framförs krav på uppräkning av fribeloppet för kapitalinkomster
och försäkringsavdraget samt föreslås att sparavdrag även
skall medges i andra inkomstslag än kapital.

Yrkandena motiveras i det första fallet av den fortgående inflationens
urholkning av medgivna avdrags värde och i det andra av rättviseskäl. Det
finns enligt vår mening anledning att se över de avdragsgränser som finns i

SkU 1978/79:55

99

skattesystemet och vidta sådana förändringar som kan vara motiverade
med hänsyn till inflationen.

Det utrymme som i nuläget kan användas för förändringar i skattesystemet
måste emellertid i första hand tillgodose nödvändiga justeringar av
statskatteskalan i syfte att nedbringa marginalskatterna.

4. ^v ledamoten Nils Hörberg (fp) som anför:

Betr. finansieringen av inkomstskattesänkningar

Finansiering av omfattande sänkningar av marginalskatter m. m. är nödvändig.
Det går inte att fortsätta belasta budgeten med ytterligare underskott
i det läge vi kommer att befinna oss under de närmaste åren.

När finansiering av inkomstskattesänkningar diskuteras, brukar höjningar
av andra skatter alltid komma på tal - oftast så som den enda finansieringslösningen.
Motion 2366 skisserar emellertid andra dellösningar för
finansieringen. Det finns inom våra nuvarande beskattningssystem ”orättvisa”
skatteförmåner, som om de borttogs eller minskades skulle betyda
icke oväsentliga intäktsökningar för stat och kommun.

Motionen skisserar sju sådana ”förmånsregler” som efter snabbutredning
skull kunna reduceras så, att det första året efter vederbörliga riksdagsbeslut
skulle kunna ge samhället inkomstförstärkning med ca. 1 miljard
kronor. En successiv avveckling av vissa av skatteförmånerna blir
nödvändig t. ex. under en femårsperiod, varefter samhällets inkomstförstärkning
skulle kunna röra sig om drygt 2,5 miljarder per år. De ”förmånsområden”
inom vilka motionen förordar begränsningar är:

Åtgärd	Effekt i miljoner kr.
	per år från
	första året	efter fem år
Slopande av rätt till avdrag för frivilliga periodiska under-
stöd, netto ca.	40	40
Omvandling av ränteavdrag från inkomsten till reduktion
av skatten med 50%, ca.	340	1700
Avveckling av hemmamakeskattereduktionen för barnlösa
hemmamakar födda efter 1929, ca.	50	150
Minskade skatteförmåner vid vinst p. g. a. fastighetsför-
säljning, ca.	350	350
Förbjuden rätt till avdrag för företagens representations-
kostnader och avgifter till arbetsgivarorg., ca.	400	400
Total inkomstförstärkning för samhället, ca	1 180	2640

Avveckling av ”orättvisa” skatteförmåner

— ger staten icke oväsentlig inkomstförstärkning som kompensation för
föreslagna sänkningar av inkomstskatten

- belastar i stort skattebetalare, som kan bära skatteskärpningen

- kan inte bli inflationsdrivande

— gör det mindre nödvändigt att höja allmänna konsumtionsskatter, vilka
senare skulle drabba de ekonomiskt sämst ställda i samhället och dra
med sig behov av kompenserade insatser.

Som personlig synpunkt vill jag anföra att det finns anledning att vid
finansieringsdiskussioner i anslutning till sänkta marginalskatter m. m. beakta
den möjlighet som reduktion av vissa skatteförmåner kan ge.

SkU 1978/79: 55

100

Finansutskottets yttrande Bilaga i

1978/79:1 y

över propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m., jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut 1979-04-03 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen 1978/79: 160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m., jämte motioner i vad avser finansutskottets
ämnesområde.

Finansutskottet får anföra följande.

När finansutskottet senast i mer samlad form bedömde de ekonomiska
perspektiven för vårt land framöver (FiU 1978/79: 20) inskärpte
utskottet behovet av att noga följa utvecklingen. Utskottet konstaterade
att det rådde osäkerhet i fråga om utvecklingstendenserna på flera viktiga
områden. Vad som därefter inträffat inskärper ytterligare vikten
av vad utskottet då anförde. Den förvärrade oljekrisen kan nu konstateras
få betydande återverkningar på den internationella ekonomin. I
Sverige har den ekonomiska uppgången fortsatt, vilket understryker
betydelsen av att den ekonomiska politiken sköts med kraft och skicklighet.
Riskerna för ökande balansproblem och snabbt stigande inflation
under loppet av år 1979 kan nu sägas vara än kraftigare markerade än
vad utskottet fann i början av året. Det snabbt stigande budgetunderskottet,
vars effekter utskottet varnade för i februari månad, synes nu
komma att öka ytterligare, vilket kommer att förvärra de balansproblem
vi står inför. Utskottet återkommer till avvägningsproblemen på
såväl kortare som längre sikt i samband med behandlingen av den reviderade
finansplanen senare i vår.

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land framöver är i väsentlig mån
beroende av att vi kan åstadkomma en balanserad utveckling av priser
och löner. Det är statsmakternas uppgift att genom en aktiv inflationsbekämpning
och väl avvägda skattejusteringar skapa goda förutsättningar
för parternas avtalsförhandlingar. Den nu förda regeringspolitiken
brister emellertid i båda dessa hänseenden. Inflationsbekämpningen
drivs inte med tillräcklig kraft och konsekvens. Än allvarligare
är att det förslag till åtgärder på skatteområdet som regeringen lagt
fram i propositionen 160 inte lägger en god grund för en lugn avtalsrörelse.

En sänkning av de direkta skatterna för hushållen utgör enligt utskottets
mening ett ofrånkomligt led i en politik som syftar till fortsatt
balanserad ekonomisk tillväxt. Genom en väl avpassad skatteomlägg -

SkU 1978/79: 55 Bilagal

101

ning kan vi skapa förutsättningar för att den kommande avtalsrörelsen
skall ge ett resultat som bidrar till en sådan balanserad uppgång i vår
ekonomi. Genom skattesänkningar kan löntagarna tillförsäkras en viss
ökning av sina disponibla inkomster utan att detta behöver leda till så
stora avtalsmässiga löneökningar att vår internationella konkurrenskraft
försvagas. Man kan dessutom genom sänkningar av direktskatten minska
de nu så betydande marginaleffekterna i skattesystemet. En förutsättning
för att en skatteomläggning skall ha dessa effekter på avtalsrörelsen
är emellertid att den ges en sådan fördelning att den verkligen
underlättar parternas arbete. Utskottet nödgas konstatera att den fördelning
av skattesänkningarna som följer av förslaget i propositionen
inte har denna effekt.

För att ett beslut om skatteomläggning skall ha avsedd verkan, nämligen
att gynnsamt påverka förutsättningarna för ett nytt avtal, är det
vidare av vikt att parterna på arbetsmarknaden vet vilka kompenserande
finansieringsåtgärder som skatteomläggningen ger upphov till. Denna
fråga lämnas emellertid öppen i regeringsförslaget. Man antyder flera
olika vägar, varvid effekterna av de skilda alternativen blir klart olika
på företagens lönebetalningsförmåga och hushållens realt disponibla inkomster.
Enligt utskottets mening bör man därför fatta beslut om sänkningar
av den direkta skatten samtidigt med att man beslutar om finansieringen.
Detta understryks med kraft i partimotionerna från centerpartiet
(2432) och socialdemokraterna (2433).

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening olämpligt
att riksdagen fattar beslut beträffande viss del av skatteomläggningen
i vår och andra delar i höst. Mot ett sådant förfarande talar såväl
behovet av att senare under året bättre kunna bedöma de ekonomiska
utsikterna inför 1980 och 1981 som att skatteomläggningen måste kunna
bedömas i sin helhet av avtalsparterna. Till saken hör även att frågan
om införande av en s. k. produktionsfaktorskatt är föremål för utredning
med sikte på att tidigt i höst redovisa ett preliminärt material.

Enligt finansutskottets mening bör riksdagen sålunda avvisa förslaget
till ny skatteskala i propositionen och hemställa hos regeringen att nytt
förslag föreläggs riksdagen för beslut i höst. Därmed skulle yrkandet 3
i motionen 2432 vara tillgodosett.

Riktpunkten vid utarbetandet av ett nytt förslag bör vara en sänkning
av de direkta skatterna som ges en sådan profil att den verkligen
underlättar avtalsrörelsen. Förslaget bör sikta till att dämpa marginalskatterna
i ett brett skikt av inkomstskalan och göra det på ett sådant
sätt att särskilt de lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas.

En annan utgångspunkt för arbetet med det nya förslaget till skatteomläggning
bör vara att det totalfinansieras. Det stora underskottet i
statens budget utgör i en uppåtgående konjunktur ett starkt orosmoment.
Det är därför en självklar utgångspunkt att beslut som minskar
8 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Nr 55

SkU 1978/79: 55 Bilagal

102

statsinkomsterna liksom nya åtaganden på utgiftssidan fullt ut kompenseras
genom motsvarande inkomstförstärkningar.

Finansutskottet har vid sin inledda beredning av propositionen 95
om den kommunala ekonomin och de motioner som väckts med anledning
av propositionen funnit det nödvändigt att beslut om reformeringens
inriktning och omfattning fattas redan nu i vår. Detta är nödvändigt
med hänsyn till kommunernas ekonomiska planering. Regeringen
har i propositionerna 115, 160 och 202 lagt fram förslag om
inkomstförstärkningar som täcker kostnaderna för den kommunalekonomiska
reformen för år 1980. Förslag om andra inkomstförstärkningar
har väckts i motioner. Det tillkommer inte finansutskottet att bereda
de sålunda framlagda förslagen.

Finansutskottet vill i sammanhanget påpeka att regeringen i propositionen
95 redovisar förslag om förenklad beräkning av det kommunala
skatteunderlaget. De härav följande lagförslagen läggs fram i propositionen
160. Den lösning av frågan som regeringen föreslagit är direkt
knuten till utformningen av skatteomläggningen för 1980. I motionerna
2371 (s) och 2433 (s) yrkas avslag på regeringens förslag. För att få en
samlad behandling av frågan överlämnas härmed yrkandet 6 i motionen
2371 av finansutskottet till skatteutskottet.

En konsekvens av utskottets ställningstagande att regeringens förslag
till skattereform för 1980 bör avvisas blir att beslut i frågan om förenklad
beräkning av det kommunala skatteunderlaget inte heller kan
fattas under våren. Ett nytt förslag från regeringen om inkomstskatteskalor
m. m. för 1980 bör således även inkludera den här berörda frågan.

I motionen 2349 (m) tas upp möjligheterna att i ökad utsträckning
använda sparstimulerande åtgärder i konjunkturpolitiskt syfte i stället
för skattehöjningar. Motionärerna erinrar om de förslag som tidigare
tagits upp i motionen 1108 och för därutöver nu fram tanken på emission
av ett särskilt sparobligationslån med förmånliga villkor för att öka
hushållssparande!.

Utskottet vill instämma med motionärerna i det betydelsefulla i att
söka uppnå ett ökat sparande i samhället, inte minst ett ökat hushållssparande.
Åtgärder i denna riktning torde komma att erfordras framöver
även med en totalfinansiering av den nu aktuella skatteomläggningen,
något som finansutskottet i det föregående kraftigt understrukit
behovet av. Vad gäller de konkreta förslag motionärerna hänvisar
till har de som väckts i motionerna 1113 och 1612 (med motivering i
motionen 1108) på finansutskottets hemställan (FiU 1978/79: 27) nyligen
avvisats av riksdagen. Vad gäller förslaget om ett särskilt till hushållen
riktat sparobligationslån med kort löptid prövas dessa frågor
fortlöpande av riksgäldsfullmäktige. Någon särskild hemställan till vare

SkU 1978/79: 55 Bilaga 1

103

sig regeringen eller riksgäldsfullmäktige torde mot denna bakgrund inte
vara erforderlig.

I motionen 2349 begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av
att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen. Finansutskottet underströk
allvaret i det statsfinansiella läget i betänkandet över årets finansplan
och budgetförslag (FiU 1978/79: 20). Det torde finnas anledning
återkomma till frågan vid utskottets behandling av det reviderade budgetförslaget
senare i vår. Perspektiven rörande den kommunala ekonomin
tar utskottet upp i ett särskilt betänkande med anledning av propositionen
95 med tillhörande motioner. Något särskilt riksdagens tillkännagivande
erfordras enligt utskottets mening inte i nu förevarande sammanhang.

Stockholm den 24 april 1979
På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton
Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Rune Rydén (m),
Göthe Knutson (m) och Axel Kristiansson (c).

Avvikande meningar

1. av Björn Molin och Olle Wästberg i Stockholm (båda fp) som anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”När finansutskottet”
och på s. 3 slutar med ”berörda frågan” bort ha följande lydelse: I

propositionen 1978/79: 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m., framhåller föredragande statsrådet att såväl de föreslagna
inkomstskattelättnaderna som de i proposition 95 om den kommunala
ekonomin föreslagna ökade överföringarna till kommunsektorn
måste finansieras. Totalkostnaden för de olika reformerna beräknas till
ca 4 450 milj. kr. I propositionen redovisas konkreta inkomstförstärkningar
om sammanlagt ca 1 850 milj. kr., varom förslag numera också
i olika propositioner förelagts riksdagen.

Beträffande det återstående finansieringsbehovet framhåller föredraganden
att det i dagens skattesystem väsentligen endast finns två möjligheter
att täcka det, nämligen antingen genom en höjning av mervärdeskatten
eller genom en höjning av någon arbetsgivaravgift. I riksdagen
har emellertid också framförts förslag om införande av en ny
skatteform, som kallats allmän produktionsfaktorskatt. En utredning
om olika former av bruttoskatten har därför tillkallats, med uppgift att

SkU 1978/79: 55 Bilagal

104

redovisa de valmöjligheter som finns och konsekvenserna av olika lösningar.
Utredningen skall arbeta skyndsamt och en preliminär redovisning
bör föreligga i sådan tid att den kan vara till ledning vid statsmakternas
ställningstagande till finansieringsfrågan i höst. I denna situation
bör, enligt föredraganden, valet av finansieringskälla nu anstå samtidigt
som det betonas att omläggningarna i sin helhet bör finansieras.

I motionen 2433 (s) hävdas att de utgiftsökningar som är förenade
med skatteomläggningen kräver en inkomstförstärkning på åtminstone
samma belopp. I motionen föreslås att riksdagen nu gör ett ”uttalande”
om att kostnaderna för en skatteomläggning skall finansieras genom ett
skatte- och avgiftsuttag på produktionen som ger staten full täckning
för de kostnader som är förenade med skatteomläggningen. Också i
motionen 2433 förutsätter man att det definitiva beslutet med åtföljande
lagändringar om finansieringarna av skatteomläggningarna tas av
riksdagen i höst.

I motionen 2432 (c) föreslås att hela beslutet om skatteskala i den
statliga inkomstskatten för 1980 skjuts upp till hösten och att beslut
om finansieringarna av skatteomläggningen då självfallet också skall tas
i höst. I motionen framhålls f. ö. att man inte bör finansiera ordinarie
statliga utgifter via socialförsäkringssystemet.

I motionen 2349 (m) avvisas uppfattningen att det i nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella läge skulle vara nödvändigt att en
skatteomläggning i allt väsentligt måste finansieras genom skattehöjningar
på andra områden. Man påpekar i motionen att behovet av
skattehöjningar under 1980 är helt avhängigt av konjunkturutvecklingen
i stort och att några bestämda uttalanden i fråga om finansieringen
därför inte kan göras nu.

Enligt finansutskottets mening är det, så som framhållits i propositionen
och i några av motionerna, nödvändigt att kompensera statsbudgeten
såväl för inkomstbortfallet till följd av en fortsatt reformering av
inkomstskatten som för utgiftsökningarna i fråga om den kommunala
skatteutjämningen m. m. En utebliven finansiering leder eljest till en
oförsvarlig ökning av det redan stora budgetunderskottet. Utskottet anser
därför att riksdagen nu bör uttala sig för att de aktuella reformerna
i sin helhet finansieras. Om regeringens förslag till höjningar av vissa
skatter och avgifter godtas av riksdagen har ett belopp om ca 1 850
milj. kr. täckts in. För att täcka återstående finansieringsbehov torde
i dagens skattesystem, så som framhålls i propositionen, endast två
skatteformer komma i fråga, nämligen mervärdeskatten eller någon arbetsgivaravgift.
Ett nytt alternativ kan möjligen vara den s. k. allmänna
produktionsfaktorskatt som föreslagits i motionerna 1697 och 2433.

Regeringen har tillkallat en särskild utredning om olika former av
bruttoskatter. Denna utredning, som redan inlett sitt arbete, skall bl. a.
närmare belysa konsekvenserna av införande av en produktionsfaktor -

SkU 1978/79: 55 Bilaga 1

105

skatt och jämföra dess verkningar med nu existerande skatteformer.
Utredningen skall arbeta skyndsamt och ett preliminärt material skall
redovisas i sådan tid att det kan vara till ledning för statsmakternas
ställningstagande till finansieringsfrågan nu i höst. Med detta underlag
bör det då vara möjligt att bättre bedöma vilken form av indirekt beskattning
som skall väljas för att täcka det föreliggande finansieringsbehovet.

Mot denna bakgrund delar finansutskottet den bedömning som görs
såväl i propositionen som i motion 2433, nämligen att det definitiva
finansieringsbeslutet bör anstå till i höst. Riksdagen bör inte nu binda
sig i fråga om valet av finansieringskälla, utan inskränka sig till uttalandet
att reformerna i fråga om den statliga inkomstskatten och den
kommunala ekonomin i sin helhet bör finansieras och att beslut om
hur finansieringen skall ske bör fattas i höst.

I motionen 2432 föreslås att inte bara finansieringsbeslutet utan också
beslutet om den statliga inkomstskattens utformning skall uppskjutas
till i höst. Finansutskottet vill emellertid erinra om att det för arbetsmarknadens
parter är viktigt att förutsättningarna i form av inkomstskattelättnader
är kända när avtalsförhandlingarna skall inledas. Om
riksdagens beslut kommer först i november eller december, vilket erfarenhetsmässigt
är fallet när skattebeslut fattas under hösten, är detta
en nackdel. I år gäller också att gällande avtal löper ut redan i slutet
av oktober, vilket innebär att det är mer angeläget än någonsin att förhandlingsstarten
inte onödigtvis fördröjs. Utskottet vill vidare betona
att bl. a. ledande företrädare för TCO uttalat att marginalskattelättnader
av den omfattning propositionen föreslår är ett minimum för att ge
en god grundval för löneavtalen. Till sist kan utskottet också konstatera
att ett beslut om sänkta marginalskatter nu i vår överensstämmer med
trepartiregeringens regeringsförklaringar såväl hösten 1976 som hösten
1978.

I och för sig kunde det då hävdas att även frågan om reformernas
finansiering är ett viktigt inslag i avtalsförhandlingarnas förutsättningar
och att ett beslut även på denna punkt borde fattas redan nu i vår. Som
utskottet redovisat står det emellertid klart att ytterligare faktamaterial
behövs för att riksdagen skall kunna fatta ett väl underbyggt beslut på
denna punkt. Inte minst från löntagarorganisationernas sida har man
efterlyst den ytterligare belysning av de olika tänkbara alternativen som
nu skall ges genom den snabbutredning som tillkallats. Även konjunkturpolitiska
skäl kan anföras för att vänta med ställningstagandet till
finansieringsfrågan i de delar bruttoskatter skall utnyttjas.

I debatten efter det att propositionen framlagts har emellertid den
åsikten framkommit att ett beslut om inkomstskatteskalan m. m. inte
kan fattas i vår därför att finansieringsfrågan inte är i detalj löst. Från
regeringens sida har därvid uttalats att man är beredd att medverka till

SkU 1978/79: 55 Bilaga I

106

ett beslut om finansieringen av hela reformpaketet vid innevarande
riksmöte, om det visar sig att majoritet finns för detta. Finansutskottet
anser på angivna grunder att finansieringsbeslutet bör anstå och att
riksdagen nu endast bör uttala att en fullständig finansiering är nödvändig
i höst. Finansutskottet förutsätter dock att skatteutskottet prövar
en annan lösning i fråga om tidpunkt för finansiering, om en sådan lösning
trots allt visar sig mest ändamålsenlig för att säkerställa att ett
beslut om skatteskalan m. m. fattas nu i vår.

Finansutskottet vill i sammanhanget påpeka att regeringen i propositionen
95 redovisar förslag om förenklad beräkning av det kommunala
skatteunderlaget. De härav följande lagförslagen läggs fram i propositionen
160. Den lösning av frågan som regeringen föreslagit är direkt knuten
till utformningen av skatteomläggningen för 1980. I motionerna
2371 (s) och 2433 (s) yrkas avslag på regeringens förslag. För att få en
samlad behandling av frågan överlämnas härmed yrkandet 6 i motionen
2371 av finansutskottet till skatteutskottet. Finansutskottet tillstyrker
från sina utgångspunkter förslaget i propositionen till förenklad
skatteberäkning.

2. av Rune Rydén och Göthe Knutson (båda m) som anför:

Finansutskottet kommer senare i samband med sin behandling av
kompletteringspropositionen att få tillfälle att mer i detalj behandla
utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin på kortare och längre
sikt. Att regeringen i propositionen 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten
m. m. och i propositionen 95 om den kommunala ekonomin
inte sökt sätta in där framlagda förslag i ett vidare samhällsekonomiskt
perspektiv är i och för sig att beklaga. En sådan analys finns
däremot i moderata samlingspartiets motion 1978/79: 2349.

Enligt vår uppfattning förutsätter en utveckling, som kommer ens i
närheten av de förhållandevis optimistiska beräkningarna i 1978 års
långtidsutredning, att skattepolitiken ges en sådan utformning, att den
möjliggör reala inkomstförbättringar efter skatt för den yrkesverksamma
delen av befolkningen. Detta förutsätter en långtgående återhållsamhet
med offentliga utgifter för att eliminera behovet av skattehöjningar.
Det förutsätter vidare en sådan utformning av skattepolitiken
att det lönar sig att arbeta och att arbete, företagande, initiativ och sparande
stimuleras.

Förslagen i proposition 160 i fråga om en nedjustering av marginalskatterna
samt om tillskapandet av ett marginalskattetak kan enligt vår
bedömning ses som ytterligare steg i en sådan politik och en fortsättning
av den reformering som inleddes av den borgerliga trepartiregeringen
genom skatteomläggningarna för 1977 och 1978 samt genom indexregleringen
av skatteskalan. Riksdagen bör enligt vår uppfattning under

SkU 1978/79: 55 Bilagal

107

våren fatta beslut i dessa frågor. Att som utskottets majoritet av socialdemokrater
och centerpartister förordar skjuta upp ett beslut till hösten
om utformningen av skatteskalorna för 1980 är enligt vår bedömning
inte meningsfullt. Det är tvärt om angeläget att t. ex. partema på arbetsmarknaden
på ett så tidigt stadium som möjligt har kännedom om de
skatteregler som kommer att gälla under nästa år för att därigenom
kunna göra de överväganden som erfordras inför slutandet av nya avtal.

Vad gäller finansieringen av en skatteomläggning kan däremot denna
fråga med fördel skjutas till hösten, när vi vet mer om den ekonomiska
utvecklingen under 1980. Behovet av skatteåtgärder är beroende av såväl
den interna som den externa ekonomiska utvecklingen liksom av
löne- och kostnadsutvecklingen i övrigt. Målet bör vara att några skattehöjningar
inte alls skall ske.

SkU 1978/79: 55

108

Socialforsäkringsutskottets yttrande Bilaga 2

1978/79: 2 y

över viss del av propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m. jämte motion

Till skatteutskottet

Genom beslut den 3 april 1979 har skatteutskottet berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över dels propositionen 1978/79:
160 om fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m., punkterna 13 och
14 i hemställan, dels den i anledning av propositionen väckta motionen
1978/79: 2433 av Olof Palme m. fl. (s) i motsvarande del (yrkandena
12 och 13).

Försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa, har rätt till sjukpenning
om han har en årlig förvärvsinkomst som uppgår till minst
4 500 kr. eller är s. k. hemmamake. Med hemmamake avses sådan försäkrad
som har en arbetsinkomst som understiger 4 500 kr. om året men
som är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat
fall, stadigvarande sammanbor med barn under 16 år eller med någon
som han tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med.
För varje sjukpenningförsäkrad förvärvsarbetande fastställer försäkringskassan
en sjukpenninggrundande inkomst. Härmed avses den inkomst
i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad som
den försäkrade kan antas komma att få under det närmaste året.

Fr. o. m. år 1974 är sjukpenningen skattepliktig och pensionsgrundande.
I samband med denna reformering av sjukpenningförsäkringen
höjdes den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till försäkringen från
1 800 kr. till 4 500 kr. (prop. 1973: 46, SfU 1973: 21, rskr 197). Föredragande
departementschefen anförde i anslutning härtill att den nedre
inkomstgränsen tämligen nära följt deklarationspliktsgränsen alltsedan
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen infördes och att gränserna
för å ena sidan deklarations- och skatteplikt och å andra sidan tillhörighet
till sjukpenningförsäkringen borde överensstämma. För en höjning
av inkomstgränsen talade enligt departementschefen också den allmänna
löneutvecklingen sedan år 1962 då gränsen om 1 800 kr. bestämdes.

I lagen om arbetsskadeförsäkring, som trädde i kraft den 1 juli 1977,
har införts bestämmelser som innebär att den sjukpenninggrundande inkomsten
i regel läggs till grund för beräkning av sjukpenning och livränta
från arbetsskadeförsäkringen. Om årsinkomsten är lägre än 4 500
kr., skall ersättningsunderlaget beräknas till detta belopp. Motiven
bakom bestämmelserna var bl. a. att skapa enhetliga beräkningsgrunder
för sjukpenning inom socialförsäkringsområdet (prop. 1975/76: 197,
SfU 1975/76: 40, rskr 377).

SkU 1978/79: 55 Bilaga 2

109

I den föreliggande propositionen läggs fram förslag bl. a. om att vissa
skattepliktiga förmåner, såsom sjukpenning m. m., skall inräknas i det
kommunala skatteunderlaget. För att balansera den ökning av det nämnda
skatteunderlaget som blir följden av förslaget bör, enligt propositionen,
grundavdraget vid den kommunala inkomsttaxeringen höjas från
4 500 kr. till 6 000 kr. samtidigt som den av staten finansierade särskilda
skattereduktionen minskas i motsvarande mån. Enligt uttalanden
i propositionen medför det höjda grundavdraget att någon kommunal
skatt inte blir aktuell — och i praktiken inte heller någon statsskatt —
förrän inkomsten överstiger 6 000 kr. I propositionen erinras om att
departementschefen i annat sammanhang (prop. 1978/79: lil, bil. 7)
har föreslagit att deklarationspliktsgränsen höjs till 6 000 kr. Motsvarande
beloppshöjning bör enligt propositionen ske även på andra håll
i skattelagstiftningen där en anknytning finns till grundavdragets storlek,
t. ex. beträffande skatteplikten för sjukpenning.

Som en följd av ändrade bestämmelser om kommunalt och statligt
grundavdrag i skattelagstiftningen föreslås, med i huvudsak samma motivering
som när gränsen senast höjdes, att den nedre inkomstgränsen
för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen höjs till 6 000 kr. Detta
medför i sin tur, enligt propositionen, motsvarande ändringar i lagen
om arbetsskadeförsäkring. För att förebygga att försäkrade, som vid
tiden för lagändringens ikraftträdande den 1 januari 1980 har en årlig
förvärvsinkomst mellan 4 500 kr. och 6 000 kr., får en försämring i
skyddet vid sjukdom föreslås att sådana försäkrade övergångsvis får
behålla sin sjukpenningförsäkring enligt nuvarande regler så länge inkomsten
uppgår till 4 500 kr. men inte till 6 000 kr. Stiger inkomsten
till 6 000 kr. eller däröver blir de nya reglerna tillämpliga.

Motionärerna i motionen 2433, Olof Palme m. fl., begär (yrkandena
12 och 13) att riksdagen avslår förslagen om ändringar i lagen om allmän
försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring. De erinrar om att
de i en motion med anledning av propositionen 1978/79: 95 om den
kommunala ekonomin yrkar avslag på regeringens förslag om en höjning
av det kommunala grundavdraget till 6 000 kr. Motivet för motionärernas
avslagsyrkande är att regeringen inte har presenterat en tillfredsställande
lösning på hur den framtida kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun skall utformas om kommunerna får tillgodoräkna sig
skatten på förmånsinkomsterna. Härtill kommer enligt motionärerna att
förslagen kommer att skapa byråkratiska följdverkningar av betydande
omfattning. Motionärerna finner det också anmärkningsvärt att regeringen
utan föregående remissbehandling lagt fram förslag som medför
administrativa svårigheter. Intill dess ett bättre förslag föreligger om hur
man skall kunna bevara neutraliteten mellan stat och kommun i fråga
om beskattningsrätten på förmånsinkomsterna bör grundavdragen enligt
motionärernas mening bibehållas vid 4 500 kr. vid såväl den statliga

SkU 1978/79: 55 Bilaga 2

110

sorn den kommunala beskattningen. De yrkar till följd härav avslag på
samtliga förändringar som förorsakas av regeringsförslaget om de ändrade
grundavdragen.

Utskottet, som ansluter sig till motionärernas överväganden, anser —
från de synpunkter utskottet har att företräda — att någon höjning inte
bör ske av den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen.
Som en följd härav kan utskottet inte heller biträda förslaget
om ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring. Utskottet föreslår
således att skatteutskottet tillstyrker bifall till motionen 2433, yrkandena
12 och 13, och avstyrker bifall till propositionen, punkterna 13
och 14 i hemställan.

Stockholm den 17 april 1979

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Eric Carlsson (c), Per-Eric Ringaby (m),
Gillis Augustsson (s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Britta
Bergström (fp), Eric Marcusson (s), Börje Nilsson (s), Gösta Andersson
(c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Christer Nilsson (s), Blenda
Littmarck (m) och Börje Hörnlund (c).

Avvikande meningar

1. av Eric Carlsson, Arne Magnusson, Gösta Andersson, Elis Andersson
och Börje Hörnlund (alla c), vilka anser att det avsnitt av utskottets
yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet, som” och slutar med ”i
hemställan.” bort ha följande lydelse:

Såsom framgår ovan av uttalanden i propositionen är den föreslagna
höjningen av den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
och följdändringarna i lagen om arbetsskadeförsäkring
en konsekvens av regeringens förslag om bl. a. ändringar beträffande
det kommunala och det statliga grundavdraget. På grund härav
anser utskottet att skatteutskottet endast bör biträda sådana ändringar
i lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring som
kan följa av skatteutskottets beslut i frågan om grundavdragen vid
beskattningen.

2. av Per-Eric Ringaby (m), Britta Bergström (fp) och Blenda Littmarck
(m), vilka anser att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som
börjar med ”Utskottet, som” och slutar med ”i hemställan.” bort ha
följande lydelse:

Såsom framgår ovan av uttalanden i propositionen är den föreslagna
höjningen av den nedre inkomstgränsen för tillhörighet till sjukpenningförsäkringen
och följdändringarna i lagen om arbetsskadeförsäk -

SkU 1978/79: 55 Bilaga 2

111

ring en konsekvens av regeringens förslag om bl. a. ändringar beträffande
det kommunala och det statliga grundavdraget. Under förutsättning
att de i propositionen föreslagna ändringarna beträffande grundavdragen
genomförs anser utskottet — från de synpunkter utskottet har
att företräda — att skatteutskottet bör tillstyrka bifall till punkterna 13
och 14 i propositionens hemställan samt avstyrka bifall till motionen
2433, yrkandena 12 och 13.

SkU 1978/79:55

112

Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga3

1978/79:4 y

över motionen 1978/79:2435 såvitt angår frågan om stöd till fackliga
organisationer

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över motionen 1978/79:2435, yrkandet 4, av Lars Wemer m. fl. (vpk).
Motionen har väckts med anledning av propositionen 1978/79:160 om
fortsatt reformering av inkomstskatten, m. m.

Motionen

I motionen anförs under rubriken Avdrag för fackföreningsavgifter:

Det finns bland de fackliga organisationerna ett starkt - och befogat -intresse av att en avdragsrätt för fackföreningsavgifter införs. Motiven är dels
att avdrag medges för avgifter till arbetsgivarorganisationer, dels ock att det
för den enskilde medlemmen inte skall vara alltför ekonomiskt betungande
att genom medlemskap delta i och stödja de fackliga organisationernas
verksamhet. Dessa skäl bör tillmätas stor vikt vid riksdagsbehandling av
frågan.

Samtidigt är det enligt vpk:s mening en illusion att tro att likställighet på
detta sätt kan uppnås mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna.
Detta talar för att slopa avdragsrätten för avgifter till
arbetsgivarorganisationer. De fackliga organisationernas verksamhet bör i
stället stödjas på annat sätt. Detta kan exempelvis ske genom införandet av
ett direkt statligt stöd till de fackliga organisationerna. Detta kan exempelvis
utgå med samma belopp som värdet av att avdragsrätt för fackföreningsavgifterna
inte införs. - Däremot bör den hittillsvarande skatteplikten för
erhållna konfliktunderstöd från arbetsgivarorganisation bibehållas. Likaledes
bör skattefriheten för erhållet understöd från arbetslöshetskassa bibehållas av
principiella skäl.

Motionen mynnar på denna punkt ut i ett yrkande (4) att riksdagen skall
besluta att hos regeringen hemställa om förslag till ett stöd till de fackliga
organisationernas verksamhet enligt de i motionen angivna linjerna.

Utskottet

Som framgår av motionen är det ett skatterättsligt resonemang som ligger
bakom motionsyrkandet. Arbetsmarknadsutskottet har inte sett som sin
uppgift att bedöma de aspektema på frågan.

SkU 1978/79:55 Bilaga 3

113

Statligt stöd utgår i viss omfattning till organisationer på arbetsmarknaden
men då för speciella ändamål främst i samband med utbildning, t. ex. om ny
arbetsrättslig lagstiftning. I samband med övervägandena om en ny förtrocndemannalag
har del varit aktuellt med statsbidrag för alt stödja viss
regional facklig verksamhet.

Det saknas underlag för att ta ställning till frågan om allmänt organisationsstöd
av den typ och storlek som motionärerna tänker sig. Motionsyrkandet
avstyrks därför. När det gäller att vid sidan av medlemsavgifter
finansiera facklig verksamhet vill utskottet peka på den gällande förtroendemannalagen
som innebär att produktionen direkt får bära kostnader för
facklig verksamhet i anslutning till arbetsplatserna.

Stockholm den 24 april 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp). Bengt Fagerlund (s), Jan-lvan Nilsson (c). Alf
Wennerfors(m), Birger Nilsson (s). Gördis Hörnlund(s), Allan Gustafsson (c).
Erik Johansson i Simrishamn (s). Filip Fridolfsson (m). Ingrid Ludvigsson (s).
Arne Fransson (c). Bernt Nilsson (s), tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson
(fp). Pär Granstedt (c) och Frida Berglund (s).

SkU 1978/79:55

114

RIKSSKATTEVERKET 1979-04-24 Bilaga 4

Riksdagens skatteutskott

Yttrande i anledning av prop. 1978/79:160 om fortsatt reformering av
inkomstskatten, m.m.

Riksdagens skatteutskott har beslutat att under hand bereda riksskatteverket
(RSV) och någon länsstyrelse tillfälle att från tekniska utgångspunkter
yttra sig över prop. 1978/79: 160 i vad avser förslagen om ökning av det
kommunala skatteunderlaget, höjning av det kommunala grundavdraget
och slopande av det statliga grundavdraget.

RSV får i anledning härav anföra följande.

Ökning av det kommunala skatteunderlaget

Genom ändringar i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. samt i lagen
(1% 1:436) om församlingsstyreise föreslås ökning av det kommunala skatteunderlaget.
Det föreslagna systemet medför betydande administrativa
förenklingar.

Enhetligt underlag för inkomstbeskattningen

Före taxeringsåret 1972 var kommunalskatten avdragsgill vid taxering
till statlig inkomstskatt. De taxerade inkomsterna blev därigenom olika vid
den statliga och kommunala taxeringen. Detsamma gällde om den beskattningsbara
inkomsten.

Genom 1970 års skattereform blev överensstämmelsen mellan den statliga
och kommunala taxeringen bättre. Detta var en följd av att kommunalskatteavdraget
avskaffades för fysiska personer m. fl. och att möjlighet
för ena maken att utnyttja andra makens ortsavdrag togs bort. Det råder
inte någon tvekan om att denna reform innebar en förenkling. Exempel på
detta är att

- informationen till de skattskyldiga kunde göras mer lättillgänglig,

- de skattskyldiga fick lättare att kontrollera sina skatter och

- myndigheternas arbete med jämkning, omräkning av skatt m. m. underlättades.

Propositionens förslag om differentierade grundavdrag innebär att arbetet
i viss utsträckning kompliceras. Enligt RSVs mening ligger förslaget
inte i linje med senare tiders uttalanden om att skattesystemet måste
förenklas.

Under en övergångstid av omkring 10 år kommer de föreslagna ändringarna
att medföra merarbete vid omräkning av skatt, eftersom en sådan
omräkning alltid skall göras med utgångspunkt från de regler som gällde
det år omräkningen avser. Omräkningen nu måste således göras med
anledning av ändringar av taxeringar föranledda av beslut i skattedomstol
eller beslut i taxeringsnämnd vad beträffar tillämpningen av reglerna om
ackumulerad inkomst.

SkU 1978/79:55 Bilaga 4

115

Extra avdrag för folkpensionärer

Förslaget om grundavdrag enbart vid den kommunala taxeringen torde
komma att medföra att RSVs anvisningar blir mer komplicerade och till
följd härav svårare att tillämpa exempelvis genom att extra avdrag måste
medges med olika belopp vid taxeringarna till statlig och kommunal inkomstskatt.

Skattereduktionen

Skattereduktionen infördes genom 1970 års skattereform. Den avsåg
bl. a. att kompensera bortfallet av ortsavdrag (grundavdrag) för hemmamake.
Skattereduktionens storlek är beroende av andra makens statligt
taxerade inkomst.

Nu föreslås att det statliga grundavdraget avskaffas. Man kan då fråga
sig vad skattereduktionen avser att kompensera. Det samspel som finns
mellan ena makens grundavdrag och andra makens skattereduktion framgår
av bilagda tablå.

Som nämnts ovan är skattereduktionens storlek beroende av andra
makens statligt taxerade inkomst. Detta har varit logiskt så länge de
statliga och kommunala taxeringarna sammanfallit eller varit av ungefär
lika storlek. I det föreslagna systemet finns inte samma logik kvar.

Grundtanken med skattereduktionen var således att ersätta grundavdraget
och därvid särskilt det statliga grundavdraget. Då detta nu föreslås
avskaffat är det mer logiskt att ena makens skattereduktion knyts an till
andra makens kommunalt taxerade inkomst. Taxering till kommunal inkomstskatt
kan emellertid ske inte bara i hemortskommunen utan också i
annan kommun och hänsyn bör därvid tas till summan av de kommunalt
taxerade inkomsterna. Detta bereder inte några större svårigheter eftersom
debitering av skatt för fysiska personer sker enbart i hemortskommunen,
varvid även taxeringar i annan kommun beaktas.

Begränsningsregeln (den s. k. 80/85 %-regeln)

Avskaffandet av det statliga grundavdraget får vissa följdverkningar vid
tillämpning av begränsningsregeln. Utgångspunkt för beräkning av begränsningen
(spärrbeloppet) är den statligt beskattningsbara inkomsten.
Det statliga grundavdraget föreslås emellertid avskaffat och för att skatteskärpning
inte skall uppkomma till följd härav föreslås att utgångspunkten
för beräkningen skall vara den statligt beskattningsbara inkomsten minskad
med 4 500 kr.

Den synnerligen komplicerade beräkningen av begränsningen belastas
med ytterligare ett moment, nämligen minskningen med 4 500 kr. Detta kan
förefalla harmlöst men vaije ytterligare moment kräver ändring av blanketter,
information till de skattskyldiga och myndigheter.

SkU 1978/79:55 Bilaga 4

116

Beräkning av skatt på B-inkomst

Vid beräkning av beskattningsbar B-inkomst gäller en friregel om 2000
kr. Om ena maken inte haft annan inkomst än B-inkomst har denna kunnat
uppgå till 4 500 kr. utan att B-inkomsten lagts samman med makens Ainkomst
vid debitering av skatt.

För att skatteskärpningar skall undvikas föreslås att minst 4500 kr. av
den beskattningsbara inkomsten skall vara A-inkomst (i lagtexten har
ordet ”beskattningsbar” A-inkomst fallit bort). Vad som sagts ovan om
begränsningsregeln gäller också i detta fall.

Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid
den slutliga handläggningen har däijämte närvarit skattedirektörerna Nilsson
och Berglöf samt biträdande skattedirektören Lundin, föredragande.

Gösta Ekman

Tore Lundin

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979