Riksdagens protokoll 1977/78:133

Fredagen den 28 april

Kl. 09.00

§ i Justerades protokollen för den 20 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande lill kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbetel under liden den 4 maj-den 3 juni för fullgörande av uppdrag som .sakkunnig i kommundepar-lemenlet,

Slockholm den 26 april 1978 Christina Rogesiam

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde all Per Andeis Öricndahl (c) skulle inträda som ersättare för Christina Rogesiam under hennes ledighel från riksdagsmannauppdraget.

§ 3 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:177 lill .socialuiskollet

§ 4 Föredrogs och hänvisades

Molioner

1977/78:1948 och 1949 till niiringsut.skollel

§ 5 Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets belänkande 1977/78:21 med anledning av proposilionen 1977/78:85 om nytt statsbidrag till grundskolan m. m. jämte molioner.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133 3, anta inom utbildningsdepartementet upprättat förslag lill lag om

Fredagen den ändring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

28 april 1978 '- godkänna de riktlinjer för skolhälsovårdens mål, innehåll och organi-

_____________ sation som förordats i proiwsitionen.

Nytt statsbidrag - godkänna de grunder för statsbidrag för hemspråksundervisning vid

//// grundskolan ''' privatskolor och enskilda slalsunderslödda skolor som förordals i

fj ffj proposilionen,

6, godkänna vad som förordals i proposilionen i fråga om försöks- och demonslralionsverksamhelen inom lärarulbildningen,

7, godkänna de riktlinjer i fråga om inrättande och placering av tjänster som biträdande skolledare i grundskolan som förordals i proposilionen,

■ 8. lill Bidrag lill driften av grundskolor m, m. för budgetåret 1978/79 anvisa ell förslagsanslag av 7 760 000 000 kr.

Belräffande del huvudsakliga innehållet i propositionen 1977/78:85 anfördes följande:

"I propositionen föreslås ett nytt statsbidrag för grundskolan. Vidare behandlas vissa skolhälsovårdsfrågor.

Förslaget till nytt statsbidrag utgår från riksdagens principbeslut våren 1976 om skolans inre arbete m. m. (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30. rskr 1975/ 76:367) och en på grundval därav inom ulbildningsdeparlemenlel utarbetad promemoria (Ds U 1977:8) Förslag till nytt statsbidragssystem för del allmänna skolväsendet.

En helt ny konstruktion av statsbidraget föreslås. Den föreslagna konstruktionen medför dels alt resurserna kan användas friare vid skolorna, dels att det administrativa arbetet avsevärt förenklas.

Statsbidraget beslår av basresurser och en förstärkningsresurs. Dessutom tillkommer g;irantitimmar (glesbygdsgaranti), tilläggsbidrag lor lärarvikarier, vissa uppdragslillägg och vissa övriga anordningar samt särskilda bidrag för speciella ändamål (bl. a. avlöning av skolledare, särskild undervisning m. m.).

En basresurs utgår i normalfallet för varje påbörjat 25-tal elever i var och en av årskurserna 1-3 och för varje påbörjat 30-lal elever i var och en av årskurserna 4-9 vid varje skolenhet.

Antalet basresurser skall således beräknas enligt samma metod som antalet klasser i grundskolan idag. Någon ändring av nuvarande delningstal föreslås inte.

Basresursernas storlek fastställs med utgångspunkt i antalet elev vecko
timmar för resp. årskurs. Vissa påslag görs för slöjd, hemkunskap samt
alternalivkurs- och tillvalsämnen. På högstadiet varierar veckotimmarna
med antalet paralleller, dvs. antalet basresurser per årskurs. Härigenom har
hänsyn kunnat tas till en- och tvåparallelliga högstadiers behov av ell högre
antal veckolimmar per basresurs. Likaså har det visat sig att en bällre
kostnadsläckning kan uppnås för storstadskommunernas del. Länsskol-
närnnderna skall inle längre pröva högstadiets grupporganisation.
86 Om samtliga basresurser på låg- eller mellanstadiet vid en skolenhet utgår

för två eller fiera årskurser gemensamt, föreslås all anialei veckolimmar som beräknas för basresurserna ökas med 8 "u. Eftersom della resurstillskott kommer all utgå även i områden som inle kan betecknas som glesbygd föreslås att ordet glesbygdsgaranti ersätts med benämningen garaniitim-mar.

Försiärkningsresursen, som ersätter en rad specialdesiinerade bidrag, utgår per elev och omfailar för hela grundskolan drygt ivå miljarder kronor i 1977 års löneliige. Huvuddelen (ca 95 'Vijgår direkl lill kommunerna och fördelas av skolslyrelsen på reklorsområdena. Resierande del går lill länsskolnämn-derna. som skall fördela resurserna enligi de principer som nu gäller för fördelningen av medel för siirskilda åtgärder på skolområdet. Hela länsskol-nämndsresursen skall fördelas på kommunerna. Länsskolnämndsresurser föreslås öka med ca 8 milj. kr. i förhållande lill promemorians förslag. Ökningen faller hell på länsskolnämnderna i storstadslänen.

Statsbidraget lill basresurserna beräknas med veckolimpris per lärarvecko-timme för varje stadium. I proposilionen föreslås alt veckolimpriset för resp. stadium delas in i fem grupper med uigångspunki i ett riksgenomsniltligi limpris per stadium. Kommunerna grupieras sedan efter den faktiska avvikelsen från riksgenomsniliei. Della förslag ger balans mellan kommunernas verkliga liirarlönekosinader och slalsbidragel. Rekvisitions- och uibetalningsförfarandet för stat.sbidragel kan förenklas i hög grad och slulrekvisiiion av statsbidraget kan ske myckel tidigare än nu.

Statsbidraget lill försiärkningsresursen fasislälls med hjälp av ell enhetligt schablonbelopp.

Tillitggsbidraget utgår med viss procent av statsbidraget för bas- och förslärkningsresurser.Bidraget utgår för kostnader för vikarier, arvodestjänster samt nedsäitningsiimmar.

De nya siaisbidragsbesiämmelserna lillämpas fr. o. m. redovisningsårel 1978/79.

Enligi riksdagens principbeslul skall ell särskilt bidrag utgå för den samlade skoldagen. Kommunen beslutar om införande av samlad skoldag. Sådant beslut kan avse viss skolenhet, alternativt visst stadium eller viss årskurs i skolenhet. Den minimitid per vecka som bör gälla föran kommun skall få rätt till det särskilda statsbidraget för samlad skoldag bör motsvara den sammanlagda liden för undervisning, raster, lunchuppehåll och andra uppehåll i undervisningen saml för högsladiels del den lid som nu är avs;itl för fritt valt arbete. Kommunen måsle kunna visa att verksamhet pågår för eleverna under de delar av skoldagen då undervisning inle pågår. Denna verksamhet skall bedrivas i enlighet med de mål och riktlinjer för skoldagen som regeringen senare skall fastställa.

Lärare som under den samlade skoldagen deltar i annan verksamhet än undervisning får inräkna dessa uppgifter i sin tjänst. Musiklärare i grundskolan kommer att i sin tjänst kunna få inräkna tjänstgöring i den kommunala musikskolan.

Nya bestämmelser kommeratt reglera antalet ordinarie speciallärarljäns-ler. Enligt dessa bestämmelser inrättas ordinarie tjänst som speciallärare för

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

undervisning i särskild undervisningsgrupp. Dessutom får en ordinarie tjänst inrättas för varje påbörjat l(K)-lal elever i kommunens grundskola.

I proposilionen behandlas också de förslag rörande skolhälsovården som 1974 års skolhälsovårdsutredning (U 1974:48) lagt fram i bclänkandci (SOU 1976:46) Skolhälsovård. Ansvaret för skolhälsovården föreslås liksom f. n. ligga hos kommunerna. Dessa får emellertid möjlighet atl efter avtal med resp. landsting överlåta uppgifter inom skolhälsovården ål landsiingel. Skolöverstyrelsen föreslås liksom nu ha del centrala tillsynsansvaret för verksamheten. Vidare föreslås atl inga centralt utfärdade föreskrifter rörande personaltäthet inomskolhiilsovården skall finnas; beslut i sådana frågor skall fallas av resp. huvudman efter samråd med ix:rsonalorganisalionerna. Liksom för övriga kommunall reglerade anställningar föreslås kommunerna få riiil all besluta all annan nämnd än skolslyrelsen skall handlägga frågor som rör anställning av skolläkare och skolsköterskor. Vidare bör rällen att anföra lorvaliningsbesvär över beslut om tillsättning av sådana tjänster avskaffas."

I detla sammanhang hade behandlats

dels de under allmänna motionstiden vid 1977/78 års riksmöte viickta moiionerna

1977/78:220 av John Johnsson (s) och Hans Jönsson (s), 1977/78:453 av Ingrid Sundberg (m) och Tore Nilsson (m), 1977/78:741 av Bengt Bengtsson (c) och Georg Pettersson (c), 1977/78:1167 av Sven Johansson m. fl. (c, m, fp), 1977/78:1188 av Ingrid Sundberg (m), 1977/78:1557 av Joakim Ollen (m) och Olle Aulin (m),

dels de med anledning av proposilionen 1977/78:85 väckta moiionerna 1977/78:1721 av Hans Jönsson (s) och Margit Sandchn (s) såviu nu var i fråga (yrkandena 2 och 3).

1977/78:1723 av Lennart Bladh (s),

1977/78:1724 av Åke Gillström m. fl. (s),

1977/78:1725 av Ingemar Hallenius (c) och Slina Eliasson (c),

1977/78:1726 av Margot Håkansson (fp), vari yrkats atl riksdagen beslutade anhålla om

1. all regeringen utfärdade en rekommendation angående ett maximall antal elever per heltidsanställd skolsköterska lill 800.

2. atl huvudmannaskap i vad avsåg skolsköterskorna fick åvila primärkommunerna.

1977/78:1727 av Rolf Rämgård m. fl. (c, m, fp),

1977/78:1729 av Stig Alemyr m. fl. (s), vari yrkals

1. all riksdagen som sin mening gav regeringen lill känna vad som i
motionen anförts om

a. fördelningen av försiärkningsresursen i vad avsåg de svagare elevernas
behov, baskunskaper och basfärdigheler saml konlakl med samhälle och
arbeisliv,

b. anpassad studiegång,

c. samarbetet mellan skolan och hemmen.

d. införande av klassråd,

e. länsskolnämndernas fördelning av försliirkningsresursen,

r behov av resurser för utvärdering och utveckling hos den regionala skolmyndigheten,

2. atl riksdagen beslutade all 0,090 veckolimmar per elev, i stället för av
regeringen föreslagna 0,084, skulle utgå lill annan verksamhet än undervis
ning av den totala försiärkningsresursen på 0,579 veckotimmar per elev,

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

1977/78:1730 av Lennart Andersson (s),

1977/78:1731 av Karl-Erik Häll (s) och Frida Berglund (s) .samt

1977/78:1732 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari yrkats all riksdagen skulle

1. uttala alt de kommuner som på grund av beslutet om nytt statsbidragssystem drabbades av bidragsminskning borde erhålla full kompensation för denna,

2. ultala atl det nya statsbidragssystemet borde vara ell provisorium,

3. hos regeringen hemställa om förslag lill statsbidrag lill grundskolan, varvid de allmänna rikllinjer som anförts i motionen beaktades,

4. besluta att för budgetåret 1978/79 anslå 50 milj. kr avsett som .statsbidrag till den kommunala musikskolan och all hos regeringen hemställa om förslag lill bestämmelser för fördelningen av delta statsbidrag.

Utskottet hemställde såviu avsåg resp. huvuddelar av betänkandet nytt statsbidrag till grundskolan

1. att riksdagen beträffande uttalande om all del nya statsbidragssystemet
skulle vara ell provisorium skulle avslå motionen 1977/78:1732 yrkandet
2,

2. all rik.sdagen belräffande yrkande om nytt förslag till slalsbidragssysiem skulle avslå motionen 1977/78:1732 yrkandei 3,

3. all riksdagen belriiffande kompensation för bidragsminskning skulle avslå motionen 1977/78:1732 yrkandei I,

4. all riksdagen belriiffande basresursen godkiinde vad som förordals i proposilionen 1977/78:85,

5. all riksdagen belriiffande försiärkningsresursen med anledning av proposilionen 1977/78:85 och moiionen 1977/78:1729 yrkandei 2 godkände vad utskollel förordal.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

6. alt riksdagen belräffande länsskolniimndsresunsen i Norrbollens län skulle avslå moiionen 1977/78:1731,

7. atl riksdagen beträffande ett särskilt statsbidrag lill den kommunala musikskolan skulle avslå moiionen 1977/78:1732 yrkandei 4,

8. all riksdagen belräffande informalion lill kommunerna om flexibel elevgruppering skulle avslå moiionen 1977/78:1188,

9. all riksdagen belräffande undervisningen i slöjd, hemkunskap, maskinskrivning och leckning skulle avslå moiionen 1977/78:1723.

10. atl rik.sdagen belräffande dels fördelningen av försiärkningsresursen i vad avsåg de svagare elevernas behov, baskunskaier och basfärdigheler saml konlakl med samhälle och arbeisliv, dels anpassad studiegång, samarbetet mellan skolan och hemmen saml införande av klassråd skulle avslå motionen 1977/78:1729 yrkandena 1 a, 1 b, 1 c och I d,

11. all riksdagen belräffande liinsskolnämndsresursens fördelning på ändamål skulle avslå motionen 1977/78:1729 yrkandei I e,

12. atl riksdagen beträffande länsskolnämndsresursens användning till insatser för fosterbarn skulle avslå moiionen 1977/78:1725,

13. all rik.sdagen beträffande partiell ijänsiebefrielse för arbetsvärd skulle avslå moiionen 1977/78:453,

14. all riksdagen belräffande friskvård i skolan skulle avslå moiionen 1977/78:741,

15. atl rik,sdagen belräffande andlig vård och vägledning inom skolans ram skulle avslå motionen 1977/78:1167,

16. all riksdagen belriifftinde användningen av försiärkningsresursen och resursen för samlad skokhig lill allmän friiidsverksamhei skulle avslå moiionen 1977/78:1727,

17. att riksdagen belräffande regionala utvärderings- och utvecklingsresurser skulle avslå moiionen 1977/78:1729 yrkandei 1 f.

18. alt riksdagen i övrigt godkiinde de principer för statsbidrag till grundskolan som förordats i propositionen 1977/78:85,

vissa skolhiilsovårdsfrågor m. m.

19. atl riksdagen beträffande skolhälsovård fördeliagare iden kommunala vuxenulbildningen med avslag på moiionen 1977/78:1724 yrkandei I godkände vad som förordals i proposilionen 1977/78:85,

20. altriksdagenbeträffandeläkarkontroll vid val av studieväg skulle avslå moiionen 1977/78:220,

21. all riksdagen belräffande viss synvård skulle avslå motionen 1977/ 78:1724 yrkandei 2,

22. all riksdagen beträffande personaltäthet inom skolhäfsovården med avslag på moiionen 1977/78:1726 yrkandet 1 godkände vad som förordats i proposilionen 1977/78:85.

23. all rik.sdagen beträffande huvudmannaskap för skolhälsovården med avslag på moiionen 1977/78:1726 yrkandei 2 godkände vad som förordats i proposilionen 1977/78:85.

24. all rik.stlagen i övrigl godkiinde de rikllinjer för skolhälsovårdens mål.

innehåll och organisation som förordals i jHoposilionen 1977/78:85,

25. an riksdagen skulle anla det genom proposilionen 1977/78:85 framlagda förslagei lill lag om ändring i skollagen (1962:319),

26. all riksdagen skulle anla del genom proposilionen 1977/78:85 framlagda förslaget lill lag om iindring i lagen (1976:381) om barnomsorg,

vissa övriga frågor

27. au riksdagen godkände de grunder för suitsbidrag för hemspråksundervisning vid vissa privaiskolor och enskilda slalsunderslödda skolor som förordals i proposilionen 1977/78:85,

28. all riksdagen beirälTande lillhandahållande av vissa läromedel skulle avslå motionen 1977/78:1557.

29. all riksdagen beträffande vissa förslärkningsålgärder i gymnasieskolan skulle avslå moiionen 1977/78:1730,

30. alt riksdagen godkände de rikllinjer i fråga om inrättande och placering av tjänster som bilriidande skolledare i grundskolan som förordats i propositionen 1977/78:85,

31. all riksdagen belräffande tjänster lör försöks- och demonslralionsverk
samhelen inom lärarulbildningen med avslag på moiionen 1977/78:1721
yrkandena 2 och 3 godkände vad som förordats i propositionen 1977/
78:85.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Reservation hade avgivits av Stig Alemyr, Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s) som ansett atl utskollel under 10 bort hemställa

att riksdagen beträffande dels fördelningen av försiärkningsresursen i vad avsåg de svagare elevernas behov, baskunskaper och basfärdigheler saml konlakl med samhälle och arbetsliv, dels anpassad studiegång, samarbetet mellan skolan och hemmen samt införande av klassråd skulle bifalla moiionen 1977/78:1729 yrkandena I a, 1 b, 1 c och I d.

Till betänkandet hade fogats särskilda yllranden

1. belräffande de religiösa samfundens medverkan i skolans arbeie av Sven Johansson (c),

2. belräffande statsbidrag lill allmän fritidsverksamhet av Stig Alemyr. Bengt Wiklund, Lars Gustafsson, Lena Hjelm-Wallén, Roland Sundgren, Helge Hagberg och Margit Sandéhn (samtliga s),

3. belräffande lillhandahållande av läromedel ål elever i enskild skola av Ove Nordstrandh (m) och Per-Olof Strindberg (m),

4. beträffande försöks- och demonslralionsverksamhelen inom lärarulbildningen av Margil Sandéhn (s).

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Hen'lalman! Jag förulspår an dagens debatt om uppföljningen av reformen om skolans inre arbeie, SIA, kommer alt kännas en aning avslagen. Ändå är det ell omfaliande reformarbete som människorna ute i kommunerna och skolorna nu står inför. SIA-reformen innehåller inga färdiga lösningar på skolans många problem, men den ger möjligheter all lokall bättre förverkliga de mål för skolan som sedan länge varit uppsiällda.

Jag ämnar inle ge min syn på SIA-reformen i stort utan tänker uppehålla mig vid de punkter där utbildningsutskottet inte är enigt.

Först vill jag i alla fall la upp några övergripande frågor och samtidigt förklara varför del kan komma att kännas litet svårt all uppbåda engagemang i dagens deball.

För del första kommer del beslut som vi i dag skall fatta om grundskolans statsbidragssystem alldeles för seni. Detla beror på en starkt försenad proposition. Enligt min mening borde den ha framlagts redan under hösten. På grund av den här förseningen har kommunerna försalts i en mycket besvärlig planeringssituation, något som försvårat processen vid statsbidragsomläggningen. Vid den här tidpunkten torde del mesta av den lokala skolplaneringen inför nästa läsår vara klart. Dagens rik,sdagsbeslui kommer därför att ge ringa viigledning till kommunerna och lill den lokala skolplaneringen inför del lä,sår som nu förestår.

Flera delar i SIA-reformen saknas fortfarande. Det är min andra kritiska invändning. Vi har iden socialdemokratiska moiionen pekat på alt frågan om demokraiiscrade beslutsproces.ser inom skolan ännu inle har lösts. Inte heller har de föreningsledare som skall medverka i skolan tillförsäkrats räll atl vara lediga från sill arbete. Regeringen har sänt ul ofullständiga departementspromemorior, men det räcker inte. Det är beslut som behövs.

Likaså måsle regeringen se lill an avialsfrågorna om lärarnas arbelslider kommer till en snar lösning.

Regeringens handläggning av SlA-rcIbrmens uppläggning har bl. a. av de här orsakerna lett lill osäkerhet och skapat irritation på många håll. Del här förstärks av regeringsförslaget att det enda SIA-slalsbidrag som lämnas del häraret, de 25 miljonerna till den allmiinna friiidsverksamheien, nu skall dras in. Alla vi som menar alt en meningsfull fritid under skoldagen och i anslutning till skoldagen är betydelsefull för barns utveckling känner stor oro för all SIA-reformen nu urholkas. Barn och ungdomar ställs utan de fritidsaktiviteter som startats del här året. Föreningslivet, som har satsat så entusiastiskt och vill fortsätta den här verksamheten, bemöls med kalla handen.

I två dagar har vi rik,sdagsledamöter utanför riksdagshuset mött representanter för ungdomsorganisationerna som har delat ul flygblad till oss. där det bl. a. slår:

"Riksdagens tidigare beslut om en öppnare 'SIA-skola' med föreningslivels medverkan får inte förfuskas." Jag menar all det är viktigt all ta till vara engagemanget inom föreningslivet för att göra skolan öppnare. Vi har helt enkelt inte råd alt avvisa det.

Självfallet innebär alll delta en osäkerhet och ibland misstänksamhet mot regeringens verkliga avsikter med SIA-reformen. Jag uppskattar Britt Mogårds engagemang för denna reform, men det räcker inle med alt vilja. Man måste också ha förmåga atl genomföra den. och det gäller i särskilt sior utsträckning när man är omgiven av så många som tydligen inte alls vill.

Tillsammantaget finns del alltså en svag tilltro till regeringens vilja och förmåga att genomföra SIA-reformen, som riksdagen fattade beslut om 1976.

En tredje anmärkning giiller själva processen med siaisbidragsomlägg-ningen. Sådana omläggningar är alltid svåra all göra. Från många håll beskrivs nu hur del nya systemet kommer all ge mindre resurser. Ändå uppger utbildningsdepartementet au siatens utgifterökar med ca 100 milj. kr. i samband med denna omläggning. Situationen är verkligen svår alt överblicka. Utbildningsuiskotlel erkänner della utan omsvep. Del finns anledning atl inför dagens beslut klart säga ut all vi är osäkra om det ekonomiska utfallet. Det finns också anledning atl understryka behovet av en snabb utvärdering av de ekonomiska effekterna totalt för kommunerna. Jag håller inle för uteslutet all del ganska snabbi kan komma atl behövas ändringar i bidragssystemet.

Del iir självklart alt del hade varii belbgal all ytterligare öka resurserna till skolan med tanke på alla de förväntningar och krav vi ställer på all skolan skall lös;i alll större problem. I nuvarande ekonomiska läge har delta beklagliglvis inie varii möjligt.

Så myckel viktigare är det då atl prioriteringarna av olika behov inom skolan ägnas stor uppmärksamhet. Riktlinjerna för del lokala arbeiei med behovsinriklad resursfördelning bör klart framgå av riksdagens beslut.

I den socialdemokraliska moiionen kritiseras regeringens proposition på en del punkter. Det framgårav yrkandena i vår reservalion på vilka punkter som del inte varit möjligt atl få enhälliga klarlägganden och uttalanden av utskottet.

Enligi vår mening måsle stor omsorg läggas vid alt fördela den s. k. försiärkningsresursen efterbehov, dvs. alt verkligen våga göra prioriteringar. Huvuddelen av försiärkningsresursen är f. n. inriktad på åtgärder för elever som har särskilda svårigheter i skolarbetet. Ändå har skolan haft svårt att anpassa sig lill dessa elevers behov. Många elever får inle ut av skolan del de har räll lill. En självklar uigångspunki vid resursfördelningen måste vara all lillgodose dessa elevers behov.

Inte minsi gäller del att garantera alla elever de grundläggande kunskaper och färdigheter som vuxenlivet kräver. Della innebär atl man vid resursfördelningen måste ta hänsyn till all en del elever behöver slörre insatser från skolan för atl uppnå dessa baskunskaper och basfärdigheler.

Behovet av baskunskaper och basflirdigheter instämmer alla i. Innebörden i dessa begrepp diskuteras mindre ivrigt. I proposilionen beskrivs basfärdigheler och baskunskaper snävi skolrelaterat som grunden för del forlsätla skolarbetet. Det kan vi inte instämma i.

Vi vill relatera de grundläggande kunskaperna och färdigheterna lill del

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

som eleverna behöver kunna för all klara vuxenlivet. Enligt vår mening räcker det inte med att kunna skriva, läsa och räkna. Skolan måste också ge en grundläggande beredskap lill varje elev all som individ, samhällsmedlem och yrkesulövare kunna leva i och påverka dagens och morgondagens samhälle. Socialdemokratin kan aldrig acceptera alt en del av ungdomarna lämnar skolan ulan alt dessa grundläggande mål uppnåtts.

Etl sådant här synsätt på kunskaper kräver också ett ökal samspel mellan skolan och samhället, särskilt då arbetslivet. Detta borde framhållas inför del riksdagsbeslut vi i dag skall fatta såsom en väsentlig del i den vägledning riksdagen bör ge inför de lokala besluten om resursfördelningen. Det är omöjligt atl förverkliga samspelet med samhälle, arbetsliv och föreningsliv utan alt avsälla resurser för detla. Jag är glad för att det hos den borgerliga utskotlsmajoritelen finns förståelse för vårt yrkande atl öka resurserna för andra insatser än undervisningen under skoldagen. Men också för medverkan i undervisningen måste man lokall vara beredd att avsätta resurser, och det önskade vi särskilt få understryka.

I den socialdemokratiska reservationen kritiserar vi vidare att regeringen inle följt upp vissa delar av 1976 års beslut. Del gäller synen på anpassad studiegång. En sådan studiegång innebär bl. a. atl en högstadieelev under en tid, helt eller delvis, kan få sin skolgång förlagd till en arbetsplats utanför skolan. Åtgärden bör användas restriktivt, men när den kommer till användning bör det vara helt klart atl det fortfarande rör sig om en faktisk utbildning. Skolans ansvar för eleven bör självfallet inte upphöra. Kontinuerlig kontakt med och uppföljning av eleven krävs, och det måste alltid på arbetsplatsen finnas en handledare till eleven.

Tyvärr har regeringen i de försök man medgivit under detta läsår inte beaktat dessa förutsättningar för anpiissad studiegång. Inle heller nämns denna fråga i den nu aktuella proposilionen, varför utskottet enligt vår mening hade bort understryka all handledare alllid bör utses vid anpassad utbildning. Kostnaderna måste las ur förslärkningsresurser både för handledare och för kontakt- och uppföljningsarbetet.

En annan punkt på vilken regeringens tystnad är besvärande gäller resurserna för samverkan mellan skolan och hemmet. Enligt vår mening bör den öppnare skolan, som vi hoppas att SIA-reformen skall medföra, bygga på en aktiv föräldramedverkan. Skolan måste särskilt lägga sig vinn om att kontakta de föräldrar som inie självmant söker kontakt med skolan. Vi önskar ett särskilt uttalande om hem-skola-samverkan.

Ett aktivt ansvarstagande från elevernas sida i skolarbetet är också myckel betydelsefullt. En mycket stor del av dagens svårigheter i skolarbetet beror på elevernas passivitet. Lärarna är de som helt dominerar. Något medansvar förväntas inte av eleverna. All förändra del här kräver etl långsiktigt arbeie, men vissa åtgärder borde man redan ha kunnat vidta. I första hand bör ell demokratiskt elevinfiylande komma lill stånd i klassrumssituationen, så all eleverna stimuleras all ta ansvar för sitt eget och elevgruppens arbeie. I SIA-proposiiionen framhölls alt ell klassråd borde inräiiiis såsom en organiserad form för planering och beslut inom klassens ram.

Arbeiei med alt öka elevansvarel och elevdemokratin borde naturligtvis ha startat direkl efter riksdagsbeslutet, men ännu har inget hänt. Vi krävde därför i vår motion all klassrum skulle inrättas inför nästa läsår. 1 förra veckan meddelade ulbildningsdeparlemenlel atl föreskrifter om klassråd kommer atl las in i skolförordningen. Men del räcker inle att nu lova all vidarebefordra ell två år gammalt riksdagsbeslut i förordningsform.

Det arbete, som genast borde ha satts i gång för att stimulera skolorna lokall all inrätta klassråd och från centralt håll ge tips och råd om ökad klassrådsdemokraii, återstår fortfarande atl göra. Vår kritik mot regeringens senfärdighet i den här frågan kvarstår.

Herr lalman! Jag vill med dessa ord yrka bifall till vår reservation.

Men jag vill göra ytterligare några reflexioner.

Den svenska riksdagen har fattat de skolpolitiska besluten i relativ enighet. Della brukar framställas som en stor tillgång för den svenska skolan. Dock bör man ha klart för sig all enigheten främst rör de övergripande målen -honnörsorden, som vi alla kan instämma i när vi talar om det inre arbetet i skolan. När del kommer lill ett förverkligande av vad dessa begrepp slår för visar sig emellertid ofta oenigheten.

Några exempel:

"Grundskola för alla" protesterar ingen emot. Men del är inle så få som talar om alt låta vissa elever slippa skolgången eller om att man kan sortera ul elever på det ena eller det andra sättet.

"Solidarilel och samverkan" är ord som få människor öppel lar avslånd från, men desto fler gördel i sak genom all inte vilja dra slutsatsen all betygen motverkar dessa värdeord.

Instämmandet i "behovet av baskunskaper" utan atl göra klart för sig innebörden i begreppet har jag redan berört.

Riksdagen har i enighet fattat beslut om "behovsinriklad resursfördelning". Men vad är "behov"'' Ja, inte är det lika för alla, dvs. minskade klasstorlekar, såsom den borgerliga regeringen utlovade i sin förslå regeringsförklaring.

En "öppnare skola" får instämmanden överallt. Men när resurser skall avsättiis föran möjliggöra alt föreningsliv och arbetsliv kommer in i skolan, då backar många.

Jag skulle en god stund kunna fortsätta med all räkna upp värdeord och skildra hur verkligheten ser ut. Del är de slutsatser man drar av värdeorden som visar hur mycket allvar man menar med dem.

Jag anser att del är väsentligt alt klargöra och konkretisera värdeorden och att följa upp dem i verklig handling, även om det blir lill priset av sprickor i den relativa enigheten här i riksdagen.

Hur stora förändringar i skolans vardag som SIA-reformen kommer all leda lill är ett beslut som nu främst ligger i händerna på lokala företrädare. Skolstyrelsens uppgift är utomordentligt viktig. De flesta av fördelningsfrågorna är av polilisk art och måsle hanteras av skolslyrelsen. Inte heller kommer de beslut som skall fattas ute i skolorna att kunna diskuteras värderingsfrilt.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Jag hoppas därför all SIA:s lokala genomförande kommer alt debatteras. Det är vidare viktigt atl debatten kring de förestående läroplansförändringarna blir intensiv. Jag är starkt kritisk till den korta remisslid som regeringen har utmäll. Den viitnar inte om något slörre intresse för en medvetandegörande debatt. Jag menar alt vi borde ha lärt oss så mycket av SIA-debatten att vi vet atl frågorna behöver lång tid för atl hinna bli ordentligt genomdisku-lerade.

SIA är en reform som bara kan genomföras stegvis. Den osäkerhet som skapats genom regeringens handläggning av SIA-reformens uppföljning gör all del finns risk för all slegen kommeratt bli små. Detla trots all allt fler får klart för sig all skolan har många problem och brister och därmed också alt förändringar i SIA-reformens anda verkligen behövs.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! I propositionen 1977/78:85 har regeringen lagt fram ett förslag till nytt statsbidrag för grundskolan. Förslaget innebär en teknisk reform, som kommer alt medföra vissa administrativa förenklingar, men del är inte fråga om några mer djupgående förändringar.

Om statsbidragssystemet sägs i propositionen: "Det bör bidra till alt upprätthålla etl enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsslandard. Del bör beakta skillnaderna i föruisäilningar som finns mellan olika kommuner alt bedriva skolverksamheten. Det bör vidare möjliggöra och stimulera lill en ökad lokal beslutanderätt i bl. a. ekonomiska och organisatoriska frågor. Det bör också stimulera till en effektiv verksamhet. Det bör slutligen garantera att utgående bidrag blir värdebesländiga på samma sätt som f n."

Del finns alltså inga uttalade progressiva drag i målsättningarna. Det öppnas inga möjligheter lill ulvecklingsarbeie, till ökad flexibilitet när del gäller klassloriekar eller lill halvklassundervisning i större utsträckning i exempelvis leckning. Förslaget till nytt statsbidrag fyller inle ens de krav som har anförts i den departementspromemoria som föregick proposilionen.

Proposilionen lar inte ställning till frågan om sänkning av delningstalen, som bliren alltmer påträngande krav. Man lar inte heller ställning lill frågan om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun. Del innebär i praktiken atl regeringen inle tänker göra något åt den fortgående övervältringen av skolkostnaderna på kommunerna. Konmiunernas andel av dessa kostnader ökar från år lill år. Den pågående försämringen av kommunernas ekonomi kommer därigenom all slå hårljust moi skolan, som rimligen borde vara en sektor i Siimhällel sladd under sländig ulveckling och förbättring, men som nu i stället hotas av försämringar.

Förslaget lill nytt statsbidragssystem kommer för vissa kommuner atl innebära ökade statsbidrag, medan andra kommuner får vidkännas minskningar. 1 propositionen görs en myckel egendomlig koppling för att försvara att statsbidragen minskas för några. Del heler: "En viss omfördelning av nuvarande resurser mellan kommunerna är del pris som får belalas för alt dels möjliggöra ell ökal kommunall och lokalt ansvar och inflytande, dels ge

möjlighet lill lokal medbesiämmanderäll vid resursanvändningen och dels uppnå ett för kommunerna administrativt enkelt system." Den som i förtvivlan söker en logik i delta resonemang kan lugnas med all del finns ingen logik i del. Del finns inget samband mellan resursstorlek och "kommunalt och lokalt ansvar och infiytande", del finns inget samband mellan resursstorlek och "lokal medbestämmanderätt vid resursanvändningen" och del finns absolut inget samband mellan resursstorlek och administrativ enkelhet. "Ansvar", "infiytande", "medbestämmanderätt" och "administrativi enkelt syslem" är den fasad som skall dölja de försämringar som vissa kommuner drabbas av och dölja slagnationen inom skolområdet, samtidigi som regeringen på ell försålligl sätt lastar över, inte bara en större del av kostnaderna, ulan också en större del av ansvaret för denna slagnation på kommunerna.

SIA-skolan kommer av många anledningar atl bli en pappersreform - del har jag sagt många gånger tidigare i denna kammare. Enligt regering och rikdag skall SIA genomföras utan några extra medel och ulan någon kostnadsförändring mellan stat och kommun. Kommunerna kommer inte att klara atl genomföra SIA-skolan. Det behövs nämligen medel lill det. Det räcker inle med fantasins hjälp, som statsrådet Mogård tycks tro och har gett uttryck för. Staten tar inte sin del av ansvaret och kommunerna har inte råd. Vad händer då med den fina, sociala SIA-skolan? Att genomföra SIA-skolan är heller inte något tvång, vilket gör att man kan förmoda att de befolkningsrikaste och fattigaste kommunerna inle kommeratt ha råd. Det ärju likadant när del gäller utbyggnaden av barnomsorgen. Riksdagen fattar beslut som kommunerna inte kan genomföra av ekonomiska skäl.

Vänsterpartiet kommunisterna menar alt regering och riksdag måste ställa medel lill kommunernas förfogande, och vi menar alt staten hell skall ta över kostnaderna för del allmänna skolväsendet.

Vpk kan trots de invändningar jag här har anfört ansluta sig lill propositionens förslagom nyll statsbidragssystem för grundskolan, men bara under förutsättning dels all ingen kommun skall drabbas av resursminskningar, dels att riksdagen uttalar att del nya statsbidragssystemet bara skall beiraklas som ell provisorium.

Vad gäller resursminskningen har föredraganden i propositionen sagt sig vara "beredd att inom ramen för de föreslagna principerna göra sådana förändringar an bällre kostnadstäckning uppnås för sådana kommuner där bidragsförlusier eventuellt skulle kunna uppkomma". Vänsterpartiet kommunisterna menar all statsrådets oklarhet på den här punkten gör att riksdagen måste klart uttala att ingen kommun får drabbas av resursminskningar genom del nya slalsbidragssyslemel.

Man kan konstatera atl det nya statsbidraget inte uppfyller de begränsade krav på slalsbidragsgivningen som formulerats i departementspromemorian, trots all kraven bara avser alt bevara nuvarande standard, uppnå likställighet mellan skilda kommuner och öka kommunernas ansvar för verksamheten. Statsbidraget tar inle hänsyn till exempelvis de skillnader i förutsättningar för skolverksamheten som finns i olika kommuner.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133 Vpk har länge krävt en ändrad kostnadsfördelning mellan stat och

Fredagen den kommun, och del kravel gäller inle minst skolområdet. Slalsbidragel uigör

28 april 1978 ""J '"te fulli hälften av driftkostnaderna och 20 "o av investeringskosina-

_____________ derna för grundskolan. Bidragsandelarna har sjunkit successivt sedan början

Nytt statsbidrag P 1960-ialei, och vi vet att skolväsendet utgör en mycket tung del av
till grundskolan kommunernas budget. Kommunernas dåliga ekonomiska läge har under

j fyj senare år lett till att kostnadsjakten också flyllat in i skolorna och drabbat

tillgången på läromedel, övrig utrustning och även skolmåltiderna på senare tid. Del finns i dag mycket stora skillnader i vad varje skolmåltid får kosta i olika kommuner. Vissa kommuner har inte klarat av lokalförsörjningen,och det har på sina håll förekommit diskussioner om att stoppa skolarbetet på grund av hälsovådliga lokaler. Dessa missförhållanden förekommer inte allmänt på skolområdet, men exemplen visar hurden kommunalekonomiska krisen har kunnat slå och är en signal om atl staten i nuläget inte kan frånhända sig ansvaret för skolans utveckling. Risken är uppenbar för att missförhållandena blir allmänna. Staten måste i stället påta sig en avsevärt slörre andel av kostnaderna för skolväsendel. Det skulle på ett påtagligt sätt komma all förbättra kommunernas ekonomi i gynnsam riktning.

Enligt departementspromemorian är etl av syftena med statsbidraget alt "siimulera lill en effektiv verksamhet". Det kravet uppfylls inle vare sig i det nuvarande eller i det föreslagna statsbidragssystemet.

Vänsterpartiet kommunisterna menar att delningstalen bör siinkas. Detta var ju en borgerlig kampfråga fram lill valet 1976. Därefter har lystnaden från borgerligt håll i den frågan varit bedövande.

Vpk anser atl statsbidragssystemet borde ge utrymme för en större fiexibiliiei när del gäller klasstorlek, bl. a. för att motverka utslagningen i grundskolan, som tar alll allvarligare proportioner. Nu hänvisas elever som inie förmår följa undervisningen i de normala klasserna lill specialundervisning, som ofta innebären bekräftelse på ulslagningsprocessen. Placeringen i specialundervisning sker i allmänhet när del har uppstått en krissituation. Många av dessa placeringar skulle med stor sannolikhet kunna undvikas, om undervisningen bedrevs i mindre grupper.

I proposilionen säger statsrådet bl. a. följande: "Denna utveckling ger på sikt förutsättningar för en prövning av en sänkning av delningslalen ulan den kostnadsökning som f n. omöjliggör en reform av della slag. Jag avser all yllerligare sludera denna fråga."

Del är, förmodar jag, med utgångspunkt i de sjunkande elevkullarna som statsrådet gör del uttalandet. Och just med utgångspunkt i de sjunkande elevkulliirna på mellan- och högstadiet bör riksdagen redan nu begära en tidsplan för en successiv sänkning av delningslalen på dessa stadier, exempelvis under en tioårsperiod. Förslagsvis skulle man kunna sänka delningslalen med en elev per år under en tioårsperiod.

Men det räcker inle med minskade undervisningsgrupper för atl kunna

stoppa utslagningen i skolan eller föratt garantera en bällre skola. Till della

behövs en hell annan pedagogisk satsning, både vad gäller innehållet i

98 undervisningen och beträffande uppläggningen av undervisningen med s. k.

varvad undervisning, där teori och praktik ingår som två naturliga komponenter. Det behövs givetvis också större lärartäthet och en hel del andra reformer.

Från vpk har vi under en följd av år ställt förslag om statsbidrag lill den kommunala musikskolan. Den kommunala musikskolan har en mycket ojämn utbyggnad i olika kommuner, och del finns också myckel stora skillnader i elevavgifter som leder lill social snedrekrytering. Del beslut som riksdagen för en tid sedan fattade om en utbyggnad av den högre musikutbildningen ställer självfallet också krav på den förberedande utbildningen, och där utgör den kommunala musikskolan en mycket viktig del. Vpk anser atl statsbidrag till den kommunala musikskolan bör inarbetas i etl nytt statsbidragssystem till grundskolan. För budgetåret 1978/79 anser vi alt riksdagen bör medge ett anslag på 50 milj. kr. till den kommunala musikskolan och hemställa hos regeringen om förslag lill bestämmelser för hur anslaget skall fördelas.

Regeringens förslag atl slopa statsbidraget till den allmänna fritidsverksamheten, den s. k. 25-kronan, redan året efter dess införande kommeratt få förödande effekter för SIA-reformen. 25-kronan har på många skolor gett en öppning för ett bättre samarbete med föreningslivet. Om bidraget stoppas kommer del mesia av den SIA-verksamhel som startats i kommunerna atl upphöra. Många föreningar saknarju då ekonomiska möjligheter all engagera sig i SIA-skolan. Riksdagens beslut om en öppnare SIA-skola med föreningslivels medverkan menar vi från vpk att man inte får förfuska. Därför behövs ett speciellt anslag för detta.

Del är i de ekonomiskt svagaste kommunerna i bl. a. Stockholms län som de flesta skolbarnen finns. Del är också där behovet är störst av en organiserad fritidsaktivitet i anslutning lill skoldagen. Följden av regeringens beslut iden här frågan är atl den sociala nedrustningen skyndas på iiven inom skolan.

Herr talman! 1 vpk-motionen 1732 tas det mesta av det som jag talat om här upp. Ulskottet avstyrker med, tycker jag, ganska krystade motiveringar vpk:s motionsyrkanden.

I fråga om vpk:s välgrundade farhågor för att vissa kommuner skall få en försämrad resurstilldelning hänvisar utskottet till SÖ:s utvärdering. Man avvisar motionskravet på att alla kommuner skall garanteras kompensation för resursminskningen trots att del i utskottsbetänkandel heter: "Bl. a. vissa kommuner har uppgivit att det nya statsbidragssystemet kommer att leda till minskade statsbidragsbelopp. Utskottet har inte haft möjlighet alt granska underiaget för uppgifterna." Hur vågar då utskottet på så lösa grunder tillstyrka regeringens proposition? Del är den fråga jag ställer till utskottets talesman.

Belräffande möjligheterna att få mindre undervisningsgrupper säger utskottet alt detla går att ordna redan med nuvarande system. Då är det ju märkligt att så många lärare, elever och skoladministratörer ute i kommunerna ändå för fram del kravel så engagerat. Vi i vpk är inte till freds med propositionens skrivning på s. 49, där det anförs all elevutvecklingen i grundskolan som en följd av de minskade årskullarna "ger på sikt förulsätt-

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

ningar för en prövning av en sänkning av delningslalen ". Vi menar all

beslut om en sänkning bör fallas redan nu, så atl man kan få en planmässig nedskärning av elevantalet.

All anslå speciella medel lill barnens musikundervisning kan utskottet inte tillstyrka med hänsyn lill del s. k. stalsfinansiella lägel. Men myckel annat anser man sig ha råd med. Del hörde vi bl. a. i försvarsdebatlen i onsdags. Men, herr talman, vi menar all del i del svenska samhällel finns pengar all ge till barnens musikundervisning - det är bara all prioritera barns och människors behov i stället för att slösa bort pengarna på sådani som är hell onyttigt och onödigt.

Herr talman! Med detla yrkar jag bifall lill moiionen 1732.

100

GÖSTA KARLSSON (c):

Herr talman! Till skillnad från Lena Hjelm-Wallén tänker jag också säga några allmänna ord; jag nödgas atl göra del. Jag ber om tillgift, herr talman, om jag därigenom möjligen kommer atl överskrida den anmälda liden med någon minut.

Jag tror atl det är nödvändigt atl vi vid del här tillfället understryker huvudinnehållet i SIA, och det gör man inte genom att frammana en bild av oenighet och oengagemang för genomförandet.

Proposilionen om ett nytt statsbidrag lill grundskolan betyder ell fullföljande av sirävandena alt genom en friare resursanvändning ge bättre förutsättningar för arbeiei i skolan och därmed få lill stånd en bällre skola. Del är ell led i det arbete som påbörjades genom riksdagens begäran 1970 lill den dåvarande regeringen om åtgärder för att komma till rätta med arbetsmiljöproblemen i skolan. Problemen torde inte ha blivit mindre sedan dess.

I dagens morgontidningar finns uppgifter om alt problemen har spritt sig från högstadiet via mellanstadiet lill lågstadiet, där de på vissa håll i vårt land iir mycket svåra. Förändringarna i samhället, de snabba omställningarna i och till arbetslivet, boendeproblemen. främst i de nya områdena, förändringarna i attityder, nya auklorileter, hårdare konfrontationer alll närmare oss - alll delta bidrar lill del. Tidigare mognad, hårdare tryck i förening med en ökande ensamhet mitt i myllret ökar osäkerheten för de unga.

Inom del parti jag tillhör har vi slutit upp kring skolreformerna och kring kraven på all skapa en sådan miljö för arbeiei inom skolan atl syftel med reformerna kan uppnås. Vi tror atl del är nödvändigt all bygga på de mindre enheierna. all låta ansvaret i högre grad ligga nära dem som berörs, all pröva olika lösningar av problemen, all göra undervisningen i skolan så verklig-helsnära som möjligt - för alt på del sättet göra den meningsfull. Del betyder en kraftigare satsning på förankringen i närsamhällei och på praktiska arbetsuppgifter.

Vi tror inle all problemen i skolan är lösta, vare sig genom en friare användning av resurserna eller genom nya former för beslutsfattande. Vi kommeratt få leva med skolproblem liksom med andra problem. Men vi tror att vi genom reformer av detla slag kan skapa förutsättningar för verklig-

hetsnära förändringar.

Vi önskar all vi hade hafl slörre loruisäilningar rent ekonomiskt för dessa reformer. Skolan måsle få kosta pengar. Men del är minsl lika nödvändigt att vi får genomföra reformerna i den takt vi orkar med; annars blir det inga reformer. Vi är medvetna om att några kommer att siiga även i forlsätlningen all del är brislande ekonomiska resurser som är orsaken, när problemen forisätler att dyka upp. Andra kommer all säga alt de aldrig trott på reformerna.

I stort är vi ense inom utskollel-eftersom vi också i stora drag var ense vid principbeslutet, när vi kom så långt 1976. Det finns bara en reservalion. Alt döma av Inga Lanlz anförande nyss hade del varit flera, om vpk:s styrka hade räckt till representation i utskottet. Jag återkommer till reservalionen, genom vilken den socialdemokraliska delen i uiskoltei manifesterat sig.

Men lål mig först erinra om några ting. Ulskottet har enat sig om en viss förskjutning i fråga om fördelningen av den kommunala försiärkningsresursen mellan undervisning och övrig verksamhet. Den förskjutningen slår i samklang med SlA-förslagei. För mig innebär den också en markering av överlappningen mellan undervisning och annan verksamhei och en yllerligare möjlighel till inriktning mot samlad skoldag i skolor, där övergången lill en sådan av olika anledningar kan dröja. Jag vill också erinra om att utskottet efter en motion av Ingemar Hallenius och Slina Eliasson pekat på den möjlighet som finns - men som tydligen inie har utnyttjats överallt - atl ge förstärkning åt kommuner med många fosterbarn.

Utskollel är vidare också enigt om att sådana pengar som finns kvar på anslaget för särskilda åtgärder inom skolområdet - de s. k. SÅS-pengarna -när del nya bidragssystemei införs, kan lä användas för åtgärder för elever i gymnasieskolan. Jag kan inle underlåta atl erinra om värdet av della anslag. Principerna i del, med fiexibiliiei och eu friare ulnytljande, har gjori all det kunnat sällas in där åtgärder behövts, och del har kunnat sättas in på en snabbi och smidigt säll. Del anslaget tillkom efter ideér frän dem som är verksamma ute på lalieUoch-låt mig säga del -del var inte hell län atl tadel accepterat.

Så lill den socialdemokratiska reservationen, som jag förmodar an både Ove Nordstrandh och Linnea Hörlén kommer all la upp. Lena Hjelm-Wallén menar all del finns skillnader i synsättet när det gäller var förstärkningsresurserna skall sättas in. Jag menar atl utskottel nu liksom 1976 slår bakom uiialandei alt försiärkningsanordningar i huvudsak bör användas för att hjälpa elever med skolsvårigheter. Dessa svårigheter beror i hög grad på brister i baskunskaper och basfärdigheler, men självfallet finns det också andra orsaker. An innebörden i begreppet baskunskaper-basfärdigheler inie bara är all kunna läsa, skriva och räkna, ulan också möjlighel all leva i och påverka del samhälle där man måste existera, del ärjag fulll ense med Lena Hjelm-Wallén om. Jag kan inle lolkadei på annal sätt än att också regeringen

har den upplänningen. Lål mig citera ur propositionen: " ell praktiskt

förverkligande av skolans ansvar för elevernas hela personlighelsuiveck-ling."

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

101

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Jag vill också erinra om att riksdagen tidigare har uttalat all medel ur förstärknings resursen bör garanteras för handledare vid anpassad studiegång. Jag har inhämtat att åtgärder redan har vidtagits för alt della skall kunna genomföras. Riksdagen har också uttalat att åtgärder skall vidtas för atl förbättra kontakten mellan hem och skola och för inrättande av klassråd. Enligt min mening finns det ingenting som tyder på alt medel inte skulle lä användiis för dessa ändamål.

Jag har, herr lalman, den uppfattningen-och jag kan inte hjälpa det -all reservationen mera verkar vara en markering av etl oppositionsförhållande än ell tecken på skiljaktighet i sak.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill ulskollets hemsliillan i dess helhet.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Gösta Karlsson sägeratt viärense i sak,även närdet gäller de socialdemokratiska yrkandena. I del läget ärdet litet bekymmersamt alt den enigheten inle kunde klargöras i ulskottet. Där hade man kunnat göra klart att synen på baskunskaper och basfärdigheter iir densamma som vi gav uttryck för i vår motion och som skiljer sig från propositionens syn. Propositionen har samma skolsnäva syn på vad baskunskaper och basfärdigheler är. Vi vill på ett helt annat sätt relatera dem till vad livet utanför skolan kräver. Om Gösta Karlsson hade varit ense med oss om del under utskottsbehandlingen, hade del varit lämpligt att inskriva della i utskoiisbeiänkandet. Då hade vi inte behövt reservera oss.

Delsamma gäller de övriga yrkandena.

Den här metoden att man först när vi kommer lill kammardebatien talar om hur eniga vi är i stället för att under utskottsbehandlingen försöka gå oss lill mötes tycker jag är etl ganska dåligt sätt atl driva debatten.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr lalman! Alldeles nyss återgav jag från talarstolen ett citat ur
propositionen, som finns intaget på s. 17 i utskottsbetänkandel. Men i det
aktuella avsnittet i statsrådsproiokollet sägs del också att del bl. a. gäller atl ge
"den motivation för fortsatt arbete i skolan som behövs för såväl kunskaps-
inhämtande------------------ som för social träning".

Sedan kan vi ha olika uppfattningar om hur ofta man behöver upprepa uttalanden. Jag har inte ansett det nödvändigt - och del har heller inle majoriteten i utskottet gjort-att upprepa uttalanden, gentemot vilka det inte framförts någon invändning sedan dessa gjordes 1976. Jag anser fortfarande alt även reservanterna borde ha gett uttryck för önskan alt uppnå enighet.

skollagen, och om detta behöver vi väl inle strida.

Men nu gäller del alltså definitionen av begreppen basfärdigheler och baskunskaper, som man sedan måste arbeta vidare med i t. ex. läroplansför-slagen. Jag kan inle dela föredragandens syn. Varenda gång föredraganden i proposilionen använder dessa ullryck sker del i samband med resonemang om hur man skall lägga grunden för ett fortsatt skolarbete, och del sägs ingenting om att baskunskaper och bits färdigheter i första hand behövs föran eleverna skall klara sig biittre i vuxenlivet utanför skolan.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

GÖSTA KARLSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Jagsaknaranledningait gåin på vad föredraganden kan mena med delta. Jag vill emellertid forlsätla att återge det citat ur proposilionen som finns inlaget på s. 17 i betänkandet. 1 mitt huvudanförande citerade jag följande mening: "Den samlade skoldagen med en värvning av undervisning och annan verksamhei bör ses som ett praktiskt förverkligande av skolans ansvar för elevernas hela personlighetsutveckling." Därefter heter del: "Man bördärförge begreppen kunskaper och färdigheter en vidare innebörd än vad vi traditionellt gör. All verksamhei under skoldagen, vare sig det är undervisning eller fria aktiviteter, måste sällas in i ett pedagogiskt sammanhang."

Enligt vad jag har mig bekant har den här vidare synen på baskunskaper och basfärdigheler också tagit sig uttryck i det förslag till läroplan som nu föreligger till behandling.

MARGIT SANDÉHN (s):

Herr talman! Med anledning av propositionen 1977/78:85 om nyll statsbidrag till grundskolan m. m. har Hans Jönsson och jag väckt moiionen 1721 om försöks- och demonstrationsverksamhet (FoD) i anslutning lill klass-, special- och ämneslärarulbildningen. Jag har också fogat etl särskilt yttrande till ulbildningsutskotteis betänkande nr 21.

I propositionen föreslås att nuvarande bestämmelser om särskilda skolen-heler för FoD-verksamheten upphör atl gälla i och med utgången av juni månad 1978, att vakanta särskilda ordinarie lärartjänster inte återbesattes fr. o. m. den I juli 1978 och atl de sex särskilda studierektorsijänslerna avvecklas den I juli 1978. Jag anser del dock vara angeläget atl den fria resursen och de särskilda studierektorsijänslerna för samordning och planering av verksamheten får vara kvar.

Eftersom slutrapporten från utvärderingen av FoD-verksamheien (UTFOD)har lämnats i februari i år och lärarutbildningssakkunniga beräknas framliigga sill förslag lill en reformerad lärarutbildning under 1978 - denna utredning behandlar ock.så frågan om forskning och utvecklingsarbete inom Uirarutbildningen - anser vi det vara förhastat atl som föreslagits avveckla den nuvarande FoD-organisationen innan man kan överblicka de olika förslag som föreliggeroch som kommeratt föreligga om burman bör utforma utvecklings- och förnyelsearbetet inom lärarutbildningen.

Jag harerläril alt man på olika håll bedömt det som möjligt och nödvändigt

103

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag lill grundskolan m. m.

104

au göra omprioriieringar inom anslagets ram för atl lä lill stånd en försöksanknulen lärarutbildning efter den I juli 1978. Därför har jag kunnat acceptera utskottets tillstyrkan lill regeringens förslag vad gäller avveckling av vissa tjänster.

Herr lalman! Jag har inle någol annal yrkande än bifall lill utskoltels förslag på denna punkt.

OVE NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Med den nya konsirukiionen av slalsbidragel för grundskolan läggs en av grunderna för dennas omvandling lill del som i dagligt tal och kanske litet oegentligi har kallals och kallas SIA-skolan. Innebörden av boksläverna SIA fördunslar snabbi ulanför läckmiinnens krets, och endast obegripligheten kvarstår. Förändringarna i den vidare framväxten av vår obligatoriska skola varken är eller torde bli så stora och revolutionerande alt det vore motiverat med ell specialnamn. Benämningen grundskolan är lill fyllest - en grundskola i gradvis förändring.

Del nya statsbidragssystemet - det måste väl stigas - har icke varit lätt all haniera för uiskoilel. Runl om i landei har del på grundval av systemel friskt och tappert räknats fel då reglerna skolat omsättas i monetära termer, dvs. kalla pengan Missförstånden har varit många, men de fiesta är väl vid del här laget ändå uppklarade. Men vägen därifrån lill alt vilja betrakta systemet som eu provisorium, vilket man i en motion ville göra, den vägen iir lång, ja, nästan ändlös. Så dåligt och så besvärligt alt del icke skulle vara hyggligt användbart är icke systemel.

Erfarenheterna - de kommer säkert snart - får visa, var förenklingar syftande till större lälifattlighet, enlydighet och hanlerbarhel kan vidias. För den som är allergisk mot siffror, decimaler och summeringar torde dock systemet förbli en svårlbrcerbar helgedom, ell slags frimureri. Ål det är inle myckel all göra.

För alla är emellertid så myckel klart atl systemet kommer atl medge mycket som tidigare endast funnits på önskelistan: friare användning av resurserna i de enskilda kommunerna och olika skolorna, möjligheter alt mer än tidigare lemporäri minska eller på annat sätt variera undervisningsgruppernas storlek, satsning på grundliiggande av baskunskaper och basfärdigheler m. m.

Vad beträffar de senare, baskunskaper och basfärdigheler, har jag svårt att förslå, Lena Hjelm-Wallén, vad som ligger bakom den socialdemokraliska reservationens krampaktiga fönsök all konsiruera en avgörande skillnad mellan proposilionens och reservalionens definition av innebörden i begreppet baskunskap och basfärdighel. Atl del är lättast all mäta färdigheter i alt läsa, skriva och räkna och ge ullryck ål del får givelvis icke medföra att man bortser från andra mera svårgripbara färdigheter och kunskaper av baskaraktär, och det görs inle heller-jag vill understryka vad Gösta Karlsson redan sagt - i vare sig proposilionen eller ulskoitsbeiänkandet. Del tjänar viil inte någol lill all gräla mer om del. Men det är glädjesaml all konslaiera, alt begrepp och verklighelersom baskunskaper och basfärdigheler nu inie längre

på socialdemokratiskt häll är tabu. Man erkänner deras existens och deras betydelse, och det måsle jag beteckna som etl realistiskt framsteg.

När det giiller anp;issad studiegång och handledare vid densamma anslöt sig utskottet tidigare - 1976 var del väl - lill föredragande slaisrådels upplänning an dei är angeliiget all garantera medel för en handledare ål eleven. Angeliigenhelen kvarstår oförändrad enligt ulskolieis upplänning, och jag Ibruisäller all ulbildningsdepartemenlet är medvetet om ulskollets inställning och gör vad man där kan göra åt den här saken. Någol speciellt uiialande från riksdagen har alliså ulskoiismajoriieien inle anseii nödvändigt.

En depariementspromemoria om medinflylandel i skolan, som Lena Hjelm-Wallén också tog upp. remissbehandlas f. n. Lål oss. det gör vi ju praktiskt taget alllid annars, invänta remisstidens utgång! Sedan kommer förslag - varför skulle det inle göra det - och någol specielll uiialande är inte heller här av nöden.

En del av poesin här i landet, om inle den skönaste så dock kanske den skiraste och sköraste, utgör den s. k. läroplanspoesin. Den är väl dokumen-lenid i gällande läroplaner, och den skimrar stundlals skönt också i den läroplan för grundskolan som just lagts fram av skolöverstyrelsen. Man har viil haft en kiinsla av atl poesin blommat friskt också i och kring SIA-betänkandel och SlA-skolans himmelska urbild. Av den poesin finns ingenting kvar i propositionen 85 och utbildningsutskoueis belänkande nr 21 innevarande riksmöte i nådens år 1977/78. En återgång har skett lill prosan och lill verkligheten, och del är den vi skall forma så goli vi kan. Diirmed föreligger den yttersta och nödvändiga förutsäiiningen för ett genomförande av de förändringar av grundskolans arbetssätt som vi nästan undantagslöst är ense om.

Men på det nya statsbidragssystemet skall så följa en ny läroplan och etl nytt betygssystem. Där väntar troligen motsättningar av ett helt annal slag iin "de obetydliga som dykt upp vid behandlingen av grundskolans bidragssystem. En osäkerhetsmoment av betydande dimension som jag inte vill underlåta att peka på - Lena Hjelm-Wallén gjorde det också - är an man hinills inte lyckats komma överens med lärarna i en rad frågor inför reformsiarien. Bl. a. har förslagei om skolnämnder och deras beslutsbefogenheter mötts med minst sagt skepsis. Frågan om arbetstidsavtal avancerar med snigelfart.

Jagskall inte här och nu uttala mig om var felet eventuellt kan ligga, om det ligger någonstans, utan vill endast koncist och ganska kallt konstatera att får man inle från början hell och fulll liirarna med sig på för dessa rimliga och anlagbara villkor, då löper det hela risk all bli styckevis och dell. Ingen poesi i väriden kan ersälla deras engagerade insatser, och en föruisiilining för sådana är givetvis att skolans personal både har och känner sig ha inflytande.

Till slut några kommentarer kring två s. k. övriga frågor i belänkandet; Margit Sandéhn har berört en av dem. Det är väl knappast för m\'ckei sagt all detta all FoD-verksamheten ganska abrupt skulle upphöra mottogs med bestörtning på många håll, och det trots atl det finns delade meningar om

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. in.

105

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

värdet av verksamheten; del har ju inte varit någon hemlighet. Också åtskilliga inom utskottet ställde sig litet undrande; Margit Sandéhn och Hans Jönsson ärju exempel på sådana som undrade. Utskollel biträder proposi-lionslörslagel men kan väl -som jaglolkar inslällningen- knappast länka sig en liiraruibildning i framliden som inte på något sätt är försöksiinknuten. Det måste, som uiskoilel siiger, ankomma på högskolorna och lärarutbildnings-utredningen alt finna en ersiiuning för den nuvarande FoD-verksimiheien -förhoppningsvis bättre. Departementet är väl på del klara med den saken och lar sill ansvar också där.

Den andra övriga frågan, som jag till allra sist vill beröra, gäller tillhandahållande av läromedel åt elever i enskild skola. För kommunerna föreligger icke skyldighet till sådani lillhandahållande, men frivilligt åtagande förekommer. Frågan bör enligt ulskollets mening las upp i den pågående översynen av enskilda skolors ställning i skolväsendel, och del iir givelvis helt i sin ordning.

Till deiiahar Per-Olof Strindberg och jag i etl särskilt yttrande endast velat liigga den synpunkten, att har en skolstyrelse godkänt en skola i enlighet med skollagens föreskrifter, så all barn i kommunen har riill att fullgöra sin skolgång där, måsle väl ändå därav som en ganska logisk och självklar konsekvens följa all barnen vid en sådan skola får del av de förmåner som kommunen beviljar övriga barn. Jag har svårt atl finna atl en åtskillnad här är försvarbar.

Herr talman! Jag ber atl få yrka bifall till ulbildningsuiskottets hemställan i alla delar.

106

LENA HJELM-WALLEN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Nordstrandhs anförande speglar en mycket stark tilltro till regeringen, också i frågor där regeringen bevisligen inle har följt upp SIA-reformen från 1976. Delta galleri, ex. den anpassade studiegången, tystnaden om hem-skolasamverkan och inte minst klassråden. Herr Nordstrandh säger atl man får vänia på promemorian om medinfiylandei i skolan. Men den behandlar ju skolnämnderna, och skolnämnder har ingenting med klassråd alt göra - del är en hell annan fråga.

Det är en vanlig metod att avstyrka förslag med hänvisning till någonting helt annal. Så är det också beträffande synen på baskunskaper och basfärdigheler. För att visa vad det är vi har reagerat emot vill jag citera från propositionen på s. 62 - del återfinns också i utskottsbetänkandet: "Jag vill särskilt betona viktenaven resursfördel ning som medför att basfärdigheterna grundläggs och befästs så tidigt som möjligt, bl. a. för all ge den beredskap och den motivation för fortsatt arbete i skolan som behövs för såväl kunskaps-inhämtande och färdighetsträning som för social träning. Eftersom brister i basfärdigheter förstärker skolsvårigheterna på högre stadier kan sådana insatser av förebyggande karaktär på sikt minska antalet elever med skolsvårigheter."

Detta är alltså den skolsnäva synen på baskunskaper och basfärdigheter som jag har talat om. Vi vill ha en mer vidgad syn. Öm utskollsmajoriteten

hade delat vår uppfattning, så hade man ju kunnat skriva in det. 1 stället hänvisar man lill en annan del av propositionen, där det talas om skolans uppgifter - att del är mer än alt ge kunskaper och färdigheter. Del är mycket vackra ord som slår där, och vi instämmer i dem. Men de handlar inte om baskunskaper och basfärdigheler. Jag tycker att vi skall hålla begreppen isär en aning.

Sedan gjorde herr Nordstrandh mig väldigt besviken genom att instämma i föraktet för övergripande mål och riktlinjer och kalla dem för "poesi". Det är ju just det föraktet som har skapat osäkerheten om vilka övergripande normer, samlevnadsregler osv. som skall finnas i skolan. Skolkonservativa grupper har alltid gått till storms emot dessa övergripande mål och riktlinjer och kallat de första sidorna i läroplanerna för snömos, poesi osv. Ärdet sedan att undra på att en stor del av lärarkåren och eleverna har svårt att veta vad det är som skall gälla belräffande normer? Det är de övergripande målen och riktlinjerna som i stället borde ges.

Jag beklagar verkligen om herr Nordstrandh har den här synen, och jag skulle önska att han ändrade sig.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Ove Nordstrandh påstår att det inle blir någon resursminskning för någon kommun. Men enligt utskotlsbetänkandel har ju ändå vissa kommuner uppgivit att det nya statsbidragssystemet kommer att leda till minskade bidragsbelopp. Utskottet säger också att man är mycket osäker på den här punkten; man har inte kunnat granska underlaget för siffrorna.

Vi från vpk betraktar detla statsbidragssystem som ett provisorium, så länge som kommunerna inle kan garanteras att de inte får en resursminskning och så länge som staten inte tar sitt ansvar.

SlA-skolan kommer inte att kunna genomföras ulan att man får ökade resurser för detta i kommunerna. En rektor sade till mig, när vi diskuterade SIA-skolan; "Här ute i mitt rektorsområde har vi ännu inte kunnat genomföra 1962 års läroplan. Hur skall vi då kunna genomföra SIA utan extra tilldelning av medel?"

Vi menar i vpk att man givetvis måste anslå extra medel specifikt för alt kommunerna skall kunna genomföra SIA-skolan - del är helt nödvändigt. Vi menar också att för att man skall kunna garantera en likvärdig utbildningsstandard i hela riket borde staten påta sig huvudansvaret för skolkostnaden i dess helhet, så alt kommunerna inte drabbas av den kostnadsjakt som nu har börjat också inom skolan. Del statsbidragssystem som vi diskuterar i dag är en teknisk reform, och det har också klart sagts ut. Kommunerna skall inte få mera pengar, varken totalt sett eller speciellt för SIA-skolan. Det här bidragssystemet betyder en viss förenkling rent administrativt, men det ger inte ett öre mer till kommunerna och del innebär inte heller någon ändring av kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Därför blir det nödvändigt all betrakta systemet som ett provisorium. Det tror jag kommer att visa sig ganska snart. Hur skall man nu kunna genomföra SlA-skolan som ställer så pass stora krav på kommunerna -om man verkligen menar någonting med

107

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

det hela? Man har t. o. m. tagit bort del mycket lilla bidraget till föreningsaktiviteter, och del har väckt stor bestörtning ute i kommunerna.

Jag betraktar riksdagens och regeringens ställningstagande närdet gäller de ekonomiska resurserna som ett rent sabotage mot SIA-skolan. Det blir hell nödvändigt atl ställa medel till förfogande, om man skall lä ut någoniing av SIA-reformen.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Det tjänar väl inte myckel lill, Lena Hjelm-Wallén. all vi fortsätter diskussionen om vad basfärdigheler och baskunskaper innehåller och vad de inte innehåller. Jag ser ingen annan utväg än att statsrådet, om hon så önskar, för försöka att pedagogiskt bällre än Gösta Karlsson och jag övertyga Lena Hjelm-Wallén om att hennes misstankar är ogrundade.

Nu beskylls jag för förakt för övergripande mål, och del hade jag inle väntat. Jag är poesiälskare. Del går inle atl dra slutsatsen all jag föraktar del som uttrycks på etl poetiskt språk med dess svepande, poetiska vändningar.

Jag har den uppfattningen atl del är för mycket skönmålning i formuleringarna närdet gäller vissa av de övergripande målen. Men della innebär inle på någol säll atl jag inte skulle vilja ha övergripande mål. De är helt nödvändiga och skall givetvis vara övergripande och inle specificerade. Men man för akta sig för all göra den sköna målning som poeterna för sed hava, som är estetiskt utomordentligt tilltalande all läsa och begrunda men som alltså icke ger underiag för ett utförande i verkligheten.

Så värdet klassråd.som inte finns med i departementspromemorian. Den saken har jag nog klar för mig, och jag litar också på Lena Hjelm-Walléns uppfattning härvidlag. Ingenting hindrar emellertid all man har sådana och all man organiserar sådana. Om jag inle är felunderrättad - min underrättelsekälla är en i grundskolans arbete mycket förfaren lärare - är detta hell möjligt. Jag lycker inte atl del är nödvändigt all riksdagen gör ett specielll uttalande om inrättande av klassråd. Del går all ordna saken ändå, och del lycker jag man skall fortsätta med.

108

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr talman! Del är riktigt atl del är möjligt att inrätta klassråd, och begreppet klassråd finns redan i nu gällande läroplan. Men det är inte det det handlar om, utan vi vill ytteriigare trycka på i denna fråga. Riksdagsbeslutet om au klassråd skall inrättas fattades för två år sedan, men ingenting har därefter hänt. Jag menar all del är viktigt atl alla elever lär vara med och ta ansvar och också får ett ordentligt medinfiytande i klassrumssituationen. Jag vill därför inle bara sitta med armarna i kors och vänta på att någol skall hända utan vill på del ställe där man kan agera, nämligen i riksdagen, säga ifrån an något bör göras i denna fråga.

De övergripande målen och riktlinjerna skulle vara skönmålningar och estetiskt tilltalande formuleringar. Jag vet inte om jag håller med om all de är esleliskl tilltalande, men del är riktigt att de speglar en hög ambitionsnivå.

som del ofta är svårt att nå upp till i skolan. Jag tycker inte all vi skall sänka denna ambitionsnivå ulan i stället försöka att konkret ange hur man skall handla föratt så långt som möjligt fullfölja dessa intentioner. SIA-reformen är ett sätt atl försöka hjälpa skolpersonal och andra berörda i skolan att förverkliga dessa mål.

Jag är glad över att herr Nordstrandh något tog avstånd från den uppfattning som jag fick av hans syn på de övergripande målen, men fortfarande finns det kvar en föraktfull nyans av atl del är fråga om skönmålning. Det är viktigt att vi understryker all de övergripande målen och riktlinjerna är del viktigaste som skolan har att arbeta efter. Även om de delarna av läroplanen är uttryck för höga ambitioner, skall vi försöka förverkliga dem.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

OVE NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Ja, jag läser kanske litet för myckel poesi och spårar måhända därför sådan även där den alltså inte skulle vara lill finnandes. Jag vidhåller ändå, Lena Hjelm-Wallén, att jag tycker att del är väl myckel poesi i vissa avsnitt av läroplanerna, t. o. m. i del förslag som nyligen framlagts.

Lena Hjelm-Wallén tycks hysa en övertro på central ordergivning, och det är väl det som det ytterst rör sig om i frågan om klassråden. Det finns ju möjligheter all inrätta sådana. Initiativ till sådana tas, och jag lycker all sådana kan inrättas allteftersom önskemål uppstår regionall och lokalt. Del rimmar ju väl med överflyttandet av en del uppgifter till det regionala system på skolans område som vi nu har. Jag tycker alt det går bra ihop.

Jag är naturiigtvis inte främmande för central ordergivning, men om jag hade framfört en sådan tanke skulle jag väl ha blivit beskylld för alt hysa förakt för de lokala och regionala initiativen. Del har jag alltså nu eftertryckligt visat att jag inte hyser. Tvärtom tror jag på sådana initiativ. Jag vill också för atl undvika missförstånd säga att jag inte betecknar dem som poesi.

LINNEA HÖRLÉN (fp):

Herr talman! Det beslut, som kammaren snart skall fatta med anledning av propositionen 1977/78:85, för oss ännu ett steg närmare SIA-skolans förverkligande. Det kommer att ge de konkreta ramarna för den decentralisering av beslutsfattandet som vi hoppas skall kunna bidra till en lösning av de problem som vi på olika säll mött i fråga om skolans inre arbeie. Del är en lång process av tålmodigt arbete, som skall ge resultat den I juli i år. Olika grupper som är direkt berörda av skolans arbete i sin vardag, lärare, elever, föräldrar har sedan länge uttalat önskemål om åtgärder för att råda bol på de problem som framför allt grundskolan dras med. Dessa problem kan inte klaras enbart med ekonomiska medel, inte ens främst den vägen. Därtill behövs ett personligt engagemang, som kan forma det samspel mellan olika berörda parter som måste till för alt skolan skall kunna ge en tillfredsställande undervisning och social fostran.

Vad framtiden kommer alt kräva i fråga om kostnader för SIA-skolan är

109

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

ovisst. Under en följd av år har nya arbetsuppgifter tillkommit för personalen. Vi vel inte i dag vad detta förhällande kan ha för konsekvenser för ett väntat arbetstidsavtal, men det är klartall pengar kostar det. Det är nog också säkert atl SlA-skolan inle blir mindre arbetskrävande än vår nuvarande skola, snarare tvärtom, och arbete skall alltid betalas.

Inom skolöverstyrelsen har färdigställts ett förslag till ny läroplan för grundskolan, som nyligen presenterats. Det skall nu ut på remissbehandling. Av förhandskommenlarer att döma kom mer det att råda delade meningarom åtskilligt som jag inte här skall beröra. Jag vill bara ta upp kostnadsaspekten. Skolöverstyrelsen och Kommunförbundet har här redovisat skilda uppfattningar, och jag tror att det är viktigt att vi i detta avseende får en realistisk bedömning av vilka kostnader den nya läroplanen drar med sig.

Ytterligare en faktor vill jag nämna när det gäller kostnaderna för den framtida skolan. Och del är betygsfrågan. Vi har undan för undan minskat antalet belygstillfällen och ersatt den skriftliga beiygsgivningen med samtal mellan lärare, föräldrar och elever. Själv ser jag positivt på denna utveckling. Vi får också räkna med alt framtidens skola fortsätter på den inslagna vägen. Men därvid är det viktigt att markera, att om vi på muntlig vägskall kunna få en tillfredsställande kommunikation med och stimulans till eleverna, som på ett meningsfullt sätt skall kunna hjälpa eleverna vidare i livet, så kostar det tid, och tid är pengar.

På detta sätt är våra möjligheter alt förverkliga goda idéer i skolans värld i fiera avseenden beroende av de ekonomiska resurser sam hällel kan ställa upp med. Lål oss på den punkten hoppas all vi går mot ljusare lider.

Jag skulle också vilja uttrycka min tillfredsställelse med att man inom departementet nyligen tillsalt en arbetsgrupp som skall syssla med de grundläggande normer vi vill atl skolan skall förmedla till eleverna. Vi har i vår kultur en rik fond av gemensamma värderingar, som ytterst vilar på respekten förden enskilda människan som en unik varelse med rätt för henne att utveckla sin särart med den inskränkning som hänsynen till medmänniskans lika rätt medför. I etl samhälle som är så komplicerat som vårt och med inflytelser från så många håll ärdet viktigt alt vi gör klart för oss på vilket sätt och i vilken utsträckning vi vill föra vårt gemensamma arv vidare.

Debatten här i dag har också gällt skolans demokratisering. Vi är alla medvetna om att vi vill ha en demokratiskt arbetande skola. Till delta hör att vi vill ha klassråd för att ge eleverna möjlighet till inflytande över sin skolsituation och för att träna dem alt bära det ansvar de senare under sin levnad skall visa i samhällslivet. Här har, som del sagts, riksdagen också beslutat att sådana klassråd skall inrättas. Utskottel har inte som Lena Hjelm- Wallén påstod som vanlig metod att hänvisa till någol annat när det vill motivera sina ställningstaganden. Tvärtom gör vi vid avstyrkande av s-molioner helt relevanta hänvisningar. Därför ber jag all här få citera s-reservalionen: "Eftersom nuvarande regering inte gjort några insatser föratt få lill stånd ökal elevinflytande och ell elevansvar i klassrumssituationen bör riksdagen uttala all klassråd skall inrättas redan 1978/79." Vi har i utskottet gjort följande hänvisning: "Enligt vad utskottet erfarit finns i enlighet med

detta beslut föreskrifter om klassråd intagna i del förslag till ändringar i skolförordningen som nu är under beredning i regeringens kansli."

Del är detta som utskottet hänvisar till och som vi alltså anser vara en motivering för att vi i dag vet atl klassråd verkligen kommer att inrättas.

Jag kan gå vidare och ta uppen annan sak som också nämndes. Försök med den anpassade studiegången efterlystes. Jag vill då hänvisa till en skrivelse från skolöverstyrelsen, daterad den 27 december 1977, Föreskrifter för försök med anpassad studiegång vid grundskolan läsåret 1977/78. Skrivelsen innehåller inte mindre än fem paragrafer, men jag har här bara valt ut den fjärde, som jag vill läsa upp:

"För elev på högstadiet kan hela eller delar av utbildningen inom den anpassade studiegången förläggas inom eller utanför skolan. Under sådan tid skall eleven ha handledare pä arbetsplatsen."

Vi har också talat om kontakterna mellan hem och skola, vilka - såsom tidigare nämnts - utgör en annan form för skolans demokratisering. Man kan ta del av regeringens tankar i detta avseende i det förslag till skolnämnder som lagts fram från departementet i en promemoria, benämnd Medinflytande i skolan. Enligt detta förslag skall skolnämnderna vara sammansatta av elever och personal och i vissa fall skall också föräldrar ingå. Här är alltså en möjlighel till nära kontakter mellan skola och hem. Vi har väl också i den kommande skolan att räkna med en utökad användning av metoden med kvartssamtal och med personliga samtal i annan form mellan lärare och hem.

Jag vill i det sammanhanget säga att jag inte alls tror att några nära kontakter mellan hem och skola kan nås enbart med hjälp av givna föreskrifter och beslutsformer som är reglerade i skolsladga eller på annat säll, utan att det här också krävs en god vilja frän båda parter - från både hem och skola - för att del skall bli det väl fungerande samspel mellan hem och skola som åtminstone jag anser vara nödvändigt föratt SIA-skolan på ett rikligt sätt skall kunna fungera.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

LENA HJELM-WALLÉN (s) kort genmäle:

Herr lalman! Beträffande den anpassade studiegången tror jag all del inom skolöverstyrelsen finns stor förståelse för atl handledare måste utses på arbetsplatserna när elever har anpassad studiegång, men vad vi har kritiserat ärju regeringens handläggning av frågan, när regeringen har medgivit sådana försök under innevarande läsår. Det har varit försök där man inte har beaktat de förutsättningar för anpassad studiegång som riksdagen år 1976 slog fast. Detta är allvarligt, och det är det som vi kritiserar. Därför behövs ånyo ett riksdagens uttalande.

Anpassad studiegång är en åtgärd som måste hanteras med myckel stor varsamhet för att ungdomarna inte skall stötas ut och få sämre möjligheter till utbildning än andra grupper.

Beträffande klassråd hänvisade fröken Hörlén lill atl del pågår arbeie inom departementet. Också jag nämnde alt det har utlovats att man i förordnings-

III

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

form skall införa begreppet klassråd. Vi hörde dock nyss alt del kanske inle var så viktigt med klassråd-några centrala initiativ kanske inle behövs, sades del. utan det kunde räcka med atl invänta lokala och regionala initiativ. Del är just den synen som jag är rädd för. Jag anser att vad vi på centralt håll kan göra är att dels slå fast att klassråd bör inrättas, dels förmå regeringen och därmed SÖ att sätta i gång arbetet atl ge tips och råd om hur denna verksamhei skall fungera. Klassrumsdemokrati är svårt. Det är visserligen ingen nyhet, men del är en svår sak att handha, och därför måste centrala myndigheter - både regeringen och SÖ - lägga manken till och göra sin insats.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Linnea Hörién började med att säga att det nya statsbidragssystemet för oss ett steg närmare SIA-skolan. Jag betvivlar myckel starkt riktigheten av det påståendet.

Hon säger vidare alt SIA-skolan kommer att kosta mer, och det är ett märkligt uttalande. Om utskottet inser det vore det befogat att se till alt kommunerna får ökade resurser föratt genomföra SI A-skolan, och att det blir en helt ändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun, där staten tar sitt ansvar.

Linnea Hörlén säger alt man inte klarar skolproblemen bara med ekonomiska åtgärder, och det är sant. Vi har från vpk påtalat att det behöver vidtas många andra åtgärder på skolområdet. Bl. a. måste betygen tas bort för alt vi skall få en skola som fungerar för alla elever. Vi behöver en annan form av undervisning med värvning av teori och praktik. Det behövs ell annal innehåll i undervisningen, en helt annan pedagogik än vi har i dag. Del behövs en ökad lärartäthet, och lärarna skall arbeta i arbelslagsform. Det behövs minskade undervisningsgrupper i skolan, ett samarbete mellan hem och skola, en elevmedverkan där all undervisning skall planeras i samråd med eleverna, och för del behövs speciella Klassråd.

Det här är ålgärder som vpk under många år har föreslagit i molioner, men moiionerna har tyvärr alllid blivit avslagna av borgerliga partier och av socialdemokrater i denna kammare. För alt man skall all kunna genomföra dessa åtgärder behövs del emellertid också pengar och ökade resurser. Vi menar alltså att man i dag ute i kommunerna inte klarar av den nuvarande skolans problem - Gösta Karlsson påpekade att skolproblemen nu har krupit ända ner i lågstadiet - ulan alt vidta åtgärder och utan ekonomiska medel, och man klarar inte heller av SIA-skolan.

Det är märkligt att ingen hittills i denna debatt har kunnat förklara för mig hur man skall kunna genomföra SIA-skolan som ställer så pass stora krav på kommunerna i olika hänseenden - personalmedverkan, lokalutnyttjande, olika aktiviteter i anslutning till skoldagen - ulan att få ett enda öre till det.

elevinfiytandet. Det är märkligt mot bakgrund a v de hän visningar jag tidigare har gjort.

Inga Lantz lar upp mitt uttalande att vi har kommit ett steg närmare SIA-skolans förverkligande, och det betvivlar Inga Lantz. Det är också märkligt. Vi kommer fr. o. m.den 1 julian få ett decentraliserat beslutsfattande,som är förutsättningen för många av de förändringar vi hoppas skall ske inom skolans värld.

När del gäller kostnaderna vill jag understryka att jag förde ell mera nyanserat resonemang på sikt, och jag talade om alt SIA-skolan inte blir mindre kostnadskrävande än den nuvarande skolan. Del tror jag är ell påstående som vem som helst här i kammaren skulle kunna göra.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

LENA HJELM-WALLEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är precis som jag säger beträffande klassråden, nämligen atl regeringen inle har gjort någonting. Att man nu lovar att delta skall behandlas i en förordning som skall komma så småningom, har vi inle sett resultat av än. Vad jag talar om är alltså dagens fakta.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag betvivlar verkligen att man kommer ett steg närmare SIA-skolan med detta provisoriska statsbidrag - man måste betrakta det som ett sådant. Del är bara en teknisk förändring, i och för sig en förbättring, men det ger ju inte några ytteriigare medel.

Jag skulle vilja fråga Linnea Hörlén: Vad är del värt atl ha ett decentraliserat beslutsfattande, om man inte har råd atl förverkliga de beslut som man fattar? Jag håller med om alt det är vikiigl att kommunerna för möjlighel till ell ökal lokalt infiytande, men de måsle också få pengar till atl genomföra de beslut som man fattar, och det får de ju inle. Del är sagt alt del här inte skall kosta mer pengar, och redan i dag är kommunerna hårt ansatta till följd av de ekonomiska förhållanden som råder.

LINNEA HÖRLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Även om vi inte har sett de papper som departementet har existerar de ändå i sinnevärlden. Vi har i utskollel fått redovisat atl de finns. Då kan man inle påstå all ingenting har gjorts.

Till Inga Lantz, som frågade vaddelär värt alt ha en reform som innebären decentralisering av beslutsfaltandet när man inte får mer pengar atl använda, vill jag säga atl del dock finns möjligheter att använda de pengar man har på ell mer effektivt sätt genom de beslut som fattas lokalt. Vi skall också vara medvetna om att detla är en reform som får genomföras successivt ute i kommunerna i den takt som de ekonomiska resurserna tillåter.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

114

och efter åtskilliga sådana här framstötar motionsvägen tillsattes SIA-ulredningen. Den lade fram sitt förslag för några år sedan, och på det förslaget bygger den nu aktuella propositionen om statsbidrag till SlA-skolan.

Under den tid som gått har ju problemen ingalunda lösts, ulan de är fortfarande lika svåra -ja, kanske är de ännu svårare i dag än när frågan först väcktes här i riksdagen.

Del nu föreliggande förslaget visar otvivelaktigt en strävan atl försöka komma till rätta med problemen. Vad man kan anmärka på är atl i slort sett endast den organisatoriska sidan och den ekonomiska sidan - och de är vikliga - tagits upp, medan det inle gjorts någon verklig analys av själva orsakerna till de svårigheter som råder. När vi talar om exempelvis alkoholproblemen är vi alltid noga med att hänvisa till just orsakerna till problemen. Men i det här fallet har man glömt atl göra en analys. Man har undvikit att tänka på själva reglema för hur skolan skall fungera.

Det som händer inom skolan i dag ärju inte något unikt för skolan, utan del har sin motsvarighet i hela samhället. Problemen ligger väsentligt djupare än i den organisatoriska apparaten. De hänger samman med hela utvecklingen i samhället. Man kan därför inte isolerat lösa problemen i skolan eller vänta sig att skolan skall åstadkomma det som samhället i övrigt misslyckats med.

Skolan kan själv inte lösa problemen, utan här måste politikerna, hemmen och skolan gemensamt känna sitt ansvar.

Politikerna har kanske underde senaste åren inte riktigt känt sitt ansvar på detta område. I den stora förändring som skett inom skolan och samhället har man inte nog allvarligt övervägt vad man skulle avlägsna från resp. tillföra skolan. Sä t. ex. har också politikerna varit med om att medverka till att ordet fostran fått en negativ betydelse, så att man inte längre vill använda det. Ordet fostran är i sig positivt, och man kan ifrågasätta om det är möjligt atl vara det förulan på något område som har med ungdomar att göra.

Jag avser med "fostran" bl. a. atl del gäller att lära ungdomarna att ta hänsyn lill de regler som måste gälla för människans liv och för samlevnaden människor emellan. Atl leva utan klara regler på skolans område är lika otänkbart som att det svenska ishockeylaget före sin avresa till Prag skulle ha ordnat allt del ekonomiska och organisatoriska men sedan, när spelet började, inte alls skulle bry sig om reglerna och domaren. Reglerna är inle till för alt förstöra spelet utan för att spelet skall kunna fungera.

Statsrådet Mogård är värd en eloge för sitt initiativ att tillsälta den s. k. normgruppen. Jag hoppas att den skall kunna tillföra debatten och skolan något positivt.

Jag lyssnade i går morse till den tidiga morgonandakten, som den här veckan leds av broderskapare. En man som blev kristen när han var 18 år svarade på frågorom församlingen och arbetsplatsen. Om församlingen sade han: Där får jag min andliga fostran genom bibelstudier, och där upplever jag trygghet. Om arbetsplatsen sade han: De kan skratta åt mig någon gång, men när de har problem och känner sig ensamma, då vill de samtala. Det är samma erfarenhet överallt.

Vi glömmer ofta bort att livet inte är någon dans på rosor, inte ens i tonåren.

Problem och ensamhet gör behovet stort atl få någon att kunna tala med. Och här kommer jag till min motion, som jag följt upp med ett särskilt yttrande. Där har jag bl. a. sagt att trots allt det positiva som skolan erbjuder kämpar många ungdomarmed svåra problem. Det gällerfördem att lösa livsfrågorna, att finna livets mening. Och just detta alt finna livets mening ärju, i sina olika aspekter, en av de största och djupaste frågorna för ungdomar i tonåren. Valet av yrke kan t. ex. vara mer påfrestande än vi tänker oss för en ung människa, inte minst i vår tid med dess komplicerade samhällsliv. Det är inte säkert att det finns en arbetsuppgift som väntar när man är färdig med sina studier.

Allt delta skapar naluriigen problem för de unga, och vi vel att det i icke ringa utsträckning förekommer alkohol- och narkotikamissbruk bland skoleleverna. Det har också blivit alltmer vanligt att eleverna skolkar från undervisningen. Mot denna bakgrund framstår del helt klart att behovet av verkliga ledstjärnor för skolungdomarna är stort, och här får samhället inle tveka när det gäller att ge ungdomarna all den hjälp som kan ges för att lösa problemen.

I motionen har vi rest frågan: "Varför har inte skolungdomarna tillgång också till en präst/pastor eller en kurator med positiv inställning till och utbildning för att ge hjälp och vägledning i svåra situationer, när lärarnas, läkarnas och de vanliga skolkuratorernas insatser inte räcker lill?"

Mer och mer framträder behovet atl få hjälp med livsfrågorna hos ungdomarna. Jag möter del när jag är ute och talar om dessa frågor. Jag möter det i personliga samtal med ungdomarna. Jag möter det från ungdomar i skolklasser som besöker riksdagen. För tio år sedan var del luffa frågor skolklasserna ställde. Det är inte alls samma attityd från ungdomarnas sida i dag.

Jag hade strax före jul en upplevelse som jag sent skall glömma. En skolklass ifrån Stockholm var på besök. Vi samtalade länge om tonåringarnas problem. En flicka på 18 år sade med tårar i ögonen: Närskall ni politiker lära oss vad som är livets mening?

Jag skickar den frågan vidare. Det är den som bränner på ett alldeles särskilt säll.

Utskottet har inle tillstyrkt motionen, men jag hoppas att regeringen skall tillmötesgå våra krav.

I delta anförande instämde Allan Åkerlind (m) och Josef Axelsson (m).

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Nr 133 skolans-inre-arbete-skolan. 1 budgetpropositionen används beteckningen

Fredagen den SIA-skola, och om vi från utbildningsuiskotlel nu lovar an i fortsättningen

28 aoril 1978 försöka avslå från den beteckningen kanske regeringskansliet kan göra

_____________ delsamma. 1 stället lalar vi om den grundskola som vi nu håller på att

Nvtl statsbidrag reformera och som del nya statsbidragssystemet handlar om.
//// grundskolan " " läsare av kammarens prolokoll som inle är särskilt insalta i

j ijj riksdagens sätt atl arbeta är det kanske viktigt all vi framhåller alt det

naturligtvis är många frågor som gäller denna reformering av grundskolan som inte behandlas i utskottsbetänkandel och som vi inte lalar om i dag. Förklaringen lill del är enkel, nämligen atl vi i dag bara behandlar slalsbidragssyslemel -själva reformen i övrigl fållade riksdagen beslul om i maj 1976. Därför blir den här diskussionen något begränsad. Ute i landei är man på många håll i färd med alt genomföra det riksdagsbeslut vi då fattade. Nu kommer riksdagen atl falla beslul om hur vi skall beräkna det statliga bidraget till kommunerna.

Vpk vill all riksdagen skall uttala all dagens beslut är ett provisorium. Någol sådant uttalande behövs inle. När en genomgripande förändring sker av ell bidragssystem är del - det ligger i sakens natur - ingen av oss som kan säga atl reformeringen därmed är färdig. Det är möjligt - del har sagts av flera talare och det står i utskottets betänkande-all vi kommeratt upptäcka alt del behövs justeringar. Då liggerdet ingen prestige i detla-då är del självklart alt vi kommer all medverka lill lämpliga justeringar.

Uiskoilel har under sin arbete - vi har väl dessutom alla siöil på det rum om i landei - upplevi an många kommuner menar all de får väsentligt minskade bidrag. Det har varit en ganska förvirrad diskussion. Trois resursknapphet osv. tillförs den svenska grundskolan rätt många nya friska miljoner genom della beslul. Någonslans måsle de hamna. Del kan inie vara så all alla förlorar på affären. På grund av all den teknik som används är svår har många kommuner räknat fel. Vi har under diskussionernas gång Ibrsiåii att del inle iir så illa siälli som man på sina håll från början trodde.

När man inför ett system som är så schabloni.seral som del här kan man dock inle undgå atl det på någol håll kan bli negativt resuliai - inga dnisiiska föriusier för någon kommun, men alla kan. med hiinsyn lill all del här är en schabloniserai syslem, naiurligivis icke få förslärkningar. På några håll kan del bli litel mindre pengar.

Jag iror inie del är så lärligl. Men jag vill giirna .siiga all om del skulle visa sig
all syslemel slår drasiiskl fel, så får vi fundera på del igen och ta upp nya
diskussioner, och del iir jag överiygad om all man från kanslihusei också iir
beredd all göra. Tyvärr måsle man konsialcra all del iirolyckligi -det lorde vi
kunna vara överens om - all denna vikliga uibildningspoliliska reform skall
iriida i kraft vid en lidpunkl då vi har del såbesvärligi isamhiillsekonomin. Vi
iir i Sveriges riksdag inie överens om orsakerna lill dessa besvärlighelcr, och
jag går inte in på den diskussionen, men så myckel lordc vi kunna vara
överens om som all vi går in i ell budgeiår med del siörsia budgelunder-
skoiiei i modern hisloria och med besvärligare problem för kommunerna än
116 kanske någonsin tidigare. Vi har en situation diir folkhushålleis lolala

resurser av olika skiil inle har ökal utan minskar. Då iir det inte så lält alt genom föra ell .sy slem som innebär all nya resurser skall tilldelas någon sektor av samhällslivet. Vi har ju bundit oss för stora resursinsatser när det gäller vården av de gamla och utbyggnaden av barnomsorgen.

Jag beklagar, Inga Lanlz, men vi kan inle genomföra ell siaisbidragssystem som inle lar hänsyn lill de samhiillsekonomiska förhållandena. Med den samhällsekonomiska situation vi nu befinner oss i går del inle all slå här i Sveriges rik.sdag och utlova nya, myckel slora bidrag lill kommunerna. Utskottet erinrar i sammanhanget om del utredningsarbete som pågår på del här områdel och om all relationerna mellan staten och kommunerna ekonomiskt sett inte är låsta för framtiden. Vi diskuterar nytt skalleutjäm-ningssyslem, ocli det pågår iiven diskussion om relationerna mellan slal och kommun. Dessa relalioner kommer atl förändras i framliden, och detta kommer i sin lur självlället atl också påverka del bidrag vi här lalar om.

Jag vill gärna beklaga att genomförandet av denna reformering av grundskolan pä grund av del ekonomiska läget kommer atl ske i en långsammare takt än vi från början hade hoppats. Men det bör sägas ifrån atl kommunerna inte skall låta sig nedslås av detta. Jag skulle vilja råda dem all sätta i gång och genomföra denna reform successivt, i takt med alt resurserna tillåter del. För min del vill jag ha sagt att detta i hög grad är en fråga om ekonomiska resurser, mendelärsjälvfalleiocksåsåattdet inom ramen förde resurser som vi nu tilldelar skolväsendel finns slora möjligheter att göra jusleringaroch förbältringar. Finessen med denna reform ärju bl. a. att man lokalt skall kunna genomföra de förändringar som med hänsyn till de lokala förhållandena och även med hänsyn till enskilda individer är möjliga att göra inom ramen för bidragssystemei.

Herr talman! Jag är just nu oroad över myckel av det som händer inom det svenska skolväsendel. Jag har fåll rapporter som lyder på att situationen på många håll i landet är myckel allvarlig. Den reform vi nu diskuterar löser naturligtvis inte dessa problem, men den kanske kan medverka till all man åstadkommer förbättringar. Därför är det angelägel alt vi så snart som möjligt kommer i gång med reformeringen av grundskolan.

Under debatten har del talats om de allmänt övergripande målen, som finns angivna i grundskolans läroplan. Även jag har många gånger kunnat konstalera att de som är engagerade inom skolan är osäkra när del gäller dessa övergripande mål. Många tycker att de är luddiga, och andra känner en vanmakt inför möjligheten att realisera dem. När någon framför liknande tankegångar till mig. brukar jag för min del alltid säga atl målet för grundskolan är som jag upplever det en vision om ett samhälle som är bättre än det vi har nu. och alt det är skolans plikt atl försöka medverka till all upprätthålla den visionen. Ett sådant samhälle kommer vi säkerligen aldrig att kunna uppnå, men vi måsle sträva efter att hjälpa unga människor att i varje fill drömma om del. Det är ett verkligt demokratiskt samhälle jag då tänker på, ell samhälle med respekt för alla människor, ell samhälle med jämlikhei och jämslälldhel, ell samhälle där vi tror på solidaritet med andra folk och kulturer och där vi accepterar olikheter och skilda uppfattningar i

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

117

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

religiösa, politiska och andra frågor.

Herr lalman! Vi haren mycket lång väg att vandra, och vi har många svåra problem att lösa ute i vårt skolväsende. Det är min förhoppning att vi inför niisia läsår med hjälp av den reform som träder i kraft till sommaren får möjligheter att ta några'steg fram emot de mål vi eftersträvar.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Alemyr började med atl säga att han inte hade för avsikt all gå in i någon partipolitisk polemik. Del tyckerjagärett märkligt uttalande av en socialdemokratisk utskottsordförande.

Sedan fortsatte han att säga att man inte behöver, såsom vpk föreslår alt man skall göra, uttala att detta är ett provisorium. Samtidigt konstaterade herr Alemyr all justeringar kan komma atl behövas. Skillnaden mellan oss är tydligen atl vpk inser att det här bidragssystemet inte är till fyllest och därför vill göra dessa justeringar redan i dag, så alt kommunerna får täckning förde ekonomiska utgifter som SlA-skolan kommer att föra med sig.

Vidare sade herr Alemyr alt han inte trodde alt det var så farligt med de här resursminskningarna. För dem de berör tror jag emellertid all de blir ganska kännbara.

Stig Alemyr argumenterade mot vpk genom att säga alt man inle kan genomföra etl nytt statsbidragssystem utan att ta hänsyn till samhällets totala kostnader och resurser. Det är naturligtvis helt riktigt. Men vi i vpk har ju aldrig godkänt den ekonomiska politik som de övriga partierna här i kammaren vill föra. Vi ställer inte upp på den. Vi anser all den ekonomiska politiken inte skall utgå från företagens och näringslivets behov av vinster utan från barnens och andra människors behov. Vi protesterar mot att man tillåter en kapitalflyki på 4 ä 5 miljarder kronor och att man godtar en skatteflykt på 10 ä 20 miljarder kronor per år. Vi godtar inle heller de höga försvarskostnaderna, som vi debatterade i onsdags. Jag lycker atl man kan ställa vårt krav på ell anslag för kommande budgetår på 50 milj. kr. till den kommunala musikskolan i relation till att det motsvarar en och en halv dags försvarskostnader i vårt land.

Vi är inte heller med om att sänka arbetsgivaravgifterna, något som frånhänder den svenska ekonomin hundratusentals miljoner, som skulle kunna användas bl. a. till att genomföra en nödvändig skolreform, den SIA-skola som vi i dag talar om.

Vi i vpk har alltså helt andra utgångspunkter när vi här i kammaren diskuterar resursfrågor än vad Stig Alemyr och de borgerliga partiernas företrädare har. Jag lycker all det är litet genant att Stig Alemyr slår följe med borgerliga politiker och inte lar den resursminskning för kommunerna som det här faktiskt är fråga om på allvar.

grundskolan av de resurser vi får genom den ekonomiska politik som en majoritet av riksdagen fattar beslut om. Då tvingas utbildningsuiskollet all la hänsyn till de ekonomiska realiteterna, och det är det vi har gjort.

Jag har talat här som representant för utskottet, som har presenterat etl betänkande i 31 punkter. Vi är eniga på alla punkter utom en.

INGA LANTZ (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag blev förvånad när jag föste betänkandet och fann alt det bara fanns en socialdemokratisk reservation. Jag hade nämligen trott att socialdemokraterna hade menat litet mera allvar med vad de sagt i de utbildningsdiskussioner vi haft här i kammaren och även med den motion de väckt. Jag tycker atl man suddar över de motsättningar som borde finnas mellan socialdemokratin och de borgeriiga partierna.

Självfallet måste vi ta hänsyn lill de ekonomiska realiteterna när vi i dag skall fatta beslut om detta statsbidragssystem. Men det hindrar inte att vi måste påtala och protestera mot att de ekonomiska resurser som finns i vårt land används på ett felaktigt sätt. Jag är förvånad över att man på socialdemokratiskt håll så enkelt går förbi det förhållandet att det finns resurser att finansiera den här reformen lika väl som andra nödvändiga reformer i vårt samhälle. Det är bara det att resurserna slösas bort på onödiga och onyttiga saker.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

MARGOT HÅKANSSON (fp):

Herr talman! Vi har nu i två timmar debatterat utbildningsutskottets betänkande 1977/78:21, men jag har hittills inte hört någon talare nämna ett enda ord om skolhälsovården. 1 och för sig ärjag inte speciellt förvånad.

Skolhälsovården är en resurs som finns inom skolan, men som väldigt få talar om. Den har ändå fåll 26 sidor i propositionen och 4 sidor i betänkandet. Jag vill här tala för avsnittet vissa skolhälsovårdsfrågor, där jag i motionen 1977/78:1726 har två speciella förslag, vilka jag kommer att yrka bifall till.

Det är naturtigtvis förenat med avsevärda svårigheter att tala mot ett enigt utskott i denna fråga, men den är så viktig för alla skolsköterskor i landet och även för folkpartiet, som under många år drivit den i riksdagen, att jag lar kammarens tid i anspråk för en redogörelse.

Skolhälsovårdens kvalitet är i hög grad beroende av skolsköterskornas möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter. Den utredning som tillsattes den 7 februari 1974 för att utreda skolhälsovårdens innehåll, organisation och huvudmannaskap lade fram sitt betänkande den 16 augusti 1976. Ordförande i utredningen var nuvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström. Tyvärr hör propositionen, som nu lagts fram på grund av belänkandet, inte till Jan-Erik Wikströms del av utbildningsområdet och har alltså inte kunnat

119

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

120

fullföljas av honom.

Propositionen 1977/78:85, som statsrådet Mogård lagt fram och som ligger lill grund för del belänkande vi nu behandlar, har på de grundläggande punkterna ej följt upp utredningens goda intentioner.

Skolhälsovården är den äldsta fungerande delen i skolans elevvård, men också den hårdast belastade. Eleverna kommer till skolhälsovårdsmotlag-ningen inte bara för att få hjälp vid sjukdom och olycksfall. Skolhälsovården är också en systematiskt förebyggande vård som regelbundet kontrollerar elevernas hälsotillstånd. Dessutom söker många elever upp skolans hälso-vårdsmotlagning för all lä hjälp med problem av många slag och för atl få tala med någon som de känner och har förtroende för.

Skolsköterskan har den stora fördelen i sitt arbeie alt lära känna alla elever eftersom alla passerar skolhälsovården vid något tillfälle varje år. Det är för eleverna en självklar rättighet alt söka skolhälsovårdens hjälp, och det väcker inte något uppseende eftersom det är en verksamhet som är en naturiig del i skolans liv.

1 fråga om mål och innehåll har utredningen, remissorganen, propositionen och utskottets betänkande inga delade meningar. Man ser skolhälsovården som en del av den samlade elevvården och som en verksamhet, vilken har till uppgift att följa elevens totala ulveckling. Satsningen på en ökad omsorg till kontrolleleverna eller, som man föredrar att kalla dem, elever med särskilda brister i hälsotillståndet och satsningen på en intensifierad medicinsk studie-och yrkesvägledning är utmärkt. Men detta medför ingen minskning av arbetsvolymen för sjuksköterskorna. Tvärtom. Man skär visserligen ner läkarundersökningarna i högstadiet till en läkarundersökning i årskurs 8 i stället för undersökning av skolläkare i årskurs 7 och årskurs 8. Detta medför en ökad arbetsbelastning för skolsköterskan,eftersom hon får mer arbete med kontrollelever vid stadieövergången i årskurs 7, då eleverna oftast kommer från en annan skola och skall inlemmas i högstadiet, och likaså vid avgången från högstadiet till gymnasiet. Atl arbetsboken försvinner är enbart av godo. Den har dåligt fyllt det ändamål den var tänkt för. Den har i bästa fall någon gång visats upp för arbetsgivaren men sällan fyllts i på arbetsplatsen. Den innebar dessutom en avsevärd arbetsuppgift för skolsköterskan.

Den intensifierade muntliga medicinska studie- och yrkesvägledningen lill elev och föräldrar kan på ett mycket bätire sätt fylla sin uppgift så atl ingen hamnar i etl olämpligt och olyckligt yrkesval och yrkesutbildning.

Närdet gäller skolhälsovårdens lokalisering finns det inga delade meningar om atl skolhälsovården skall ha sina lokaler i skolan, även om den i enstaka fall kan integreras med utanför skolan liggande hälsocentral. Jag anser att det vore olyckligt om man ej slår vakt om den grundläggande principen att för att få en effektiv och god skolhälsovård måste skolhälsovårdslokalerna vara centralt belägna inom skolbyggnaden. Med målinriktningen en samlad elevvård, varav skolhälsovården är en viktig bit, bör den fungera i skolan, inte utanför densamma.

Antalet elever per skolsköterska har utredningen och många remissinstanser ansett vara viktigt alt fastställa till 800 per heltidsanställd skolskö-

terska. Ända sedan år 1944 har det i skolförordningen läsiställts att del på en heltidsanställd skolsköterska ej skall ankomma mer än 1 500 elever i grundskolan och I 200 elever i gymnasieskolan. Nu skall inga föreskrifter eller anvisningar i della avseende utfärdas vare sig i skolförordningen eller i de föreskrifter och anvisningar som de centrala myndigheterna utfärdar.

I propositionen påpekas svårigheten med alt centralt reglera personaltätheten för skolsköterskorna. Det betonas med rätta en rad andra förutsättningar, t. ex. anialel skolenheier, stadier, antalet elever med handikapp, geografiska avstånd mellan skolorna, sociala strukturer i ell rektorsområde m. m. Det hade dock varit en styrka om man i proposilionen hade kunnat fastna för en rekommendalion om högsia elevanlal per hellidsanställd skolsköterska lill max 800 elever, om man nu ansett sig förhindrad att ålägga kommunerna ett tvång i detta fall. Genomsnittet för landei per hellidsanställd skolsköterska är 1 244 elever. För alt kunna meddela en skolhälsovård enligt det mål och de riktlinjer som propositionen står för, är detla ett orimligt högi antal.

1 praktiken betyder det alt de kommuner som har insen skolhälsovårdens stora betydelse i den samlade elevvården och redan har sänkt elevantalet kommer att fortsätta på samma linje med hänsyn tagen till de nya arbetsuppgifter som tillkommer och ytterligare minska antalet. I de kommuner där man är mer kallsinnig, och där arbetsförhållandena för skolsköterskorna är utomordentligt svåra i dag, kommer det att bli hårda MBL-förhandlingar på varje tjänst. En central rekommendation hade hell säkert på etl mycket mjukare sätt kunnat föra med sig en för elever, skola, föräldrar och skolhälsovårdspersonal bättre situation. Med de problem som finns i dagens skola borde del vara en förnuftig och ekonomiskt god investering atl sänka elevantalet per skolsköterska. Det förtroendekapital som skolhälsovården åtnjuter borde bätire förvaltas än som nu sker.

Lål mig återge vad nuvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström uttalade när utredningsförslaget lades fram: Under arbetets gång har jag blivit mer och mer överiygad om all skolsköterskan är den främsta trygghetsfaktorn i skolans elevvårdande arbete.

Hade del inte varit någol för utbildningsutskottet att ta fasta på, inte minsl när den nya grundskolan nu skall genomföras? Under många år har också Svensk sjuksköterskeförening och Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund hävdat det utomordentligt angelägna i alt skolskölerskoroch skolläkare får sådana möjligheter och föruisäilningar all de kan fungera på ell effektivt sätt, både från hälso- och sjukvårdssynpunki, för den enskilde eleven och för att de själva skall känna tillfredsställelse med sitt arbete. 1 skrivelse lill Konungen år 1968 och vid uppvaktning hos dåvarande utbildningsministern 1970 framfördes krav på en begränsning av elevantalet lill 800 elever per heltidsanställd skolsköterska. Del är alltså tio år sedan. Sedandess har det tillkommit många nya arbetsuppgifter, så 800 elever är ett mycket rimligt krav. Man anser också atl för att få en likartad kvalitet på skolhälsovården inom samtliga kommuner är det helt nödvändigt att del föreslagna elevantalet lästställes i skolförordningen. Detta är alltså vad de

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

121

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

fackliga organisationerna anser.

När det gäller skolsköterskans och skolläkarens arbetsuppgifter finns det detaljerade anvisningar, och del åligger befattningshavarna alt ulföra arbeiei enligt föreskrifterna. Jag skall inte trötta kammaren med att läsa upp 26 punkter, men det finns så många, ganska omfattande punkter som reglerar och styr arbetet. I dessa redogörs för arbetsuppgifterna, och därtill kommer en hel del andra anvisningar.

Man är alltså inte främmande för att utfärda centrala anvisningar och riktlinjer för arbetets bedrivande, men när del gäller centrala rekommendationer beträffande personaltätheten undandrar man sig helt t. o, m, den svagaste viljeyttring i form av en rekommendation. Det är, herr talman, på något sätt en avgrund mellan lära och liv,

1 propositionen är huvudmannaskapet en het potatis. För skolsköterskornas del är ett fortsatt primärkommunalt huvudmannaskap att förorda, 1 propositionen har man inte tagit ställning till huvudmannaskapet på längre sikt. Dock säger man att det t, v, skall vara primärkommunalt i avvaktan på hälso- och sjukvårdsutredningens förslag. Landstingen har redan nu sä stora uppgifter att de inte kan klara av ännu ett arbetsområde, och därför anser jag att det hade varit till fördel för eleverna, för skolan och för skolhälsovårds-personalen, om huvudmannaskapet i vad gäller skolsköterskorna lagts på primärkommunerna. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att huvudmannaskapet tills vidare skall åvila kommunerna," men vi vet inte hur det blir i framtiden. Atl SÖ framgent skall vara central tillsynsmyndighet över skolhälsovården är positivt, men då borde SÖ också leva upp till sitt ansvar i stil med vad jag tidigare anförde.

Herr talman! Det vore åtskilligt mer att säga i denna så viktiga fråga för våra barn och ungdomar, men tiden medger inte detla.

Kostnaderna för all gå pä utredningens förslag hade inneburit 25 milj. kr. för en utökning av antalet skolsköterskor med 400 nyanställda under en period på fem år, att vara genomförd läsåret 1981/82. En utökning av läkarinsatsen hade enligt beräkning kostal 10 milj. kr.

Med tanke på de slora ungdomsproblem vi har i samhället och vad del kostar att försöka bota alla de skador en social missanpassning och ell beroende av alkohol och narkotika för med sig är det av största vikt att satsa resurser på det förebyggande arbetet. Ser man på de stora kostnaderna och även på de enskilda människornas situation är 35 milj. kr. en blygsam summa på en femårsperiod. Det är mol bakgrund av det anförda jag yrkar bifall lill motionen 1977/78:1726, vari hemslälles,

"att riksdagen beslutar anhålla om atl regeringen utfärdar en rekommendalion angående ett maximalt antal elever per heltidsanställd skolsköterska lill 800, samt alt huvudmannaskap i vad avser skolsköterskorna får åvila primärkommunerna". Detta innebär också avslag på punkterna 22 och 23 i utskottets hemställan.

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag delar den uppfattningen att det vore värdefullt om man hade ett mindre elevantal per skolsköterska än f. n. Men den här diskussionen gäller inle den frågan ulan vad vi egentligen menar när vi fattar beslul om en decentralisering av beslutsbefogenheterna.

Decentralisering är säkerligen för många av dem som nu reste sig upp och instämde i del föregående anförandel ibland ett honnörsord. Men den här gången passar del inte. Nu kräver man statligt reglerade bestämmelsen Och det intressanta, herr talman, är att det är så ofta detta handen Det låter bra att tala övergripande om atl nu låter vi kommunerna få bestämma, men när det blir fråga om praktisk verksamhet litar man inte på kommunerna utan då skall man i stället statligt reglera. Det har vi i utbildningsutskottet inte velat vara med om. Vi menar atl nu lägger vi etl stort och tungt ansvar på landets kommuner, och då är det upp till dem all söka lösa frågan om skolhälsovården så bra som möjligl, klara problemet med elevtätheten på det sätt kommunen orkar med och anser vara lämpligt. Vi avvisar alltså idén att här ålägga kommunerna att arbeta på ett visst sätt, när vi i övrigt gör en skolreform som i så utomordentligt stor utsträckning lägger beslutsfunktionerna lokalt, ute hos kommunerna.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är nästan rörande med utbildningsutskoueis tillit till kommunerna i den här frågan. Jag är ledsen alt jag inte kan instämma i den.

Sedan propositionen framlagts har jag haft samtal med åtskilliga skolsköterskor. Skolstyrelserna har vänlat på propositionen och funnit att den rekommendation som har gällt sedan 1944 - alltså en mycket antik rekommendalion; stora förändringar har skett i skolans arbete och i skolsköterskans och skolläkarens arbetsuppgifter - las bort och inte ersätts med någonting. Man har inle uppfattat det så att nu skall vi leva upp lill förväntningarna och göra det riktigt bra, utan man har uppfattat det så att nu står det ingenting - alltså kan det bli vid 1944 års beslul. Det är faktiskt sä det fungerar i verkligheten i kommunernas trängda ekonomiska liige.

Jag har varit så hovsam i min motion alt jag inle har begärt en reglering, utan jag har begärt en rekommendalion. Jag tror ändå att det är mycket viktigt atl det står någonting - en rekommendation. Man ser väldigt gärna på en sådan - det finner vi om vi t. ex. ser på hur kommunerna fungerar när det gäller Kommunförbundels rekommendationer.

Det hade varit värdefullt om utbildningsutskottet hade kunnat tillstyrka vårt förslag. Det hade inneburit stora fördelar för våra elever. Om vi verkligen menar någonting med att vi vill ge dem en bättre elevvård, då skall vi ta vara på de resurser vi har i skolan - och de finns i hög grad inom skolhälsovården.

123

Nr 133 STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Fredagen den talman! Margot Håkansson slår nu in öppna dörrar. Det ärju ingen av

28 april 1978 osssom harsaglalldet inieärviktiglattelevernafåromvårdnad undersinlid

_____________ i skolan. Ingen har sagl någoniing om att det inle är värdefullt med

Nvtt statsbidrag skolsköterskor etc. Vi talar ju om någoniing hell annat, vi diskuterar i vad

//// grundskolan " '' centralt skall tala om för kommunerna vad de skall göra. Om del är

f,j ifi rörande eller inte får väl andra bedöma, herr lalman, men vi håller ju nu på atl

bli överens om att överföra till kommunerna mer och mer att besluta om,

bl. a. på skolans område.

Vad som skiljer utbildningsutskottet från Margot Håkansson och dem som instämde i hennes första anförande är all vi har en annan syn på i vad mån kommunerna är vuxna denna deceniralisering. Därvidlag tror utbildningsuiskollet på kommunerna.

MARGOT HÅKANSSON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror visst all kommunerna försöker. Men är man i ett trängt ekonomiskt läge inte tvungen att ta en utgift och finns del inte någon form av blygsam pekpinne - och tas vad som funnits förut bort utan att det lämnas någon ersättning - då blir resultatet i många kommuner tyvärr negativt. Jag säger inle alt del blir del i alla kommuner. I många kommuner tror jag all man verkligen uppskattar den resurs som skolhälsovården innebär. Tyvärr har många i dag inte insen del rätta förhållandet ulan tror all man kan liigga på befattningshavare hur många nya arbetsuppgifter som helst och ändå ha en fungerande elevhälsovård.

TORE NILSSON (m):

Herr lalman! Det kommer att bli barnensår 1979-jag har fåll brev om det. Barnens år - det låter löftesrikt. Låt oss se! Med intresse ägnade jag mig ät läsning i UbU 21, som handlar om 7 760 000 000 kr. till grundskolan. Jag kommer lill s. 3. Vad är delta? "Kommunen måsle kunna visa atl verksamhei pågår för eleverna under de delar av skoldagen då undervisning inie pågår." Kommunen måste kunna visa atl verksamhet pågår! "Denna verksamhet skall bedrivas i enlighet med de mål och rikllinjer för skoldagen som regeringen senare skall fastställa." Här har jag i mitt manuskript dristat mig lill atl sälta ul kommatecken mellan salserna - förlåt! "Bedrivas", ordet väcker tankar. Verksamhet - för vad? Tillverkas någol, framställs något? Vad vill man?

Mål för skoldagen, riktlinjer? Finns inle!

Del är lång väg. Djupt oroad talade utskottets ordförande om visioner och drömmar. Jag förstår honom fullkomligt. Mål skall senare fastställas. Men verksamhei bedrivs. 7 760 000 000 kr. Inte mål än, inte rikllinjer - men vad det kostar vel vi.

Skolan är en verkstad för en bätire värld, och vi väntar på riktlinjer.

Skola del var förr riktlinjer och mål, t. ex. 1842. Skola del har betytt

utbildning, undervisning, fostran, karaktärsdaning. Givetvis föråldrat!

124 Skolan det var kunskaper, examen och belyg. Jag minns all del var fest den 1

juni med kabbeleka och andra blommor i skolsalen, svensk fiagga och fina Nr 133
kläder. Föråldrat givetvis! Fredagen den

Fostran, kunskaper och betyg. Mål och riktlinjer icke fastställda - men 28 april 1978

undervisning och kunskaper? Nej. Fostran och normer? Nej. Auktoritet? __

Nej. Lärare -ja, benämningen finns.rnen i praktiken är hon/han på sin höjd yy,., statsbidrag
jämställd, kamrat, Pelle, Bibbi eller ett öknamn. ,y/ gnmdskolan

Skoldagens innehåll - en reaktionär fråga. ,„_

Det är närmast fråga om förvaring av vissa personer, tycks del mig. Placering i 5 timmar och 20 minuter på lågstadiet - lågstadiet, får man verkligen behålla ett sådant ord? 6-8 timmar på mellan- och högstadiet.

Jag finner på s. 1 i det senaste numret av tidningen Från Riksdag
Departement följande: "Ny läroplan för grundskolan. Arbelssättei i skolan
måste bli mer undersökande, experimentellt och verklighelsförankral. Del
siiger skolöverstyrelsen ." Del är upplysande.

Om riktlinjerna och målen slår del: undersökande. Betyder del att fakta inte framläggs för eleverna längre, utan att de själva får leta efter dem?

Experimentellt - skolan brinner och sprängs i luften eller springer i luften -vi lär inte antyda någon gärningsman. Nog är det verklighelsförankral.

Den verklighet som sedan länge präglar oss i Sverige är materialistisk. Inga påståenden, inga lärosatser, ingen katekes tillåts - men en tes är helig: Människan är ett däggdjur. Hon skiljer sig från andra diiggdjur genom etl "sapiens" i artnamnet. Det betyder förnuftig, förståndig.

Det betyder ytterst att människan inte har någon själ - inle i den betydelse ordet på sin tid hade i kristenheten.

Och då blir också frågan om mål och riktlinjer egentligen meningslös. Etik förutsätter au någonting slår över människan, atl hon har ett ansvar och att hon skall redovisa för sitt liv. Däggdjur behöver inle räkna med någon dom.

Inomvärldsligt behövs dock en viss ordning - förlåt ordet! - och i s-re.servaiionen skriver man om "deras" - elevernas - "möjlighel att påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle och där fungera som yrkesulövare och samhällsmedlem". Del är ordning.

Funktion i dag och i morgon - det var mycket. Men finns det intet mer? Den fråga som Sven Johansson hade mön om meningen möter jag oupphörligen.

I kommunen Vimmerby läste jag för några år sedan på en skolbyggnad: "Gudsfruktan är vishetens begynnelse." Har man mejslat bort del nu? I läroplanen slår del inte. och verksamheten bedrivs nog inte enligt denna bibelvers - när verksamhei pågår. Kommunen måsle kontrollera om den pågår.

Vi har något bättre än bibelverser och tro i dag - vi har barnomsorg. 1 min postlåda låg i går kväll en tidning i färg. där man möttes av uppmaningen: "Du ställer väl upp första maj?" Ställer upp för vad?

Jag lä.ser: "Barnen är vår gemensamma framtid. Därför är deras uppväxt-villkor en angelägenhel för oss alla," Även för barnen? undrar jag,

"Barnens behov måsle i slörre ulslräckning påverka samhällsplanering och 125

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

arbetsliv," Jaså, det var de vuxnas villkor det djupast gällde. Här säger jag nästan som Inga Lantz -jag hoppas att hon inte menar att jag uttrycker det felaktigt: Huvudsaken ärju ändå barnen,

"Barnomsorgen aren annan viktig fråga för föräldrarna. Samhället måste ställa upp," Ja, där kommer orden "ställa upp" igen. Ställa upp för vad? Samhället? Men föräldrarna då? - Var är mamma?

Det var min fråga när jag som fem-, sex- och sjuåring kom in där hemma.

Jag fortsätter att citera: "Därför måste barntillsynen byggas ul." Ja, här har vi det viktiga ordet "tillsyn". Verksamhet pågår över hela linjen i Sverige. Tillsyn behövs.

Det är snålblåst och isig april. Gång på gång ser jag skockar med småbarn vidhållplatser, på utflykt-en del tysta,en del surrande. De ser vilsna ut. Men de har tillsyn, män och kvinnor med betalning.

Var är mamma?

Hur kommer barnen all fungera i dagens och morgondagens samhälle? Vi ställer upp. Skolan ställer upp. De unga ställer upp på Sergels torg och Centralen omsider.

Nästan alla talare har använt ordet "problem" i dag. Jag menar atl problemets lösning är den gamla bibelversen Ordspråksboken 1:7.

Experiment, verklighetsförankring, 5 timmar och 20 minuters verksamhet. Tillsyn. Det är dumt att vara orolig, att ha en klump i halsen vid Ängbyplan i aprilsnön och snålblåsten vid anblicken av de tillsedda.

Ja, apropå det, varför talar jag här i dag? Jo, det är med anledning av motionen 1167 av Sven Johansson m. fl., c, m, fp, om den andliga värden i skolan, dvs. om andlig vård och vägledning inom skolans ram.

Så befängt. Homo sapiens. Givelvis är motionen avslagen. Andlig vård när det gäller, som det heter, att fungera i dagens och morgondagens samhälle? Regeringen skall fastställa mål och rikllinjer.

STIG ALEMYR (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall vara mycket kortfattad. Jag noterar att Tore Nilsson kom upp i talarstolen ett år och elva månader för sent. Del vari maj 1976 som riksdagen fattade det beslul om reformering av grundskolan som kallades SIA-reformen. Det är det beslutet som refereras på s. 2 och 3 i utbildningsutskoueis betänkande. Jag begär inle att Tore Nilsson skall lära sig den här tekniken, men det som vi talar om på s. 3 är en liten bil av grundskolereformen, den som kallas Beslut om den samlade skoldagen. Det är bara en liten del av det hela som ännu inte ens börjat införas i kommunerna.

Möjligen kan jag, herr talman, trösta Tore Nilsson litet om jag säger att devisen på Tullporlsskolan i Vimmerby fortfarande slår kvar.

också tidigare deltagit idebalterna. Del är nu kanske 13 år sedan jag under en annan regering här i riksdagen frågade om del inte skulle bli oro om vi glömde bort denna devis som, enligt vad vi hörde av Stig Alemyr, glädjande nog slår kvar i Vimmerby. Jag menar-det armin personliga övertygelse-att när vi i dag med oro ser på läget i Sverige och anslår miljoner till skolan och tänker på det inre arbetet, har vi ändå glömt det allra väsentligaste.

Jag tror att en mängd ansvariga i denna kammare och även ute i landet oavsett politiskt parti inom sig känner och ofta uttrycker detta: Vad hjälper allt det andra vi ger barnen, om de inte ser någon mening i livet och om de inte orkar fungera? Det var anledningen till mitt lilla försök att här fråga efter mål och riktlinjer.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

STIG ALEMYR (s) kort genmäle:

Herr talman! Mål och rikllinjer för grundskolan har riksdagen antagit. Det gäller dels övergripande mål och riktlinjer, dels läroplaner ämne för ämne. Denna målsättning förändras inte ett spår genom den stalsbidragsreform som riksdagen skall fatta beslul om i dag.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Om nu mål och riktlinjer redan är fastställda måste ju det som står på s. 3 i utskottsbetänkandel vara fel. Det skulle dä bara gälla pengarnas användning.

Herr Alemyr har påstått atl kommunen har större frihet. Jag kan inte läsa utskottels betänkande pä annat sätt än att dessa ord om de fastställda målen och riktlinjerna gäller just innehållet i skolan.

Talmannen anmälde att Stig Alemyr anhållit att tiH protokollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har full förståelse för om utskottets ordförande var kortfattad i sin kommentar till Tore Nilssons inlägg. Det skulle naturiigtvis vara intressant atl gå in i en debatt med Tore Nilsson, men jag tror inte att det skulle tillföra utbildningen särskilt mycket. Vi får bara hoppas att han inle är kvalificerad att ingå i statsrådet Mogårds normgrupp.

Jag har gått upp för att säga ett par ord om motionen 1724, där vi har krav pä att man inlemmar vuxenutbildningen i skolhälsovården och dessutom krav på att man utfärdar rekommendationer för en bättre synvård genom bl. a. ett samarbete mellan ögonläkare, optiker och speciallärare. I olika sammanhang har jag och fiera andra motionärer tagit upp frågan om vuxenutbildningen, där vi pekat på den diskriminering som denna utbildning fortfarande är utsatt för. Vi hade i år en motion angående översyn av statsbidragsreglerna för lokaler och utrustning. Det var andra, om inte tredje, året å rad. I år förstärktes den moiionen med att man tog in samma krav i vår partimotion. Och si, det lyckades. Riksdagen beslöt att göra en översyn och begära ett förslag där man utan dröjsmål skulle se över gällande regelsystem för finansiering av

127

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag lill grundskolan m. m.

128

skolbyggandet. Det är ett steg på vägen mot atl likställa vuxenulbildningen med annan utbildning. Det kvarstår en del punkter som utgör skönhetsfläckar, t. ex. särbehandlingen av den grundläggande undervisningen i svenska, som kallas alfabetiseringsundervisning för l. ex. handikappade och invandrare. Den moiionen avslogs i år. Den avslogs även förra året. trots att också skolöverstyrelsen då två år å rad pekat på nödvändigheten av att inte särbehandla denna undervisning. Handikappade och invandrare ärju grupper av människor som har slora svårigheter i vårt samhälle, men de drabbas nu av särbehandlingen. Det kan väl inte vara samhällets mening att det är riktigt att göra på del viset? Det är alltså inte fråga om några stora kostnader för att likställa denna undervisning. Kan vi därför möjligen räkna med att denna skönhelsfiäck försvinner i nästa års budget?

Vad som skett med Komvux och skolhälsovården är litet underligt, i första hand med hänsyn till all skolhälsovårdsulredningen har arbetat, i andra hand med hänsyn till vad som har skrivits i propositionen och nu senast i utbildningsutskottets betänkande.

Vuxna elever i gymnasieskola och folkhögskola las av regeringen och utskottet med i skolhälsovården, men de elever som tillhör Komvux las inte med där. Jag tror inle all de vuxna eleverna ute i våra kommuner förslår motiven bakom denna särbehandling. Jag kan som etl exempel ta all ivå vuxenstuderande kommer från samma familj-de kan t. o. m. vara make och maka - och all den ena av dem när behov föreligger myckel enkelt och praktiskt kan gå lill skolhälsovården, som kanske finns i samma skola där de studerar, medan den andra måsle söka sig ul bland allmänpraktiserande läkare för all få den hjälp som behövs, med de avbrott och den tidsuldräkl som det naturligtvis då kommer alt medföra. Bestämmelsen är alltså ett hinder för utbildningen, och jag lycker alt den är synnerligen orättvis. Del hade inte varit särskilt märkvärdigt alt la in också dessa grupper i skolhälsovården.

Jag skall citera från s. 25 i utbildningsutskottets betänkande nr 21. Där står:

"Skolhälsovårdsutredningens uppdrag omfattade skolhälsovården i grundskolan och gymnasieskolan. Enligt sina direktiv var utredningen dock oförhindrad all även la upp frågan om behovet av skolhälsovård på folkhögskolor och inom kommunal vuxenutbildning. Utredningen valde att avgränsa sitt uppdrag till all avse skolhälsovården i grundskolan och i gymnasieskolan samt i folkhögskolan. Utredningen ansåg atl eleverna i den kommunala vuxenulbildningen har behov av sådana hälso- och sjukvårdsinsatser som bör tillgodoses utanför skolan."

Hur kan utredningen veta att i del givna exemplet en i familjen har behov av "sådana hälso- och sjukvårdsinsalser som bör tillgodoses ulanför skolan" men inte den andra? Det ärju rena struntpratet och fullständigt ogenom-tänkt.

Jag kan inle inslämma med Margot Håkansson när hon beklagar all skolhälsovården haröverförls från statsrådet Wikström lill statsrådet Mogård - del båda statsråden tycks vara samma andas barn när det gäller viljan att

tillgodose svaga gruppers behov!

Nu låter också departementschefen lura sig till samma dumma motivering som anges här, och - vad värre är - även utskottet faller för den. Kommunförbundet och Stockholms kommun har däremot i sina remissvar visat vad kommunerna egentligen vill på detta område, och även skolöverstyrelsen har tagit upp samma synpunkter. Man kan emellertid inte utan vidare förutsätta att kommunerna tar initiativ i den här frågan, och därför kan de behöva rekommendationer.

Gävle kommunfullmäktige fattade ett beslut om att vuxenutbildningen skulle ingå i skolhälsovården sä sent som den 3 innevarande månad - men Gävle är en kommun med egen socialdemokratisk majoritet, och dä kan man ju lila pä kommunerna!

Den andra delen av motionen gäller synvärden i skolan, som inte är bra. Utifrån det interpellationssvar jag fick för en tid sedan av statsrådet Mogård och utbildningsutskottets skrivning hoppas jag bara att skolöverstyrelsen äntligen får råg i ryggen att lämna rekommendationer som väcker prestige-laddade ögonläkare. Optiker och speciallärare har på detta område nått ganska långt, men ögonläkarna hävdar fortfarande, enligt skolhälsovårdsutredningens betänkande s. 220, följande: "Binoculärt läsprov på nära häll synes vara av ringa intresse och behöver därför icke utföras." Vägar skolöverstyrelsens överiäkare ge rekommendationer som blir en pekpinne åt ögonläkar-kåren?

Herr lalman! Mot ett enigt utskott avstår jag från yrkande.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Rektor Åke Gillström började med att kommentera mitt anförande. Hans ord var icke genomtänkta - han hade haft för kort tid på sig. Jag måsle verkligen fråga mig om han kan mena att det jag begärde "icke skulle tillföra undervisningen något väsentligt" -denna övergripande norm, detta som fanns en gång i vårt folk. Det bevisar i så fall riktigheten i det jag anförde, att hela den grupp, med bl. a. Stellan Arvidson, som stod bakom skapandet av den moderna skolan, var av den meningen att det andliga och del som har att göra med etiken skall föras ät sidan. Jag hade alltså rätt när jag påstod att det var sä.

När det gäller normgruppen behöver inte rektor Gillström vara orolig. Det är mer troligt att han kommer att bli medlem i den.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

130

han bör få ett bällre öde än att komma in i en så reaktionär debatt som Tore Nilsson vill föra.

TORE NILSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Rektor Stellan Arvidson och jag blev goda vänner under hans tid i andra kammaren. Han respekterade min uppfattning. Han delade den inte, men vi talade om dessa frågor. Jag vill inte nedvärdera honom -jag säger baraau hans uppfattning värdet han uUryckte i en artikel långt efter del han lämnade riksdagen. Rubriken pä artikeln var ungefär: Befrielse frän kristendomen betyder människans frigörelse. Det är naturiigtvis fullt tillåtet i Sverige atl ha den uppfattningen, men min uppfattning är att det är en katastrof för Sverige, och om den förverkligas måsle vi ha andra normer. Jag skymtar den totalitära staten när vi måste gå in med planer och hård övervakning på alla områden. Jag hade trott på demokratin -demokratin med kristet förtecken.

ÅKE GILLSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Greppet att föra in den totalitära staten i sammanhanget ärju inget nytt grepp när det kommer från moderathåll. Vi har upplevt det också från andra borgerliga partier, t. ex. före valet 1976. Det kanske är mindre vanligt att man för in del pä utbildningens område, och jag tror att om Tore Nilsson får tänka efter - han kanske också har haft litet tid att tänka - så kommer han till en annan uppfattning.

Tore Nilsson säger att Stellan Arvidson och han var mycket goda vänner, och det betvivlar jag inte alls. Jag har inte ett dugg emot Tore Nilsson som person; jag uppskattar honom också. Men de synpunkter han kommer med som politiker kan jag aldrig instämma i, i varje fall inte de han har lagt fram här i dag.

Talmannen anmälde att Tore Nilsson anhållit att lill protokollet få antecknat atl han inte ägde rätt lill ytteriigare replik.

KARL-ERIK SVARTBERG (s):

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén redovisade i sitt anförande den osäkerhet som råder beträffande statsbidragssystemet och det ekonorniska utfallet för kommunerna. Lål mig ta några konkreta exempel frän kommunerna i Göteborgsregionen. De har räknat på det nya systemet. Resultatet av beräkningarna är besvärande. Göteborg och de kommuner som ingår i Göteborgs förorters förbund kommeratt få ca 30 milj. kr. mindre i statsbidrag nästa år. Detta är allvarligt - det förstår var och en.

Jag redovisar här några exempel:

Kungälv med 4 600 elever får 1,9 miljoner mindre.

Mölndal med 6 500 elever får 2,35 miljoner mindre.

Partille med 4 000 elever får 1,5 miljoner mindre. Det är nära 400 kr. per elev.

Stenungsund med 2 600 elever får 1,26 miljoner mindre. Del är nära 500 kr. per elev.

Kommunerna i Göteborgs förorters förbund har pekat på några orsaker som de tycker sig ha upptäckt: Tilläggsbidragel blir 5-6 % för lågt. Förstärkningsresurserna ger också ett negativt utfall, beroende på all veckotimpriset är för lågt beräknat. Gruppindelningen av kommunerna för beräkning av veckotimpriset på resp. stadium får släpningseffekt, eftersom beräkningsunderiaget daterar sig ett ä två år bakåt i tiden.

Vidare pekar dessa kommuner på kostnaderna för tjänstlediga lärare, som man anser har beräknats för lågt. Del gäller havandeskapsledighet, ledighet förstudier med B-avdrag, tjänstledighet för fackliga förtroendemän m. m. De menar alt statsbidraget med det nya systemet blir 5-8 % mindre än med det gamla. De menar också att del negativa utfallet av det nya statsbidragssystemet ytteriigare förstärks, eftersom det även drabbar statsbidraget för personalutgifter, vilket beräknas i procent på del erhållna statsbidraget.

Jag har lämnat över skrivelsen frän Göteborgs förorters förbund till utbildningsutskottet, och jag förmodar att den också finns i utbildningsdepartementet. Utbildningsutskottet säger: "Utskottet har inte haft möjlighet alt granska underlaget för uppgifterna."

Men statsrådet Mogård har varit i Göteborg. Jag hörde en intervju med henne i Radio Göteborg i måndags. Hon sade då att kommunerna fält brev från utbildningsdepartementet. De har räknat fel, sade skolministern. Nu har jag kontrollerat den första delen av påståendet. Det har inte kommit något brev. Därför är frågan fortfarande öppen. Har kommunerna räknat fel? De har använt propositionen som underiag, hävdar de. Det tycks vara på del sättet att vi inte får besked före dagens beslut. Det måste man ju beklaga.

Om del är så att kommunerna har räknat rätt och att de alltså gör statsbidragsföriusler- vad händer då? Ja, utskottet har tagit upp detta pä s. 12 i betänkandet, där det står: "Utskottet utgår frän att regeringen, om SÖ:s studium av det nya statsbidragets ekonomiska effekter ger anledning till det, vid nästa riksmöte lägger fram erforderiiga ändringsförslag."

Innebär det att det blir retroaktiva ändringar i så fall? Det ärju en avgörande fråga. Många kommuner ställde upp bakom det nya och som man tyckte rejält förenklade statsbidragssystemet, men del fanns kommuner som i likhet med Partilie gjorde två viktiga förbehåll: Veckotimpris och tilläggsbidrag bör fastställas efter överläggningar med Kommunförbundet. De förbehållen finns inte med i proposilionen. Kan man klara det via SÖ i stället har jag inget all invända. Marginella förändringar, som ulskollets ordförande var inne på, tolererar nog kommunerna - men inte så stora bidragsförluster som de som redovisas från Göteborgsregionen.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

STIG ALEMYR (s):

Herr lalman! Jag är ledsen att jag tvingas använda ytterligare någon minut av kammarens tid.

Inga Lantz frågar om de 30 miljonerna: Hur skall utskoiisbeiänkandet tolkas då? Jo, om kommunerna har räknat rätt och föriorar 30 miljoner i denna lilla grupp av kommuner, så menar utskottet att det inte är någon marginell förlust, utan dä måsle man ta upp en överläggning och hitta en lösning på problemet.

Men vi har i utskottet ingen möjlighet att kontrollera om kommunerna räknat rätt. Det problemet måsle först lösas mellan kanslihuset, kommunerna och möjligen skolöverstyrelsen. Jag utgår från att statsrådet Mogård också är beredd att la upp diskussioner om detla, ifall det skulle visa sig all del rör sig om en så stor förlust.

Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag lycker det finns anledning för mig all gä in och konstatera att vi inom departementet har klarat ut de beräkningar som Göteborgs förortskommuner gjort. Vi har konstaterat alt man, jag vill minnas på sex eller sju punkter, räknat fel. Bl. a. har man trott atl kostnaderna för skolledare skulle täckas av det här statsbidraget, medan detla i själva verket aren resurs vid sidan av.

Det har upprällals en PM som gått ut till kommunerna. Jag är ledsen om den ännu inte kommit fram. Jag vet bara så mycket atl den gått ul.

Jag vill också erinra om att beredningen av den här slaisbidragsproposi-tionen varit mycket omfattande. Den första statsbidragspromemorian grundade sig på en förundersökning i etl antal kommuner. Sedan skickades denna promemoria ut till varenda kommun i del här landet som hade möjlighet att räkna på hur förslaget skulle slå, och först därefter utarbetade vi proposilionen.

Det har visat sig atl i så gott som alla fall vi hört talas om där man hävdat att man skulle göra miljonförluster, så har det berott på felräkningar. Det har alltså i introdukiionsskedet inte varit så lätt att räkna rätt. Men vi har icke funnit anledning, i varje fall inte ännu, alt överväga någon revidering av det statsbidragssystem som riksdagen nu skall fatta beslut om.

Partilie kommun, som gjort beräkningen, vet all bidraget för denna resurs utgår lika. Man har alltså inte tagit med den i beräkningen av det gamla statsbidraget och inle tagit med den i det nya. Den finns alltså inte med någonstans - det är ingen felräkning från kommunens sida.

Om del skulle visa sig vara på samma sätt beträffande övriga punkter kommer vi tyvärr myckel snett. Man kan hoppas att det finns vissa möjligheter till justeringar och att de beräkningar som görs av veckotimpris och lilläggsbidrag kommer atl slå mera rätt i en större statistik. Men jag är rädd för att man måsle företa justeringar i systemet ganska omgående.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Nytt statsbidrag till grundskolan m. m.

Överiäggningen var härmed slutad.

Mom. 1-3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan,dels moiionen nr 1732 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 1-3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 1732 av Lars Werner m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 286

Nej - 14

Avstår - 1

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1732 av Lars Werner m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

134

Mom. 8 och 9

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 10

Propositioner gavs på bifall till dels utskoltels hemställan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Lena Hjelm-Wallén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 21 mom. 10 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä Lena Hjelm-Wallén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 152

Nej - 147

Avstår - 2

Mom. 11-21

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 22 och 23

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1726 av Margot Håkansson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 24-31

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

§ 6 Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande 1977/78:20 med anledning av dels propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag till ungdoms- och nykterhets-organisationer jämte motioner, dels motion om bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner.

TALMANNEN:

I fråga om detta betänkande hälls gemensam överiäggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överiäggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i belänkandet.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

I det följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkien 3 (Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. Bidrag lill ungdomsorganisationernas lokala verksamhet)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100 bilaga 12 (utbildningsdepartementet) under punkten B 63 (s. 171-174) föreslagit riksdagen alt dels godkänna de i propositionen förordade ändringarna av reglerna för bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet, dels till Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet m. m. för budgetåret 1978/ 79 anvisa ett förslagsanslag av 36 297 000 kr.

Vidare hade regeringen under punkten B 64 (s. 175-176) föreslagit riksdagen atl dels godkänna den i proposilionen förordade höjningen av bidraget per sammankomst, dels till Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhei för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 84 000 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats moiionerna

1977/78:875 av Eva Hjelmström m. fl. (vpk), vari såvitt nu vari fråga yrkats alt riksdagen beslutade all uttala att Kontaktnätet borde erkännas som ungdomsorganisation under siatens ungdomsråd (yrkande 2),

1977/78:1132 av Inga Lantz m. fl. (vpk), vari yrkals att riksdagen skulle utlala sig föratt kommuner jämställdes med föreningar och studieförbund närdet gällde statsbidrag till ungdoms-, fritids- och kulturaktiviieler liksom studiecirkelverksamhet bland kommuninnevånarna samt hos regeringen hemställa om förslag härom, och

1977/78:1534 av Per Unckel (m).

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

3. alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:875, yrkande 2,

4. all riksdagen godkände den i propositionen 1977/78:100 under punkten B 64 förordade höjningen av bidniget per sammankomst,

5. att riksdagen till Bidrag till ungdomsorganisalionernjis lokala verksamhet för budgetåret 1978/79 anvisade ell förslagsanslag av 84 000000 kr.,

6. att riksdagen skulle avslå moiionen 1977/78:1534,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1132.

Punkien 4 (Motion om bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner) I denna punkt behandlades motionen 1977/78:735 av Olof Palme m. fl. (s), vari yrkats

1. att riksdagen till Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner för budgetåret 1978/79 anvisade etl reservationsanslag av 25 000 000 kn,

2. att riksdagen beslutade atl bidraget skulle utgå enligt i moiionen förordade riktlinjer.

136

CATARINA RÖNNUNG (s):

Herr talman! Som ett första led för att förverkliga SIA-reformen föreslog den socialdemokratiska regeringen alt en allmän fritidsverksamhet i föreningsregi skulle igångsättas. Sådan verksamhet skulle äga rum både före och efter skoldagens slut. Att ungdomsorganisationer generöst ställt upp och tagit sitt ansvar både före och efter skolan har givetvis känts tryggt för de förvärvsarbetande föräldrar som inte har möjlighet att finnas till hands för sina barn mitt på dagen. Fritidshemsverksamheten är än så länge dåligt utbyggd i de flesta kommuner, och den reguljära skoldagen är inte anpassad till det faktum atl allt fler kvinnor sökt sig ut i arbetslivet.

Jag vill erinra om följande.

1 riksdagen rådde fullständig politisk enighet om atl 25 milj. kr. skulle anslås för ändamålet och utgå fn o. m. budgetåret 1977/78. Den förtjänstfulla roll som folkrörelserna spelar i demokratins tjänst har också fått lovord från samtliga riksdagspartier.

Etl villkor för att statsbidrag skall utgå har varit att kommunerna samråit med föreningslivet om hur fritidsverksamheten skall läggas upp under redovisningsåret. På den punkten kostar faktiskt ulskotlsmajorileten på sig ett erkännande. Man säger att bidraget har haft "en mycket positiv inverkan

på kontakterna mellan kommunerna och föreningslivet" och att det bidragit "till en bättre beredskap för förverkligandet av den del av SIA-reformen som innefattar fritidsaktiviteter efter den egentliga skoldagens slut".

Men jag frågar mig: Vad är dessa ord värda i praktiken när man bryskt och omgående beslutat sig för att dra in anslaget?

Av redovisningen framkommer alt man hafl aktiviteter i nybyggda bostadsområden och anordnat temadagar för SI A-pengar.

Vad som är inte minst glädjande är att ungdomsorganisationerna satsat på att handikappade och föreningslösa ungdomar - däribland många flickor -deltar i verksamheten.

Dessutom har stödet möjliggjort verksamhet i inte mindre än 15 glesbygdskommuner.

Bidraget har alltså haft en gynnsam inverkan på speciellt de grupper som haft svårt att fylla sin fritid med vettigt och stimulerande innehåll. Speciellt idrottsorganisationerna har lyckats intressera barn och ungdomar, som vanligtvis inle deltar i organiserad verksamhet. Detta enligt statens ungdomsråd.

Eu Studio S-program i veckan gav en ganska beklämmande bild av vad föreningslös ungdom fördriver sin fritid med. Det var diskotekdans, planlöst omkringåkande i raggarbilar, fylleri etc.

Somliga bostadsområden har visat upp en tilltagande vandalisering därför att brist på sysselsättning, liknöjdhet och tristess brett ut sig bland de unga.

Istället föratt slå undan benen för ungdomsorganisationerna närdet gäller deras möjligheter att arbeta med dessa grupper genom all dra in SIA-pengarna borde riksdagen ultala ett tack för vad dessa hittills uträttat.

Givetvis kommer det som en kalldusch för ungdomsorganisationerna att statsbidraget på 25 milj. kr. skall upphöra.

Kulturutskottet har uppvaktats av representanter för 28 ungdomsorganisationer. Tillsammans representerar dessa en miljon ungdomar och 200 000 ledare. Genom denna uppvaktning, genom flera skrivelser och genom flygblad som delals ut utanför riksdagshuset har vi uppmärksammats på vilken bestörtning förslaget väckt.

Ett myckel aktningsvärt arbete har redan kommit i gång trots att planeringstiden varit kort. Planeringen för nästa läsår pågår för fullt. Känns det inte besvärande för den borgerliga majoriteten alt veta att ledare som anställts speciellt för fritidsverksamheten i skolan nu måste avskedas? Känner man inget som helst ansvar för detta? Skäms man inte i själ och hjärta?

Organisationerna uppmanar riksdagen i konsekvens med tidigare enhälliga beslut atl inte stoppa SIA-reformen. En öppnare SIA-skola under föreningslivels medverkan får inte förfuskas. Skoldirektören i den borgerliga kommun som jag kommer från kallade det för bedrägeri mol de organisationer som i skolan byggt upp en fritidsverksamhet och som nu tvingas upphöra med denna.

Vår socialdemokratiska reservation sluter helhjärtat upp på ungdomsorga-

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, rn. m.

1.37

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

138

nisationernas sida. Men vad siiger dä utskottsmajoriteten till försvar för sitt avslagsyrkande? Ja, ett vanligt förekommande alternativ är att man använt delar av SI A-pengarna till att förstärka det lokala aktivitetssiödet. Visserligen kan man tvista om innebörden av ordet "vanligt". Men det lokala aktivitetssiödet har förstärkts i 29 kommuner. Ingenting, vad jag vet, tyder på att man har för avsikt att permanenta detta förfarande, om SIA-pengarna i alla fall så småningom kommer atl utgå. Vi får hoppas pä ett regimskifte mycket snart.

Vanligen går pengarna till föreningsledd eflermiddagsverksamhet, vilket sker i 66 kommuner. Anslagsbeloppen till ungdomsorganisationerna fördel lokala och centrala aktivitetsstödet tillsammans har sålunda totalt ökat med 23 miljoner i årets budget. I betänkandet kallar man det för en "icke obetydlig resursförstärkning". Jag kallar det för en ren och skär bluff att tala om resursförstärkning, närdet i stället är fråga om en minskning av resurserna. 25 miljoner utgår ur budgeten.

Det centrala verksamhetsbidraget är ett stöd till de centrala organisationernas administration och kan alltså inte utgå till de lokala föreningarna. Ökningen av anslaget på 7,2 miljoner får ses som en anpassning till ökade kostnader. Det lokala verksamhetsbidraget ökar med 16 milj. kr. Det är alltså dessa 16 milj. kr. som skulle ersätta bortfallet av de 25 miljonerna. Ökningen per bidragsberättigad sammankomst har höjts från 10 lill 11 kr. Är detla en "icke obetydlig resursförstärkning"? Menar man verkligen det på allvar? Det ärju fråga om att inflationen på 13 96 år 1977 mycket knappt kompenserats. Att det lokala aktivitetsstödet är ett förslagsanslag och ökar om antalet sammankomster ökar kan rimligtvis inte staten ta åt sig äran av. För att föra kammariedamöterna bakom ljuset har de två anslagen klumpats ihop i betänkandet.

Den "icke obetydliga resursförstärkningen" har föranlett departementschefen att förklara att organisationerna själva har möjlighet att bekosta det egna utvecklingsarbetet och slopat det anslag på 789 000 kr. som tidigare utgått för detta ändamål. En ytterligare minskning kan noteras. Men det gör utskollsmajoriteten givetvis inle ulan förbigår della faktum med tystnad.

Ett enhälligt utbildningsutskott avstyrker också etl cenierförslag som begär alt pengar till den frivilliga fritidsverksamheten utom ordinarie skoltid skall tas från anslaget till nytt statsbidrag lill grundskolan. De centerpartister som i likhet med Rolf Rämgård tycker att fritidsverksamheten utom ordinarie skoltid är viktig kan i voteringen verkligen visa del.

Fritidsverksamhet i anslutning till fritidshem är en utmärkt tanke. Men att de försvunna SIA-pengarna i någon nämnvärd ulslräckning skulle kompenseras av ökningen av driftbidraget till fritidshemmen bedömde en tjänsteman från socialstyrelsen som föga troligt. Han använde faktiskt ett mycket starkare uttryck, men omsatt i riksdagssvenska blir det "föga troligt".

Fritidshemsverksamheten omfattar dessutom f n. endast barn på lågstadiet. Vidare gäller all statsbidraget till fritidshem lär användas av kommunerna till fritidsverksamhet i föreningars regi. Får, ja! Men frågan är om det används. Det statliga driftbidragel är 7 750 kr. per barn, och en fritidshems-

plais kostar totalt mellan 18 000 och 19 000 kr. Att kommunerna befinner sig i ell kärvt ekonomiskt läge är ingen hemlighet. Slopar man statsbidraget lill allmän friiidsverksamhei urholkas SIA-reformen och tilltron lill regeringens vilja alt genomföra den. Inget fagert försvarstal från en f. d. ordförande i en ungdomsorganisation, nämligen Per Unckel, kan dölja detta faktum. Han tvingas försvara en mycket sjuk sak. Herr talman! Jag yrkar bifall till s-reservationen till betänkandet.

1 della anförande, under vilket tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar, instämde Åke Gustavsson, Helge Klöver, Lena Öhrsvik, Lars-Ingvar Sörenson, Tyra Johansson, Roland Sundgren, Åke Green, Georg Andersson, Kerstin Nilsson och Hagar Normark (samtliga s).

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! Musiken är enligt vänsterpartiet kommunisternas uppfattning mycket styvmoderligt behandlad i årets budgetproposition.

I vår motion 875 har vi pekat på att musiken i dag aren mycket väsentlig del av vår tillvaro, att den är eu dominerande fritidsintresse - främst bland ungdomar. Samtidigt är musiken genomgående hårt exploaterad och kommersialiserad. Vi ville därför ha ökade anslag till den progressiva musiken. I vår motion har vi också pekat pä jazzmusikernas svåra situation och begärt dels att även dessa grupper skulle få ökade anslag, dels att reglerna för anslagsfördelningen skulle ses över.

Samtliga dessa krav har redan avslagits av riksdagen. I dag återstår endast ett krav i motionen att behandla, och det gäller kravet att Kontaktnätet skall erkännas som en ungdomsorganisation under statens kulturråd. Kontaktnätet är en organisation för icke-kommersiell kultur. Organisationen eftersträvar enligt sina stadgar att utgöra ett alternativ till samhällets passivise-rande och kommersiella kultur- och fritidsutbud. Den eftersträvar en kultur som innebär ökad medvetenhet och aktivitet. Därför bekämpar den drogmissbruk på sina möten och arrangemang och i sina lokaler. Den har en demokratisk arbetsstil och ett demokratiskt arbetssäu. De grupper organisationen framför allt riktar in sig pä är de ekonomiskt och kulturellt eftersatta, och därför förankrar den sin verksamhet på ungdomsgårdar, i bostadsområden, på arbetsplatser och i skolor.

Vpk ser denna verksamhet som oerhört positiv. Det är också ett faktum att allt fier söker sig lill Kontaktnätet och dess lokalorganisationer. Kontaktnätet är etl värdefullt inslag i vårt kulturiiv.

Nu avstyrks vår motion om alt Kontaktnätet skall erkännas som ungdomsorganisation med motiveringen att frågan har prövats av ungdomsrådet, men eftersom Kontaktnätet inte har någon egentlig central administration kan organisationen inte vara bidragsberättigad. Det är en egendomlig motivering, om man ser till de kriterier som skall gälla för statsbidrag.

Villkoren för statsbidrag är att organisationen skall bedriva sin verksamhet

139

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

huvudsakligen bland barn och ungdom och ha minst 3 000 medlemmar. Vidare skall lokalavdelningar finnas i minst hälften av landets landstingskommuner. Kontaktnätet har 15 000 medlemmar, varav 11 000 mellan 7 och 25 år. Organisationen har lokalavdelningar i samtliga landstingsområden -inalles eu 80-ial föreningar. Den uppfyller alltså de kriterier som uppsiällls för erkännande.

Påståendet att Kontaktnätet inte har någon egentlig central administration är inte heller riktigt. Organisationen har personer anställda i Göteborg. Självfallet är den centrala verksamheten inte så stor, men det beror i sin tur just på de dåliga statliga bidragen.

Det är väsentligt att komma ihåg att med ett erkännande som ungdomsorganisation följer också en rad andra saker. I dag är läget för många lokala föreningar myckel besvärligt, eftersom kommunerna ofta direkt motarbetar dem. De har svårt alt få lokaler och annat stöd för sin verksamhet.

Herr talman! Jag kan inte finna att några som helst bärande skäl har angetts i utskottet för att inte erkänna Kontaktnätet som organisation under statens ungdomsråd. 1 vpk tycker vi att det vore av stort kulturpolitiskt värde om så skedde, och jag ber därför att få yrka bifall lill vår motion 875 i motsvarande del.

140

PER UNCKEL (m):

Herr talman! Låt oss först som sist slå fast att det inie råder några delade meningar mellan utskottsmajoriteten å ena sidan och oppositionen å andra sidan när det gäller uppskattning av ungdomsorganisationernas verksamhei. Genom dessa organisationer erbjuds unga människor möjlighet till stimulerande fritidsaktiviteter och tränas i demokratiskt samhällsarbete.

1 det här sammanhanget vill jag också, herr talman, understryka att alla organisationer, såväl små som stora, har samma berättigande. Varken staten eller kommunerna skall bedöma vilka organisationer som är särskilt förtjänstfulla och vilka aktiviteter som skall anses vara av speciellt värde. Ett rikt utbud av organisationer och verksamheter ger de största förutsättningarna för individuellt val av fritidssysselsättning. Det är väsentligt att slå vakt också om de små organisationernas intressen.

Catarina Rönnung och den socialdemokratiska oppositionen accepterar inte alt regeringen och kulturutskottet har sett sig nödsakade att avveckla det särskilda statliga stödet till allmän fritidsverksamhet. Delta stöd, som infördes förra året, utgår - som Catarina Rönnung har påpekat - under innevarande budgetår med 25 milj. kr. och fördelas med hänsyn till antalet elever i grundskolan. En del av pengarna stannar hos siatens ungdomsråd, som fördelar medel för administrativa uppgifter.

Utskottet delar självfallet reservanternas uppfattning att stödet är angeläget. Det var ju faktiskt en borgerlig regering som till slut föreslog det här stödet i riksdagen och också en borgerlig majoritet som ställde sig bakom det. Skälet lill att utskottet nu inte har kunnat tillstyrka del socialdemokraliska kravel att bidraget skall kvarstå är det enkla föktum att vårt lands ekonomi inte lål hur stora statliga utgifter som helst. Catarina Rönnung är säkert väl

medveten om att skillnaden mellan statens inkomster och statens utgifter för det kommande budgetåret redan är utomordentligt stor. Extrem försiktighet måste alltså iakttas med kostnader som kan försämra möjligheterna att nå balans i ekonomin.

I ett sådant läge är det ofrånkomligt att sparsamhet för alt skapa bättre förutsättningar för folkhushållet också kommer alt drabba värdefulla områden. Det nu diskuterade bidraget till ungdomsorganisationerna är etl exempel på detta. Men, Catarina Rönnung, vi från majoritetens sida skäms inte för att vi också i det här fallet är beredda att ta ansvar för samhällsekonomin.

I den socialdemokratiska reservationen hävdas att den verksamhet som hittills igångsatts genom medverkan av statsmakterna på detla område nu sannolikt kommeratt rasa samman. Detta antydde också Catarina Rönnung i sill anförande. Men är inte det - milt uttryckt - att överskatta statsbidragens betydelse för att meningsfull verksamhet skall komma till stånd inom kommuner och föreningsliv?

Del är förvisso så att de 25 milj. kr. som utgår under innevarande budgeiår spelat stor roll för all få i gång den typ av aktiviteter som de är avsedda för. Utskottets majoritet och reservanterna är ense på den punkten. Kommuner och föreningar har fått ell incitament lill att samarbeta och gemensamt söka sig in på nya verksamhetsområden för den allmänna fritidsverksamhetens bästa. Men alt av delta dra slutsatsen atl den I juli i år kommer all denna verksamhet att ta slut eller allvarligt försvåras - det är väl ändå att misstro både kommuner och föreningar. Det är fråga om att slå undan benen på ungdomsorganisationerna, säger Catarina Rönnung. Jag tror alt jag med hänvisning lill vad Catarina Rönnung själv sade om min tidigare erfarenhet i en politisk ungdomsorganisation vågar lova att inle är det några ben som slås undan för föreningslivet på grund av delta, även om del naturiigtvis -jag understryker det igen - vore angeläget att ungdomsorganisationerna fick ytterligare stöd.

Bidraget har alltså uppnått sitt ursprungliga syfte, nämligen atl stimulera till nya fritidsaktiviteter. Jag är för min del övertygad om all såVåi kommuner som organisationer kommer att la sitt ansvar för att denna verksamhei fortsätter. Del ärju faktiskt inte bara statsmakterna som har intresse av att della sker. Också kommuner och ungdomsorganisationerna själva har ett eget intresse av att försöka hjälpa ungdomar till meningsfull fritidssysselsättning.

Det skall väl inle heller, herr talman, undanhållas i detta sammanhang att del statliga stödet till ungdoms- och fritidsverksamhet under de senaste åren har ökat dramatiskt. Bara det statliga anslag som utgår till de lokala föreningarnas verksamhet har på två år, om vi inräknar det kommande budgetåret, ökat med 46 milj. kr. - det gäller fortfarande bara förslagsanslaget. Som Catarina Rönnung själv påpekade - och jag återkommer till det - vet vi inte vad det kommande budgetårets totala anslag kommer att bli. Det hänger på vad ungdomsorganisationerna själva gör. Det kan alltså knappast med fog hävdas att den borgerliga regeringen är njugg mol förenings- och fritidsverksamhet. På de två år som jag nu lalar om har del statliga stödet lill

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

141

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

142

ungdomsverksamhet ökat med inemot 100 milj. kr. Det är i det perspektivet dessa 25 milj. kr. skall ses för atl man skall få en någorlunda rättvisande bild.

Det lokala statliga aktivitetsstödet går alltså att utnyttja förden verksamhet som de 25 milj. kr, denna deball gäller är avsedda.

När Catarina Rönnung sedan påpekar att ökningarna bara har skett i 29 kommuner, så talar hon i realiteten om ökning av den ytterligare del av det här stödet som kommunerna själva beslutar om, 1 samtliga 277 kommuner har det statliga stödet självfallet ökat.

Sedan säger Catarina Rönnung apropå det stöd som utgår till de centrala organisationerna, att detta har lokalföreningarna ingen nytta av. Då måste jag faktiskt ifrågasätta Catarina Rönnungs erfarenhet från organisationsliv - om hon menar att ett utökat stöd till de centrala organisationerna är betydelselöst för den lokala verksamheten. Så är det naturligtvis inte, utan stödet till den centrala verksamheten har betydelse också för förutsättningarna för lokalföreningarna att bedriva en vettig verksamhet. Det är av det skälet som vi rimligtvis skall räkna med nästan alla de 100 milj. kr. som stödet till ungdomsorganisationerna faktiskt har ökal med under de senaste åren, när vi bedömer detta stöd i förhållande till de 25 milj. kr. som denna debatt gällen

Och som sagl, det lokala statliga aktivitetssiödet, som årets budgetproposition innebär, är ett förslagsanslag. Det innebär i sin tur att det är lokalföreningarna själva som genom sin verksamhei och sina aktiviteter kommer att avgöra hur pass myckel pengar statsmakterna skall lägga ul på detta område. I den mån som föreningarna utnyttjar möjligheten att fullfölja sina goda ambitioner och goda planer när det gäller sådant som hittills kunnat finansieras med de 25 miljonerna, så kommer de också att få ersättning för detta från statsmakterna och i förekommande fall från de kommunersom har valt att lägga ytterligare pengar ovanpå det statliga stödet.

Till den allmänna fritidsverksamheten kan också de statliga medlen till fritidshem faktiskt användas. Catarina Rönnung säger alt de pengar som nu föreslås inte kommeratt räcka till. Vad Catarina Rönnung i så fall glömmer är möjligheterna att använda de här pengarna i det s. k. öppna fritidshemmet, det fritidshem som har mindre fasta kostnader och som har en centralpunkt men där verksamheten i övrigt byggs upp i nära samverkan med föreningarna, till väsentligen lägre kostnad per aktivitet än kostnaden i det tidigare mera traditionella och institutionsbundna fritidshemmet. Därför är de 138 miljoner som regeringen föreslår i ökning till denna typ av verksamhet av väsentlig betydelse när vi diskuterar förutsättningarna för ungdoTnsorgani-salionerna att erbjuda verksamhet lill gagn för barn och ungdom.

1 den ekonomiska redovisningen skall väl också nämnas del beslut som riksdagen för bara någon kvart sedan fattade om atl inom ramen för SIA-skolan medge att 60 kr. per elev utgår till de kommuner som inför den samlade skoldagen. Också det skall ses i del lolala perspektivet. Samtidigi är jag naturligtvis väl medveten omatt en del av de anslag som jag tagit upp inte är identiska med de 25 milj. kr. som socialdemokraterna yrkar skall

bibehållas, men - och det är det viktiga - de tjänar i grunden samma syfte, nämligen att erbjuda barn och ungdomar en positiv och berikande fritidsverksamhet.

Herr talman! Självklart skulle vi alla vilja behålla de här 25 miljonerna. Att av samhällsekonomiska skäl inte anse sig kunna biträda förslaget alt de här resurserna fortfarande skall utgå är emellertid - som jag tror atl min redovisning här har geU vid handen - knappast liktydigt med au dra undan mattan för kommunernas och organisationernas insatser för ett brett utbud av fritidsaktiviteter.

Till sist, herr talman, villjag vända mig till Eva Hjelmström, som pläderade för vpk-motionen om alt ytterligare en ungdomsorganisation skall godkännas för statliga bidrag. Den modell som man har valt för godkännande av organisationer är att organisationerna till siatens ungdomsråd får anmäla sitt intresse av att bli erkända. Ungdomsrådet anger i sina petita vilka organisationer som uppfyller de statuter som regeringen och statens ungdomsråd i detta hänseende arbetar efter. Ungdomsrådet har bedömt del så alt den organisation som Eva Hjelmström talar för icke fyller de kriterierna. Regeringen och ulskotlsmajorileten har ingen anledning aU betvivla statens ungdomsråds omdöme på denna punkt.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

CATARINA RÖNNUNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är intressant att höra på en f d. ordförande för en ungdomsorganisation - lät vara att det inte är den största eller den mest infiytelserika ungdomsorganisation som vi har i vårt land - och konslaiera vilken brist på lojalitet och solidaritet som han visar gentemot de 28 ungdomsorganisationer som bl. a. demonstrerat sitt missnöje utanför riksdagshuset på Sergels torg i morse mot att SIA-pengarna gått upp i rök. Först trodde jag del var ett taktiskt knep av herr Unckel att över huvud taget inle tala om de här 25 miljonerna. Herr Unckel undvek det nogsamt mycket länge i sitt anförande, men lill slut sade han också atl han i och för sig beklagade att de 25 miljonerna var borta. Och, herr Unckel, det är nästan rörande att höra regeringspartierna tala om det ansträngda ekonomiska läget. Det har blivit en förevändning och en genomgående klyscha endast och allenast när man avslår socialdemokratiska relativt blygsamma förslag om anslagshöjningar eller när socialdemokraterna, som nu, vill bevara ett anslag. Au stödja ungdomar skall alltså inte kosta pengar.

Jag vill i detla sammanhang påpeka att den borgerliga regeringen i många fall tillåter sig miljardutsvävningar. Jag tänker t. ex. på den mycket "fatliga" energipolitik som den borgerliga regeringen tyvärr har bedrivit. Jag vill påstå att den borgeriiga regeringen genom att på många olika sätt ha fått miljarderna i rörelse själv har framkallat ett ekonomiskt besväriigt läge. Skäms ni inte för del? Det är det ni borde skämmas fön

Herr Unckel försökte med vissa knep bevisa att ungdomsorganisationerna har blivit mycket väl kompenserade. Men varför, herr Unckel, opponerar sig då 28 organisationer?

Jag försökte i mitt första inlägg atl förklara för herr Unckel att 16 milj. kr. är

143

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. in.

mindre än 25 miljoner, och det ärju en ganska enkel matematik.

Det har förklarats att bidraget per aktivitet på lokalplanet skall öka från 10 till 11 kn, och med en tämligen välvillig bedömning får man det till att del knappt ger kostnadskompensation för infiationen.

Jag uppfattar faktiskt inte herr Unckel som i och för sig en talesman för en ungdomsorganisation utan mer som en talesman för regeringen, där man hell enkelt har beslutat sig för att de här pengarna skall bort.

Jag skall inte trötta kammarens ledamöter med atl läsa upp en artikel i Svenska Dagbladet, där man är ytterligt ljum mot SlA-förslaget i dess helhet, men om herr Unckel vill ha litet citat ur den artikeln, står jag gärna till tjänst.

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill först beröra frågan om Kontaktnätet. Vi delar hell enkelt inte ungdomsrådets uppfattning i denna fråga, förde kriterier jag tog upp ansåg vi att Kontaktnätet uppfyller. Vi tycker det hade varit bra med ett uttalande från riksdagens sida i denna fråga.

Sedan kan jag inte underiåia att också ta upp frågan om de 25 miljonerna. Inga Lantz kommer strax att ytterligare gå in på den. Vi är i detta fall helt överens med socialdemokraterna om alt de 25 miljonerna självfallet bör utgå.

Jag tycker det börjar bli tjatigt att höra företrädare för den borgerliga regeringen gång på gång just när del gäller kulturfrågor och sociala frågor, i första hand frågor om barn och ungdom, säga: Vi har inte råd. Men samtidigt har vi under de senaste dagarna fått ett fiertal exempel på vad man har råd att salsa på från borgarnas sida. Del är sänkta arbetsgivaravgifter - bara det motsvarar ungefär 4 miljarder. Det är ökning av andra subventioner lill storfinansen. Det är satsning på B3LA. Bara en bråkdel av det som går till B3LA skulle mycket väl täcka upp de här 25 miljonerna.

Det är alltså inte fråga om huruvida man har råd eller inte, ulan det är fråga om vad man är beredd alt satsa på. Det är bara att notera all man från borgarhåll inle är beredd all salsa på ungdomsorganisationerna.

144

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr talman! Det lär inte vara nödvändigt att upprepa de siffror jag nämnde lidigare som visar hur myckel den här regeringen under de senaste två åren har salsal på ungdomsorganisationerna. Jag tycker, som sagt, alt plus 100 milj. kr. inle kan beskrivas som njugghei.

Catarina Rönnung frågar varför 28 ungdomsorganisationer opponerar sig. Det är klart att ungdomsorganisationerna opponerar sig därför att de har möjlighel au använda yllerligare pengar. Som jag sade till Catarina Rönnung lidigare ärjag också den förste att önska att ungdomsorganisationerna bereds möjlighet alt få pengarna. Men ekonomin tillåter inte detta. Självklart är det så, Catarina Rönnung, au min gamla organisation också är missnöjd med att den inte får del av de här pengarna i framtiden. Men min organisation vel alt pengarna inte kan anslås av de skäl som jag tidigare nämnt.

När det gäller det ekonomiska läget hävdar Catarina Rönnung att det jag sade är klyschor. Det kan inle kallas klyschor när den nuvarande majoriteten argumenterar för att det är nödvändigt att spara pengar, där det över huvud taget är möjligl att göra det. Det är förvisso sä, Eva Hjelmström, att vi på flera punkter på kultur- och utbildningsområdet tvingas spara pengar för att över huvud taget i början av 1980-talet få ekonomin att gå ihop. Varje gång vi underlåter att ta detta ansvar kommer den tidpunkt vid vilken Sveriges ekonomi är i balans igen att skjutas längre in i framtiden, och därmed undergräver vi ytteriigare förutsättningarna för en positiv reformpolitik.

Både Eva Hjelmström och Catarina Rönnung säger att regeringen kan slänga ul miljarder på andra saker, men den kan inte gå med på 25 milj. kr. till organisationerna. 1 det ögonblick som Eva Hjelmström och Catarina Rönnung kan övertyga oss om att man bättre stimulerar Sveriges ekonomi genom att ge pengar till ungdomsorganisationerna än genom alt ge pengar som syftar till att återställa svenska företags konkurrenskraft, ärjag säker på att majoriteten kommer att följa era rekommendationer. Vi skäms alltså inle föratt vi i första hand satsar pä att upprätthälla sysselsättningen och pä så sätt ge Sverige möjligheter till en ny start.

Catarina Rönnung säger alt 16 milj. kr. är mindre än 25 milj. kr. Del är det förvisso - det inser t. o. m. jag. Men 16 milj. kr. är inte det belopp som är relevant i delta sammanhang. Catarina Rönnung har själv påpekat att delta är ett förslagsanslag och att det sammanhänger med vilken aktivitet ungdomsorganisationerna själva är beredda att ta ansvar för fram lill den 1 juli. Då kommer pengar atl utgå. Den centrala verksamheten kommer dessutom de lokala organisationerna väl till godo.

Jag beklagar att de 25 miljonerna inte kan utgå. Men även om jag av förklariiga skäl inte talar för någon ungdomsorgansiation utanför utskottsmajoriteten, är jag alldeles övertygad om att organisationsväriden har möjlighet att klara de här påfrestningarna.

Till sist kan jag säga att vi från majoritetens sida inte vill dela ut pekpinnar till statens ungdomsråd. Vi litar på ungdomsrådets bedömningar beträffande uppfyllandet av de kriterier som gäller för att bli godtagen såsom ungdomsorganisation med centralt stöd.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

CATARINA RÖNNUNG (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande Sveriges ekonomiska läge drog jag faktiskt fram vad jag betraktar som ett enormt resursslöseri när det gäller energipolitiken. Per Unckel försöker nu få det lill att jag på någol sätt skulle vilja förhindra att nödvändiga beslut här i riksdagen tas för atl framkalla sysselsättningsskapande åtgärder. Vi talar på denna punkt förbi varandra, och Per Unckel vill inte lyssna till vad jag sade i min första replik.

Det är klart att man uppfattar detta skrotande av de 25 miljonerna som etl attentat mot de ungdomsorganisationer som har lagt ned väldigt mycket energi på att fä fram vettiga fritidsaktiviteter före och efter skolans slut. Del gäller bl. a. sådana organisationer som lyckats få med handikappade

145

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

ungdomar och föreningslös ungdom i verksamheten. Lägger man inte bara genom en sådan satsning grunden till något mycket värdefullt och så småningom ekonomiskt lönande för vårt samhälle?

EVA HJELMSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte en ekonomisk debatt vi skall föra här. Jag skall bara konstatera att Per Unckel påslår atl den borgerliga regeringens politik på något säll skulle höja sysselsättningen. Del är precis tvärtom. Allt fler människor går arbetslösa i den borgerliga regeringens Sverige. Den ekonomiska politik som förs, och som vi fick exempel pä senast i går i kompletteringsproposilionen, är verkligen till förmän för de redan besuttna och lill men för de breda löntagargrupperna.

Det är väl bara atl konstatera att det finns en ideologisk skillnad i vårt synsätt närdet gäller vad man vill salsa på. Att man lar bort stödet på 25 milj. kr. betraktar vi som ett attentat mot SIA-reformen, mol hela friiidsverksamheien och mol ungdomarna ute i kommunerna.

146

PER UNCKEL (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag delar Eva Hjelmströms uppfattning att vi kanske inte skall resonera om samhällsekonomi i stort iden här debatten. Menjagtroratt det ändå aren aning vanskligt atl hävda all det inle skulle ha varit till gagn för sysselsättningen all människor inom t. ex. tekobranschen, specialslålbran-schen och handelsstålbranschen har fått regeringens stöd under de senaste två åren. Jag är inle alldeles övertygad om att de som jobbar i dessa förelag delar Eva Hjelmsiröms uppfattning.

Vi måste - och det är poängen - salsa samhällets resurser där de oundgängligen är nödvändiga, dvs. på ekonomin. Detta leder med en naturnödvändighet lill all andra områden måste stå tillbaka.

Jag delar Catarina Rönnungs uppfattning att det är ytteriigl angelägel atl det bedrivs fritidsverksamhet bland handikappade, bland människor i glesbygderna och bland andra grupper som annars har en torftig möjlighel alt få ta del av värdefulla akiiviieter. Men om vi ivingas välja mellan å ena sidan alt klara landets ekonomi och å andra sidan all bedriva i och för sig värdefulla akiiviieter på bekostnad av förutsättningarna att kunna klara del som är fundamentalt, menar jag att del inte är någol ivivel om vad man måsle välja för atl på sikt skapa möjligheter till den utbyggnad av verksamheten som såväl Calarina Rönnung som jag är ense om. Vi inom utskollsmajoriteten accepterar alltså atl de angelägna tingen måhända kommeratt la någol längre tid att genomföra. Men vi vet å andra sidan alt vi därigenom har skapat en god grund för de aktiviteterna under 1980-lalet.

Sist och slutligen vill jag än en gång framhålla att man blir litet förvånad när man hör Catarina Rönnung säga att organisationernas allmänna fritidsverksamhet slår och faller med de här 25 miljonerna, eller rättare sagt de 22,5 miljoner som blir över när siatens ungdomsråds administration har lagils bort, dvs. 25 kr. per elev i grundskolan. Den erfarenheten stämmer

åtminstone inle överens med den erfarenhet jag har från organisationsväriden.

Tredje vice talmannen anmälde alt Catarina Rönnung och Eva Hjelm-ström anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till yllerligare repliker.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Den ökade statliga satsningen pä folkrörelserna har betytt en viktig aktivering av den ordnade fritidssysselsättningen i kommunerna. Speciellt generösa är bidragsreglerna närdet gäller verksamhet bland barn och ungdom. Det finns också möjlighet att få statligt stöd till folkrörelser som organiserar vuxna och pensionärer. Utmärkande för de olika bidragen är all de bara ges lill folkrörelser, föreningar och studieförbund.

Kommunerna har alltid bedrivit olika verksamheter genom sina fritids-, kultur- och socialnämnden Men ekonomin har tvingat många kommuneratt bromsa verksamheten och även hindrat dem från att låta den expandera. Verksamheten har också skiftat i omfattning från kommun till kommun. Som bidragssystemei nu är utformat hindras kommunerna från atl starta nya verksamheter. Dessutom är bidragssystemei så konstruerat att kommunerna tjänar pä att överlåta olika verksamheter, både nya och gamla, lill föreningar och folkrörelser inom kommunerna - trots att kommunen kanske har bedrivit verksamheten under en lång tid och fått den att fungera, inte minst på grund av kvalificerat ledarskap.

1 vissa fall kan det, herr talman, vara riktigt att överlåta till en folkrörelse att ta över en verksamhet, eftersom man då sprider ansvaret för en aktivitet. Medlemmar i en idrottsrörelse kan t. ex. själva få driva sin verksamhet.

Men i andra fall är det direkt omotiverat atl på en folkrörelse föra över en verksamhet som fungerar i kommunens regi. Ofta är folkrörelser ideologiskt profilerade. Särskilt gäller detta de politiska och religiösa folkrörelserna, men också scoutrörelsen och bildningsförbunden.

Det finns exempel på hur kommuner försöker fö föreningar atl ta över verksamheten på fritidsgårdar, därför atl kommunerna tjänar på del. Enligt vpk måste detta vara felaktigt. Främst orsakas det här av alt kommunerna inte anser sig ha råd att driva des,sa verksamheter, eftersom det ur krass ekonomisk synvinkel är fördelaktigare om kommunerna för över verksamheten. Men nackdelarna kan bli stora. Därför borde verksamheterna, och framför allt sådan verksamhet som fungerar, även i fortsättningen bedrivas kommunalt. Kommunerna borde också få samma ekonomiska villkor som folkrörelserna för alt kunna driva sådana verksamheter.

Det är visseriigen riktigt att även verksamheter som drivs i kommunal regi kan få en ideologisk färgning. Men i kommunerna ges ändå möjlighet till en allmän medborgerlig kontroll, som inte finns i den folkrörelsestyrda verksamheten, eftersom en folkrörelse i stort sett bara kan påverkas av sina egna medlemmar.

Den statliga salstningen på folkrörelserna är riktig. Men det är av skäl som

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

147

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

148

jag tidigare nämnt nödvändigt att kommunerna får samma statsbidragshjälp som folkrörelserna för verksamhet bland kommuninvånarna. Detta är självklart. Speciellt viktigt blir det här kravet inför SlA-skolans start, om det . nu blir någon start.

Utskottet avstyrker obegripligt nog del, enligt min mening, rimliga krav som vpk för fram. Egentligen har jag ingenting att invända mot utskottets argumentation, men den slår in öppna dörrar. Jag håller helt och hållet med om att man skall salsa stort på folkrörelserna och att man också skall utreda gränsdragningarna mellan studieförbunden och exempelvis Komvux.

Men det här ärju ingen argumentation mot motionens krav. Folkrörelsernas betydelse i värt samhälle är osiridig. Motionen syftar emellertid lill att man i ekonomiskt hänseende likställer viss verksamhet i kommunal regi. Ingen kommun, menar vpk, skall av ekonomiska skäl tvingas alt avstå från all bedriva en verksamhet, därför alt kommunen tjänar några lusen på att avyttra verksamheten till olika föreningar.

Etl exempel är Timotejtealern i Sundbyberg, där kommunen lär tjäna 50 000 kr. pä atl övertala verksamheten till ABF. Del måsle vara ett felaktigt sätt att se på kommunens ansvar gentemot olika kommuninvånare méd tanke på deras politiska, etiska eller religiösa bakgrund. Vi menar att kommunerna måste fö samma möjlighet som föreningar och folkrörelser atl bedriva verksamhet av den härarlen. Det är detta motionen handlar om. Det är inte på något sätt ett angrepp på vare sig folkrörelserna eller föreningslivet.

Herr lalman! Med det sagda yrkar jag bifall lill motionen 1132.

Sedan vill jag också deklarera atl vpk hell självklart kommer all rösta för bifall till den socialdemokratiska reservationen. Jag iror precis som Catarina Rönnung alt regeringens förslag atl slopa slalsbidragel till den allmänna fritidsverksamheten, den s. k. 25-kronan, redan det här året kommer all få förödande effekter för SIA-reformen. Vi har tidigare debatterat de ekonomiska föruisäUningarna över huvud laget för atl kunna genomföra SIA-reformen. Del här är ytterligare ell exempel på hur man slår undan benen för SIA-skolan. 25-kronan har på många skolor givit en öppning fören samarbete med föreningslivet, och om bidraget stoppas, kommer det mesta av den SIA-verksamhel som har startat atl upphöra.

Några ord till Per Unckel, som försöker påskina alt del inte finns några motsättningar i detla sammanhang. Det gjorde för en stund sedan också socialdemokraternas talesman här i kammaren, som dock uttryckte sig litet annorlunda, nämligen sä att vi inte skall vidga motsättningarna.

Vidare talar Per Unckel om folkhushållel och säger att vi tar ansvar för samhällsekonomin. Vilket samhälle och vems intressen är det man tar till vara när man t. ex. sänker arbetsgivaravgiften och minskar samhällets inkomster med 4 miljarder kronor? Det är företagens och storfinansens intressen som den borgeriiga regeringen tar till vara. Samtidigt slösar regeringen bort samhällets resurser när den t. ex. tillåter en mycket stor kapitalflykt från värt land eller när den utan all blinka kan tillåta skatteflykt på mellan 10 och 20 miljarder kronor per är.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Det är beklagligt att Britt Mogård lämnar kammaren då den allmänna fritidsverksamheten skall behandlas, men det är också typiskt för den borgeriiga regeringens inställning till denna fråga. En sådan nonchalans har funnits genomgående på del hållet.

Jag vill göra fyra kommentarer till denna fråga.

För del första önskade ju SIA-utredningen att en helhetssyn skulle genomsyra reformen. I del låg en insikt om hur viktig fritiden är för elevernas allsidiga utveckling som individer och samhällsmedlemmar. Skola och frilid är båda viktiga delar i barns uppväxtmiljö. Det finns alltså anledning att koppla samman dem och låta den ena verksamheten stödja den andra. Skolan får inte vara en anstalt för att utminutera kunskaper och fritiden inle bara hobbyer. Moderaterna förstår tydligen inte alls detta, och centern och folkpartiet traskar patrull.

För det andra har föreningslivet ett stort engagemang för eleverna i skolan. Detla intresse är en fantastisk resurs för skolan liksom för att göra fritiden mera meningsfull. Genom föreningsverksamheten får ungdomar lära sig att ta ansvar också utöver sig själva. De får i föreningen satsa sina krafter på något som är gemensamt. Samhället har helt enkelt inte råd att visa ifrån sig föreningarnas engagemang för barns och ungdomars situation i skolan och pä fritiden.

De levande folkrörelsernas betydelse för människorna och för demokratin i Sverige kan inte nog uppskattas. Moderaterna har bara vackra ord att säga, men några pengar vill man inte ge. Dem drar man in. Moderaterna har alltså ingen förståelse i realiteten för dessa frågor. Centern och folkpartiet följer efter.

För det tredje var det i den socialdemokratiska propositionen år 1976 om skolans inre arbete som frågan om bidrag till den allmänna fritidsverksamheten togs upp. Det är inte fråga om något borgeriigt initiativ, som Per Unckel försöker ge inlryck av. Tvärtom har man väl i djupa borgerliga led alllid varit ganska tveksam till denna verksamhet. Uttalanden av Lars Tobisson och Gösta Bohman kan vittna om det.

Socialdemokratin menar alt den allmänna fritidsverksamheten är viktig. Det rör sig inte bara om atl ge barn meningsfulla och utvecklande friiidsakiiviteter i anslutning till skoldagen utan också om en direkt social omsorgsuppgift. Yngre skolbarn lämnas ofta ensamma utan vuxenkontakter på eftermiddagarna. Fritidshemmen räcker helt enkelt inle. Det var väl bl. a. därför som barnstugeutredningen föreslog en verksamhet i linje med den allmänna fritidsverksamheten.

Detta har moderaterna ingen förståelse för, och det har vi inte heller väntat oss, men vi blir ledsna när centern och folkpartiet inte har bättre omdöme än att följa med i denna högerpolitik.

För det fjärde har SIA-reformen då och dä ifrågasatts på grund av kommunernas bristande ekonomiska möjligheter. I budgetpropositionen, s. 181, nämns också detta som etl argument mot den allmänna fritidsverksamheten. Men statsrådets slutsats är då helt fantastisk. De 25 miljoner, som

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

149

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

under det här året utgår till den allmänna verksamheten, skall på grund av kommunernas dåliga ekonomi dras in.

Det här är alltså statsrådet Mogårds sätt att underlätta för kommunerna att klara sina åtaganden mot barnen. Moderaterna har inte alls fattal att fritidsverksamhet tillsammans med barn behövs och all den måste få kosta pengar. Detta instämmer centern och folkpartiet här i riksdagen i. Jag tycker att det är ynkligt. Visst behöver den borgerliga regeringen hjälp med att rätta till röran i statsfinanserna, men vi tror inte som Per Unckel att det är dessa 25 miljonersom skall rädda statensekonomi. Vi anser oss ha rätt atl kräva att det i riksdagen inte läggs fram hur huvudlösa förslag som helst. Socialdemokratin accepterar inte en högerpolitik och borgerligt s. k. sparande, som går ut över barnen.

150

PER UNCKEL (m):

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén började med alt säga att denna debatt uppenbarligen påvisade en total borgeriig nonchalans gentemot fritidsverksamheten. Är inte detta alt la väl slora ord i sin mun, Lena Hjelm-Wallén, i synnerhet om det sker mot bakgrund av de siffror jag tidigare redovisat och mot vad den borgeriiga regeringen de 25 miljonerna förutan har genomfört eller föreslagit när det gäller ökning av stödet till ungdomsverksamheten? När den borgerliga regeringen tillträdde låg stödet på 52 milj. kr. Vid ingången av nästkommande budgetär ligger stödet pä 145 milj. kr. Det är något som är galet i Lena Hjelm-Walléns beskrivning av vad den borgerliga regeringen är beredd att uträtta i samverkan med ungdomsorganisationerna. Till detta skall sedan läggas de anslag och bidrag som landets kommuner också ger till den här typen av verksamhei, och förvisso icke bara landels kommuner med socialdemokratisk majoritet.

25 milj. kr. är inget borgerligt initiativ som Per Unckel hävdade, säger Lena Hjelm-Wallén. Nej, jag har aldrig hävdat alt del är ett borgerligt initiativ. Jag vet mycket väl att det var under Lena Hjelm-Walléns tid som skolminister som detta förelades riksdagen. Men också den borgerliga regeringen fann det angeläget att när pengarna väl skulle utgå föreslå samma sak, därför att vi är eniga om värdet av dessa 25 miljoner eller rättare sagt den verksamhet som dessa 25 milj. kr. skulle underlätta. Moderaterna och tydligen hela den borgeriiga regeringen saknar intresse för fritidshem, heler det. Åtminstone tycker inte jag att 138 milj. kr. mera för kommande budgetär tyder på något förbluffande ointresse för de verksamheter som fritidshemmet kan erbjuda ungdomar. Vi är också på den punkten eniga.

Men vi är oeniga på den avgörande punkten, nämligen hur myckel vi kan kosta på oss i olika hänseenden, och förvisso inte bara när det gäller utbildning och kultur, mot bakgrund av det ekonomiska läge som vi befinner oss i. Del är den enklaste sak i världen atl plussa på 10,15 eller 50 milj. kr. här eller på olika verksamheter runt om i samhället. Men någon gång skall också detta summeras ihop. Summerar man ihop alla de tilläggsförslag socialdemokraterna gör i det här hänseendet, så går slutsumman inte ihop med ambitionen atl rätta till balansen i Sveriges ekonomiska affärer. Från den

borgerliga sidan har vi bestämt oss för att ekonomin är viktigast, därför att den utgör .själva förutsättningen för alla andra verksamheter i det här samhället. Lena Hjelm-Wallén må ha en annan bedömning, men den bedömning jag nämnde är i alla fall vån

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Jag skall inle bemöta Per Unckels många ord. Jag skall bara konstatera att nonchalansen mot den allmänna fritidsverksamheten inte kan visas på ett bättre och effektivare sätt än genom att man avvecklar anslaget till den.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

PER UNCKEL (m):

Herr talman! Vi avvecklar ingen allmän fritidsverksamhet. Det är det som är det vikliga. Vi ökar stödet på en lång rad andra punkter, men anser oss inte kunna öka detta stöd samtidigt som vi behäller de 25 milj. kr. som tidigare utgått. Det är sanningen.

LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Huruvida man avvecklar fritidsverksamheten eller inte återstår att se liksom det återstår att se, om kommunerna på något håll anser sig kunna gå in och stötta denna viktiga verksamhet. Man avvecklar i alla fall anslaget, och det är detta som är poängen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkien 3

Mom. 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 3

Propositionergavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels moiionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Eva Hjelmström begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill atl kammaren bifaller kulturutskottels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 3 mom. 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 875 av Eva Hjelmström m. fl. i motsvarande del.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Bidrag till allmän fritidsverksamhet i kommuner, m. m.

räkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 282

Nej - 13

Avstår - 2

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottel i dessa moment hemställt.

Mom. 7

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1132 av Inga Lantz m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kullurutskoiiels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 3 mom. 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallit moiionen nr 1132 av Inga Lantz m. fl.

Ja - 280

Nej - 13

Avstår - 2

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Georg Andersson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Catarina Rönnung begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurutskoiiels hemställan i betänkandet nr 20 punkten 4 röstar ja, den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Georg Andersson m.fl.

§ 8 Ändrade regler för skattetillägg m. m.

Föredrogs skatteutskottels betänkande 1977/78:50 med anledning av proposilionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. jämte motioner.

Regeringen (budgetdepartemenlet) hade i proposilionen 1977/78:136 föreslagit att riksdagen skulle anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtions-beskattning,

4. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

5. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308),

8. lag om ändring i lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föresläs ändringar i det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen avser alltså skattetillägg m. m. enligt taxeringslagen (1956:623), lagen (1968:430) om mervärdeskau, lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaUning, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslagen innebär i allt väsentligt läunader för de skatt- och avgiftsskyldiga.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Nivån på skattetillägg enligt taxeringslagen sänks frän 50 till 40 % i normalfallen och från 25 lill 20 96 i de fall den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial. För hela skatteområdet avses oriktig uppgift i skattemäl kunna föranleda skattetillägg. Reglerna om eftertaxering och efierbeskaltning anpassas lill detta förslag. Möjligheterna atl efterge skattetillägg och avgiftstillägg föreslås fö en mer vidsträckt tillämpning. Den skattskyldige resp. den avgiftspliktige

153

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

får betydligt längre tid för att yrka undanröjande eller nedsättning av särskild avgift. Taxeringsintendent får rätt att föra talan om särskild avgift, om han kvittningsvis för talan om den skatlskyldiges taxering.

Enligt gällande rätt skall fråga om eftertaxering ha avgjorts inom viss tid. För att undvika vissa administrativa problem föreslås att sådan beskattningsåtgärd får vidtas, om ansökan kommer in före utgången av samma tid. Prövning får dock inte verkställas senare än ett år efter den dag då ansökan senast skall vara inkommen.

I propositionen lämnas också vissa förslag som rör avräkning frän svensk inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av att skatt eriagts i utlandet. Enligt förslaget skall beslut om sådan avräkning kunna ändras om den utländska skatten nedsätts.

De nya bestämmelserna i taxeringslagen skall i huvudsak tillämpas första gången i fråga om 1978 års taxering. Motsvarande reglerom ikraftträdande föreslås på skatteområdet i övrigt och beträffande lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m."

154

I detta sammanhang hade behandlats de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78:1868 av Joakim Ollen (m),

1977/78:1869 av Olof Palme m.fl. (s), vari hemställts aU riksdagen beslutade

1. att avslå propositionens förslag om sänkning av sanktionsniväerna för skattetillägg enligt taxeringslagen,

2. att i enlighet med vad som anförts i motionen införa de föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg med det undanlag i jämkningsregeln enligt taxeringslagen som hade angetts i motionen, innebärande dels att bestämmelserna om hel eftergift skulle kompletteras med en regel om att särskild avgift i vissa fall fick efterges till hälften, dels alt skattetillägg pä grund av räkenskapsfel, som normalt skulle ha upptäckts av den skaitskyldige i samband med bokslutet, fick efterges med tre ijärdedelar,

3. att skattetillägg inte skulle påföras för oriklig uppgift i skattemäl, när besvären såsom för sent anförda inte togs upp till prövning,

4. alt den skatlskyldiges kvittningsrätt vid beräkningen av undandragen inkomst utsträcktes i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag, och

1977/78:1870 av Tage Sundkvist (c), vari hemställts att riksdagen skulle

1. besluta i enlighet med skattetilläggsutredningens förslag beträffande s. k. kvittningsrätt i förvärvskälla,

2. uttala att skatletilläggsutredningen i sitt fortsatta arbete borde vara oförhindrad att pröva det skatteadministrativa sanktionssystemet i dess helhet.

Utskottet hemställde

1. beträffande sanktionsnivån för skattetillägg enligt taxeringslagen (TL) au riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1869 yrkandet 1 skulle bifalla propositionen 1977/78:136 i denna del,

2. beträffande skattetillägg enligt den lägre procentsatsen enligt TL alt riksdagen med avslag pä motionen 1977/78:1868 skulle bifalla propositionen i denna del,

3. beträffande eftergift av särskild avgift att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1869 yrkandet 2 i vad avsåg hälfteneftergift skulle bifalla proposilionen i denna del,

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt lagen om mervärdeskatt (ML) atl riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1869 yrkandet 2 i vad avsåg skattetillägg vid räkenskapsfel skulle bifalla propositionen i denna del,

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemäl all riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1869 yrkandet 3 skulle bifalla proposilionen i denna del,

6. beträffande kvittning att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1977/78:1869 yrkandet 4 och 1870 yrkandet 1 som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet i betänkandet anfört i fråga om rätten till kvittning,

7. beträffande skattetilläggsutredningens fortsatta arbeie att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1977/78:1870 yrkandet 2 som sin mening gav regeringen till känna, att skattetilläggsutredningen borde vara oförhindrad att i sitt fortsatta arbete pröva det skatteadministrativa sanktionssystemet i dess helhet,

8. beträffande författningsförslagen att riksdagen till följd av vad ovan hemställts skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

b. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

c. lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtions
beskattning,

d. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601),

e. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m.,

f. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

g. lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308),

h. lagom ändring i lagen (1976:298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

3. belräffande eftergift av särskild avgift att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1869 yrkandet 2 i vad avsåg hälfteneftergift skulle avslå propositionen i denna del,

4. beträffande jämkning av skattetillägg vid räkenskapsfel enligt ML att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1869 yrkandet 2 i vad avsäg skattetillägg vid räkenskapsfel skulle avslå propositionen i denna del,

5. beträffande skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1869 yrkandet 3 skulle avslå proposilionen i denna del,

8. beträffande förfatlningsförslagen att riksdagen till följd av vad ovan hemställts skulle anta de vid propositionen fogade förslagen till

a. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) med de ändringar att 116 a
och 116 h SS skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

b. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt med de ändringar
att 64 a och 64 f SS skulle erhålla av reservanterna föreslagen lydelse,

c. lag om ändring i lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtions
beskattning med den ändringen att 37 fS skulle erhålla av reservanterna
föreslagen lydelse,

d. lag om ändring i vägtrafikskaltelagen (1973:601),

e. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring m. m. med den ändringen att 45 S skulle erhålla
av reservanterna föreslagen lydelse,

f lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), g. lag om ändring i stämpelskatlelagen (1964:308), h. lag om ändring i lagen (1976:298)om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift.

156

OLLE WESTBERG i Hofors (s):

Herr talman! Till skalteutskoltets betänkande nr 50 är en reservation fogad som är undertecknad av utskottets socialdemokratiska ledamöter. Det är på några punkter som vi reservanter är av annan mening än utskottsmajoriteten. Det gäller först och främst nivån på skattetillägget.

I propositionen 136 föreslås att nivån skall sänkas från 50 till 40 % resp. frän 25 till 20 96 i vissa fall. Från reservanternas sida anser vi, i likhet med vad som framfördes i motionen 1977/78:1869, att den nuvarande nivån bör kvarstå. Det finns enligt vår mening inte någon anledning atl föregripa utredningens kommande bedömning av sanktionsniväerna, eftersom denna fråga ingår bland de uppgifter som återstår att utreda. Motivet i proposilionen lill den måttliga sänkningen av gällande sanktionsnivå enligt taxeringslagen är att denna sänkning bl. a. skall utgöra ett alternativ till införande av hälftenavgift, som skattetilläggsutredningen föreslagit i sitt delbetänkande och som vi reservanter ställt oss bakom och yrkat bifall till.

Utredningens förslag till införande av hälfteneftergift kan man säga har tillkommit efter ett starkt tryck från olika instanser. Skatieutskottet säger i sitt betänkande 1975:31 s. 8 bl. a. att det är angeläget att utredningen om det skatleadministraliva sanktionssystemet påskyndar sitt arbete och om möjligt

med förtur behandlar frågan om jämkning av skattetillägget. Förslaget på denna punkt antogs enhälligt av riksdagen, och vad jag kan förslå innebär det en beställning frän riksdagen om att man bör pröva frågan om jämkningsmöjligheter. Fem av de borgerliga ledamöter som dä stod bakom skalteulskotlets betänkande kommer, vad jag befarar, att i dag avslå förslaget om en jämkning av skattetillägget.

Jag tycker, herr talman, att det också finns anledning alt nämna något om det särskilda yttrande som var fogat till skaiteutskollets betänkande 1975:31. Det hade avgivits av nuvarande statsrådet Troedsson, som har varit med och godkänt den proposition som vi nu behandlar. Det hade också undertecknats av Bo Lundgren, nu tillhörande utskollsmajoriteten som yrkar avslag på förslaget om en nyansering av gällande system.

1 det nämnda särskilda yttrandet sägs bl. a.: "En avgörande svaghet i det gällande systemet är att möjligheter saknas alt nyansera tillämpningen."

I en annan mening i samma yttrande sägs: "Systemel är således konstruerat efter mycket enkla mallar", vilket såvitt jag förslår endast kan tolkas som att del finns utrymme för en nyansering av systemet.

I en motion är 1975, nr 12, undertecknad av bl. a. Kurt Söderström och nuvarande statsrådet Troedsson, påtalas några fundamentala brister i lagstiftningen. Bl. a. nämns de "obefintliga möjligheterna att nyansera skattetillägget". Antingen föranleder den felaktiga uppgiften etl skattetillägg motsvarande halva skatten, eller också får den skaitskyldige eftergift, och något skattetillägg påförs över huvud tagel inle. Den inställningen hade man vid den tidpunkten. I dag barman alltså helt ändrat ståndpunkt, vilket för mig är oförklarligt.

Flera motionärer i denna fråga skulle kunna nämnas som lidigare yrkat på en nyansering av systemet men som i dag kommer att rösta emot att införa möjligheten till hälfteneftergift. Varför de nu har tagit denna ställning är för oss reservanter helt oförklarligt. Någon förändrad tillämpning från skattemyndigheternas sida har ej kunnat skönjas som kan ge anledning till deras ställningstagande i dag. Jag kan ej heller finna någon anledning till att utredningen skall fortsätta att överväga denna detalj i utredningsarbetet, som utskottsmajoriteten föreslår.

Ulredningen har i sitt arbete genom enkätundersökningar till samtliga länsstyrelser, som i sin tur har inhämtat synpunkter från de lokala skattemyndigheterna, funnit anledning alt ta stor hänsyn till deras svar även närdet gällt att ta ställning till jämkningsmöjlighelerna. Att stor hänsyn tagits till enkätsvaren beror naturligtvis på att det till stor del är de lokala skaltemyndigheterna som i praktiken haft att tillämpa systemet. Flertalet av dem förordar att skaltetilläggssanktionen nyanseras. De skäl som talar härför enligt remissinstanserna kan sammanfattas enligt följande. De skattskyldiga har i allmänhet svårt att upprätta även en relativt enkel deklaration. Orsakerna till överträdelser, som skatietillägget är avsett att beivra, varierar från glömska och slarv till kvalificerat uppsåt.

Påföljden är lika sträng, oavsett vad som ligger bakom felaktigheten.

Det finns enligt vår mening starka skäl för atl stor vikt fästes vid hänsynen

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

157

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

158

till den skattskyldiges befogade intresse av atl sanktionens storlek står i rimligt förhållande lill arten av hans försummelse och hans personliga möjligheter all upprätta en i alla avseenden korrekt deklaration. Delta förhållande tar man mycket liten hänsyn till i ulskottsmajoritetens skrivning.

Utredningens delbetänkande, som varit föremål för remissyttrande från ett stort antal remissinstanser, har fått ett positivt gensvar från det slora flertalet av dessa i fråga om hälfteneflergiften. De mellan 35 och 40 remissinstanser som godtar förslaget eller inte har något att erinra mot det sträcker sig över ett brett fält. Nämnas kan att bland dessa ingår från myndighetshåll justitieombudsmannen, riksåklagaren och elva länsstyrelser. Från fackligt håll har LO, TCO, SACO/SR och LRF ställt sig bakom utredningsförslaget. F. ö. kan nämnas att Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fögderitjänstemän m. fi. också ställt sig bakom. Del är alliså många lunga remissinstanser som man gått emot i propositionen utan all egenlligen ge några bärande skäl härför.

Från reservanternas sida anser vi all man inle kan avvisa förslaget om hälfteneftergift med så allmänt hållna uttalanden som i propositionen och ulskottsmajoritetens skrivning att befrielsegrunderna i stället bör tillämpas mer generöst än vad som skett hittills.

Jag vill också tillägga att det är svårt alt tolka majoritetens skrivning i det här avsnittet. Först radar man upp etl flertal skäl emot förslaget om hälftenavgift, och sedan ger man ell halvt tillstyrkande av yrkandet i motionen 1870 om att utredningen bör kunna ompröva frågan om hälfteneftergift.

Jag vill då ställa frågan: Passar det inle med 50 96 i eftergift? Skall del vara 30 % eller kanske 70 96? Jag vill fråga utskottets talesman om han-eller hon, för jag tror det är Karin Ahrland som skall svara mig - kan ge någon ledning för ulredningen i del forlsätla arbetet. Vad skall man utreda beträffande hälfteneftergift?

I fråga om de skatleadministraliva sanktionerna enligt mervärdeskattelagen har nästan samtliga enkätmyndigheler ansett att påföljderna bör nyanseras. I riksskalteverkets remissvar på utredningsförslaget sägs att möjligheten lill en nyansering i tillämpningen av de särskilda avgifterna i hög grad är angelägen på mervärdeskalleområdel. Det finns enligt vår mening starka skäl som talar för att öppna möjligheterna till nyansering även inom mervärdeskatteområdet, dels genom att införa regeln om hälfteneftergift, dels i enlighet med utredningsförslaget genom regeln om eftergift med tre fjärdedelar på grund av räkenskapsfel.

I fråga om skattetillägg för oriktig uppgift i skattemål yrkar vi från reservanternas sida även här bifall lill moiionen 1869, som bygger på utredningens förslag. Det väsentligaste skälet för att även här följa utredningens förslag är att del för den skaitskyldige måste framstå som obegripligt och oräilvisl all han påförs skattetillägg trots att hans besvär inte har prövats i sak.

Med det sagda yrkar jag bifall till den reservation som vi socialdemokrater har fogat lill ulskoitsbeiänkandet.

KARIN AHRLAND (fp):

Herr lalman! Jag vill tacka för att minoritetens talesman upptäckte atl jag var en kvinna.

Jag skall be att fö börja med alt yrka bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande nr 50. Den proposition som behandlas i betänkandet innehåller etl slorl antal förslag beträffande del administrativa sanklionssyslemel på skatte- och avgiftsområdet. På vanlig svenska skulle man kunna säga: straffavgifter när folk deklarerar fel av rent slarv. Jag skall kort beröra några av punkterna.

Punkt ett gäller nivån för procentsatsen för skattetillägg. I den frågan är vi eniga i utskottet om alt skattetilläggsutredningen även efter dagens beslut skall kunna pröva sanktionssystemet i dess helhet. Därmed har vi alla erkänt atl del finns behov av en ändring. 50 96 eller 25 96 i straffavgift för slarv, som också många remissinstanser nämnt, är sä högt räknat att det i många fall inte står i rimlig proportion till felet eller försummelsen. Det är därför alldeles riktigt, som det sägs i motionen 1869,att den föreslagna sänkningen är relativt obetydlig. Men jag tror faktiskt inte att reservanterna skulle ha tillstyrkt en slörre sänkning heller.

Men enligt majoriteten är del väsentligt alt man, när man har upptäckt atl någonting i eu gällande syslem slår orimligt hårt, gör någonting för att ändra på det. Del gör man enklast genom att sänka procentsatsen. Sedan kan man alltid tvista om hur mycket. Här måste subjektiva och politiska värderingar bli avgörande. Majoriteten anser att den sänkning till 40 och 20 96 som föreslås är väl avvägd, bl. a. därför alt den inte går för långt eller för lågt, hur man nu vill uttrycka det.

Jag skall sedan övergå till frågan om eftergift av skatte- och avgiftstillägg eller förseningsavgift.

Del är svårt att deklarera - det brukar även riksdagen erkänna. Vi gör alla vad vi kan för atl det inte skall vara så krångligt. Att vi inte alltid lyckas finns del många, både enkla och krångliga, förklaringar till, som jag inte skall gå in på. Men vi är också medvetna om att det i många fall skulle vara stötande att kräva t. ex. del skattetillägg som jag tidigare talat om av vissa skattskyldiga, som av olika skäl som i det allmänna rättsmedvetandet framstår som ursäktliga har deklarerat fel. Det är därför som vi har infört möjligheten atl i vissa fall efterge avgiften.

Nu vet vi också att den möjligheten inle har använts så ofta som riksdagen avsåg. Då måste lagtexten ändras föralt myndigheterna skall ändra sin praxis. Budgetministern föreslår etl tillägg till de tidigare bestämmelserna om ålder, sjukdom, m. m., nämligen alt eftergift även kan medges om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig - där är det f ö. ett tryckfel i utskottets betänkande - med hänsyn till den orikliga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet.

Departementschefen har på ett flertal ställen i propositionen motiverat sitt förslag. Jag kan naturligtvis läsa högt ur propositionen länge och väl, men skaiieutskoltels ledamöter har redan läst den. Jag skall inte la upp liden med all läsa någol. Jag skall bara understryka atl man enligt utskollsmajoriteten

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

159

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

bör sträva efter att göra bestämmelserna så enkla och lättillämpade som möjligt. Det tror inte vi atl de blir om man inför ett system med hälfteneftergift på halva skäl, som del heler i propositionen.

Olle Westberg i Hofors sade att ett antal remissinstanser hade tillstyrkt utredningsbetänkandet på denna punkt. Ja, men det finns också ett antal remissinstanser som inle har gjort det. Utredningen får stå för sin åsikt - det är rimligt att varje utredning gör del. Men nu är det riksdagen som skall fatta beslut om skattelagen, inte utredningen. Utredningar har man för att bereda förslag och ge olika myndigheter och organisationer tillfälle alt säga sitt -därmed inte sagt atl man kan följa alla organisationers yttranden över utredningar. I riksdagen skall vi ta ställning lill del förslag som kommeri form av en proposition. Vi har då funnit atl det förslag som budgetministern lämnat innebär ett gott steg på vägen.

Den tredje fråga som vi inte nått enighet om i betänkandet är semantisk. Den kan möjligen vara av intresse fören språkforskare. Har uttrycket "med stor sannolikhet", som används i propositionens lagtext, samma betydelse som ordet "normalt", som föreslås i motionen 1869?

Jag kan hålla med om alt ordet "normalt" är normalare än uttrycket "med stor sannolikhet", men just uttrycket "med stor sannolikhet" är nog normalare eller vanligare att använda i lagtext!

Hur som helst - i sak verkar det som om vi alla hade samma mening - det framgår av utskottets betänkande - och det tycker jag är det viktigaste.

Slutligen några ord om skattetilläggen för oriktiga uppgifter i skatleproces-sen. Reservanterna anser att det för den skattskyldige måste framstå som obegripligt och orättvist att han påförs skattetillägg, trots alt hans besvär inte har prövats. Men, herr talman, jag tycker nästan tvärtom. Det vore orättvist mot alla andra som påförs skattetillägg för slarv att den som slarvar dubbelt och dels lämnar orikliga uppgifter eller inga uppgifter alls, dels kommer för sent med sina besvär skall slippa betala tillägg.

160

OLLE WESTBERG i Hofors (s) kort genmäle:

Herr talman! För att del inte skall råda någon oklarhet om varför jag "upptäckte" atl Karin Ahrland är kvinna villjag säga atl det enbart berodde på att jag just då erinrade mig alt hennes namn stod på talarlistan.

Karin Ahrland frågar om vi skulle ha tillstyrkt en större sänkning av sanktionsnivån. På det vill jag svara att vi naturligtvis inte skulle ha godtagit en större sänkning. Vad som yrkas i motionen och från reservanternas sida är atl det för utredningen i dess fortsatta arbete skall stå öppel alt bedöma den frågan. Det står uttryckligen i utredningens delbetänkande alt frågan om skäligheten av avgifternas storlek återstår att pröva. Utskottsmajoriteten har också uttalat att det står öppet för utredningen att även i fortsättningen pröva den frågan. Som jag ser det är det emellertid nästan omöjligt för utredningen att behandla den. Enligt de beräkningar som utredningen gjort skall arbetet förhoppningsvis vara slutfört i början av nästa år, och det innebär att man inle så snart kan komma med förslag om en ändring av nivån - det är inte vettigt att göra på det viset.

Reglerna för eftergift är enligt utskottsmajoritetens bedömning väl avvägda, vilket också har framförts av Karin Ahrland. Vi tycker för vår del att utskottets förslag inte skulle ha motverkats om det hade utformats så att det stämt mer överens med vårt förslag om hälfteneftergift. Alt införa hälfteneftergift skulle innebära en bättre avvägning än att som föreslås här sänka eftergiften med 10 procentenheter- i så fall vore det bättre att gå ner till 25 96 i vissa fall.

Karin Ahrland säger vidare alt det inle är utredningen som skall fatta beslul i den här frågan. Men det har ju inte någon påstått. Vi har frän socialdemokratiskt häll väckt en partimotion som med undantag för vissa ändringar i stort sett bygger på utredningens förslag, och det är den motionen reservanterna har ställt sig bakom.

Sedan är det, som Karin Ahriand sä riktigt säger, riksdagen som skall fatta beslut i det här ärendet, och ingen har påstått någonting annat.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

KARIN AHRLAND (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag märker atl min erfarenhet från länsstyrelserna gör att jag måste gå in i debatten med yllerligare en replik.

Jag har tillbringat många är av milt liv med att sitta och undra över vad riksdagen menar med olika skälighetsbedömningar. Naturligtvis är det ämbetsmännens sak att läsa i förarbetena och på så säll sä småningom komma fram lill när det föreligger sådana skäl att en eftergift kan göras, men det arbetet är jobbigt nog för tjänstemännen. Förslaget som går ut på hälfteneftergift på halva skäl innebär att den stackars tjänstemannen först måste fundera över om det över huvud taget föreligger skäl för eftergift, och sedan bedöma hur stor eftergiften skall vara. Det är inle ett rationellt sätt att arbeta.

OLLE WESTBERG i Hofors (s) kort genmäle:

Herr talman! De allra flesta länsstyrelser och lokala skattemyndigheter tillstyrker förslaget om hälfteneftergift. Jag kan också nämna att Sveriges fögderitjänstemän också tillstyrker detta förslag, och de har ju haft att bedöma de här frågorna under alla är skallelilläggssystemet har funnits. Även den tillstyrker således förslaget utan några reservationer.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund tillstyrker också - den omfattas ju av de personer som i fortsättningen skall handlägga skatlelill-läggsfrågorna. En helt övervägande majoritet av de instanser som sysslat med hälfteneftergiften och som kommer att göra det har således tillstyrkt det socialdemokratiska förslaget. Jag kan därför, som jag sagt tidigare, inte begripa vem som styrt propositionsskrivningen och vem som styrt utskotlsmajorilelens ställningstagande i denna fråga.

KARIN AHRLAND (fp) kort genmäle:

Herr talman! De får nu andra möjligheter alt se efter närde i stället kan göra heleftergift.

11 Riksdagens prolokoll / 977778:132-133

161

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

162

TAGE SUNDKVIST (c):

Herr talman! De tidigare talarna har belyst den här frågan så pass ingående all jag kan falla mig mycket kort. Jag vill dock göra några kommentarer. Jag gör del i egenskap av utredningsman -jag tillhörde den utredning som ofta har åberopats i de tidigare anförandena här.

Det administrativa sanktionssystemet pä skalle- och avgiftsområdel infördes 1971. Det ersatte det åtals- och domstolsförfarande som vi lidigare hade haft.

Om man ser på denna fråga rent historiskt kommer man underfund med atl det här administrativa sanklionssyslemel haft en god verkan, så lill vida alt man med detta system kunnat företa många fler rättelser och utmäta fler "bestraffningar" än tidigare, när alla ärenden skulle föras till åtal och domslolsförfarande.

Pä ell sådant här sanktionssystem ställs det myckel höga krav. Sanktionerna måste vara så hårda att de avhåller folk från skatteflykt och skattefusk. De måste vara så hårda all de verkligen blir en form av bestraffning. Å andra sidan får de inle vara så härda alt de blir alltför betungande om de drabbar en ärlig människa som på grund av okunnighet deklarerat fel eller som gjort sig skyldig till en ren felskrivning.

Detla är de svåra avvägningsproblem som man har atl la hänsyn till när man vill utforma ell sanktionssystem som blir något så när rättvist.

När riksdagen år 1971 fattade beslul om della sanktionssystem var riksdagen helt enig i alla detaljer. Trots att vi hade sagl till de myndigheter som skulle tillämpa systemet - i första hand de lokala skattemyndigheterna -atl de skulle starta med en mjuk tillämpning visade det sig snart nog att det blev en för hård "bestraffning". Detta gjorde all vi relativt snart tillsatte skatletilläggsutredningen,som fick i uppdrag att göra en total översyn av hela sanklionssyslemel.

Ulredningen hade inle mer än börjat förrän vi fick yllerligare direktiv, sedan riksdagen på skatleutskoiiels förslag hade beslutat atl utredningen med förtur skulle ta upp frågan om en uppmjukning av del gällande sysiemei.

Utredningen lade förra året fram ett delbetänkande som snabbi vann gehör. Betänkandet var inte mer än en månad gammalt förrän riksdagen fattade ell delbeslut som innebar halvering av skaitelilliiggen om vissa, helt klara förutsättningar förelåg. Det gällde fall som del gick lält atl precisera. Riksdagen fattade även detta beslut helt i enighet och utan atl utredningens betänkande ens hade remissbehandlats. Efter det har utredningens förslag remissbehandlals. Nu har vi atl ta ställning till en ny proposition. Fortfarande är det ett delförslag som vi tar ställning lill, och fortfarande är del fråga om att åstadkomma en uppmjukning av sanktionsbestämmelserna, vilket i och för sig tydligt framgått av den tidigare debatten och inle minst av vad Olle Westberg i Hofors anfört.

I stort sett går propositionen ul på vad ulredningen föreslagit. Men i en del fall har man gjort vissa avsteg. I viss mån har det också framgått all man kan använda två principer för all åstadkomma en läiinad av sanklionssyslemel.

Den ena principen skulle vara all man generellt sänker nivåerna på de sanktioner som utgår. Tidigare har utgått 50 96 vid full avgift och 25 96 när man tagit ul halvt tillägg. Man kan sänka den nivån. Del handlar då om en sänkning över hela linjen.

Som utredningen föreslagit kan man gå in för en hälfteneftergift. Man låter då den som skall döma ut skattetilläggen efter vissa kriterier -som man dock inte kan göra helt schabloniserade - bestämma alt de här skattetilläggen i stället bara skall utgå till hälften. 1 utredningen har vi förordat hälfteneftergiften, och av de tvä huvudprinciperna valde utredningen denna.

I propositionen har man vänt på delta och man väljer all gä den generella vägen och sänka procentsatserna med 40 resp. 20. Man avvisar alltså hälfteneftergiften.

Som utredningsman är det klart att jag skulle känna mig överkörd därför atl mina tankegångar i utredningen inle blivit hörsammade. Men det gör jag inte. Man kan naturligtvis tolka remissinstanserna som Olle Westberg gjort, men som jag ser det kan man också tolka dem på ett annal sätt, för remissinstansernas yttranden är ingalunda så entydiga som Olle Weslberg framhållit. Många av instanserna - framför allt de tillämpande, inte de dömande - har yttrat att det kommer atl bli mycket svårt atl tillämpa dessa bestämmelser. Detta i och för sig verifierat av att man lidigare inte kunnat klara en mjuk tillämpning som det första riksdagsbeslutet förutsatte. Det finns åtskilliga remissinstanser som sagt att man inte vill ha dessa bestämmelser därför att man inte kommer att klara av dem. Det är naturligt alt de remissinstanser som företräder deklaranterna i det här fallet varit ganska entydiga. Det kanjag hålla med om. De har hoppats all detta förslag skulle komma alt innebära bara lättnader, vilket hälfteneftergiften inte alldeles säkert gör, och det har vi även i utredningen framhållit.

I propositionen anser man alt det kan vara tveksamt att gå pä den linjen. Jag tycker att jag för min del kan acceptera det eftersom det finns så många tveksamheter, vilka i stor utsträckning bottnar i att man inle vill öppna gluggar för skaiteOykl och att man vill förhindra att den som bäst lägger ut sin text kan fö hälfteneftergift medan den foglige, som inte vågar protestera och som inte har möjligheter till det, för betala efter en högre taxa. Jag kan gå med på detla så myckel mer som jag själv fått bifall till min motion, där jag framför allt tryckte på atl ulredningen skall ha handlingsfrihet över hela linjen närdet gäller atl komma med förslag. Till skillnad mot vad Olle Westberg sade i ett replikskifte menar jag att det finns och bör finnas möjligheter för utredningen alt närmare analysera frågan om nivåns höjd. Jag är alldeles säker på att utredningen kommer att ta upp en seriös debatt på den punkien. Jag är alldeles säker på att det kan finnas möjligheter för utredningen att ytteriigare diskutera frågan om hälfteneftergift med ledning av de remissvar vi fött. Det handlingsutrymme alla dessa möjligheter ger har utredningen, och därför kan jag mycket väl som utredningsman konstatera att jag inte är värre överkörd än att jag med gott samvete kan yrka bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

163

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

Mom. I

Den som vill att kammaren

nr 50 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av

motsvarande del.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med överviigande ja besvarad. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

bifallerskatteutskottets hemställan i betänkandet Erik Wärnberg m. fl. i

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 138

Avstår - 2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den föua propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifallerskatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 50 mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i

motsvarande del.

Ja - 149

Nej - 137

Avslår - 2

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservalionen av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteulskottels hemställan i betänkandet

nr 50 mom. 4 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i

motsvarande del.

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Ändrade regler för skattetillägg m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 137

Avslår - 2

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i motsvarande del, och förklarades den förra proposilionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Olle Westberg i Hofors begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifallerskatteutskottets hemställan i betänkandet

nr 50 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Erik Wärnberg m. fl. i

motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Olle Westberg i Hofors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149

Nej - 137

Avstår - 2

Mom. 6-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

165

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Om förutsättningarna för fortsatt drift vid Basttjärns-gruvan i Ljusnarsbergs kommun

§ 9 Om förutsättningarna för fortsatt drift vid Basltjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för att besvara Ingemar Konradssons (s) den 14 april anmälda fråga, 1977/78:414, och anförde:

Herr talman! Ingemar Konradsson har frågat mig vilka bedömningar industridepartementet har gjort om förutsättningarna för fortsall drift i gruvan i Basttjärn eller en förlängning av brytningen i avvaktan på en utredning om de mellansvenska järnmalmsgruvornas framtid.

Vid Basttjärns gruva, som ägs av Fagersta, SKF och Sandvik, sysselsätts ca 65 man. Gruvan är således liten även i jämförelse med övriga järnmalmsgruvor i Mellansverige.

Gruvan har levererat malm till SKF och Fagersta AB för tillverkning av tackjärn. SKF har lagt ned sin tackjärnstillverkning, och enligt vad jag har erfarit har Fagersta AB beslutat att göra samma sak.

Gruvan har också levererat malm till Oxelösunds Jernverk. Verket ägs av Svenskt Stål AB, som i sin lur äger Dannemora gruva. Denna gruva, som producerar malm likartad med den som kommer från Basltjärnsgruvan, arbetar i dag med lågt kapacitetsutnyttjande. SSAB har därför funnit det ekonomiskt lönande att köpa malmen från Dannemora gruva.

Ägarna till Basltjärnsgruvan har därför bedömt det som utsiktslöst att fortsätta driften vid gruvan. Jag finner ingen anledning att ifrågasätta denna bedömning.

Enligt de uppgifter som Fagersta AB lämnat upphör driften den 4 maj och personalen friställs successivt, så att det i augusti återstår endast ett fåtal personer för övervakning och avveckling av gruvans tillgångar.

166

INGEMAR KONRADSSON (s)

Herr talman! Jag för naturiigtvis framföra ett tack försvaret på min fråga. Dock lär jag samtidigi konstatera att de anställda vid Basltjärnsgruvan inte kan känna någon tacksamhet över innehållet i svaret.

Jag har ställt den här frågan mol bakgrunden av att beslutet om nedläggning av Basltjärnsgruvan för en utomstående bedömare förefaller vara förhastat. Av tillgängliga uppgifter framgår att malmen räcker till 30 års fortsatt brytning i nuvarande takt. Stora investeringar har gjorts på senare år för en rationell produktion och en hygglig arbetsmiljö. Enligt uppgift skulle det vara fullt möjligl för Oxelösunds Jernverk att ta emot hela produktionen från Basltjärnsgruvan.

Så sent som för ett år sedan fanns det ingen, utom möjligen bolagsledningen, som kunde tänka sig att gruvan skulle behöva läggas ned. Men så kom beslut om inskränkning i skiftgången och i höstas förhandlingar om nedläggning. Med hänvisning till avsättningssvårigheter drevs frågan om en snabb avveckling mycket hårt i bolagsstyrelsen. Representanter för de antällda har uttalat att de upplevde förhandlingarna som meningslösa och beslutet som förutbestämt.

Bastljärns ägarintressen finns hos Fagersta, SKF och Sandvik. Åtminstone

två av ägarna har mycket fina koncernresultat för 1977 med hundratals miljoner i vinst. Man kan naturligtvis fråga sig hur industriministerns filosofi om företagens sociala ansvar fungerar i verkligheten.

Nu är det så all Bastljärns gruva ligger i Ljusnarsbergs kommun. Del är en kommun som drabbats mycket hårt av strukturrationaliseringar och före-lagsnedliiggningan Från att år 1960 ha haft omkring 10 000 invånare är kommunen nu nere i omkring 7 000. Det är en kritisk gräns då det gäller all upprälthålla den kommunala servicen, särskilt som medelåldern är mycket hög.

I den norra kommundelen,där Bastljärn är beläget, finns det nu snart ingen sysselsättning kvar. Av tidningarna för i dag framgår att det sista industriförelaget. Högfors gjuleri, varslar om nedläggning.

Från Örebro län har man uppvaktat industridepartementet med begäran om en frist på två år för Basltjärnsgruvan. Det finns starka motiv fören sådan begäran, eftersom investeringar och förberedelsearbeten vidtagits nere i gruvan för en mycket rationell upphämtning av malm för två års brytning. Del borde också vara en lagom frist för ytteriigare utredningar och bedömningar om stålverkens behov av malm och möjligheter till export i en bätire konjunktur.

Tyvärr har industridepartementet inte velat ta lag i den här frågan. Kommunstyrelsens ordförande i Ljusnarsberg väntar fortfarande på någon form av besked, positivt eller negativt, från industridepartementet.

Den allmänna opinionen i Örebro län är minst sagl upprörd över Bastljärnsgruvansöde. Fleraolika partiorganisationer hargjort uppmärksammade uttalanden till förmån för fortsatt drift i Basttjärn och en av länstidningarna harbetecknat nedläggningsbeslutet som ett "näringspolitiskt justitiemord".

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Om förutsättningarna för fortsatt drift vid Basltjärnsgruvan i Ljusnarsbergs kommun

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag är myckel väl medveten om den lokala reaktionen och reaktionen från länel i denna fråga.

På indusiridepariemenlel har vi noga gåll igenom förutsättningarna fören fortsatt drift. Den enda lösning som skulle kunna länkas vore all sialen skulle gå i förläiining om alt köpa gruvans produktion och alltså indirekt gå in som garant för en produktion som inte har någon marknad.

Vi har för del första inle de industripoliliska indsirumenlen lill vårt förfogande för all skapa en sådan förulsällning för gruvans fortsatta drift. För del andra är enbart lagersituationen i de ställiga gruvorna mycket allvarlig. Vi har malmlager i LKAB, som utgör en finansiellt sett myckel allvarlig belastning för del företaget och för Statsföreiag AB.

Därför har vi varii tvungna atl acceptera den bedömning som gruvans ägare hargjort. Vi häri dagens liige inga möjligheter atl med statliga medel gå in och påverka företagsledningens beslul.

167

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Om förutsättningarna för fortsatt drift vid Basttjärns-gruvan i Ljusnarsbergs kommun

INGEMAR KONRADSSON (s):

Herr lalman! Vi lär således konstatera all industriministern inle ifrågasätter bedömningen att det är ulsiklslösi all driva Basltjärnsgruvan, trots alt vi har malmtillgångar för 30 års fortsatt drift och trots all vi vet atl det är bara ett och ett halvt år sedan Dannemoragruvan var en exporlgruva och alt del naturligtvis inte är omöjligt att del ganska snart finns en marknad för export av malm av den kvalitet som finns i Basttjärn och Dannemora.

Del finns således ingen uthållighet och ingen vilja att la ett krafttag för den här gruvan och då speciellt för den här kommunen som är så hårt drabbad.

168

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill försäkra Ingemar Konradsson atl viljan finns alt försöka hitta en lösning på frågan. Den har lett till att vi med all tänkbar omsorg har studerat frågan och försökt hitta lösningar. Men riksdagen har inte anvisat medel för industripoliliska insatser av den karaktären, och det har inte heller förekommit några molioner som har anvisat någon väg.

Vi måste alltså acceptera det bittra faktum att vi nu har en mycket betydande och besvärande överskottssituaiion när det gäller järnmalm. Vi måsle böja oss för det faktum att vi inte har en marknad för denna gruvas produktion. Hur man i övrigt skall påverka situationen för de anställda är en fråga för arbetsmarknadspolitiken, och pä det området är vi ju beredda att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att den enskilda människan inte skall komma i kläm i denna situation.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:1950 av Hans Petersson i Röslånga 1977/78:1951 aw Lars Werner m.fl.

med anledning av proposilionen 1977/78:155 om exportkredilfinansiering, m. m.

1977/78:1952 av £-/-/c£"/j/iw 1977/78:1953 av Tyra Johansson m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror

1977/78:1954 av Olof Palme m.jl.

med anledning av propositionen 1977/78:180 om lån till Norriands Skogsägares Cellulosa AB

den 28 april

1977/78:168 av Torsten Sandberg (c) lill kommunikationsministern om kollektivtrafiken i Stockholms län:

1 december 1964 träffades den s. k. Hörjelöverenskommelsen om trafiken i Stockholms län. Därvid reglerades bl. a. tunnelbanans och pendeltågnätets utbyggnad. Uppgörelsen sträcker sig fram lill 1990. Under liden skulle emellertid förhandlingar tas upp om fullföljandet av överenskommelsen. Kapaciletstaket för pendellågtrafiken är i dag uppnådd. Pendeltågen kan nu bara utnyttja "luckor" mellan fjärrtågen i tidtabellerna, vilket kraftigt begränsat" deras kapacitet.

Bebyggelseutvecklingen i Stockholms län har skett så, att belastningen på pendeltågnätet blivit myckel stor, och Storstockholms Lokaltrafik (SL) har nu salt in extrabussar för att avlasta pendeltågen. Samtidigt är många av de äldre järnvägsstationerna i dag av en mindre lämplig utformning med hänsyn bl. a. till säkerhet och handikappanpassning. Överenskommelserom upprustning hardock inte kunnat träffas. Vissa länsövergripande frågor har också uppstått som är i behov av snara lösningar. Del gäller samordning med Södermanlands län vad gäller trafiken mot bl. a. Gnesla, Trosa och Vagnhärad saml förhållandena för pendlare mellan Stockholms och Uppsala län. Här är bl. a. taxefrågorna aktuella.

Statens järnvägar har av regeringen fåu i uppdrag att projektera dubbelspår på sträckan Älvsjö-Flemingsberg. Därigenom skulle stora fördelar uppnås för fiärrtrafiken, och pendeltågtrafiken kunde lösa stationsproblemen på sträckan. På senare tid har emellertid också diskuterats alt höja kapaciteten på pendeltågen genom att förlänga tågsiilten.

Trafiksituationen i Stockholm innebär i dag etl mycket stort miljöproblem. Bristande kapacitet på kollektivtrafiken innebär självfallet atl den miljöstörande biltrafiken ökar. Snara åtgärder krävs därför från siatens sida för att ånyo bidra med en helhetslösning på dessa problem.

Åberopande det anförda vill jag till kommunikationsministern ställa följande fråga:

Avser statsrådet att ta initiativ lill en ny "Hörjelöverenskommelse" avseende trafiken i Stockholms län med angränsande områden?

Anmälan av interpellation

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Meddelande om .frågor

§ 12 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 28 april

1977/78:440 av Göthe Knutson (m) till justitieministern om ålgärder för all hindra att intagna i kriminalvårdsanstalter bedriver narkotikahandel:

Den största narkotikahärvan någonsin i vårt land har just avslöjats av polisen. Enligt samstämmiga nyhelsuppgifler har det framkommit att bland andra en intern, som avtjänar straff vid en kriminalvårdsanstalt, varit en av huvudpersonerna i narkotikaverksamheten som omsatt enorma belopp.

Hur är det möjligt all en intern vid en kriminalvärdsanstalt, i det här fallet Hall, haft möjlighet atl utöva affärsverksamhet i stor skala med narkotika? Vilka åtgärder avser justitieministern vidta för atl förhindra alt interner bedriver narkotikahandel i och utanför anstalter?

1977/78:441 av Gustav Lorentzon (vpk) lill industriministern om framtidsutsikterna för Berol Kemi AB i Örnsköldsvik:

Enligt alarmerande uppgifter i lokalpressen i Ångermanland kommer investeringarna i del statsägda Berol Kemi i Domsjö, Örnsköldsvik, all stoppas, trots lidigare beslul, och förhandlingarna med MoDo om långsikligt avtal har avstannat. Självklart känner de 215 anställda vid Berol Kemi stor oro inför framliden. Redan år 1973 då Statsföretag övertog Berol Kemi av MoDo genom ett åitaårskonlrakt frågade sig de anställda om del var början lill slutet för fabriken i Örnsköldsvik saml när hela tillverkningen kommer all överflyilas lill Slenungsund.

Byiel av VD inom Berol Kemi och del lönsamhelsiänkande som numera hell präglar Siaislbreiags ledning bådar inte gon förde anställda i Örnsköldsvik. Oron för jobben är särskilt påtaglig bland de över 900 anställda vid MoDo:s sulfitfabrik i Alfredshem, där utlovade investeringar sedan lång lid hell har uleblivii.

Med anledning av del anförda önskar jag ställa följande fråga till industriministern:

Existerar det planer pä en nedläggning av Berol Kemi i Örnsköldsvik och vad är industriministerns uppfattning om företagels framlid?

Med stöd av del anförda vill jag lill justitieminislern framställa följande Nr 133

'S.'' Fredagen den

Vilka ålgärder ämnar regeringen vidta för att de redan gripna och de som 28 aoril 1978

kommer alt gripas, förhindras att för mycket lång lid kunna fortsätta sin för

fiera lusental ungdomar och familjer synnerligen förödande verksamhet med Meddelande om
narkoiikahandel? frågor

§ 13 På hemställan av tredje vice talmannen beslöt kammaren kl. 14.06 att ajournera sina förhandlingar till kl. 15.30, då de till dagens bordläggning anmälda utskottsbelänkandena väntades föreligga.

§ 14 Förhandlingarna återupptogs kl. 15.30 under ledning av andre vice talmannen.

§ 15 Anmäldes och bordlades Proposition

1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret m. m.

§ 16 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskottets betänkande

1977/78:39 med anledning av motioner om åtgärder mot barnpornografi m. m.

Finansutskottets betänkanden

1977/78:33 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser viss

del av budgetdepartementets verksamhetsområde 1977/78:34 med anledning av proposilionen 1977/78:125 med förslag om

tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såviu avser

statens allmänna fastighetsfond

Lagutskottets belänkanden

1977/78:25 med anledning av motion om indrivning av skadestånd på grund

av brott 1977/78:28 med anledning av motion om reglerna för skydd av kommunala

vapen

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1977/78:30 med anledning av motioner om vissa frågor rörande arbetsskadeförsäkring

1977/78:31 med anledning av motion om information rörande kostnaderna för sociala förmåner

Socialutskottets betänkanden

1977/78:28 med anledning av propositionen 1977/78:121 om ändring i lagen
(1970:943) om arbelstid m. m. i husligt arbeie 171

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Anmälan av interpellation

1977/78:29 med anledning av motion om användningen av smärtstillande

medel inom sjukvården 1977/78:30 med anledning av motion om inordnande av vissa hälsocenira i

samhällets hälso- och sjukvårdsorganisation

Jordbruksutskottets betänkanden

1977/78:22 med anledning av propositionen 1977/78:113 om särskilt stöd till

lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder jämte molioner 1977/78:23 med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för

fiskeripolitiken, m. m. jämte molioner 1977/78:24 med anledning av motion om brister i strålskyddet på rönfgen-

och radioterapiavdelningarna

Näringsutskoltets betänkande

1977/78:55 med anledning av motionerom näringspolitiken

Civiluiskottets betänkanden

1977/78:27 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller vissa anslag lill bostadsbyggande m. m. jämte molioner

1977/78:28 med anledning av propositionerna 1977/78:93 om riktlinjer för ansvarsfördelning inom bostadsförsörjningen m. m. och 1977/78:100 i vad avseranslag till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, m. m., jämte motioner

1977/78:29 med anledning av propositionen 1977/78:125 med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78 såvitt avser kommundepartementets verksamhetsområde jämte motion

§ 17 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits lill kammarkansliet

den 28 april

för en precisering av tilläggsdirektiv efter vilka ulredningen skall fortsätta sitt arbete.

Nya direktiv skulle enligt uppgift presenteras i minen av mars 1978. Utredningen har emellertid ännu inte fåll tilläggsdirektiv, vilket innebär avsevärd försening av utredningens arbeie. Detta är anmärkningsvärt inle minsl mot bakgrund av att när utredningen tillsailes den 25 september 1975 uttalades förhoppning om att utredningen skulle arbeta snabbi,

I en interpellationsdebalt den 13 november 1975 uttalades farhågor - från bl, a, borgeriiga riksdagsledamöter - all direktiven inte var tillräckligt långtgående för att en allsidig och förutsättningslös utredning skulle kunna genomföras, och det framfördes även kritik över atl utredningen tillsatts alltför sent.

Mot denna bakgrund vill jag till utbildningsministern ställa följande frågor:

Vad är anledningen till förseningen av tilläggsdirektiven till studiestödsutredningen?

Anser utbildningsministern att frågan om etl förslag belräffande studiestödets utformning fortfarande är angelägen och att det därför är viktigt atl utredningen utan ytterligare dröjsmål kan återuppta sill arbete?

När kan tilläggsdirektiven förväntas, och kommer dessa liksom tidigare direktiv att ha en inriktning som innebär att social och geografisk snedrekrytering till såväl gymnasieskolan som eftergymnasiala studier undviks?

Nr 133

Fredagen den 28 april 1978

Anmälan av interpellation