Riksdagens protokoll 1977/78:57

Tisdagen den

Tisdagen den 10 januari

§ 1 Välkomstord

TALMANNEN:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöier välkomna till del fortsatta arbetet -

under 1977/78 års riksmöte.

§ 2 Överlämnande av budgetpropositionen

Budgetminislern INGEMAR MUNDEBO avlämnade regeringens proposition 1977/78:100 med förslag till statsbudget och yttrade:

Herr talman! Jag ber att fö överlämna regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1978/79.

§ 3 Överlämnande av kommittéberättelsen

Justitieministern SVEN ROMANUS avlämnade regeringens skrivelse 1977/78:103 med redogörelse för verksamheten inom kommittéväsendet och anförde:

Herr talman! Jag ber alt få överiämna kommitléberättelse för år 1978.

§ 4 Justerades protokollen för den 12, 13, 14, 15, 16 och 17 december 1977.

§ 5 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om ledighet från riksdagsarbetel på grund av slatssekreterarskap fr. o. m. den 10 januari t. o. m. den 20 mars 1978. Stockholm den 28 december 1977 Carl Tham

Till riksdagens kammare

Jag anhåller härmed om tjänstledighet från milt riksdagsuppdrag under tiden den 15 januari-den 30 april 1978 för förfallandet av en bok. Slockholm den 10 januari 1978 Kerstin Anér

Kammaren biföll dessa ansökningar.

TALMANNEN:

Till kammarens ledamöter har utdelats en preliminär plan för kammarens sammanträden under tiden den 10 januari-den 27 mars. Denna plan överensstämmer med det förhandsmeddelande som lämnades den 16 december 1977.

Av lidsplanen framgår att den första frågestunden äger rum torsdagen den 12 januari kl. 13.00. Kammarens första arbelsplenum hålls onsdagen den 8 februari. Den allmänpolitiska debatten larsin början onsdagen den 1 februari, finansdebatten onsdagen den 1 mars och utrikesdebatten onsdagen den 15 mars.

Den allmänna motionstiden utgår onsdagen den 25 januari kl. 17.00. Ett sammanträde för bordläggning av då föreliggande motioner hålls kl. 17.30 samma dag.

Jag vill erinra om att till kammarens ledamöter utdelats bl. a. en förteckning över propositioner avsedda alt avlämnas under våren 1978 och ett meddelande om riksdagens arbete m. m.

§ 7 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställningar 1977/78:103 och 104.

§ 8 Bordlades

Proposition och skrivelse

1977/78:100 med förslag lill statsbudget för budgetåret 1978/79

1977/78:103 med överlämnande av 1978 års kommitléberättelse

§ 9 Anmäldes och bordlades

Propositioner och skrivelse

1977/78:55 om bättre farlygsmiljö

1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m. rörande försvaret

1977/78:72 om förfogandelag m. m.

1977/78:75 med förslag lill ransoneringslag m. m.

1977/78:79 om ändrade beskattningsregler för koncernbidrag m. m.

1977/78:80 om ändring i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden

1977/78:101 med förslagom tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret

1977/78 1977/78:102 med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen

§ 10 Talmannen meddelade all propositionerna nr 100 och 101 skulle sältas sist på morgondagens föredragningslista.

§ 11 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:214 av Karin Andersson och Anna Eliasson om kvinnoprästfrågan

1977/78:215 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om upphävande av 1810 års

successionsordning 1977/78:216 av Daniel Tarschys om ärendebehandlingen i kammaren 1977/78:217 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om en utredning rörande

Guadeloupe-medlen 1977/78:218 av Lars Werner m.fl. om erkännande av och bistånd till

Demokratiska republiken Östra Timor 1977/78:219 av Gusti Gustavsson m.fl. om rekryteringen av piloter lill

civilflygel 1977/78:220 av John Johnsson och Hans Jönsson om läkarkontroll vid val av

utbildningslinje inom gymnasieskolan 1977/78:221 av Hans Jönsson och John Johnsson om säkerhetsbestämmelser

för transporter av skolbarn 1977/78:222 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg om ökat handelsutbyte med de

socialistiska länderna 1977/78:223 av Alf Lövenborg om uranbryining inom Arjeplogs kommun 1977/78:224 av Lars Werner m.fl. om en utvecklingsplan för Norrbotten 1977/78:225 av Lars Werner m.fl. om minimiarbetstid för deltidsanställda,

m. m. 1977/78:226 av Elver Jonsson med anledning av propositionen 1977/78:76

med energisparplan för befintlig bebyggelse

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan av Interpellationer

§ 12 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 10 januari

1977/78:105 av Alf Lövenborg (apk) till statsministern om ålgärder för att upprätthålla sysselsättningen i Norrbotten:

Hela vårt land präglas nu av en fördjupad sysselsättningskris. Värst är dock situationen i Norrbotten, där arbetslösheten är högre än på myckel länge. Omkring 20 96 av den norrbottniska arbetskraften står nu utanför den normala arbetsmarknaden. Att i det läget tala om en sysselsältningsmässig katastrof är inga överord. En kombination av åtgärder för alt klara situationen på både lång och kort sikt måste snabbt utarbetas med den enda lolerabla målsättningen: Full sysselsättning ulan avfolkning.

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan avjnter-pella tioner

De officiella siffrorna är följande: 4 090 kassamedlemmar var ulan Jobb vid månadsskiftet november-december. 3 337 ungdomar i åldrarna 19-24 år var registrerade som arbetslösa under samma tid. 13 403 personer hade beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning och liknande.

Men del stannar inte med detta. Läget förvärras undan för undan. Nu sviktar också länels stora slalliga basindustrier. LKAB kommer all permil-lera, detsamma kommer all ske vid de statliga träindustrierna, det statliga Järnverket i Luleå gör sig av med arbetskraft i stället för alt, so.m tidigare sagts, anställa mera folk. Flera av länets kommuner befinner sig i en helt katastrofal situation. Nu minskar åter folkmängdssiffrorna, och flyttlasspoliliken möten oviss arbetsmarknad i andra delar av landet skjuter åter fart.

I Norrbotten växer opinionen mot denna destruktiva politik, men regeringen har ännu inle gett något besked om hur man snabbt skall klara problemen, vilka metoder som skall användas och om nödvändiga åtgärder kommer alt vidtas för alt rädda sysselsättningen vid de basindustrier som nu allvariigt hotas.

Kommer LKAB att få statsmedel för att på kort och lång sikt trygga jobben i malmfälten? Kommer ASSI att få anslag för kartongfabrik och övrig utbyggnad för all rädda industrin från nedläggning? På vilket säll tänker regeringen skapa full sysselsättning för människorna i inlandskommunerna? Del är många frågor som hopar sig. Folket i Norrbotten kräver besked, men den borgeriiga regeringen tiger eller kommer med åtgärder som är hell otillräckliga. Totalplanen för att klara sysselsättningen i Norrbollen saknas.

En sådan plan måste enligt min mening innehålla bl. a. följande: Eftersom råmalm blir allt svårare all avyttra måste vårt land gå in för kraftigt ökad förädling.

Mot den bakgrunden bör del slalliga järnverket i Luleå inle krympas ulan byggas ul till ell slålcenlrum där projektet Stålverk 80 ingår som den viktigaste komponenten.

Valsverksbyggel i Luleå bör förverkligas, en konkret plan utarbetas för förläggning och utformning av de utlovade legoindustrierna i bl. a. Norrbot-lens inland,beslut fattas om uranbrytning i Arjeplog,ett nytt aluminiumverk förberedas i Jokkmokk liksom exploatering av Europas största marmorfyndighet i Norvijaur, de statliga träindustrierna utvecklas mot ökad finförädling och ett breddat produktregister, byggandet av kulsinterverk i Kiruna och apatitverk i Malmberget omedelbart igångsättas, malmbrytning i Kaunis-vaara förberedas genom bl. a. järnvägsbygge Övertorneå-Kaunisvaara.

Delta är några av de lunga komponenter som enligt min mening måste ingå i en totalplan för all hejda avvecklingen av Norrbollen och klara sysselsättningen. Flera av projekten kan snabbt sättas i gång eftersom det handlar om redan utredda projekl.

Det program för att klara sysselsättningen som regeringen har framlagt i årets slalsverksproposition förefaller hell otillräckligt ur hela landels synpunkt och inle minst ui" den norrbottniska.

Jag vill än en gång understryka lägels allvar, behovet av snabba åtgärder

inom ramen fören totalplan och regeringens ansvar för all en sådan plan läggs fram.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd all lill statsministern la ställa följande frågor:

1. Är statsministern överens om bedömningen att Norrbotten nu hotas av
en sysselsältningsmässig katastrof?

2. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att hejda fortsatt avveckling och skapa full sysselsättning?

3. Är regeringen beredd alt lägga fram en total Norrbotlensplan i detta syfte?

4. Kommer de statliga basindustrierna all beviljas tillräckliga medel för au klara nulägets kris utan avskedanden och för en utbyggnad som garanterar en framlida utveckling?

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan av interpellationer

1977/78:106 av Elver Jonsson (fp) U\\ kommunikationsministern om pendeltågslrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås:

En god samhällelig trafikförsörjning är något som varje medborgare har rätt all kräva. Del kollekliva transportnätet måste finnas som en bas i landels regioner. Riksdagens trafikutskott upprepade den 15 april 1977 sitt tidigare uttalande all "någon nedläggning av Järnvägar och järnvägsstationer - mot berörda kommuners vilja - inle får ske under pågående utrednings- och planeringsarbete. Frågor om utbyggnad av Järnvägsnätet resp. nedläggning av vissa sträckor bör tas upp när detta arbete är färdigt."

Trots detla planeras nu en katastrofal nedskärning på en av Sveriges mesl tällrafikerade linjer - den lokala persontrafiken mellan Alingsås och Göteborg. De förhandlingar som förts mellan SJ och Göteborgsregionens kommunalförbund strandade efter det att SJ genom en enorm investeringsplan försökt vältra över väldiga kostnader för lokaltrafiken på kommunerna. SJ beslutade därefter på egen hand om en tidtabellsändring som innebär oacceptabla nedskärningar i pendeltrafiken.

Nu gäller del för regeringen all - i avvaktan på en ny och bättre trafikpolitik - hindra SJ att rasera den nu existerande trafikservicen, en service som självklart måste ingå i den framlida trafikpolitiken.

I anledning härav vill Jag framställa följande frågor lill kommunikationsministern:

Anser statsrådet att SJ i sill agerande följer de rikllinjer som riksdagen ulialai?

Avser kommunikationsministern alt vidtaga snabba åtgärder i avsikt att förhindra de katastrofala nedskärningar som SJ planerar vid nästa lidlabells-skifte när del gäller den lokala personirafiken Alingsås-Göleborg?

1977/78:107 av Alf Lövenborg (apk) lill kommunikalionsminisiern om malmlransporterna i Norrbotten, m. m.:

Den nuvarande trafikpolitiken lar sig alltmer groteska uttryck. Det som nu sker i Norrbotten är ett avskräckande exempel på hur del kan bli när kortsynta

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan av interpellationer

vinslkalkyler väger tyngre än sunt förnuft och total samhällsekonomisk planering. Alt statliga företag går i spetsen för all förändra och försämra trafikstrukturen är ett uppseendeväckande faktum som regeringen inte kan bortse ifrån. Några exempel på kvalificerat trafikpolitiskt vansinne som under den senare liden kommit lill uttryck i Norrbotten skall här anföras.

Malmfrakten

Under 1978 kommer det enligt uppgift inle att fraktas någon malm på malmbanan Malmberget-Luleå. SJ slår med 1 500 malmvagnar som inte kommer att brukas. De ställs undan bl. a. i en gammal grusgrop i Kaitum,där ell antal gamla spår finns kvar.

Samtidigt med att denna avveckling sker hos SJ har del slalliga järn verket i Luleå skrivit kontrakt med Luleå Bilfrakt, som under fyra månader, dygn efter dygn, skall transportera 10 000-20 000 ton malm till Luleå med lastbilar på landsväg. Det betyder ökat vägslitage, ökade olycksrisker och förluster för det statliga trafikföreiagei. En befintlig spårbunden transportresurs överges, och som drivkraft kommer nu att användas importerat bränsle i stället för i Norrbotten producerad elkraft som levereras av ett annal statligt förelag. Här illustreras verkligen den dåliga samordningen - ja, de vattentäta skotten mellan olika statsföretag. Kan regeringen verkligen passivt åse detta ulan att ingripa?

Styckegodstrafiken

Från SJ:s sida fortsätter man på annat sätt med ansträngningarna att överiastaså mycket som möjligt från järnväg till landsväg. Om SJ:s planer får förverkligas kommer bara två slyckegodsstationer att få finnas kvar i det till ytan största länet. Del blir i så fall Luleå och Kiruna. Från dessa två punkter skall lastbilar la hand om godset för att transportera det på landsvägar, som i många fall går parallellt med järnvägen. All styckegodset på del planerade sättet vräks ut på landsvägarna innebär allt det vi redan tidigare anfört om vägslitage, ökade olycksrisker och samhällsekonomiskt slöseri. Därtill kommer också här ökad användning av importerade drivmedel i stället för inhemskt producerad miljövänlig elkraft.

En sådan planerad omläggning innebär också sysselsätlningsmässiga konsekvenser för SJ:s personal.

Det har länge talats om en "ny trafikpolitik". Är del den som nu presenteras tycks den beslå i avveckling av Järnvägstrafiken och ökad press på landsvägsnätet. Det är en beklämmande utveckling.

ekonomisk utvärdering skedde aldrig. Avgörandet överlämnades åt de stora skogsbolagen, bl. a. del slalliga domänverket.

Efter all tidigare ha lagt ner fiottningen i flertalet älvar har man nu beslutat att della också skall ske med Kalix älv, och förmodligen är inriktningen densamma också för den åierstående flottningsälven. Pileälven.

Med godset i fråga, dvs. timret, sker då samma sak som i tidigare anförda fall. Timmerbilarna kommer att åka i skytteltrafik efter de norrbottniska vägarna i stället för att de flottare som nu görs arbetslösa får hjälpa timret till bestämmelseorten.

Skogsbolagens argument är att det blir billigare att använda landsvägar än den traditionella flottningen. Från samhällsekonomisk synpunkt är argumentet - milt sagt - tvivelaktigt. Ur trafikpolitiska och säkerhetsmässiga aspekter är del helt förkastligt.

Närdet gällerflotlningen har skogsbolagens inkrökta lönsamhetslänkande helt fött fälla avgörandet. Har samhället ingen möjlighet alt styra på ett förnuftigt sätt eller anser kommunikationsministern all marknadskrafternas fria spel skall vara utslagsgivande även här?

Dessa tre exempel - fler hade kunnat anföras - visar att man i rask takt håller på alt göra en dålig trafikpolitik ännu sämre samt att slalliga företag tillåts att sabotera en trafikpolitiskt och samhällsekonomiskt vettig målsättning. Om regeringen har minsta ambition alt styra trafikpolitiken i en för samhället förnuftig riktning bör del åberopade vara skäl nog för ingripanden.

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill kommunikationsministern fl ställa följande frågor:

1. Anser statsrådet alt de anförda exemplen faller inom ramen för en samhällsekonomiskt förnuftig trafikpolitik?

2. Anser statsrådet all de i interpellationen anförda förhållandena ger skäl för ingripanden från regeringens sida?

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan av interpellationer

1977/78:108 av Hans Petersson i Röslånga (fp) lill kommunministern om åtgärder mol diskriminering av kvinnor inom svenska kyrkan:

Kvinnan äger lika behörighet som man att efter förtjänst och skicklighet befordras till prästerlig tjänst. Delta finns formulerat i lag som stiftades 1958. Den tillkom i kyrkolags ordning, dvs. efter samfällda beslut av Kungl. Maj:t och riksdag och med allmänt kyrkomötes godkännande.

I lärofrågan om kvinna kan prästvigas konstaterade kyrkomötets särskilda beredningsutskott att det enligt den evangelisk-lutherska uppfattningen av bibel och ämbete inte föreligger principiella hinder för kvinna att inneha kyrkans ämbete.

Den s. k. samvetsklausulen tillkom samtidigt och innebär all präst inle i tjänsten bör åläggas utföra sådant som skulle kränka hans samvete. Denna samvelsklausul är inte en lagtext utan enbart ell uttalande. Detta 20 år gamla uttalande - tillkommet för all under övergångsskedet förebygga söndring bland dem som då verkade inom vår kyrka - åberopas fortfarande och

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Anmälan av interpellationer

användes till upprörande könsdiskriminering mol såväl blivande som verksamma kvinnliga präster. En del av deras manliga kolleger anser dem som icke innehavare av prästämbetet. Ell sådant betraktelsesätt har inte stöd i gällande lag. Över huvud tagel innebär den nuvarande användningen av samvetsklausulen avsteg från all normal tillämpning av vårt lands lagar.

I en interpellation lill kommunminisler Johannes Antonsson den 1 februari 1977 uttryckte jag min oro för den upprörande könsdiskriminering som redan dä kunde konstateras inom vår kyrka på detta sätt:

"Inom den svenska kyrkan fastslogs för snart 20 år sedan kvinnans behörighet lill prästerlig tjänst. Trots besvärligheter och nästan trakasserier mot de första kvinnliga prästerna härefter hand allt fler kvinnor prästvigts. Utan dessa kvinnliga präster torde vår kyrka i dagsläget överhuvud tagel inle fungera. Församlingar över lag är nöjda med sina kvinnliga präster och anser all dessa fyller sin funktion lika väl som de manliga.

Men alltjämt - ca 20 år efter lagens införande - pågår en upprörande diskriminering av kvinnorna inom kyrkan. Den har skett och sker på en rad plan - från del all enstaka biskopar vägrat prästviga kvinnor till rena bojkotter av förrättningar där kvinnliga präster dellager. I rättvisans namn bör dock tilläggas att många präster under hela denna tid lojalt ställt upp på sina kvinnliga kollegers sida. Delta har enligt min uppfattning varit lill gagn för vår kyrka."

I interpellationssvaret den 8 mars 1977 uttalade kommunministern vad gäller motståndet mot kvinnliga präster bi. a. följande:

"Utvecklingen efter tillkomsten av 1958 års lag har bl. a. inneburit att motståndet mol kvinnliga präster lill stor del har försvagats. Antalet kvinnliga präster har ökat kraftigt under de senaste åren. Även om de i allmänhet torde vara accepterade både inom samhället i stort och inom kyrkan, återstår del mycket innan en verklig jämställdhet har uppnåtts mellan män och kvinnor inom kyrkans ämbete. Det finns fortfarande på många håll kvar ett motstånd mol kvinnliga präster. Jag vill ge klart uttryck för min uppfattning att della motstånd är myckel beklagligt."

Under den korta tid som förflutit sedan interpellationsdebalten ägde rum har del på ett både skrämmande och förfärande säll uppenbarats att motståndet mol kvinnliga präster på många håll ingalunda har försvagats. Snarare har del förstärkts genom medvetna aktioner som bl. a. särvigningar, mygel för att hindra kvinnliga präster att erhålla sökta tjänster och olika praxis i fråga om meritvärdering. Desutom synes det ha förekommit rena tarvlig-heter som allvarligt skadar vår kyrka.

Sedan länge har man velat betrakta kvinnoprästfrågan som en inomkyrklig angelägenhet. Från regeringens och riksdagens sida har man hittills inte ingripit i denna fråga, dels för att man hoppats att den skulle lösas efter ell övergångsskede, dels för alt inte påverka de pågående samtalen i kyrka-siat-frågan. Della kan t. ex. utläsas i konslitutionsulskottets betänkande 1975/ 76:38. Där konstaterar utskottet i slutklämmen, all om de pågående samtalen inte leder lill resultat när del gäller motståndet mol de kvinnliga prästerna, kan ytterligare åtgärder från statsmakternas sida bli nödvändiga. Vad

utskottet anförde i delta avseende gavs dessutom regeringen till känna.

Efter vad som framkommit under senare lid kan väl riksdag och regering inte längre undgå alt la ställning för sin egen lagstiftning om kvinnans behörighet all inneha prästtjänst. Ej heller kan väl riksdagen längre tillåla uppenbara avsteg från normal tillämpning av sina stiftade lagar. Det var väl ändå inte meningen att dessa lagar skulle kunna användas till uppenbar könsdiskriminering och göra vissa lönegradsplacerade tjänstemäns samveten viktigare än andras?

Med hänvisning till del framförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill kommunminisler Johannes Antonsson ställa följande frågor:

1. Vilka ålgärder avser statsrådet att vidtaga för att få slut på diskrimineringen av kvinnliga blivande och verksamma präster?

2. Innebär i så fall åtgärderna en återgång till normal rättstillämpning även för svenska kyrkan?

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Meddelande om frågor

§ 13 Meddelande om frågor

Meddelades au följande frågor framställts den 3 januari

1977/78:226 av Hans Nyhage (m) lill kommunikationsministern om persontrafiken på järnvägslinjen Borås-Göteborg:

Det förslag lill tidtabell för linjen Borås-Göteborg som statens järnvägar presenterat innebär mycket allvarliga försämringar för de många människor som dagligen reser med tåg lill och från sina arbeten inom Borås- och Göteborgsregionerna. Även skolresande elever kommer att drabbas om förslaget förverkligas.

Är statsrådet villig medverka till alt de av SJ föreslagna försämringarna av tågtrafiken på den ifrågavarande linjen ej förverkligas?

den 9 januari

1911/18:221 av Lennart Nilsson (s) till statsrådet Ingegerd Troedsson om gratisutdelningen av AD-viiaminer till spädbarn:

En viktig förutsättning för spädbarns utveckling är att de får en riktig sammansättning av näringsämnen. Vitaminer som i stor utsträckning styr livsprocesserna ges därför till spädbarn för att motverka sjukdomar. Spädbarn har i många år gratis erhållit AD-vitaminer genom barnavårdscentralernas försorg. Enligt uppgifter stoppas gratisutdelningen av AD-vitaminer lill spädbarn från årsskiftet 1977-1978.

Med hänvisning till del anförda vill jag till statsrådet ställa följande fråga:

Vill statsrådet redogöra för orsakerna lill alt gratisutdelningen av AD-vitaminer lill spädbarn upphör?

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Meddelande om frågor

1977/78:228 av Kurt Hugosson (s) lill kommunikationsministern om pendeltågstrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alingsås:

Under lång tid har förhandlingar mellan SJ och Göteborgsregionens kommunalförbund som företrädare för berörda kommuner pågått om pendeltågstrafiken på västra stambanan mellan Alingsås och Göteborg. Dessa förhandlingar har inte lett till något positivt resultat och har nyligen strandat. Många har uppfatlat SJ:s förhandlingsteknik som förhalningslek-nik. SJ avser nu att göra stora inskränkningar i denna viktiga kollektivtrafik fr. o, m. nästa tidtabellsskifte, den 28 maj. Dessa inskränkningar skulle få stora sociala konsekvenser om de genomfördes och slå i direkl strid mot regeringsförklaringens positiva uttalande om kollektivtrafiken.

Mot bakgrund av kommunikationsministerns tidigare uttalanden om pendeltågslrafiken på västra stambanan och med hänsyn till den situation som nu uppstått vill jag till kommunikationsministern ställa följande frågor:

1. Kommer kommunikationsministern alt omedelbart tillsätta en förhandlingsman som får lill uppgift att söka nå en acceptabel lösning när del gäller denna vikliga kollektivtrafik på västra stambanan?

2. Är kommunikationsministern beredd alt medverka lill all några inskränkningar i trafiken inte företas förrän den utlovade förhandlingsmannen fått möjlighet att framlägga förslag till en acceptabel lösning av pendeltågslrafiken på sträckan Göteborg-Alingsås?

1977/78:229 av Gustav Lorentzon (vpk) lill budgetminislern om beskattningen av vissa reseförmåner:

Ett tusental ungdomar, som under fiolåret genom en av AMS bedriven försöksverksamhet arbetade långt från sina hemorter, fick av AMS sex gratisresor vardera till hemmet, Enligt uppgift från budgetdepartemenlet skall dessa resor betraktas som skattepliktig inkomsi, vilket ungdomarna uppenbariigen inte underrättats om i förväg och ej heller räknat med. Del är lätt att här dra en parallell till regeringens behandling av de numera välbekanta frikorten pä SAS, som utdelades till ett antal prominenta personer och där regeringen inte ansåg att taxeringsmyndigheterna borde få möjlighet alt pröva en eventuell taxering. En sådan parallell väcker också misstanken alt regeringen räknar med åtminstone två slag av medborgare i skattehänseende - prominenta personer och kolleger å ena sidan och vanligt folk å den andra.

Jag vill därför fråga budgetministern:

Anser regeringen, mot bakgrund av handläggningen av de s. k. SAS-frikorten, aU det är förenligt med en rättvis och lika behandling att de här nämnda ungdomarna beskattas för hemresorna?

Tisdagen den 10 januari 1978

Meddelande om frågor

kommunikationsministern om Nr 57

1977/78:230 av Torsten Stridsman (c) til malmexporten över Luleå hamn:

Under de närmaste månaderna skall malm fraktas med bil från Kiruna till Norrbottens Järnverk AB i Luleå. Den s. k. malmbanan, vilken byggts speciellt för malmtransporter, kan inte utnyttjas på grund av SJ:s nuvarande frakltaxor. Del aren oroväckaride utveckling alt en järnväg, som i första hand kommit till för malmfrakter, inle längre kan användas för avsett ändamål. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder som återställer möjlighelerna för malmbanan att även framdeles svara för transporter av malm från malmfälten till Luleå?

1977/78:231 av Lennart Pettersson (s) till statsrådet Olof Johansson om tillämpningen av villkorslagen:

Dens. k. villkorslagen stadgar bl. a. allkraftföreiagen för all fl tillstånd all la en reaktor i drift skall redovisa hur man avser att la hand om det utbrända bränslet på ett säkert säll.

Villkorslagen ger här kraftförelagen två allernaliv: upparbelning och slulförvaring av del högakliva avfallel resp. direkl slutförvaring av det utbrända bränslet. När det gäller reaktorn Ringhals 3 har Vattenfall valt all redovisa avfallshanteringen enligt upparbelningsalternativel.

Enligt uppgifter i pressen har energiminister Johansson strax före nyår varil i telefonkontakt med Vattenfalls generaldirektör och förklarat att Vattenfall bör komplettera sin laddningsansökan för Ringhals 3 med en ansökan som bygger på alternativet direkt slutförvaring. Att så har skett har också bekräftats av valtenfallsverket och dess generaldirektör.

Mot denna bakgrund får Jag fråga statsrådet följande:

1. Kan statsrådet stödja sig på något regeringsbeslut när statsrådet nu för fram nya krav på vad Vattenfalls ansökan all få ta Ringhals 3 i drift skall innehålla?

2. Hur överensstämmer detla i så fall med det faktum att villkorslagen -enligt regeringens eget förslag och del beslut som fattats i riksdagen av den borgeriiga riksdagsmajoriieien - överlämnar åt kraftbolagen själva all i ansökan föra fram eltdera av de två avfallshanteringsalternaliven upparbelning resp. direkt slulförvaring?

1977/78:233 av Rune Torwald (c) lill kommunikationsministern om bestämmelserna rörande varselljus för motorcyklar:

1 samband med den i och för sig angelägna reformen om varselljus fr. o. m. den 1 oktober 1977 vållade trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om varselljusens placering m. m. en hel del problem.

Bl. a. föreskrivs all på motorcyklar får finnas bara ell varselljus och all della skall sitta under huvudsirålkastaren. Dess värre är denna placering av ulrymmesskäl inte möjlig på ell stort antal vanliga fabrikat, något som vållat stor irritation och förvirring hos berörda parter. Hittills är nog antalet dispensansökningar ringa, eftersom de flesta motorcyklar är avregistrerade under vinterhalvåret. Men det är angeläget all bestämmelserna ändras i god tid, innan motorcyklarna skall åter- eller nyregistreras inför sommarhalvåret.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till kommunikationsministern:

Är kommunikationsministern beredd söka medverka till all de ändrade bestämmelserna om varselljus tor motorcyklar utfärdas senast i början av mars för tillämpning fr. o. m. den 1 april 1978?

1977/78:234 av Nils Berndtson (vpk) lill budgetminislern om beskattningen av förmån av fria resor med SAS:

Inom kort kommer svenska folkel all avge självdeklaralioner. Varje inkomsi från tjänst eller annan förmån skall på heder och samvete upptas på deklarationsblanketten. Yrkanden om avdrag prövas noga av taxeringsmyndigheterna. Mot denna bakgrund ter sig behandlingen av förmånerna för vissa framträdande personer i form av frikorl från SAS mycket märklig. Uppfattningen att förmånen ej bör beskallas om mollagaren utgått från att den ej varit skattepliktig ler sig stötande för alla skattebetalare som erlägger skatt för varje förmån. Denna uppfattning kan knappast anses förenlig med lagens anda och är hell oförenlig med strävandena att höja skattemoralen.

Del är angeläget att regeringen klargör sin syn på denna fråga, och jag vill därför framställa följande fråga till budgetminislern:

Anser budgetministern det förenligt med gällande lagar och förordningar alt förmåner som SAS frikort inte skall beskattas på stimma sätt som andra inkomster och förmåner?

1977/78:235 av Eivor Marklund (vpk) till kommunikationsministern om överflyttningen av tung trafik från järnväg till landsväg:

Norrbottens Järnverk AB har tecknat avtal med en lastbilsfirma om malmiransporter mellan Kiruna och Luleå, vilket innebär att mer än 10 000 ton malm skall fraktas på landsväg fram till april månad 1978. Del innebär också att SJ:s 1 500 malmtransportvagnar, som tidigare trafikerat sträckan, kommer all stå stilla. Av någon anledning, som f ö. tycks gå över vanligt förnuft, har NJA med åkeriförelagel lyckats få lill stånd ett avtal som från företagsekonomisk synpunkt anses mer gynnsamt än vad SJ kunnat erbjuda. Resultatet kommer att bli en mycket kraftig belastning av tung trafik på vägsträckan Kiruna-Luleå med påföljande ökade trafikolycksrisker och sönderkörda vägar. Jag vill mot denna bakgrund fråga kommunikationsministern: Anser kommunikationsministern alt en överflyllning av lung irafik från järnväg till landsväg, så som skett i det relaterade fallet, är försvarbar från trafikpolitisk och samhällsekonomisk synpunkt?

Nr 57

Tisdagen den 10 januari 1978

Meddelande om frågor

1977/78:236 av Eva Winther (fp) lill kommunikationsministern om fortsatt järnvägstransport av malm till Luleå:

Den 30 december 1977 slutade malmtågen att gå mellan Vitåfors i Malmberget och Luleås malmhamn. Lagren i Luleå är nu välfyllda av den malm som skall skeppas i väg under de närmaste åtta månaderna. Den 3 januari 1978 började malmbilarna rulla mellan Kiruna och Luleå till Norrbottens Järnverk AB. Orsaken i båda fallen är all kostnaderna för frakt på järnvägen bedömts vara för höga.

Med anledning av det anförda vill jag fråga:

Avser kommunikationsministern alt vidta ålgärder, så att malmtransporter kan ske på Järnväg och inte på landsväg?

den 10 januari

1977/78:237 av Alf Lövenborg (apk) till kommunikationsministern om rabattering av malmfraklen över Luleå hamn:

I december antog riksdagen regeringens förslag lill nytt system för statliga sjöfartsavgifier. Förslaget logs emot under starka protester bl. a. från de kommunala myndigheterna i Luleå, som framhöll att de nya avgifterna kommer att verka som ett dråpslag för Luleå hamn. Förslaget, som antogs, innebär avgifter som hårt drabbar bl. a. malmfrakten över Luleå. I trafikul-skoltels skrivning framhölls emellerlid att sjöfartsverket har kvar sin möjlighet att nedsätta sjöfartsavgifterna. Regeringsförslaget innehöll också rabattmöjligheler som skulle kunna användas så all malmfraklen över Luleå ej missgynnas.

2 Riksdagens protokoll 1977/78:57-59