Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller härmed om tjänstledighet från riksdagsuppdraget under tiden den 1-31 maj för fullgörande av andra arbetsuppgifter. Slockholm den 14 april 1978 Per Stjernström

Till riksdagens kammare

Undertecknad anhåller om ledighet från riksdagsarbetet undertiden den 1 maj-den 3 juni (vårsessionens slut) för fullgörande av offentligt uppdrag (ordförande i jämställdhetskommittén). Stockholm den 14 april 1978 Karin Andersson

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Talmannen anmälde att följande ersättare skulle inträda i stället för resp. ledamöter under deras ledighet från riksdagsmannauppdragen, nämligen Lars Weinchall (c) för Börje Hörnlund, Anita Brorsson (c) för Per Stjernström och Mail Modlgli (c) för Karin Andersson.

Nr 122 ■

Tisdagen den 18 april 1978

Om normer för beräkning av godtagbart värmeeffektbehov 1 småhus

detta sammanträde, som planenligt tar sin början kl. 09.00, lämnas interpel-lations- och frågesvar.

§ 4 Om normer för beräkning av godtagbart värmeeffektbehov i småhus

Bostadsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Arne Franssons (c) den 3 april anmälda fråga, 1977/78:379, och anförde:

Herr talman! Arne Fransson har frågat mig om jag vill redogöra för de bestämmelser som gäller och som byggnadsnämnderna har att tillämpa vid deras ställningstagande till ett godtagbart värmeeffektbehov.

De nya bestämmelserna i 44 a § byggnadsstadgan om värmehushållning i byggnader trädde i kraft den I januari 1976. Hus byggda enligt dessa bestämmelser kommer inte atl förbruka mer än drygt hälften av den energi som förbrukas i byggnader som utförts i enlighet med tidigare gällande normer.

Enligl tillämpningsföreskrifterna i Svensk byggnorm avsnitt 11:123 har byggnadsnämnden rätt atl av den som söker byggnadslov kräva sådana handlingar om bl. a. energihushållning som fordras för att nämnden skall kunna förvissa sig om att företaget i dess helhet överensstämmer med gällande bestämmelser. I det avsnitt som berörs i frågan - avsnitt 11:126 -anges närmare vilka handlingar och uppgifter som byggnadsnämnden kan kräva. Naluriigtvis skall byggnadsnämnden inte kräva mera uppgifter än som behövs för prövningen.

Byggnadsnämndernas krav på uppgifter om energihushållning har enligt Arne Fransson medfört att småhusbyggare fåu göra komplicerade beräkningar av värmeeffektbehovet.

Uppgifter om värmeeffektbehovet används primärt för dimensionering av värmeinstallationerna och med syftet au få ett bra inneklimat och en god energihushållning. Enkla tumregler, som exempelvis att dimensionera radiatorerna enbart efter fönsterbredden, leder ofta till felaktiga resultat. Uppgifterom värmeeffektbehovet brukar tas fram vid en normal projektering av en byggnad.

Jag anser det vara rimligt att byggnadsnämnden kan kräva in uppgifter om värmeeffektbehovet vid ansökan om ombyggnadslov, där så behövs för kontroll av inomhustemperatur och energihushållning. Som jag nyss sade, skall byggnadsnämnderna naluriigtvis inte kräva in andra uppgifter än dem som erfordras för kontrollen.

effeklbehovet fordras komplicerade uträkningar, och kontakt måste tas med Nr 122

SMHI i Norrköping för att erhålla uppgifter om dimensionerande marktem- -r-. , ,

peratur och antalet snödagar på orten i fråga. Byggnadsnämnderna har dock ,r, .. ,„.,„

inga fastställda normer att bedöma dessa uppgifter mot. Konkreta siffer-____

värden saknas alltså för bedömningen av vad som är ell godtagbart .

Om normer for
värmeeffektbehov. . ••; . .

beräkning av god-
Samma resultat sett urenergihushållningssynpunkt skulle kunna erhållas, , , ..

tagbart varmeef-
om t.ex. husets isoleringsförmåga fick användas som beräkningsgrund. r i.u u °u

Denna beräkningsgrund skulle vara betydligt lättare att utgå från men ändå

ge samma resultat.

Det är angeläget och viktigt att åtgärder vidtas för att förenkla handläggningen och därmed minska byråkratin. Jag utgår ifrån att bostadsministern med uppmärksamhet följer utvecklingen och vidtar nödvändiga åtgärder. Det är dock samtidigt självklart att samhället skall ha möjlighet att ställa berättigade krav på en god energihushållning i de byggnader som uppförs.

Jag noterar också med tillfredsställelse bosiadsminisierns besked att byggnadsnämnderna inte skall kräva in mer uppgifter än vad som behövs för den här aktuella prövningen. Kan jag möjligen tolka bosiadsminisierns svar på det sättet att beräkningar av nämnt slag i stort sett endast behöver göras för större anläggningar eller för extrema bosladshuslösningar när det gäller s. k. enslyckshus? Jag utgår från att bostadsministerns uttalande att endast de för kontrollen nödvändiga uppgifterna skall tagas in skall bli vägledande för kommunernas fortsatta handläggning av dessa frågor och att förutsättningar därmed skall skapas fören större enhetlighet i deras prövning.

Bosladsministern ELVY OLSSON:

Herr lalman! Som jag sade skall det naturligtvis inte tas in mera uppgifter än vad som är nödvändigt, men å andra sidan är, såvitt jag förstår, både Arne Fransson och jag besjälade av ambitionen att spara energi. Jag besvarade i går från denna talarstol en fråga om energihushållningen. Del framhölls då atl det förekommer för litet av kontroll och åtgärder på detta område och att man många gånger inte uppfyller föresatserna när det gäller energisparandet. Del är dock, som jag framhållit, angeläget att vi följer dessa frågor och skapar regler .som gör alt man på ett enkelt sätt kan uppnå de uppsatta målen.

Jag är också medveten om alt handläggningen kan skifta någol i olika byggnadsnämnder. Det kan finnas flera orsaker till det, men jag vill försäkra att jag naturligtvis inte vill ha ett byråkratiskt och krångligt system utan ett system som kan leda till goda resultat.

ARNE FRANSSON (c):

Herr talman! Jag delar naturligtvis bostadsministerns synpunkt på nödvändigheten av atl spara energi. I del avseendet har vi absolut inga delade meningar.

Bosladsministern nämnde också i sitt kompletterande svar att hennes
ambition är all man på eit enkelt sätt skall uppnå de uppställda målen. Det vill
jag verkligen understryka. Men jag tycker personligen, efter att ha tagit del av 159

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om ytterligare statsbidrag för information och rådgivning på energisparområdel

de komplicerade uträkningar som fordras, att det inte är särskilt enkelt att klara detta. Därför hoppas jag verkligen all bosladsministern följer utvecklingen och, som jag berörde inledningsvis, vidtar de nödvändiga åtgärderna. Jag är övertygad om att man kan nå exakt samma resultat, om man vidtar sådana förändringar att man kan förenkla materialet, som givelvis skall ställas till byggnadsnämndernas förfogande fören riktig prövning, så att man på det sättet kan uppnå bästa möjliga energihushållning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om ytterligare statsbidrag för information och rådgivning på energisparområdet

Bostadsministern ELVY OLSSON erhöll ordet för att besvara Kun Hugossons (s) den 6 april anmälda fråga, 1977/78:390, och anförde:

Herr lalman! Kurt Hugosson har frågat mig om jag anser det tillfredsställande att vissa kommuner erhållit statsbidrag för information och rådgivning inom energisparområdet, medan andra, som kanske förberett sådan verksamhet grundligare, icke fått statsbidrag. Kurt Hugosson har också frågat mig om regeringen i efterhand avser all bevilja bidrag lill kommuner som avstod från att söka statsbidrag för dylik verksamhet.

Samtliga kommuner som ansökte om det särskilda statsbidraget för information och rådgivning inom energisparområdet för budgetåret 1977/78 fick sådant bidrag. Totalt rörde det sig om 179 kommuner. Jag anser det beklagligt atl inte alla kommuner utnyttjade möjligheten att ansöka om medel.

Regeringen avser icke alt i efterhand bevilja statsbidrag till kommuner som avstod från aU söka bidrag av det angivna anslaget för 1977/78.

I proposilionen 1977/78:76 föreslås ett statsbidrag på 60 milj. kr. för kommunernas energisparverksamhet i befintlig bebyggelse. Jag utgår ifrån att alla kommuner denna gång skall utnyttja möjligheten till särskilt statsbidrag för information och rådgivning i energisparfrågor.

160

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag tackar bostadsministern Elvy Olsson för svaret på mina två frågor. Bakgrunden till dessa är atl riksdagen med utgångspunkt i regeringens proposition 1976/77:107 beviljade 15 milj. kr. för bidrag till kommunerna för information och rådgivning på energisparområdet.

Den 16 juni 1977 utgick från bostadsdepartementet en skrivelse till landets kommuner, där man upplyste om de här möjligheterna och uppmanade kommunerna att söka bidrag för verksamhet som avsågs bedrivas under andra halvåret 1977.

Skrivelsen gick som sagt ut den 16 juni, omedelbart före sommaren, och kunde handläggas i kommunstyrelser och nämnder i stort sett tidigast i augusti månad. Många kommuner, 179, sökte bidrag, men ett stort antal

kommuner avstod, därför att de menade att det var alldeles förkort tid föratt planera och lämna en effektiv information.

Jag lycker alt svaret som jag nu får är undanglidande och vilseledande. Bostadsministern säger att bidraget gällde verksamheten under budgetåret 1977/78. Hade det varit fallet, skulle säkert samtliga kommuner ha sökt. Men det stod i skrivelsen från bostadsdepartementet att informationen skulle lämnas under andra halvåret 1977.

Det har visat sig att de kommuner som då sökte bidrag ulan att ha planerat sådan här verksamhei inte har kunnat klara denna information under hösten

1977, utan de har i efterhand fått rätt att utnyttja medlen under första halvåret

1978. Vissa kommuner, som inte ansökt om statsbidrag, har planerat och
bedrivit informationsverksamhet under den här tiden, men de för inte
statsbidrag. Det är kanske de kommuner som bäst har förberett verksamhe
ten. Det är detta som är bakgrunden, fru bostadsminister, till min fråga.

Eftersom jag vet att 15 miljoner har beviljats av riksdagen och att 11 miljoner har delats ul till de 179 kommuner som sökte, tycker jag att från rättvisesynpunkt mycket talar för att de 4 miljoner som finns kvar av detta anslag i efterhand kunde ha delats ut till de kommuner som ville bedriva en seriös informationsverksamhet. Jag upprepar: Anser inte bostadsministern att man skall behandla alla kommuner lika? Man gör inte det i och med att de kommuner som beviljats statsbidrag har fött rätten att föra över det beviljade bidraget till 1978. Denna möjlighet förespeglades inte kommunerna, då de hade all la ställning till frågan om alt söka statsbidrag.

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om ytterligare statsbidrag för Information och rådgivning på energisparområdet

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr talman! Del är riktigt atl vi skickade ut blanketten den 16 juni och atl svar skulle vara inne den 30 september. Dessutom hade detta anmälts och diskuterats i proposilionen, så jag utgår från att man i de flesta kommuner visste om det litet tidigare än när man fick blanketten i sin hand.

Vi är på bostadsdepartementet förvånade över atl inte alla kommuner sökte. Jag har träffat personer i kommuner, t.ex. kommunstyrelseordförande, som säger att man inte visste om att man hade fött en sådan här blankett. Det hör också till historien att jag verkligen försökte få fram en blankett som är enkel att fylla i, så att ingen skulle behöva klaga på det. Men kanske var den litet för enkel, så den kom bort.

Jag beklagar naluriigtvis att blanketten skickades ut när kommunerna har sommaruppehåll i sitt arbete. Del kan ju ha bidragit till att ansökningarna inte skickades in. Men sista dagen var ändå den 30 september. F. ö. kunde kommunerna också lämna in preliminär ansökan och komma in med handlingarna efteråt.

Det är naturtigtvis beklagligt att många har försuttit möjligheten att utnyttja bidraget, och jag hoppas nu att alla inför nästa budgetår verkligen kommer att söka. Det var väl också så, att vissa inte kunde hinna söka, och vi har sett litet mellan fingrarna med att man har dragit över tiden något. Avsikten var ju att man skulle göra det här under hösten.

11 Riksdagens protokoll 1977/78:120-122

161

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om ytterligare statsbidrag för information och rådgivning på energisparområdet

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Jag beklagar också, fru bostadsminister, att inte alla kommuner sökte. Men jag är inte förvånad över att de inte gjorde del, eftersom de ville göra en seriös planering för den här informationen. Man ville få största möjliga nytta av dessa medel, och man bedömde det som omöjligt att klara det på den här korta tiden. Del stod ju uppenbariigen i anvisningarna atl pengarna skulle användas under hösten 1977. Det är alltså de kommuner som förberett och driver denna verksamhet nu 1978 utan statsbidrag som drabbas. Det är det jag lycker är så stötande. Den erfarenhet jag har från bl. a. energisparkommittén, där vi har mött detta problem i kommunerna, är att om man skall bedriva informationsverksamhet på ett effektivt säll, så tar det ganska lång tid att planera informationskampanjen.

Jag har sett på blanketten och vet att den inte är svår att fy Ila i. Del var inle det det hängde på, det var inte därför kommunerna inte sökte, ulan del var för att man ville genomföra kampanjen på ett effektivt och bra sätt.

Nu säger bostadsministern i svaret att i proposition nr 76 föreslås ett statsbidrag på 60 milj. kr. för kommunernas energisparverksamhet i fortsättningen. Bostadsministern säger vidare att hon utgår från att alla kommuner denna gång skall söka. Jag utgår också, fru bostadsminister, från att vi nu för en effektiv handläggning inom bostadsdepartementet, så att inte samma situation upprepas med dessa medel som den som inträffade förra gången när vi beviljade pengar för information om energisparande.

Detta är nämligen en utomordentligt viktig informationsverksamhet som kommunerna kan bedriva - det tror jag bostadsministern och jag är överens om - och det är därför jag tycker det är angeläget att statsbidraget kan utnyttjas så effektivt som möjligt.

Bostadsministern ELVY OLSSON:

Herr lalman! Regeringen var mycket angelägen om att informationen till kommuninvånarna skulle ske tidigt. Det var därför vi bestämde oss för första halvåret av budgetåret. Sedan har några som inte klarat delta fått dra över.

Jag förstår inte vad det var som klickade i handläggningen på bostadsdepartementet när kommunema hade så lång tid på sig för att ansöka. Vi godkände också preliminära ansökningar och lät kommunerna komma in med definitiva senare.

Jag måste säga att det inte kan bero på bostadsdepartementet atl t. ex. en kommunstyrelseordförande säger: Det här har vi aldrig hört talas om. Man hade ju så lång tid på sig att söka det här bidraget.

irritation är att man i efterhand har tillåtit kommuner att använda pengarna 1978.

I de anvisningar som meddelades i brevetden 16 september stod att medlen skall användas under hösten 1977, första hälften av budgetåret 1977/78. Och del var kommuner som avstod från atl söka dessa statsbidrag därför att de bedömde det som orealistiskt att fö till stånd en seriös information på den korta tid som förelåg.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen 1 Horn-dal

§ 6 Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Horndal

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för atl besvara Lars-Ove Hagbergs (vpk) den 30 mars anmälda fråga, 1977/78:372, och anförde:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har frågat mig om jag är beredd att med utgångspunkt i min tidigare redovisade syn på företagens ansvar för sysselsättningen gripa in och utkräva samhällsansvar av Boxholms AB, så att jobben inte försvinner i Homdal.

Jag har nyligen här i kammaren redovisat min syn på handelsstålsindu-strins framtidsutsikter. En nödvändig förutsättning fören på sikt internationellt konkurrenskraftig svensk handelsstålsindustri är att branschen anpassas efter de rådande och förväntade förutsättningarna. Bildandet av SSAB - Svenskt Stål AB - var ett viktigt steg i denna riktning.

När det gäller de mindre handelsstålsverken har jag - som tidigare redovisats - utsett en särskild opartisk ordförande atl leda diskussionerna mellan företagen i branschen.

Vad beträffar sysselsättningen på de berörda orterna, däribland Horndal, har samhället och företagen att medverka till att oundvikliga sysselsättningsförändringar inte medför oacceptabla konsekvenser förde anställda och atl de berörda orternas överlevnad inte äventyras.

Jag vill i detta sammanhang peka på de arbetsmarknadspolitiska stöd företagen kan erhålla i samband med att de uppskjuter uppsägningar. Vidare har vissa länsstyrelser fått i uppdrag att bilda särskilda samverkansgrupper, som skall medverka till att nya sysselsättningstillfällen skapas på de orter som drabbas av inskränkningar inom stålindustrin.

Sedan en tid tillbaka finns en sådan arbetsgrupp i Kopparbergs län. För att underiätla samverkansgruppernas arbete har särskilda medel beviljats för ändamålet. Kopparbergs län har fått omkring 700 000 kr. till siu förfogande.

I vilken grad företaget kan upprätthålla nuvarande sysselsättning i Horndal är ännu för tidigt att säga. Jag vill emellertid framhålla att arbetet med att finna alternativ sysselsättning i Horndal pågår inom samverkansgruppen. Dessa ansträngningar får inte underskattas.

Det är givetvis min förhoppning att sysselsättningen i Horndal i all möjlig utsträckning skall kunna räddas. Jag kommer för min del att i positiv anda

163

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om åtgärder för att bevara sysselsättningen i Horn-dal

pröva alla seriösa uppslag om alternativ sysselsättning i Homdal. Ett par konkreta förslag till sysselsättningsskapande projekt i Horndal har vidarebefordrats till industridepartementet. Del är ännu för tidigt att ha en uppfattning om graden av realism i dessa förslag.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Läget i Horndal är allvarligt. Den 6 april, när vi behandlade handelsstålspolitiken här i riksdagen, varslade Boxholm AB om att en del av de anställda skulle få sluta den I oktober i år och resterande delen den 1 maj 1979. Med den nuvarande företagspolitiken där är realiteten den att järnframställningen skall upphöra, och det är en allvarlig situation.

Befolkningen i Horndal är enig - det är ett tvärpolitiskt ställningstagande, och riksdagsmännen från orten har också ställt upp på att inga beslut skall fattas om nedläggningar förrän Arne Geijers utredning är klar. En annan sak som hela bygden ställer upp på är att del skall finnas ersättningsjobb innan de nuvarande jobben försvinner. Detta ställer man gentemot det uttalande som regeringen och industriministern har gjort om företagens ansvar mot människor och bygder. Därför är industriministerns svar på min fråga i den här delen inte särskilt tillfredsställande med tanke på företagets nuvarande agerande. Industriministerns svar på min fråga om hur industriministern avser alt utkräva samhällsansvar av företaget är inte heller tillfredsställande. Efter vad jag kan förstå är det i stort sett bara en förhoppning som industriministern uttrycker, atl man skall kunna rädda sysselsättningen i Horndal. Något krav på företaget att fortsätta driften tills man har den fullständiga planen klar kan jag över huvud taget inte finna i svaret, utan det är som sagt bara en from förhoppning.

Då inställer sig frågan: Vore det inte möjligl för regeringen, som ju på andra områden är väldigt snabb att fatta beslut och förelägga dem för riksdagen, att även i det här fallet - allra helst som man har tillsatt en utredning om de mindre handelsstålverken - att kanske t. o. m. i lag föreskriva att industrier inte får varsla och besluta om nedläggning förrän man åstadkommit en samlad lösning? Eller är det så alt regeringen i det här fallet är helt handlingsförlamad och icke kan göra något annat än hysa en from förhoppning att företagarna på orten skall driva verksamheten vidare eller att det eventuellt skall komma fram andra arbetstillfällen, som vi här i dag inte ser skymten av och ingen i Horndal heller kan se skymlen av?

möjligt att lagstifta mot svårigheter av det här slaget. Man måste i stället gå fram med konstruktiva positiva ålgärder.

Arne Geijers utredning arbetar för fullt när det gäller de mindre handelsstålverkens situation. Han har bedrivit arbetet med all önskvärd skyndsamhet och målmedvetenhet. Resultaten av den utredningen kommer inte att dröja alltför länge. Jag vill inte här i dag föregripa utredningsresultatet genom att ge mig in på någon värdering av företaget i Horndal eller några andra handelsstålverk och deras möjligheter att på något sätt leva vidare och utvecklas inom den ram som vi angelt för stålindustrin i det här landet.

Problemen löser man alltså inte, Lars-Ove Hagberg, genom att kräva lagstiftning påett orealistiskt sätt utan genom att uppbjuda alla krafter föratt komma till rätta med svårigheterna.

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om åtgärder för alt bevara sysselsättningen i Horn-dal

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag säger först som sist att problemen löser man inle genom någon vanhävdslag eller lag mot varsel utan med ny stålpolitik och näringspolitik och med en industripolitik som ger nya jobb. Men industriministern och vårt parti har helt skilda uppfattningar om hur del skall ske.

Vad det gäller här är att i en konkret situation - när företagen inte visar det ansvar som industriministern i uttalanden har krävt av dem - gör industriministern och den övriga regeringen ingenting. Då är det inte fråga om avsättning, utan det är fråga om ett socialt ansvar, såvitt jag kan förstå. Dessutom föreligger i dag den situationen att Arne Geijer befinner sig miu uppe i ett utredningsarbete, och min fråga syftar inte längre än så: Skall Horndal vara med i detta samlade utredningsarbete eller inte? Skall redan nu uppsägningar beslutas och verkställas, så att de anställda är ute ur spelet när sedan Arne Geijer lägger fram sitt resultat? Det kan ju bli följden av det beslut som Boxholm redan har fattat!

Sedan andas industriministerns uttalanden en viss ovilja mot att göra någonting. Han hänvisar helt enkelt till avsättningssvårigheter och hela den problemaliken. Men företagen borde väl egentligen litet tidigare ha analyserat detta, och de får väl bära sitt ansvar som de har i dag. Jag vill bara erinra industriministern om att när andra branscher varit i kris och behövt pengar har det gått lätt att fö fram snabba besked. Men del här är som sagt inte skogsnäringen.

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Om ålgärder för att bevara sysselsättningen i Horn-dal

ut. Men det kan självfallet inte uteslutas att det även inom den sektorn måste ske vissa strukturella förändringar.

Vi kan inte ingripa i enskilda företag och i deras dispositioner. De har att följa de lagar och förordningar som riksdagen har stiftat. Menar Lars-Ove Hagberg att vi skulle gå utöver den lagstiftning som finns och direkt ingripa i enskilda företags dispositioner? Jag vill betona att det i så fall är en orealistisk tanke. Här har vi att med en konstruktiv näringspolitik skapa förutsättningar för en tillväxt i näringslivet och se till att sysselsättningen och tillgången till arbetstillfällen upprätthålls. Det innefattar självfallet också situationen i det här sammanhanget.

Den Geijerska utredningen bör nu få arbeta, och diskussionen om de mindre handelsstålverkens framlid och de strukturella förändringar som sker där bör vi kanske kunna ta när den utredningens förslag ligger klart, så att vi har ett skapligt underiag au utgå ifrån i den här debatten.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! Det är så dags att diskutera Horndal i det sammanhanget när Geijers utredning ligger på bordet! Då kanske åtgärder redan är vidtagna, så att det är nästan ogörligt att rädda det som kanske räddas kan i Horndal. Det är från den utgångspunkten man verkligen kräver att regeringen vidtar sådana åtgärder att det finns möjigheter att fatta ett beslut på allsidiga grunder om de mindre handelsstålverken.

Det här är ett konkret fall, där det gäller att rädda sysselsättningen, och det måsle naturligtvis sättas in i ett större perspektiv. Men när det gäller att rädda just det här företaget kan regeringen inte gå in i företaget - det finns ingen lag som gör det möjligt. Därför ställer jag frågan: Borde inte regeringen ha en sådan lag i sin hand? Borde inte regeringen lägga fram förslag till en lagstiftning som hindrar företag att på ett så katastrofalt sätt försämra sysselsättningen på en ort? Har inte regeringen viljan att få till stånd en vanhävdslag på detta område?

Syftningen på skogsnäringen tycker jag industriministern borde förstå. Där har man ropat på pengar, och de pengarna skall tydligen tas fram.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1977/78:152 till trafikutskottet

1977/78:154 till jordbruksutskottet

1977/78:1906 till kulturutskottet Nr 122

1977/78:1907 till arbetsmarknadsutskottet Tisdagen den

18 april 1978
§ 9 Anmäldes och bordlades ____________

Propositioner

1977/78:180 om lån till Norrlands Skogsägares Cellulosa AB

1977/78:181 om ny taxeringsorganisation i första instans, m. m.

vii 10 Anmäldes och bordlades

Motioner

1977/78:1908 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:114 om etl centralt organ för informationsförsörjning, m. m.

1977/78:1909 av Anna Eliasson 1977/78:1910 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg 1977/78:1911 av Gunnel Jonäng och Rolf Örjes 1977/78:1912 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1913 av Ingrid Sundberg m.fl. 1977/78:1914 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:135 om riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete m. m.

1977/78:1915 av Wiggo Komstedt och Sven-Olof Träff 1977/78:1916 av Sven Mellqvist m.fl. 1977/78:1917 av Sven-Olof Träff 1977/78:1918 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:137 om vissa yrkestrafikfrågor m. m.

\911/1?,:\9\9 ay Rolf Sellgren

med anledning av propositionen 1977/78:141 om kompeiensprov för jägare

1977/78:1920 av Bernt Ekinge 1977/78:1921 av Bengt Gustavsson m.fl. 1977/78:1922 av Per-Olof Strindberg och Lars Schötl 1977/78:1923 av Even Svensson m.fl. 1977/78:1924 av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:159 om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

1977/78:1925 av Claes Elmstedt m.fl. 1977/78:1926 av Olof Palme m.fl. 1977/78:1927 av Lars Werner m.fl.

167

Nr 122 med anledning av propositionen 1977/78:164 om ålgärder mot ungdomsår-

Tisdagen den betslöshet

18 april 1978

_____________ 1977/78:1928 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

1977/78:1929 av Olof Palme m.fl.

1977/78:1930 av David Wirmark och Holger Bergqvist

med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesaken lönsparande

1977/78:1931 av Carl-Wilhelm Lothigius och Joakim Ollen med anledning av proposilionen 1977/78:167 om inrättande av en delegation för samordning av havsresursverksamhelen

1977/78:1932 av Lars Werner m.fl.

med anledning av propositionen 1977/78:169 om fortsall valulareglering m. m.

1977/78:1933 av Eivor Marklund och Lars-Ove Hagberg med anledning av proposilionen 1977/78:172 om regionalpolitiskt stöd lill förelag inom gruvindustrin m. m.

§ 11 Anmäldes och bordlades Konstitutionsutskotlets betänkande

1977/78:36 med anledning av propositionen 1977/78:71 om kvinnlig tronföljd jämte motioner

Justitieutskottets betänkanden

1977/78:31 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt gäller anslag

till kriminalvården jämte moiioner 1977/78:33 med anledning av motion om ökat lekmannainflytande vid

allmän domstol

Lagutskotlels betänkande

1977/78:17 med anledning av moiion om ersättning åt yrkesfiskare vid katastrofer i samband med oljeborrning

Socialutskottets betänkande

1977/78:27 med anledning av motioner om vissa medicinska specialiteter m. m.

Näringsutskottets belänkande

1977/78:51 med anledning av motioner om krigsmalerielindustrin

168

§ 12 Anmälan av interpellation

Anmäldes och bordlades följande interpellation som ingivits till kammarkansliet

den 17 apnl

1977/78:165 av Lars-Ingvar Sörenson (s) till jordbruksministern om industriutsläppen i Stenungsund:

Inom ramen förden industriella strukturomvandlingen vid västkusten har det på kort tid vuxit fram ett helt nytt industrisamhälle i Stenungsund. Här har på ett begränsat område koncentrerats ett i stort sett enhetligt processlek-niskt industrikomplex uppbyggt främst kring företagen Esso Chemical AB, Unifos Kemi AB, KemaNord AB och Berol Kemi AB. 75 96 av landets inom petrokemisk industri investerade kapital återfinns här tillsammans med 60 96 av det totala antalet sysselsatta i branschen. Samtliga dessa företag arbetar med ämneskomplexa industriprocesser, vilket innebär betydande svårigheter vid mätning och kontroll i samband med utsläpp.

En stor del av de ämnen somsläppsut är i sig själva okända, vilket visaratt produktutveckling och forskning beträffande miljöskydd inte står i rimlig proportion till varandra. Det råder en allmän enighet bland forskare och övervakande myndigheter om att tillsynen över miljöfarlig verksamhet inte fungerar tillfredsställande. I detta avseende har de berörda industrierna i Stenungsund kommit att utgöra ett belysande exempel, vilket inrymmer svårlösta miljöproblem med höggradiga risker för miljö och människor i regionen. Hur kommer detta samhälle att te sig om 10 eller 20 år? Har inte Rönnskärssituationen sådan den nu utvecklats eller Minamatakatastrofen i Japan givit oss de nödvändiga varningssignalerna så att vi nu måste inse nödvändigheten av att möta svårigheterna vid en tidigare nivå?

I propositionen 1972:11 l,bil. 2, har dåvarande civilministern med speciell adress till Stenungsund och med tanke på säkerhetsfrågorna framhållit att någon ökning av mängden förorenande utsläpp inte bör tillåtas och att också närmiljön måste beaktas vid överväganden om eventuell utbyggnad samt att en sådan utbyggnad är avhängig av i vilken mån befintliga anläggningars utsläpp av farliga ämnen kan nedbringas eller om förorenande anläggningar kan ersättas av nya enheter med renare anläggningar. Riksdagen har i detta sammanhang utgått från att avsteg därvid inle får göras från tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen (CU 1972:35, rskr 1972:348).

Under senare tid har emellertid alarmerande rapporter influtit i samband med några av de berörda industriernas utbyggnadsplaner. Sålunda har naturvårdsverket uttalat att erfarenheterna från den teknik som finns i dag för alt rena ventilationsluften från kvicksilver inte är särskilt goda. Verket påvisar också det otillfredsställande i att kunskaperna om sammansättningen av det totala utsläppet vid KemaNords VCM- och PVC-fabriker är så små. Man känner, säger verket, endast ungefär 30 96 av den organiska substansen

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Anmälan av interpellation

169

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Anmälan av interpellation

170

mätt som kemiskt syreförbrukande substans. Särskild uppmärksamhet har riktats mot utsläppen av vinylklorid då dess cancerogena effekter är väl kända. Nu släpps från denna anläggning ut 38 kg vinylklorid i luften varie timme. Såväl den lokala hälsovårdsnämnden som länsstyrelsen har konstaterat att utsläppssituationen därför är allvariig och oroande. Redan med tillgänglig teknik klarar KemaNord AB i sin anläggning vid Stockvik liksom andra företag en liknande produktion med betydligt mindre utsläpp. Normerna för utsläpp synes också vara betydligt hårdare i både Västtyskland och USA.

I skrivelse till koncessionsnämnden för miljöskydd gör länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län naturvårdsenhet 1978-02-17 följande sammanfattande konstateranden:

1. Luftutsläppen är inte i detalj kända till vare sig mängd eller kvalitet.

2. I luftutsläppen ingår bl. a. cancerogena och mutagena ämnen, de flesta inte redovisade.

3. Höga halter kolväten kan förväntas uppträda i Stenungsunds centrala områden, dvs. i storleksordningen 1 ppm och högre, relativt ofta.

4. Avloppsvattnet indikerar efter nuvarande rening innehåll av mutagena ämnen och är till stor del okänt till sitt innehåll.

5. Nuvarande avloppsrening är således otillräcklig.

6. Klorkolväten eller deras nedbrytningsprodukter kan förväntas återfinnas i den aktiva näringskedjan.

Sammantaget visar nu förefintliga analyser och rapporter att situationen håller på atl glida de etablerade företagen ur händerna och att en ur samhällssynpunkt livsfariig diskrepans mellan produktutveckling och forskningskontroll av miljön har uppstått. I yttrande från länsstyrelsens förtroendemannastyrelse till bostadsdepartementet 1977-I2-19överFRP 8:77, Emissioner vid utbyggnad av petrokemisk industri i Stenungsund, påpekar man bl. a. följande: "Med dagens relativt låga kunskapsnivå beträffande petrokemisk industri är risken för felinvesteringar i reningsutrustningen uppenbar. Skyddet av miljön mot kemiska föroreningar från denna typ av industri är ofta otillräcklig trots att både anläggnings- och driftkostnader är betydande. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att anläggningskostnaden för nya petrokemiska industrienheter är av storteksordningen några hundra miljoner upp till några miljarder kronor. I betraktande av detta är, enligt länsstyrelsens uppfattning, samhällets samlade resurser för miljöforskning och miljökontroll alltför ringa. Länsstyrelsen vill därför framhålla vikten av att dessa resurser väsentligt stärks."

Inom ramen fören sådan förstärkning anmäler sig osökt den processtekniska industrikoncentrationen i Stenungsund som ett lämpligt forskningsobjekt. Området är nyanlagt och har som bakgrund en till helt nyligen närmast orörd natur. Utsläppen berör såväl mark som luft och vatten. Andra störande utsläpp än de som sammanhänger med processteknik och petrokemi är marginella eller närmast försumbara. Koncentrationen saknar motstycke i landet i övrigt. Uppenbarligen klarar inte den etablerade företagsamheten av flera skäl en sådan forskning och egenkontroll, till en del av kostnadsskäl men

kanske främst genom att forskningen bör omfatta områdets totalsituation.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

Är jordbruksministern beredd aU medverka till att skydda människor och natur i berörd region genom att redan nu kraftigt tvinga ned utsläppen till en nivå som anknyter till tillgänglig teknik och utländska normer?

Är jordbruksministern beredd att nu initiera ett forskningsprojekt avsett att ge ökad kunskap om totaleffekten av utsläppen från den nu etablerade petrokemiska industrin i Stenungsundsregionén för att därigenom skaffa ett bättre underiag för bedömningen av den framtida utvecklingen inom branschen?

Vilken tidsram anser jordbruksministern i så fall att en sådan utredning skall arbeta med?

Avser jordbruksministern att i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag t. v. uppskjuta en fortsatt planerad utbyggnad inom denna industrigren?

Nr 122

Tisdagen den 18 april 1978

Meddelande om fråga

§ 13 Meddelande om fråga

Meddelades att följande fråga framställts

den 17 april

1977/78:416 av Joakim Ollen (m) till bostadsministern om uttalande rörande möjligheterna att bo kvar i sydvästra Skåne:

Enligt uppgifter i pressen har statsrådet uttalat att människorna inte kan räkna med att få bo kvar i sydvästra Skåne. Med hänsyn till de betydelsefulla arbetsmarknadsmässiga, näringsmässiga och sociala konsekvenser som en omfattande utflyttning från Sydvästskåne skulle få vill jag ställa följande fråga till bostadsministern:

Vad menar statsrådet med det nämnda uttalandet?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 15.36.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemen

Riksdagens protokoll 1977/78:122