Riksdagens protokoll 1977/78:89

Tisdagen den 7 mars

kl. 15.00

§ 1 Justerades och upplästes protokollet för den 27 februari.

§ 2 Upplästes och lades till handlingarna följande till riksdagen inkomna skrivelse:

Till riksdagen

Jag har i dag på hans egen begäran entledigat statsrådet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet Per Ahlmark. Jag har samtidigt lill statsråd och chef för arbetsmarknadsdepartementet utsett riksdagsledamoten Rolf Wirtén. Till ställföreträdare för statsministern har jag utsett statsrådet Ola Ullslen.

Stockholm den 7 mars 1978 Thorbjörn Fälldin

Talmannen meddelade alt Per Ahlmark denna dag återtagit sin plats i kammaren, varigenom Olle Wästbergs i Stockholm uppdrag som ersättare för honom upphört.

§ 3 Talmannen anmälde atl Esse Petersson (fp) fr. o. m. den 8 mars 1978 skulle inträda som ersättare för Rolf Wirtén under tid denne är statsråd.

Vidare anmälde talmannen atl

Olle Wästberg i Stockholm (fp) inträtt som ersättare för Ola Ullslen under tid denne är statsråd samt atl

C(7r/7'/7aw(fp) inträtt som ersättare för Jan-Erik Wikström under tid denne är statsråd.

Under Carl Thams ledighet från riksdagsarbelet skulle hans uppdrag som riksdagsledamot fullgöras av Bonnie Bernström (fp), varigenom Margareta Andréns uppdrag som ersättare för Cari Tham upphört.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Meddelande om val

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om ombyggnad av vissa vägar

§ 5 Om ombyggnad av vissa vägar

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Åke Gillströms (s) den 27 februari anmälda fråga, 1977/78:309, och anförde:

Herr talman! Länsstyrelsen i Gävleborgs län har beslutat att inte ta med beläggning av vägen Hassela-Sundsvall i sin flerårsplan med motivering alt de största bristerna på vägen finns i Västernorrlands län. Med hänvisning till detta har Åke Gillström frågat mig, om jag avser att vidta särskilda åtgärder för alt lösa angivna problem med vägar som går genom två eller fler län i allmänhet och vägen Hassela-Sundsvall i synnerhet.

Riksdagen antog så sent som i december 1977 de förslag som regeringen lagt fram om en ytterligare decentralisering av vägplaneringen. Sålunda har numera länsstyrelserna faslställelseansvaret i vad avser flerårsplan för byggande av länsvägar. För atl bl. a. tillgodose kravet på samordning över länsgränserna skall emellertid vägverket yttra sig över länsstyrelsens plan innan denna fastställs. I del fall länsstyrelsen och vägverket inte är överens om planen prövas denna av regeringen.

Mot bakgrund av detta anser jag inte atl några särskilda åtgärder krävs för att samordna länens flerårsplaner.

152

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber atl fö lacka kommunikationsministern för svaret.

Det är egentligen ganska beklämmande att en landsdel skall behöva ha så dåliga vägar under så lång tid. Jag förstår atl många delar av vårt land inte kan glädja sig åt särskilt goda vägförhållanden, men jag är inte så säker på att befolkningen i dessa delar under nära 30 års tid utan alt lyckas har arbetat för atl få en ändring lill stånd. Det ärjust vad innebyggarna i gamla Hassela kommun och nu invånarna i Nordanstigs kommun fått göra. Jag har en diger lista som sträcker sig så långl tillbaka som till 1950-talet, och den innehåller skrivelser, uppvaktningar, inbjudningar till närkontakt när det gäller vägarna i orten, protestuttalanden m. m. Under de senaste åren harjag fyllt på listan med motioner i riksdagen, men ingenting tycks hjälpa.

När trafikutskottet gjorde ett besök i trakterna i höstas, trodde jag att delta skulle kunna bli upptakten lill vissa förändringar. Tyvärt färdades ledamöterna inte med bil eller buss på vägen mellan Sundsvall och Hassela. Då hade de förmodligen halvvägs stigit ur bussen eller bilen och frågat efter hacka och spade för att kunna jämna tilldel värsta. Det är nämligen den del som liggeri Västernorrlands län som är den särklassigt sämsta, och del är detta förhållande som gjort alt länsstyrelsen i Gävleborgs län inte tagit upp sin länsdel vid planeringen. Motiveringen är den att det ändå inte blir någon förbättring av hela vägen. Samtidigt understryker länsstyrelsen i Gävleborgs län atl vägen behöver beläggas. Man är villrådig när del gäller frågan om hur ett sådant ärende principiellt bör handläggas. Del är väl rimligt all vägverket eller kommunikationsdepartementet går in för atl påverka arbetet i de två länen.

Så här för det inte fortsätta länge till. Nu undviker man vid lunga

transporter ftån Plyfa AB att köra den genaste vägen lill Sundsvall och väljer i stället en annan, något mindre dålig väg över Bergsjö för att komma till Sundsvall. Del betyder 88 km i stället för 54 km, dvs. en ökning med 63 96. Genom de tunga och många transporter som går denna omväg ökar givetvis åtgången av drivmedel avsevärt, vilket väl inte kan vara rikligt i vår tid.

Den omväg som man får ta är f ö. också en av de tre vägar som Nordansligs kommun uppvaktat statsrådet Turesson om. Det betyder alt kommunikationsministern är väl informerad om förhållandena i dessa trakter. Föregående kommunikationsminister var lika väl informerad, eftersom också han uppvaktades. I Västernortlands län har sedan 1959 varje landshövding med självaktning varit i Hassela för att titta på och pröva denna väg. På samma sätt har landshövdingarna i Gävleborg sedan 1950 varit uppvaktade och själva besökt området. En av landshövdingarna i Västernorrland, Arthur Engberg, var f ö. född i Hassela. Också den nuvarande landshövdingen är född i Gävleborg. Men ingenting tycks hjälpa när det gäller denna väg.

Man kan och bör naturiigtvis lägga också sysselsättningspolitiska synpunkter på frågan. Gävleborg ärdet län som just nu näst Norrbotten ärdet mest drabbade i Norrland närdet gäller brist på sysselsättning. Det är alldeles givet att AMS kan göra mycket genom all änlligen böria göra om den här vägen. Flera får sysselsättning en lid. Men ändå betraktar jag det som viktigare att man gör vägen i ordning för att klara den sysselsättning som redan finns på orten. Det är också viktigt för turismen att vi får det tillskoll som en riktig väg betyder. Det är ju fråga om ett numera mycket viktigt turistområde. Jag undrar om statsrådet ändå inte har möjlighet att ta initiativ i denna fråga.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om ombyggnad av vissa vägar

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Åke Gillström sade att det var beklämmande alt en landsdel i nära 30 års tid fått dras med så dåliga vägar. Del hållerjag gärna med om, men jag vill samtidigt påpeka att det är den nuvarande regeringen som tagit initiativ för att råda bot på sådana missförhållanden genom att prioritera åtgärder för atl förbättra länsvägarna. Del kommer atl ske mycket på det området inom de närmaste åren, dels i fråga om förstärkningsarbelen, dels i fråga om beläggning. Det är ett initiativ som regeringen tagit i samråd med vägverket, och vi väntar oss goda resultat av det lill båtnad för människorna framför allt ute i glesbygderna i länet.

Jag vill också nämna alt nu i vinter 1,6 milj. kr. av beredskapsmedel har anvisats för förbättringsarbeten i Västernorrlands län på vägen mellan Héissela och Sundsvall. Det är ett visst avsnitt, de s. k. Lindsjöbackarna, som företrädare för såväl Nordanstigs kommun vid besök hos mig som den av Åke Gillström nämnda industrin i Hassela framhållit som .särskilt besvärligt för företagens transporter. Jag nämnde i mitt svar att det förslag till fierårsplan för vägama i länen som nu görs upp i länsstyrelserna kommer att prövas av vägverket. I de fall där det är delade meningar om en väg som berör två län och som sträcker sig över länsgräns kommer förslaget atl underställas regeringens prövning.

153

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om lokalisering av statlig.förvaltning till Södertälje

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! En av de sakkunniga i regeringen, nämligen Rolf Rämgård som är sakkunnig på skidsport, har besökt delta område och sett på turistanläggningen. Dagen efter angav en av lokaltidningarna i sin rubrik att detta var ett blivande paradis för Mellaneuropa. Jag bävar verkligen om vi skall dra turisterna från Mellaneuropa upp till dessa trakter med de vägar som finns där f n.

Därför är det naturligtvis glädjande atl statsrådet Turesson säger att den nya regeringen är på alerien i varie fall när det gäller denna punkt. Vi har ju inte sett särskilt mycket av detta på andra punkter. Det återstår väl att se, om det verkligen blir någonting av den satsning som den nya regeringen kan göra på vägarna. Kan detta möjligen bli det första fall där slatsrådet får rycka in som samordnare därför att två län inte kan komma överens om all samtidigt satsa på samma väg?

154

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet föraU besvara Pär Granstedts (c) den 16 februari anmälda fråga, 1977/78:303, och anförde:

Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig om jag är beredd att överväga Södertälje som ett alternativ vid framlida lokalisering av statlig förvaltning.

Frågan har ställts mot bakgrund av den inventering som byggnadsstyrelsen har gjort av de lokalförsörjningsmässiga förutsättningarna för lokalisering av ytterligare statliga arbetsplatser till södra Storstockholmsområdet.

För drygt ett halvår sedan beslutade regeringen om lokalisering av viss statlig verksamhet till olika delar av södra Storstockholmsområdet. Samtidigt angavs vissa allmänna riktlinjer för planeringen av lokaler för statlig förvaltning inom Storstockholmsområdel. Bl. a. skall byggnadsstyrelsen inrikta sin långsiktiga lokalförsörjningsplanering på att anskaffningen av nya förvaltningslokaler bör bidra lill att förbättra den bristande balansen i relationen mellan arbetsplatser och bostäder inom Slorstockholmsområdets skilda delar. Som etl led i denna lokalplanering uppdrogs åt byggnadsstyrelsen att redovisa de lokalförsörjningsmässiga förutsätlningarna för all lokalisera ytterligare statliga arbetsplatser till Haninge och Botkyrka.

Jag förutsälter alt den allmänna bakgmnden till regeringens ställningstaganden är väl känd. Jag har för drygt ett år sedan utvecklat min sy n på dessa frågor i ett svar på en interpellation av Pär Granstedt om fördelningen av statliga arbetsplatser inom Stockholmsregionen.

Den utredning som byggnadsstyrelsen nu har redovisat omfattar en inventering av förutsättningarna för att anskaffa ytterligare lokaler i Haninge och Botkyrka för statlig verksamhet. Dessa kommuner har av bl. a. länsstyrelsen och landstinget ansetts ha ett stort behov av tillskott på

arbetsplatser. Byggnadsstyrelsen har även sett över lokalsituationen i slort för myndigheter inom Slorstockholmsområdet. Styrelsen har därvid redovisat vilka myndigheter som kan behöva flytta till nya lokaler inom de närmaste fem åren.

Staten måste som en slor arbetsgivare aklivi bidra lill atl en bättre balans mellan arbetsplatser och bostäder uppnås inom olika delar av Slorstockholmsområdet. Självfallet måste hänsyn härvid även tas till personalens intressen samt lill praktiska och ekonomiska konsekvenser vid skilda lokaliseringsalternativ. Regeringen kommer att allvarligt pröva olika lokaliseringar av statliga arbetsplatser mol denna bakgrund efter hand som behov av nya lokaler uppstår.

Del är naluriigl att regeringen därvid, mot bakgrund av det uppdrag som har lämnats byggnadsstyrelsen, i första hand kommer att överväga lokalisering av ytterligare statliga arbetsplatser till Haninge och Botkyrka. Givetvis utesluter detla inte atl andra kommuner kan komma att övervägas för framtida lokaliseringar av statlig verksamhet. Jag är emellertid inte beredd alt nu redovisa någon uppfattning om vilka verksamheter och kommuner som härvid kan komma atl beröras.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om lokalisering av statlig.förvaltning till Södertälje

PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka budgetministern för svaret på min fråga.

Den inriktning som kommit till uttryck i svaret och i den utredning som byggnadsstyrelsen har gjort tyckerjag är myckel positiv. Jag har under den tid jag varit ledamot av riksdagen drivit just dessa frågoroch betonat vikten av att staten som den störste arbetsgivaren i Stockholmsregionen tar ett ansvar också för att bidra till en bättre balans mellan boende och arbete i regionen.

Jag log upp denna fråga interpellationsvis med den förre finansministern, som inte uttalade särskilt slor förståelse för dessa synpunkter. Som framgår av svaret hade jag också en debatt med den nuvarande budgetministern för ungefär ett år sedan och fick då betydligt större gehör för mina synpunkter. Och nu kan vi konstatera att regeringen går lill handling och verkligen har en strävan att se lill att det kommer ut statliga arbetsplatser i de underförsörida förortsområdena.

Det är helt klart att Haninge och Botkyrka hör lill, kanske är de kommuner som har störst behov av arbetsplatstillskotl.

Därför är del naluriigl alt man ser särskilt på de kommunerna, men det kan inte vara rimligt atl helt bortse från andra kommuner i samma område med relativt likartade problem. Jag har svårt att förstå varför,man inte tagit med t. ex. Södertälje, Nynäshamn och Tyresö i bedömningarna. Det går inte någon oöverstiglig mur mellan Rönninge och Östertälje, dvs. mellan Södertälje och Botkyrka kommuner. Jag hoppas emellertid att de något vaga uttalanden som herr Mundebo gör i sitt svar ändå skall innebära att vid framtida lokalförändringar också Södertälje kan bli aktuellt.

Låt mig, för atl underlätta detta, ge elt konkret förslag.

155

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om åtgärder med anledning av innehållet i visst av riksskatleverket utgivet utbildnings-paket

SJ:s centralförvaltning har tänkt skaffa sig nya lokaler. SJ har begärt att få bygga på ett område längs Klara Strand mellan Klarabergsviadukten och Kungsgatan. Med den inriktning som regeringen nu har vore det naturligare att se lill att SJ:s centralförvaltning hamnade utanför centrala staden, och då tyckerjag att Södertälje skulle vara ett ganska naluriigl lokaliseringsalternativ. Det kan inte vara nödvändigt alt SJ:s centralförvaltning ligger vägg i vägg med Centralstationen. Vill man ändå ha tillgång till stambanor och en stor fjärrtågsstalion finns det möjlighet lill del även i Södertälje.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Jag skall inte kommentera konkreta exempel som Pär Granstedt nämner, utan jag vill bara påminna om attjag i svaret på frågan .säger att regeringen kommer att allvarligt pröva alternativa lokaliseringar av statliga arbetsplatser varie gång en lokalisering blir aktuell.

Får jag sedan - eftersom Pär Granstedt nämnde att man inte skall dra bestämda gränser mellan söderkommuner och säger atl exempelvis Södertälje, Nynäshamn och Tyresö kan vara aktuella orter för lokaliseringar -påminna om att utbildningsradion kommer att föriäggas till Tyresö kommun.

156

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet föraU besvara £r/A: Hovhammars (m) den 27 februari anmälda fråga, 1977/78:315, och anförde:

Herr talman! Erik Hovhammar har frågat mig om jag avser atl vidta någon åtgärd med anledning av innehållet i etl av riksskatleverket ulgivet utbildningspaket för taxeringspersonal som sysslar med fåmansföretag. Enligt Erik Hovhammar används i vissa av de övningsexempel som ingår i utbildningspaketet sådana namn på företag och företagare som är ägnade att sprida fördomar om förelagarna.

Jag håller med om att vissa av övningsexemplen är mindre tilltalande när del gäller valet av personnamn. Ambitionen att göra skatteutbildningen roande och lättillgänglig får inte innebära att man framställer de praktiska exemplen så att de kan upplevas som stötande av vissa grupper av skattskyldiga.

Frågan om utformningen av utbildningspaketen har numera tagits upp av riksskalteverkets styrelse. Styrelsen har beslutat all förstöra återstående upplaga av del undervisningsmaterial som det här är fråga om. Vidare kommer personnamnen i övningsexemplen att ändras i den nya upplaga som ges ul lill hösten.

Jag har sålunda anledning anta att den berörda frågan får en tillfredsställande lösning för framtiden.

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag ber att få lacka budgeiminister Mundebo för det positiva svaret på den fråga jag har tillåtit mig ställa.

Riksskatteverkets beslut att den resterande upplagan av det aktuella utbildningsmaterialet skall förstöras samt alt i den nya upplagan av utbildningsmaterialet som trycks under 1978 de exemplifierade personerna skall förses med neutrala, vanliga namn, tycker jag är glädjande.

Utan tvivel har företagarna här i landet en mycket utsatt position. Förutom kravet alt de skall sköta sina företag så att sysselsättningen hålls uppe, med allt vad det innebär av nytänkande och framåtanda, krävs alt de exemplariskl skall följaden många gånger svårtolkade arbetsrättsliga lagstiftningen. Någon uppskattning för sin insats röner företagarna knappast, speciellt inte i massmedia. Endast när det går riktigt illa är de intressanta.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har emellertid åtgärder vidtagits för att underiätta -jag vill gärna understryka del - såväl nyetablering av förelag som vidareutveckling av redan existerande företag. En hel del återstår ännu all göra, men utan tvivel har det psykologiska klimatet förbättrats här i Sverige under den senaste liden.

Därför blev man både förvånad och upprörd närdet framkom att fördomar av den mest kränkande karkakiär gentemot företagarna sprids med statsmedel - del är del som är del anmärkningsvärda - i del av riksskatleverket utgivna ulbildningspaketet för laxeringspersonal som sysslar just med de många fömansförelagen.

Herr talman! Riksskatteverkets ulbildningspaket har väckt den största indignation hos såväl företagare som laxeringstjänstemän. Och del är knappast att förundra sig över, om man ser på innehållet. I detta ulbildningspaket förekommer nämligen som exempel fiktiva namn som på ett förolämpande sätt antyder att alla företagare är skojare och mest sysslar med ekonomisk kriminalitet.

Budgetministerns svar på frågan vilka åtgärder som skall vidtas - eller har vidtagits - är bra. Men jag frågar: Vad gör man för alt förhindra elt upprepande i framliden?

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om åtgärder med anledning av innehållet i visst av riksskatleverket utgivet utbildningspaket

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om åtgärder med anledning av innehållet i visst av riksskatleverket utgivet utbildningspaket

ERIK HOVHAMMAR (m):

Herrlalman! Budgetministern talarom olycksfall i arbetet,och så kan man väl säga. Jag tycker kanske inte att del är tillräckligt, och jag vill ställa frågan: Finns det inte på riksskatleverket en enda omdömesgill person som kan se till atl sådana här - jag måsle uttrycka det så - dumheter inte sprids i en av verkets handledningar? Eller tycker de ansvariga i detta verk inte atl det är på tok all på det här sättet diskriminera en hel grupp av vårt folk?

Man kan ju säga atl i och för sig skulle vi kunna rycka på axlarna och la detta material som etl bevis på dålig humor. Men i del här fallet gäller det faktiskt allvar. Det handlar ju om utbildning av den personal som direkt skall syssla med laxeringen av fåmansförelagen. Använder man då ständigt namn som disponent T.Rassel, direktör S. Kojare och ekonomichef Gangsierberg -som innehar villafastigheten Banditen - så måsle del ge dem som utbildas en vanföreställning om vilka människor de skall ha alt göra med. Arbetet torde vara nog så komplicerat ändå utan att man sprider sådana här fördomar.

En taxeringsintendent vid en länsstyrelse i södra Sverige förklarade för mig häromdagen att han kände sig chockad av den utformning delta ulbildningspaket hade fått. Vi har försökt åstadkomma ett gott samarbete mellan förelagarna och taxeringsmyndigheterna, men allt delta rivs nu ner, förklarade han.

Jag frågar: Är det verkligen meningen att myndigheterna bakom ryggen på regeringen skall riva ner allt det positiva som bl. a. småföretagarpropositionen byggt upp?

Jag är tacksam för det svar som jag fåll av budgetministern och har noterat dess innehåll. Jag och många med mig förväntar att det inte blir en upprepning av den här saken.

Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Det finns mycken omdömesgill personal inom vår skatlead-ministration som utför elt svårt arbete på ett gott sätt. Men visst finns det också exempel på misstag och sådana fall där man gjort fel och hanterat ärenden på ett mindre lämpligt sätt. Jag vill emellertid inte, och det tror jag inie heller all Erik Hovhammar vill, att det exempel vi nu talar om skall fö ligga till grund för ett generellt omdöme om personal som utför detla svåra arbete.

Vi är överens om alt utbildningsmaterial inte skall se ut på det här sättet. Riksskatleverket kommer förvisso atl med alla lill buds stående medel verka för atl någol upprepande inie skall ske. Jag utgår för min del från att det utbildningsmaterial som kommerait produceras i fortsättningen fåren annan utformning än del nu aktuella, för det materialet är olämpligt.

§ 8 Om ökad utbildning i reumatologi

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för aU besvara Maj Pehrssons (c) den 17 februari anmälda fråga, 1977/78:308, och anförde:

Herr talman! Maj Pehrsson har frågat mig om jag är beredd alt genom ändring av utbildningsplaner eller på annat sätt verka för en utökad utbildning i reumatologi för de personalkategorier, inom och i anknytning lill sjukvården, som i sin verksamhet behandlar reumatiker.

Jag delar Maj Pehrssons uppfattning atl man genom åtgärder inom utbildningen av vårdpersonal bör kunna bidra lill att förbättra situationen för en speciell grupp sjuka, t. ex. för reumatiker.

Enligt den högskoleförordning som gäller sedan den 1 juli 1977 fastställs utbildningsplaner för allmänna utbildningslinjer av de ansvariga ämbetsverken, dvs. i de fall som här är aktuella av universitets- och högskoleämbetet eller av skolöverstyrelsen och ämbetet i samråd. Innan utbildningsplanerna fastställs skall linjenämnderna för resp. utbildningslinje beredas tillfälle att lämna sina synpunkter.

Kursplanerna för de kurser som ingår i en utbildningslinje fastställs av linjenämnden. 1 linjenämnden ingår - förutom representanter för de lärare m. fl. som undervisar inom nämndens område samt för de anställda och för de studerande - också företrädare för yrkeslivet med anknytning lill nämndens verksamhetsområde.

Det ankommer alltså i första hand på dessa organ att bevaka alt de reumatikersjukas problem, liksom problemen inom andra viktiga områden, på ett rättvisande sätt beaktas i undervisningen.

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag vill tacka slatsrådet för svaret på min fråga, som jag tycker var positivt. Det gladde mig att statsrådel också har den uppfattningen att utbildning är viktig för att man skall kunna ge de reumatikersjuka en ökad vård.

Jag har ställt frågan därför alt reumatikerna i vårt land känner slor oro inför den ringa utbildning som i dag förekommer för allmänläkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Vi har i landet närmare en miljon människor som lider av ledgångsreumatism eller förslitningssjukdomar i lederna. Man räknar också med all sjukdomen är så svår all många

159

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om ökad utbildning i reumatologi

invalidiseras efter några år. Men vad som är positivt är att det klart kan konstateras alt tidig behandling betyder oerhört mycket. Många kan också berätta hur de blivit hjälpta av bl. a. sjukgymnaster, sjuksköterskor och terapeuter. Och jag har ställt min fråga till statsrådel eftersom resurser för vård måste vägas mot resurser för utbildning. Del behövs enligt min mening ökad utbildning för att man skall kunna förbättra och bygga ut vården. F. n. ingår endast några limmars utbildning i reumatologi för de kategorier som jag här har nämnt. Jag kan la elt par exempel.

Vid en sjuksköterskeskola i en region omfattar grundutbildningen endast fyra limmar läkarledd undervisning i reumatologi. Vidare kan eleverna komma i kontakt med reumatikervård i sin praktik. När det gäller vidareutbildning ges fyra-sex timmars föreläsningar i reumatologi. Också där finns beskedet att man kan få vårdpraktik på avdelningar för reumatiker. Man kan få - det står inte skall.

När det gäller sjukgymnaster som har fem terminers utbildning ges lio timmars utbildning i reumatologi. Man kan även där få en särskild klinisk praktik vid reumatologisk klinik, men endast där del finns klinik - och del är f n. bara i Stockholm och Lund.

Del är mot den här bakgrunden som jag tycker att det är nödvändigt atl någonting händer och händer snabbt. Med tanke på det intresse som statsrådet har uttalat här hoppas jag alt det också kan finnas vägar alt nå fram till ökad utbildning för de här kategorierna. Del kan ske genom tilläggsdirektiv till VÅRD 77 eller på annat säU, så atl de här grupperna sjuka får den vård de behöver och de yrkesverksamma ges den utbildning de behöver för att fullgöra sitt värv.

160

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Ulöverdet jag sade i mitt skriftliga svar vill jag gärna nämna alt när det gäller läkarutbildningen fastställer socialdepartementets sjuk-vårdsdelegaiion varje år s. k. block för läkarnas fortsatta vidareutbildning. De senaste åren har delegationen prioriterat reumatologin vid fördelning av block för specialiletsutbildning.

Antalet tjänster för specialister i reumatologi har ökat betydligt under de senaste två åren, nämligen från 32 tjänster år 1975 till 45 tjänster år 1977.1 det av sjukvårdsdelegationen fastställda läkarfördelningsprogrammet räknar man med alt det skall finnas 100 helårsarbelande specialister i reumatologi år 1985.

Denna utökning av antalet läkartjänster kommer naturiigtvis även att underlätta utbildning och handledning av övriga personalkategorier.

Vad gäller åtgärder inom forskning och forskarutbildning under de senaste åren vill jag nämna att en professur i immunologi inrättats vid universitetet i Umeå fr. o. m.den Ijuli 1977. Detta ämnesområde har en ökande betydelse i kampen mot de reumatiska sjukdomarna.

Slutligen bör jag nämna all i årets budgetproposition föreslås en professur i reumatologi vid universitetet i Göteborg från den 1 juli 1978.

MAJ PEHRSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för det ylteriigare klarläggande som jag har fött.

När det gäller läkarna vet jag att det håller på atl hända en hel del. Men bristen på 110 specialister enligt den plan som finns fram till 1985 är ändå rätt stor. Och när det gäller fortsatt vidareutbildning, så byggs FV-blocken enligt min uppfattning ut alltför långsamt. Men del håller på atl hända en del.

Vad jag ytteriigare efteriyser är ökad utbildning för allmänläkarna, som har att ställa den första diagnosen. Det är väldigt viktigt att de i sin gmndutbild-ning för ökad kännedom om och ökad utbildning i reumatologi. Sådan utbildning ges i mycket ringa utsträckning -olika på olika läkarutbildningsplatser. Enligt min uppfaltning är det först och främst den och därefter specialistvården som behöver byggas ul. Tack!

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om handikappades möjligheter till cirkelstudier

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Om handikappades möjligheter till cirkelstudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Inga Lantz (vpk) den 27 febmari anmälda fråga, 1977/78:314, och anförde:

Herr talman! Inga Lantz har frågat mig om regeringens politik vad gäller de handikappades möjligheter lill studiecirkelstudier.

Sedan Inga Lantz ställde sin fråga har utbildningsutskottet efter uppvaktning från studieförbunden föreslagit atl en annan väg skall väljas för all åstadkomma den begränsning av kostnadsökningen för studiecirkelverksamheten som regeringen har bedömt vara nödvändig. Utskottets förslag innebär att bidragshöjningen till ledararvode och material begränsas till 1 kr. per timme. Jämfört med regeringens förslag om en höjning med 4 kr. per timme medger detta en ökning av antalet studietimmar. Enligt utskottets bedömning behöver därmed del föreslagna taket inte införas.

Oavsett vilken teknisk lösning man väljer för den nödvändiga begränsningen av kostnadsökningen är avsikten med denna begränsning självfallet inte att de handikappade eller någon annan angelägen gmpp skall drabbas. Inom ramen för de statsbidrag som föreslås utgå under nästa budgetår för studieförbunden själva gör de prioriteringar av verksamheten som anses nödvändiga. Jag utgår därvid från alt studieförbunden prioriterar den verksamhet som de anser vara mest angelägen.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om handikappades möjligheter till cirkelstudier

relsen räknat med en 10-procentig ökning.

Visserligen finns det ingel som förbjuder en expansion över 2 %, men eftersom inget statsbidrag utgår över bidragsärenden på 2 96 omöjliggörs i praktiken en ökning utöver dessa 2 96.

Utbildningsminister Wikström lovade efter regeringsskiftet all utbyggnaden av folkbildningsarbetet skulle fortsätta. Regeringen har också ganska skarpt uttalat att samhällets stöd till de handikappade måste förbättras.

Vilka drabbas då hårdast av regeringens kultur- och utbildningspolitik i delta avseende? Del är förstås de kortutbildade, invandrarna och de handikappade.

Studieverksamheten inom handikapprörelsen har ökat kraftigt under de senaste åren. Det gäller både direkt sludiecirkelverksamhel och kurser. Inom handikapprörelsen hade man också förhoppningen all kunna fortsätta med den ökningen.

Jag betraktar det som etl svek mol de handikappade att, som regeringen gör, sätta taket för ökningen på 2 96, när behovet av ökningen beräknas ligga på 10 96. Regeringens förslag innebär elt direkt stopp för de handikappades möjligheter alt delta i samhällsgemenskapen -det blir i praktiken effekten av det förslag som regeringen har lagt. I och för sig hade man väl inte kunnat vänta atl folkbildningen skulle gynnas av en borgeriig regering, men direkta försämringar trodde jag ändå inte att den nya regeringen skulle föreslå.

I svaret för jag veta atl utbildningsutskottet har för avsikt alt föreslå en annan lösning än regeringen. Eftersom vpk är uteslutet från alt delta i ulskoltsarbetet kan jag inte bedöma om utskottets förslag till lösning är det bästa, men jag är glad om det inte sätts något tak. Skälet för begränsningen av verksamheten är del slatsfinansiella läget, heter det. Jag har svårt att tro att det kan röra sig om så slora summor i denna fråga.

Jag tolkar utbildningsministerns svar på min fråga som ett nej.

162

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Jag skulle bara vilja fråga Inga Lantz varför hon misstänker studieförbunden för alt vilja nedprioritera just de handikappade. Jag har för min del inga sådana misstankar.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Jag misstänker inte studieförbunden för atl föra en felaktig politik då del gäller prioriteringen, men den bistra verkligheten, när regeringen nu har tagit till sådana här metoder,är all studieförbunden inte har möjlighet att tillgodose dem som har det största behovet av atl delta i Sludiecirkelverksamhel. Det går speciellt hårt ul över de handikappade. Jag tror att studieförbunden verkligen gör sitt bästa när det gäller att fördela resurserna, men det är regeringen som sätter stopp för den här verksamheten.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Nej, Inga Lantz, så är det inte. Vi är överens om att studieförbunden gör sina egna prioriteringar. Jag misstänker inte någol studieförbund föratt vilja ställa de handikappade i sista rummet. Min fråga till Inga Lantz är: Varför misstänker Inga Lantz studieförbunden för atl vilja sälla de handikappade i andra rummet?

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det gör jag inte - jag talar bara om alt varken de handikappade, de kortutbildade eller invandrarna för den tilldelning av studieverksamheten som de borde ha rätt till. Det är inte alls fråga om något misslänkliggörandeav studieförbunden, men effekten av regeringens snålhet i denna fråga blir att de måste strypa ökningen av studieverksamheten till 2 96 i stället för kanske 10-15 96.

I svaret som jag har fött ges ingen garanti för hur stor ökningen kan bli när man genom en teknisk lösning förändrar bidragshöjningen till ledararvode och material från 4 kr. lill 1 kr. Det finns ingenting i svaret som garanterar den ökning av verksamheten med 10 96 som skolöverstyrelsen har beräknat skulle behövas.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om handikappades möjligheter till cirkelstudier

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Om vi nu skall behöva repetera elementa är del så alt detta är ett förslagsanslag. Staten har givit sitt bidrag oavsett hur många cirklar som arrangeras. Den lösning som utskottet nu väljer innebär alt man kan bibehålla principen men för ett lägre anslag per studietimme. Oavsett vilken teknisk lösning som väljs är det studieförbunden själva som prioriterar vilka verksamheter de vill satsa på.

Jag är glad om jag under denna frågestund har kunnat undanröja Inga Lantz misstankar om atl studieförbunden skulle vilja nedprioritera de handikappade. För min del harjag aldrig hyst sådana misstankar.

INGA LANTZ (vpk):

Hert talman! Del är väldigt svårt att bedöma utbildningsulskotlels förslag i det här ärendet, eftersom det inte är möjligt för oss att delta i utskotlsdis-kussionerna.

Jag för min del har aldrig tvivlat på att studieförbunden gör sitt bästa i denna fråga. Men det är inte lätt alt göra sitt bästa när man har en regering som föreslår etl 2-procentigt tak, då ökningen borde vara 10 å 15 96 och regeringen inte är beredd att skjuta lill de ekonomiska medel som behövs för att garantera bl. a. de handikappade denna form av verksamhet. Det gäller också invandrare och de kortutbildade.

Nr 89 har när det gäller den kostnadsbegränsning som regeringen och utbildnings-

Tisdaeen den utskottet är överens om, är del studieförbunden själva som prioriterar inom

7 mars 1978 '" " verksamhet. Jag skulle tro att alla vid del här laget är överens om

_____________ detta. Jag vill bara försäkra alt jag aldrig hyst den ringaste misstanke om atl

Om handikaooades "8° studieförbund skulle vilja nedprioritera de handikappade.

möjligheter till

cirkelstudier 'GA LANTZ (vpk):

Herr talman! På den punkten är vi överens i så fall. Men fortfarande kvarstår regeringens ställningslagande i denna fråga, och jag betecknar del som ett svek mot bl. a. de handikappade när regeringen sätter elt tak för ökningen av antalet studietimmar.

Även regeringens förslag till uppräkningen av statsbidraget per studietimme är klart otillräckligt. Ökningen ligger på 8 96, medan infiationen ligger på 15 %. Där brister det alltså verkligen också.

Del extra bidrag per studietimme som utgår till de prioriterade cirklarna höjs inte alls. Dettas, k. prio-bidrag är fortfarande I5kr. persluditimme,dvs. lika högt som då det infördes 1972. Sedan dessa har värdet av detla bidrag stadigt sjunkit och är nu nere på 7,50 kr. jämfört med det ursprungliga på 15 kr.

Del finns alltså många delar av denna fråga där jag anser att regeringen har svikit ekonomiskt.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Inga Lantz och jag är överens om atl vi lever i en ekonomiskt kärv lid, som drabbar alla sektorer av samhällsarbetet. Jag är glad om jag kunnat övertyga Inga Lantz om att en åtstramning i budgetpolitiken i varie fall inte bör gå ut över de handikappade.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Om vi skall föra en ekonomisk debatt, så finns det ju faktiskt resurser atl ta i vårt samhälle för alt finansiera en sådan här verksamhet. Dessutom tror jag atl det inte rör sig om särskilt stora summor. Jag tror också alt man får tillbaka de pengar man lägger ned på sådan här verksamhet på annat sätt.

Om del är pengar som utbildningsministern letar efter kan man ju böria med atl titta på det skattefusk som faktiskt berövar statskassan 12 ä 20 miljarder kr. och sälta stopp för del. Eller också kan man sätta stopp för den kapitalflykt som vi har från del här landet. Den uppgick förra året lill 3,5 miljarder kr. Så nog upptäcker man att det finns pengar, om man ser sig om i del svenska samhället. Man kan fö pengar till sådan här verksamhet också om man är beredd atl göra de ekonomiska och politiska omprioriteringar som behövs.

Överläggningen var härmed slutad.

164

§ 10 Om en undersökning rörande orsaken till vissa fostermissbildningar

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON erhöll ordet för att besvara Bertil Jonassons (c) den 8 februari anmälda interpellation, 1977/78:130, till socialministern, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat socialministern om han är beredd alt medverka lill alt länsläkarorganisationen i Värmlands län ges i direkt uppdrag att fullfölja arbetet med att klariägga orsakssammanhangen bakom det slora antalet fostermissbildningar i norra Värmland.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Den 1 febmari 1977 svaradejag här i riksdagen på en fråga i samma ämne av Bertil Jonasson. Jag nämnde då att dittills utförda undersökningar inte ansetts styrka ett samband mellan skogsbesprutningar med fenoxisyror och de onormala födslarna. Orsakerna lill den högre frekvensen av dödföddhet och missbildningar i norra Värmland än genomsnittligt för riket skulle emellertid undersökas ytterligare.

Socialstyrelsen beslöt därefter den 3 febmari 1977 att fortsätta utredningsarbetet. En styrgrupp tillsattes med representanter för bl. a. olika medicinska verksamhetsområden. För det lokala arbetet med insamling av material, intervjuundersökningar m. m. tillsattes en arbetsgrupp under ledning av länsläkaren i Värmlands län.

Styrgruppen överlämnade en rapport i ämnet lill socialstyrelsen den 3 augusti 1977. Av rapporten framgår bl. a. att ryggmärgsbråck var vanligare i nordvästra Värmland än i landet som helhet redan innan användningen av växtbekämpningsmedel blev vanlig. Vidare förekommer anmärkningsvärda anhopningar av vissa slag av missbildningar på många håll i landet, således inte bara i Värmland. Med hänsyn till bl. a. vad som framkom vid undersökningen rekommenderade socialstyrelsens styrgrupp att det fortsatta utredningsarbetet skulle inriktas i första hand på att närmare undersöka sambandet mellan cigarreltrökning och missbildningsbörd och sambandet mellan sjukvårdsarbete och missbildningsbörd samt att kartlägga andra orsaksfaktorer-miljöbetingade och andra-hos vissa typer av missbildningsfall, bl. a. ryggmärgsbråck. De två först nämnda projekten har startats genom socialstyrelsens försorg. Undersökningarna omfattar material från hela landet. Resultaten från dessa undersökningar kommer att redovisas under våren 1978. Det iredje projektet planeras f n. Avsikten är all även detta projekt skall vara landsomfattande och atl vetenskaplig expertis från olika områden skall engageras. Socialstyrelsen räknar med atl behöva ungefär ett år för detta projekt.

Av vad jag har anfört framgår atl socialstyrelsen fortsätter sitt arbete alt bringa klarhet i orsakerna till den höga frekvensen av missbildningar och dödföddhet på olika håll i landet, däribland i norra Värmland. Vi har nu att avvakta bl. a. resultaten av socialstyrelsens utredningar, innan vi kan närmare diskutera orsakerna lill dessa tragiska förhållanden.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om en undersökning rörande orsaken till vissa fostermissbildningar

165

Nr 89 BERTIL JONASSON (c):

Tisdaeen den ' talman! Jag ber alt få tacka statsrådet Troedsson för svaret.

7 mars 1978 Missbildningar hos barn i norra Värmland aren fråga som vållat stor debatt

_____________ under de senaste åren. På ett 30-tal graviditeter föddes tre gravt missbildade

Om en undersök- '''" '' ' missbildningen ryggmärgsbråck är tre gånger så vanlig i norra
nine rörande or Värmland som ilandet i övrigt. Det ärdå naluriigl att befolkningen engagerat

saken till vissa ' starkt i arbetet för alt utröna orsaken och för att komma lill rätla med

fostermissbildningar förhållandena.

Besprutningarna i skogen har blivit utpekade som den stora boven i dramat. Många undersökningar har gjorts, och forskning m. m. pågår, vilket fm Troedsson också redovisat. De utredningar som företagits har inte kunnat påvisa något samband mellan bekämpningsmedel eller andra kemiska medel och missbildningarna. Men atl det inte skulle föreligga något samband har, vad jag kan förstå, inte heller kunnat bevisas. Man vet inte heller om det finns andra faktorer, kanske i kombination med besprutningar e. d., som kan vara orsaken. Bl. a. har tobaksrökning och sjukvårdsarbete nämnts. I diskussionen har även älgarnas inverkan behandlats - det finns ovanligt mycket älgar i Värmland.

Då man inte kan utesluta att det föreligger någon eller några faktorer i miljön eller kanhända en avsaknad av någon för normal fosterutveckling väsentlig faktor, är det i högsta grad nödvändigt att utredningar och klariägganden fortsätter. Kostvanorna kan kanske också ha en inverkan.

Enligt min uppfattning är det också värdefullt all lokala myndigheter och människor ifrån orten, som arbeiar med problemet, bereds möjligheter att framföra sina synpunkter och få ta del av utredningsmaterialet. Detla bör medverka till en större trovärdighet för utredningsresultatet. Jag vill gärna ha sagt att här måste man göra allt som går för alt komma lill bollen med problemet.

Är det besprulningarnas fel, då skall det fram, och då måste man också ta konsekvenserna av det. Om felet inte är besprulningarnas skall det också klarläggas och respekteras.

Oklarhet är del sämsta av allt, och del är därför jag kommit igen med den här frågeställningen.

Statsrådet Troedsson är mycket positiv till elt gmndligt utredningsarbete, och del är jag glad för. Jag tackar också förden lägesrapport vi har fått, och jag utgår från att rapporter kommer vartefter utredningen eller delar av denna blir klara.

Länsläkarorganisationen i Värmland har gjort ett gott arbete för alt bringa klarhet kring orsakerna till missbildningsfallen. Jag menar att den skulle ha rnycket stora möjligheter att bidra till en lösning av oklarheterna genom atl fungera som ett samordnande organ främst vad gäller de lokala undersökningarna. Statsrådet har inte direkt svarat på den frågan, och därför vill jag upprepa: Anser statsrådet del vara obehövligt, och i så fall varför?

Jag vill bara till sist ställa ytterligare en fråga: Är statsrådet villig alt
medverka till att intresserade och för problemen engagerade människor
166 bereds möjligheter att ta del av utredningsmaterialet?

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Vad gäller barn som fölls med större eller mindre defekter i norra Värmland, som tas upp i interpellalionen av Bertil Jonasson, tycker jag det finns anledning att understryka det som statsrådet uppger i sitt svar, nämligen att denna fråga behandlats i en synnerligen seriös undersökning av socialstyrelsen. Sålunda beslöt socialstyrelsen i februari 1977 att fortsätta utvecklingen av en studie av missbildade och döda barn i Värmlands län.

Vid en informationskonferens som hölls i Karlstad i augusti 1977 fick vi den lägesrapport som Bertil Jonasson åberopade. Vi fick också då klart för oss att delta bara var ett steg på vägen, att utredningsarbetet skulle fortsätta och att det beräknades vara klart under våren 1978. Frågor som har berörts i interpellalionen las upp i utredningen och blir som jag ser det föremål fören mycket ingående behandling.

Av den här delrapporten, som vi fick oss serverad i Karlstad i samband med konferensen, framgick alt socialstyrelsen fortsätter sill arbete för att om möjligt bringa klarhet i orsakerna till den höga frekvensen av missbildningar och dödföddhet på olika håll i landet, däribland i norra Värmland.

Under de här omständigheterna finner jag del fullt förklarligt att interpellalionen har besvarats på det sätt som här har skett, nämligen att statsrådel i svaret hänvisar till socialstyrelsens fortsatta utredningsakliviieier och till de undersökningar som är under planering.

Personligen vill jag gärna deklarera den uppfattningen, att alla fortsatta ulredningsaktiviteter som skall bedrivas som en landsomfaUande undersökning bör ske samordnade. Del utredningsarbete som hittills utförts har nämligen visat atl utredningar av detta slag är mycket krävande i fråga om samordning, insats av ordinarie resurser centralt och regionalt samt behov av kvalificerad forskningsexpertis. Jag vill gärna hålla med Bertil Jonasson när han i sin interpellation pekar på atl det alltjämt föreligger ett stort forskningsbehov. Jag anser också, efter de debatter vi har haft, att del slår helt klart att alllför myckel ännu är outforskat och outretl.

Glädjande är också när statsrådet i svaret, som jag har tagit del av, hänvisar till atl ett iredje projekt f n. planeras och atl avsikten med detla är att del skall vara landsomfattande och att vetenskaplig expertis från olika områden skall engageras. Socialstyrelsen räknar med, som det sades i svaret, att behöva ungefär ett år för detta projekt, och det blir anledning atl återkomma när vi får den redovisningen.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om en undersökning rörande orsaken till vissa fostermissbildningar

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Jag ser det också som mycket naluriigl att befolkningen i norra Värmland är starkt engagerad. När del gäller de hittills giorda undersökningarna om länkbara orsaker till fostermissbildningarna i norra Värmland villjag nämna, att enligt uppgift från socialstyrelsen har representanter för styrelsen besökt Värmland två gånger under hösten 1977 för att diskutera undersökningsresultaten med företrädare för olika miljögrupper. Jag anser för egen del att det är utomordentligt värdefullt att så sker även i det fortsatta utredningsarbetet. Det är givetvis också viktigt att nära kontakt hålls

167

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

med länsläkarorganisationen i Värmlands län.

Till Gunnar Olsson villjag gärna säga att även jag anser det utomordentligt viktigt att insatserna sker samordnat över hela landet. Det är också socialstyrelsens avsikt.

Jag vill slutligen än en gång understryka attjag ser det som utomordentligt angeläget att allt som kan göras görs för atl bringa klarhet i orsakerna till de här tragiska förhållandena.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag tackar fru Troedsson för det senaste inlägget.

Jag är inte motståndare på något sätt lill att utredningarna samordnas. Det är alldeles nödvändigt, och man måste haett stort och brett jämförelsematerial om man skall kunna komma till rätta med hela den här frågan. Förhållandena är ju sådana, vilket uppgifter som vi fåll bevisar, att besprutningar o. d. inte har förekommit på vissa platser, men ändå kunde många otrevligheter inträffa. Då är det bra att utredningarna samordnas.

Men jag menar alt om man kan få ett ökat lokalt deltagande, speciellt från länsläkarorganisationen och kanske även från andra håll, så skulle det hjälpa till att skapa större respekt för utredningen som sådan. Då kan det också bli överfiödigt med onödiga misstänkliggöranden o. d., vilket eljest kan bli följden. Delta är väsentliga saker, och därför är det nödvändigt om man verkligen går till botten med problemet.

Jag tackar än en gång för svaret.

168

Överläggningen var härmed slutad.

§11 Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO erhöll ordet för aU i etl sammanhang besvara dels Karl-Erik Strömbergs (fp) den 9 februari anmälda interpellation, 1977/78:131, dels Tore Claesons (vpk) den 8 februari anmälda fråga, 1977/ 78:282, och anförde:

Herr talman! Kari-Erik Strömberg har frågat mig hur jag ser på bostadsförmedlingens situation i Storstockholm och vilka eventuella åtgärder jag överväger att föreslå.

Tore Claeson har frågat mig om jag anser det förenligt med en social bostadspolitik alt hyresvärdar avvisar hyressökande på grund av exempelvis deras låga inkomster eller arbetslöshet eller därför att de är invandrare.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Som har redovisats i årets budgetproposition pågår f n. inom regeringskansliet ett arbete med dessa frågor. Avsikten med detta arbete är att stärka bostadsförmedlingarnas och därmed de bostadssökandes rält. Den närmare utformningen avses alt presenteras i en departementspromemoria, som kommer atl remitteras lill berörda instanser och myndigheter. Mot denna

bakgrund vill jag nu inte närmare gå in på de frågor Tore Claeson och Karl-Erik Strömberg har ställt.

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Jag ber först atl få lacka slatsrådet för svaret.

Bakgrunden till den här frågan är välkänd. Sedan många år har del i Storstockholm skett en koncentration av svaga befolkningsgrupper till några få kommuner. Särskilt påtaglig är den här koncentrationen i södra delen av regionen. Kommunerna Tyresö, Haninge, Huddinge och Botkyrka har socialt sett helt annan befolkningssammansätlning än andra delar av länet. Resultatet blir då atl några kommuner med små resurser tvingas lösa stora, för hela regionen gemensamma, sociala problem. Några andra kommuner, med stora ekonomiska resurser, tar litet ansvar.

En lång rad hyresvärdar har under många år i stort sett vägrat ta emot de hyresgäster som kan ha problem. Nu har problemen blivit så stora atl verksamheten på väsentliga samhällsområden har svårt all fungera.

Den diskussion som jag här kommer att föra, och det sakmaterial som jag då för fram, ligger inte inom bostadsdepartementets ansvarsområde. Men ett sätt atl angripa problemen är att öppna alla bostadsområden för samtliga gmpper i samhället, och då kommer vi också till bostadsförmedlingens roll och hamnar därmed inom bostadsdepartementets område. Låt mig la fem exempel för att belysa hur långt segregationen har gått i Storstockholm och vilka följder den har fått.

Det första exemplet handlar om invandrarna. Andelen invandrare i Stockholms län var 9 96 vid halvårsskiftet 1977. Men i Botkyrka, som låg högst, var den drygt 17 96,ochdenökar för varie månad. Andra kommuner med slor andel invandrare finns i både södra och norra delen av regionen. En del andra kommuner i länet har knappast några invandrare alls inom sina gränser. Nå, är det då några särskilda problem med invandrare? Ja, det är det. Invandrarnas barn behöver extra hjälp i skolan, t. ex. stödundervisning i svenska, undervisning i sitt hemspråk m. m. Blir gruppen invandrare förstor och andelen invandrare från fjärtan länder mera betydande, så klarar inte skolan av situationen. Vi har i dag mycket svåra skolproblem i fiera av de stora invandrarkommunerna. Andra problem som kommunerna för svårt att lösa är social och kulturell service, lolkproblem osv.

Del andra exempel jag här skall ta handlar om socialhjälpen. I Stockholms län fick 7 96 av befolkningen socialhjälp under 1976. I Botkyrka, som låg högst i riket, fick 13 96 socialhjälp. 1 Haninge var siffran II 96 och i Tyresö och Huddinge 10 96. Som jämförelse kan nämnas att I % av invånarna i Danderyd hade socialhjälp. I Ekerö, Lidingö och Vallentuna var siffran 3 96 och i Täby 4 96. Om man ser på statistiken över socialhjälp, finner man alt de kommuner som har stor andel socialhjälpstagare också för betala ut en större summa lill varje person än kommuner med liten andel. Bördan blir alltså dubbel.

Del iredje exemplet är skatleunderiagel. Alt skatleunderiagel varierar kraftigt i Storstockholm är väl dokumenterat. De kommuner som har lämnat

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

169

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

170

bostäder ulan några restriktioner har också del lägsta skatleunderiagel, dvs. de som behöver stora skatteinkomster för atl lösa svåra sociala problem har låg skattekraft. Och de kommuner som egentligen inte behöver några större skatteinkomster har den största skattekraften. Jag har helt nyligen sett resultat från utredningar i exempelvis Botkyrka kommun, som visar att de som flyttar in till Botkyrka i dag har betydligt mindre skattekraft än de som flyttar ul från kommunen, trots att kommunen ligger så oerhört lågt.

Mitt fjärde exempel handlar om sj ukvården. För ett par år sedan gjordes det en undersökning av landstinget rörande sjukvårdskonsumtionen i Stockholms län. Den visade alt invånarna i områden av typ Botkyrka hade ett långt större behov av olika former av sjukvård än invånarna i andra delar av länet. De hade vad man på utredningens språk kallar en kraftig överkonsumtion av sjukvård. Även här slog alltså segregationen hårt.

Det femte exempel som jag tar upp handlar om skolan. På skolöverstyrelsen finns någol som heter pedagogiska nämnden. I denna nämnds redogörelse för verksamhetsåret 1976/77 diskuterar man resultaten av standardproven i årskurs 6 i sju län rörande ämnena svenska, engelska och matematik. Standardprov är betygsnormerande prov i grundskolan, och proven utarbetas av SÖ. För Stockholms län finner man kommunvis en överensstämmelse mellan resultaten av dessa prov och medelinkomsten i kommunen. De kommuner som har låg medelinkomst visar svaga resultat i standardproven, och kommuner med hög medelinkomst visar höga resultat. Eleverna i Danderyd, Täby och Lidingö hamnar högt över medelresullatet, medan eleverna i Haninge, Botkyrka och Upplands Bro hamnar långl under. Pedagogiska nämnden skriver:"Nämnden är medveten om, all inkomstfördelning, bebyggelsestruktur och social struktur i övrigt spelar en stor

roll--- ." Vidare heter det:"Alt resullalsskillnaderna endast delvis är en

utbildningsfråga torde vara uppenbart. Olikheterna torde med andra ord kunna återföras på djupare liggande sociala, ekonomiska och kulturella olikheter eller olikheter i ulbildningstradilion och värdering av ämneskunskaper."

Man kan naturiigtvis fråga sig om alla de saker som jag har räknat upp hör hemma i den här debatten. Enligt min uppfattning gör de del. Jag har med dessa enkla exempel velat visa hur långt segregationen har fortskridit i den här regionen, och jag har också velat påvisa behovet av att man vidtar olika åtgärder. De flesta har inte alt göra med bostadsdepartementet, men en sak kan departementet göra: atl snabbt se lill att bostadsföreningarna för större befogenheter. Annars blir situationen ännu värte. Jag visade ju beträffande Botkyrka atl skatleunderiagel sjunker och att antalet invandrare ökar, varför segregationen fortfarande förvärras.

I debatten har det förekommit en lång rad olika förslag. Ett är alt ge bostadsförmedlingarna en ovillkoriig anvisningsrätt i fråga om alla statliga belånade lägenheter, men del ärenligt min mening en litet väl drastisk åtgärd. Jag tror alt man kunde böria med atl pröva andra vägar. Redan i dag kan man under vissa omständigheter pröva atl bostadsförmedlingen som villkor för statligt lån måste förmedla lägenheter, men hyresvärden kan då säga nej och

ulan motivering avvisa den sökande. Hyresvärden har alltså ingen skyldighet att bevisa att hyresgästen är olämplig. Jag undrar om man inte kunde se över detla förhållande.

Hyresgästen har ju en laglig möjlighet alt byta lägenhet. Värden kan vägra byte endast om han kan visa att bytet medför en påtaglig olägenhet. Kan man inte använda den här tekniken för att skydda fastighetsägarna mot eventuellt omöjliga hyresgäster, om man förstärker bostadsförmedlingarnas anvisningsrätt?

Jag har försökt att grundligt gå igenom statistiken över olika sociala faktorer i Storstockholm och över boendel. Då slår mig ytteriigare en sak, och här tror jag man måste se på problemet ur annan synvinkel.

En stor gmpp fastighetsägare inom regionen är allmännyttiga förelag som ägs av kommunerna. Långt ifrån alla allmännyttiga företag i regionen har visat solidaritet. Många allmännyttiga förelag har visat mycket slor solidaritet, och mot dessa skall ingen som helst kritik riktas, även om de nu säger att de inte kan ta emot fler hyresgäster som anvisas av bostadsförmedlingarna. Att vissa allmännyttiga förelag nu utan skäl så hårt gallrar bland hyresgästerna måste falla tillbaka på de politiker som har ansvaret i kommunerna. Här tror jag att såväl statsrådet som alla andra som är politiskt verksamma i regionen har en slor uppgift, nämligen den att påtala bristerna och försöka fö kommunalpolitikerna och kommunerna i fråga på litet bättre tankar.

Jag är också angelägen att säga att de problem som jag nu diskuterar inte har skapats på ett och ett halvt år. Ansvaret vilar inte på den nuvarande regeringen utan på den gamla. Men det faller också ett mycket stort ansvar på alla de politiker som oberoende av partitillhörighet varit verksamma i den här regionen. Man borde tidigare ha uppmärksammat problemen och försökt göra någonting åt situationen.

Vi måste, enligt min mening, med det snaraste på olika sätt försöka påverka förhållandena. En åtgärd är alt förstärka bostadsförmedlingarnas ställning, en annan rent psykologiskt effektiv åtgärd skulle kanske vara att statsrådet och andra politiker i regionen agerade och på den vägen försökle skapa opinion för elt annat handlande.

När jag nu än en gång lackar för svaret på min interpellation undrar jag om statsrådet kunde säga något om när den aviserade promemorian kommer att läggas fram. Jag tycker all del är angeläget all den kommer ganska snabbi, och det har väl också framgått av vad jag har sagt. Vidare undrar jag om statsrådet möjligen kan avslöja något av de tankegångar som ligger bakom promemorian.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

172

lagen utestänger nu människor med låga inkomster och sociala problem från sina lägenheter.

Den socialt inriktade saneringsverksamheten har kommit av sig. Möjligheterna att evakuera människor i saneringsmogna och förslummade hus blir allt sämre. I stället förvandlas regionens centrala delar till en marknad för bosladsspekulanter och faslighelsskojare. Allt flera lägenheter tillfaller den svarta marknaden. Övergång till bostadsrätter och lägenheter med strimlade lån innebär en möjlighet för höginkomsttagare atl kombinera boendel med organiserad skatteflykt. Hyresulplundringen av breda grupper lönearbetare blir allt värre samtidigt som boendet i småhus premieras skattemässigt.

Jag har velat säga delta som inledning till kommentarerna till svaret på min fråga, som jag noterar och pliklskyldigast tackar för. Min fråga som jag framställde för en månad sedan ställdes mot bakgrunden av de uppseendeväckande uppgifter som då kom allmänheten till del om förhållandena vid bostadsförmedlingen i Storstockholm. På den månad som sedan har gått har situationen för bostadssökande som avvisas inte blivit bättre, utan förhållandena har troligen förvärrats.

Samtidigt som diskussionerna om förmenta och verkliga bostadstjuvar fördes med anledning av aktionerna i kvarteret Mullvaden på Södermalm i Stockholm kom avslöjandena om atl inte bara privata utan också kommunala bostadsföretag salt i system alt avvisa socialt utslagna människor och människor som på annat sätt inte passar in i del sociala mönstret.

Av svaret på min fråga framgår vad alla som något följer den bostadspolitiska debatten redan vel sedan länge, atl del pågår elt arbete med all förbereda ett lagförslag som kan förändra bostadsförmedlingarnas anvis-ningsrält. Del är bra, riktigt och nödvändigt alt fö en lagstiftning som ger samhället möjlighet atl mot en hyresvärds vilja placera en hyresgäst i en för denne lämplig bostad.

Nu är det emellertid inte det som jag har frågat om ulan det är om statsrådel och därmed även regeringen anser del förenligt med en social bostadspolitik, dvs. om det är riktigt och försvarligt, om det över huvud taget skall fö förekomma att man handlar så som bostadsförmedling och kommunala bostadsföretag i Storstockholm uppenbarligen har gjort.

Jag förstår inte hur man mol bakgrund av pågående arbete inom regeringskansliet kan anse sig förhindrad atl ge elt svar på min fråga. Även i departementspromemorian, som nu återigen aviseras, måste väl Birgit Friggebo ha någon mening om den fråga som jag nu har aktualiserat. Etl uteblivet svar kan göra att man för den uppfattningen att regeringen anser del riktigt alt kunna avvisa bostadssökande som är invandrare eller utländsk medborgare, har stor familj, är låginkomsttagare, har AMS-bidrag, är sjukpensionär eller arbetslös. Det är nämligen vad som har skett och sker dagligen i vårt land.

Nog är regeringens bostadspolitik dålig och nog har man vidtagit och föreslagit åtgärder som urholkar dess sociala innehåll, men så dålig och så utmanande kan den väl inte vara atl man inte vill rätla till dessa missförhållanden. Då borde man också i klartext kunna tala om det.

Gör man inte det, så måste jag konstatera alt del här handlar om alt underlåta att la itu med en asocial bostadspolitik. Jag vill därför med hänsyn till innehållet i svaret på min fråga upprepa frågan och motiveringen för densamma, och jag hoppas atl jag får ett svar:

Olika kommunala bostadsföretag i vårt land har vid flera tillföllen utsatts för skarp kritik för sitt agerande i samband med anvisning av lägenheter lill bostadssökande.

Det har i många fall förekommit alt man stoppar hyresgäster man inte vill ha på grund av att de t. ex. har för låg inkomst, är arbetslösa eller invandrare. Samma människor har blivit avvisade hos olika allmännyUiga bostadsförelag. Del har gått så långt att exempelvis bostadsförmedlingen i Storstockholm har "hemliga" listor och en uppdelning av sökande och lägenheter i olika gmpper. Enligt en undersökning från våren 1977 blev inte mindre än 30 96 av de svenska och 46 % av de utländska medborgarna ej godkända som hyresgäster.

Anser slatsrådet detla förenligt med en social bostadspolitik?

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! De fem problem som Kari-Erik Strömberg har tagit upp i sitt anförande berör inte bara bostadsförmedlingarnas förmedlingsverksamhet utan kanske främst vilken bostads- och bebyggelseplanering som de olika kommunerna tillämpar. Det är enligt min mening en viktig uppgift för kommunerna att planera för elt jämlikt boende. Det är en gmndläggande förutsättning föratt också bostadsförmedlingarna skall kunna sköta sitt jobb på det sätt som de vill göra det. Bostadsbyggnadsprogrammen för Storstockholmsregionen i det avseendet är i långa stycken en deprimerande läsning.

De företeelser som både Tore Claeson och Karl-Erik Strömberg pekar på, nämligen alt det i vissa fall från bostadsföretagens sida ställts alllför hårda krav på hyresgästerna för att de skall få en lägenhet, motiverar att bostadsförmedlingarna ges bättre möjligheter att hävda de bostadssökandes rätt.

Svaret på Tore Claesons fråga finns faktiskt givet i mitt svar, nämligen del alt vi förbereder en lagstiftning som skall ge bostadsförmedlingarna bättre möjligheter att hävda de bostadssökandes rätt.

Arbetet med departementspromemorian pågår för fullt. Inriktningen på arbetet är att det skall leda till en lagstiftning som kan träda i kraft den 1 januari 1979.

Sedan bara en liten kommentar till Tore Claesons anförande! Han talar om att regeringens politik går ut på alt urholka det sociala ansvaret för bostadspolitiken. Jag skulle vilja att Tore Claeson tog fram någonting som pekar på det i de förslag som vi har lagt till riksdagen. Vi har lagt fram förslag om och riksdagen har antagit en ny bosiadsförvaltningslag, där det ges möjlighet för hyresgästerna all bättre hävda sin rätt gentemot försumliga fastighetsägare. I årets budgetproposition ligger ett förslag om förbättrade lånevillkor både för bostadsbyggande i nya områden och för bosladssanering.

173

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

174

Vi kommer också alt lägga fram förslag om förhandlingsordningar på bostadsmarknaden som stärker hyresgästernas rätt. I det sammanhanget läggs också fram förslag om ökade straff för handeln med de svarta lägenheterna. Var i de förslagen visas det att regeringen inte skulle hävda en social bostadspolitik?

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Det är naturligtvis bra om bostadsförmedlingarna får större resurser. Delta kan åstadkommas genom personella förstärkningar, men enligt min mening har frågan en helt annan räckvidd.

Först och främst måste bostadsbyggandet öka. År 1976 påbörjades drygt 55 000 lägenheter och år 1977 påböriades drygt 52 000. Flertalet av dem byggdes som småhus och med äganderätt. Den stora katastrofala minskningen av bostäder äger rum iflerbostadshusen. Bostadsbyggandet måsle upp i 75 000 lägenheter åriigen. Som det ser ut nu - och med all respekt för jämförelserna mellan januari månader 1977 och 1978, som fick Svenska Dagbladet och bosladsministrarna atl slå frivoller av glädje, blir sannolikt 1978 ett lika dåligt igångsättningsår som de två tidigare åren. Jag beklagar deUa.

Socialdemokraterna har lagt fram förslag som skulle leda till ökat bostadsbyggande. Etl särskilt stående ränle- och amorteringsfritt lån till de flerfamiljshusbyggen som startas senast den 31 december 1978 skulle tveklöst bidra till en önskad uppgång för denna upplåtelseform, men det vill inte regeringen och de borgerliga riksdagsgrupperna vara med om. Jag menar att om vi skall kunna förstärka bostadsförmedlingen-vilket vi bör göra-bör den också få fler lägenheter att förmedla.

Regeringen fick i fjol igenom förslaget att lånegränsen för enskilda byggmästare skulle höjas från 85 till 92 96 ulan att något krav ställdes på dem om ändrad attityd i fråga om förmedlingen av bostäder. Det är förvånansvärt att någol sådant kan få ske när bostadsmarknaden är i så oerhört stort behov av ändrade attityder! Det största motståndet mot en allsidig sammansättning av bostadsområdena ligger ju på den privata sidan. Många värdar anser att de ej behöver motivera ett beslut att vägra ta emot en bostadssökande, står det i herr Strömbergs interpellation.

Men det är inte bara fråga om atl öka nyproduktionen, utan vi måste också slå vakt om de lägenheter som redan finns i flerfamiljshusen, så att denna sektor inte krymper och därmed undandras en kommunal förmedling. Om Stockholms innerstad successivt och med de borgerliga partiernas välsignelse i kanslihus och stadshus skall överföras till andelslägenheier, ägandelägen-heter och bostadsrätter med s. k. strimlade lån, privatiseras viktiga delar av det nuvarande hyresbeståndel. De väldiga överlåtelsevärden som krävs för att få vara med och bo i dessa fastigheter ligger långt utanför den vanlige medborgarens förmåga. Sådana upplåtelseformer bör förhindras, om vi menar allvar med en social bostadspolitik.

Regering och riksdag måste ryta till åt de kommuner i regionen som inte deltar i den gemensamma uppgiften att tillgodose bostadsbehovet för "alla

människor". Jag instämmer helt med herr Strömberg när han i sitt inlägg sade att vi måsle skapa en bostadsmarknad där al la bosladssökande har chans all få en modern bostad, och jag tycker att hans plädering här i debatten var helt riklig. Målel måsle ju vara atl både vid sanering och vid nyproduktion skapa socialt integrerade områden.

Från socialdemokratiskt håll har vi föreslagit att kommunerna skall åläggas all genomföra en bostadssocial inventering. I elt kommunalt försörjnings-program skall också ingå informationsskyldighet i bosladsförsörjningsfrågor. En utbyggnad av bostadsförmedlingarna är därför påkallad. Bostadsförmedlingarnas uppgift skall inte bara bestå i att förmedla bostäder. Lika viktigt är att de bostadssökande får information när del gäller alla de frågor som de kan slälla i samband med flyttning till en ny bostad.

Vi har lill årets riksmöte återkommit med kravet på kommunal anvis-ningsrält. En sådan ger kommunernaen reell möjlighet alt anvisa bostäder lill sådana bostadssökande som hittills stått utanför möjligheten att få en bostad. Ett hyresavtal kan träffas med värdarna direkt av kommunen, som på så sätt kan upphäva åtskilliga hyresvärdars ensamrätt att efter eget behag bestämma vilka bosladssökande som inte är önskvärda i en enskilt förvallad fastig-hel.

Vi har från socialdemokratins sida hårt drivit frågan om kommunal anvisningräti. Föregående år fick vi nej från de tre borgerliga partierna. Ingen enda borgerlig ledamot av civilutskoitet ansåg sig kunna stödja dessa tankegångar. Nu är motionen åter aktuell, och återigen uppstår frågan om de borgeriiga partierna skall ställa sig negativa.

Herr talman! Delta är elt stort problem. Vi måsle självfallet få förbättrade bostadsförmedlingar med ökade resurser och med vidgade uppgifter på boendets alla områden. Men det gäller också, .som jag anförde tidigare, all öka tillgången på bosläder, atl motverka alla åtgärder som krymper den sektor som omfattar lägenheter i flerbosiadshus och alt tvinga iredskande värdar atl slälla upp och ta sitt ansvar för socialt sammansatta bostadsområden. Kommunernas makt gentemot dessa intressen måsle förstärkas. Ropet från byggmästarhåll med krav på fria hyror måsle tillbakavisas av regeringen med större kraft än vad man visat prov på hittills. Del finns med i bilden också elt hot från mäktiga bygg- och finansintresen som, om vi inte sätter stopp för deras framfart, i väsentliga sammanhang försöker äventyra alla åtgärder som kan vidtas mol pågående bostadssegregation.

Nr 89

Tisdagen den 7 rtars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag noterar att Birgit Friggebo fortfarande inte i vad jag kallar klartext har svarat på frågan om hon anser sådana åtgärder som jag nämnl i min fråga och som jag upprepade i mitt anförande förenliga med en social bostadspolitik. Hon hänvisar till svaret och säger alt man där kan utläsa hennes mening om detta. Men jag tycker alt statsrådel borde kunna kosta på sig alt i klartext svara ja eller nej på min fråga.

Statsrådet Friggebo ställde också en fråga lill mig. Genom att Karl-Erik Strömberg har ställt en interpellation har min fråga kommit all behandlas i

175

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

samband med en interpellationsdebatt, och jag skall därför gärna försöka svara på Birgit Friggebos fråga om på vilken eller vilka punkter som den borgerliga regeringen har försämrat det sociala innehållet i bostadspolitiken.

Det första beslut som den borgerliga regeringen genomdrev varju atl man minskade behovet av egen insats för privata byggherrar från 15 96 till 8 96. Del innebar en ökad subvention sf)ecielll riktad till privata fastighetsägare. Delta går ut över de allmännyttiga bostadsföretagen och får negativa konsekvenser för hyresgästerna. Det innebär ökade möjligheter till privatisering och självklart därmed också negativa konsekvenser för hyresgästerna. Detla är alltså en sådan åtgärd som jag talade om i mitt tidigare inlägg.

En annan åtgärd är det förslag om förändring av räntesubventionerna som finns i en regeringsproposition i år. Man föreslår visserligen alt räntesubventionerna skal I förbättras något för hus som påbörias under 1977 och 1978, men samtidigt försämrar man räntestödet för alla hyreshus, bostadsrältshus och småhus genom alt minska räntebidragen från den I januari 1980. Man ger en summa som motsvarar ungefär 20 milj. kr. med ena handen, men man tar tillbaka sju gånger mera, ca 140 milj. kr., med den andra handen. Det är exempel nr 2 som jag nu kan erinra mig.

Låt mig också i detla sammanhang nämna alt den borgerliga regeringen har infört en särskild låneavgift på statliga lån trots att det inte fanns några som helst motiv för alt göra del. Del har inneburit en fördyring som hyresgästerna fåll betala och som på del sättet också bidrar lill den sociala urholkning som jag talat om.

Dessutom har den borgerliga regeringen inte gjort någonting för att förbättra förhållandena på olika områden som skulle kunna komma hyresgästerna till del. Den försämring genom förkortningen av amorteringstiden för markförvärvslånen som genomfördes strax innan den borgerliga regeringen tillträdde har ju den borgerliga regeringen, om den hade velat, haft möjlighet alt rätla lill genom all införa längre amorteringslider och bättre villkor, som skulle göra del möjligt för kommunerna atl förvärva mark som behövs bl. a. för bostadsbyggande.

Jag har nämnt detta, herr talman, rätt upp och ner som svar på Birgit Friggebos fråga om jag kunde ge exempel på sådana åtgärder som har bidragit till atl ytterligare urholka den sociala bostadspolitiken.

176

KARL-ERIK STRÖMBERG (fp):

Herrlalman! Jag har med tillfredsställelse noterat att statsrådet aviserat en ändring av bestämmelserna från den I januari 1979. Jag tror att det är väsentligt, och jag tackar för det beskedet.

Slatsrådet berörde frågan om alt man borde kunnat få en mer allsidig sammansättning av olika bostadsområden. Del tror jag att man måste med all kraft verka för i den här regionen. Men vi har elt problem, och det är alt övertyga alla kommuner att vi skall medverka i denna allsidiga utbyggnad av nya bostadsområden. Problemet visar sig på det sättet att vissa kommuner vill fortsätta med ett alldeles speciellt byggande - kanske näslan enbart

småhus. Då är det svårt atl få en allsidig sammansättning. Det finns andra kommuner som har mycket goda möjligheter att bygga hyreshus, som också har byggt väldigt mycket sådana, men som nu av olika skäl inte vågar fortsätta. Delta är ett stort problem som jag tror att vi alla måste hjälpas åt atl försöka lösa. När några få kommuner har fått ta ett orimligt slort ansvar påverkar det hela regionen och därmed även de andra kommunerna.

Det har varit intressanl att läsa den utredning som gjorts om Tensta och Rinkeby. Jag vet inte om statsrådel haft möjlighet lill del, men jag har läst den det senaste dygnet. Det bor 30 000 invånare i del området. Det är bara 5 96 av Stockholms invånarantal och alltså en liten del av Stockholms kommun. 1 utredningen beskrivs de svårigheter man har trots stora resurser.

Slutligen vill jag göra en liten kommentar till Oskar Lindkvists anförande. Del är ändå så att den stora segregationen här i Storstockholm, åtminstone vad söderkommunerna beträffar, har skett under de allra senaste åren när vi har haft elt överskott på lägenheter i de här kommunerna. Visst är det viktigt all få upp ett bra och tillräckligt stort bostadsbyggande, men det måsle också bli en sådan styrning att inte några kommuner får ta alla problemfall.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Oskar Lindkvist har naturligtvis rätt: För atl det skall bli en rättvis fördelning av hyresgästerna och för att bostadsförmedlingarna över huvud taget skall kunna anvisa lägenheter vill det till att del finns lägenheter att anvisa. Därför ärdet viktigt att vi får ett ökat bostadsbyggande och också en ökad sanering inne i städerna.

Oskar Lindkvist var väldigt mycket inne på just bostadsbyggandet. Låt mig då säga att socialdemokraterna för debatten som om minskningen av tillgången på bostäder skulle ha skett under den allra senaste liden. Under de tre åren 1973-1975 låg ianspråktagandet av lägenheter i landet på ca 80 000 per år. 1976 och 1977 låg i anspråktagandel på ca 59 000 lägenheter. Det betyder att det stora raset när det gäller ianspråktagande av lägenheter skedde mellan 1975 och 1976, då det blev 20 000 lägenheter förre-alltså långt innan den här regeringen tillträdde.

Det är riktigt atl vi hade en minskad igångsättning i bostadsbyggandet under våren förra året. Men del skedde en kraftig återhämtning under hösten, som ledde till att vi i december hade en igångsättning som låg på 40 96 merän i december 1976. Och för januari månad 1978 låg igångsättningen på 20 96 mer än i januari 1977. Det är den högsta igångsättningen i januari månad sedan 1974. Del här kan vara en tillfällig uppgång, men jag tror inte del. Jag tror all del är elt direkt resultat av de åtgärder som regeringen har vidtagit för att förbättra möjligheterna alt producera nya bostäder - bl. a. förbättringen i långivningen, som innebär att man höjer lånelaket oftare, och sänkningen av den garanterade räntan.

Låt mig bara som en liten kommentar till Tore Claesons anförande säga att jag inte tycker att det var så speciellt radikala åtgärder som han gav exempel på, som på någol vis skulle ha kunnat urholka den sociala bostadspolitiken. Etl införande av en förmedlingsavgift på någol hundratal kronor för

177

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

178

upptagande av lån och för övertagande av lån tror jag inte har någon avgörande betydelse för den sociala bostadspolitiken.

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag och Birgit Friggebo är alltså överens om all vi måsle öka bostadsbyggandet därför att det är en avgörande förutsättning för atl bostadsförmedlingarna skall kunna spela en viktigare roll vid fördelningen av bostäder. I samband med detla ökade bostadsbyggande är det viktigt att vi kan intressera kommunerna för att planera in allsidigt sammansatta bostadsområden. För all lösa den uppgiften måsle vi ge kommunerna ökade möjligheter att trycka på värdarna - vare sig del är kommunala bostadsföretag eller som i normalfallet de privata hyresvärdarna - så att de medverkar i den önskvärda produktionen, som kan leda lill alt vi får socialt allsidigt sammansatta bostadsområden.

Det har varit budskapet idet anförande jag höll tidigare iden här debatten. Min övertygelse är alltså alt del är den vägen vi måste gå. Jag redovisade också de förslag som har lagts fram från socialdemokratiskt håll, och jag noterar alt Birgit Friggebo inte med etl ord har kommenterat det.

Birgit Friggebo sade atl det största raset kom 1975-1976, att det således skedde innan vi fick en borgeriig regering. Nu ärdet ju så, Birgit Friggebo, alt vi här i riksdagen antog ett bostadsförsörjningsprogram på en miljon lägenheter under en tioårsperiod. Det programmet genomfördes, med elt varierande antal bostäder varje år, men genomsnittet låg på ungefär 100 OCX) lägenheter per år. Den omständigheten att vi 1976 och 1977 har det lägsta antalet igångsatta lägenheter på decennier fritar på intet sätt regeringen från sitt ansvar. Min förmodan, och jag skulle vara jätteglad om jag fick fel på den punkten, att det 1978 kommer alt bli ett bostadsbyggande på mellan 50 OtX) och 55 000 lägenheter - det är alltså sannolikt - innebär atl vi inte öppnar möjligheter alt få fram flera bosläder att förmedla.

Jag ironiserade litet över Birgit Friggebos uttalande i Svenska Dagbladet för några dagar sedan. Det visade sig att vi i januari 1978 fått en igångsättning på 4 000 lägenheter. Då skyndade sig Birgit Friggebo atl säga att det var etl resultat av regeringens politik för att stimulera byggandet. Det är ett mycket djärvt påstående. Om Birgit Friggebo tittar på statistiska centralbyråns statistik och jämför pågående produklion i slutet av januari 1977 med pågående produktion i slutet av januari 1978, skall hon finna att den pågående produktionen har minskal med 2,4 96.

Om man, för atl fortsätta sifferexercisen, multiplicerar denna igångsättningssiffra, 4 000, med 12 månader finner man atl vi under 1978 skulle komma upp i 48 000 lägenheter. Det är många mindre än vad Birgit Friggebo föreslagit i bil. 16 till årets budgetproposition.

Men jag vill inte fortsätta exercisen med siffror. Jag tycker att det är ganska meningslöst. Vi borde i stället försöka inrikta våra krafter på att se vad vi gemensamt kan göra för atl lösa etl av nutidens största problem, nämligen bostadssegregationen, och leda över utvecklingen mol socialt sett allsidigt sammansatta bostadsområden. Del är milt stora intresse, och jag tycker atl vi

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Införandet av en förmedlingsavgift på något hundratal kronor var, menade statsrådet Friggebo, inget särskilt väl valt exempel på att man urholkar den sociala bostadspolitiken. Men jag vill nog påstå alt allt som medför ökade koslnader för hyresgästerna och som kan bidra till att förvärra segregationen, åtskillnaden i boendet mellan olika kategorier människor, bidrar till aU minska de sociala inslagen i bostadspolitiken. En urholkning av den sociala bostadspolitiken har, menar jag, framför allt skett genom underlåtenheten från både den tidigare socialdemokratiska regeringen och den nuvarande borgerliga regeringen alt ta itu med bristerna,orättvisorna och spekulationen på bostadsmarknaden i alla dess olika led.

Låt mig sedan, herr talman, återknyta lill resonemanget om bostadsförmedlingen. Det bär mig emot litet, men jag måste faktiskt upprepa min fråga om statsrådet Friggebo anser det förenligt med en social bostadspolitik att hyresvärdar avvisar hyressökande t. ex. på grund av atl de har låga inkomster, är arbetslösa eller invandrare. Alldeles bortsett från vilket slags arbete som pågår i departementet, vilka förberedelser som görs för en ny lag om anvisningsrätt när det gäller bostadssökande, tyckerjag att det borde vara möjligt för statsrådet Friggebo att ge ett rakt svar på den frågan. Jag vill därför nu hemställa att statsrådet Friggebo ger ett besked på den punkten.

De kommunala bostadsförmedlingar som fortfarande finns kvar gör knappast skäl för sitt namn, eftersom de inte längre förmår tillgodose dem som har social förtur. På en alltmer privaliserad bostadsmarknad och med en krympande bostadsproduktion får bostadsförmedlingarna allt färre lägenheter alt förmedla, och de bostadssökandes situation blir alltså alltmer förtvivlad. I det läget frågar jag landels bostadsminister, som handlägger den delen av bostadsfrågorna, om hon anser att avvisning av bostadssökande av skäl som jag flera gånger har anfört är förenlig med en social bostadspolitik. Det måste väl gå att få ett svar på den frågan.

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Regeringens bostadspolitik är social. Som svar på Tore Claesons fråga harjag sagt tidigare, och jag upprepar det nu, att i vissa fall ställs det från bostadsföretagens sida alllför hårda krav på hyresgästerna för alt de skall få en lägenhet. Del motiverar att bostadsförmedlingarna ges bättre möjligheter atl hävda de bostadssökandes rätt. Vi har elt arbete på gång i departementet som kommer att bilda gmnd för en lagstiftning längre fram. Det är svaret på Tore Claesons fråga.

Jag är glad för att Oskar Lindkvist inte vill ha debatten om olika siffror hit och dit som vi skall dunka varandra i huvudet med. Anledningen till attjag tog upp den frågan var bl. a. den debatt som förs av socialdemokraterna, där de hävdar atl del har skett en radikal förändring av bostadsbyggandet sedan

179

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

den nya regeringen tillträdde. Jag har velat peka på att del har skett en förbättring på grund av de åtgärder som vi har vidtagit.

I sitt första anförande log Oskar Lindkvist upp flera frågor som jag här inte har velal gå in på. Vi kommer den här veckan att lägga fram en proposition i riksdagen som berör flertalet av de frågor som Oskar Lindkvist tog upp.

Jag skall ta fasta på Oskar Lindkvists förslag atl vi gemensamt skall försöka få i gång ett ökat bostadsbyggande. Vi har framlagt förslag i riksdagen för atl ge förutsättningar för ett sådant ökat bostadsbyggande, men sedan är det kommunerna som har huvudansvaret för att det genomförs i tillräcklig omfauning och på sådant sätt att vi får en bättre social struktur i våra bostadsområden. När jag åker runt i kommunerna gör jag vad jag kan för att sprida opinion härvidlag. Och låt mig avslutningsvis bara ge ett exempel på detla, nämligen det jag tog upp tidigare. Läsningen av bosladsbyggnadspro-grammen t. ex. från Slorstockholmsområdet är i vissa fall deprimerande, när det gäller dels omfattningen av bostadsbyggandet, dels inriktningen.

TORE CLAESON (vpk):

Hert talman! Jag nödgas konstalera alt statsrådet Friggebo inte har gett ett klart besked. Att hon säger atl det i vissa fall ställs alltför hårda krav på bosladssökande och att man därför förbereder en lagstiftning som skall ge störte möjligheter att anvisa bostadssökande lägenhet är inte vad jag frågat efter. Jag och alla andra som följer den bostadspolitiska debatten känner lill att etl sådant arbete pågår sedan lång tid tillbaka. Jag tror att etl rakare besked och etl klart avståndslagande från de avvisningar som skett på sådana här grunder skulle hjälpa bostadsförmedlingarna, de människor som handlägger dessa frågor i de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen och inte minst de bosladssökande själva, och det skulle ge litet större rättvisa i de här sammanhangen redan nu och före den 1 januari 1979.

Jag är ledsen för atl statsrådel Friggebo inte ansett sig kunna uttala sig klarare på den här punkten. Jag är ledsen på bostadsförmedlingarnas, de kommunala bostadsföretagens, men framför allt på de bostadssökandes vägnar. Det är framför allt för de utslagna människornas skull som jag är ledsen att behöva notera detla.

180

OSKAR LINDKVIST (s):

Hert talman! Det hör naluriigtivis till Birgit Friggebos uppgifter att försöka övertyga oss om att regeringen fört en konstruktiv bostadspolitik. Men det är nog en bostadspolitik som jag inte tror atl Birgit Friggebo själv är särskilt nöjd med. Igångsättningen 1976 och 1977 är så låg atl vi måste gå 25 år tillbaka i tiden för alt hitla dess motsvarighet. Jag var tidigare av den uppfattningen aU vi för ett ögonblick skulle lägga siffrorna åt sidan, men nu kommer Birgit Friggebo tillbaka och säger att det skett en radikal förändring av bostadspolitiken. Om en radikal förändring är detsamma som en förbättrad bostadspolitik, så måsle jag konstalera att hennes uttalande inte är med sanningen överensstämmande. Sakförhållandet är helt enkelt, Birgit Friggebo, atl del är dåligt ställt på bostadsbyggandets område. Jag föreställer mig att det är få.

oavsett partipolitisk tillhörighet, som kan känna sig nöjda med den låga igångsättning som nu är aktuell.

Sedan säger Birgit Friggebo att vi gemensamt skall hjälpas åt. Jag anser att vi skall göra det, och Birgit Friggebo måste ju medge att vi från socialdemokratins sida ställt konstruktiva förslag. Vi har lagt fram förslag om ränte- och amorteringsfria lån för den del av byggkostnaderna som ligger mellan den övre statliga lånegränsen och produktionskostnaden just för att få ned boendekostnaderna för dem som skall flytta in i dessa fastigheter. Vi har dessutom lagt fram en rad andra förslag, t. ex. om avsevärt bättre bostadsbidrag än vad regeringen föreslagit i sin budgetproposition. Vi har också lagt fram förslaget om kommunal anvisningsrätl. Ännu har Birgit Friggebo icke sagt någonting om delta förslag, som jag anser vara elt nödvändigt lagförslag föratl komma lill rälta med alla dem som inte vill ställa upp och medverka till allsidigt sammansatta bostadsområden.

Jag hävdar myckel bestämt alt de som vi här skall kritisera är de mäktiga byggintressen som är verksamma på det privata området och som i alltför liten utsträckning medverkat till atl ta emot hyresgäster. Jag menar att vi behöver ett lagförslag som ger kommunerna möjlighet atl ändra på del förhållandet - och det kan man inte göra om inte vi i riksdagen är beredda att vidta kraftåtgärder för att få igenom sådana lagar att vi kan komma till rälta med de privata intressena.

Delta är viktigt atl slå fast. Om vi skall stimulera till en ökad bostadsproduktion och förbättra kampen för ett socialt boende är det vikligl alt lägga åt sidan de små skärmyislingarna och försöka hitla konstruktiva lösningar. Hitintills är det bara det socialdemokratiska partiet i riksdagen som både 1976 och 1977 och nu också 1978 lämnat konkreta förslag på hur vi skall komma till rätta med problemen.

Jag är litet besviken över att Birgit Friggebo inte anser sig behöva göra någol som helst uttalande om innebörden av dessa förslag, som samtliga är ägnade att motverka den boendesegregation som vi alla tycker så väldigt illa om.

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Statsrådet BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag tror att de bostadssökande är bättre betjänta av alt regeringen föreslår och riksdagen sedan antar lagar som gör att bostadsförmedlingarna får bättre verktyg för atl hävda de svagas rält till bostad än av välvilliga uttalanden från etl statsråds sida.

Jag har inte, Oskar Lindkvist, velat föriänga den här interpellationsde-balten med att ta upp alla de socialdemokratiska förslag som räknats upp. Vi framlägger som sagt en proposition i den här veckan som berör nästan samtliga dessa förslag.

Vi har lagt fram olika förslag för att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande. Och man kan då inte komma ifrån - när man ser på de olika siffrorna - alt vi fått elt ökat byggande igen. Det hävdas alt förra årets igångsättning var den lägsta sedan kriget och liknande. Men det är elt faktum alt 51 000 lägenheter igångsattes 1975, att 57 000 igångsattes 1976 och att 53 000 igångsattes 1977.

181

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Om bostadsförmedlingens situation i Storstockholm, m. m.

Det är de siffror som gäller.

Men jag lämnar gärna den här sifferexercisen när vi nu är överens om att vi tillsammans gentemot kommunerna också skall hävda att de skall genomföra ett ökal bostadsbyggnadsprogram.

TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Låt mig med anledning av vad Oskar Lindkvist yttrade i slutet av sill anförande säga: Jag vill inte på något sätt förta värdet av de socialdemokratiska förslag som Oskar Lindkvist räknade upp, men jag vill gärna till protokollet notera alt på samtliga punkter föreligger del också förslag från vänsterpartiet kommunisterna, förslag som jag nog menar är bättre än de socialdemokratiska.

Jag vill också notera att det är glädjande all socialdemokraterna på flera olika punkter närdet gäller bostadspolitiken har kommit med konstruktiva förslag sedan de lämnade regeringen. För kommunisternas del hälsar vi del naturiigtvis med tillfredsställelse.

Jag vill till sist säga att de bostadssökande självfallet är bättre betjänta av lagar och bestämmelser som ger dem de rättigheter som borde vara självklara - om man inte bara betraktar delta med bostaden som en social rättighet som ett honnörsord utan verkligen vill genomföra del i praktiken. Men det har faktiskt rätt slor betydelse för vad vi kallar den allmänna opinionen och behandlingen av olika ärenden, om landets bostadsminisler gör ett klart och otvetydigt uttalande i den riktningen all hon betraktar sådana här avvisningar som skett som oförenliga med en social bostadspolitik.

182

OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag vill inte förmena Tore Claeson rätten att för riksdagsprotokollet påpeka att även vpk har lagt förslag på de här områdena. Men jag bestrider mycket bestämt att del socialdemokratiska partiets intresse för bostadsfrågorna skulle ha tagit sig konkreta uttryck sedan det miste regeringsmakten. Det är bara del, Tore Claeson, atl segregationsproblemel har fått myckel stora dimensioner, och det är på det området som det är vikligl alt lägga manken till för atl lösa problemen.

Jag skall sluta debatten för mitt vidkommande med alt nämna några siffror som är obestridliga-jag har hämtat dem från bosladsstyrelsen, och jag utgår från atl det är siffror vi kan använda ulan atl beskylla varandra för felaktigheter. Jag talar nu lill riksdagsprotokollet.

1974 färdigställdes lägenheter i flerfamiljshus till eu antal av 38 750. 1975 uppgick antalet till 27 450, 1976 till 15 600 och 1977 till 14 000.

Det är de faktiska siffrorna, och sedan kan var och en efter eget intresse roa sig med att se vad som har skett när det gäller bostadsproduktionen i det här landet.

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 12 Anmäldes och bordlades Nj 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Propositioner

1977/78:106 om anslag för budgetåret 1978/79 till byggnadsarbeten m. m.

inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.

§ 13 Anmäldes och bordlades Juslilieulskottets betänkanden 1977/78:21 med anledning av propositionen 1977/78:77 om vissa frågor

rörande trafik med motorredskap och traktorer jämte motion 1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till domstolsväsendet m. m. utom allmänna förvaltningsdomstolarna

jämte motioner 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till polishus, m. m. jämte motioner 1977/78:24 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till allmänna förvaltningsdomstolarna, m. m.

Kulturutskottets belänkande

1977/78:18 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till allmänna kullurändamål, teater, dans och musik, film, litteratur och folkbibliotek, bildkonst samt arkiv, kulturminnesvård, museer och utställningar jämte motioner

Näringsutskottets betänkanden

1977/78:38 med anledning av propositionen 1977/78:101 med förslag om

tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt gäller vissa

anslag inom industridepartementets verksamhetsområde 1977/78:39 med anledning av motion om ökat samhällsinflytande över

läkemedelsindustrin 1977/78:40 med anledning av motion om viss utbildning av offentliga

styrelseledamöter i banker

§ 14 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1760 av Ingvar Svanberg m.fl. 1977/78:1761 av Lars Werner m.jl.

med anledning av propositionen 1977/78:96 om medelstillskoll lill Luossavaara-Kiirunavaara AB för alt upprätthålla viss sysselsättning

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Meddelande om .frågor

§ 15 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 7 mars

1977/78:334 av Rune Johansson i Åmål (s) till industriministern om sysselsättningen i Fengersfors:

Driften vid Fengersfors Bruk kommer att läggas ned, därför atl regeringen vägrade all bevilja statligt stöd. Ett helt samhälle kommer atl lamslås, då inga andra sysselsäuningsmöjligheter finns att erbjuda.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till industriministern:

På vilket sätt och när ämnar regeringen vidta åtgärder som tryggar nya jobb för dem som nu blir arbetslösa i Fengersfors?

1977/78:335 av Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Britt Mogård om regeringens ståndpunkt lill visst uttalande rörande skolan:

1 ett tal vid Ingenjörsvetenskapsakademien i förra veckan uttalade statssekreteraren i ulbildningsdepartemenlet bl. a. alt skolan "producerar halvbildade medelmåttor med betydande kunskapsbrisler".

Med anledning härav ber jag att få slälla följande fråga till statsrådet Mogård:

Står regeringen bakom denna syn på den svenska skolan eller är slatsrådet beredd att ta avstånd från uttalandet av sin närmaste politiske tjänsteman?

1977/78:336 av Sture Ericson (s) till bostadsministem om lidpunkten för regeringens beslut i visst stadsplaneärende:

Regeringen har sedan mer än tre månader haft möjlighet atl ta slutlig ställning till förslaget till stadsplan för externcentrum i Marieberg, Örebro kommun, enligt 26 § byggnadslagen. Som underiag för beslutet har regeringen bl. a. enhälliga yttranden från länsstyrelsen och statens planverk. Ett slutligt fastställande av planförslaget skulle medge flyttning av Örebro Konsums stormarknad från etl mer än tioårigt mycket dåligt provisorium i en lageriokal i ett industriområde.

Vad är orsaken till regeringens förhalning av ärendet, och när kan beslut i frågan väntas?

1977/78:337 av Pär Granstedt (c) till bostadsministem om den miljömässiga ambitionsnivån vid planeringen av nya bostadsområden:

Många kommuner eftersträvar numera atl åstadkomma bättre boendemiljöer i nybyggda bostadsområden. Detla sker bl. a. med hjälp av arkitekttävlingar och genom okonventionella plan- och byggnadslösningar. Statliga bestämmelser försvårar dock en sådan politik.

Vilka initiativ är bostadsministern beredd att ta för att underiätta kommuners strävanden atl höja den miljömässiga ambitionsnivån vid planering av nya bostadsområden?

Nr 89

Tisdagen den 7 mars 1978

Meddelande om .frågor

1977/78:338 av Sune Johansson (s) lill industriministern om åtgärder för alt bevara sysselsättningen i Åmoifors:

I Åmoifors, som är beläget inom Eda kommun i västra Värmland, har sysselsättningsläget blivit ytterst prekärt i samband med atl Vänerskogs AB beslutat lägga ned massatillverkningen vid Åmoifors Bruk. 145 arbetstillfällen försvinner. Vänerskog har utlovat ca 20 av de berörda ersättningsjobb inom annan tillverkning.

Möjligheten atl finna nya arbetstillfällen i Åmoifors är för dem som berörs ytterst begränsad och kompliceras ylteriigare av atl Åmoifors andra slora tillverkningsföretag, Norma Projektilfabrik, befarar alt nödgas minska sysselsättningen med ca 100 personer fram till 1980. De väntade minskningarna vid Norma Projektilfabrik beror på att försvarets materielverk har aviserat alt man under perioden 1978-1982 kommer att kraftigt minska sina beställningar av ammunition.

Uppsägningar av personal vid Åmoifors Bruk har påböriats, och några nya arbetstillfällen finns inte atl lillgå.

Med anförda skäl får jag ställa följande fråga lill industriministern:

Vilka åtgärder ämnar industriministern och regeringen vidta för att skapa ersättningsjobb för de arbetstillfällen som försvinner i Åmoifors?

§ 16 Kammaren åtskildes kl. 17.07.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen