Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1977/78:12

 

Torsdagen den 20 oktober

Kl. 14.00                                                                      

 

Förhandlingarna leddes lill en början av tredje vice talmannen.

§ 1 Meddelande om inbjudan till operabesök

TREDJE VICE TALMANNEN:

Operan anordnar torsdagen den 10 november en föreställning av operan Maskeradbalen för riksdagens ledamöter m. fl. inbjudna.

Föreställningen börjar kl.  19.30.

De som önskar är välkomna all medföra en gäst.

Teckningslistor finns ullagda i foajén. Listorna indrages fredagen den 28 okiober. Beställda biljetter bör inte överlåtas. Ledamot som är för­hindrad alt utnyttja beställd biljett ombedes återlämna den till kammar­kansliet senast dagen före föreställningen.

S 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar:

Till riksdagens kammare

Härmed anhålles om ledighet från riksdagsuppdragel fr. o. m. den 31 okiober t. o. m. den 17 december, under vilken tid jag skall tjänstgöra vid FN i New York. Slockholm den 17 okiober 1977 Ingrid Sundberg

Till riksdagens kammare

Härmed anhålles om ledighet under tiden den 14 november-den 17 december 1977 för fullgörande av utredningsuppdrag i statsrådsbered­ningen.

Slockholm den  12 okiober 1977 Gunnar Björk i Gävle

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Tredje vice talmannen anmälde alt Erik Blom (m) och Birger Olsson (c) skulle inträda som ersättare för Ingrid Sundberg resp. Gunnar Björk i Gävle under deras ledigheter från riksdagsmannauppdragen.

37


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om

§ 3 Meddelande om interpellationssvar

1977/78:2 om åtgärder för att förhindra skador av farliga lösningsmedel

o

1977/78:17 om ökade ulbildningsmöjligheter för vapenfria, m.m. 1977/78:19 om ökal antal arkivarbeisplaiser

interpellationssvar     1977/78:37 om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten


Om åtgärder mot ungdomsarbetslös­heten


Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr talman! Med hänvisning lill riksdagsordningens 6 kap. I j ber

jag atl få meddela all följande interpellalioner som ställts lill mig kommer

all besvaras senare under höslriksdagen, eftersom de delvis berör ärenden

som f n. är under behandling:

Lars-Ove Hagbergs interpellation om ålgärder för all förhindra skador

av farliga lösningsmedel, Eva Hjelmströms om ålgärder mol ungdomsarbetslösheten, Ralf Lindströms om ökal anlal arkivarbeisplaiser, samt Georg  Anderssons om  ökade  utbildningsmöjligheter  för  vapenfria

m. m. lill den del interpellalionen överlämnats lill mig.


§ 4 Om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK erhöll ordet för all besvara Mats Hellströms (s) den 13 okiober anmälda fråga, 1977/78:61, och an­förde:

Herr lalman! Mals Hellström har frågat mig om jag avser all genom lagstiftning ålägga privata och offentliga arbetsgivare ett ansvar all er-' bjuda unga arbelslösa praklik eller annan anslällning, så alt riksdagens löfte om all tillförsäkra alla unga arbele, utbildning eller praklik för­verkligas.

Jag förmodar att Mats Hellströms fråga är föranledd av de förslag som sysselsätiningsulredningen överlämnade i slutet av förra veckan. En av de ålgärder ulredningen föreslår är all länsarbetsnämnderna skall ges befogenheter för praklikplalsanskaffning av samma art som de som gäller för främjandelagen. Utredningens förslag går i dagarna ut på remiss lill berörda myndigheter och organisationer. Jag är därför inte beredd all nu ange vilken ståndpunkt regeringen efter remissbehandlingen kan kom­ma atl la i denna fråga.


38


MATS HELLSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag ber all fä lacka arbetsmarknadsministern för svaret på min fråga.

Tyvärr ger svaret inte någol besked. Försl vill jag säga atl arbetsmark­nadsministern väl inle behövt "förmoda" vad som är anledningen till frågan, om han läst igenom motiveringen, där del ju klart slår all frågan är föranledd av sysselsällningsuiredningens förslag.


 


Men även om Per Ahlmark inle i dag i detalj vill ta ställning lill sysselsällningsuiredningens förslag, måste han ha någon principstånd­punkt till det jag frågade om, nämligen om han genom lagstiftning vill ålägga privata och offentliga arbetsgivare ett ansvar alt erbjuda unga ar­belslösa praklik eller annan anslällning. Den frågan kan ju inle vara ny för Per Ahlmark. Per Ahlmark vill ju själv ge ungdomarna en garanti när del gäller arbele. Då måsle han väl ha funderat på vilken täckning i fråga om styrmedel som den måsle ha som skall uifärda en garanii ål ungdomarna.

Förra årel an.såg Per Ahlmark och hans parti atl del var mycket bråttom i denna fråga, och i en debatt här i riksdagen sade Per Ahlmark enligt föregående års protokoll "atl ungdomsgaranlin hade behövts denna vin-ler". Ett år senare är arbetslösheten betydligt högre, men nu får vi bara en allmän hänvisning till all frågan är ute på remiss, och Per Ahlmark vill inte ge ett besked om sin egen ståndpunkt. Men alla arbelsmark-nadens parter utom Svenska arbetsgivareföreningen är överens i denna fråga. De har alla deltagit i praklikgruppens arbele och står bakom dess förslag. Den slalliga arbetsgivaren slalens avialsverk. Landstingsförbun­det, Kommunförbundet, löntagarorganisationerna och vidare alla de po­litiska partiernas representanter i sysselsätiningsulredningen utom mo­deraternas har ställt sig bakom utredningens linje. Jag menar all del inte kan vara så mycket att vänta på. Om regeringen anser att del är brållom måsle den redan nu kunna gå ul med ett besked om vilken linje den vill välja.

Och del är faktiskt brållom. Bakgrunden lill min fråga är all ung­domsarbetslösheten sedan 1972, då den uppvisade en lopp, har kunnat pressas lillbaka och minskas under hela 1970-lalel. Den hade stannat på en nivå av 25 000-26 000 under 1975/76, och ungefär på den nivån låg den sedan kvar. Men nu har det på ett par månader sedan i våras skett en dramatisk ökning med 30 %. Vi har nu en ungdomsarbelslöshel som är högre än den någonsin har varil sedan sialisliken över ungdoms­arbetslösheten över huvud laget infördes i vårt land. Bara här i Stock­holms län går 6 % av ungdomarna arbelslösa, dvs. 7 000 bara i della län. Tonårsflickorna har f ö. en ännu högre arbelslöshel.

Mol denna bakgrund kvarslår min fråga - och på den punkten måste jag ändå kunna få ett principbesked - om Per Ahlmark släller sig bakom principen all genom lagstiftning ålägga arbetsgivarna ett ansvar för all erbjuda praktik eller utbildning.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot ungdomsarbetslös­heten


 


Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK;

Herr talman! Om inriktningen alt bekämpa arbetslöshet och ungdoms­arbetslöshet är vi självfallel överens. Atl jag däremoi vill vänia på re-missutfallei innan regeringen lar slällning är också ganska självklart. Hur skulle del upplevas av remissinstanserna, om del ansvariga slalsrådel först binder sig för hur man skall göra, men sedan säger all vi lyssnar självfallel med intresse på era synpunkter?


39


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot ungdomsarbetslös­heten


Vi har genom del ålgärdspakel som regeringen presenterade den 3 okiober visat vilka ambitioner vi har när del gäller arbetsmarknadspo­litiken. Vi sätter in ytterligare åtgärder för omkring två miljarder kronor, som skall kunna ge jobb eller utbildning lill minst 30 000 människor.

1 del pakelet finns två huvudlinjer. Den ena inriktar sig på atl hålla sysselsättningen uppe i de förelag som har del svårl. Vad som där är akluellt är den förlängda och ulvidgade 25-kronan, slalliga och kom­munala induslrlbeslällningar, tidigareläggning av vissa byggen och andra ålgärder av del slaget. Den andra linjen är all bistå dem som trots alll drabbas av arbelslöshel - och del är i hög grad ungdomar - och paketet innehåller en rad ålgärder i del syflel.

Arbelsförmedlingarna förstärks genom all inlagningen av 150 aspi-ranier lidigareläggs. Utbildningsinsatserna vidgas så all AMS får gå in i förelag och köpa kurser på upp lill ett år, utbildningsbidragen höjs med 5 kr. per dag, och korta kurser anordnas i gymnasieskolan. Bidraget lill enskilda beredskapsarbeten höjs från 10 till 15 kr. per timme. Till kommunala beredskapsarbeten för ungdomar och andra nyiilllrädande ulgår sialsbidrag med 75 %. Till slalliga praklikarbeien ges full kosl-nadstäckning.

För all dessa ålgärder skall få någon effekl fordras nu atl kommuner, landsling, förelag och slalliga myndigheter släller upp och lar sitt ansvar för ungdomarna. Statens personalnämnd har i dagarna gått ul till de statliga myndigheterna och framhållit för dem hur viktigt det är all de nu lar in ungdomar, och jag hoppas all kommunernas och företagens organisationer lar liknande initiativ.


 


40


MATS HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Man kan självfallel inle när man skall besvara min fråga krypa bakom remissförfarandet i vad gäller den lagsliftningskonsiruktion som utredningen har föreslagit. Naturligtvis skall man ha elt sådani, oavsett om man skall anknyta till främjandelagen eller följa någon annan väg, men Per Ahlmark måste väl ha en principståndpunkt i frågan hur man skall kunna ge en garanii lill ungdomarna.

Förra årel sade Per Ahlmark; Vi skall till varje flicka eller pojke kunna säga: Vi ger dig garanii för alt du skall få elt meningsfullt arbele eller en meningsfull utbildning. Oavsett om du slutar den nioåriga skolan eller väljer all fortsätta några år yllerligare skall du ha räll au bli anvisad arbele, praklik eller ulbildning.

Om man ulsläller sådana löften - och det har ju riksdagen också gjort, när den uttalat sig för all ungdomarna skall tillförsäkras denna räll -måste man ju ha någon uppfattning om hur man garanterar della.

Om nu de privata arbetsgivarna eller andra arbetsgivare inle släller upp i tillräcklig grad och om förhoppningarna om alla de stimulansbidrag som nu senast återgavs från talarstolen här inle infrias ulan arbetsgivarna ändå säger alt vi är inle intresserade av detta, vilka möjligheter har då regeringen atl förverkliga den räll lill arbele eller praklik som Per Ahl-


 


mark har pläderat för och som riksdagen och regeringsdeklarationen har uttalat sig för? Man måste ju i princip kunna ha klart för sig om man är beredd att la en lagsiiftning, som ålägger alla arbetsgivare eil ansvar i denna fråga, eller inte.

Delta är ingen obetydlig fråga. Den aren verklig kräftsvulst i de väster­ländska samhällena, där en alll siörre andel ungdomar, som vill gå ul och göra en arbetsinsals direkl efter skolan, får besked från sill samhälle att du behövs inte, du är överflödig. Du är inie bara överflödig, du är en börda för samhällel. Det är klart att dessa ungdomar måsle reagera med atl underkänna sill samhälle på denna punkl.

Jag menar all den dramaiiska ökning av ungdomsarbeislösheten som ägt rum under de senasle månaderna gör att vi måsle vidla ålgärder mycket snabbi. Därför borde regeringen i varje fall som etl förslå led kunna deklarera en principsiåndpunkt om hur man skall lösa problemen.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om ålgärder mot ungdomsarbetslös­heten


Arbelsmarknadsminislern PER AHLMARK:

Herr lalman! Jag redovisade ju eil liolal ålgärder som regeringen vidlog den 3 okiober - förulom de ålgärder som vi redan hade salt in.

Om man ser på sialisliken beiräffande ungdomar på slalliga praklik­plalser, som går på den s. k. 10-kronan - den höjs nu - kommunala beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning utöver 25-kronan, så var del 18.000 ungdomar i september förra året och 28.000 ungdomar i september i år. Del är alltså en mycket kraftig ökning på just denna punkl.

1 likhet med sysselsättningsutredningen och praklikgruppen anser jag att man i första hand på frivillighetens väg måste försöka få fram etl lillräckligl antal praktikplatser. Etl säll att öka utbudet av sådana platser är olika former av stimulans lill förelag och myndigheter. En annan väg är den obligatoriska anmälan av lediga platser.

Visar del sig att vi trots allt inle kan fä fram platser på frivillighelens väg, vill jag inle utesluta andra ålgärder, t. ex. en komplettering av lag­stiftningen i den riktning som sysselsätiningsulredningen föreslagit.

Men försl måsle vi självfallel lyssna till remissinstanserna.

MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Arbelsmarknadsminislern hänvisar till liotalei ålgärder - utmärkta ålgärder, det vill jag gärna säga. Del är ålgärder av den typen som gjort all vi lidigare kunnal pressa ned arbelslösheten bland ung­domen till den nivå som den låg på ända fram lill i våras, någonslans vid 25 000-26 000.

Men det som har hänt därefter är ju den dramaiiska höjningen, en tredjedel på några månader, och all ungdomsarbelslösheien siabiliseral sig på denna exempellösa höjd, vilkei iroligen inie har iniräffal sedan 1930-talet. Då fanns ingen statistik, men del är möjligl alt den då var högre.

Denna dramaiiska höjning gör atl man nu måste ta lill ålgärder av


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot ungdomsarbetslös­heten

42


annal slag än de i och för sig bra åtgärder som behövs för alt hålla arbetslösheten nere vid den nivå som vi haft lidigare. Därför krävs del nya grepp, och sådana grepp har sysselsällningsulredningen föreslagil.

En garanti skapar inte jobb i och för sig själv, men en lagstiftning som ålägger förelagen ansvar ger ju regeringen förhandlingsmöjligheier gentemot de företag som inte är beredda atl frivilligt ställa upp på sti­mulanser.

Del är en förbältring av svaret när arbetsmarknadsministern nu i varje fall säger all han inle utesluter möjligheten all följa sysselsällningsui­redningens förslag. Men del är fortfarande ett myckel svagt svar. Ar­belsmarknadsminislern "utesluter inte", men han har ännu inle sagl någol om sin egen principsiåndpunkt. Hur vill herr Ahlmark förverkliga den garanii ål ungdomen som han har talat om i flera år? Det måste väl finnas någon tanke bakom hos folkpartiet.

Om arbelsmarknadsminislern inle vill ullala sig för regeringens stånd­punkt, får jag då fråga honom: På vilket säll hur fblkpariiet velal för­verkliga garantin när partiet har lagt fram sina förslag inför valrörelsen 1. ex.?

Arbelsmarknadsminislern PER AHLMARK:

Herr lalman! Ja, del är sant all ungdomsarbetslösheten har ökat. Del är jusl därför som vi har saii in arbelsmarknadspoliiiska ålgärder i en omfallning och en intensitet som är okänd i svensk arbetsmarknads-historia.

I dag ges det jobb eller ulbildning för mellan 150 000 och 200 000 människor genom arbetsmarknadspolitiken. Vi har under della kalen­derår, tror jag, tredubblat arbetsmarknadsutbildningen, och detla har i hög grad kommit alt gälla jusl ungdomarna. Genom en serie ålgärder har vi ökal möjligheierna lill olika typer av beredskapsarbeten, lill praklik och lill ulbildning, och vi har även vidlagil en hel del andra ålgärder. Vi kommer naluriigtvis alt fortsätta del arbeiei, och vi kommer au göra del i nära kontakt med arbetsmarknadens parter, därför all vi bärs av värderingen att ingel slöseri i etl samhälle är siörre än alt människor går arbelslösa.

MATS HELLSTRÖM (.s);

Herr lalman! Del är bra atl man vidtar arbelsmarknadspoliiiska ålgärder i den slora omfallning som Per Ahlmark har redovisal här. Jag och mitt parti har också sagl alt vi lycker delta är bra. Men det är ju nödvändigl all göra del och ingenting all brösia sig över, eftersom samtidigt, trots dessa arbelsmarknadspoliiiska ålgärder, arbetslösheien hela liden stiger, både för människorna i Sverige i dess helhet och - särskilt dramatiskt - för ungdomarna. Delta visar all en arbetsmarknadspolitik som kan vara hyggligt förd blir inte meningslös men kraftigt försvagad när re­geringen i sin helhet för en ekonomisk politik som leder åt andra hållet. Arbetslösheten ökar då kraftigt trots alla de insatser Per Ahlmark räknar upp.


 


Jag får tyvärr forisälla med all konsialera all jag inle har lati någol svar på min fråga pä vilkei säll och med vilka slyrmedel man har länkt sig att ungdomsgarantin till arbete skall förverkligas. På den frågan måste man väl ha kunnat ge ett svar såväl under 1976 som under hela del här årel, eftersom de förslagen har lagts fram, försl från folkparlihåll och sedan genom regeringsdeklarationen. Någon tanke bör del väl ha funnits bakom ordet garanii?


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot ungdomsarbetslös­heten


Arbelsmarknadsminislern PER AHLMARK:

Herr lalman! Jag har räknat upp en rad av de ålgärder som kommer all vidlas för all lillsammans med andra ålgärder forma denna garanii.

Vad jag särskilt fäste mig vid i Mals Hellströms senasle anförande var att han sade att arbelsmarknadspoliiiska insaiser blir nästan menings­lösa etc. Del är första gången jag hör någon säga all den ulomordenligl snabba ulbyggnaden av arbelsmarknadspolitiken som vi har åsladkommil under del här årel och som resulterat i det förhållandet all varje månad mellan 150 000 och 200 000 människor får arbele eller ulbildning genom arbelsmarknadspoliliken skulle vara meningslös. Del är 4-5 96 av ar­betskraften som får förbättrad yrkesutbildning eller får etl jobb eller en praklikplais lack vare arbetsmarknadsulbildningen.

Sedan bygger vi på sysselsättningspolitiken genom all förbälira ex­portindustrins möjligheter atl sälja genom devalveringen och all klara utsatta branscher genom induslrisalsningarna. Målsäliningen för den ekonomiska industripolitiken och arbelsmarknadspolitiken är all bekäm­pa arbeislösheien, och del har Sverige lyckals göra på eii säll som är näslan okäni i varje annal land i Europa.


MATS HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Jag påstod inle all arbelsmarknadspoliliken är menings­lös, utan jag sade tvärtom att den är nödvändig, men jag sade att den kraftigt försvagas, om regeringens ekonomiska politik drar i andra rikt­ningen. Delta beläggs av det faktum atl trots alla de insaiser Per Ahlmark räknar upp arbetslösheten hela liden stiger-. Den är för hela folkel mycket högre nu än förra året, och arbeislösheien för ungdomar är nu högre än någonsin.

Jag måsle forisälla all fråga. Eftersom jag inte fåll någon klarhei an­gående Iblkparliels inslällning och regeringens inslällning lill vad man menade med lalel om ungdomsgarantin - Per Ahlmark har hela liden svarat på andra saker - får jag fråga; När anser Per Ahlmark all ung­domsgaranlin, så som den formulerades i regeringsdeklarationen, skall vara förverkligad? När skall ungdomarna kunna få den garanii som Per Ahlmark för ett år sedan utlovade? Han ullryckte sig så här: Oavsell om de slutar grundskolan eller väljer alt fortsätta alt studera några år skall de ha räll all bli anvisade arbele, praklik eller ulbildning.

Det var en huvudpunkt i valrörelsen. Jag vill fråga; När skall den garantin vara förverkligad?


43


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om avgiftsbejrielse för polisbevakning vid arrangerande av ideellt inriktade sammankomster


Arbetsmarknadsministern PER AHLMARK:

Herr lalman! Vi bygger ju steg för sieg ut erbjudandel om ulbildning i olika former; gymnasieinrikiad ulbildning, ulbildning inom förelag, ul­bildning på AMU-centra osv. Steg för steg skall vi skapa fler jobb för ungdomen: beredskapsarbeten av olika slag som ger arbelslivserfarenhei, steg för steg skall vi få fram fler praklikjobb osv.

Då säger Mats Hellström inför åsynen av dessa när del gäller om­fattningen hittills okända arbelsmarknadspoliiiska insaiser i Sverige all del är meningslösi, om regeringens ekonomiska politik för i en annan riktning. Ja, gjorde den del, skulle insatserna ha mindre mening; del håller jag med om. Men regeringens ekonomiska politik, med en de­valvering i år på effektivt ungefär 15 96, siktar till all göra del lättare för våra exportföretag atl sälja sina varor på utlandsmarknaden och också alt sälja dem i konkurrens med importen här hemma. Den satsar alltså på atl trygga sysselsättningen genom exporten. Alltså; devalveringen i kombination med arbelsmarknadspoliliken syftar lill all hålla sysselsäll­ningen uppe och motverka arbetslöshet.


MATS HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Till del sista vill jag bara säga om den ekonomiska politik vi har fått uppleva, all om man i England lidigare hade en s. k. slopp-och gåpolitik som innebar en förändrad politik varje år, så har vi nu i Sverige haft en kvarlalspolilik med ålsiramning ena kvarlalel, påsläpp det andra kvartalet och sedan ålsiramning igen. Den ryckigheien i po­litiken har inte varil lill fromma för sysselsättningen.

Men jag har faktiskt tagit regeringsdeklarationen och särskilt riksdags­beslutet på allvar, eftersom kammaren i enighet har fattal detta beslul. Där har vi ju i riksdagen sagl alt vi skall tillförsäkra alla ungdomar arbete, praktik eller utbildning. Jag tror all ungdomarna också lar della på allvar och all ungdomar som i dag är arbetslösa säger sig att nu har regering och riksdag lovat atl vi skall tillförsäkras detta. Det är ju nå­gonting annal än att säga atl vi bygger upp frivilliga åtaganden steg för steg. Då vill ungdomarna vela: Vad menar man med denna lillförsäkran? När kan vi få den här rätten till arbete som riksdagen har lovat oss?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om avgiftsbefrielse för polisbevakning vid arrangerande av ideellt inriktade sammankomster


44


Kommunministern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för att be­svara Essen Lindahls (s) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:20, och anförde;

Herr lalman! Essen Lindahl har frågat mig om regeringen avser att utfärda   sådana   tilläggsdirektiv   att   ordningsstadgeutredningen   (Kn


 


1977:02) med förtur skall behandla frågan om all befria arrangörer av ideellt inriktade tillställningar från att erlägga avgift för polisbevakning.

Från utredningen har jag inhämtat följande. Arbetet med bl. a. frågan om avgift för polisbevakning påbörjades under våren 1977. F. n. gör ut­redningen en enkätundersökning inom vissa polisdistrikt. Ulredningen har sammanträffat med företrädare för Sveriges riksidrottsförbund, som har begärt atl frågan lyfts ul från arbetel med översynen av hela allmänna ordningssladgan och behandlas i ett delbetänkande. Denna hemställan övervägs f n. inom utredningen.

Med hänsyn till all ordningsstadgeutredningen redan behandlar frågan med förtur och överväger atl la upp den i etl delbeiänkande anser jag att några tilläggsdirektiv inte behövs.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om avgiftsbefrielse för polisbevakning vid arraitgerande av ideellt inriktade sammankomster


 


ESSEN LINDAHL (s):

Herr lalman! Försl vill jag tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Bakgrunden är att från halvårsskiftet har polisbevakningen vid idrotts­arrangemang blivit väldigt myckel dyrare. Timkostnaden har på en gång stigit från 18 lill 85 kr. för varje polisman, vilkei innebär näslan en fem-dubbling.

Del är främst de stora publik- och arenaidrotterna, exempelvis fotboll, motor och ishockey, som blir drabbade. Låt mig la två konkrela exempel;

1.    Polisbevakningen vid en landskamp på Råsunda koslade i våras 4 000 kr. Men i höst, efter den 1 juli, har kostnaden stigit till 20 000 kr.

2.    En motortävling i Manlorp har debiterats 50 000 å 60 000 kr. mot 10 000 å 20 000 kr. tidigare i år.

Denna kostnadsökning är, herr statsråd, om inga lindringar snabbi sätts in, en effektiv metod atl sälla krokben för en del av våra stora och folkkäraste idrottsgrenar. Många av mina idrotlsvänner tycker all delta är alldeles orimligt. Del är, herr statsråd, bakgrunden lill min fråga.

Del vore myckel fint om statsrådet kunde medverka till en snabb lösning. Gärna skulle man inom idrottsrörelsen se all jusl denna fråga kunde prioriteras i en stor utredning som gäller en översyn av allmänna ordningsstadgan. Del vore i så fall i linje med konslilutionsutskottets hemställan år 1974. Slalsrådel är naluriigtvis medvelen om all idroils-rörelsen upplever de här problemen som mycket bekymmersamma, och när så är fallet hoppas jag att utredningen med förtur kommer alt behandla dessa frågor. Jag hoppas också all slatsrådet kommer all medverka lill att de överväganden som nu sker inom utredningen blir positiva för idrottsrörelsen.

Kan statsrådet möjligen ange en ungefäriig lidpunkt för utredningens arbete? Kanske ett delbeiänkande kan komma ganska snabbt - det är i varje fall idrotlsrörelsens förhoppning.


45


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om avgiftsbefrielse för polisbevakning vid arrangerande av ideellt inriktade sammankomster


Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Jag kan inle finna all del föreligger några delade meningar mellan Essen Lindahl och mig om frågans vikl för idroitsrörelsen.

Tidpunkten för eventuella ålgärder är del kanske en aning svårt att ange, men det gäller ju inte några invecklade avvägningsfrågor med sådan juridisk bakgrund som tarvar en mycket noggrann genomgång, ulan det gäller väl i första hand alt göra en bedömning. Som jag redan sagt över­väger ulredningen atl behandla den här frågan med förtur och lyfta ul den från den siora frågan om översynen av allmänna ordningssladgan, och det tycker jag visar att man även från utredningens sida är villig alt arbeta snabbt.

På herr Lindahls direkta fråga vill jag här från riksdagens talarstol säga alt om ordningsstadgeutredningen kommer med elt delbeiänkande i ärendet är jag beredd all snabbt vidla åtgärder.

ESSEN LINDAHL (s):

Herr lalman! Jag lackar för del kompletterande svaret. Jag är alldeles övertygad om all slalsrådel och jag har precis samma uppfattning om den här saken.

All jag är angelägen om all del snabbt skall vidlas ålgärder beror på att många idrottsledare, som jag redan sagt, har uttryckt stor oro för atl man inle kan bemästra de ekonomiska problem som uppstått i sam­band med den påtalade förändringen. Del finns, herr statsråd, idrotts­ledare som hårl trängda av en dålig ekonomi lekt med tanken alt man borde begränsa polisbevakningen på våra idrollsplalser för all på så säll hålla kostnaderna nere. Men del är ingen bra lösning i en lid då det ökande våldet i samband med idrotisarrangemang ulgör eli nyll och olustigl inslag även i Sverige. Därför vill jag än en gång ge utlryck ål förhoppningen all de förändringar som här är nödvändiga skall kunna ske med slörsla skyndsamhel.

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON;

Herr lalman! Jag kan dela Essen Lindahls uppfattning all man egent­ligen inte borde behöva så stor polisbevakning vid idrollslävlingar av olika slag. Min allmänna grundsyn är all idrollspubliken bör vara av den karaklären och ha en sådan inrikining all bevakningen borde kunna hållas inom mer rimliga gränser än f n. Men herr Lindahl har beskrivii förhållandena såsom de är i realilelen, och jag kan ansluta mig lill hans bedömning.

Jag skulle kunna förmoda alt elt delbetänkande kan vara färdigt ganska snart efter nyår. Som jag sade i svaret har utredningen gjort en enkät­undersökning inom vissa polisdistrikt, och tidpunkten för arbetets slut­förande beror delvis på hur snabbi man får in delta material och hur snabbi man kan bearbeta del. Någon större tidsutdräkt anser jag emel­lertid inie behövs.


 


46


Överläggningen var härmed slutad.


 


§ 6 Om åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommunala taxor och avgifter

Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON erhöll ordet för atl be­svara Nils Berndtsons (vpk) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:25, och anförde;

Herr lalman! Nils Berndlson har frågat mig om regeringen avser all vidla ålgärder för atl motverka höjningar av taxor och avgifter på sociala nyttig- och nödvändigheter i syfle alt stoppa inflaiionen.

För etl par månader sedan gjorde Kommunförbundet en enkät om de kommunala affärsverkens avgifter. Det visade sig all kommunerna vid avgifisbestämningen för år 1978 i stort behåller en oförändrad täck­ningsgrad jämfört med år 1977. Merparten av det femtiotal kommuner som berördes av enkäten justerar således sina avgifter i förhållande lill den allmänna prisutvecklingen. Vissa sociala avgifter såsom daghems-taxor kommer också att höjas i en del kommuner enligt uppgifter från Kommunförbundet.

Några ålgärder som innebär inskränkningar av den kommunala själv­styrelsen är jag inle beredd alt förorda. Det finns en gräns för taxornas höjd genom alt kommunerna är bundna av självkosinadsprincipen. Detta innebär alt affärsverkens avgifter måsle utformas så atl verksamheten inte går med vinst. För del sociala området, t. ex. barnomsorgen, kan kommunerna dessutom tillämpa och tillämpar också en avgifisdifferen-tiering lill förmån för grupper som har låg betalningsförmåga.

Vi måsle även observera alla de ålgärder som vidlas för all neulralisera effeklerna av avgiftshöjningar för vissa grupper. Som nyligen framhölls i regeringsförklaringen kommer barnfamiljerna all ges etl ökal eko­nomiskt stöd för all man skall säkerställa en lillfredsslällande ekonomisk siandard för dem. Slaien ger dessuiom pensionärerna kompensalion för prishöjningar genom höjda pensioner. Effeklerna av avgiftshöjningar eli­mineras för de betalningssvaga hushållen till slor del genom bostads­bidragen. Kommunerna har vidare möjligheter att besluta om höjning av boendestödet, t. ex. i fråga om beloppen för bostadstillägg till pen­sionärer.

Mot bakgrund av de avgiftsprinciper som gäller och tillämpningen i kommunerna samt de kommunala och slalliga bidrag som kan minska avgiftshöjningarnas effekter kan jag inte flnna att yllerligare ålgärder behövs.


Nr 12

Torsdagen, den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommunala taxor och avgifter


 


NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Jag ber atl få tacka kommunministern för svaret på min fråga. Jag har i frågan pekat på att taxehöjningar förbereds i kommunerna på en rad områden. De helt dagsfärska uppgifterna från Stockholms kom­mun ger en vältalig illustration till vad saken gäller. Höjningar på mellan 35 och 50 96 aviseras i fråga om el-, gas- och va-taxor. Della får genomslag i siorieksordningen 30-50 kr. per månad för en vanlig familj.


47


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

O/n åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommunala taxor och avgifter


Taxornas roll i de stigande boendekostnaderna är uppenbar, och höj­ningarna får återverkningar för stora befolkningsgrupper. Fördubblade daghemstaxor förvärrar situationen ytterligare.

Att taxehöjningar är allmänt förekommande visar en undersökning som Kommunförbundet företog lidigare än den som kommunminislern nu refererar lill. 1 inle mindre än 236 av 275 kommuner som deltog i den undersökningen hade vallen- och avloppstaxorna höjts förra året. Jag tycker nog alt även den nya undersökning som kommunministern refererar lill visar all det är aktuellt med taxehöjningar på flera håll.

Kommunalskatter och taxor har samband i flera avseenden. För del första drabbar både kommunalskattehöjningarna och taxehöjningarna låg­inkomsttagarna hårdast. För del andra tvingas komrnunerna ofta alt till­gripa taxehöjningar för atl undvika alltför starkl stigande kommunal­skatter.

Kommunminislern säger all han inte är beredd all förorda ålgärder som innebär inskränkningar i den kommunala självstyrelsen. Det har jag inle heller begärt. Men man kan förbättra kommunernas ekonomiska situation och på så säll påverka laxeulvecklingen.

Man kan i delta sammanhang inle bortse från slalsmakternas ansvar för de stigande kommunala taxorna. De återkommande överenskommel­serna mellan staten och kommunförbunden har fakliskt medverkat lill taxehöjningar genom atl de anger ramar för skaltehöjningarna utan atl tillräckliga resurser tillförs kommunerna. På så säll tvingas ofta kom­munerna att tillgripa laxehöjningar.

Min fråga gällde om regeringen avser vidla ålgärder för att motverka taxe- och avgiftshöjningarna i syfle all sloppa inflaiionen. I della sam­manhang vill jag peka pä att den, framför alll i det borgerliga lägret, alltmer omhuldade tanken att avgifterna skall följa kostnadsutvecklingen har den motsatta effekten. Inflationen förutsätts slå igenom också på avgifterna, och därigenom drivs inflalionsulvecklingen på yllerligare.

Jag vill slulligen siälla frågan: Är kommunministern beredd alt pröva frågan om bäiire resurser lill kommunerna, om utvecklingen visar på kraftigt stigande avgifter och taxor i kommunerna?


 


48


Kommunministern JOHANNES ANTONSSON:

Herr talman! På herr Berndtsons direkta fråga vill jag svara alt sials­maklerna vid den uppgörelse som har träffals mellan kommunförbunden och regeringen har gått så långt som man i det här ekonomiska läget kan för att göra en markering. Men det är min personliga uppfattning alt den allmänna principen bör vara att staten på sikt lar en siörre andel av koslnadsansvarel när kommunerna åläggs att verkställa på central nivå, dvs. av riksdag och regering, fattade beslul - huvuddelen av kom­munernas utgifter är av denna art. Men som herr Berndtson säkert är medvelen om är den finanspolitiska silualionen i dag sådan all denna princip kan förverkligas först på längre sikl.

Herr Berndlson lalar om taxehöjningarna. Jag föreställer mig att de


 


beror på den allmänna pris- och löneutvecklingen. Men jag vill ännu en gång betona alt kommunerna är bundna till självkosinadsprincipen. Verksamheten skall alltså inle gå med vinst.

När det gäller den allmänna ekonomiska politiken och inflationen är jag inle beredd att gå in i någon längre debatt med herr Berndtson. Men jag vill gärna säga att del har varil och är en allmän målsättning för den ekonomiska politiken att skapa en lugn pris- och kostnadsutveckling. Det är bl. a. därför vi nu går in för en omläggning av skatterna. Vi samtalar med löntagarorganisationerna i syfte atl bädda för en lugnande lönerörelse och därmed också mindre prisstegringar.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommunala taxor och avgifter


NILS BERNDTSON (vpk):

Herr talman! Kommunminislern säger alt statsmakterna gått så långt man kan genom den uppgörelse som träffats med kommunförbunden. Del kan nog diskuteras. Det är alltid en fråga om vilken del av samhället man vill ge ökade resurser. Jag menar att den kommunala servicen är så viktig att man inle får försämra kommunernas möjlighet atl fullgöra sina serviceuppgifter lill en rimlig kostnad för de enskilda medborgarna.

Jag befarar atl del allmänna talet om behovet av åtstramning när det gäller kommunernas ekonomi kommer att få den återverkan atl man tvingas höja taxorna till del maximalt möjliga. Jag vill erinra om att de laxehöjningar som redovisats i Kommunförbundets undersökning, som jag tidigare har refererat, angavs inle helt svara mot kostnadsök­ningarna för berörda verksamheter. I och med att man talar om atl man skall kompenseras för kostnadsökningarna får vi nog räkna med atl taxorna kommer alt stiga i siörre utsträckning än hittills. Det anser jag inte vara önskvärt. En höjning av taxorna ökar levnadskostnaderna för många människor och drabbar särskilt hårt dem som har svårast alt klara de dagliga utgifterna. Därför menar jag att de taxehöjningar vi redan sett är oroande, och det kommer tydligen att bli värre om inle staten är beredd alt ge kommunerna ökade resurser.


Kommunminislern JOHANNES ANTONSSON:

Herr lalman! Nils Berndlson tangerar nu regeringens allmänna attityd när del gäller den sociala omvårdnad som kommunerna och landstings­kommunerna har alt svara för. I det finanspolitiska läge som vi befinner oss i har det rått allmän enighet om att vi på landstingssidan måste prioritera barnomsorgen, åldringsvården och långtidsvården.

Vi kan konstatera all vi i dag har elt allmänt utrymme för en vo­lymökning på ca 2 96 tvärsöver hela samhällsfäliel, medan kommunernas ambitioner ligger på omkring det dubbla. Som gammal kommunalman är jag hell medvelen om att det inle går att snabbt skapa extern balans och få ned budgetunderskotten, ulan man måste ha en viss bromssträcka. Därför har vi sagl att i den mån det finns utrymme för önskvärda reformer - och visst måste vi försöka att skapa de resurserna - prioriterar vi de tre områden som jag nämnde.


49


4 Riksdagens protokoll 1977/78:11-14


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att motverka höjningar av vissa kommuna­la taxor och avgifter


Beiräffande prisutvecklingen allmänt vill jag gärna framhålla all av konjunkturinstitutets höslrapporl framgår all denna under 1978 blir lug­nare. 1 prognosen för 1978 beräknar man atl priserna kommer atl öka med 8 % mot  13,5 %  under 1977.

NILS BERNDTSON (vpk):

Herr lalman! Om man vill prioritera barnomsorgen kan man inle ulan oro åse hur kommuner tvingas höja daghemstaxorna lill det dubbla -det måste ju motverka denna strävan.

Jag skall inte närmare gå in på den diskussion som kommunminislern för om vilken volymökning kommunerna kan se fram emot, men jag känner väl till resonemanget om vilken andel av utrymmet som kan falla på kommunerna. Skall vi följa de tankegångarna är det alldeles klart all man i en rad kommuner får pruta på den sociala servicen också. Jag har tidigare sagt atl den kommunala servicen lill allmänhelen, framför alll lill slora grupper låginkomsllagare, är så viklig att vi måsle se till all den ekonomiska ulvecklingen inle alltför hårl drabbar dessa service­områden. Sialsmaklerna bör iväriom med ökad bidragsgivning och på an­nal säll främja en förbällrad kommunal service.


Kommunministern JOHANNES ANTONSSON;

Herr talman! 1 fråga om den sociala värdering som Nils Berndtson gav uttryck åt i slutet av sitt anförande råder del inga delade meningar oss emellan.

Jag vill poänglera alt vid diskussionerna mellan regeringen och Lands­tingsförbundet och Kommunförbundet var vi helt överens om all vår interna ekonomiska situation och vår externa situation när det gäller byles- och handelsbalansen var sådan all vi måsle strängt prioritera, atl vi måste vidla de skärpla ekonomiska ålgärder som regeringen föreslagil. Men vi var samtidigt överens om - det vill jag betona än en gång -all om kommunernas volymökning ligger på 3,5-4 96 och samhällets i övrigt på 1,5-2 % skall vi prioritera barnomsorgen, åldringsvården och långtidsvården. Det visar en social inslällning från både Kommunför­bundels och regeringens sida som jag lycker au Nils Berndtson inte har anledning atl kritisera.

NILS BERNDTSON (vpk);

Herr lalman! Kommunministern menar alt de inkomstsvaga grupperna kompenseras för avgiftshöjningarna. Jag tror atl del är en ganska liten del av dessa snabba höjningar som täcks av höjda bostadsbidrag. Hyres-och inkomstgränserna är också så konstruerade alt en myckel liten del av de berörda familjerna får högre bostadsbidrag. Man bör inle överskatta möjligheterna atl på det sättet kompensera de inkomstsvaga i samhällel. Jag hävdar fortfarande au laxehöjningarna är oroande.


50


Överläggningen var härmed sluiad.


 


§ 7 Om förstärkning av de pedagogiska resurserna i vissa kom­muner

Slalsrådel BRITT MOGÅRD erhöll ordel för atl besvara Inga Lantz (vpk) den 7 oktober anmälda fråga, 1977/78:55, och anförde;

Herr lalman! Inga Lantz har frågat mig om regeringen är beredd atl motverka diskrimineringen av låginkomstlagarnas barn i utbildningshän­seende exempelvis genom all ge möjligheler alt förslärka de pedagogiska resurserna i berörda kommuner.

Elt av huvudsyftena bakom SIA-reformen är alt göra det möjligl all fördela de slalliga resurserna på skolans område med hänsyn till olika skolors behov. Enligt förslag lill nyll statsbidragssystem, som nyligen har remissbehandlais och som kommer all läggas fram för riksdagen i början på nästa år, kan detta ske dels genom alt man inom varje kommun fördelar en större del av den s. k. förstärkningsresursen till skolor med problem, dels genom att de resurser som länsskolnämnderna disponerar i första hand fördelas till de kommuner som har del mest uttalade behovet av ytterligare insatser. Det nuvarande systemet för tilldelning av stats­bidrag lar i princip inte hänsyn till situationen i den enskilda kommunen eller delar av denna. Genom att man går över lill ett system där behoven avgör statsbidragets totala storiek bör resurserna kunna utnyttjas bättre.

Del föreslagna nya statsbidragssystemet innebär att man lokalt också får besluta hur statsbidragen skall användas. Jag räknar med atl della skall leda till en bättre skolsituation for flertalet elever. Till detla kommer även en läroplansförändring, som bl. a. har som uigångspunki all minska grundskolans nuvarande teoretiska slagsida, vilken i vissa fall klart miss­gynnar de elever Inga Lantz tar upp i sin fråga.

Jag vill samtidigt framhålla atl en stor del av de problem många ung­domar får i skolan inle kan lösas genom åtgärder enbart inom skolans ram. Åtgärder inom bostads-, familje-, kultur- och socialpolitiken måste samverka, om vi skall lyckas nå målet alt ge alla elever likvärdiga för­utsättningar i skolan.

Även inom SIA-skolan finns det starka skäl all undersöka i vilken utsträckning de ungdomar som missgynnas mest i skolan tillgodoses genom reformen. Jag är beredd atl vidla nya åtgärder, om del skulle visa sig all de redan svårt missgynnade elevgrupperna inte får den ut­delning av reformen som avsetts.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om förstärkning av de pedagogiska resurserna i vissa kommuner


 


INGA LANTZ (vpk);

Herr lalman! Försl ber jag all få tacka för svarel.

Skolan är ojämlik i många avseenden. Skolan slår ut och sorterar ut elever, och sambandet mellan barnens hemmiljö och skolresultalen är klart belagt i flera undersökningar.

Vi vet t. ex. au elevernas belygsnivå har elt starkt samband med deras sociala bakgrund. Vi vet alt arbelssätiet i skolan, undervisningens in­nehåll och de presialioner som värderas gynnar elever från överklassen.


51


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om förstärkning av de pedagogiska resurserna i vissa kommuner


Vi vet atl barnens hemmiljö påverkar betygen. Vi vel all lågbetygarna har lågutbildade föräldrar. Vi vel all två av tre lågbeiygare inle börjar i gymnasiet. Vi vet all studiebenägenheten är högre bland barn med välutbildade föräldrar och att den också varierar med faderns yrke. Vi vet att elevernas medelbetyg och föräldrarnas ulbildning lill stor del styr i vilken utsträckning eleverna går vidare lill gymnasiet. Vi vet atl del är vanligare all man blir arbetslös, ju lägre betyg man har.

Nyss kom pedagogiska nämndens årsrapport, och den visar på för­färande skillnader mellan olika elevers möjligheter atl tillgodogöra sig skolundervisningen. Del finns, herr lalman, etl nära nog lineäri samband mellan föräldrars inkomst och barns skolresullal. Hur man lyckas i skolan följer föräldrarnas lönenivå. I undersökningen visas också all i villaom­råden når barnen bättre resultat än i hyreshusområden. Skillnaderna är stora mellan länen, men ännu större mellan kommunerna. Elever i Danderyd och Lidingö når bätlre skolresullal och kan bättre tillgodogöra sig undervisningen än elever i t. ex. Haninge kommun.

Många rapporter har pekat på skolans ulslagning och ulsoriering av elever och på hur ojämlik olika elevers skolsituation är. Jag har frågat fru Mogård vad hon tänker göra för all motverka den diskriminering av låginkomstlagarnas barn som sker i skolan och som alla är väldigi väl medvetna om.

Jag konstaterar med beklagande att fru Mogård inle är beredd all för­slärka kommunernas ekonomiska resurser. Man hänvisar lill eil nyll statsbidragssystem, men det kommer att fattas pengar i alla fall. Om man skall kunna få någon ändring till stånd, bör hela den kommunala skolverksamheten slalsfinansieras. Då skulle man kunna klara denna bit av problemel.

Jag skulle vilja fråga fru Mogård, som är inne på alt man skall lösa delta problem genom sialsbidrag: Hur ser fru Mogård på tanken atl låta kommunerna få skolkostnaderna hett täckta med statsmedel?


 


52


Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Jag har i mitt svar hänvisat till SIA-reformen. Jag hoppas all Inga Lantz är ganska ensam om atl fästa så litet avseende vid de förändringar som den reformen kommer atl medföra. På Inga Lantz kon­kreta fråga kan jag svara att vi nog först skall se efter vad SIA-reformen kan ge, innan vi lar ytterligare steg.

Del finns sannolikt en hel rad faktorer som lillsammans med resurs­insatserna påverkar elevernas resullal. All enbart granska en faktor ger inte en tillräckligl nyanserad bild av vilka ålgärder som måste övervägas för all ge alla ungdomar likvärdiga förutsättningar. Pedagogiska nämnden har i sin redogörelse uttalat atl olikheterna med andra ord torde kunna återföras på djupare liggande sociala, ekonomiska och kulturella olikheter eller olikheter i ulbildningstradition och värdering av ämneskunskaper. Jag vill gärna ge ett exempel, som gäller valet av alternativkurser.

I Danderyd väljer 70 % av eleverna tillvalsämnena franska och tyska.


 


särskild kurs. Motsvarande andel i Stockholm är drygt 45 96 och i Ha­paranda ca 28 %. Själva lillvalssyslemet kan alltså vara en bidragande orsak till resullatskillnader. På motsvarande säll framgår all i Danderyd över 70 96 av eleverna väljer särskild kurs i matematik och i engelska. Motsvarande andel i Slockholm är drygt 50 % och i Haparanda ca 40 96. Det vore ju underligt om inle sådana val gav utslag i standardprov­resultaten. Men läroplansöversynen har också i uppgift alt beakta dessa förhållanden.

En annan faktor som kan påverka resultatet är naturligtvis personal­sammansättningen och personalomsättningen. Där kan man notera att lärarkåren generellt är stabil i Danderyd men ung i Botkyrka och Tyresö, etl förhållande som också SIA-utredningen påpekade. Vilka åtgärder som man där skall sätta in försöker vi nu penetrera.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om förstärkning av de pedagogiska resurserna i vissa kommuner


 


INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! De problem som jag lar upp kan man inle lösa bara med elt nytt statsbidragssystem. Även andra åtgärder behöver vidlas. Det fru Mogård har pekat på är helt riktigt och belyser hur allvariiga dessa problem är och hur ojämlik den svenska skolan är.

De förändringar vi skulle behöva är t. ex. en högre lärartäthet, kanske en annan ulbildning av våra lärare med en obligatorisk arbetslivserfa­renhet samt elt annat innehåll i undervisningen och en varvad utbildning med teori och praktik, där eleverna kan känna igen sin egen tillvaro. Vi måsle ha bort betygen. Vi behöver flera skolpsykologer och kuratorer, en bit som det helt åligger kommunerna alt finansiera. Lärarna behöver arbeta i arbetslag för att få en bäiire skolsituation. Jag tror att också eleverna måste medverka i all skolplanering och även i undervisningen. Vi måste förändra läromedlen.

Della är några av de förändringar som jag trodde all fru Mogård var villig all medverka till. Jag är väldigi tveksam till om SIA-skolan kommer atl kunna genomföras, eftersom det fattas så myckel i kommunerna för all klara av den reformen, bl. a. pengar. Det får jag belägg för nästan dagligdags. I dag på förmiddagen var jag på en SIA-information, och där var man väldigt bekymrad över hur det här skall gå ihop, både i fråga om lokaler och framför allt när det gäller pengar. SIA tror jag blir en pappersreform, eftersom statsmakterna inte är beredda att skjula lill de pengar som behövs.

Sedan är del sant atl vi för att uppnå bätlre skolresullal och få en jämn siandard i utbildningshänseende måste komma lill rätta också med andra orättvisor - sociala, ekonomiska och kulturella - och olikheter i utbildningslradilion. Det har fru Mogård även pekat på i svaret, och det är hell riktigt.


53


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om förstärkning av de pedagogiska resurserna i vissa kommuner


Statsrådet BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Jag förutsatte faktiskt att Inga Lantz var väl insatt i hur det ser ul i dag i fråga om utbildningsplaneringen. Alll del Inga Lantz anför är ju på gång! Jag tycker också all del är vikligl all i del här sammanhängd underslryka, vilket Inga Lanlz märkligl nog inle gör, atl betygen inte mäter intelligens eller siudieförulsäilningar, utan de mä­ter skolpreslalioner.

Lyckligtvis är vårt utbildningssystem sådani alt dörrarna inte slås igen definitivt någon gång. Det finns alltid möjlighel all komma igen, och så sker ju också i betydande utsträckning genom den kommunala vux­enutbildningen. Vi hjälper inte på något sätt elever med svaga skolpres­lalioner genom alt använda utlryck som "utslagna" om dem. Tvärtom är det angeläget att under skoltiden förmedla en positiv syn på utbild­ningen och atl på olika sätt stödja eleverna, t. ex. genom de åtgärder som jag anför i mitt svar, och de blir alltså möjliga genom SIA-reformen.

Viktigt är nalurliglvis också, vilket Inga Lanlz uppenbarligen inle heller länkt på, atl föräldrarna genom föräldrautbildning, föräldrarådgivning och möjlighel all medverka i skolans arbele blir medvetna om sitt stora ansvar för barnens framlid. Det är inte fråga om atl de skall ha en massa kunskaper. De skall ha ansvar, och de skall stödja, trösta och hjälpa sina barn.

Insatser av många olika slag måste alltså sättas in för all åstadkomma verklig jämlikhet i vårt utbildningssyslem, och jag vill påstå all så långt vi nu vet försöker vi sälla in de åtgärder som krävs. Det innebär inle alt jag inle tror all vi måsle forisälla, men jag iror alt vi är ganska väl på väg för atl hjälpa just de elever som har del svårasl i skolan.


 


54


INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Där är jag alliså inle alls överens med fru Mogård. Jag tror all de konkrela ålgärder jag nämnde, bl. a. ökad lärartäthet, är sådant som måsle lill omedelbart. Jag tror inte atl man kommer någonslans på vägen, ifall man inte tar itu med de konkrela bilarna. Del kan hända atl det nya statsbidragssystemet är bättre än del som funnits tidigare därför atl hänsyn nu tas lill kommuner och skolor som har speciella problem, men del är för lilel pengar som står till förfogande. Del kommer inle att finnas tillräckligt med pengar för all få t. ex. en ökad lärartäthet.

Sedan vel ju fru Mogård så väl alt betygen slår hårdast mot dem som har del svårasl i skolan. De slår också mot låginkomstlagarnas barn. Del finns ju utredningar som talar ganska ingående om detta, och vi har haft debatter om det lidigare här i kammaren.

Jag tycker i alla fall att det är anmärkningsvärt all fru Mogård inle är beredd alt la pedagogiska nämndens årsrapport på allvar och verkligen sälla lill de resurser som behövs i skolan för all lösa de här problemen och för all motverka atl vi har en så ojämlik skola som vi har i dag. Del är mycket möjligl alt man behöver ändra på systemet för tillvals-ämnen, men det finns ju näraliggande ålgärder som man kunde vidta, och jag hade nog förväntat mig all fru Mogård hade medverkat till del.


 


Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr talman! Del är mycket enkell alt föreslå mera resurser, faslän man vet - vilket Inga Lantz säkerligen gör - att det inte är så hemskt gotl om resurser jusl nu. Pessimism är inle lill särskill slor hjälp - del handlar inle om hjälp till mig nu, ulan del handlar om hjälp lill eleverna - under en lid då vi faktiskl har onl om resurser.

Jag lycker fakiiskl del är ganska anmärkningsvärt, för atl använda Inga Lantz språkbruk, att Inga Lantz inte känner till all det sedan flera år uttalats i riksdagen att barn- och ungdomsskolan t. v. icke skall ha en resursökning därför alt vi måsle salsa på förskolan och vuxenutbild­ningen.

Det går naluriigtvis alltid all säga atl della ställningstagande är fel­aktigt, och det kan Inga Lantz göra. Jag skulle bara vilja vela: Var tar vi då pengarna? Skulle Inga Lantz vilja vara så vänlig och tala om det också?


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lokala led­ningsorgan för skolan


INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Vpk har vid flera tillfällen i kammaren talat om hur vi vill fördela resurserna i det svenska samhället. Till ulbyggnaden av daghem och lill alt öka de pedagogiska resurserna för de elever som har del svårt i skolan skulle jag kunna tänka mig att ta de 35 milj. kr. om dagen som det svenska försvaret kostar. Där har vi pengar att ta. Lägger man ihop del skulle vi nog klara en bil av dessa problem. Då skulle vi kanske också kunna klara både förskoleutbyggnaden, vux­enutbildningen och skolproblemen.

Det finns många andra områden i det svenska ekonomiska syslemel där man kan omfördela och prioritera lill de ändamål som del måsle vara rikligt att fördela resurserna på. Det finns pengar till detta i del svenska samhällel.

Överläggningen var härmed slutad.


§ 8 Om lokala ledningsorgan för skolan

Statsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för all besvara Lena Hjelm-Walléns (s) den 7 okiober anmälda fråga, 1977/78:56, och anförde:

Herr talman! Lena Hjelm-Wallén har frågat mig när förslag om lokala ledningsorgan för skolan kommer att läggas fram och vilka grupper som kommer att få del av del vidgade inflytandet.

Inom utbildningsdepartementet pågår arbete med en promemoria om lokala ledningsorgan. Överläggningar i frågan sker mellan företrädare för departementet och olika intressentgrupper för atl finna en sådan lösning alt ell förslag kan accepteras med bred enighet. I dessa överläggningar deltar representanter för berörda personalorganisationer, representanter för de båda elevorganisationerna samt representanter för Riksförbundet


55


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lokala led­ningsorgan för skolan


Hem och skola och Kommunförbundet.

Arbetet med att finna en för alla parter acceptabel lösning har varit mer komplicerat än vad som kunde förutses under våren 1976, då riks­dagen hade att la slällning lill etl uttalande om lokala ledningsorgan i propositionen om skolans inre arbele. Jag finner det bätlre atl avvakta tills man har funnit en sådan lösning av frågan att förslaget bör kunna accepteras i bred enighet än att snabbt forcera fram ett förslag. Över­läggningarna har nu kommit så långt att jag räknar med all elt förslag inom kort kan presenteras för remissbehandling.


 


56


LENA HJELM-WALLEN (s):

Herr talman! Jag vill först tacka för svarel.

SIA-reformen innebär elt lokalt ansvarstagande och därmed också in­flytande över skolverksamhetens utformning. För all detta skall komma till sin rätt krävs en demokratisering av beslutsprocesserna inom skolan, inte minst för atl få eleverna med i denna process.

Vid riksdagsbeslutet om skolans inre arbete våren 1976 fanns inte till­räckligt underlag för alt ta ställning till formerna för olika gruppers med­verkan i skolans beslutsprocesser. Vi utgick dock ifrån att frågan skulle vara löst så alt något slags lokalt beslutsorgan skulle finnas under det läsår som nu pågår, dvs. del år då så mycket av förberedelsearbetet för SIA-reformens förverkligande sker. Tyvärr har det inte varit möjligl att klara della.

För drygt ett halvår sedan sade statsrådet Mogård i etl frågesvar lill mig: "Elt förslag om lokala ledningsorgan kommer alt presenteras senare under våren." Av det blev alltså ingel. Jag hoppas att svaret i dag är bätlre underbyggt än svarel från den  1  april.

Det oroar mig vidare alt när den borgeriiga regeringen talar om del lokala inflytandet så begränsas delta till vissa grupper. I regeringsde­klarationen talas det bara om elever och lärare. Jag hoppas verkligen att den borgerliga regeringen är medveten om alt det finns fler arbets­tagargrupper i skolan än lärarna.

Dessuiom vill jag framhålla att det lokala politiska förtroendeman-nainflyiandel i skolan också är myckel vikligl, men del är tydligen inte alls med i regeringens arbele.

Jag har förståelse för atl hela denna fråga är komplicerad, men jag kan inte acceptera regeringens oförmåga alt komma till ett ställnings­tagande. Att nu tala om snabb forcering verkar ganska löjligt. Denna fråga måste ändå ha legat på Britt Mogårds bord ända sedan regerings­tillträdet. Del har inte heller saknats påminnelser om atl frågan måste lösas. Vi diskuterade den, som jag nämnde tidigare, för drygt etl halvår sedan.

Herr talman! Det är olyckligt för SIA-reformens lokala genomförande atl arbeiei med demokratiserade beslutsprocesser i skolan har fått dra ut på tiden så som här har skett.


 


Statsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr talman! Jag har upprepade gånger sagl, och jag ulgår från all Lena Hjelm-Wallén delar den uppfallningen, all SIA-skolan skall bygga på samverkan mellan olika kalegorier, mellan personal och elever, mellan skola och föräldrar samt mellan skola och samhälle. I det här samman­hanget kan Lena Hjelm-Wallén alltså bortse från regeringsdeklarationens alltför torftiga beskrivning av vad del handlar om.

Lena Hjelm-Wallén och jag torde också vara ense om alt samverkan tyvärr inte kan forceras fram. Den måste växa fram utifrån ell behov som alla berörda känner. Uppenbarligen har del tagit avsevärd lid innan man upplevt del behovet. Nu strävar emellertid alla parter efter alt kom­ma fram till en lösning, och, som jag sade, förslag kommer inom kort all framläggas för remissbehandling. Av förklarliga skäl kan jag inle nu närmare gå in på vilka konfliktpunkterna varil, men medbestämman­delagen har självfallet spelat en betydande roll.

Jag står gärna här med skammen. Lena Hjelm-Wallén, att ha sagl en sak i våras och en sak nu, om vi bara får etl organ där alla parter med förtroende kan samverka med varandra. Och dit har vi ganska snarl nått.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om information till skolelever rörande gällande rättsregler på arbetsmarkna­den


LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr lalman! Etl ganska inlressanl fenomen i debatterna med Britt Mogård är atl det ofta las avstånd från regeringsdeklarationen. Jag minns en lidigare fråga - den gällde små klasser - då Britt Mogård också sade att det står fel i regeringsdeklarationen. Nu är del en torftig beskrivning som gjorts i regeringsdeklarationen av del lokala inflytandet.

Jag är glad om sakfrågan kan lösas i enighet och lösas snart. Men vad jag velat påpeka är all del dröjt alltför lång tid innan regeringen tog lag i denna fråga. Jag kan förslå all när samtalen väl är i gång behöver de la ganska lång lid. Men del har dröjt ell hell år innan man över huvud taget satte i gång samtalen med berörda mtressenter, och del är jag starkt kritisk emot.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om information till skolelever rörande gällande rättsregler på arbetsmarknaden


Slatsrådet BRITT MOGÅRD erhöll ordet för att besvara Frida Berglunds (s) den  13 okiober anmälda fråga, 1977/78:72, och anförde:

Herr lalman! Frida Berglund har frågat mig om jag avser att ta inilialiv som syflar lill atl förbättra skolans information lill eleverna om gällande rättsregler på arbetsmarknaden.

Grundläggande kunskaper om dessa frågor förmedlas främst inom äm­net samhällskunskap och i gymnasieskolan dessuiom i ämnet arbels-livsorientering sami under timmar lill förfogande. Vid dessa tillfällen


57


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om information till skolelever rörande gällande rättsregler på arbetsmarkna­den

58


engageras i ökad utsträckning företrädare för det lokala näringslivet och de fackliga organisationerna som föreläsare och diskussionsledare.

Informalion om arbetslivet och trygghelslagsliftningen ges i övrigt lill eleverna i grundskolan och gymnasieskolan inom ramen för studie- och yrkesorienteringen. Häri ingår den praktiska arbetslivsorienieringen, som ger eleverna ökade kunskaper om arbetsliv och yrken samtidigt som de ges möjlighet all pröva sina egna förutsättningar för etl kommande yr­kesval.

SIA-reformen medför all studie- och yrkesorienteringen förstärks, bl. a. genom den utökade samverkan mellan skola och arbetsliv som uppbygg­naden av lokala och regionala SSA-råd innebär.

Vidare innebär SIA-reformen att den praktiska yrkesorienteringen på grundskolans högstadium mera inriktas mot arbeislivsorienlering.

Regeringen har uppdragit åt skolöverstyrelsen all i samarbete med ar­betsmarknadsstyrelsen och parterna på arbetsmarknaden se över den praktiska arbetslivsorienieringen i grundskolan. Som elt led i della arbele har regeringen bemyndigat skolöverstyrelsen atl under en treårsperiod, med början läsåret 1977/78, i etl tiotal kommuner pröva en avsevärd utökning av den praktiska arbetslivsorienteringen på grundskolans hög­stadium.

I riktlinjerna för grundskolans läroplansöversyn ingår också atl över­väga en individuellt anpassad praktisk orientering om yrkesliv, arbetsliv och samhälle.

I della sammanhang diskuteras också hur lärarna skall ges en förbättrad kännedom om förhållanden i arbetslivet och i samhällel i övrigt för att kunna förmedla-sådan kunskap till eleverna. Vissa kommuner har inlett en försöksverksamhet där lärarna under ell par veckor får "prya" inom näringsliv och förvaltning 'i kommunen.

Dessa ålgärder syftar således i hög grad lill atl förbälira elevernas kän­nedom om förhållandena i arbetslivet. Ytteriigare insaiser får aklualiseras i samband med atl förslag till ändringar i grundskolans läroplan och riktlinjer för studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och gymna­sieskolan föreläggs riksdagen.

Under detla anförande övertog talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag vill tacka för svarel. Av delsamma framgår att myckel är på gång. Men vi kan ändå konsialera alt situationen inte är tillfreds­ställande.

Anledningen till min fråga var all del har sagls all Åmanlagarna hindrar ungdomarna från all komma ul på arbelsmarknaden; de lagarna skulle alltså vara orsaken lill den höga ungdomsarbetslösheten. Många ung­domar som inle har haft tillräckliga insikter i lagarnas innebörd har hört sådana påståenden fällas, och då har de fått den uppfattningen all del är lagarna som spärrar deras möjligheler all erhålla arbele.


 


En arbetslös pojke sade t. ex.: "Del är bara all ändra på Åmanlagarna, så får jag arbete." Det är ju en enkel lösning. Den pojken hade inte en tanke pä all en minskning av anställningstryggheten är etl brutalt och ineffekiivl recepl, om man söker bot för ungdomsarbetslösheten.

Den saken har också berörts av TCO:s ordförande Lennart Bodström, som i ett tal framhöll att otaliga ungdomar som sökt feriearbele har fått höra alt de inte kan anställas på grund av Åmanlagarna. Han sade vidare all oavsell om sådana påslåenden görs i god tro eller inte, sä har de missvisande uppgifterna nu fått sådan utbredning all del är rimligl alt i skolundervisningen lägga in mer informalion om syftel med och innehållel i de rätlsregler som gäller på arbelsmarknaden.

När försvaret för någon lid sedan framförde synpunkter på atl man i skolan inte informerade lillräckligl om försvarel gick man ut och un­dersökte de fakiiska förhållandena i olika skolor. Det var en riklig åtgärd. Och rättsreglerna på arbelsmarknaden upplever jag som etl parallellfall. De regler som gäller bör ha hög prioritet, eftersom de är av vital belydelse för varje enskild individs möjligheler atl möta och bemästra olika livs­situationer.

Jag vill ställa en fråga till slalsrådel Mogård: Gäller del uppdrag som regeringen har givit skolöverstyrelsen den s. k. pryoverksamheien, och är slalsrådel i så fall villig all medverka lill en undersökning, där man klarlägger hur den teoretiska delen av undervisningen fungerar i dagens skola?


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om information till skolelever rörande gällande rättsregler på arbetsmarkna­den


Slatsrådet BRITT MOGÅRD;

Herr lalman! Ja, som jag sade i' mitl svar gäller uppdragei lill skol-överslyrelsen den prakliska arbetslivsorienteringen.

Mycket är på gång, men allt är inle bra, sade Frida Berglund. Nej, självfallet inte. Myckel av del som jag har redovisal är ju sådana verk-samheier som nu har siartal eller kommer all starta först nästa är. Del kan vi rimligen inte ha sell några effekler av ännu. Jag iror all del kommer all innebära en avsevärd förbäliring av våra ungdomars kun­skaper om arbetslivet.

En debatt om översynen av trygghetslagarna, vilka som bekant har varil föremål för överläggningar mellan arbetsmarknadens parter och re­geringen och som även namngivaren Valter Åman har välkomnat, får fakiiskl Frida Berglund föra med arbetsmarknadsministern.


FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag hade inte för avsikl all debaliera Åmanlagarna, men om man skall kunna förändra silualionen i skolan - och silualionen i dag behöver enligl min mening ändras - måsie man kunna lämna en molivering. Skolans mål är ju alt eleverna skall lära sig au skilja mellan fakta och värderingar. Eleverna skall också göras skickade au bemästra mötande livssituationer. Jag upplever alt dagens ungdom inle kan klara delta, när den kommer ut på arbelsmarknaden och får beskedet au Åman-


59


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot lärarbrisien


lagarna är anledningen lill all del inle går au få arbele.

När man försöker förespegla alt man med så enkla lösningar kan klara myckel besvärliga problem, sår man bland ungdomarna en misstro mol lagsliftarna. Della gör också au del kan uppstå en konflikt mellan äldre och yngre. Det är skolans uppgift atl även på del här området lämna information. Om skolan skall kunna informera, måsle den också vara medvelen om bristerna. Jag har försökt alt aktualisera en brisl som jag personligen har upplevt, men som jag inle är ensam om all ha upplevt. Därför har jag velal ställa den här frågan till fru Mogård.


Slalsrådel BRITT MOGÅRD;

Herr lalman! Alla de ålgärder som jag redovisade i mill svar har na­lurliglvis vidlagils för all förbälira ungdomarnas kännedom om arbels-livei. Men del är inle bara skolan som skall ta på sig den här uppgiften. Jag tycker fortfarande all föräldrarna - som jag nämnde i ell tidigare svar- bör flnnas med i bilden. Dessuiom har vi arbelsförmedlingsljäns-temän, som bör hjälpa lill alt ge ungdomarna en realistisk bild av ar­belsmarknaden och tala om vilka möjligheter och vilka hinder som finns.

FRIDA BERGLUND (s):

Herr lalman! Jag är väl medveten om att det är många som skall informera eleverna, men eftersom skolan kommer i konlaki med de flesia ungdomarna och då skolan dessuiom har så goda möjligheler, lycker jag atl en av skolans vikligasie uppgifter är all förbereda de unga på möiei med de problem som uppslår, då man kommer ut på en arbets­marknad. Ungdomarna skall kunna bedöma om det är fakta eller vär­deringar som de möter vid sin första kontakt med arbetsmarknaden.

Överläggningen var härmed slutad.


60


§ 10 Om åtgärder mot lärarbrisien

Slalsrådel BRITT MOGÅRD erhöll ordel för alt besvara Börje Stenssons (fp) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:14, och anförde:

Herr lalman! Börje Slensson har frågal mig vilka ålgärder regeringen avser alt vidla för all häva den akuia lärarbrisien och om jag delar upp­fallningen alt en siörre lärarbrist kan befaras i en nära framtid.

Enligl arbetsmarknadsstyrelsens statistik visar lärararbeismarknaden i stort samma bild i höst som för etl år sedan. Jämfört med föregående år har dock en siörre andel lärarljänsier i leoreliska ämnen lillsalls med personer ulan föreskriven ulbildning. Inom grupperna lärare i esleliskl-praktiska ämnen resp. lärare i yrkesinrikiade ämnen föreligger fortfarande brist. Eventuella förändringar i dimensioneringen av lärarutbildningarna kommer atl behandlas i den budgeiproposilion som regeringen lägger fram i januari  1978.


 


På längre sikl finns risk för ell läraröverskoll eftersom födelselalen ligger kvar på en låg nivå. Elt tillfälligt ökal behov av lärare pä högstadiel och i gymnasieskolan uppslår emellertid de närmasle åren då anlalel l6-l9-åringar ökar. Del ökade behovel av lärare gäller som framgått av vad jag nu har anfört endasi en relativt kort lid. Slor försiktighet bör därför iakttas vad gäller en eventuell ökning av utbildningskapaciteten för lärare.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot lärarbrisien


 


BÖRJE STENSSON (fp):

Herr lalman! Jag lackar statsrådet Mogård för svaret på min fråga. Frågan har sin bakgrund i del förhållande au massmedia i minen på augusti i år redovisade synpunkter från skolledare inför skolstarten hösten 1977. En del av dessa framhöll atl man konkret upplevde en brist på lärare inför lerminsstarlen, och del måsle väl ha moisvarai det verkliga förhållandet på vissa orter. Jag är själv tjänstledig skolledare men har givelvis kontakt med min hemkommun inte minst när del gäller skol­frågorna. Där har man inle märkt någon påtaglig lärarbrist i höst, och vi har heller inle gjort del de sista tre fyra läsåren. Av den anledningen blev jag något överraskad av de farhågor som kom till ullryck i de in-lervjuer jag här tänker på.

Om nu farhågorna för framtida lärarbrist var överdrivna, borde någon form av berikligande ha kommil från ansvarig myndighel eller från de-parlementei, men jag uppmärksammade inle någol i den vägen. Föräldrar kan ju onödigtvis oroas i sådana här situationer.

Visserligen är bristen på l. ex. musiklärare och gymnasiiklärare relaiivi slor sedan flera år. Men min fråga avsåg närmasl hur många obehöriga klasslärare - alliså lärare på låg- och mellansiadiel - del kan vara som innehar hellerminsljänsl hösilerminen 1977. Uppgifter härom ger ju etl ganska bra mått på hur den fakiiska lärarlillgången är på dessa stadier.

Andelen obehöriga klasslärare på hellerminsljänsl 1. ex. läsårel 1973/74 var såvitt jag kan erinra mig mycket låg - omkring 3 %, tror jag - men läsårei ]916/11 betydligt högre. Det är kanske svårl att just nu ge besked om nuläget, men uppgift härom kan måhända lämnas i samband med den redovisning som vi brukar få i november eller december.

När det sedan gäller prognoserna måste man ta hänsyn lill de mycket låga födelsetal som vi haft under de senasle åren och som ganska snabbi kommer all leda till ell betydligt minskat anlal lärartjänster på låg- och mellanstadiet, såvida delningslalen ej justeras nedåt, och någol sådani kan vi väl knappast förvänta oss. Andra, mera osäkra faktorer är givetvis om benägenheten att begära deltidstjänster ökar liksom om anspråken på heltidsledighet ökar, så au lärare hell enkell slutar utöva sitt yrke och går över lill annan tjänst.

De här nämnda faktorerna och orlsbundenheien är givetvis redan nu väsentliga orsaker lill all man vid lerminsslart får anledning tala om påtaglig lärarbrist på vissa håll i landel. I del komplex av faktorer som reglerar den fakiiska lillgången på lärarpersonal i t. ex. grundskolan be-


61


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot lärarbrisien


höver man kanske särskill uppmärksamma av vilka anledningar lärare önskar deltidstjänster eller hell enkelt avslular sin läraranslällning. Skolan och samhällel går på della säll misie om väl uibildad personal och lärare med erfarenhei. Jag föruisälier atl man bevakar de här frågorna i ut-bildningsdeparlemenlet och i skolöverstyrelsen liksom regionall och lo­kall. Jag ber än en gång, herr lalman, att få lacka för svaret på min fråga.

Slalsrådel BRITT MOGÅRD:

Herr lalman! Ja, del är riktigt all man om man skall få en litet mera nyanserad bild av lärarlillgången bör se på hur siffrorna har utvecklats genom åren och också undersöka hur många behöriga lärare som har sökt heltidstjänster men inte.fått någon sådan. Jag har fakliskt siffrorna med mig.

Andelen klasslärarijänsler tillsatta med personer ulan föreskriven ul­bildning var 56 % år 1975, 55 % år 1976 och 49 % år 1977. Den höga procentsatsen för klasslärare över huvud tagel förklaras av atl däri ingår också speciallärare. I gruppen esteliskt-praktiska ämnen är det främst bris­len på musiklärare och teckningslärare som ger en hög procentsats. Den situationen bör förbättras vid etl genomförande av OMUS förslag. Teck-ningslärarulbildningen har byggt§ ut för alt på sikl bättre motsvara be­hovel.

När man sedan tittar på antalet behöriga lärare som har sökt heltids­tjänst men inle fått sådan, så finner man beträffande t. ex. klasslärare all det var 455 år 1977, varav 435 var lokall bundna. Den lokala bun­denheten för ämneslärare är mest uttalad i C-, E-, M- och AC-län och för klasslärare i M-, AC- och BDlän.

DäriiM kommer all anlalel lärare med hel ledighel eller med dellids-ijänslgöring har ökal från 1973 ijH 1976, för klasslärare med 46 96 resp. 43 96. Ökningen kan lill viss del förklaras av all lärarkåren generelll är ung och atl antalet barnledigheier sannoliki därför är slorl.

De närmare orsakerna till del ökade antalet ledigheler bland lärarna undersöks f n. av skolöverstyrelsen, Verket beräknar all i november avge en rapport i frågan.

På utbildningsdepartementet ayser vi all analysera motsvarande från­varo inom någol eller några andra yrkesområden.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr lalman! Jag ber att få tacKa statsrådet Mogård för de här kom­pletterande uppgifterna. Jag har jngen kommentar lill dem, men jag är myckel tacksam för dem.

Överläggningen var härmed slutad.


62


 


§ 11 Om kapitalförstärkning till statsägda företag i Norrbotten      Nr 12


Indusiriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordel för alt besvara Ingvar Svanbergs (s) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:2, och anförde:

Herr talman! Ingvar Svanberg har frågal mig om jag är beredd atl medverka lill all de statsägda företagen i Norrbottens län får tillgång till behövligt kapital för att nu kunna förverkliga sina planerade inve­steringar.

De statliga företagen i Norrbollens län, i förslå hand ASSI, LKAB och NJA, är hårl drabbade av den pågående konjunkluren. I fråga om LKAB och NJA lillkommer långsiktiga strukturella problem. När dessa tre företag som dominerar sysselsättning och investeringsverksamhet inom induslrin i länel samiidigl drabbas av besvärliga problem ser jag delta som myckel allvarligt.

För all dämpa sysselsättningseffekterna av krisen i LKAB har jag bett företagsledningen presentera de investeringsprojekt som kan tidigareläg-gas och genomföras med statlig finansiell medverkan. LKAB har nu gått igenom de projekt som kan komma i fråga. Regeringen är beredd all i positiv anda pröva sådana investeringar inom företagel som är före­tagsekonomisk! motiverade och som medför gynnsam sysselsättnings­effekt.

Statsföretag har hemställt om statlig finansiell medverkan lill en om-och tillbyggnad av fiberfabriken vid ASSLs anläggningar vid Karisborgs bruk. Denna investering anses av ASSI nödvändig för forlsall drift vid Karlsborgs bruk, där ca 700 personer nu arbetar inom den berörda verk­samheten. Investeringen har bedömts ge etl värdefullt sysselsätinings-tillskott under uppbyggnadsliden och ha belydelse för underleverantörer såväl i länel som i andra delar av landel. Frågan om finansiell medverkan lill investeringen övervägs inom regeringen.

F. n. övervägs etl samgående mellan de tre slora handelsslålverken i Sverige, nämligen NJA, Gränges Oxelösund och Domnarvets järnverk. En föruisälining för samgåendet är myckel slora kapitalinsatser från sla­lens sida. En betydande del av dessa insatser kan väntas komma NJA till del. De åtgärder som kan väntas bli vidtagna inom ramen för del nya handelsstålbolaget är av avgörande belydelse för de berörda siål-förelagens framlid och därmed också för NJA.


Torsdagen den 20 oktober 1977

Om kapitalför­stärkning till statsägda företag i Norrbotten


 


INGVAR SVANBERG (s):

Herr lalman! Jag ber all få lacka industriministern för hans positiva svar på min fråga. Jag förutsätter då all jag kan tolka industriminisierns svar så, alt han nu verkligen avser atl ändra politik och gå in för en målmedveten satsning på de statliga basindustrierna i Norrbolleri som en grund för hela länels utveckling.

Norrbottens län har på ell alldeles specielll säll drabbals av nedgången i sysselsällning. Under del senasle årel har mer än 5 000 människor i länel flyllals över från all ha varil ordinarie sysselsatta på olika håll


63


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om kapitalför­stärkning till statsägda företag i Norrbotten


inom industrin till all bli sysselsalla genom särskilda ulbildningsanslag, arbetsmarknadsålgärder, beredskapsarbelen m. m., eller också är de vars­lade om uppsägning, som kommer under del närmasle halvåret.

Denna chockartade försämring av länets arbetsmarknad har medfört en stark pessimism och en känsla av hopplöshet i hela länel. Särskill hårt drabbad är ungdomen, eftersom de flesia nerdragningar har skell genom s. k. nalurlig avgång - eil ullryck som innebär inte endasi alt en anställd avgår med l. ex. förtidspension, ulan också alt hans jobb försvinner för all framlid. Några arbeten för ungdomarna atl söka sig till blir då inte kvar. 1 ell sådani läge måsle del vara veitigare au sikla på en uibyggnad av de slora basinduslrierna med lanke på framliden än all bara klara av silualionen för dagen med arbetsmarknadsåtgärder, hur värdefulla de än är.

Jag föruisälier därför all indusiriminisiern och hela regeringen nu på allvar går in för all skaffa fram invesieririgskapilal lill ASSI, NJA och LKAB, för all förelagen skall kunna fullfölja de invesieringar de planerar så all de kan slå ruslade för alt klara konkurrensen när konjunkluren vänder. Endasi på så säll kan framtidstron och optimismen ålervända efter alla de nedläggningar, negativa besked och dystra framtidsutsägelser som så rikligt har drabbat Norrbollen del senasle året. Tror man på Norrbollens framlid måsle man säga ja till en sådan politik; inte bara lill arbetsmarknadsåtgärder och fortsatta dystra spådomar.

Tack än en gång för svarel, som jag upplever som positivt!


Industriministern NILS ÅSLING;

Herr talman! Jag är glad atl kunna konstatera all Ingvar Svanberg har uppfattat mitl svar rätt, nämligen all del är en positiv viljeyttring lill fortsatta insaiser i Norrbollen.

Jag vill bara renl parentetiskt notera all när Ingvar Svanberg förmodar alt del innebär en ändrad poliiik är del fel i vad avser den nya regeringen. Ell av mina förslå ämbelsåligganden var all föreslå en rekonslruklion av NJA, vilkei innebar en koslnad på 1,8 miljarder kronor. Det var ell avgörande principiellt ställningslagande av den nuvarande regeringen, och del är elt principiellt ställningslagande som är vägledande för fort­sättningen. Jag kan alltså försäkra Ingvar Svanberg att han har uppfattat mill svar på elt rikligt säll. Della vittnar om att vi tänker fortsätta med de kraftfulla insatserna i Norrbollen för all säkra sysselsällningen i den landsändan.


64


INGVAR SVANBERG (s);

Herr lalman! Del finns väl ingen anledning för indusiriminisiern och mig all försöka bli ovänner, eftersom vi i långa stycken är ense här. Jag vill bara proteslera lilel mol industriministern när han säger atl de 1,8 miljarderna lill NJA var en insats för framliden. Del var en insats som vilken regering som än hade suttit vid makten skulle ha funnit nödvändig au genomföra, hell enkell av den anledningen atl det gällde


 


alt med den kapitalinsatsen betala de invesieringar som redan var gjorda. Alt del sedan kom all bli elt så stort belopp berodde ju på den konjunktur som just nu råder.

Jag tror emellertid inte atl industriministern därför bör poänglera della såsom ell ullryck för den poliiik han har velal föra - jag lycker den poliiiken har varil lokig från början! - men jag uppskaiiar den väldigi positiva ändring i den som nu föreslås här i industriministerns svar.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att garantera syssel­sättningen i Hofors


Överiäggningen var härmed slutad.


§ 12 Om åtgärder för att garantera sysselsättningen i Hofors

Indusiriminisiern NILS ÅSLING erhöll ordel för alt besvara Bertil Md-brinks (vpk) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:11, och anförde:

Herr lalman! Herr Måbrink har frågal mig vilka ålgärder jag avser all vidla för all förhindra yllerligare nedläggningar vid SKF Hofors, saml för all garantera sysselsällningen i kommunen,

Hofors har besvärals av sysselsällningsproblem under lång tid, Sys­selsällningen i kommunen är ensidigl beroende av verksamheten vid en enda indusiri. Svenska Kullagerfabrikens slåldivision, Hoforsverken.

Jag har lidigare framhållii all del i första hand är förelagel som har ansvaret för de anställda. Detta gäller inie minsi ell siörre förelag som har en dominerande slällning i en mindre ort.

F. n. övervägs förändringar av stålindustrins struktur. Jag förutsätter atl SKF inle kommer all föregripa dessa överväganden.

Samhällel måsle nalurliglvis alltid vara berell atl ta del yilersta an­svaret för sysselsällningen. Eftersom Hofors ingår i gränsområdet lill del allmänna stödområdet, kan statligt regionalpolitiskt stöd ge nödvän­dig stimulans för förelag som överväger att etablera sig i Hofors.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svarel.

Hur felaktig doktrinen om företagens självläkande krafter och sociala ansvar är visar sig dagligen. Elt sådani ansvar har inte storfinansen. Bakom dess manipulerande och strukturrationaliseringar ligger ell krassi vinsiiänkande, produktionsfilosofin hos den lilla bestämmande kretsen av aktieägare. Det är de som spelar med lusenials människors framlida utkomstmöjligheter.

Hofors är helt beroende av SKF, som svarar för 60 96 av sysselsätt­ningen och 90 % av industrisysselsältningen i kommunen, och uisätls för ell ytterst brutalt spel av storfinansen. De båda stålutredningar som framlagts spelar, efter vad jag kan förslå, med i della spel.

Den nu aviserade nedläggningen av lackjärnsproduktionen i Hofors, med minus 350 arbetstillfällen som resultat, är inle betingad av den s. k. lågkonjunkturen. Den sker i första hand för att SKF ytterligare skall


65


5 Riksdagens protokoll 1977/78:11-14


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att garantera syssel­sättningen i Hofors

66


kunna öka sina vinster. Dessuiom, herr industriminister; Enligt vissa uppgifter som jag har fått skall man köpa lackjärn från NJA lill vad som i betydande utsträckning är ell underpris. Om della är rikiigl, skall man alliså med skallemedel åsamka lusentals människor i Hofors stora problem. Vill industriministern kommentera den här uppgiften, så är jag lacksam.

Jag har inga illusioner om all regeringen eller industriministern kom­mer atl vidla ålgärder som på kort och lång sikl löser problemen inom stålindustrin, nämligen ell hell förstatligande med hög grad av förädling, forskning och ulveckling. Men mot bakgrund av vad jag har sagt om nedläggningen av lackjärnsproduktionen i Hofors vill jag fråga indusiri­minisiern:

1.   Vilka möjligheter har regeringen alt förhindra den nu aviserade nedläggningen av lackjärnsproduktionen i Hofors?

2.   Om trots allt en nedläggning kommer lill stånd i Hofors, kan då Nils Åsling lämna en klar garanti lill människorna där, all i så fall skall försl en ersättningsindustri finnas lill hands?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Bertil Måbrink lalar om atl utvecklingen visar atl del är felaktigt all ställa kravet på förelagen all de skall uppfylla sitt sociala ansvar. Jag vill säga lill Berlil Måbrink alt vi har väl aldrig varil inne i ell skede för svensk indusiri där del har varit mer befogal all ställa krav på socialt ansvar hos förelagen. Och förelagen har - del visar ju med all önskvärd tydlighet de delårsbokslul som vi nu lar del av - gjort slora insaiser för all uppfylla della sociala ansvar. Men förelagen kan rimligen inte gä längre än vad balansräkningen tillåter för att uppfylla del sociala ansvaret. Sedan är det samhällel som måsle inskrida för all säkra sysselsällningen.

Jag vill, som Berlil Måbrink säkert kan förslå, inle ge mig in på all kommeniera enskilda förelags affärsrelaiioner och koniakler; jag känner f ö. inle lill närmare detaljer i den fråga som Berlil Måbrink här lar upp.

Låi mig lill sisl säga all när del gäller slrukiurella förändringar i siål-induslrin är vi ju beredda alt vidta mycket långtgående ålgärder och stödja de strukturella förändringarna med finansiella resurser. I själva verkei är del ett mycket ambitiöst induslripoliliskl program som f n. utvecklas inom handelsslålsekiorn och så småningom också inom spe-cialsiålseklorn. Del vittnar om del ansvar som regeringen känner i detta sammanhang för all vara med och påverka ulvecklingen i en socialt acceptabel riktning.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Försl vill jag bara konstatera all industriministern inle lämnar några konkrela svar på mina frågor som kan lillfredsslälla män­niskorna i Hofors. Alt döma av slålutredningarna och av den politik


 


som har skisserats kommer del under den period som utredningarna gäller, 1980-lalet, inle bara i Hofors utan i Gästrikland över huvud taget, där 60 000 människor direkt eller indirekt är beroende just av stålin­dustrin, inle alt ske någon sysselsättningsökning, herr industriminister, ulan tvärtom en yllerligare minskning. Del blir, vad jag kan förslå, re­sultatet av den slålpoliiik som ni nu skisserar. Del är också de slutsatser som länsstyrelsen har dragit i sitt remissvar lill de här utredningarna. Man kan ställa krav på företagen - ja visst! Men vad har de kraven hittills resulterat i, herr industriminister? De har ju bara resulterat i en fortsatt nedläggning och i all människor kasials ul i arbelslöshel. Då menar inle bara jag och milt parti ulan flera andra alt staten måste gå in konkret och ta över ansvaret, ta över stålindustrin för att på så sätt kunna bedriva en planering som på lång sikl också tryggar utkomst­möjligheterna för människorna i de här orterna.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om den fortsatta verksamheten vid Uddcomb Sweden AB


Överläggningen var härmed sluiad.

§ 13 Om den fortsatta verksamheten vid Uddcomb Sweden AB

Industriministern NILS ÅSLING erhöll ordet för alt besvara Ralf Lind­ströms (s) den 5 okiober anmälda fråga, 1977/78:36, och anförde:

Herr lalman! Ralf Lindström har frågal mig vad regeringen avser atl göra för att bistå Uddcomb i den besvärliga situation företagel i viss mån oförskyllt hamnat i och vilka planer regeringen har för Uddcombs fortsatta verksamhet.

Personalen vid Uddcomb uppvaktade förutvarande industriministern så sent som i juni 1976, Del framgick då all förelagel för all kunna överleva med nuvarande inriktning måsle avsälla huvuddelen av sin produktion pä export. Konkurrensen mellan förelag med Uddcombs pro­duktionsinriktning liksom den återhållsamhet som man i många länder har visal i fråga om utbyggnad av kärnkraften försvårar expon. All kom­plettera med annan produktion har visat sig vara förenat med slora pro­blem. Svårighelerna inom Uddcomb har leii lill all en del av förelagels anslällda i sepiember 1977 varslals om uppsägning.

Del är givelvis myckel svårl all under nuvarande konjunklurförhål-landen finna en produkiion som är lämplig för alt ersälla den nuvarande vid Uddcomb. Slaisföreiag AB, som är moderförelag lill Uddcomb, prövar möjligheierna all finna allernaliv verksamhel.


RALF LINDSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag lackar industriministern för svarel.

Del kan synas lilel tjatigt med upprepade frågor och interpellationer om arbelsmarknaden i Karlskrona och Blekinge, men vi får finna oss i del så länge förhållandena bara blir sämre och sämre och oiryggheten växer.


67


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om den fortsatta verksamheten vid Uddcomb Sweden AB

68


Vi har i många år vant oss vid atl betrakta arbele och ell vissl mall av irygghel som en rällighel och någonling naiurligl som samhällel skall svara för. Nu plölsligl får vi uppleva all tryggheten långt ifrån är något naluriigt och alls ingen rällighel.

Alll oftare får tidningarna anledning au skriva om varsel om före­tagsnedläggningar, avskedanden och permilieringar. Osäkerheten griper omkring sig, och medborgarna fordrar konkrela besked från regeringen hur del skall bli och vad man tänker göra för all åstadkomma någol av del idealsamhälle som skulle bli verklighel när Sverige fick en borgerlig regering. Vad länker man göra för all uppfylla någol av del som utlovades i valrörelsen?

Den mest akuta krisen i min hemkommun f. n. är del svåra lägel för Uddcomb - del förelag som nu varslal om uppsägning för 164 an­slällda. Del är iroligtvis inle slut med delta. Kommer inga order in och görs ingenting konkret på ordersidan kommer nästa varsel om förmod­ligen ännu större nedskärningar redan en bil in på nästa år. Den första order som företagel fåll på två år fick man för någon månad sedan, etl arbele för ungefär tio årsarbetare och det lill en arbetsstyrka på 750 man.

Det här gäller nu inte endasi några hundra arbetstillfällen på Uddcomb. Del gäller framliden för en slor och riklig satsning på en viklig indu­strigren i Sverige.

Sansade bedömare är nu övertygade om all kärnkraften och därmed kärnkraftsindustrin kommer i gång igen om någol eller några år. Den kommer förmodligen inle atl vara beständig och kanske inte ens lång­varig, men nog har man anledning atl anta all energikällan kärnkraft kommer all vara den vi har alt lita till det närmaste decenniet och kanske ännu längre.

Blir utvecklingen den här, vilket är troligt, är del nödvändigt alt vi har vår moderna produktionsapparat på området i takt.

Ser vi inte lill nu all Uddcomb får meningsfulla arbelsuppgifier slår vi sönder de vikligasie delarna av produktionsapparaten. Redan nu har en stor del av de skickligaste teknikerna och svetsarna slutat i företaget på grund av osäkerheten där. Ännu tror jag all silualionen är reparerbar, men forlsälier del på samma vis ell tag lill blir framliden verkligen osäker.

De slora och fina maskiner som företaget investerat i är vikliga för pro-duklionen, men ännu vikligare för en framgångsrik framlid är all hålla den mycket duktiga arbetar- och tjänstemannasiaben någol så när intakt. Klarar vi inte det är nedläggning nära förestående.

Del svar som industriministern har lämnal andas verkligen ingen op­timism inför framliden, och jag är ledsen om min fråga här i dag kommer all föranleda ännu större osäkerhet på Uddcomb.

De här svårigheterna som vi blivit serverade här i dag känner vi lill, men svårigheter är till för atl övervinnas, och den tanken är man besjälad av på Uddcomb och i Karlskrona kommun f n.

Jag vel alt facket och kommunen tillsammans i två brev nu begärt


 


atl få tala med industriministern om de här problemen, och man väntar förväntansfullt på positivt besked. Kanhända detta eventuella samtal kan öka optimismen även på industridepartementet.

Kan verkligen inie industriministern i dag ge elt klarare besked om hur regeringen länker sig framliden för Uddcomb?

Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Del framgår av mill svar lill Ralf Lindström alt man inom Statsföretag överväger möjligheterna lill alternativ produktion. Men Ralf Lindström vel lika bra som jag hur lillgången på ny sysselsällning och på ökad produkiion inom den här sektorn är i dag inte bara i Sverige ulan även internationellt. Vad som har drabbat Uddcomb är inle minst en stagnation i orderingången från västtysk industri, och de har vi inga möjligheter all påverka.

Vad Statsföretag gör är alltså att man undersöker möjligheterna all lill Uddcomb förlägga alternativ produktion. De undersökningarna pågår, och så länge de gör del finns det ingen anledning alt närmare kommeniera de eventuella projekt som kan bli aktuella i senare sammanhang.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att

effektivisera

socialstyrelsen


RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Visst finns det anledning atl diskutera och försöka hjälpa lill här. De nämnda undersökningarna har Statsförelag arbetat med länge. Riksdagen har ändå i stor enighet tagit ell beslut om Uddcomb. Den nya regeringen har, genom all man gått ifrån det lidigare riksdagsbeslutet om 13 kärnkraftsaggregal, slälli Uddcomb i en ännu svårare ställning. De tyska orderna svarar irols alll för huvudproduklionen på Uddcomb. Jag skulle tro all åtminstone 70 96 av orderna är tyska. Man kan inte bara skylla på det. Orderstocken skulle kanske vara betydligt större om man inte i Sverige ändrat politiken när det gäller kärnkraflsindusirin så otroligt. Den ändrade inriktningen är väl en orsak lill den dåliga or­deringången.

Vi har medverkat lill atl omkring 150 familjer flyttat från Degerfors ner till Karlskrona. Vi var eniga om det allihop. Vi har mycket stor skyldighet all se lill all det verkligen sker någonting där, att vi inte får en katastrof

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om åtgärder för att effektivisera socialstyrelsen


Socialministern RUNE GUSTAVSSON erhöll ordet föratt besvara Äow-nie Bernströms(fp) den 11 okiober anmälda fråga, 1977/78:57, och anförde:

Herr lalman! Bonnie Bernsiröm har frågal vilka ålgärder jag ämnar vidta för att effektivisera socialstyrelsen.

Sedan socialstyrelsen kom lill har samhällsutvecklingen i många hän-


69


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder för att

effektivisera

socialstyrelsen


seenden ändrat förulsällningarna för slyrelsens verksamhel. Enligl min mening bör en genomgripande översyn och precisering av slyrelsens lång­sikliga mål, organisation och arbetsformer ske. Därvid bör slyrelsens såväl cenirala som regionala organisaiion ses över.

Genom beslul den 28 juni 1974 uppdrog Kungl. Maj:l åt socialstyrelsen all se över slyrelsens arbelsuppgifier och organisaiion. Ulredningen är en iniern verksulredning och pågår under en ledningsgrupp med före-Irädare för socialsiyrelsen, statskontoret och berörda personalorganisa­tioner. Till ledningsgruppen är knuten en referensgrupp med represen­tanter för bl. a. Kommunförbundet, Landstingsförbundet, LO, TCO och SACO/SR.

Socialstyrelsen har successivt redovisal förslag om delegalion eller för­enklad handläggning av vissa ärenden. En del av dessa förslag kan genom­föras av socialsiyrelsen i samråd med andra berörda myndigheter.

I vissa fall krävs beslul av regering och riksdag. Några sådana beslul har redan fallais.

Enligt beslut av regeringen den 30 juni 1977 skall socialstyrelsen senasl den 16 januari 1978 avge slutrapport över utredningsuppdraget till so­cialdepartementet.

Vidare vill jag framhålla att socialstyrelsens framtida arbetsuppgifter och organisation i betydande grad kommer att påverkas av statsmakternas ställningstaganden till bl. a. socialutredningens och hälso- och sjukvårds­utredningens förslag. De nämnda utredningarna, som är parlamentariskt sammansatta, behandlar var sin del av slyrelsens båda ansvarsområden och lar bl. a. upp ansvarsfördelningen mellan staten och vårdhuvudmän­nen, dvs. landsling och kommuner. Socialuiredningen remissbehandlas f n. fram lill den I februari 1978. Hälso- och sjukvårdsulredningen be­räknas vara klar lill sommaren 1978. Vidare kan överväganden i an-slulning lill förslag från bl. a. ulredningen om kommunernas ekonomi komma all påverka socialslyrelsens verksamhel.

Vissa huvudmannaskapsfrågor, som berör socialslyrelsens verksamhet, kommer också all prövas särskill inom kort.

Förslagen från nämnda uiredningar kommer all ulgöra den principiella uigängspunkien för fortsatta överväganden om styrelsens arbetsuppgifter och organisation. Jag utesluter inle atl en särskild ulredning kan behöva tillsättas för alt på grundval av dessa förslag göra en samlad organisatorisk översyn av slyrelsens verksamhet. Målet för en sådan översyn bör i en­lighet med regeringsförklaringen vara atl så långt som möjligl minska byråkratin och centralstyrningen på detla område liksom på andra om­råden.


 


70


BONNIE BERNSTRÖM (fp):

Herr lalman! Jag tackar socialministern för svaret.

Min fråga lill socialministern har föranleils av del reportage i tidningen Vi där socialstyrelsen granskades. En 18 sidor lång läsning ger ell be­klämmande intryck av hur en av våra viktigaste myndigheter fungerar.


 


Reportaget är en beskrivning av hur en "lypisk svensk byråkrati" ser ul. Kritiken innehåller bl. a. påpekanden om många kostnadskrävande interna uiredningar, som för del mesta läggs lill handlingarna, ell svår­begripligt språk, en loppslyrd hierarki, konkurrens- och revirlänkande byråer emellan, prestige- och maklslrider ämbelsmännen emellan, ojämn arbetsfördelning, osedvanligt hög sjukfrånvaro, vantrivsel bland ijänsle-männen m. m.

Bilden av all socialsiyrelsen inle fungerar lillfredsslällande bekräftas av anslällda och folk som har konlaki med myndighelen i sill jobb men kan också bekräftas av enskilda personer.

Riksrevisionsverket har granskat socialstyrelsen. Granskningen inled­des några år efter del all socialsiyrelsen bildals 1968 genom samman­slagning av dåvarande socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och medici­nalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd. Granskningen var klar 1974.

Vid en hastig genomgång av den rapporten kan man konstatera atl bilden inle skiljer sig nämnvärt från den man får av reportaget i tidningen Vi. Fungerande enheter och resullal omnämns på båda ställena, men det är kritiken vi måsle ta fasta på.

Vad gäller projekt och utredningar kritiserar tidningen Vi den verk­samheten för alt den inle har någol mål och därtill koslar onödiga mil­joner. Riksrevisionsverkels rapport bekräftar detla. Det står i den: "An­svarsförhållandena för projektverksamheten synes i dag vara något oklara. Planering och styrning av socialslyrelsens projekt tycks i många fall vara otillräckliga. Projekten tenderar all dra ul på tiden." Som orsak härtill uppges i rapporten all personerna i projekten är uppknutna på många olika håll och atl del är svårl all få sammanträden lill stånd. Det cen­traliserade beslutsfattandet i socialstyrelsen hämmar också projektverk­samheten.

Man kan räkna upp myckel mer som är dåligl eftersom aren bekräftelse på att socialstyrelsen inte fungerar.

Socialministern har nu antytt all del kan bli nödvändigl med en översyn av den organisatoriska verksamheten. Men jag anser all en översyn är så nödvändig all vi måsie få bekräftat all den kommer till stånd redan nu för all riksdagen skall kunna la sill poliliska ansvar för de medel som under kommande budgetår skall tilldelas socialstyrelsen.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om ålgärder för att

effektivisera

socialstyrelsen


Socialministern RUNE GUSTAVSSON:

Herr lalman! Jag har redovisal att socialstyrelsen har fått i uppdrag all senasl den 16 januari 1978 lämna rapport om utredningsuppdraget. Därför flnner jag ingen anledning att i dag säga all nu måsie vi lillsälla en ny ulredning. Vi bör avvakla deii rapport som kommer om ungefär tre månader.


BONNIE BERNSTRÖM (fp);

Herr talman! Översynsulredningen tillkom som ett resullal av riks­revisionsverkels rapport och har arbetat ända sedan 1974. Vissa föränd-


71


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

öm åtgärder mot marknadsföring av mjölkersättnings­medel för spädbarn i u-länder


ringar har skett i socialstyrelsen, men tydligen är del inte fråga om några siörre förändringar, eftersom reportaget i tidningen Vi stämmer rätt väl överens med riksrevisionsverkels rapport. Därför lycker jag alt del är viktigt all vi nu tar ett politiskt ansvar för de brisler som förekommer på socialstyrelsen. Jag vill gärna ha besked från socialministern om detla politiska ansvar kommer att tas.

Socialministern RUNE GUSTAVSSON;

Herr lalman! Bonnie Bernsiröm har fåll eil besked och får nöja sig med del.


Överläggningen var härmed sluiad.

§ 15 Om åtgärder mot marknadsföring av mjölkersättningsme­del för spädbarn i u-länder


72


Slalsrådel INGEGERD TROEDSSON erhöll ordel för au besvara Inga Lantz (vpk) den 7 okiober anmälda fråga, 1977/78:48, och anförde:

Herr lalman! Inga Lantz har - mol bakgrund av den senasle tidens deball om marknadsföring av mjölkersäitningsmedel för spädbarn i u-länder - frågal om jag kommer alt i olika internationella organ, exem­pelvis WHO, arbeta för atl denna verksamhel från livsmedelsbolagens sida sloppas.

Vid Världshälsovårdsorganisalionens (WHO) 30;e generalförsamling i maj 1977 utgjorde näringsfrågan etl huvudämne. Sålunda var "Värdet av nationell och internationell födoämnes- och näringspolitik för häl­soutvecklingen" temat för de tekniska diskussioner som hölls vid mötet. Svenska experter dellog myckel aktivt i dessa diskussioner och vid ut­formningen av rapporten över de tekniska diskussionerna. På svenskl inilialiv logs därefter näringsfrågan upp på generalförsamlingens före­dragningslista för fortsatt diskussion och formellt beslut. Generalförsam­lingen antog en resolution som bl. a. uppmanade regeringarna all prio­ritera födoämnes- och näringsproblemen i deras hälsovårdsprogram. Vida­re uppdrog generalförsamlingen ål WHO:s generaldirektör all vidla de ytterligare åtgärder som behövs för alt förslärka WHO;s näringsprogram, så att organisationen kan medverka vid ulveckling och genomförande av nationell och internationell födoämnes- och näringspolitik.

I generaldirektörens uppdrag ingår bl. a. atl identifiera problemområden och att kartlägga riskgrupper när del gäller alt skydda mödrars och barns hälsa. I debatlen underslröks i della sammanhang från svensk sida am­ningens belydelse.

Även för egen del log jag upp näringsfrågorna i mitl lal inför ge­neralförsamlingen. Jag framhöll bl. a. viklen av att verksamheten inom näringsområdet integreras med den lokala hälso- och sjukvården.

Jag vill här också nämna att regeringen i augusti i år anvisade 4,5


 


milj. kr. lill WHO:s nulrilionsprogram för ivåårsperioden 1977/78-1978/79. Della program uigörs lill slörsla delen av en amnings-sludie, som avses ligga lill grund för praklisk lillämpning i u-länderna inom bl. a. mödra- och barnavården. En viklig uppgift blir självfallel all molverka olillböriig marknadsföring av brösimjölksersällningar.

Sverige har också inom FN;s barnfond, UNICEF, brännmärkt den otill­börliga marknadsföring av induslrilillverkade brösimjölksersällningsme-del som förekommer på olika håll i världen, bl. a. i u-länder.

Jag kan försäkra all regeringen även i fortsättningen kommer all i olika internationella organ, bl. a. WHO, verka för alt befolkningen i olika delar av världen får en lämplig kost. Della gäller inie minst spädbarnen.

1 likhet med Inga Lanlz finner jag det oroande all mjölkersäitnings­medel i ökande omfallning får ersälla modersmjölken i u-länderna.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot marknadsföring av mjölkersättnings­medel för spädbarn i u-länder


 


INGA LANTZ (vpk);

Herr lalman! Jag ber att få tacka för svaret.

Semper har tecknat ell avtal med ett turkiskt företag, som heter Mam-san, om licenstillverkning av bröstmjölksersäitning. Sverige exporterar s. k. know-how lill det privatägda Mamsan, som tillverkar mjölkpulvret. Royallyn är 1 96  på lillverkningspriset.

Effekterna är katastrofala. För det första har kvinnorna inte råd med den dyra bröstmjölksersätiningen och blandar därför ut pulvret i för myckel vatten. För del andra är de hygieniska förhållandena urusla med dålig tillgång på vatten, framför allt på rent vatten. För det tredje fär barnen inle de antikroppar som de så väl behöver och som de skulle ha fåll genom modersmjölken. Genom en cynisk och hänsynslös mark­nadsföring lurar man kvinnor att tro atl mjölkpulvret är bätlre än deras egen bröstmjölk.

Del är dokumenterat att Sempers försäljning omfattar 1 500 ton pulver per år med en planerad kapacitet på det dubbla. Det innebär mer än fem gånger så stor kapacitet som man har i Sverige, Mamsan uppger självt all man tänker höja utbudet med inte mindre än 700 %. Mark­nadsföringen skall ske i många led. Bl. a. skall en fjärdedel av första årels produktion utdelas gratis. Det betyder att 100 000-tals spädbarn kommer all drabbas. Genom hälsovårdsministeriets försorg skall pulvret delas ul till fattiga familjer på landel. Det finns bara 1 600 pediatriker på 11 miljoner förskolebarn i Turkiet, och två tredjedelar av barnläkar-ijänsterna på landet är inte besatta. 60 96 av befolkningen i Ankara och många andra städer lever i slum och i kåksläder.

Exporten av brösimjölksersällning lill den turkiska befolkningen får till följd, när nu silualionen ser ut som den gör, atl spädbarn kommer alt dödas. Detla är etl exempel på hur kapitalistisk vinsthunger exploa­terar de mest utsatta och försvarslösa människorna. Del mest skräm­mande i hela denna affär är att Sverige skall exportera sill kunnande inte bara till Turkiet, ulan till ell liolal andra länder i den fattigaste delen av Mellanöstern.


73


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot marknadsföring av mjölkersättnings­medel för spädbarn i u-länder


Jag har frågal vad regeringen tänker vidta för ålgärder för alt sloppa den här olillständiga handeln. I svaret sägs all man från regeringens sida motverkar otillbörlig marknadsföring av brösimjölksersällningar genom den amningsstudie som Sverige har lämnat bidrag till. Men det är inle del jag har frågal om, utan del är ju om regeringen är beredd all sloppa den här handeln med brösimjölksersällning på ell effeklivi säll.

Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Inga Lanlz och jag är helt överens om amningens fördelar, av psykologiska, näringsmässiga, immunologiska och hygieniska skäl. Nalurliglvis gäller de skälen alldeles särskilt i u-länderna. Men samtidigt får vi inte glömma bon all ungefär 5 % av mödrarna inle kan amma och alt många flera själva undernärda mödrar inte har tillräckligl med mjölk. För deras barn skall naturligtvis så fullgoda ersättningsmedel som möjligl flnnas.

I mill lal inför WHO:s generalförsamling framhöll jag, som jag nämnde, all verksamheten inom näringsområdel måste integreras med den lokala hälso- och sjukvården. Jag tror nämligen att mödrar med amningsproblem behöver råd och stöd från näringskunniga personer, inte nödvändigtvis läkare men personer som mödrarna har förtroende för och som finns i trakten. Den svenska regeringens inställning är helt klar; industritill-verkade brösimjölksersällningar behövs, men utnyttjandet av dem bör befrämjas endasi då mödrarna av någon anledning inle har lillräckligl med modersmjölk.

Inom WHO liksom inom FN:s barnfond, UNICEF, har som jag fram­höll olillböriig marknadsföring av induslrilillverkade brösimjölksersäll­ningar påtalats. Regeringen kommer all fortsätta atl påtala övertramp i della avseende.

Jag vill också nämna all del finns regler för marknadsföringen, som har utfärdats av den internationella handelskammaren. De reglerna ligger bl. a. till grund för den svenska lagen om otillbörlig marknadsföring. Om man anser all ell förelag bryter mot dessa eliska regler, bör man anmäla företagel lill internationella handelskammaren.


 


74


INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Det är glädjande all vi är överens om fördelarna med amningen. Men del är inte fråga om atl klara bara de 5 % som fru Tro­edsson sade inle kan amma, ulan det är fråga om atl multinationella förelag, däribland Semper, ulvidgar sin marknad och ökar sin vinst på bekostnad av spädbarn, som blir sjuka och dör i u-länderna därför au de ekonomiska förhållandena gör all man där inle kan klara hygienen.

Jag skall be alt få kommeniera svarel litet mera. Om man skall "verka för alt befolkningen i olika delar av världen får en lämplig kosl" - del gäller inle minst spädbarnen - borde man la ell rejält inilialiv för alt stoppa denna farliga hantering. Men det gör man inte. Det sägs bara


 


alt regeringen även i fortsättningen kommer atl "verka" för au befolk­ningen i u-länderna skall få bra kosl. Men här gäller del spädbarns liv, och jag lycker inte atl man stillatigande skall åse denna hantering. Litet mera krafllag från regeringens sida vore all vänta.

Det sägs också i svaret att Sverige inom FN:s barnfond har "brännmärkt den otillbörliga marknadsföring av induslrilillverkade bröslmjölksersäll-ningsmedel som förekommer". Men del räcker inte. Handeln är ju i full gång, och försäljningen till Turkiel skall öka med 700 96. Del är inle fråga om bara de 5 96 mödrar som inle kan amma.

Man skall dessuiom utvidga försäljningen till etl liolal andia länder. Del gäller gravt ulvecklingshämmade länder där försäljningen får samma effekt som i Turkiel. Det är en skrämmande Utveckling, och jag hoppas verkligen att fru Troedsson tar i med krafttag för att stoppa denna handel.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om åtgärder mot tnarknadsföring av mjölkersättnings­medel för spädbarn i u-länder


 


Statsrådel INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Ingen skulle vara gladare än jag, om det gick all genom ell enkell beslul av Sveriges regering sloppa all olillböriig marknadsföring av mjölkersäitningsmedel över hela världen. Sverige har tyvärr inle den möjligheten, men vi har möjligheten och skyldigheten att i olika in­ternationella organ verka för högt stående etiska regler på detla område.

I Sverige har vi en etisk kod för marknadsföring av barnmat. Reglerna är mycket restriktiva. Som jag ser det ankommer del på oss att i olika internationella sammanhang försöka verka för all den koden sprids över hela världen, inle minst då till u-länderna. Jag försäkrar all vi från vårt håll skall göra vad vi kan i della avseende.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Del är inle bara fråga om alt stoppa en marknadsföring, utan det är fråga om atl stoppa hela den handel som nu pågår och som kommer atl utvidgas. Jag efterlyser de inilialiv som den svenska re­geringen kan la via FN, men jag får liksom ingel svar. Fru Troedsson lalar om vad man har gjort, men jag anser alt del är alldeles otillräckligt och inte någonting som kommer alt hindra den här handeln i forisäil-ningen.

Slalsrådel INGEGERD TROEDSSON:

Herr lalman! Jag lyckle au jag räknade upp en hel del saker som är på gång - bl. a. de 4,5 miljoner som anslagits till WHO:s nulrilions­program, där en viklig uppgift blir all molverka otillbörlig marknadsföring av brösimjölksersällning.

Jag vill än en gång försäkra all i alla de sammanhang där vi har möj­lighel atl verka för all den oiillbörliga marknadsföringen upphör och där vi har möjlighet atl verka för en förbällrad amning, när så är möjligl, skall vi fortsätta atl verka i den riktningen.


75


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Otn åtgärder mot marknadsföring av mjölkersättniiigs-medelför spädbarn i u-länder

76


INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Varför kan då inte den svenska regeringen kräva i in­ternationella sammanhang all handeln med brösimjölksersällning slop­pas i u-länderna, i stället för att man går de här kringvägarna?

Slalsrådel INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Vi försöker i olika sammanhang få gehör för de eliska krav på marknadsföringen som kan anses lillräckliga på della område. Vi försöker utnyttja de möjligheter som finns i internationella samman­hang, och vi kommer som jag nämnde förut all fortsätta all göra del.

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Det må så vara att det är behjärtansvärt alt arbeta för etisk marknadsföring, men vad som behövs är ju elt förbud. Vi skall ha klart för oss all här är del fråga om all multinalionella förelag ulvidgar sin marknad och ökar sin vinsl på bekostnad av människorna i falliga länder, någol som får kalaslrofala följder för barnen. Del hjälper inle all pråla om elisk marknadsföring. Del enda som hjälper är atl få lill stånd elt förbud för den här handeln, när man vet eller kan ana kon­sekvenserna.

Slalsrådel INGEGERD TROEDSSON:

Herr lalman! Del vore väl ändå all slänga ut barnet med badvattnet. Vi får inte glömma de mödrar, i Sverige som i andra länder, som av olika skäl inle kan amma eller inte har lillräckligl med mjölk. Även deras barns behov måsle tillgodoses. Jag kan nämna att i de fall där Sverige genom SIDA har varit inbegripet i olika nulrilionsprogram har man försökt all tillverka sådan barnmat som inte skall kunna användas i nappflaskor, alltså mal som dels behöver kokas för atl klara de hy­gieniska kraven, dels skall ges med sked, dvs. mat med grölliknande konsistens.

Målet måsle vara att hjälpa de mödrar som inte kan amma, vare sig del är i Sverige eller utomlands, och atl samtidigt se lill att marknads­föringen av de brösimjölksersältningsmedel som finns sker på ett ut­omordentligt högt etiskt plan.

INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del torde vara känt för fru Troedsson också, att man även i Sverige försöker att med olika reklamjippon osv. förmå kvinnor alt använda konstgjord ersättning för bröstmjölk. Den kampanj för am­ning som förts under senare år tycker jag därför är mycket berättigad.

Som jag sade i mitl inledningsanförande, uppger det turkiska företagel Mamsan att man länker öka utbudet med 700 %, och del räcker lill fullo för all klara deras behov som inle kan amma, vilkas anlal enligl vad fru Troedsson påslår är 5 96 av kvinnorna. Här är del fråga om all jaga vinster och göra del på bekostnad av spädbarn som kommer att bli sjuka eller som kommer all dö av den här hanieringen.


 


Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Då vill jag till sist fråga fru Lanlz: Kan fru Lanlz vänligen tala om för mig vilket internationellt organ vi skall vända oss till som kan förbjuda försäljning av varor som vi inte gillar?

INGA LANTZ (vpk):

Herr lalman! Jag hade föreställt mig att jag skulle få höra vilka konkreta initiativ den svenska regeringen tänker la för att stoppa den här handeln. Jag har fåll några infallsvinklar, men jag har sagl alt åtgärderna är helt otillräckliga. Det måsle finnas internationella organ som kan förbjuda den här handeln. Det lämpligaste vore då atl ta upp frågan via WHO.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om interpellationssvar


Statsrådet INGEGERD TROEDSSON:

Herr talman! Då vill jag bara be fru Lantz atl sälta sig ned och leta rätt på det internationella organ som har makt och myndighel atl sloppa försäljning av varor i olika länder och sedan återkomma lill mig med besked i den frågan.

Jag kanske också kan nämna all då det gäller den svenska marknads­föringen av bröslmjölksersällningsmedel slår del uttryckligen i de broschy­rer som finns atl amning är att föredra.

INGA LANTZ (vpk);

Herr lalman! Vad jag menade med min fråga var atl få reda på de initiativ som den svenska regeringen har för avsikt att ta för atl sloppa den här verksamheten. Det var det jag frågade om. Jag vidhåller alt det som man har sagt här, även om del inle är direkl fel, dock inte räcker lill.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 16 Meddelande om interpellationssvar

1977178:33 om lagstiftning mot s. k. strimlade lån i bosiadsrätts/öreningar 1977/78:44 om översyn av vissa deklarationsregler för jordbrukare


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag vill meddela att interpellalionen 1977/78:33 av Chris-ler Nilsson om lagsiiftning mol s. k. strimlade lån i bostadsrättsföreningar inte kommer atl kunna besvaras under den närmasle tiden. Jag avser all samråda med Chrisler Nilsson om lidpunkl för besvarande av in-lerpellalionen.

Jag vill också meddela au inlerpellaiionen 1977/78:44 av Rune Torwald om översyn av vissa deklarationsregler för jordbrukare inte kommer att kunna besvaras inom den föreskrivna liden. Jag avser alt också samråda


77


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977


med Rune Torwald om tidpunkt för besvarande av den interpellalionen. Anledningen är dels riksdagens sammanlrädesfria vecka, dels utlands­resa.


Om slopande av

investeringsavgiften

på vissa byggnads-    § 17 Om slopande av investeringsavgiften på vissa byggnads-

arbeten           arbeten

Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för att besvara Gunnar Olssons (s) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:3, och anförde:

Herr talman! Gunnar Olsson har frågat mig om jag är beredd att -i enlighet med intentionerna i prop. 1976/77:144 - på grund av den all­varliga situationen i Värmland medge att den 15-procentiga investerings-avgiften på vissa s. k. oprioriterade byggnadsarbeten snarast slopas. Hat: anser atl lägel på arbetsmarknaden i Värmland f n. är så allvarligt, all del bör finnas klara motiv för alt länel redan nu befrias från investe­ringsavgiften.

Regeringen kan medge generell avgiftsbefrielse för vissa regioner, om läget på arbetsmarknaden motiverar det, Byggnadsarbeien inom Norr­bottens län har också redan från avgiftsperiodens början varil befriade från avgift. Vidare har regeringen möjlighet att i enskilda fall befria från avgift, om del är motiverat med hänsyn till läget på arbelsmarknaden eller om del finns andra starka skaf Vid den individuella dispenspröv­ningen har regeringen kontinueriigt beaktat läget på arbelsmarknaden. Dispens,har,medgivits så snarl del har varil motiverat med hänsyn till det lokala sysselsättningsläget. Under senare tid har arbeten inom Värm­lands län genomgående befriats från avgift.

Regeringen tillkännager i dagarna sin avsikl all vidla vissa ålgärder för att stimulera industrins investeringar, Samiidigl redovisar regeringen sin bedömtijng av invesleringsavgiftens effekler. Regeringens slåndpunkt är all avgiften i princip bör behållas men all viss uppmjukning av av-giflsbestämmelserna är befogad. Med hänsyn lill arbelsmarknadslägel inom vissa län avser regeringen alt utvidga den regionala avgiftsbefrielsen så atl den omfattar bl, a, just Värmlands län.

Regeringen har alltså gjori samrna bedömning som Gunnar Olsson vad belräffar arbelsmarknaden i Värmlands län.


78


GUNNAR OLSSON (s):

Herr lajman! Försl ell tack till budgeiminislern för svarel.

Del gläder mig att budgetminister Mtmdebo är beredd alt generelll befria Värmland från investeringsavgjflen. Jag kan kanske också få be­sked om när della skall ske. Del är nämligen av slor betydelse för oss i länet alt så snabbt som möjligl bli av med denna byråkratiska omgång. All budgeiminislern nu är beredd all jämställa Värmland med Norrbotten är tillfredsställande. Jag anser jämförelsen myckel befogad.


 


När vi i Värmland krävt denna befrielse är del inle utan starka motiv. Enligt alldeles färska uppgifter från länsarbetsnämnden riskerar nära hälf­ten av de drygt 3 000 byggnadsarbetarna i Värmland all bli arbelslösa inom ell år. AMS prognos visar alt 1 240 byggnadsarbetare står ulan arbete i augusti nästa år: 300 belongarbelare, 560 Iräarbelare, 100 murare och 280 övriga byggnadsarbetare. Det är länsarbetsnämnden som slår för dessa uppgifter, vilka också bekräftals av Svenska byggnadsenlre-prenörföreningen. Byggandel av hus förulses gå kraftigt tillbaka i vinter och under våren - detta på grund av regeringens hårt bantade bostadspro­duktion. Induslribyggandel, som redan ligger på mycket låg nivå, kommer alt minska ytterligare.

Budgeiminislern har i sitt svar gett ultryck för samma uppfattning som jag har beiräffande krislägel i vårt län, och nu vill jag gärna ha besked om när vi kan räkna med atl slippa investeringsavgiften. Jag har, som framgår av min fråga, krävt atl mill län redan nu skall befrias från den.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om slopande av reklamskatten för dagstidningar


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Svaret är: Det kommer alt ske redan nu.

GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Det är ell svar som jag naturligtvis får vara helt nöjd med.

Jag vill än en gång understryka del orimliga i atl vi i dag skall ha människor sysselsatta med atl genomgående bevilja alla dispensansök­ningar. Del måsie, som jag ser del, vara mycket angelägnare all använda den arbelsliden lill au skaffa fram sysselsällning ål alla dem som i dag går ulan arbele. Dispensgivandel har varil och är allljäml en formell omgång som många har reageral emot. Även på arbetsmarknadsstyrelsen har man sedan en lid ansett denna byråkrati hell överflödig. Jag tror det är många som med förväntan ser fram emot den dag då hela detta dispenssystem kommer att avvecklas.

Än en gång tack för svarel, som jag upplever som myckel posilivl för vårt län.

Överläggningen var härmed sluiad.

§ 18 Om slopande av reklamskatten för dagstidningar


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordel för att besvara GötheKnutsons(m)den 4okiober anmälda fråga, 1977/78:17,och anförde;

Herr talman! Gölhe Knulson har frågat mig om jag överväger alt snarast slopa reklamskatten på dagstidningar för all  mildra branschens ekö-


79


 


Nr 12

Torsdagen den .20 oktober 1977

Om slopande av reklamskatten för dagstidningar


nomiska svårigheter.

Dagstidningarna berörs av reklamskallen genom den skall som ulgår på annonser. Denna annonsbeskatlning infördes år 1971 bl, a, i syfle att finansiera det slalliga presstödet. Delta stöd har varil framgångsrikt i den meningen atl del motverkat fortsatta lidningsnedläggningar. Läget för dagspressen är likväl allvarligt. Regeringen är medveten om detla och överväger därför också f n. ålgärder för all yllerligare mildra lid-ningsförelagens ekonomiska svårigheler. Härvid övervägs även annons-och reklamskattens roll. Förslag om presstöd i skilda former kommer längre fram all föreläggas riksdagen.


 


80


GÖTHE KNUTSON (m):

Herr lalman! Jag lackar budgelminister Mundebo för svarel. Jag upp­fattar det som positivt och hoppingivande.

Jag konstaterar också att budgeiminislern är väl informerad om dags­pressens nya problem - våldsamma kostnadshöjningar och de negativa verkningar som annonsskallen fört med sig. Jag ulgår från att budgei­minislern - liksom regeringen - vill göra sill bäsla för all råda bol på de krisförhållanden som är på väg. Jag konslalerar vidare alt budgei­minislern hell rikiigl finner all dagspressens silualion är allvarlig.

Bakgrunden lill min fråga, om budgeiminislern är beredd au överväga att snarast slopa reklamskatten på dagstidningar, torde stå fullt klar. Tid-ningsulgivareföreningen har sedan länge krävt att skatten skall slopas för atl mildra branschens ekonomiska svårigheler. Annonsskatlen är ju en pålaga ovanpå mervärdeskatten på annonser. I del läge som nu upp­stått, där även s. k. förstatidningar - eller högtäckningstidningar som de numera kallas- i alll fler fall drabbas av ekonomiska problem, framstår en extra skattepålaga som någol hell orimligt.

Svårigheler även för förstatidningar var också vad som befarades när annonsskatten genomdrevs av den socialdemokratiska regeringen våren 1971. Del kan inle vara rimligi, menade kritikerna - som fanns också bland socialdemokratiska tidningsförelag - alt lägga en särskild extraskatt på en bransch, som lill slora delar består av förluslföretag och där lön­samheten även bland flertalet företag är dålig. Borgerliga partier i den dåvarande minoriteten i riksdagen'motsatte sig bestämt elt införande av annonsskatlen, liksom de året därpå motsatte sig den allmänna re­klamskattens införande. Detla bör vara någol alt hålla i minnet, när man nu är i regeringsställning.

I en motion i våras, 1976/77:1027, hemställde jag om en snabbut­redning rörande reklamskattens negativa verkningar för dagspressen. Efter del att denna motion behandlats har just det som jag varnade för inträffat. Två myckel stora högtäckningstidningar har hamnat i krislägen. Dagens Nyheter måste minska ner sin personal högst avsevärt, och Syd­svenska Dagbladet måsle avskeda 65 anslällda. Sydsvenska Dagbladets förlust beräknas i år bli så stor som 13 milj. kr., vilket är väldigt mycket i förhållande till omsättningen. Del är inlressanl all nolera att företrädare


 


för tidningskoncernen inte bara kräver all annonsskatten skall avskaffas utan också konstaterar att det selektiva presstödet, som utgår lill Syd­svenska Dagbladels båda främsta konkurrenter, är en av de viktigaste orsakerna till krissituationen. Jag håller inte för otroligt alt så är fallet. Presstödets selektiva utformning snedvrider konkurrensförhållandena.

Annonsskatten är heller inte konkurrensneutral. Redan från början byggde man in ett grundavdrag, som kom all gynna speciellt populär­pressen, alltså veckotidningarna. I våras beslöt riksdagen på regeringens förslag att dubbla denna summa i grundavdrag. Detta har i ännu högre grad gynnat veckopressen, där numera endasi ett fåtal - sex till tio -veckotidningar behöver erlägga reklamskatt. Tillsammans utgör vecko­tidningarnas skattepålaga i år ca 4 milj. kr., medan dagstidningarna be­lastas med ca 80 milj. i motsvarande skattepålaga. Detta är särskilt oro­ande för dagspressen, som ju har ansetts så nödvändig i vårt samhälle. Del konstateras nu alt annonsmarknaden sviktar för dagspressen, medan veckotidningarna ökar sina annonsintäkter.

I detla läge, herr lalman, finns det endast en väg att gå: Avskaffa snarast annonsskatlen på dagstidningarna! Annonsskatten är en ännu större orättvisa i dag än den var när den genomfördes för drygt sex år sedan.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om slopande av mervärdeskatten på livsmedel


Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om slopande av mervärdeskatten på livsmedel

Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för all besvara Cari-Henrik Hermanssons (vpk) den 4 okiober anmälda fråga, 1977/78:23, och anförde:

Herr talman! Cari-Henrik Hermansson har frågat mig, om regeringen för att stoppa inflaiionen avser att lägga fram förslag om att ta bort mervärdeskatten på mat, alternativt använda hela det åriiga skattebe­loppet lill subventioner på ett utvidgat sortiment av baslivsmedel.

Regeringen överväger inle att som en åtgärd för att stoppa inflaiionen slopa mervärdeskatten på livsmedel eller utvidga området för de slalliga livsmedelssubventionerna.


CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Jag beklagar regeringens negativa inställning till kravet att slopa mervärdeskatten på mat. Detta krav har en stark förankring hos allmänheten, som framgår av genomförda opinionsundersökningar.

Av de poliliska partierna är det dock endast vpk som fört fram detta krav. Vi har som bekant gjort det i många år.

Kravet har verkligen inte föriorat i aktualitet. Under ett år när priserna på alla dagligvaror stigit med 16,3 % på nio månader och priserna på


81


6 Riksdagens prolokolt 1977/78:11-14


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om slopande av mervärdeskatten på livsmedel


baslivsmedel stigit med 14,5 96 under samma lid, krävs del extraordinära ålgärder för all hålla matpriserna nere. Ell slopande av momsen skulle ju innebära en direkt prissänkning på vikliga livsmedel. Den åtgärden är dubbelt nödvändig när många hushåll nu måste skära ner sin livs­medelskonsumtion därför att maten har blivit så dyr.

Priserna på en del baslivsmedel är som bekant redan subventionerade via statskassan, men delta är inte tillräckligt i nuvarande läge. Del visar ju de officiella uppgifter om prisstegringen som jag har anfört. Vi anser all subventionerna skall vara kvar i minst nuvarande omfatlning och atl dessuiom momsen slopas på mal. Vill man i stället använda mot­svarande belopp för all subventionera etl utvidgat sortiment baslivsme­del, har vi ingenting mot della. Del viktiga är all matpriserna kan sänkas.

Mervärdeskatten är en klasskall, som hårdast drabbar låginkomsttagare och barnfamiljer. Särskill gäller della momsen på mal. Hushåll med många medlemmar och hushåll med låga inkomster använder en större del av sina inkomster lill inköp av livsmedel än hushåll med få med­lemmar resp. höga inkomster. Lägre inkomsttagare och barnfamiljer tjä­nar därför mest på elt slopande av moms på maten.

Vpk har alllid förbundit kravet på elt slopande av moms med kravet på en skärpning av beskatlningen av stora förmögenheler och kapital­vinster. Så gör vi också i dag. Vi kräver ett skattesystem som verkligen bidrar lill en jämnare inkomsl- och förmögenhetsfördelning i samhällel.

Jag vill ställa följande fråga till budgeiminislern: När regeringen, som framgår av budgelministerns svar, inle vill slopa momsen på målen eller ulvidga subvenlionerna på matvaror, vad tänker den då göra i stället för all hålla matpriserna nere? Skall de få rusa i höjden med 15-20 96 om årel?


 


82


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Carl-Henrik Hermansson släller nu en fråga av en något annan karaktär men en fråga som i och för sig är värd en särskild debatt. Jag skall därför nu bara peka på de förslag beiräffande den allmänna ekonomiska politiken som redan har framlagts och som om några dagar kommer att föreläggas riksdagen.

Får jag sedan när del gäller det problem som Carl-Henrik Hermansson log upp i sin fråga, nämligen huruvida regeringen ämnar slopa mervär­deskatten på livsmedel, tillägga all del ju finns många som menar all en sänkning eller etl slopande av mervärdeskallen skulle vara bra, medan andra är mera tveksamma eller avvisande till etl sådani alternativ. Inom skatieulredningen, av vilken Cari-Henrik Hermansson är ledamot, har det pågått etl utredningsarbete, och jag hoppas atl ulredningen kommer alt kunna redovisa ell material som kan utgöra underlag för en debatt i denna fråga. Jag kommer att med intresse studera det materialet men, herr lalman, jag är inte säker på atl materialet och debatten kommer all visa all just ell slopande av mervärdeskatten är den bästa vägen.


 


CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Jag anser alt den fråga som jag upprepade i slutet av mill förra anförande är precis samma fråga som den jag ställde ursprung­ligen. Det avslöjas väl inte någon offentlig hemlighet, om jag talar om all de borgerliga partierna och socialdemokraterna i 1972 års skalle­utredning sagl nej lill kravel på ell slopande av momsen på målen, vilket jag lycker är mycket beklagligt. Detta innebär atl dessa partier är an­hängare av det nuvarande skattesyslemet, där man genom momsen höjer priset på arbetarens bröd för all få skallemedel, som sedan delas ul lill de kapitalistiska storföretagen i form av gåvor och subventioner.

Jag vill erinra om det elementära faktum alt en prisstegring med 15-20 96 under elt år på livsmedel innebär atl mervärdeskallen på mat ökar med inemot en miljard kronor under samma tid. Ju mer priserna stiger, desto mer får alltså statskassan in på momsen på maten. Del betalas av barn­familjerna och låginkomsttagarna genom en faktisk nedpressning av deras levnadsstandard.

Jag menar alltså att det är oundgängligen nödvändigt med ålgärder för att hålla nere matpriserna. Sedan må man göra del genom ulvidgade subventioner eller genom ett formellt slopande av mervärdeskatten på mat - vilket del blir spelar ingen roll för oss. Del avgörande är all man håller nere och sänker matpriserna, så atl folk kan upprätthålla sin lev­nadsstandard. Men lill detla är regeringen tydligen icke beredd alt med­verka.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om slopande av mervärdeskatten på livsmedel


 


Budgetministern INGEMAR MUNDEBO:

Herr talman! Regeringen överväger, som framgått av mitt svar, icke nu all slopa mervärdeskallen på livsmedel. Skulle skatteutredningen läg­ga fram etl förslag som visar atl detta är en god tanke, kommer ju re­missinstanser av alla sorter all få lillfälle alt debattera det betänkandet, och sedan får regeringen längre fram under nästa år la slällning till frågan. Men nu pågår alltså icke några sådana överväganden, och jag tror per­sonligen icke all delta är den bästa vägen. Kan skatieulredningen över­tyga mig, remissinstanser och så småningom också riksdagen om att del är en klok väg, är jag självfallel beredd all pröva den.

Får jag lägga lill när del gäller del nuvarande skalle- och stödsystemet all del f n. utgår livsmedelssubventioner av en ungefärlig omfatlning av 3,7 miljarder. Jag tror att del är en god väg atl stödja konsumenterna all via subventioner medverka till att priserna på vissa livsmedel blir lägre. Mervärdeskallen på den ungefärliga grupp av livsmedel som del här gäller ligger på ungefär samma nivå, nämligen ca 3,3 miljarder. Med en någol generösare definilion stiger självfallel summan, men 3,3 mil­jarder lorde vara ell ganska realistiskt belopp.

Vi skall också ta hänsyn lill alt mervärdeskatt beräknas på etl lägre belopp än vad som skulle varit fallel om vi icke hade haft några livs-medelssubvenlioner. Det ulgår alltså redan nu i motsvarande omfallning ett stöd till konsumenterna.


83


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lönehöjningar­na för vissa högre statliga tjänster


CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr talman! Skatieulredningen kommer, som jag redan framhållit för budgetministern och som han nalurliglvis mycket väl känner lill, inle alt lägga fram någol förslag vare sig om all slopa momsen på livsmedel eller om au ulvidga subvenlionsbeloppen. Däremot kommer vpk:s re­presentant i skatteutredningen all avge en reservation lill förmån för dessa krav. Jag trodde emellertid atl regeringen hade en egen slåndpunkt i den här frågan.

Vad vill nu regeringen göra för atl hålla nere matpriserna? Del är ju etl faktum all irots subvenlionerna har priserna på baslivsmedel, som alliså är subvenlionerade, stigit med inte mindre än 14,5 96 på nio må­nader i år. Del visar behovet av åtgärder. Jag frågar än en gång: Tänker regeringen inte göra någonting ulan bara låta prisstegringen på mal fort­sätta?


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jo, regeringen har redan vidtagit en rad åtgärder, och flera kommer. Vill herr Hermansson ha ytterligare diskussion kring denna problematik, går det bra att ställa ylleriigare frågor om detta. Mitt svar och min debatl gäller herr Hermanssons fråga i kammaren lill mig i dag, om regeringen avser atl lägga fram förslag om alt ta bort mervär­deskatten på mal, allernalivl använda hela det årliga skattebeloppel lill subventioner på elt utvidgat sortiment av baslivsmedel. Den frågan är besvarad.

CARL-HENRIK HERMANSSON (vpk):

Herr lalman! Del är rikligt att den frågan är besvarad, för herr Mundebo har sagl ett klart nej på den. Men om man svarar nej lill 100 96 så kan man ändå tala om om man är villig atl göra någonling till 10 eller 50 96. Och del är den frågan som allmänheten vill ha svar på.

Men anser herr Mundebo alt det är nödvändigt all formellt rikta en ny fråga lill honom om della så skall jag gärna slå lill ijänsl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om lönehöjningarna för vissa högre statliga tjänster


84


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordel för all besvara Anton Fågelsbos (c) den 13 okiober anmälda fråga, 1977/78:62,och anförde:

Herr lalman! Anton Fågelsbo har frågal mig om sådana lönehöjningar - upp lill 22 %, enligl publicerad uppgift - som nu beslutals för vissa högre tjänster inom den slalliga förvaltningen anses vara förenliga med den återhållsamhet som rekommenderats i dagens ekonomiska läge.

Redan i 1975 års avtal om statstjänstemannens löner gjordes en pro-tokollsanleckning om att man skulle se över chefslönesyslemet. Bak-


 


grunden var att man ansåg det nödvändigl atl få ett mer flexibelt syslem, så all man bättre än dittills kunde konkurrera med de privata och kom­munala arbetsgivarna om skickliga chefer. Den 1 april i år träffade par­terna ell chefslöneavial enligt vilket tjänstemän i F 26 och högre lö­negrader skulle få lön i form av en baslön, ett visst anlal ijänstetillägg och eventuellt etl personligt tillägg. 1 avtal den 3 augusti i år bestämdes baslönen lill 10 000 kr. och varje Ijänstetillägg till 800 kr. Dessa kol­lektivavtal har i vederbörlig ordning godkänts av riksdagens lönedele­gation.

Den 11 oktober - alltså för drygt en vecka sedan - beslöt slalens chefs-lönenämnd, som består av tre representanter för staten som arbetsgivare och en från vardera SACO/SR, Statsanställdas förbund och TCO-S, om den närmare tillämpningen av avtalen. Därvid använde chefslönehämn-den en schablonmodell som innebär en ökning på mellan 5 och i några fall 16 96 i förhållande till de löner som ulgår f n. När man bedömer denna löneökning, bör man beakta atl reallönens utveckling för tjäns­temän som under perioden 1969-1977 har avlönats enligt lönegraderna F26 (tidigare C 3), F 29 (tidigare C 6) och F31 (lidigare C 8) visar en reallöneminskning på ca 30,35 resp. 40 %. Det förtjänar också att nämnas atl den högsla löneklassen (K 26) på den kommunala löneplanen ger ca 2 000 kr. mer i månaden än den maximala månadslönen enligl den nu beslutade schablonmodellen.

Löneökningen för chefstjänstemännen är alltså en konsekvens av ti­digare åtaganden från 1975 och ingångna avtal under 1977. Den är nöd­vändig för att staten också i fortsättningen skall kunna hävda sig i kon­kurrensen om kvalificerade tjänstemän. Om detta råder full enighet med de statsanställdas huvudorganisationer.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lönehöjningar­na för vissa högre statliga tjänster


 


ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag skall be atl lill budgelminister Mundebo få framföra ett tack för alt jag fåll min fråga besvarad. Del var i programmet Rapport i TV 2 förra tisdagen som del meddelades atl avtal nu hade träffals för vissa högre tjänstemän inom den statliga förvaltningen och atl avtalen gav ända upp lill 22 procents löneförhöjning och i vissa fall t. o. m. något mer.

Jag ställde mig då genast frågan: Hur kan della vara möjligt? Vi vet ju att under lidigare avtalsförhandlingar för stora löntagargrupper har det inte tillnärmelsevis blivit sådana löneförhöjningar, utan ungefär hälf­ten av de uppgivna. Jag vel också att de som berörts av de tidigare avtalen, alltså de som fåll ungefär 10-11 96 i löneförhöjning, har ställt samma fråga: Hur kan del nu finnas utrymme när det förut framhållits att det inte fanns utrymme?

Vi vel atl vi har att vänta en ny löneförhandling, som snart kommer i gång, och atl det redan har signalerats att det bara finns mycket litet utrymme för löneförhöjningar. Jag skall inle alls la upp någon ytteriigare debatt med budgelminister Mundebo i den här frågan; det blev bara


85


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lättnad vid beskattningen av granbarkborreska -da t virke


en spontan reaktion hos mig när jag hörde all dessa högre statstjänstemän skulle få löneförhöjningar med upp lill 22 96, och del var därför som jag skrev min fråga.

Det är bra all budgelminister Mundebo nu har klarlagt lilel av bak­grunden till avtalet och redogjort för hur man kommit fram till del saml all del finns anteckningar som ligger lill grund för delta sedan långt tillbaka i tiden.

Jag ber alt få säga etl lack lill budgelminister Mundebo för svarel.


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Jag är medveten om att siffrorna kan synas höga vid första anblicken, men de måsle alltså ses mol bakgrunden av flera års löneutveckling och del nuvarande relativa löneläget jämfört med för­hållandena på kommunal och privat seklor saml slalens självklara iniresse av att kunna rekrytera och behålla skickliga befattningshavare på viktiga chefsposter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 21 Om lättnad vid beskattningen av granbarkborreskadat vir­ke


86


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO erhöll ordet för atl besvara fie/-///yo«aMon5 (c) den 4 oktober anmälda fråga, 1977/78:15, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om sådana förslag lill änd­ringar kommer alt föreläggas riksdagen all lättnader i beskattningen av granbarkborreskadat virke kan bli möjliga vid  1978 års taxering.

Skogsägare har vissa möjligheter atl förskjuta beskattningen av skogs­inkomster genom insättning på skogskonto. Avdrag för insättning på sådant konto medges normall med högst 60 96 av köpeskillingen för rolsåld skog och högst 40 96 av köpeskillingen för leveranstimmer. I anledning av stormfällningar har skogsägare vid flera tillfällen fått möj­lighet att med avdragsrätt sälla in en siörre del, 80 96 resp. 50 96, av köpeskillingen på skogskonto. Regeringen kommer inom kort att föreslå riksdagen all skogsägare - framför alll i Billingenområdei - som har drabbats av stormfällning i okiober 1976 också skall få vidgade möj­ligheter atl använda skogskonto. Förslaget motiveras bl. a. av alt del vid stormfällning är slor risk för massförökning av skadeinsekter och att det därför är angeläget att det stormfällda virket snabbt upparbetas och bortforslas.

Den fråga som Bertil Jonasson har ställt skall ses mot bakgrund av de ändringar i skogsvårdslagen som riksdagen antog i våras och som träder i kraft den 1 januari 1978. Ändringarna innebär bl. a. alt skogs­vårdsmyndigheterna får ökade möjligheler att ingripa för att hindra in­sektshärjningar.


 


Jag är i och för sig av den uppfattningen att del finns skäl att skogsägare som har tvingats lill onormalt slora avverkningar i anledning av insekts-härjningar skall behandlas förmånligare i beskattningshänseende än vad som nu är fallet. Frågeställningen är emellertid inte hell problemfri. Det kan t. ex. vara svårl all faslställa i vilka fall de förmånligare reglerna skall lillämpas. När man lar ställning lill hur beskattningen skall ske i dessa fall måste man också beakta all skogsägare enligl bl. a. skogs­vårdslagen kan få stöd av annal slag vid inseklshärjningar. Del ingår i skogsulredningens uppdrag att göra en samlad översyn av det slalliga stödet lill skogsbruket.

Den fråga som Bertil Jonasson nu har väckt kommer atl behandlas i samband med den översyn av skogsbeskaltningen som f n. pågår i budgeldeparlemeniet. Förslag om utformningen av den framtida skogs­beskattningen kan väntas inom de närmaste månaderna. Eftersom det är angelägel att ämnet får en allsidig belysning, kommer förslaget atl remissbehandlas. Mol denna bakgrund är del för tidigt atl nu lägga fram förslag om lättnader i i beskattningen av virke som har skadats av gran­barkborrar.


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lättnad vid beskattningen av granbarkborreska -dal virke


 


BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber alt få tacka budgeiminislern för svarel på min fråga.

Del kan synas Ijaligl all jag vid många lillfällen har lagil upp denna fråga här i riksdagen. Orsaken är de slora förluster som enskilda skogs­ägare gör på grund av granbarkborrens härjningar. Men det räcker absolut inle med det. Landel och industrin gör också stora förluster, och Värm­land har drabbals specielll hårt. Enbart där har sedan 1971 ca 7 000 ku­bikmeter timmerskog av gran dödats. Det framgår av beräkningar som har gjorts av skogsvårdsstyrelsen i Värmland. Skogen har visserligen ta­gils till vara i huvudsak, men fördyrade avverkningskosinader och fram­för alll slor kvaliietsförsämring har blivii följden. Värdel av della virke har reducerals myckel siarkl, och förslöringen fortgår.

Under såväl den förra som den nuvarande regeringens lid har jag för­sökt all få ändring när del gäller skogskonlolagen. En höjning i fråga om rätten lill insättning på skogskonto efter samma principer som gällde vid siormfälld skog 1969 skulle ha kunnal underlätta och skapa möj­ligheter för skogsägaren all la bort den angripna skogen och snabbare få slul på granbarkborrarna.

Skogsägaren måste, om resultat skall kunna erhållas, avverka skogs­skörden från kanske 70-80 år på en enda gång, och då tar skatten det mes­ta. Så kan det inte få vara. En utjämning i tiden måsie vara möjlig. Räll lill höjning av insättningen från nuvarande 40 96 för leveransvirke lill 70 96 och rör rotförsäljning från 60 lill 90 % borde i det här fallet vara rimligt. Dessutom bör rätlen alt ha pengarna innestående på kontot föriängas från 10 år lill minst 30-40 år.

Här har landel och enskilda förlorat enorma belopp. Det är högst olyck-


87


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Om lättnad vid beskattningen av granbarkborreska­dat virke


ligt all sialsmaklerna inte kunnat inse della och vidta åtgärder. Del är hög lid när del gäller all få en ändring, men bättre sent än aldrig. Hade vi fått en sådan, skulle vi skattevägen ha kunnal hjälpa lill för all komma lill rätla med de här skadorna och förlusterna.

Budgeiminislern meddelar all möjligheter skapas när det gäller den stormfällda skogen vid Billingen, och del är bra. Men jag vill säga att granbarkborreskadorna är myckel värre än skadorna vid stormfällning - vi har haft skador av den sorten också.

Nu är budgeiminislern i och för sig positiv till min fråga. Men skogs-uiredningen skall komma med ell förslag, och sedan skall del remiss­behandlas. Jag beklagar varje lidsuldräki i del här fallel, för det blir bara större och större föriuster.

Får jag till sist ställa en fråga lill budgeiminislern: När kan detla bli klart? Kan det bli klart till 1979 års taxering och gälla inkomsterna under 1978?


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO:

Herr lalman! Som framgår av svaret räknar vi med all inom de närmasle månaderna kunna redovisa elt förslag, som vi då kommer atl skicka ut på remiss. Om det förslaget är hållbart och vi kan arbeta vidare med del som grund, bör vi alltså kunna framlägga ett förslag för 1978 års riksdag. Då bör del vara möjligt all uppnå del mål som Berlil Jonasson lalar om.

Men jag vill inle i förväg skriva ul en garanti på atl förslaget är perfekt och får etl mycket brett stöd av remissinstanser och alltså är möjligl atl i så god lid läggas fram för riksdagen. Jag har emellertid en klar förhoppning all vi skall kunna komma lill riksdagen 1978 med ell förslag om förändringar i skogsbeskaltningen.

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag är glad över att budgeiminislern säger all möjligheler i den här vägen kommer all flnnas vid  1978 års laxering.

Skogsvårdsslyrelsen i Värmland är väldigi posilivl inställd och kan säkert också bedöma skäligheten av avdrag i de här frågorna, så att man inle skall behöva gå på ett förslag som kan missbrukas på någol säll. Det är inte meningen, och del skulle inte heller vara rikligt. Jag tror atl vi kan klara ut de här gränsdragningarna.

Jag hoppas atl förslaget snart kommeroch atl det också kan bli generöst. Det är till förmån för skogsägarna och deras ekonomi, men jag vill fram­hålla att så som det ligger till på skogsområdet är del också lill fördel för landel i dess helhet. Jag kan myckel väl förstå alt budgeiminislern inle vill skriva på en växel som han inle vet innebörden av, men jag är hell säker på atl när man verkligen får klarhet i dessa frågeställningar kommer växeln att bli sådan atl del inle blir svårl all skriva på den. Då hoppas jag också på ell resullal. Det är brådskande.


 


Budgeiminislern INGEMAR MUNDEBO;                                  Nr 12

Herr lalman! Om det var en felsägning när herr Jonasson nämnde      Torsdagen den
1978 års laxering har jag inle mycket alt tillägga.
                  20 oktober 1977

BERTIL JONASSON (c):                                                   Om lättnad vid

Herr lalman! Ja, jag gjorde mig skyldig lill en felsägning. Jag räknade     beskattningen av

med 1978 års inkomster- del blir 1979 års laxering. Då hoppas jag atl   granbarkborreska-

vi skall få det här klart.                                                  dal virke

Överläggningen var härmed slutad.

§ 22 Föredrogs och hänvisades

Proposition

1977/78:21 till skatteutskottet

§ 23 Föredrogs och hänvisades

Motioner

1977/78:5 till trafikutskottet

1977/78:6-8 till näringsutskottel

1977/78:9 till konsliiuiionsuiskoltei

§ 24 Föredrogs och bifölls interpellalionsframsiällningen 1977/78:48

§ 25 Anmäldes och bordlades Motioner

1977/78:10 av Allan Gustafsson 1977/78:11 av Ove Karlsson m.Jl. 1977/78:12 av Ingvar Svanberg m.Jl. 1977/78:13 av Lars Werner m.Jl.

med anledning av propositionen 1977/78:8 om ålgärder på distributions­området

1977/78:14 av Margareta Andrén och Elver Jonsson

1977/78:15 av Ivar Nordberg m.Jl.

1977/78:16 av Lars Werner m.,fl.

med anledning av propositionen 1977/78:9 om spel på s. k. enarmade

bananer

1977/78:17 av Lars Werner m.Jl

med anledning av justitieombudsmännens berättelse (redog. 1977/78:1)

1977/78:18 av Oskar Lindkvist m.Jl.

1977/78:19 av Björn Molin m.Jl.

1977/78:20 av 0//e Svensson m.,fl.

1977/78:21 av Lars Werner m.Jl.

med anledning av riksdagens förvaltningsstyrelses förslag (1977/78:5) om

riksdagens lokalfrågor på längre sikt m. m.                                            89


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Anmälan av interpellationer


§ 26 Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellalioner som ingivils lill kam-markansliei

den 20 okiober

1977/78:49 av Anion Fågelsbo (c) lill ekonomiminislern om ålgärder för att nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna:

Som etl instrument i den ekonomiska politiken och som ell styrmedel i sin penningvårdande uppgift fastställer riksbanken s. k. likviditetskvoter för kreditinstituten. Om inle bankerna uppfyller likvidiietskvolen måsle en slraffavgift erläggas lill riksbanken. Från okiober månad höjs dessa avgifter lill 8 96.

Straffavgiften är etl mycket effektivt korreklionsmedel. För all undgå straffavgiften, dvs. för atl klara likvidiietskvolen, tillämpar bankerna s. k. specialinlåning, där inlåningsränian kan vara ända upp lill 5-6 % över gällande diskonto. För atl inlåning skall kunna göras på dessa spe-cialinlåningskonton skall beloppen vara betydande.

Specialinlåningen har ökal myckel kraftigt. Enligl uppgift uppgår ban­kernas samlade inlåning på dessa konton lill ca 30 miljarder kronor. Della är en myckel slor del av den samlade bankinlåningen. Del säger sig självt att en så omfattande inlåning lill de myckel höga räntesatser det här är fråga om i sig skapar en rad problem. Det kan inte vara rimligt all bankerna ser sig föranlålna all köpa sig fria från siraffavgiften genom dessa "avlalsbrev" som specialinlåningen egentligen innebär. Del får många negaiiva följder.

Med slöd av del anförda anhåller jag om kammarens lillstånd atl till ekonomiminislern få ställa följande fråga:

Vilka ålgärder är ekonomiminislern beredd vidla för alt nedbringa den s. k. specialinlåningen i bankerna?

den 19 oktober


 


90


1977/78:50 av Sven Johansson (c) lill juslitieministern om skyldigheten för sjukvårdspersonal atl medverka vid aborter:

Vid behandlingen av abortlagen uttalade riksdagen atl ingen bör kunna tvingas att mot sin vilja medverka vid aborter.

Socialstyrelsen har i ett ändringscirkulär med anvisningar om tillämp­ningen av abortlagen anfört bl. a. "atl den som under åberopande av sådana betänkligheter förklarar sig önska erhålla befrielse från att med­verka i aboriverksamheien skall slippa deltaga däri".

Regeringsrätten har emellertid i dom uttalat: "Varken genom lag eller genom annan författning har landstinget betagits sin befogenhet att av läkare i landstingets tjänst fordra medverkan vid abort enligt abortlagen."


 


Mot denna bakgrund önskar jag lill justitieministern ställa följande      Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

frågor:

1.    Anser justitieministern atl abortlagen och socialstyrelsens anvis­ningar i tillräcklig utsträckning beaktar riksdagens uttalande om möj­lighet för sjukvårdspersonal att slippa medverka vid abort?

2.    Är juslitieministern beredd all medverka till all riksdagsullalandet förverkligas genom en ändring i abortlagen?


1977/78:51 av Kurt Söderström (m) till industriministern om provningen av stationära lyftanordningar:

I maj 1975 fattade riksdagen beslut om att ell helstatligt bolag, AB Statens Anläggningsprovning, skulle bildas och bedriva offlciell provning av tryckkäri och andra stationära lyftanordningar.

I propositionen 1975:49 hade föreslagits att riksdagen skulle godkänna etl konsorlieavial mellan staten och Ångpanneföreningen samt Tekniska Rönlgencentralen AB om samarbete, där sialen skulle leckna 52 % av aktiekapilalel 4 milj. kr. och de övriga 24,5 96 var.

Detta förslag hade väckt krilik från andra inom samma område verk­samma företag, vilket föranledde mig att väcka motionen 1975:1982, där jag framhöll att även dessa företag borde beredas möjlighet att ingå i del föreslagna bolaget. Dessutom borde den sakkunskap som fanns hos många enskilda besiktningsmän tillvaratas.

Vid behandlingen i näringsulskoiiet ansågs den av regeringen före­slagna organisationen olämplig. I stället förordades ett helstatligt bolag. Dessuiom uttalade ulskollei förståelse för de synpunkter jag framfört i min moiion och framhöll atl "dess nu framlagda förslag innebär alt besiktningsmän hos olika förelag kommer i samma ställning visavi del nya bolaget. Förutsättningarna för deras framlida verksamhet bör klar­göras utan dröjsmål. Detla bör ske genom atl redan innan provnings-bolagei bildas den planerade samrådsgruppen kommer till stånd och får överväga organisationsfrågor och andra frågor som hänger samman med bolagels överlagande av verksamheten inom dess provningsområde. Ut­skottet är övertygat om all frågorna skall kunna lösas på ett säll som tillfredsställer berälligade krav från besiklningsmännens sida. Provnings-bolagels expansion bör ge goda sysselsällningsmöjligheter för kvaliflce­rade besiktningsmän."

Näringsutskoitels betänkande (NU 1975:20) var ej enhälligt. De mo­derata ledamöterna föreslog i en till betänkandet fogad reservation att propositionen skulle avslås i sin helhet. Motiveringen var följande: "En­dast en beslutsordning som innefattar kontakt med berörda parter över hela linjen på ett stadium innan reellt bindande beslul har failais står i överensstämmelse med nutida synsätt i fråga om insyn och medin-flytande för arbetstagare m. fl."

Den debatl som föregick riksdagsavgörandel rörde sig i huvudsak om huruvida bolaget kunde bildas eller ej innan förhandlingarna med berörda


91


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Anmälan av interpellationer


parter skett, varvid från majoritetens sida ansågs atl man icke skulle behöva befara några negativa effekter genom att bifalla ulskotlsbetän­kandet. Vid votering efter avslutad deball bifölls utskottets hemställan med 250 röster mot 44 för m-reservationen.

Under den tid som nu gått efter riksdagsbeslutet har jag fått många bevis på att de farhågor som då framfördes från moderat håll icke var ogrundade. Såväl förelag, vilkas verksamhet blivit krafligt nedskuren med såväl ekonomiska som organisatoriska svårigheter som följd, som enskilda besiktningsmän har kontaktat mig och redogjort för hur deras existensmöjligheter påverkals i negaliv riktning. Alltför många har helt enkell slagits ut ur marknaden utan möjlighel all kompensera sig på annat sätl.

Några har upplyst om atl de försökt kontakta AB Statens Anlägg­ningsprovning, andra har skrivit till regeringen eller lill riksdagens nä-ringsutskoit och redogjort för sina svårigheler och begärt hjälp. I några fall har rälisliga ålgärder övervägis, då del anses all den nya organisationen kränker medborgeriiga fri- och rättigheter genom all den berövat många enskilda företagare deras levebröd.

Det flnns därför enligl min mening slarka skäl för ell slulligl klar­görande på några avgörande punkler, specielll då vad gäller frågorna om gränsdragning mellan officiell och inofficiell provning. Även efter lill-komslen av del helstatliga bolaget borde det finnas utrymme för enskilda besiktningsmän au verka med inofficiell provning, men innan det finns klart utsagt var gränserna går är denna möjlighel blott en chimär.

Vidare borde i dagens Sverige rättstryggheten och näringsfriheten vara säkrade, så atl ingen genom statliga beslul kunde berövas sitt levebröd - eller en väsenilig del därav.

Åberopande det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att lill industriministern få rikta följande frågor:

1, Är statsrådet beredd all föranstalta om all frågorna om gränsdrag­
ningen mellan officiell och inofficiell provning klart fastställs, exempelvis
genom atl officiell provning meddelas i föreskrift och inofficiell provning
i anvisning?

2. Är statsrådet beredd all medverka till alt de förelag och enskilda,
vilka fåll sin ekonomi väsentligen försämrad genom beslutet om bildande
av AB Statens Anläggningsprovning, får en skälig kompensation för detta
bortfall?


 


92


1977/78:52 av Ralf Lindström (s) till utbildningsministern om samhällets Slöd lill folkbildningsorganisationerna:

Del fria och frivilliga folkbildningsarbetet har en självskriven och all­mänt erkänd plats i vårt lands vuxenutbildning och kulluriiv. Verksam­heten har under en lång följd av år, framför alll under den senaste tio­årsperioden, haft en snabb och mycket gynnsam utveckling. Miljoner vuxna deltar nu varje år i regelbundna studier och olika slag av kul-


 


luraktiviieler inom folkbildningsorganisationerna. Ingen annan seklor av vårt kulturliv kan som folkbildningsverksamheten nå ut till breda med-borgargrupper med begränsade möjligheler alt della i andra, mera in­stitutionella former av utbildning och kultur.

Samhällets stöd lill folkbildningsarbetet bör bedömas mol denna bak­grund. Del är viktigt att folkbildningsorganisalionerna erhåller resurser som möjliggör en fortsall positiv ulveckling. Det är också angeläget atl samhällets ekonomiska stöd ges i förhållandevis fria former, som gör del möjligt för organisationerna alt snabbt anpassa sin verksamhel lill nya behov och situationer och kulturpolitiskt intressanta initiativ.

En bidragsgivning i förhållandevis fria former och utan långtgående detaljredovisningar bör emellertid kompletteras med en fortlöpande, öp­pen granskning och deball om vad som skall betraktas som statsbidrags-berälligal folkbildningsarbete och vad som inte kan hänföras till sådan verksamhel. I en nyligen utkommen deballskrifi - Folkbildningen i siöp-sleven, en partsinlaga från ABF - redovisas en del exempel på verksamhet som nu finns inom vissa studieförbund och vars karaktär av fritt och frivilligt folkbildningsarbete starkl kan ifrågasättas.

Bl. a. påpekas i debattskriften att ett av de av skolöverstyrelsen godkända studieförbunden är huvudman för ett handelsinstilul. Verksamhelen vid inslilulel finansieras uppenbarligen av del slalliga slödel lill studieverk­samhet. Den bedrivs i renl skolmässiga former och består bl. a. av en tvåårig marknadsekonomiulbildning, som kvalificerar fördiplomering av Svenska marknadsekonomiföreningen. I förbundels verksamhel ingår också etl institut för "säljlräning och ledarutveckling", som på konsult-basis erbjuder sina tjänster till olika förelag.

Del måsle enligt min mening starkt ifrågasättas om dessa verksamheter står i överensstämmelse med den nu gällande folkbildningskungörelsens anda och mening.

Samma studieförbund anordnar också s. k. poplyssnarcirklar. Ungdo­mar erbjuds gå med i denna verksamhel för att "få tillgång till det material (skivor, band, litteratur) som redan används i olika poplyssnargrupper". Dellagarna kan specialisera sig på de grupper som de "gillar mest".

Verksamhelen tycks i många fall tillgå så, atl dellagarna mol en för­hållandevis låg avgift får hämta ut skivor i någon musikaffär lill ett betydligt högre belopp än det de själva erlagl. I någol fall fick deltagarna betala 10 kr. var. Cirkeln fick ta ut skivor för 700 kr., dvs. 140 kr. per person. 1 ett annal fall betalade sex deltagare 60 kr. var. Cirkeln fick fritt välja skivor och kassettband lill elt värde av  1 100 kr.

Musik är givetvis elt angeläget folkbildningsämne. Del gäller också popmusik. Däremoi är avsikten knappast alt studiecirkelanslagel skall användas för att subventionera ungdomars inköp av popskivor. Systemet måsle anses betänkligt också från den utgångspunkten atl del gynnar den kommersiella skivinduslrin utan några som helst kulturpoliliska am­bitioner.

I den nämnda debattskriften ges också elt exempel på hur statsbidraget


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Anmälan av interpellationer

93


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om frågor


till sludiecirkelverksamhel kan utnyttjas för all finansiera skolungdomars skolresor.

Mol denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till utbildningsmi­nistern:

Anser statsrådel att verksamhet av del slag som beskrivits här står i överensstämmelse med den nu gällande folkbildningskungörelsens anda och mening?

På vilket säll anser statsrådet att sådana tendenser skall kunna för­hindras? Jag utgår från att samhällets slöd till folkbildningsorganisatio­nerna också i fortsättningen skall kunna ges i förhållandevis fria former utan krav på administrativt tyngande kontroll och detaljredovisning.


 


94


§ 27 Meddelande om frågor

Meddelades atl följande frågor framställts

den 19 oktober

1977/78:78 av Cari Lidbom (s) till slalsrådel Olof Johansson om förva­ringen av avfall från kärnkraftverk:

Jag ber att få ställa följande fråga till statsrådet Olof Johansson: Anser regeringen att 3 S i den s. k. villkorslagen innebär all samma säkerhetskrav måste ställas på den slutliga förvaringen av använt kärn­bränsle eller avfall från upparbetat kärnbränsle, oavsett om förvaringen sker i Sverige eller utomlands?

1977/78:79 av Ivar Nordberg (s) lill socialministern om försöksverksam­heten med tillnyktringskliniker;

Riksdagen antog i maj 1976 en lag om omhändertagande och behand­ling av berusade personer (LOB). Samtidigt uttalades all en försöksverk­samhet med vårdkliniker borde inledas på olika platser i landel. Möj­ligheler lill statsbidrag för försöksverksamheten öppnades. Regeringen fick också i uppdrag atl efter överläggningar med olika huvudmän inför riksdagen redovisa en plan för denna försöksverksamhet.

Socialdepartementet har nu tillskrivit Karlstads kommun, Skaraborgs läns landsling, Göteborgs kommun och Gävleborgs läns landsting i frågan om försöksverksamhet.

Stockholms läns landsting insände den 22 juni 1977 till socialdepar­tementet en hemställan om att socialdepartemeniel skulle avdela medel för försöksverksamhet vid Mariamotlagningarna i Stockholm. 1 den an­sökan som insändes presenterades en försöksverksamhet, innebärande att en enhet med ca 15-16 vårdplatser på Mariamotlagningarna avdelas för LOB-fall, samtidigt som ca 10 platser vid socialförvaltningens re-habilileringshem Krinolinen i Fruängen tas i anspråk för lillnyklring.


 


avgiftning och social rehabiliiering.

Enligt uppgifter från polisen har polispersonalen sedan årsskiftet i be­tydligt ökad omfallning fört berusade lill sjukhus. Silualionen har blivit påfrestande vid sjukhusens akutmottagningar.

Mot denna bakgrund vill jag fråga socialministern:

Är uppgifterna rikliga all regeringen kommer alt ställa hela Siorsiock-holmsområdei utanför den statsbidragsberättigade försöksverksamheten med tillnyklriiigsenheler?

Om så är fallel, vilka är regeringens moliv för deiia slällningslagande?


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om frågor


1977/78:80 av Allan Åkeriind (m) till justitieministern om permissions-bestämmelserna inom kriminalvården:

En intern från Umeåanstallen greps efter en och en halv månad på rymmen av Härnösandspolisen. På egen begäran överfördes internen till kriminalvårdsanslallen i Västerås, där han dagen efter ankomsten be­viljades permission. Från denna permission återvände han inle.

Anser statsrådet att gällande permissionsbestämmelser är lillfredssläl­lande?

1977/78:81 av Sune Johansson (s) lill arbelsmarknadsminislern om indu-slriella beredskapsarbelen:

Arbetsmarknadsstyrelsen bedriver på etl fierlal undersysselsalla orter i landel beredskapsprojekt i form av industriella beredskapsarbeten. En av dessa aktuella orter är Arvika. AMS har meddelat kommunen där atl man avser alt upphöra med ell industriellt beredskapsprojekl från den  1 okiober 1978.

Vid nämnda arbetsplats sysselsätter man ca 40 arbelslagare, varav fler-lalel är svårplacerade på den öppna arbelsmarknaden. Sysselsällnings-silualionen i Arvika och övriga Värmland är ytterst allvarlig, och del råder ringa efterfrågan på arbetskraft.

AMS motiv för att upphöra med del aktuella beredskapsarbetet är enligt uppgift all man inle har ekonomiska resurser för all fortsättningsvis kun­na klara alla nu pågående beredskapsarbeten.

Med del anförda får jag ställa följande fråga lill slalsrådel:

Avser slalsrådel all vidla åtgärder för all de nu pågående industriella beredskapsarbetena skall få fortsätta i nuvarande omfatlning?

den 20 oktober


1977/78:82 av Olof Palme (s) lill statsministern om uttalande av eko­nomiministern rörande den svenska kronans slällning:

Följande fråga har tidigare ställts av Kjell-Olof Feldt till sialsminisiern. Denne överlämnade då frågan lill ekonomiminislern. Eftersom frågans


95


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om frågor


karaktär är sådan atl endast statsministern kan besvara den riktar jag härmed samma fråga lill sialsminisiern:

Under våren och försommaren gjorde ekonomiminister Bohman ut­talanden om den svenska kronans slällning, vilka väckte slorl uppseende såväl i Sverige som utomlands. De tolkades allmänt som atl den svenska regeringen betraktade kronans slällning som så försvagad, all en ny de­valvering kunde förvarnas.

Det synes också uppenbart att den omfattande spekulationen under sommaren i en svensk devalvering hade ett direkl samband med dessa ekonomiministerns uttalanden.

Jag vill därför fråga statsministern:

Hade ekonomiministerns uttalanden under våren och försommaren om kronans ställning och den svenska valutapolitiken hela regeringens Slöd?


 


96


1977/78:83 av Esse Petersson (fp) lill kommunikationsministern om per­sontrafiken på järnvägssträckan Göteborg-Alvesta, m. m.:

SJ avser att från våren 1978 helt övergå till snälltåg på sträckan Gö­teborg-Alvesta, Därigenom kommer persontrafiken från etl anlal sta­tioner i området atl försvinna. Tågen kommer endasi alt göra uppehåll i Gnosjö och Värnamo i resp, kommuner. Del är oacceplabell all så beiydande samhällen som Hillerslorp, Bor, Hörda och Rydaholm blir hell ulan persontrafik på järnväg. Del rör sig i viss uislräckning också om dagliga transporter av skolelever.

På sträckan Nässjö-Halmstad planerar SJ all del s, k, skollågei Vag-geryd-Värnamo, som går på morgonen med ca 150 elever från Vaggeryds kommun lill Värnamo, skall upphöra från hösilerminen 1978 på grund av olönsamhel. Någon ersällningslrafik på landsväg länker SJ av samma skäl inle bedriva.

Med hänvisning lill del anförda vill jag siälla följande fråga lill kom­munikaiionsminislern:

Är kommunikaiionsminislern beredd all medverka lill atl persontra­fiken på järnväg vid nämnda stationer på sträckan Göteborg-Alvesta kan fortsätta liksom "skollaget" Vaggeryd-Värnamo?

1977/78:84 av Rolf Clarkson (m) till budgeiminislern om behandlingen av ansökningar om lillstånd alt ulskänka öl i personalmatsalar:

Som en följd av riksdagens senasle alkoholpolitiska beslul måsle lan­dels alla personalmatsalar ansöka om tillstånd att ulskänka öl. På grund av remissförfarande m. m, är det svårt all få dessa tillstånd beviljade till den 1 januari  1978, då lagen träder i kraft.

Är budgeiminislern benägen vidla ålgärder för all temporärt lösa frågan för de berörda personalmatsalarna?


 


1977/78:85 av Erik Adamsson (s) lill arbelsmarknadsminislern om lid-punkten för planerat nybygge för länsstyrelsen i Malmöhus län:

1 del krispakei arbelsmarknadsminislern lade fram i början av okiober annonserades all tidigareläggning av slalliga byggen skulle kunna komma i fråga,

1 våras beslutade riksdagen atl senarelägga länsstyrelsens i Malmö pla­nerade nybygge.

Jag vill därför fråga arbelsmarknadsminislern:

Kommer dessa lidigareläggningar av slalliga invesieringar all även om­fatta länsstyrelsens nybygge i Malmö?


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om frågor


1977/78:86 av Wiggo Komstedt {m)l\\\ utbildningsministern om regering­ens syn på programverksamheten vid Sveriges Radio;

Tisdagen den 18 okiober kunde en hel värld andas ut efter en lyckad upplösning av kapardramal i Lufthansaplanet på Mogadishus flygplats,

TV 2 sände etl förlängt Rapport, som slutade kl, 20.20.

Den som lyssnade på radions program 3 fick då höra hur där framfördes en hyllningssång till terrorister och ell fördömande av del demokraiiska samhällssystemel.

Della är åier ell grovi övertramp av Sveriges Radio, vars hyllningar av terrorisler och samhällsomslörlare alllmer upprör allmänhelen.

Jag vill därför lill ulbildningsminislern ställa följande fråga:

Vill statsrådet inför riksdagen redovisa sin och regeringens syn på sådan programverksamhet vid Sveriges Radio?

1977/78:87 av Olle Wästberg i Slockholm (fp) lill industriministern om regeringens syn på sydafrikanskt överlagande av svenska förelag:

Anser industriministern atl del slår i överensstämmelse med tanke­gångarna bakom vårriksdagens beslut om stopp för svenska nyinveste­ringar i Sydafrika att sydafrikanska iniressen övertar svenska företag''


1977/78:88 av Sture Ericson (s) lill ulrikesminislern om ell svenskl FN-inilialiv mol ulvecklingen av del nya neuironvapnel:

USA:s planer på all utveckla en neulronbomb har ullösl negaiiva re-akiioner i en rad länder under de senasle månaderna. Inle ens inom NATO-krelsen har USA:s regering fåll slöd. Den svenska regeringens syn sammanfattades av ulrikesminislern inför FN:s generalförsamling den 29 sepiember i år: "Neulronvapnet är oacceplabell för oss." Ge­neralförsamlingen kommer i höst atl anta ett stort antal nedrustnings-resolutioner. Neutronbomben är för en bred opinion den mest aktuella nedrustningsfrågan. En stark inlernaiionell reaktion kan påverka dem som beslutar om denna vapenutveckling.

Avser regeringen all instruera vår FN-delegalion all lägga fram re­solutionsförslag som fördömer utvecklingen av det nya neulronvapnet?

7 Riksdagens protokoll 1977/78:11-14


97


 


Nr 12

Torsdagen den 20 oktober 1977

Meddelande om frågor


1977/78:89 av Lena Hjelm-Wallén (s) till statsrådet Britt Mogård om in­nebörden av uttalande rörande de poliliska ungdomsförbundens med­verkan i skolan;

Vad menar slalsrådel Mogård med alt kalla de poliliska ungdoms­förbundens medverkan i skolan för "politisk indoktrinering"?


 


98


1977/78:90 av Hans Nyhage (m) lill kommunikationsministern om post­servicen i Hedared:

Enligt beslut av chefen för Göteborgs poslregion skall postslalionen i Hedared, Borås kommun, dras in fr. o. m. den 1 december 1977 och ersättas med lanlbrevbäring från Borås. Från lokalbefolkningen har fram­förts mycket kraftiga protester mol den aviserade förändringen, som man anser medför en avsevärd försämring av servicen.

Är kommunikaiionsminislern villig medverka till all den angivna för­ändringen av poslanordningen i Hedared ej förverkligas?

1977/78:91 av Gustav Lorenlzon (vpk) lill sialsminisiern om regeringens syn på sydafrikanskl överlagande av svenska förelag;

Enligl ell besked av statsministern lill fackklubben vid Svenska Broms-bandsfabriken länker regeringen inle ingripa mot den affär där det Syd-afrikadominerade förelagel Cape Industrier skall överta akliemajorilelen i fabriken. Med hänvisning till detla vill jag lill statsminister Fälldin ställa följande fråga;

Anser regeringen all överlåtande av aktiemajoriteten i svenska företag lill av Sydafrika beroende kapital slår i överensstämmelse med den de­klarerade linjen au bekämpa aparlheidpoliliken?

§ 28 Kammaren åtskildes kl.  16.57.

In fidem

TOM T:SON THYBLAD

/Solveig Gemert