Riksdagens protokoll 1977/78:104

Torsdagen den 30 mars

Kl. 13.00

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen. § 1 Upplästes följande lill kammaren inkomna ansökningar:

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om åtgärder för att dämpa inflationen

Till riksdagens kammare

På grund av offentligt uppdrag anhåller jag härmed om fortsatt tjänstledighet från mitt riksdagsuppdrag fr. o. m. den 1 april t. o. m. den 30 september 1978. Stockholm den 20 mars 1978 Inga Thorsson

Till riksdagens kammare

Härmed anhåller jag om tjänstledighet fr. o. m. den 1 april 1978 till valperiodens slut från milt uppdrag som riksdagsledamot på grund av tjänstgöring i kommunikationsdepartementet. Stockholm den 29 mars 1978 Georg Daneli

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Förste vice talmannen anmälde att Lars Ulander (s) även under tiden t. o. m. den 30 september skulle tjänstgöra som ersättare för Inga Thorsson samt att Gunnel Liljegren (m) lill valperiodens slut skulle ersätta Georg Danell.

§ 2 Om åtgärder för att dämpa inflationen

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för att besvara Lars Werners (vpk) den 14 mars anmälda fråga, 1977/78:350, och anförde:

Herr talman! Lars Werner har frågat mig om regeringen i syfte att dämpa inflationen planerar alt införa pris- och hyresstopp samt alt slopa mervärdeskatten på dagligvaror.

Efter de kraftiga prishöjningarna i början och mitten av förra året har infiationstakten tenderat all dämpas något. Andra halvåret 1977 medförde sålunda någol lägre prisökningar än första halvåret. I januari och februari 1978 steg konsumentprisindex visseriigen med drygt 2 resp. 1 %. Siffrorna ligger emellertid under dessa månader regelmässigt relativt högt, bl. a. beroende på

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Oni åtgärder för att dämpa inflationen

alt priserna på varor och tjänster ofta justeras just vid årsskiftena.

Det tillgängliga underiaget för att bedöma den fortsatta prisutvecklingen under 1978 pekar också, som bl. a. har framhållits i finansplanen, på att en uppbromsning i inflationstakten är på väg. Det nyligen träffade löneavtalet, liksom jordbruksavtalet, ger inte anledning till någon ändrad bedömning. Förutsättningarna ärdärmed bättre än på länge när det gäller att hålla tillbaka prisökningarna. Enligt de prognoser som har gjorts av konjunkturinstitutet kommer de fortsatta prisökningarna att hålla sig under den gräns som anges i det nya löneavtalet.

För att hålla en prispolitisk beredskap har regeringen dock ansett det motiverat att införa en generell anmälningsskyldighet, som ålägger företagen att i förväg anmäla planerade prishöjningar till pris- och kartellnämnden. Företagen för därigenom inte utan särskilt tillstånd höja priserna tidigare än en månad efter anmälningen. Pris- och kartellnämnden för på så sätt rådrum för överiäggningar med företagen. Ytterst kan regeringen med delta system stoppa oacceptabla prishöjningar.

Frågan om att slopa mervärdeskatten på vissa varugrupper, i första hand livsmedel,harbl. a. behandlats av 1972årsskatteutredning. Dess betänkande är f. n. ute på remiss, och ett slutligt ställningstagande bör därför anstå tills ställning tas till detta utredningsförslag. Jag vill emellertid samtidigt erinra om att alla ledamöter i utredningen utom representanten för vänsterpartiet kommunisterna har motsatt sig tanken på en differentiering av mervärdeskatten av praktiska, administrativa och kontrolltekniska skäl och i stället förordat en fortsatt subventionering av baslivsmedel.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsministern för svaret på min fråga.

Den fråga jag ställt är ingalunda ny, men den har självfallet aktualiserats av den nyligen träffade avtalsuppgörelsen, som är mager för löntagarna, vilka för andra året i följd med all säkerhet för vidkännas reallönesänkningar. Hur stora dessa blir är helt beroende på vilka åtgärder regeringen vidtar för att hälla tillbaka inflationen. Uppgörelsen ansågs av ekonomiministern Bohman ligga inom ramen för vad han kallade de samhällsekonomiska ramarna, och den följer också de anvisningar han gjorde upp i finansplanen. Men för löntagarna är ju resultatet att de, om inflationen fortsätter i samma takt som hittills, kommer all fö vidkännas en minskad köpkraft, beräknad från 1976 till slutet av nästa år, med omkring 10 %.

Nu kan detta naturiigtvis sägas vara helt i linje med de strävanden som gäller för regeringens ekonomiska politik. I finansplanen uttryckte man klart att det är nödvändigt att hålla tillbaka den privata konsumtionen. Men, herr Fälldin, hur mycket anser ni att köpkraften skall pressas tillbaka för vanliga löntagare of h pensionärer? Är årets avtalsuppgörelse lagom för att tillfredsställa regeringens krav i det avseendet?

Det är en dålig uppgörelse som har träffats, och jag är kritisk mot LO och PTK för all de har uppgett två av sina huvudmålsättningar och kompromissat om den tredje. Köpkraften har inte försvarats och avtalet blir tvåårigt. Inte

heller låglönetillägget är rättvist. Men den diskussionen skall inte föras här utan kommer alt föras där den hör hemma, nämligen på arbetsplatserna och i de fackliga organisationerna. I dag gäller diskussionen de krav som har ställts från löntagarorganisationerna LO och PTK på att regeringen måste ta ansvar för att hålla priserna nere och för att vidmakthålla köpkraften.

Gunnar Nilsson har sagt att ett allmänt prisstopp, sänkning av momsen och förstärkning av barnfamiljernas ekonomi är åtgärder som man förväntar sig, och det är krav som vårt parti sedan länge ställt för att bekämpa inflationen. Av det svar som statsministern lämnat här i dag framgår att några konkreta åtgärder inte är aktuella. Det innebär att den standardsänkningspolitik som har signalerats alltsedan regeringsdeklarationen i oktober 1976 skall fortsätta. Det är löntagarna som ensamma skall ta på sig krisens bördor. Och löftena från ekonomiministern den 12 mars, när uppgörelsen var klar, att hålla priserna nere för att därmed skydda löntagarna mot försämrad köpkraft var alltså, herr Fälldin, ingenting värda. De har resulterat i det besked vi har fött här i dag: anmälningsskyldighet och ingenting annat.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om åtgärder för att dämpa inflationen

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Jag vill gärna också från denna talarstol uttrycka min uppskattning över det ansvar som parterna har visat i det avtal som är träffat i är. Det visar ändå styrkan i det svenska systemet, att parterna är beredda att förena den frihet, som ligger i detta syslem, med ansvar.

Självfallet innebär detta avtal pä del privata området ett ansvar för regeringen att verkligen med de möjligheter som står till buds se till att prisökningarna blir så små som möjligt. Förutsättningarna för alt hålla prisökningarna nere har naturiigtvis ökat genom att avtalet i stor utsträckning tog hänsyn till de förutsättningar som fanns.

Jag opponerar mig mot Lars Werners beskrivning att regeringen inte skulle ha vidtagit konkreta åtgärder. Vi har infört elt system som innebär att ingen får höja priserna pä sina varor ulan anmälan. Sådan prishöjning får inte ske förrän tidigast inom en månad. Det innebären möjlighet att granska om dessa prishöjningar är oundvikliga med hänsyn till kostnadsslegringar, som kan vara beroende av vad som har hänt här hemma men också av prisutvecklingen utomlands.

Denna anmälningsskyldighet och kontroll ger regeringen möjlighet att gå vidare om så skulle krävas. Jag bestrider alltså att det inte har vidtagits konkreta åtgärder, och jag hävdar all genom de vidtagna åtgärderna förutsättningarna för att hälla prisökningarna i schack har förbättrats.

LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Jag förstår alt statsministern är glad över del ansvar som arbetsmarknadens parter har visat, därför att det stämmer helt och hållet med de anvisningar som regeringen har givit i finansplanen, nämligen alt den privata konsumtionen skall hållas nere.

Under år 1977 låg den allmänna prisstegringen pä 13 % och för dagligvarorna på 17 9é. Den prisutvecklingen fortsätter i stort sett. Trots den

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ämbetsverkens ställning i förhållande till regeringen

anmälningsskyldighet som nu är regeringens stora nummer när det gäller att hålla tillbaka prisstegringarna härden allmänna prisnivån under årets första månader stigit med 2,6 96. Undersamma tid har priserna på dagligvaror stigit med i genomsnitt 3,3 %.

Men vad som är särskilt allvarligt är att de förut redan kraftigt subventionerade priserna på baslivsmedel har stigit med omkring 6,2 % under samma tid. Det betyder att våra viktigaste matvaror har stigit i pris mer än dubbelt så mycket som den allmänna prisnivån. Den borgerliga regeringen har ju infört regeln att kostnaden för jordbruksavtalen i fortsättningen skall få slå igenom i priserna, vilket hårdast drabbar låginkomsttagarna.

Den här garantiregeln, som man talar så mycket om i avtalsuppgörelsen, är ju från börian urholkad, därför att de prisstegringar som har skett i januari räknas bort från den s. k. tillåtna prisstegringen. Man höjde alltså den tillåtna prisstegringen från 7 96 lill 7,25 96. De ökningar som redan har ägt rum, där matpriserna har stigit med 3,3 96, de dittills inräknade hyroma med nära 6 % och bränslet med närmare 8 %, innebär att löneökningarna redan är uppätna.

Vad ställer regeringen mot allt detla? Först säger Gösta Bohman i en stort uppslagen intervju den 12 mars att regeringen skall vidta åtgärder för alt hålla tillbaka prisstegringarna. När jag frågar statsministern idagförjagtillsvar: Vi har infört anmälningsskyldighet.

Är det allt, herr Fälldin? Vart tog prisstoppet vägen? Vart tar hyresstoppet vägen? Vilka konkreta åtgärder utöver detta är ni beredda att vidta?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Om ämbetsverkens ställning i förhållande till regeringen

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN erhöll ordet för alt besvara Hilding Johanssons (s) den 14 mars anmälda fråga, 1977/78:352, och anförde:

Herr talman! Hilding Johansson har frågat mig om regeringen anser att ämbetsverkens och därmed generaldirektörernas ställning i förhållande till regeringen bör ändras och om regeringen kommer att förelägga riksdagen förslag om sådana åtgärder.

Ämbetsverken i Sverige intar en självständig ställning, som är unik för internationella förhållanden. Denna tudelning mellan regering och ämbetsverk grundade sig från början på uppfattningen att det fanns en klar gränslinje mellan politiska beslut och förvaltningsbeslut. Ämbetsverkens självständighet har emellertid också bevarats under nutidens moderna samhällsförhållanden. Systemet underlättar bl. a. ett decentraliserat beslutsfattande. Ämbetsmännens självständiga ansvar för sina arbetsuppgifter har otvivelaktigt också stor betydelse för rättssäkerheten. Det finns därför enligt min uppfattning anledning att även i fortsättningen slå vakt om ämbetsverkens självständighet.

Däremot har de senaste årtiondenas samhällsutveckling föranlett betydande förändringar i verkens inre organisation. Praktiskt taget alla ämbetsverk på centrala områden har numera lekmannaslyrelser i vilka det i allmänhet också ingår företrädare för de anställda. Generaldirektören är därigenom inte längre ensam beslutande i de viktigaste frågorna. Till åtskilliga verk har dessutom knutils rådgivande organ av olika slag. Jag vill också erinra om att besvärsförfarandel i de flesta fall ger möjligheter till regeringsprövning av ämbetsverkens beslut.

Jag finner det naturiigt alt ämbetsverkens organisation pä delta sätt fortlöpande anpassas till nya krav och förändringar i samhället. Det har i den allmänna debatten bl, a, efterlysts preciseringar av lekmannasiyrelsernas uppgifter. Ändringarna i del enskilda fallet måste dock i betydande utsträckning bli beroende av resp. ämbetsverks uppgifter och karaktär.

Den problemställning som Hilding Johansson har aktualiserat i sin fråga berörs också i en motion (1977/78:1414) vid innevarande riksmöte. Enligt vad jag har erfarit behandlas den f n, i konstitutionsutskoltet. Regeringen kommer därför i första hand att avvakia riksdagens beslut i detta ärende.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ämbetsverkens ställning i förhällande till regeringen

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Jag för tacka statsministern för svaret.

Bakgrunden till min fråga är den debatt som har förts i den sydsvenska pressen. Del är sålunda inte Karl Boos motion, som jag väl känner lill. Denna motion behandlas av konstitutionsutskottet och skall naturligtvis sakligt granskas på samma sätt som andra motioner. Den gäller emellertid i hög grad framtiden, och den förutsätter en mycket omfattande utredning. Denna kommer gissningsvis att ta fem sex år. Det är självklart att problemet med föriroendemannastyrelsernas ställning är värt mycken uppmärksamhet; på tre minuter hinner jag inte på något sätt penetrera det, och jag antar alt statsministern inte heller begär delta.

Min utgångspunkt var alltså dagssituationen. Del förekom i Skånska Dagbladet vissa inslag, som bemöttes i Arbetet och Sydsvenska Dagbladet, Efter dessa bemötanden skrev Skånska Dagbladet: "1 den aktuella ledaren ifrågasatte vi dock om en statlig verkschef, vars verk skall förverkligas av regeringens intentioner, kan slå i kollisionskurs med regeringens politik," -Så långt tidningen.

Det är självklart att ett ämbetsverk har att följa riksdagens beslut, men jag noterar med tillfredsställelse att statsministern i sitt svar till mig betonade ämbetsverkets självständiga ställning. Jag drar den slutsatsen alt regeringen inte i dagsläget -och det värdet som min fråga avsåg - kommer att lägga fram någol förslag om förändringar i ämbetsverkens och därmed generaldirektörernas ställning, utan att denna kommer att förbli oförändrad. Detta gör alt jag i mycket kan dela statsministerns ståndpunkt. Den deklaration om ämbetsverkens ställning som han avgav kan jag helt ansluta mig till.

Därför ber jag till sist att fö tacka inte bara för atljag har fött svar ulan också

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ämbetsverkens ställning i förhållande till regeringen

försvarels innehåll på denna punkt, där regeringen givit till känna en konkret mening.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Hilding Johansson gör åtskillnad mellan det problem han har tagit upp i sin fråga och det som behandlas i konstitutionsutskottet. Jag tycker att ämnesområdet ärett och detsamma. Åtskillnaden som Hilding Johansson försöker fö fram uppstår först om vi skulle vara beredda alt vidta ändringar mycket snabbt och i dagsläget. Jag vill försäkra Hilding Johansson att regeringen inte kommer alt vidta några förändringar som inte har ett självklart stöd i grundlagar och grundläggande bestämmelser som reglerar det nuvarande förhållandet mellan regeringen å ena sidan och ämbetsverket å den andra.

Jag delar Hilding Johanssons uppfattning att en genomgång av denna fråga naturiigtvis kommer att ta sin tid; men den behöver inte nödvändigtvis ta så lång lid som han angav. Vad jag har sagt i svaret är också ganska självklart, nämligen att det inte vore i enlighet med praxis - och jag tycker inte att del vore lämpligt ur andra synpunkter heller - om regeringen mitt under riksdagens behandling av detta ämnesområde skulle vidta några åtgärder. Därför upprepar jag att vi i första hand avvaktar vad riksdagen kommer fram till vid sin behandling. Del är möjligt att vi dä för underlag för att vidta åtgärder som ett resultat av denna motionsbehandling, men hur det blir med det för vi se.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Ämnesområdet kan nog vara detsamma, men det är en väldig skillnad pä vad som kan hända om tio är och vad som kan hända i år. Skånska Dagbladets ledare, som jag åberopade, inriktade sig pä dagsförhållandei. Den utgick från en utnämning och tog sikte på en bestämd generaldirektör. Med hänsyn till debattens art skall jag inte ta in detta - det betraktar jag inte såsom tillhörande ämnet - men jag drar den bestämda slutsatsen att regeringen nu inte kommer att vidta några som helst åtgärder förrän riksdagen har behandlat Karl Boos motion.

Jag skulle emellertid vara glad om statsministern också kunde försäkra att man inte kommer att föreslå några ändringar innan en utredning av parlamentarisk karaktär har arbetat på detla område.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! I all den utsträckning det är fråga om att göra ändringar som står i strid med de regler som är fastlagda så kan jag lugna Hilding Johansson med att säga att självklart skall det utredas pä vilket sätt sådana regler skall förändras. Det tror jag vi är helt ense om.

Om riksdagen sedan i sin behandling pekar på andra rent praktiska områden - för på det praktiska planet har ju förändringar fortlöpande skett -sä hoppas jag alt Hilding Johansson inte har någonting emot att regeringen är lyhörd för sådana signaler.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Mina synpunkter gällde det centrala området, ämbetsverkens självständighet. Den självständigheten vilar på svensk tradition, och om det kan vi väl vara helt överens. Den är också förankrad i lagstiftningen.

Följaktligen kan vi vara överens om att på denna centrala punkt kommer det inte alt ske några förändringar under den närmaste framliden och att man här - om det skall ske några förändringar - kommer att avvakta pariamen-tariska utredningar.

Statsministern THORBJÖRN FÄLLDIN:

Herr talman! Detta trodde jag att vi var helt på det klara med båda två. Ämbetsverkens självständighet är ju reglerad i grundlag, och förändring av grundlag, Hilding Johansson, är ingenting som regeringen gör på egen hand eller hux flux. Sådana ändringar har alltid förberetts genom utredningar. Den delen trodde jag inte att vi Över huvud skulle behöva ha något meningsutbyte om.

Men om det i klarhetens intresse krävs, så säger jag att några ändringar av grundlag utan prövning och utredning kommer naturligtvis inte att ske.

HILDING JOHANSSON (s):

Herr talman! Det är alltid bra alt skaffa sig största möjliga klarhet. Därför ber jag att få tacka statsministern för den sista deklarationen.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Otn civil bemanning på isbiytare och sjömälnings-fartyg

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 4 Om civil bemanning på Isbrytare och sjömätningsfarlyg

Kommunikationsministern BO TURESSON erhöll ordet för att besvara Birger Rosqvisis (s) den 16 mars anmälda fråga, 1977/78:357, och anförde:

Herr talman! Birger Rosqvisl har frågat mig om det snart kommer förslag om civil bemanning på isbrytar- och sjömätningsfartyg.

Sjöfartsverket fick år 1976 i uppdrag alt i samråd med chefen för marinen undersöka förutsättningarna för en övergång - helt eller delvis - till civil bemanning på sjöfartsverkets isbrytare och sjömätningsfartyg. Verket har inriktat arbetet på alt belysa de tekniska, organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna av en övergång till civil bemanning. Verket räknar med att färdigställa utredningen inom kort.

Frågan om ändrade bemanningsformer för de statliga isbrytarna och sjömätningsfartygen har behandlats tidigare utan att någon ändring i formerna har skett. På grund av de sysselsättningsproblem som f. n. finns inom den sven.ska handelsflottan har frågan aktualiserats ytteriigare och delvis kommit i ett annat läge. Jag vill emellertid betona att tillfälliga svängningar i sjöfartskonjunkturerna inte kan utgöra skäl för en ändring i bemanningsformerna för isbrytare och sjömätningsfartyg. En ställningstagande nu för civil bemanning kan inte heller omedelbart lösa de nuvarande

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Otn civil bemanning på isbiytare och sjömälnings-jartyg

sysselsättningssvårigheterna för sjöfolket med hänsyn till att en övergång till civil bemanning kommer an ta lång lid att genomföra. Bl. a. är flera av de fartyg som ingår i isbrytar- och sjömätningsflotlan f n. inte anpassade till civil standard.

Den utredning som inom kort kommer att lämnas av sjöfartsverket skall i gängse ordning remitteras och därefter beredas inom regeringskansliet. Av intresse vid denna beredning kan också bli de ställningstaganden som sjöfartspolitiska utredningen kommer att göra när det gäller svensk sjöfart. Även den framtida organisationen inom sjöfartsverket, som f n. ses över, kommer att påverkas av en eventuellt ändrad bemanningsform på verkets isbrytare och sjömätningsfartyg.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.

Först vill jag konstatera att såväl sjömätningsfartyg som isbrytare utför uppgifter av civil karaktär. Isbrytarna utför direkt assistans ät handelssjöfarten, och det är uteslutande en civil uppgift. Som redan framhållits är frågan om bemanningen inte ny.

Det hör, herr talman, inte till vanligheten att personal underställd krigsmakten tar arbete från den civila sektorn. Förhållandena på fartygen har ändrats, och det är numera en utbredd uppfattning bland folk med anknytning till örlogsflottan att förutsättningarna att från effektivitetssynpunkt tillfredsställande lösa bemanningsfrågan med militär personal blir allt mindre. Det gäller på befälssidan och där alldeles särskilt maskinpersonalen. Det gäller också på manskapssidan. Där råder del förhållandet att man bemannar med pojkar som gör sin värnplikt. Det betyder då kommendering till civil tjänst i militär klädsel, under militära villkor och med den värnpliktiges dagpenning.

På en av våra nyaste och största isbrytare fann trafikutskottets ledamöter vid besök för några år sedan att inte en enda av de s. k. matroserna ombord hade haft någon erfarenhet av tjänst till sjöss innan de trampade däcket på isbrytaren. För handelsfartyg gäller enligt bemanningslagen att elt antal medlemmar av besättningen skall ha viss praktik och tidigare erfarenhet för att fartyget i fråga skall anses sjövärdigt. Men för en isbrytare med dess uppgifter att under svåra väderieksförhållanden bistå handelsfartygen gäller inga motsvarande krav. Del kan knappast vara rimligt säkerhelsmässigt sett, eller anser kommunikationsministern det?

Skulle inte också utnyttjande av erfarna civila sjömän främj'a effektiviteten? Den frågan vill jag också ställa till kommunikationsministern.

Som redan har sagts uppdrog dåvarande kommunikationsministern 1976 åt sjöfartsverket att se över bemanningsformerna på de fartyg som lyder under det civila sjöfartsverket och som har militär bemanning. Nuvarande kommunikationsministern sade i november förra året att den utredningen skulle vara klar omkring årsskiftet. Den är emellertid ännu inte presenterad. Man synes inte ha bråttom. Av det svar som jag fån framgår att intresset för en ändring inte är så stort.

Det finns nu utmärkta möjligheter att gå över till civil bemanning. Välutbildade, erfarna människor från handelsflottan söker efter arbete. Det kan inte vara förenligt med oöverstigliga problem att kombinera befattningar på vinterverksamma isbrytare med befattningar på vår-, sommar- och höstverksamma sjömätningsfartyg.

Vad kommunikationsministern menar med att fartygen inte är lämpliga för civil bemanning måste jag be honom närmare förklara. Ärdet utrymme, standard, civila säkerhetskrav osv. som kommunikationsministern avser?

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om jörkortade handläggningstider i vu.xenutbildnings-nämnderna

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om förkortade handläggningstider i vuxenutbildningsnämnderna

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Bengt Wiklunds (s) den 8 mars anmälda fråga, 1977/78:340, och anförde:

Herr talman! Bengt Wiklund har frågat mig om jag kan presentera några lösningar för alt förhindra att handläggningstiderna vid vuxenutbildningsnämnderna blir så utdragna att det medför risk för allvarliga rubbningar i de ursprungligen fastställda reglerna för dag- och timstudiestöd samt det särskilda vuxenstudiestödet.

Jag har också tagit del av den oro som en del vuxenutbildningsnämnder hyser för att inte kunna klara av handläggningen av ansökningar redan nu i vår. 1 takt med att allt större resurser ställs till förfogande för dag- och timstudiestöd samt särskilt vuxenstudiestöd liksom för uppsökande verksamhet pä arbetsplatserna ökar också arbetsbelastningen på vuxenutbildningsnämnderna. Regeringen har därför för budgetåret 1978/79 föreslagit att nya tjänster inrättas vid vuxenutbildningsnämnderna till en beräknad kostnad av 480 000 kr. Vidare har regeringen föreslagit alt årsarvode skall utgå till nämndernas ordförande till en kostnad av totalt 100 000 kr.

Vuxenutbildningsnämnderna har nu fungerat i drygt två är. Som jag aviserat redan i årets budgetproposition anser jag att tiden nu är mogen för att se över bl. a. vuxenutbildningsnämndernas verksamhet. 1 detla arbete bör självfallet ingå att se över nämndernas personella resurser. F. n. pågår inom utbildningsdepartementet arbete med direktiv till centrala studiestödsnämnden i denna fråga.

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Jag tackar honom också för att jag av svaret kan utläsa att han i likhet med mig och vuxenutbildningsnämndernas ansvariga ser allvariigt pä möjligheterna att på litet sikt klara det här arbetet. Det kan knappast vara tillrådligt att basera beräkningen av personella resurser i vuxenutbildningsnämnderna enbart pä omfattningen av tim- och dagstudiestöd och det särskilda vuxenutbildningsstödet.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om bevarande av stengärdesgårdar och odlingsrösen

Vi har konstaterat under den korta tid som vuxenutbildningsnämnderna har varit i verksamhet och pengar har ställts lill förfogande att exempelvis den uppsökande verksamheten har effektiviserats ganska bra. Organisationerna har börjat få resultat av utbildningen av uppsökare. Man börjar med andra ord finna formerna för arbetet. Jag förutsätter att de knappa uppsökarmedlen på det sättet kan bli bättre och effektivare utnyttjade än tidigare.

Vi måste dessutom vara vaksamma när det gäller de arbetsuppgifter som i dag i vuxenutbildningsnämnderna tenderar alt inte bli utförda därför att tillräckliga resurser saknas. Exempel på det är uppföljningsarbetet inom vuxenutbildningsnämnderna, arkivvården, informationen osv. Jag skulle kunna räkna upp en rad andra exempel, men det här får räcka.

Jag delar utbildningsministerns uppfattning om behovet av en översyn av vuxenutbildningsnämndernas verksamhet, som också skall inrymma en prövning av de personella resurserna i vuxenutbildningsnämnderna. Men ett resultat av den översynen ligger så pass långt fram i tiden att vi riskerar svåra akuta arbetssituationer inom vuxenutbildningsnämnderna i avvaktan på de åtgärder som kan komma att vidtas med anledning av översynen.

Jag skulle avslutningsvis vilja framföra den tanken alt exempelvis centrala studiestödsnämnden får möjlighet att återkomma med en redovisning till utbildningsministern och departementet av den arbetssituation som kan komma att uppstå i vuxenutbildningsnämnderna. Jag tror att man klarar arbetet i vår, men på höstsidan kan läget bli betydligt allvarligare -att döma av de rapporter som kommit in från en del vuxenutbildningsnämnder sedan jag ställde frågan. Läget kan alltså bli allvariigt försämrat, och vi måste väl vara överens om att handläggningstiderna inte får bli så långa att vi motverkar grundtanken i hela den här reformen. Jag är nämligen övertygad om att utbildningsministern är ense med mig om att allt skall göras för att stimulera de kortutbildade vuxna till utbildning genom en god uppsökande verksamhet och genom ett gott studiesocialt stöd, som uppmuntrar de här nämnda grupperna till kompletterande utbildning.

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Bengt Wiklund och jag är nog helt överens om principerna bakom vuxenutbildningsstödet och det angelägna i att de här frågorna kan lösas. Min dörr står alltid öppen för Bengt Wiklund.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om bevarande av stengärdesgårdar och odlingsrösen

Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM erhöll ordet för att besvara Bertil Jonassons (c) den 14 mars anmälda fråga, 1977/78:351, och anförde:

Herr talman! Bertil Jonasson har frågat mig om jag är beredd att medverka till alt stengärdesgårdar och odlingsrösen kan bevaras och vårdas som kulturminnesmärken.

Var och en som har rest runt i Småland inser snart alt det är praktiskt omöjligt att skapa ett generellt skydd för den typ av anläggningar som Bertil Jonasson tar upp i sin fråga. Vissa selektiva bevarandeåtgärder kan dock eftersträvas. Detta har i någon utsträckning redan skett. Ytteriigare åtgärder torde följa av den planeringsverksamhet som nu pågår rörande användningen av mark och vatten.

Skyddet för kulturminnen av det slag som här aktualiseras regleras i dag i första hand i lagen (1942:350) om fornminnen (omtryckt 1976:442). Med stöd av denna lag kan således i vissa fall såväl stengärdesgårdar som odlingsrösen karaktäriseras som fornlämningar och därvid åtnjuta det skydd och den vård som galler för dylika. 1 enstaka fall har stengärdesgårdar och odlingsrösen också registrerats på den ekonomiska kartan.

1 riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen läggs särskild vikt vid en utbyggd samverkan mellan naturvården, friluftslivet och kulturminnesvården. 1 de områden som är riksintressanta ur dessa aspekter torde behovet av skydd för sådana anläggningar som Bertil Jonasson tar upp komma att bedömas på samma sätt som gäller för övriga kulturminnen inom kulturlandskapet. Kulturminnesvärdens intressen inom den fysiska riksplaneringen bevakas bl. a. av kommunerna, länsstyrelserna och riksantikvarieämbetet.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om bevarande av stengärdesgårdar och odlingsrösen

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret på min fråga.

Våra förfäder har med slit och stor möda uppodlat den mark som utgör grunden för vår försörjning. Det aren av de största gärningar som utförts här i landet. Det har skett med de enklaste redskap. Vi bör hålla alla dessa människor räkning för en stor kulturgärning och visa dem respekt. Som monument över denna gärning har vi fortfarande kvar en del odlingsrösen och stengärdesgårdar. När man vandrar ute i naturen och ser dem säger man sig: Tänk om dessa kunde tala!

Genom sin befintlighet kan de också tala, för människor med fantasi! Jag har därför väckt frågan om att bevara dessa stora kulturminnesmärken.

Det betyder naturiigtvis inte att man skall försvåra åkerjordens brukning. Men vi bör bevara ett stort antal av dessa minnesmärken.

Utbildningsministern har redogjort för de möjligheter som finns att bevara dem. Jag tror alt dessa är föga kända.

Utbildningsministern är också positiv till bevarandet, och det är jag synnerligen glad över. Jag hoppas att människor skall förstå vilka värden för framtiden dessa stengärdesgårdar och odlingsrösen är från kultursynpunkt. Jag hoppas att utbildningsministern skall kunna bidra till all de bevaras.

Jag tackar för ett positivt svar och hoppas att vi med detta skall kunna nå resultat.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom i Gävleborgs län

§ 7 Om åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom i Gävleborgs län

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN erhöll ordet för all besvara Bertil Mäbrinks (vpk) den 1 mars anmälda fråga, 1977/78:321, och anförde:

Herr talman! Bertil Måbrink har frågat mig vilka åtgärder - utöver sysselsättningsgarantin - som är planerade för att skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom i Gävleborgs län.

Regeringen delar herr Mäbrinks oro över ungdomarnas svårigheter på arbetsmarknaden. Det är bakgrunden till de omfattande åtgärder som har satts in inom arbetsmarknadspolitikens ram för att bereda ungdomar arbete, praktik eller utbildning. 1 februari månad i år fick närmare 45 000 ungdomar under 25 år yrkesutbildning eller praktisk arbetslivs- och yrkeserfarenhet genom dessa åtgärder. De har också i hög grad utnyttjats inom Gävleborgs län. Där har man också tagit omfattande kontakter med företag, fackliga organisationer, kommuner och skolor för att hjälpa ungdomar till arbete eller utbildning.

Regeringen har i dag beslutat alt genom proposition förelägga riksdagen förslag till ungdomsåtgärder med utgångspunkt i de förslag som sysselsäit-ningsutredningen redovisade i en skrivelse lill regeringen i slutet av förra året. Det gäller bl. a. olika former av utbildning och praktik för att underiätta övergången från skola till arbetsliv.

Jag vill slutligen erinra om alt regeringen på riksdagens förslag i början av detla år tillsatte en särskild ungdomsdelegation med representanter för bl. a. samtliga politiska partier och ungdomsförbund.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.

I hela den kapitalistiska väriden för vi i dag bevittna ett enormt slöseri med resurser. Miljoner ungdomar har berövats rätten till arbete. Också i Sverige breder ungdomsarbetslösheten ut sig mer och mer. Detta är en hård dom över det kapitalistiska samhällssystemet.

Trots att arbetslösheten bland ungdomen drabbar hela landet finns vissa regioner och orter som drabbas speciellt hårt. Gävleborg är ett av flera sådana exempel. Jag kan nämna enskilda platser som Ljusdal, Hudiksvall, Söderhamn och Gävle. Här ligger arbetslösheten bland 16-24-åringar på upp till 40-50 9-6, i vissa fall uppemot 60 96, som i Söderhamn.

Nu har regeringen vidtagit vissa åtgärder som ger elt antal ungdomar arbete eller ytteriigare utbildning, och fler sädana åtgärder kommer. Detla är naturligtvis bra, men det löser inte problemen. Åtgärderna är i regel kortsiktiga. Dessutom kommer nya ungdomar ut på arbetsmarknaden i sommar. För Gävleborgs län har dessutom varslatsom ytterligare nedläggningar och inskränkningar inom industrin.

Är då situationen hopplös? Jag anser inte det. Jag vägrar att acceptera den passivitet som delvis präglar regeringen. Det skulle kunna skapas tusentals

nya meningsfulla arbeten inom exempelvis hälso- och åldringsvården, trafik-och miljösektorn samt barnstugeverksamheten. Här finns stora eftersläpningar och enorma behov. Tusentals människor står i bostadskön. Samtidigt minskar man bostadsbyggandet, inte minst i Gävleborg.

Om regeringen gav kommuner och landsting ordentliga resurser, skulle tusentals arbetslösa ungdomar kunna ges ett långsiktigt arbete. Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till delta? Dessutom krävs naturligtvis också att nya arbetstillfällen skapas inom industrin. Pä vilket sätt tänker arbetsmarknadsministern medverka till detta?

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Bertil Måbrink har naturiigtvis rätt i att det finns län och orter som är härdare drabbade vad gäller sysselsättningen än andra. Å andra sidan tror jag att Bertil Måbrink måste hålla med om att de åtgärder som regeringen har vidtagit generellt för att hjälpa arbetslösa ungdomar måste gälla även sådana här områden - låt vara att vi bör satsa extra hårt på områden och orter som speciellt har drabbats. Det är vad som här sker.

Jag erinrar om att just i Gävleborg har arbetsförmedlingen verkligen satsat på ett mycket positivt sätt föran hjälpa ungdomarna där. Arbetsförmedlingen i Gävleborgs län har i sitt åtgärdsprogram prioriterat insatser för ungdomen. Den har satt i gäng en kampanj för att fö fram praktikplatser och feriearbetsplatser vid arbetsplatserna i länet, Vid varje förmedlingskontor utses en kontaktman för praktikfrågor. Information om platserna sprids sedan i skolorna och genom platsjournaler.

Får jag också erinra om att man just i Gävleborgs län har en samverkan mellan länsarbetsnämnd och länsskolnämnd för att ge rekommendationer till kommunerna om hur höstens utbildning skall planeras så att ungdomars utbildning i gymnasieskolan främjas. Herr Måbrink har pekat särskilt pä de ungdomar som lämnar skolan och det tryck som de skapar i just detta område. För dessa har de här åtgärderna en särskilt stor betydelse.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har inte ifrågasatt de här åtgärderna, men Rolf Wirtén måste väl ändå hålla med om att det är kortsiktiga åtgärder. Var finns de långsiktiga åtgärderna? Jag har pekat på en hel del områden inom samhällssektorn, där vi har stora eftersläpningar och där man skulle kunna satsa stora resurser, vilket skulle kunna ge till resultat att tusentals ungdomar exempelvis fick ett varaktigt arbete. På min fråga i det avseendet harjag inte fött något svar, och jag ställer den därför igen: Vad har Rolf Wirtén här för uppfattning och vad gör han här som arbetsmarknadsminister? Arbetsmarknadsministerns uppgift kan väl inte bara vara att skjutsa ut en massa pengar, utan han måste väl också ha elt ansvar för de mer långsiktiga åtgärderna. Arbetsmarknadsministern talar väl med sina kolleger inom regeringen?

Sedan är det riktigt att arbetsförmedlingen gör stora insatser i Gävleborgs län - oerhört stora insatser. Men jag tycker inte att regeringen uppskattar dessa insatser tillräckligt. Om jag inte minns fel begärde arbetsförmedling-

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom i Gävleborgs län

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslös ungdom i Gävleborgs län

arna i länet att fö 16 nya tjänster. Det var inget högt ställt krav, men de fick bara en ny tjänst. Det innebär verkligen inte att man underiättar den oerhört svåra situation som arbetsförmedlingstjänstemännen i Gävleborgs län har, och det tyder inte på något större intresse att försöka komma till rätta med problemen på ett bätlre och effektivare sätt.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Får jag beträffande frågan om antalet tjänstemän till arbetsförmedlingarna inom Gävleborgs län påminna om att enligt det budgetförslag som nu ligger i riksdagen tillskjuls arbetsmarknadsverket 225 nya tjänster. Bertil Måbrink känner väl till att fördelningen av dessa tjänster sker inom verket.

Vad gör regeringen för att pä lång sikt rätta till arbetsmarknadssituationen? frågar Bertil Måbrink. Det är naturligtvis mera grundläggande frågor som Bertil Måbrink då tar upp. Får jag erinra om att den ekonomiska politik som regeringen fört lagt grunden för en offensiv näringspolitik. Vi kan i dag se att en förbättring av handelsbalansen är på väg, och vi kan se att en större optimism skönjes i en del sektorer av näringslivet. Det är sådana här åtgärder jag tror är av vital betydelse för att vi skall kunna öka utbudet av arbetsplatser även i Gävleborgs län. Exempelvis det "småförelagarpaket" som antogs av riksdagen före jul har stor beydelse för strävandena att skapa nya arbetsplatser i Gävleborgs län.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det skall gudarna vela att man för en offensiv näringspolitik. Man skjutsar ut miljardbelopp till storföretagen utan urskillning, Rolf Wirtén. Resultatet blir en ökad s. k. strukturrationalisering med ökad arbetslöshet och utslagning. Se vilket resultatet av denna offensiva näringspolitik har blivit i Gävleborgs län, där vi har järn, stål, papper och massa! Ta det s. k. utbildningsbidraget som exempel, Rolf Wirtén! Sandvikens järnverk har fött flera miljoner, samtidigt som företaget för 1977 redovisade en vinst som var 150 miljoner större än 1976eller nära 500 miljoner. Detta företag har alltså fåll flera miljoner i utbildningsbidrag. När man frågar Sandvikens järnverk om företaget skulle ha permitterat folk om det inte hade fått något utbildningsbidrag, sä blir svaret: Nej, naturiigtvis inte, men när nu regeringen är så generös och pytsar ut pengar på det här sättet, så tar vi förstås emot.

Detta kai iite vara en vettig politik. Varför inte i stället använda dessa resurser för att hjälpa kommuner och landsting, som inte kan klara en massa angelägna behov. Det skulle i sin tur ge sysselsättningstillfällen.

Måbrink att betänka dessa ord litet grand innan de upprepas.

Jag vill också säga att när det gäller utbildningsåtgärder är del inte fråga om några kortsiktiga saker. Tvärtom. De sker för att hjälpa människor i en svår situation, att ge dem en utbildning som de kan ha användning för längre fram i en bättre konjunktursituation. Även detta är långsiktiga åtgärder, Bertil Måbrink.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag kan hälla med om detta, Rolf Wirtén. Men man kan inte gä på utbildning i hela sitt liv. Vilka är alternativen? Vad skall de sysselsättas med efter utbildningen? Det är detta som inte bara jag utan alla de tusentals arbetslösa vill ha svar på.

Jag uttalade mig inte vanvördigt om arbetsmarknadspolitiken, men jag kan inte vara överens med Rolf Wirtén om att den skall bedrivas på det sätt som ni gör i dag. Den formen av arbetsmarknadspolitik accepterar jag inte. Som jag sagt kastar man där urskillningslöst ut miljardbelopp lill storföretagen. Hitintills har det lett till en enda sak, nämligen ökad utslagning och arbetslöshet samt ökad kapitalexport. Det kan man inte komma ifrån. Det är resultatet hittills, och det ger inga nya sysselsättningstillfällen. Del kan väl ändå inte vara en framsynt sysselsättningspolitik.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ökade kommunala industri-beställningar

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag konstaterar allra sist att Bertil Måbrink icke har kunnat presentera en arbetsmarknadspolitik som skulle vara mer effektiv än den jag talar för här i dag.

BERTIL MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag har bara kort tid till förfogande. När det gäller statliga bidrag och statliga subventioner till företagen harjag sagt att så här fördel inte gä till. Man måste ha vissa krav när man skall sätta in pengar i de privata företagen. Samtidigt harjag pekat på att bostadsbyggandet släpar efter liksom åldringsvården, hälsovården, trafiken och miljön. Kommunerna och landslingen kan inte klara detta därför att de inte får tillräckliga medel från staten. Använd i stället lill dessa ändamål mera av de pengar man nu slussar ut lill storföretagen!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om ökade kommunala industribeställningar

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ökade kommunala industri-beställningar

1 skrivelse som inkom till regeringen den 24 januari 1978 anhöll arbetsmarknadsstyrelsen bl. a. om bemyndigande att ge bidrag med 20 % till tidigareläggning av kommunala industribeställningar lill elt värde av 100 milj. kr.

Regeringen har icke ansett sig kunna biträda della förslag. Anledningen är främst alt regeringen sedan en lid tillbaka överlägger med landets kommuner om den kommunala utgiftssituationen. Jag är därför inte beredd att ta några initiativ av del slag som herr Fågelsbo efterlyser.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber att fö tacka arbetsmarknadsministern för att jag har fått min fråga besvarad. Men samtidigt vill jag säga att jag inte är helt nöjd med svaret. Arbetsmarknadsministern åberopar den kommunala utgiftssituationen. Vi vet att regeringen och arbetsmarknadsdepartementet har vidtagit föredömliga åtgärder för att hålla arbetslöshetssiffrorna nere och undvika friställningar. Man har då lagt ut denna kommunala industribesläll-ning eller rättare sagt lämnat ett visst anslag.

Dessutom har man lämnat den s. k. 25-kronan, som gått till utbildning. I och för sig har detta i många fall varit värdefullt, men när vi vet att det finns kommuner som har inneliggande induslribeställningar och då räknar med alt kunna använda personal som eljest skulle bli friställd, har dessa ansett det vara lämpligare och mera motiverat alt induslribeställningarna skulle ha gått åt det hållet. Vi vet att de regionala liksom de centrala myndigheterna har tillstyrkt detta förslag.

Arbetsmarknadsministern säger att den kommunala utgiftssituationen är anledningen till att regeringen nu inteansersig kunna biträda förslaget. Ja,då för man väl köra med 25-kronan i stället. Men för förelag och för anställda måste del väl i alla fall vara mer stimulerande att vara med direkt i produktionen.

Relativt sett är inte detta något stort belopp. Del är dock beklagligt att regeringen och arbetsmarknadsministern har intagit denna ståndpunkt. Om regeringen hade biträtt förslaget, skulle vi i många mindre förelag ha kunnat inbespara 25-kronan.

Arbetsmarknadsministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Jag noterar att Anton Fågelsbo värdesätter de åtgärder som regeringen har vidtagit för att hålla sysselsättningen uppe. En rad insatser har gjorts. Anton Fågelsbo kanske väl mycket poängterade just 25-kronan. Den är ett värdefullt instrument - del är vi överens om - men också många andra insatser har gjorts för att hålla sysselsättningen uppe.

Får jag exemplifiera detta med att framhålla att staten har givits möjligheter att lägga ut industribeställningar. Det rör sig om rätt stora belopp. 1 de två paket som senast presenterades för riksdagen har vi sammanlaget lagt ut 400 milj. kr. för denna åtgärd. Låt mig även påminna om beredskapsarbetena. Stora belopp går ut för att hälla sysselsättningen uppe med hjälp av dem - 1 miljard kronor ungefär. En serie av åtgärder har alltså vidtagits med tanke på

sysselsättningen.

Just detta speciella instrument som Anton Fågelsbo har frågat om har regeringen inte tagit bort såsom ett arbetsmarknadspolitiskt medel. Vi är väl medvetna om att också det instrumentet är användbart. Vid en lämpligare tidpunkt kan det återkomma. Det är en sak som i så fall för prövas då.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! Arbetsmarknadsministern slutade med alt säga att detta instrument kan återkomma vid en lämpligare tidpunkt. Jag hoppas förstås att vi skall slippa hamna i det läget och i stället fö bätlre arbetsmöjligheter. Om man någon gång skulle lägga ut kommunala beställningar, borde det väl ske nu.

Arbetsmarknadsministern säger att staten lägger ut beställningar. Ja, del är gott och väl, men det finns företag som har fött sådana här beställningar. De har passerat genom alla myndigheter fram lill regeringen i delta fall. Att i en handvändning sadla om är inte så lätt för dem.

Om det någon gång vore aktuellt att länka om i denna fråga, är tidpunkten inne nu.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Om ökade kommunala industribeställningar

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades

Förslag

1977/78:19 till finansutskottet

§ 10 Föredrogs och hänvisades Motioner

1977/78:1822-1834 till trafikutskoltet 1977/78:1835-1839 till civilutskottet 1977/78:1840-1845 till socialutskottet 1977/78:1846-1853 till näringsutskoltet 1977/78:1854 och 1855 till jordbruksutskottet 1977/78:1856 och 1857 till näringsutskottet 1977/78:1858 till civilutskoltet 1977/78:1859 och 1860 till näringsutskoltet 1977/78:1861 och 1862 lill justitieutskottet 1977/78:1863 till civilutskoltet 1977/78:1864 till finansutskottet 1977/78:1865-1867 lill konstitutionsutskottet

§ 11 Föredrogs men bordlades åter Socialutskottets betänkande 1977/78:25

§ 12 Föredrogs och bifölls Interpellationsframställning 1977/78:152

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill skolväsendets centrala och regionala myndigheter in. m.

§ 13 Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m. (forts.)

Fortsattes överiäggningen om utbildningsulskottets betänkande 1977/ 78:16.

ÅKE GILLSTRÖM (s):

Herr talman! "Ett genomgående drag i kritiken av skolan är att den - till skillnad från förr - producerar halvbildade medelmåttor med betydande kunskapsbrister och att skolan medvetet undviker att satsa på begåvningarna." Detta är ett citat ur ett anförande av utbildningsdepartementets statssekreterare.

Om man nu i departementets ledning har den uppfattningen, så harjag väldigt svårt att förstå, varför man samtidigt skär ned det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. Det är ju genom forskning och utvecklingsarbete som vi undan för undan skall nå en bättre skola. Nu är förmodligen en bra skola något helt annat för statsrådet Mogård och hennes statssekreterare än för de fiesta andra, och därpå kan nedskärningen på detta konto bero. Jag är glad att utskottet pekat på vikten av att detta anslag tillföres resurser, så att kommande budgetårs nedskärning - f. ö. den första i delta anslags historia, dvs. sedan 1962 - blir ett enda undantag.

Jag känner som företrädare för pedagogiska nämnden inom skolöverstyrelsen ett behov av alt göra några kommentarer till nedskärningen, så all ingen tror all den nämnd som har ansvaret för verksamheten skulle vara nöjd med det givna anslaget. När nämnden anser sig behöva 49 miljoner för att genomföra sina projekt och får 36 miljoner så betyder det inte bara en nedskärning av antalet projekt utan också risk för friställande av forskande personal. Planeringen för 32 nya projekt måsle t. ex. skäras ned till 20.

Som skäl till oförändrat anslag anför föredraganden an hon vill göra en översyn av skolforskningen. "Därvid skall frågan om i vilken utsträckning lärarnas egna initiativ till försök och utveckling av nya arbetsmetoder främjas av den nuvarande uppläggningen av FoU-verksamheien." Detla citat ur föredragandens skrivning visar alt statsrådet inte vel något om de pedagogiska utvecklingsblocken i elt tiotal kommuner och inte heller något om hur projekt läggs ut i skolor f ö. Jag vill föreslå att departementels ledning gör elt besök i några av dessa utvecklingsblock eller i andra kommuner där projekt finns. Då kommer den också att begripa att vad som skall göras är redan gjort.

Det är alltså andra bevekelsegrunder och mera politiska som ligger bakom. Det bör påpekas att redan 1975 föreslog fru Mogård som enskild riksdagsledamot precis samma åtgärder i motion 816. Då skrev utskottet följande: "Utskottel anser att det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet redan redovisas på ett fullt lillfredsställande säll. Pedagogiska nämndens kommande verksamhetsberättelse innehåller enligt vad utskottet inhämtat bl. a. nämndens synpunkter på hur vissa utbildningsfrågor bör utvärderas inom områden där det visat sig att inriktningen eventuellt bör ändras - della

som ett direkt resultat av projektarbete. Skolöverstyrelsen bifogar varje år till anslagsäskandena dels en verksamhetsberättelse över det pedagogiska utvecklingsarbetet inom delområdena förskolan, grundskolan, gymnasieskolan, vuxenutbildningen, lärarutbildningen, gemensamt forsknings- och utvecklingsarbete samt planering, uppföljning och information, dels en kortfattad resultatredovisning av under föregående budgetår avslutade projekt med redogörelse under varje projekt för dess syfte, verksamhet samt resultat och resultatspridning. För information, diskussion och resultalsprid-ning ges ut ett antal publikationer, dels löpande informationsblad och årliga kataloger, dels särskilda projektredovisningar. Slutligen kan nämnas att symposier och konferenser om pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete anordnas i samma syfte. Utskottet finner det överflödigt med den av motionärerna begärda resultatredovisningen, parallellt med här nämnda rapportering, och avstyrker motionen 1975:816 yrkandet 1."

Det är ganska intressant att peka på att i utskottet fanns då bara två reservanter - båda moderater. När nu fru Mogård återkommer med ungefär samma krav men med en annan status än motionärs, svänger utskottet helt om och håller med. Jag föreställer mig att utskottet stöder detta på det ekonomiska läget, men det står inget om detta. Själv kan jag bara acceptera förslaget med hänvisning till ekonomin. Däremot är det omöjligt att acceptera detla som företrädare för pedagogiska nämnden, eftersom behovet av pedagogiskt FoU-arbete är mycket stort. Jag litar alltså på att detta stopp i enlighet med utskottets skrivning bara är en engångsföreteelse. Typiskt nog inträffade det för första gången under en borgeriig regering med två utbildningsministrar, som under hela hösten inte kunde klämma in en enda liten stund i sina almanackor för att ta emot pedagogiska nämndens och SÖ:s representanter i samband med överlämnandet av nämndens verksamhetsberättelse. Den information som kunnat ske den vägen hade mot bakgrund av vad jag nyss sagt om bristande kunskap på detla område säkerligen varit välbehövlig. Av de tomma staisrådsbänkarna att döma tycks intresset och almanackan inte ha räckt till i dag heller.

Men om nu statsrådet till varje pris vill ha en översyn - vilket pedagogiska nämnden ingalunda har anledning att rädas för - så finns det andra delar att lilla på. Del hänger samman med de 750 000 som nu plötsligt ulan någon koppling lill SÖ:s utvecklingsarbete skall gå till länsskolnämnderna. Decentralisering i all ära, men nog måste det väl i alla fall finnas en planering för hur de fem länsskolnämnderna skall använda pengarna på ett för samhället som helhet ekonomiskt riktigt sätt. Följden av detta spridande av pengar ulan gemensam planering blir ju, alt alla fem nämnderna kan satsa medlen på exakt samma undersökningar eller försöksverksamhet. Man vinner alltså erfarenhet i en fråga i stället för i fem! Jag är nog för decentralisering av den här typen, men det får ändå ske under krav på viss effektivitet, speciellt .som del gäller snålt tilltagna medel. För övrigt borde väl pengarna i stället liksom de tidigare SÅS-pengarna (SÅS=särskilda åtgärder på skolans område) ha decentraliserats ytterligare, dvs. till kommunerna.

Sammanfattningsvis är det tydligen så, att pedagogiska nämndens nya

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

inriktning av forsknings- och utvecklingsarbetet mot sociala faktorer och med prioritering av områdena specialundervisning, förskola och vuxenutbildning inte passar in i den borgeriiga utbildningspolitiken. FoU-arbetet är något av utbildningens väckarklocka, vilket bl. a. det sociologiska projektet i sex av våra kommuner och med pengar från pedagogiska nämnden tydligt visar. Den signalen talar om social segregation i skolan och borde följas av åtgärder mot denna. I stället vill nu föredragande statsrådet åtgärda väckarklockan - förmodligen för att den inte skall avslöja att skolan trots allt satsar alldeles för litet på de svaga.

Jag noterar till sist, herr talman, än en gång alt utskottets skrivning ändå ger hopp om en ljusnande framtid för det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. 1 en kärv ekonomi och med en utbildningskonservativ regering kan man kanske inte begära mera.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Jag känner det angeläget alt lämna några synpunkter till punkten 3 i utskottels betänkande.

Vid länsskolnämnderna finns sedan 1969 s. k. ANT-kontaktpersoner -ANT slår för alkohol, narkotika och tobak.

Innevarande budgetår finns särskilda medel avsalta för denna verksamhet, och det är första gången i denna verksamhets historia. Men i regeringens budgetförslag för 1978/79 är det särskilda anslaget struket.

Tillsammans med Elver Jonsson harjag motionerat om att åtgärder skall vidtas som säkrar och utvecklar den resurs som ANT-kontaktverksamheten vid länsskolnämnderna utgör. Det är mycket angeläget, då särskilda medel ej kommer alt utgå. Jag har också interpellerat statsrådet Mogård i frågan.

Det väsentliga skälet till att anslaget - det är sä pass blygsamt som 240 000 kr. - strukits är det statsfinansiella läget. Andra skäl som förebärs är att den förebyggande verksamheten mot bruk och missbruk av slimulanlia ökas på andra sektorer.

Utbildningsutskottet har accepterat vad som sägs i propositionen, och jag har heller inget annat yrkande. Utskottet förutsätter dock att länsskolnämnderna finner utrymme för fortsatt verksamhet med ANT-kontaktpersoner. Jag citerar ur betänkandet s. 8:

"Utskottel anser att riksdagen i nuvarande ekonomiska läge bör godta förslaget i budgetpropositionen alt inga särskilda medel skall anvisas för länsskolnämndernas ANT-kontaktverksamhet. Utskottet förutsätter att länsskolnämnderna kan fortsätta att bedriva ANT-verksamhet. Nämnderna bör som skedde före innevarande budgetår kunna betala ANT-verksamhet med medel från sina expertanslag utan att någon särskild summa avsätts just för detta ändamål."

Det är en klar markering, tycker jag, till förmån för ANT-verksamheien, och jag vill instämma i och understryka den markering som finns i utskottels skrivning. Jag föreställer mig också att det var med viss vånda som utskottet släppte ifrån sig del här ärendet utan att göra den justering anslagsmässigt som begärts i en centermotion.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag betona att det är absolut nödvändigt all i det framtida budgetarbetet ge ekonomiska förutsättningar som säkrar och utvecklar den resurs som ANT-kontaktpersonerna vid länsskolnämnderna utgör.

BENGT WIKLUND (s):

Herr talman! Med anledning av Börje Stenssons inlägg vill jag bara säga några ord om ANT-verksamhelen vid länsskolnämnderna.

Jag är glad över alt Börje Stensson uttryckte sin tillfredsställelse med vad utskottet har skrivit, för från bönan värdet tänkt atljag och en kamrat lill mig från det socialdemokratiska lägret skulle avge ett särskilt yttrande, eftersom vi inte var så nöjda med den skrivning som utskottet hade presenterat i första omgången. Menefterett visst samarbete med Elver Jonsson kom vi fram till att vi kunde nå enighet i utskottet utan ett särskilt yttrande på den här punkten.

Det är ett alldeles riktigt konstaterande alt man känner vånda när ungefär en kvarts miljon kronor måste tas bort för en verksamhet som länsskolnämnderna ansett vara väldigt viktig. Vi hoppas också att man icke tar ifrån de länsskolnämnder, som har bedrivit den här framgångsrika och fina verksamheten ett antal år, några resurser utan alt de skall kunna fö fortsätta arbetet. Man för inte skjuta detta framför sig med hänvisning till det förslag som eventuellt skall komma från den departementsutredning som redovisas i utskottsbetänkandet.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala niyn-digheter m. in.

BÖRJE STENSSON (fp):

Herr talman! Jag vill ytteriigare uttrycka min tacksamhet för dessa ord från Bengt Wiklund. Hans uttalande understryker ju att utskottet ändå slår på rätt sida i den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten I Mom. 1 Utskottets hemställan bifölls.

M o m. 2

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 456 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten I mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 456 av Lars Werner m. fl.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till skolväsendets centrala och regionala myndigheter m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröslningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278 Nej - 10

M o m. 3

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 757 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten I mom. 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 757 av Lars Werner m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då Inga Lantz begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 280 Nej - 10

Mom. 4-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Punkten 2 Mom. I Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2-4

Proposilionergavs på bifall lill dels utskottets hemställan,dels motionen nr 455 av Lars Werner m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Inga Lantz begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 2 mom. 2-4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 455 av Lars Werner m. fl.

Punkten 7

Mom. 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av Stig Alemyr m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan Bengt Wiklund begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 16 punkten 7 mom. 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av Stig Alemyr m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposiliorien. Då Bengt Wiklund begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 150 Nej - 139

M o m. 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

§ 14 Slopande av den s. k. radavgiften på tips

Föredrogs skatteutskottets betänkande 1977/78:38 med anledning av propositionen 1977/78:115 om slopande av den s. k. radavgiften på tips jämte motion.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av den s. k. radavgiften på tips

Regeringen (handelsdepartementet) hade i propositionen 1977/78:115 föreslagit att riksdagen slopade den år 1948 införda särskilda avgiften på lippningslävlingar.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "1 propositionen föreslås att den s. k. radavgiften som utgår med 5 öre på varje tipsrad slopas. Det förutsätts alt denna åtgärd kombineras med en höjning av radprisel lill 60 öre. Della möjliggören höjning av vinnarnas andel av AB Tipsljänsts omslutning samtidigt som statsinkomsterna kan beräknas öka med ca 60 milj. kr."

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:1452 av Olof Palme m. fl. (s), vari hemställts

1. all riksdagen beslutade att radskatlen skulle höjas med 5 öre per rad till 10 öre per rad fr. o. m. den 1 juli 1978,

2. alt riksdagen gav regeringen till känna vad som anförts i motionen angående radpris och höjd utdelning till vinnarna.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag på motionen 1977/78:1452 skulle bifalla propositionen 1977/78:115 och besluta slopa den särskilda avgiften på lippningslävlingar.

Reservation hade avgivits av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Tage Johansson, Olle Weslberg i Hofors, Hagar Normark, Curt Boström och Bo Forslund (samtliga s) som ansett all utskottet bort hemställa

att riksdagen med avslag på propositionen 1977/78:115 och med bifall till motionen 1977/78:1452 beslutade att den särskilda radskatten fr. o. m. den 1 april 1978 skulle utgå med 10 öre per lipsrad och att vid en samtidigt genomförd höjning av radpriset från 50 lill 60 öre, 4 öre per rad skulle fördelas bland vinnarna.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Under den allmänna motionstiden väcktes en socialdemokratisk motion, vari föreslås att priset för tippning skulle höjas med 10 öre per rad. Förslaget var motiverat dels med att det var en anpassning lill prisutvecklingen, dels och framför allt med att det var en möjlighet att förstärka statsbudgetens inkomstsida i ett läge där de stora budgetunderskotten började närma sig katastrofala belopp.

Förslaget i motionen var tekniskt så konstruerat att den s. k. radskatlen på 5 öre fördubblades, medan den kvarvarande femöringen fördelades med 4 öre till vinnarna och 1 öre till Tipstjänsts omkostnader. Enligt gällande regler är radskatten en ren skatt som oavkortat tillfaller staten. Återstoden av insatsen fördelas mellan vinnarna och Tipstjänst med ungefär hälften på vardera. Av Tipstjänsts andel blir en stor del vinst som också tillfaller staten.

Den disposition av den socialdemokratiska motionens radprishöjning som

föreslogs innebär att vinnarnas andel av den totala insatsen skulle bli praktiskt laget oförändrad mot nuläget. Vid elt oförändrat antal tippade rader skulle staten få mellan 115 och 120 milj. kr. mer i intäkter, medan tipparna skulle fä 60 milj. kr. i ökade vinster.

1 den proposition som senare i mars kommit lill riksdagen anmäler regeringen alt Tipstjänsl kommer all höja radpriset till samma nivå som föreslagits i motionen. Samtidigt vill dock regeringen ändra fördelningsprinciperna genom att slopa den egentliga skattedelen, dvs. den 5-öriga radskatlen. Den totala radavgiften föreslås i stället fördelad med lika delar på vinnarna och Tipstjänst. Sedan vinstskatt utgått pä vinnarnas andel skulle kvarstå ca 39 % av insatsen. Detta är ungefär 3,5 % mer än i nuläget.

Regeringen har i propositionen inte lämnat några förklaringar till att man i detta urusla statsfinansiella läge anser att de som spelar på tips behöver skattelättnader, när man f ö. kräver uppoffringar av landets invånare. Inte trodde jag att spelarna tillhörde de utsatta grupper som bäst behöver lättnader. Men så blir det i praktiken. Medan man i den socialdemokratiska motionen föreslog alt staten av det ökade radpriset skulle få 115-120 milj. kr. och spelarna ca 60 milj. kr. vill regeringen svänga dessa siffror så alt spelarna färden stora delen och staten den lilla, med ungefär samma sifferfördelning. Det innebär ca 55 miljoner mindre till statskassan i förhållande lill den socialdemokratiska motionens förslag. Procentuellt betyder det, som jag påpekat förut, att man höjer vinstandelen frän drygt 35 % lill 39 %.

Vi har många gånger anklagat regeringen för att lägga åtstramningarna resp. lättnaderna på fel ställe, och jag vågar påstå att dagens regeringsförslag är ännu ett bevis på en dylik felplacering.

Utskottsmajoriteten försöker nu förklara vad det konstiga regeringsförslaget beror på. Man har fått en uppgift att vid radprishöjningar inträffar något slags köpmotstånd som gör att antalet tippade rader går ned och att det socialdemokratiska motionsförslaget, om det genomförs, kommer alt sänka antalet tippade rader så alt statsverket inte får mer pengar för det.

Logiken skulle enligt mitt förmenande då kräva att samma radprishöjning - det föresläs ju samma radprishöjning i propositionen - skulle leda till samma köpmotslånd. Skulle delta inträffa, kommer staten med propositionens förslag att få in 30 milj. kr. mindre än vad som flyter in i dag. Dä kan man fråga sig vad ändringsförslaget i propositionen skall tjäna till.

Ulskottsmajoriteten anser att man hittat lösningen för att förhindra köpmoiständet. Man menar att om andelen som delas ut i vinst ökas något kommer folk att tippa lika mycket som förut.

Vi reservanter menar att della bara är ett obestyrkt påstående. Att en höjning av vinsterna med någon enstaka procent skulle öka intresset så kolossalt att man i fortsättningen tippar mer, tror vi inte på. Vad vi tror är i stället att det är de stora vinsterna som kan påverka intresset för tippning, och då blir det fråga om var taket skall ligga. Det är det som är avgörande. Även reservanternas förslag ger utrymme för höjningar av det taket.

F. ö. har vi den bestämda uppfattningen att det förmodligen inte blir någon nedgång i tippningen även med oförändrad vinstutdelning. Och skulle det bli

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av. den s. k. radavgifien på tips

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av den s. k. radavgifien på tips

en nedgång, blir den tämligen kortvarig.

Såvitt vi kan förstå har ulskoltsmajoriteten inte anfört några bevis för sin teori, ulan jag ser del så att utskottsmajoriteten är beredd att avstå 50-60 milj. kr. om året av prestigeskäl, därför att en proposition ju aldrig kan tänkas vara lik en motion som avgivits från motståndarhåll.

Reservanterna har också pekat på en fråga av mera principiell natur. Genom att slopa radskatlen avhänder sig riksdagen en del av beskattningsrätten, som i stället överförs till regeringen och ett statligt bolag, så att delar av en skall förvandlas till bolagsvinster hos AB Tipstjänst. Vi anser att detta är att gå i bakvänd ordning. Beskattningsandelen, som behärskas av riksdagen, borde i stället ha ökat. 1 övriga monopolföretag där skatt ligger på varan som en betydande del har man varit angelägen om att behålla skatterätten hos riksdagen. Detta är en linje som skatteutskotlet alltid har stött tidigare.

Herr talman! Med del sagda ber jag att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade reservationen.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Det förslag om slopande av den s. k. radavgiften på tips som regeringen har förelagt riksdagen har flera motiv.

För det första kan man genom att ta bort radavgiften - eller radskatten, som den också kallas - uppnå vissa administrativa förenklingar.

För det andra ger den samtidiga höjningen av radpriset för tippning vid ett oförändrat antal tippade rader ökade statsinkomster. För att åstadkomma elt oförändrat antal lipsrader vill man därför också öka den andel av omsättningen som går tillbaka lill tipparna som vinst. Man kan konstatera all när radprisel för tippning höjdes år 1975 sjönk antalet tippade rader, och det var ännu 1976 - ett år efter höjningen - lägre än det varit före den höjning av radprisel som vidlogs. Genom en ökning av tipparnas andel och de marknadsföringsåtgärder som man säkert kan förutsätta kommer att vidtas av AB Tipstjänst kan denna tendens till minskning av radanlalel säkerligen motverkas.

Förslaget till åtgärder finns alltså inte, såsom Erik Wärnberg sade, i motionen 1452 eller i den socialdemokratiska reservationen till skatteulskol-lets betänkande. Det är därför sannolikt att antalet tippade rader skulle sjunka, om del förslag skulle genomföras som finns upptaget i motionen 1452, vilket då gör de beräkningar som redovisats i motionen och reservationen felaktiga.

Låt mig lägga ytterligare en spekulation till dem som Erik Wärnberg gjorde här. Om man antar att omsättningen i kronor räknat skulle bli oförändrad och att antalet tippade rader alltså minskade, skulle det enligt motionen och reservationen resultera i att staten fick 5 milj. kr. i ökade intäkter. Dessa 5 milj. kr. togs då från tipparna genom att deras vinstandel minskades med samma belopp, dvs. resultatet skulle i stort sett för staten bli plus minus noll.

Det finns också ett tredje motiv som man kan åberopa för den här förändringen. Det är något av en gyllene regel alt när tillstånd beviljas för

olika former av lotterier anses det regelmässigt att 50 96 av lotteriet skall gå tillbaka till dem som köper lotterna. Det kan väl anses rimligt att statsverket i det här fallet också går före med gott exempel, och det förslag som redovisas i propositionen innebär just att före vinstskatt 50 % av den tippade omsättningssumman skall gå tillbaka till tipparna i form av vinster.

Erik Wärnberg sade i sitt anförande att samma radprishöjning - som ju resultatet skulle bli av förslagen i både propositionen och motionen-bör leda lill samma köpmotstånd. Ja, men del är under förutsättning an inga andra åtgärder vidtas. Jag medger alt det här är en fråga om vad som är sannolikt eller inte sannolikt. Men om man utgår från att ett visst köpmotslånd kommer att uppslå är det självfallet an det köpmoisiåndet kommer att bli mindre om man vidtar åtgärder för att motverka motståndet än om man inte alls vidtar några sådana åtgärder. Det är ungefär så de flesta marknader fungerar, och det bör vara så även i det här fallet. Som jag sade tidigare kan man förutsätta att AB Tipstjänsl å sin sida kommer att vidta olika åtgärder för att kunna visa upp en förmånligare situation för tipparna.

Erik Wärnberg sade i någol sammanhang att det inte fanns några bevis för riktigheten av den teori som utskottsmajoriteten tillämpade vid sin skrivning, och i ett annat sammanhang sade han att det var obestyrkta påståenden. Ja, men samma sak kan sägas i än högre grad om den reservation som är fogad till betänkandet, just därför att de beräkningar som man utgår från helt bygger på ett oförändrat antal rader. Historiskt material från år 1975 visar dock att så inte blir fallet. Det innebär att de siffror som har redovisats också rimligen är felaktiga.

Herr talman! Jag yrkar bifall lill skatteutskottets hemställan.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av den s. k. radavgiften pä tips

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Bo Lundgren erkänner alt det inte finns någon utredning eller något annat som visar att det blir ett annat förhållande om man ökar vinstchanserna med 3,5 96 ulan att göra någonting vid taket. Det är alltså en obestyrkt tro all just de här marknadsföringsåtgärderna skulle innebära an det inte blir samma köpmotstånd vid de olika förslagen.

Bo Lundgren talar om sannolikt och inte sannolikt, och del är jämnt upp vad det rör sig om. Då är frågeställningen: Är det mer sannolikt att socialdemokraternas förslag drar in mer pengar till statsverket? Del ger ändå 5 milj. kr. mer vid en sänkning av radanlalel, så att vi får in lika myckel i insatspengar som förut. Men vid samma sänkning av radantalet - dvs. om köpmotståndet sätter in precis på samma sätt - och med propositionens förslag kommer staten an förlora 30 milj. kr. Då litar Bo Lundgren helt på att just marknadsföringsåtgärderna skall göra att människorna håller på och tippar i samma omfattning. En som förut fått 20 kr. i vinst beräknas i fortsättningen få 23 kr. i vinst, och en som fått I 000 kr. kan beräknas få någon 50-lapp mer i vinst. Detta skulle alltså göra att man var beredd all fortsaita tippa.

Nej. del som påverkar här är hur stor maximisumma man kan få. Och där finns det ingen skillnad mellan det förslag som regeringen lagt och som

Förste vice talmannen tillkännagav alt anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Erik Wärnberg slog i slutet av sin replik fast att det skulle bli just som han sade i reservationen. Och han inledde med an tala om att i ingetdera fallet kunde man med bestämdhet uttala sig.

Om man har två olika sätt att genomföra en prishöjning på, som innebär samma höjning och samma slutliga pris, och där man i det ena fallet låter prishöjningen åtföljas av kompletterande marknadsföringsåtgärder som förbättrar förhållandena för konsumenterna, medan man i det andra fallet inte gör några som helst förändringar, dä torde all sannolikhet tala för att man i det första fallet - dvs. när man vidtar kompletterande åtgärder - uppnår bätlre försäljningsvolym än i det andra fallet, om man försöker se på hur en normal marknad fungerar. Därför faller Erik Wärnbergs resonemang om jämförelse vid lika omsättning mellan reservationens förslag och utskottsmajoritetens instämmande i propositionens.

Ingen av oss kan redovisa några exakta beräkningar på intäkterna - sä långt är det korrekt - men det finns all anledning an tro att propositionens förslag kommer att på både kort och lång sikt medföra förbättrade intäkter för statsverket jämfört med reservationens.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Det finns anledning tro att de marknadsföringsåtgärder man tvingas sätta in kommer att bli så dyrbara att man inte får ut någonting extra av dem. Om del är meningen att man skall salsa på marknadsföring bara för att få några kronor mer i vinst utan att få ett högre maximibelopp, tror jag att dessa marknadsföringsåtgärder kommer att kosta ungefär lika mycket som de smakar - precis som mänga andra förslag från regeringen säkeriigen också kommer att göra.

Bo Lundgren och jag är överens om att vi inte med säkerhet vet hur utvecklingen blir, men vi vet att om köpmotståndet är lika stort vid båda de föreslagna åtgärderna, så kommer motionens förslag alt ge statsverket 35 milj. kr. mera i inkomster.

BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Vi vet också att om det är så som jag redovisade tidigare, att man får ett större köpmotstånd vid ett bifall till reservationen, kommer vi att få lägre statsinkomster än enligt del förslag som redovisas i propositionen och som utskottsmajoritelen tillstyrkt.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Bo Lundgren vet ingenting om det köpmotstånd som kommer att inträffa vare sig man stannar för propositionens förslag eller för motionens förslag. Bo Lundgrens resonemang bygger på lösa antaganden att man skall rädda det hela med marknadsföringsåtgärder, och för det ändamålet är man beredd att avstå 35 milj. kr.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av den s. k. radavgifien på tips

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Utöver del som Bo Lundgren har sagt och som utgör ett fullständigt försvar för propositionen och utskottsbetänkandel skulle jag bara vilja ta upp en sak. Herr Wärnberg ville göra gällande all regeringsförslagel skulle innebära någon sorts underiig politik, där man beviljade lättnader till dem som minst behövde lättnader - lill lippare. Jag trodde för min del att det skulle vara svårt att göra det här ärendet till en ideologisk fråga, men det vill ju herr Wärnberg.

Man måste vara medveten om, vilket också Bo Lundgren påpekade, att den procentsats som f. n. går tillbaka till tipparna är klart lägre än den som går tillbaka lill dem som t. ex. köper penninglöner, där återbäringen är 47 96 lill skillnad från de 34 96 när del gäller tipset som socialdemokraterna föreslår och de 38 96 som propositionens förslag innebär. Spelar man på trav och galopp är procentsatserna ännu högre. När staten beviljar lotteritillstånd av sedvanligt slag krävs att ungefär 45-50 ?>(> skall gå tillbaka till dem som köper lotter i form av vinst. Man skulle kunna tänka sig all svenska folkel lever i den tron alt staten har det kravet på den s. k. marknadsföringen av lotterier att det skall finnas en viss säkerhet för att ungeför en sådan procentsats går tillbaka lill lottköparna.

Det finns anledning alt fästa uppmärksamheten på de skillnader som jag nu pekat på. Det finns skäl att göra jämförelser med andra spelformer. Om herr Wärnberg menar att man tjänar så myckel pengar på att höja skallesatserna pålipsbordedet vara mycket rimligare att motionera om en kraftig höjning av skallen pä penninglöner och pä trav- och galoppspel. Det borde komma i första rummet. Om man tror att människorna när de väljer olika spelformer är alldeles okänsliga för vad det är för skatteuttag på olika spel, så borde del ligga nära lill hands att göra så.

Även med hänsyn till statsfinansiella synpunkter harjag anledning att göra de påpekanden som jag nu gjort. Man kan ju inte utgå ifrån att tippare är stendumma och inte märker att det socialdemokratiska förslaget skulle innebära en ytterligare försämring för dem. Man kan inte utgå ifrån att de inte väljer att spela i andra former eller att köpa penninglotter. Eftersom jag har den uppfattningen att folk inte är stendumma tror jag alt det ligger myckel i

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Slopande av den s. k. radavgifien på tips

detta att om man höjer radprisel och ytterligare försämrar villkoren, så kommer det att bli en dålig utveckling. De stalsfinansiella konsekvenserna kommer med reservationens uppläggning att bli negativa. Staten kommer att få in mindre pengar, och det var ju inte det som var meningen.

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Även handelsministern gör ett kategoriskt uttalande: Det kommer all bli sämre. Vad bygger handelsministern det påståendet på? Varför inte i propositionen tala om vad man bygger på? Varför bara avge en proposition, där man föreslår detta?

Sedan vill handelsministern föra in ett ideologiskt resonemang. Han säger att eftersom andra lotterier belastas med 45 till 50 % skatt borde det vara föllet också med tipset. Jag ber att få påpeka alt det socialdemokratiska förslaget inte innebär några skattehöjningar utan att man skall ge tipparna i stort sett oförändrad utdelning i förhållande till i dag. Handelsministern vill däremot avskaffa den enda form av skatt som finns för raderna. Det är det jag menar: Handelsministern vill ge just tipparna en skattelättnad i" förhållande till nuläget därför att tipset i dag kanske ger en sämre utdelning än penninglotteriet och andra lotterier. Varför inte då ta itu med de enarmade banditerna, där utdelningen är 75 lill 80 ''d? Ärdet någonting att längta efter att ha så stor utdelning? Det är inte utdelningen som sådan som avgör om ett spel är moraliskt högtstående eller inte. Spelet arrangeras dels därför att spelarna tycker om det, dels för att ge staten pengar. Det finns i del här fallet ingen anledning att sänka en skatt som skattebetalarna redan har accepterat. Det är en sådan sänkning handelsministern vill göra, och det är det jag protesterar emot.

Handelsministern STAFFAN BURENSTAM LINDER:

Herr talman! Jag har den uppfattningen att all rimlighet talar för att om man höjer radpriset kommer detta alt negativt påverka antalet rader, om man inte vidtar någon åtgärd för alt motverka det, nämligen en ändring av själva skattesatsen. Herr Wärnbergs förutsättning att tippare är så dumma att skattesatsen inte spelar någon roll-det är ju det herr Wärnberg säger-är på gränsen till att vara väl arrogant mot vanligt folk. Vi måste här, herr talman, la hänsyn till tipparnas bedömning av vad de har för alternativ, och den bedömningen påverkas förvisso av skattesatsen.

Vad sedan gäller skattesatserna är det faktiskt på det sättet - åtminstone enligt de beräkningar vi har låtit göra och som Tipstjänst har gjort - att ett genomförande av förslaget i den socialdemokratiska reservationen innebären skatteskärpning för tipparna. Den nuvaiande situationen blir alltså försämrad enligt det förslaget underdel att min proposition innebär förbättring med ett par procentenheter.

Däremot är det inte på det viset som herr Wärnberg säger att majoritetens förslag är att man skall avskaffa alla skatter på tips. Del finns kvar en sedvanlig vinstskan, och dessutom inlevereras bolagets överskott till staten. Får jag upprepa, herr talman, all om man nu tror alt spelintressel är helt

ERIK WÄRNBERG (s):

Herr talman! Jag har mig veteriigt inte diskuterat tipparnas intelligensnivå. Påslåendet att tipparna är stendumma får verkligen stå för handelsministerns egen räkning; jag har inte sagt det.

Jag har sagt att skatten f n. är så och så hög, och den blir ungefär lika hög enligt förslaget i den socialdemokratiska motionen. Jag medger att det blir en försämring med några tiondels procent, men det är så litet alt det knappast kommer att synas.

Sedan sade handelsministern att all rimlighet talar för att höjer man radprisel så går omsättningen ned. Detta är till att börja med ett obestyrkt påstående. Omsättningen gick ned när vi höjde radpriset 1975, men den har sedan gått upp sä att den 1977 hade gått långt förbi den nivå den hade före höjningen.

Men även om jag skulle acceptera detta påstående, så är det inte något argument. Omsättningen sjunker i så fall precis lika mycket om man genomför handelsministerns eget förslag. Handelsministern har nämligen föreslagit precis samma höjning av radpriset som vi. Han försöker klara sig med att säga att om vinnarna för tillbaka 3,5 % mera så kommerdet inte att bli någon nedgång i omsättningen. Det är ett ganska häpnadsväckande påslående. Och man kan inte rädda sig med att säga att marknadsföringsåtgärder kommer att lösa problemet. Det är ännu mera obestyrkt.

Slopande av den s. k. radavgiften på tips

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. IV.

§ 15 Anslag till vägväsendet, m. m.

Föredrogs trafikulskolteis betänkande 1977/78:11 med anledning av propositionen 1977/78:100 såvitt avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1978/79 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

FÖRSTE VICE TALMANNEN:

1 fråga om detta betänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen får yrkanden framställas beträffande samtliga punkter i betänkandet.

I del följande redovisas endast de punkter, vid vilka under överiäggningen framställts särskilda yrkanden.

Punkten I (Kommunikationsdepartementet)

Regeringen hade i propositionen 1977/78:100, bilaga 9 (kommunikationsdepartementet), under punkten A I (s. 31) föreslagit riksdagen alt till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 11 832 000 kr.

I delta sammanhang hade behandlats motionen 1977/78:887 av Liirs Werner m. fl. (vpk), vari såvitt nu var i fråga (yrkandena 3 och 4) föreslagits

3. alt riksdagen beslutade att under A. Kommunikationsdepartementet anvisa 5 000 000 kr. för forskning inom området handikappanpassad kollektivtrafik,

4. att riksdagen uttalade att såväl närdet gällde del kortsiktiga som del mer långsikliga arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafiken borde handikapporganisationerna tillförsäkras ett reellt inflytande och att det under punkt 3. nämnda forskningsarbetet borde ledas av en styrgrupp där handikapporganisationerna hade ett avgörande inflytande.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:887, yrkandena 3 och 4, till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1978/79 anvisade ett förslagsanslag av 11 832 000 kr.

av 21 627 000 kr., an avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B l,s. 68-69),

alt lill Drift av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 2 045 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 2, s. 69-70),

alt lill Byggande av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 900 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 3, s. 70-71),

alt till Bidrag till drift av kommunala vägar och galor anvisades ett reservationsanslag av 312 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 4, s. 71-72),

alt till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisades ett reservationsanslag av 350 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 5, s. 72-73),

att statlig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljades intill ett belopp av 120 000 kr. (punkten B6,s. 73-74),

att lill Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisades ett reservationsanslag av 176 500 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 6, s. 73-74),

att till Bidrag lill byggande av enskilda vägar anvisades ett reservationsanslag av 30 000 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 7, s. 74-75),

alt lill Tjänster till utomstående anvisades ett förslagsanslag av 17 800 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen (punkten B 8, s. 75),

att till Avsättning lill statens aulomobilskattemedelsfond anvisades ett förslagsanslag av 1 000 kr. (punkten B 9, s. 76).

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

1 delta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:381 av Ivan Svanslröm (c),

1977/78:383 av Ivan Svanström (c) och Torsten Gustafsson (c),

1977/78:463 av Anton Fågelsbo m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen uttalade sig för att spridning av vägsalt borde upphöra,

1977/78:470 av Bengt Wiklund m. fl. (s),

1977/78:577 av Åke Gillström (s),

1977/78:579 av Margot Håkansson (fp) och Eric Rejdnell (fp), vari hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna vad i motionen anförts om klassificering av riksväg 15 till Europaväg 66,

1977/78:629 av Georg Pettersson (c) och Erik Larsson (c),

1977/78:764 av Gunnar Björk i Gävle (c),

1977/78:766 av Sture Ericson (s) och Håkan Strömberg (s),

1977/78:768 av Erik Johansson i Hållsta m. fl. (c),

1977/78:892 av Rune Caristein (s) och Gördis Hörnlund (s),

1977/78:1225 av Sven Mellqvisi m. fl. (s),

1977/78:1227 av Sven Mellqvisi m. fl. (s), vari sätt nu var i fråga (yrkandet 2) hemställts all riksdagen beslutade all den för irafiksäkerhetsverkets

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, in. m.

informationsverksamhet i förhållande till regeringens förslag i motionen föreslagna höjningen med I milj. kr. förslagsvis skulle balanseras mot en sänkning av del av regeringen föreslagna anslaget Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. med I milj. kr.,

1977/78:1240 av Gunnar Oskarson m. fl. (m, s, c, fp), vari hemslällts att riksdagen gav regeringen till känna att pågående arbeten på Europaväg 6 i Halland borde fortgå utan avbrott så alt etappen Frillesås-Åsklosler kunde påbörjas i omedelbar anslutning till färdigställandet av sträckan Fjärås-Fril-lesås,

1977/78:1568 av Kerstin Andersson i Hjärtum (c),

1977/78:1573 av Erik Glimnér m. fl. (c),

1977/78:1574 av Erik Glimnér m. fl. (c),

1977/78:1575 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s),

1977/78:1582 av Sven Mellqvisi m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 4) hemställts att riksdagen gav regeringen lill känna vad som i motionen anförts angående den långsiktiga vägplaneringen,

1977/78:1590 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt nu var i fråga (yrkandet 3),

1977/78:1599 av Torsten Sandberg m. fl. (c), vari hemställts alt riksdagen hos regeringen begärde direktiv till vägverket så all medel för den s. k. högbron i Söderledsprojeklet i Stockholm kunde omdisponeras på sätt som angivits i motionen,

1977/78:1606 av Per Unckel m. fl. (m) samt

1977/78:1714 av Stig Josefson (c) och'Alfred Håkansson (c) såvin nu var i fråga (yrkandet I).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:1582, yrkandet 4,

b. avslå motionen 1977/78:1714, yrkandet I,

2. att riksdagen för budgetåret 1978/79 anvisade

a. till Statens vägverk: Ämbelsverksuppgifter elt förslagsanslag av
21 627 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen,

b. till Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av 2 045 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskatlemedlen,

3. all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78:1590. yrkandet 3, lill Byggande av statliga vägar för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 900 000 000 kr., att avräknas mot automobilskaliemedlen,

4. att riksdagen lill Bidrag till drift av kommunala vägar och galor för budgetåret 1978/79 anvisade ett reservationsanslag av 312 000 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1225,

6. all riksdagen till Bidrag lill byggande av kommunala vägar och galor för budgetåret 1978/79 anvisade en reservationsanslag av 350 000 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1606,

8. att riksdagen skulle

a. medge att under budgetåret 1978/79 statlig lånegaranti för lån avseende
inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljades intill ett
belopp av 120 000 kr.,

b. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/
78:1227, yrkandet 2, lill Bidrag lill drift a v enskilda vägar m.m. för budgetåret
1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 176 500 000 kr., all avräknas mot
automobilskatlemedlen,

9. att riksdagen för budgetåret 1978/79 anvisade

a. lill Bidrag till byggande av enskilda vägar ett reservationsanslag av
30 000 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen,

b. lill Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 17 800 000 kr., att
avräknas mot automobilskatlemedlen,

c. till Avsättning till statens aulomobilskattemedelsfond ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

10. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:381,

b. avslå motionen 1977/78:766,

c. avslå motionerna 1977/78:629 och 1977/78:768,

11. att riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:892,

b. avslå motionen 1977/78:470,

c. avslå motionen 1977/78:577,

12. alt riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:764,

b. avslå motionen 1977/78:1240,

c. avslå motionen 1977/78:1599,

d. avslå motionen 1977/78:383,

e. avslå motionen 1977/78:1575,

f. avslå motionen 1977/78:1568,

13.att riksdagen med anledningav motionen 1977/78:579som sin mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande klassificeringen av riksväg 15 som Europaväg,

14.att riksdagen skulle avslå motionerna 1977/78:463 och 1977/ 78:1574,

15.alt riksdagen skulle avslå motionen 1977/78:1573.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet. m. m.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

2. beträffande anslaget till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m., vari reservanterna ansett att utskottet under 8 b bort hemställa

alt riksdagen skulle med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1227, yrkandet 2, lill Bidrag lill drift av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 175 500 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen.

Vid denna punkt hade avgivits ett särskilt yttrande beträffande anslaget till Byggande av statliga vägar av Sven Mellqvist, Essen Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvisl, Bertil Zachrisson och Olle Östrand (samtliga s).

Punkten 4 (Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader) Regeringen hade under punkten C 1 (s. 77-80) föreslagit riksdagen att lill Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 27 945 000 kr., att avräknas mot automobilskatlemedlen.

I detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:763 av Stina Andersson m. fl. (c),

1977/78:1227 av Sven Mellqvist m. fl. (s), vari såvitt nu var i fråga (yrkandet 1) hemställts att riksdagen beslutade alt till irafiksäkerhetsverkel för dess informationsverksamhet utöver regeringens förslag anslå I milj. kr.,

1977/78:1241 av Sture Palm m. fl. (s) och

1977/78:1244 av Börje Stensson (fp).

Utskottet hemställde

1. all riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionen 1977/78:1227, yrkandet 1, till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvalt
ningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisade en förslagsanslag av

27 945 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen.

2. alt riksdagen skulle

a. avslå motionen 1977/78:1244,

b. avslå motionen 1977/78:763,

c. avslå motionen 1977/78:1241.

Reservation hade avgivits

3. beträffande informationsverksamheten av Sven Mellqvist, Essen
Lindahl, Nils Hjorth, Kurt Hugosson, Birger Rosqvisl, Bertil Zachrisson och
Olle Östrand (samtliga s) som ansett att utskottet under 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motionen 1977/78:1227, yrkandet 1, till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1978/79 anvisade elt förslagsanslag av

28 945 000 kr., all avräknas mot automobilskatlemedlen.

Punkten 9 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.)

Före behandlingen av de skilda anslagen hade regeringen (s. 90-113) lämnat en allmän översikt över utvecklingen inom sjöfarten och

dels gett riksdagen lill känna vad i propositionen anförts om sjöfartsverket m. m.

dels berett riksdagen tillfälle att avge yttrande i anledning av vad i propositionen anförts rörande slopande av avgift för innehav av navigerings-mottagare.

Regeringens förslag lill medelsanvisning för budgetåret 1978/79 under de skilda anslagen innebar

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, anvisades ett förslagsanslag av 218 300 000 kr. (punkten D l,s. 113-114),

att lill Isbrytning anvisades elt förslagsanslag av 110 000 000 kr. (punkten D 2, s. 114-115),

att lill Fartygsverksamhet anvisades ett förslagsanslag av 20 628 000 kr. (punkten D 3, s. 115-116),

all lill Övrig verksamhet anvisades ett förslagsanslag av 6 390 000 kr. (punkten D 4, s. 116).

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, m. m.

1 detta sammanhang hade behandlats motionerna

1977/78:267 av Rune Johnsson i Mölndal (c) och Märta Fredrikson (c),

1977/78:341 av Kari-Erik Strömberg (fp) och Bernt Ekinge (fp), vari hemställts att riksdagen hos regeringen begärde en utredning om fartygs-transport av miljöfarliga varor i Stockholms skärgärd inkl. Mälaren,

1977/78:461 av Arne Blomkvist m. fl. (s), vari hemställts

1. att riksdagen som sin mening gav regeringen till känna att kanal- och insjölrafiken inte skulle belastas med högre kostnader än träfiken på kusthamnar,

2. an riksdagen hos regeringen skulle anhålla att berörda verk fick möjlighet alt helt avskriva kapitalkostnaderna förde investeringar som gjorts under senare år för alt förbättra Trollhälte och Södertälje kanal,

1977/78:777 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m),

1977/78:1226 av Sven Mellqvist m. fl. (s), vari föreslagils att riksdagen beslutade att de särskilda kanalavgifterna för Vänern och Mälaren slopades och att inkomstbortfallet härav kompenserades genom erforderlig höjning av den allmänna farledsvaruavgiften för mineraloljor,

1977/78:1237 av Ivar Nordberg m. fl. (s), vari hemställts all riksdagen hos regeringen begärde att en utredning angående transporterna av olja lill Stockholms- och Mälarregionerna med de i motionen angivna uppgifterna snarast tillsattes,

1977/78:1245 av Roland Sundgren m. fl. (s), vari hemställts alt riksdagen som sin mening uttalade all kanal- och insjötrafiken på Mälaren och Vänern inte borde belastas med högre kostnader än trafiken på kusthamnarna,

1977/78:1250 av Hans Wachlmeisler (m),

1977/78:1398 av Kari-Erik Strömberg (fp) och Ylva Annerstedt (fp).

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

1977/78:1584 av Kerstin Nilsson m. fl. (s) samt

1977/78:1592 av Kari-Anders Petersson (c) och Claes Elmstedt (c).

Utskoitel hemställde

1. att riksdagen skulle godta vad föredraganden under förevarande avsnitt
i propositionen anfört om slopande av avgift för innehav av navigeringsmot-
tagare, m. m.,

2. att riksdagen för budgetåret 1978/79 anvisade

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, elt förslagsanslag av
218 300 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 110 000 000 kr.,

c. lill Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 20 628 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 6 390 000 kr.,

3. att riksdagen skulle

a. med anledningav motionerna 1977/78:341 och 1977/78:1237 som sin
mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om överlämnande av
motionerna till sjöfartsverket,

b. avslå motionen 1977/78:1398,

1977/78:1592 inte

4. att motionerna 1977/78:267, 1977/78:1250 och föranledde någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

5. att riksdagen skulle

1977/78:1245,

a. avslå motionerna 1977/78:461, 1977/78:1226 och

b. avslå motionen 1977/78:777,

c. avslå motionen 1977/78:1584.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Hert talman! Jag vill begagna detta tillfälle till att något utveckla min syn på den svenska insjöfarten och på olika åtgärder för att främja dess bestånd och utveckling.

För tre och en halv månad sedan behandlades i riksdagen propositionen om ett nytt system för de statliga sjöfartsavgifterna. Om införandet av detta system rådde allmän enighet. I anslutning till trafikpolitiska utredningens delbetänkande "Åtgärder för att främja godstrafiken på Vänern och Mälaren" behandlades i propositionen även frågan om kanalavgifterna i Trollhälte och Södertälje kanal. Denna fråga kom i hög grad att prägla riksdagsdebatten.

Bakgrunden var följande.

Trafikpolitiska utredningen hade föreslagit att de särskilda passageavgif-lerna i Trollhälte och Södertälje kanal skulle slopas för all främja godstrafiken på Vänern och Mälaren. Jag hade och har alltjämt stor sympati för en sådan åtgärd. Efter remissbehandling och en samlad bedömning av det nya systemet för de statliga sjöfartsavgifterna förordades i propositionen en reducering av de särskilda kanalavgifterna till ungelar hälften i Trollhälte kanal och en något mindre reducering i Södertälje kanal. 1 propositionen betonades särskilt att det "/»/" inte fanns skäl att gå så långt som trafikpolitiska utredningen föreslog. Delta innebar att man i propositionen tog ett första steg på vägen mot slopande av kanalavgifterna. Ordet "nu" uppmärksammades också av trafikutskottet och låg till grund för det ställningstagande ulskotlsmajoriteten gjorde, vilket Rolf Sellgren mycket vältaligt påpekade i den förra riksdagsdebatten. Bakgrunden till att vi i höstas inte kunde gå längre redogjorde jag ingående för i den debatten. Vidare anmäldes att avgiftsuttaget i kanalerna t. v. inte skulle påverkas av kapitalkostnaderna för gjorda investeringar i kanalerna. Såväl utskottet som riksdagen godkände de i propositionen förordade riktlinjerna. Den reservation som hade fogats till utskottsbetänkandel avvisades. Under den allmänna motionstiden i år har i några motioner ånyo yrkats att de speciella kanalavgifterna helt slopas och att det därav följande inkomstbortfallet kompenseras genom att en högre avgift tas ut på importerad olja. I likhet med vad som var fallet vid förra utskottsbehandlingen har dessa motioner resulterat i en reservation till utskottsbetänkandet.

1 samband med riksdagsbehandlingen för några månader sedan redogjorde jag ingående för de överväganden som låg bakom de ställningstaganden som kom till uttryck i propositionen. Jag kunde då konstatera an omfattande åtgärder föreslogs för att främja Mälar- och Vänertrafiken. Kanalavgifterna reducerades främst för del högvärdiga godset. Den lokala fyravgiften med dennas avståndstillägg slopades helt. Lotsavgifterna hölls oförändrade, vilket särskilt gynnade hamnar med långa infartsleder. Kapitalkostnaderna skulle t. v. inte påverka avgiftsuttaget i kanalerna.

De åtgärder som vidlogs för Väner- och Mälartrafiken var i huvudsak betingade av regionalpolitiska skäl.

De taxesänkningar som genomfördes vid årsskiftet var också av generell art. I den förra riksdagsdebatten underströk jag att det dessutom fanns möjlighet för berörda myndigheter alt ge rabatter.

Regeringen har i dag medgett Vattenfall att sätta ned avgifterna ytterligare i Trollhälte kanal. I kompensation för det inkomstbortfall som kan följa av rabatleringen på kort sikt får Vattenfall 250 000 kr. för innevarande budgetår, vilket i princip motsvarar 1 milj. kr. per år.

Härmed ges möjlighet för kanaltrafiken att bättre kunna konkurrera om transporter som nu eljest möjligen skulle gå på landsväg. Jag tänker här i första hand på oljetransporter till södra delen av Vänern, där konkurrensen mellan kanal- och landsvägstransporter är särskilt hård. Även när det gäller det inrikes torriastgodset - exempelvis flis - bör genom riktade rabatter

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, 111. m.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, m. in.

transporter på kanalen kunna stimuleras. Den ram för rabatterna som regeringen gen möjliggör ytteriigare nedsättningar av avgifterna, någol som avses ge kanalen en ökad trafik.

Jag skall också nämna några ord om Mälartrafiken. Även här finns möjlighet alt medge rabatter om det ligger i kanalförvaltningens ekonomiska intressen. Jag vill emellertid betona att de speciella passageavgifterna i Södertälje kanal är förhållandevis låga f n. och upplevs också så av trafikanterna. Däremot upplevs lotsavgifterna i Mälartrafiken som höga, trots att dessa medvetet hållits nere under en följd av år. Skälet härför är att fartyg som går in i Mälaren med lots får betala avgift för två lotsleder. Enligt vad jag erfarit avser sjöfartsverket att fr. o. m. halvårsskiftet i år ta ut avgift som om det vore endast en lotsled. Detla betyder en genomgående taxa och innebär att för de fartyg som nyttjar lots lotsavgifterna sänks med mellan 15 och 20 96. Fördelen med en sådan åtgärd är- förutom att den minskar koslnadsbelast-ningen på Mälartrafiken -att den leder till en ökad lolsningsbenägenhei och därmed ökad sjösäkerhet på Mälaren.

Jag sade i den förra riksdagsdebatten att vi frän kommunikationsdepartementets sida noggrant skulle följa utvecklingen av trafiken på Vänern och Mälaren. De åtgärder som jag nu redogjort för har vidtagits efter kontakter med företrädare för trafik- och hamnintressenterna i Vänern och Mälaren. Syftet har härvid varit att sätta in åtgärderna på sådana områden där största möjliga effekter uppnås för trafikanterna. Jag är övertygad om att så också kommer att ske.

Jag vill avslutningsvis framhålla att jag tidigare i kammaren sagt all jag varit angelägen all så snabbt som möjligt genomföra positiva åtgärder för kanaltrafiken. Så har också skett. Jag har också sagt alt den dag del finns ett bättre och mera allsidigt underlag kan del finnas skäl att gå längre. 1978 har jag också velat betrakta som ett prövoår.

Väner- och Mälartrafiken måste ses i ett sammanhang. När det gäller Södertälje kanal kompliceras frågan genom den kommunägda Hammarbyslussen. De överväganden som behöver göras anser jag skall kunna ske under år 1978, och jag har för avsikt all innan året är slut komma med förslag lill riksdagen som innebär att insjöhamnarna i avgiftshänseende fr. o. m. 1979 fullt ut skall jämställas med kuslhamnarna. Jag kommer då också all redovisa hur bortfallet av kanalavgiften bör kompenseras med höjning av andra sjöfartsavgifter, så att den samhällsekonomiska effekten blir så positiv som möjligt.

Dessa mina förslag harjag diskuterat med regeringen, som helt ställer sig bakom de av mig föreslagna åtgärderna.

De åtgärder som vi redan nu vidtar är således temporära och syftar lill alt -under den förhållandevis korta period som återstår tills kanalavgifterna helt slopas - säkra de nuvarande kanaltransporierna och bädda för en positiv utveckling av insjöfarien. Som ni alla vet är det en rad problem som måste få en lösning innan kanalavgifterna helt slopas. Lösningen av dessa kommer naiuriigen alt ta en viss lid. Med hänsyn till alt ett förslag skall lämnas före årets slut är den tidsplan vi nu arbelar efter starkt komprimerad och

förutsätter ett intensivt arbete inom departementet. Den höga angelägen-heisgrad jag tillmäter frågan är ett uttryck för den vikt regeringen tillmäter kanaltrafik och den inrikes sjöfarten i allmänhet.

Låt mig i delta sammanhang säga all del inte torde finnas någon annan metod att i avgiftshänseende få insjölrafiken jämställd med kustlrafik som snabbare leder till målet. Reservanternas förslag, som enbart avser hur inläklsbortfallei skall kompenseras, kräver också det ingående uirednings-och förhandlingsarbete och kan därför inte ge omedelbara kosinadsmin-skande effekter för trafikanterna.

Sammanfattningsvis kan jag således konstatera att vi under loppet av år 1978 stegvis med olika åtgärder främjar utvecklingen av kanal- och insjötrafiken i landet. Åtgärdsförloppel ligger helt i linje med vad som sagts i propositionen, ulskoiisullåtandet och i förra riksdagsdebatten. De åtgärder vi vidtagit har varit så långt gående del varit praktiskt möjligt vid de olika lidpunkterna. Den tidsplan vi nu arbetar efter är som nämnts starkt komprimerad, och en tidsfrist för att lösa de speciella problem som föreligger blir behövlig. Men innan årets slut är det dock min bestämda avsikt att återkomma till riksdagen med förslag om slopande av de särskilda kanalavgifterna och en redovisning av hur inläklsbortfallei skall täckas.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

KURT HUGOSSON (s):

Herr talman! Vår kommunikationsminister har tagit ett nytt och intressant grepp i svensk politik. Hans inledningsanförande här i dag, som helt handlade om insjöfartens problem, var en massiv argumentation för bifall till reservationen 4, som är fogad till utskottets betänkande av socialdemokraterna. Vad vi kräver i reservationen 4 och som senare kommer att utvecklas här i debatten av Birger Rosqvisl är just att insjöfarten skall jämställas med övrig sjöfart.

Herr talman! Jag skall inte uppehålla mig vid den här frågan ytterligare, eftersom Birger Rosqvisl senare kommer alt tala om just dessa problem.

Dagens debatt om kommunikationsdepartementets driftsbudget kommer all i stor utsträckning handla om del svenska vägväsendet. Jag vill därför, herr talman, inledningsvis ge uttryck för den sorg vi alla känner genom den förlust statens vägverk drabbats av genom alt dess avhållne och utomordentligt skicklige generaldirektör, Sven-Göran Olhede, den 23 mars för alllid lämnadesin post. Inte minst vi i irafikuiskotiet, som i vårt arbete så ofta kom i kontakt med Sven-Göran Olhede, skall alltid minnas den beredvillighet han visade oss och med vilken skicklighet och personligt engagemang han företrädde svenskt vägväsende.

För att en väghållare skall kunna fullgöra sina uppgifter ändamålsenligt krävs en fastställd vägpolitik. Först då kan en planering ske som kan överföras lill rationella handlingsprogram. Medel, som svarar mot dessa program, måsle sedan ställas lill förfogande, om de angivna vägpolitiska målen skall näs.

Dessa uppfattningar har vägverket gett uttryck för i sina petita under senare år. Även irafikulskotlel och riksdagen har i skrivelser till regeringen begärt,

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. 111.

enhälligt, all förslag lill riktlinjer för den fortsatta viigplaneringen och elt långsiktigt program för den framlida vägpoliliken snarast föreläggs riksdagen.

Förra hösten presenterade regeringen för riksdagen propositionen 1977/ 78:10, i vilken man redovisade sina ställningstaganden i fråga om den framtida vägplaneringen. De avsnitt i propositionen som avsågs utgöra ett program lör den framlida vägpoliliken underkändes av ett enhälligt trafikutskott, och riksdagen begärde i skrivelse lill regeringen all den snarast skulle återkomma med ett sådant förslag. Så har inte skett, och vi har från socialdemokratiskt håll ånyo krävi att riksdagen måtte begära detla.

Under alla år tidigare då frågan behandlals i utskoitel och i riksdagen har vi varit fullt ense i denna fråga. Del iir därför ytterst beklagligt alt denna enighet inte kunde forlsätla i år. Detta är anledningen till all vi tvingas föra fram riksdagens tidigare enhälliga krav i en reservation lill det föreliggande belänkandet.

Deparicmenischcfen anför i budgetpropositionen all utformningen av ett långsiktigt vägpoliiiski program är beroende av vissa övriga ställningstaganden på trafikpolitikens område. Della kan val till viss del vara sam, men del ar egendomligt all man för fram della argument nu. Förra året kunde man lägga en proposition, som visserligen underkändes av riksdagen, men då fanns inget behov av någon koppling lill trankpolitiken i övrigt.

Utskottsmajoritelen säger nu att elt långsiktigt vägpoliiiski program skall redovisas i en sammanhållen trafikpolitisk proposition. En sådan skulle ha redovisats för riksdagen redan förra hösten, och min fråga till kommunikationsministern blir därför: När kan man vänta sig en, som majoriteten säger, sammanhållen trafikpolitisk proposition och vad kommer den att innehålla?

En god standard på väg- och gatunätet är av väsentlig betydelse för landets näringsliv och för de många människor som dagligen, individuellt med personbil eller kollektivt med buss, måsle färdas på våra vägar. Vägpolilikens uppgift ar all motade krav som ställs. Inom ramen för tilldelade resurser skall åtgärder vidtas för an öka trafiksäkerheten, minska vägtrafikens störningar, sänka transportkostnaderna främst i områden där dessa hämmar utvecklingen av näringslivet, utjämna resiidsskillnaderna mellan olika regioner i landet och öka tillgängligheten lill arbete, service och fritidsaktiviteter för människorna.

Vägpoliliken bör därför som minimikrav i varje fitll inrymma all nuvarande väg- och väghållningsslandard vidmakihålles - delta inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten och lill all det kapital som vägnätet utgör måste bevaras. Drift- och byggnadsåtgärder måste utföras i den omfattning som svarar mot den trafikutveckling som trafikpolitiken skapar. Del är också angelägel alt på sikt förstärka och belägga de mest trafikerade grusvägarna.

För vägväsendeis verksamhet föreslås i årets budgetproposition elt lolalanslag på3 852,9milj. kr. Den nominella ökningen på 404,4 milj. kr. eller med 11,7 % i förhållande lill föregående års budgetproposition innebär på

grund av kostnadsökningarna all lotalanslaget i del närmaste blir realt oförändrat.

Den nominella ökningen med ca 400 milj. kr. kan jämföras med den föreslagna ökningen av bensinskallen med 25 öre per liter. Denna skaitök-ning torde tillföra statskassan 1 200milj. kr. per år, d. v. s.ett nettotillskott på ca 800 milj. kr. Den argumentation som för elt antal år sedan fördes från borgerligt håll om all de medel som las ut från bilismen också skall gå till vägväsendet lyser nu med sin frånvaro.

I verkels petita har i verksamheisaliernaiiv 11 - del av verket föreslagna lägsta alternativet - krävts ett anslag uppgående lill 4 587 milj. kr. Budgetförslaget ligger alltså 734,1 milj. kr. eller 16 '■■« lägre an del alternativ som vägverket anser vara det lägsta.

Med hänsyn lill del stalsfinansiella läge som den borgerliga regeringen försatt landet i har vi från socialdemokratiskt håll i stort sett tvingats acceptera den kraftiga prutning på vägverkels äskande som regeringen gjort i årets budgetförslag. På elt par punkter har vi dock motionsvägen framfört förslag till förändringar i medelstilldelningen för nästkommande budgetår.

För det första krävde vi i vår partimolion om ekonomin att anslaget för byggande av statsvägar skulle räknas upp från föreslagna 900 milj. kr. lill 950 milj. kr. Bakgrunden lill della krav var dels behovet av all öka den statliga investeringsverksamheten i nuvarande konjunktursituation, dels de angelägna behov som föreligger på vägsidan att tidigarelägga av vägverket föreslagna brobyggnadsprojekl. Della krav hänför sig till en skrivelse från vägverket i januari månad förra året till kommunikationsministern, i vilken skrivelse vägverket presenterade en lång lista på brobyggnadsprojekl som med relativt snabb planering skulle kunna komma till utförande. Genom all låta uppföra dessa broar i stål skulle man bereda sysselsättning för såväl stålindustrin .som varven vid sidan av enireprenadpersonal, då främst byggnadsarbetare.

I februari 1977, alltså för mer än eii år sedan, följde jag upp förslaget i riksdagen med en fråga till kommunikationsministern, som i sitt svärden 17 februari meddelade att frågan var föremål för beredning inom regeringen men all besked skulle komma inom en nära framtid. Kommunikationsministern gav vid frågestunden också uttryck för den uppfattningen all del var en uiomordeniligi bra och intressant förslag som vägverket presenterat.

Tiden gick emellertid och inget hände förrän i oktober, då regeringen tillsatte den s. k. stålbrogruppen inom departementet som skulle utvärdera lämpligheten och konsekvenserna av alt bygga vissa vagbroar i stål. När inget hände under förra året, väntade vi oss från socialdemokratisk sida att regeringen i årets budgetproposition skulle anvisa medel för dylika brobyggen. Någon sådan medelsanvisning föreligger emellertid inte, i budgetförslaget, varför vi motionsledes krävde att sådana medel skulle tilIdehis vägverket. Dena är alltså bakgrunden lill vårt molionskrav all räkna upp anslaget för byggande av statsvägar med 50 milj. kr.

Dagen innan trafikutskoltet skulle slutjusiera del betänkande vi nu debatterar kom regeringen med sitt s. k. utsjiel i brorrågan,.som näsian till

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, 111. 111.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, ni. m.

hundra procent överensstämmer med del förslag som socialdemokraterna presenterade i sin moiion och som jag redan i februari månad förra årel aklualiserade här i riksdagen. Del är en minst sagt besynnerlig metodik den borgerliga regeringen börjar tillämpa. När man finner att den medelsanvisning man tagit upp i budgetpropositionen inte kommer all accepteras av riksdagen, då presenterar man budgetförslag löpande under årel. Del nu redovisade exemplet är ingalunda unikt. Detsamma hände med medelsanvisningen till SJ, vilket senare under dagens debatt kommer att belysas av Bertil Zachrisson. Vid inledningen lill dagens debatt fick vi ett nyit exempel. Nar kommunikationsministern finner an han sannolikt inte får gehör i riksdagen i dag, tänker han komma med en förslag för att klara insjöfarlens problem. Ja, del är verkligen en mycket egendomlig metodik som den borgerliga regeringen nu börjat tillämpa.

Eftersom regeringen nu aviserat att man skall låta ulföra de här fyra angelägna brobyggnaderna i stål och givit vägverket i uppdrag all påbörja upphandling av de aktuella broarna, har vi från socialdemokratisk sida avstått från att reservera oss till förmån för vår motion, även om riksdagen idag inte vet hur finansieringen skall ske.

Vi tycker det är bra att regeringen äntligen bestämt sig för an satsa på stålbroar på del sätt vi föreslog. Men vi beklagar all det skett först nu, ett helt år efter all kommunikationsministern i riksdagen sagt an vägverkets förslag var utmärkt, konstruktivt och bra. Del är nu under 1978 som vi med alla medel måste fö i gång investeringsverksamheten. Det är nu vi måste få fler människor i jobb.

Från socialdemokratiskt håll har vi i våra motioner om den ekonomiska politiken och näringspolitiken presenterat en framlidsinriktad och offensiv ekonomisk politik. Satsningarna på affärsverkens investeringar är en viktig del i denna politik.

Nu som först skall broarna upphandlas, och inte förrän i slutet av årel kan klarsignal ges för byggande. Hade kommunikationsministerns entusiasm för projektet omsatts i handling tidigare, kunde den angelägna sysselsättning som dessa brobyggen innebär ha realiserats ungefar vid den tidpunkt nar vi för denna debatt.

När del gäller finansieringen av stålbroarna förutsätter vi vidare all kommunikationsministern efter upphandlingsförfarandel återkommer lill riksdagen med förslag om medelsanvisning för projektet.

Alla anslag i budgetpropositionen till statens vägverk avser verksamhetsåret 1979, med undanlag för programmen Drift av slalskommunvägar och Drift av enskilda statsbidragsvägar, där bidragsdelen avser verksamhetsåret 1978. Under flera år har man från vägverket påpekat de problem ur planeringssy npunkl som det innebär all dessa båda anslagsposter har en från övriga anslagsposter avvikande lidsperiod. Från socialdemokratiskt håll har vi i en moiion krävi all alla vägverkets anslagsposter skall omfatta verksamhetsåret efter del all medlen beviljas av riksdagen, bl. a. för all underlätta planeringen för kommunerna och i särskild grad för vägföreningar och vägsamfälligheter.

Utskottet har enhälligt ställt sig bakom socialdemokraternas grundsyn och uttalar enhälligt: "Även utskottet finner del vara av vikt att en förändring i anslagsgivningen i den riktning motionärerna angivit kommer till stånd. Utskoitel förutsätter därför att möjligheterna för en sådan förändring -eventuellt etappvis - ingående prövas i samband med den åriiga budgelbehandling som sker inom regeringens kansli." Jag förutsätter att kommunikationsministern uppfattar denna utskoneis enhälliga skrivning som en direkt beställning. En sådan ändring av anslagsperioderna för de två anslagsposterna innebär ju inte någon realbelasin/ng för samhällsekonomin.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis beröra reservationerna 2 och 3 som är fogade till utskottets betänkande.

En dyster konsekvens av vår vägtrafik är irafikolycksfallen på våra vägar. Även om man på senare tid kunnat glädja sig ål en relativt sett sjunkande trafikolycksfallsfrekvens är antalet irafikdödade och trafikskadade på en oacceptabelt hög nivå. Ytterligare ansträngningar måsle därför göras från samhällets sida för all dämpa trafikolyckorna på våra vägar. En viktig del i della arbete är den informationsverksamhet som bedrivs av statens trafiksäkerhetsverk. Det är därför med något av bestörtning vi i årets budgetproposition kunnat konstatera att regeringen vill minska de reala resurser som irafiksäkerhelsverkei har för sin informationsverksamhel. Visseriigen sker en uppräkning med 800 000 kr., men den uppräkningen motsvarar på intet sätt den koslnadsfördyring som informationsverksamheten är utsatt för.

Vi har mot denna bakgrund från vår sida sagt att man åtminstone bör bibehålla ett realt oförändrat anslag nästa budgetår, och vi föreslår en uppräkning av anslaget med 1 milj. kr. utöver regeringens förslag. Jag yrkar därför bifall till reservationen 3 vid ulskollets betankande.

Med hänsyn lill det stalsfinansiella läget anser vi att kostnaderna för en uppräkning av irafiksäkerhetsverkets informaiionsanslag måste läckas inom budgetramen. För att klara detta har vi föreslagit att anslaget för drift av enskilda vägar skall minskas med I milj. kr. i den situation som nu uppstått genom regeringens missriktade sparsamhet när del gäller irafiksäkerhetsverkel.

Vi är medvetna om att medlen för drift av enskilda vägar väl behövs, men eftersom anslaget för del ändamålet är det anslag inom vägverkets område som fått den kraftigaste uppräkningen - mer än 30 " i - har vi lagi fram della förslag i reservationen 2 för att klara trafiksäkerhetsverkets angelägna informationsverksamhet, vilken vi behandlat i reservationen 3 som jag nyss yrkade bifall till. Jag yrkar nu, herr talman, även bifall till reservationen 2.

Herr talman! Olle Östrand och Birger Rosqvisl kommer senare under debalien att ytterligare belysa socialdemokratins inställning till olika frågor i betänkandet och kommer närmare att utveckla våra synpunkter i anslutning lill reservationerna 3 och 4. Jag för min del yrkar bifall lill samtliga reservationer som är fogade till utskottets betänkande -jag har ju f. ö. redan yrkat bifall lill några av dem - och jag vill starkt understryka de synpunkter

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet. 111. 111.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, ni. m.

som socialdemokraterna fört fram i del särskilda yttrande som är fogat till betänkandet.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herrlalnian! Eftersom Kurt Hugosson riktade ett par direkta frågor lill mig tillåter jag mig all för ell par minuter la kammarens lid i anspråk.

Kurt Hugosson frågade: När kan man vänta sig en sammanhållen trafikpolitisk proposition? På del svarar jag att den kommer att lämnas i så god lid att den kan behandlas av riksdagen under våren 1979.

Kurt Hugosson frågade också: Vad kommer denna proposition all innehålla? Av ganska självklara skal, vilka jag utgår från alt Kurt Hugosson är helt införstådd med, svarar jag inte på den frågan.

Visst kan man, Kurt Hugosson, använda mera pengar lill att bygga vägar och underhålla vägar och förbättra vägar, men med hänsyn till det ekonomiska läge som regeringen ärvde efter den socialdemokratiska regeringen - för all nu litet grand travestera Kurt Hugossons eget uttryckssätt -tillåter inte samhällsekonomin större uppräkningar av anslagen än dem jag har föreslagit i budgetpropositionen.

Så några ord om stålbroarna!

Jag har fortfarande och har hela tiden hyst samma entusiasm för del projektet som jag hyste i februari i fjol, då Kurt Hugosson och jag diskuterade denna fråga. Jag tycker det var ell ulmärkl uppslag som generaldireklören Olhede kom med, och vi har arbetat för alt förverkliga det. Men del är möjligt atljag vid den lidpunklen, alliså i februari i fjol, inte riktigt hade klart för mig hur lång tid vägverket behövde för att omkonstruera tidigare tänkta betongbroprojeki lill stålutförande. Del ärdet vi har fått vänta på, och del är ganska nödvändigt - det måsle val Kurt Hugos.son hålla med mig om - att man har det klart t. o. m. innan man låter slålbrogruppen la ställning lill ett förslag om vilka broprojeki som skall komma lill utförande och tidigareläg-gas. Jag kan försäkra Kurt Hugosson att del inte har funnits någon möjlighet att göra det tidigare än vad som skett, och det har aldrig varit möjligt att få i gång några siålbroprojekt tidigare än hösten 1978, då de också kommer att sällas i gång. Jag kan stödja mig på flera fakta, bl. a. ett brev till mig från generaldireklören Sven-Göran Olhede, där han nämner att de tidigaste projekten kan påbörjas hösten 1978. Det är vad vi har haft all rätta oss efter, och vi kommer att fullfölja arbetet med obönhörlig konsekvens.

1979. Osvuret är väl bäst herr kommunikationsminister.

Sedan talade kommunikationsministern, som den nuvarande regeringens ledamöter alltid gör, om att man ärvt en dålig ekonomi, varför man inte kunnat räkna upp anslagen till vägverket ytterligare. Vi skall inte diskutera orsakerna till det statsfinansiella läget, men man kan inte komma ifrån att den nuvarande regeringen har ett tungt ansvar all bära för den situation vi befinner oss i. Från socialdemokraternas sida har vi, herr kommunikationsminister, i stort sett accepterat anslagstilldelningen. Men eftersom vi inte fick något besked om stålbroarna, elt projekt som vi anser vara utomordentligt angeläget både från vägsynpunkt och från sysselsättningssynpunkt, hade vi inom oppositionen ingenting annat att göra än att i motioner till årets riksdag kräva en uppräkning.

Vi är tacksamma för att det lagts fram ett förslag men beklagar att det kommit så sent. Jag tycker att det är nästan litet fräckt av kommunikationsministern att säga att det beror på vägverket, då Sven-Göran Olhede i januari förra året sade att byggena kan sättas i gång ett år efter det att beslut har fattats. Hade regeringen fattat sitt beslut i mars-april, hade byggena också kunnat vara i gång. Och varför tillsatte man f ö. inte stålbrogruppen förrän i oktober? Kommunikationsministern kan väl ändå inte komma ifrån alt man drog ut på tiden onödigt länge. Med lanke på den entusiasm som kommunikationsministern i februari förra årel utvecklade både i massmedia och här i riksdagen kunde väl den här slålbrogruppen ha tillsatts betydligt tidigare och inte först i oktober 1977.

Det är utomordentligt olyckligt alt den här förseningen inträffat, därför alt vi kunde ha kommit i gång med byggena, och del är just nu vi behöver skapa sysselsättning inom stålindustrin, varven och byggnadsindustrin.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet. m. m.

Kommunikationsministern BO TURESSON:

Herr talman! Jag har inte, Kurt Hugosson, "varit så fräck" att jag sagt att det är vägverkets fel. Däremot har jag sagt att konstruktionsarbetet som utfördes av vägverket var så komplicerat och tog så läng tid. Jag beskyller inte på någol sätt vägverket för della. Del är en faktum att det var ett stort arbete. Från början missbedömde jag kanske-eller hade inte tillräckligt satt mig in i frågan, om ni så vill -och trodde inte att det skulle vara elt så stort arbete. Del var kanske därför som jag för ett år sedan hade förhoppningar om alt man skulle kunna vara färdig tidigare.

Men vilken försening är det som har inträtt, Kurt Hugosson? Det har inte inträtt någon försening alls. Jag har citerat vägverkets chef, som sade att inga siålbroprojekt kan komma i gång tidigare än 1978. Det visste vi från början, och de kommer också i gång pä hösten 1978. Vad skulle stålbrogruppen ha gjort, om vi hade tillsatt den tidigare? Den hade inte haft något arbetsmaterial förrän omkonstruktionerna hade varit klara. Del var inte stor idé alt tillsätta en stålbrogrupp som inte hade någol alt arbeta med. När det fanns en konkret uppgift för gruppen tillsattes den, och den arbetade snabbi. Dess verksamhet har lett till det resultatet att stålbroprojekten kommer i gäng hösten 1978 ulan någon som helst försening. Del är sanningen.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. ni.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag haft möjlighet alt följa denna fråga inte bara i trafikutskottet utan även i vägverkets styrelse vet jag att det från den dag man hade bestämt sig skulle det ta ungefär ett år för att komma i gång med byggnadsarbetena, under vilken lid man kunnat klara den aktuella omkon-slruktionen.

Jag vill fråga: Talade herr Turesson mot bättre vetande i frågestunden här i kammaren den 17 februari 1977, då han sade följande: "Att jag inte kunnat svara mer konkret i dag beror, som herr Hugosson naturligtvis förstår, på alt beredningen ännu inte är helt avslutad och regeringen alltså inte har fattat något beslut. Men herr Hugosson kan vara lugn."

Då fick man det intrycket alt beredningen strax skulle vara klar, och herr Turesson måste då ha talat mot bättre vetande.

Jag noterar vidare att kommunikationsministern i de replikskiften vi har haft icke med ett ord har kommenterat minskningen av anslaget till trafiksäkerhetsverket med I milj. kr. Jag tycker det är fjuttigt att man inte kunde se till att trafiksäkerhetsverket får samma anslagsvolym för sin informationsverksamhet som del har för innevarande är. Kommunikationsministern har heller icke kommenterat huruvida han kommer att försöka följa de anvisningar som ett enhälligt utskott har givit när del gäller anslagsperiodernas längd.

LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Herr talman! 1 delta betänkande behandlas under den punkt som är rubricerad Kommunikationsdepartementet en motion från vpk om att 5 milj. kr. skall anvisas för forskning om handikappanpassad kollektivtrafik och att riksdagen skall uttala att såväl när det gäller det kortsiktiga som del mer långsiktiga arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafiken skall handikapporganisationerna ha ell reellt inflytande över del forskningsarbete som vi föreslår i motionen samt att det arbetet bör ledas av en styrgrupp, där handikapporganisationerna har ett avgörande inflytande.

Vpk har föreslagit detla därför att det nu gått snart tre år sedan HAKO-utredningen lade fram sitt belänkande om handikappanpassad kollektivtrafik. HAKO-utredningen presenterade en bra probleminventering och drog upp vissa utvecklingslinjer. Utredningen pekade pä att det finns ca 1 miljon människor som har stora svårigheter att bruka allmänna kommunikationsmedel. Av dessa är 250 000 gravt handikappade ur kommunikationssyn-

punkt.

Utredningen visade på de hinder som möter de handikappade när de skall förflytta sig t. ex. i gatumiljön och hur hela samhällsplaneringen är klart handikappfientlig - problem som enkelt skulle kunna lösas men som på grund av nonchalans och dåliga kunskaper inte åtgärdats. Utredningen pekade på fördtjänstens betydelse och utveckling, möjligheterna att kunna utnyttja låg, buss och andra kollektiva kommunikalioner samt inriktningen av denna verksamhet och en rad tekniska lösningar.

HAKO-utredningen skulle enligt vpk:s förmenande långt tidigare ha blivit föremål för ett förverkligande. Tyvärr har så inte varit fallet, och det ser ut att skjutas än mer på framtiden. Utskottet har avstyrkt vpk-yrkandena i motionen 887 som behandlas i detta betänkande.

Vad det nu gäller är all följa upp de problemställningar som kom fram i HAKO-utredningen. Oavsett om man beslutar om handikappfrågor enligt detta betänkande eller ett annat, så behövs ett forskningsarbete för hur man skall lösa frågorna om de handikappades färdmöjligheler på både kort och lång sikt. Del finns alltså ingen motsättning mellan att besluta om anslag lill forsknings- och utvecklingsarbete nu och att senare behandla yrkanden beträffande handikappanpassad kollektivtrafik.

Man skulle direkt vilja fråga varför utskottet inte vill biträda anslag lill forskningsarbete,som vpk-motionen föreslår. Ärdet bra som delar nu, eller är det en allmänt kylig inställning till de handikappade? Varför vill inte utskottet heller tillstyrka att de handikappade själva skall tillförsäkras ett reellt inflytande över forskningsarbete som gäller deras egen situation?

Min känsla är att de handikappade, de som i dagens samhälle inte är fullt effektiva, ställs på undantag. De handikappade är en grupp som behöver större insatser än andra i vårt samhälle, därför att de i dag ligger så långt efter. De behöver mer service för att kunna fungera på lika villkor som andra.

Man kan avläsa att i de kapitalistiska konjunkturerna avspeglas också intresset för och viljan att hjälpa de handikappade. HAKO-utredningen tillkom hösten 1975. Den lågkonjunktur vi upplever nu inträdde strax efter denna tidpunkt -en lågkonjunktur som ännu inte har vikit och som troligtvis inte heller för gemene man och de handikappade i synnerhet kommer att vända uppåt igen. HAKO-utredningen har,som vi skriveri motionen,sedan 1975 legal på departementet och samlat damm.

Man kan också under sådana här konjunkturer se hur de reaktionära strömningarna för göra sig breda i handikappdebatlen. SJ-vagnarna är ett skrämmande exempel. Här kan ansvariga myndighetspersoner, ansvariga politiker, försvara en handikappfientlig politik utan att blinka. Talet om ett solidariskt samhälle och solidaritet med de svaga och utslagna är tomma ord när del konfronteras med den kapitalistiska verklighet och det samhälle vi lever i.

De handikappades situation är direkt dålig inte bara när del gäller kommunikationer; del gäller för hela samhället och dess inställning. Samma sak gäller arbetslivets betingelser-de arbetshandikappade ställs utanför. De har svårare all fö jobb. I den kris vi upplever nu ställs de sociala frågorna och

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, IV. IV.

Nr 104 handikappfrågorna på undantag. Vi måste med öppna ögon se att detta

Torsdagen den samhällssystem tydligen inte förmår klara de grundläggande kraven, att ge

30 mars 1978 " medborgare drägliga, likställda sociala förhållanden och därmed service,

_____________ inberäknal bl. a. färdmöjligheler.

Anslå" lill vägvä- utskottet haft viljan hade man naturiigtvis gett sin mening till känna i

sendel, m. ni. detta betänkande. Vad vill man åstadkomma? Hur skall vi ha det med

utvecklings-och forskningsarbetet i fortsättningen? Hur skall de handikappade få något inflytande? Nej, i stället är det ett blankt avslag på vpk-motionens välmotiverade krav.

Hur vill utskottet möta de reaktionära utspel mot de handikappade som förekommer i samhället och som föll sin tyngdpunkt i diskussionen om de nya SJ-vagnarna? Skall tåg och bussar i framliden konstrueras likadant som i dag? Vilka skall komma med lösningarna? Var finns det arbete, och är det tillräckligt? Det är frågor som utskottet skulle ha berört i behandlingen av motionsyrkandena. Herr talman! Jag yrkar bifall till vpk-motionen 887, yrkandena 3 och 4. Det behövs en ny syn på de handikappades färdmöjligheler och deras situation i samhället, nya värderingar där människorna sätts före de kapitalistiska lönsamhetskraven. De handikappades situation måste snart förändras radikalt. Utskottet, berörda myndigheter och departement har inte varit med om att skynda på denna utveckling.

ARNE PERSSON (c):

Herr talman! Del finns ingen anledning till någon längre debatt med anledning av trafikutskottels betänkande nr 11, av den orsaken att betänkandet är enhälligt i fråga om utgifterna på driftbudgetsidan inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde - med ett undantag. Detta undantag är också unikt: den socialdemokratiska motionen och reservationen yrkar på en sänkning av anslaget lill Bidrag lill drift av enskilda vägar m. m. med 1 milj. kr. Jag har under min lid i riksdagen aldrig upplevt att motioner krävt en sänkning av anslag som äskats av kommunikationsdepartementet till värt vägväsende. Visserligen har regeringen räknat upp anslagen i det här avseendet, men jag vill påstå att så hög är inte uppräkningen att det finns anledning att föreslå en minskning.

Man kan säga att generellt sett har anslagsäskandena förbättrats i jämförelse med tidigare år. Beträffande anslaget till Drift av statliga vägar föreslås sålunda en uppräkning för kalenderåret 1979 som kommer vägverket till del med 255 milj. kr. Detta innebär att vägverket förutom normala servicearbeten för möjlighet att utföra förbättringsarbeten i större omfattning än under de senaste åren.

Under rubriken Byggande av statliga vägar har uppräkningen varit mindre,
men här bör man ha i minnet att regeringen anmält alt ramen för
beredskapsarbeten på vägar bör höjas med 300 milj. kr. lill 500 milj. kr. Delta
innebär en ökning av beredskapsarbetena, vilket i sin lur medför tidigare
läggning av ett stort antal projekt som ingår i det ordinarie vagbyggnadspro-
52 grammet. Andra projekt kan därför också igångsättas med ordinarie

anslag.

Driftbidragel till byggande av kommunala vägar och gator har höjts med i runt tal 60 milj. kr.

Det finns sålunda inga yrkanden från utskottet om uppräkning av anslag till vägväsendet utöver regeringens förslag, och det finns heller inga reservationer på della område.

Däremot har det i den socialdemokratiska reservationen 2 yrkats på en sänkning av anslaget lill Drift av enskilda vägar med 1 milj. kr., vilka pengar i sin tur skulle överföras lill trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet.

Låt mig säga alt del är berättigat att, om resurserna tillåter det, ytterligare höja anslaget till trafiksäkerhetsverket, men att ta de pengarna från ett annat trafikområde - i del här fallet från enskilda vägar - är helt felaktigt tänkt av den socialdemokratiska gruppen. Man kan också konstatera att anslagen till trafiksäkerhetsverket successivt har höjts under flera år och praktiskt laget sjudubblats under en tioårsperiod. För budgetåret 1968/69 var anslaget 2 milj. kr., men det uppgår till 14 215 000 kr. för budgetåret 1978/79. Det gäller för trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet, vari kan omnämnas sådana kampanjersom "Till och från arbetet", "Jobbet bakom ratten", "Människan i trafiken", etc. Planerade kampanjer och i stort sett även andra kampanjer kan således genomföras inom ramen för det förslag som föreligger i budgeten.

1 fråga om anslag till drift av enskilda vägar bör Kurt Hugosson känna till att budgetförslaget innebär en minskning i förhållande till vägverkets verksamhetsalternativ med drygt 20 milj. kr., och nu vill Kurt Hugosson lägga på ytterligare en minskning - om jag så får uttrycka mig - så att det kommer att röra sig om 21,5 milj. kr. i förhållande till vägverkets verksamhetsalternativ.

De socialdemokratiska reservanterna säger att ökningen är kraftig. Jag kan hålla med om att ökningen är stor i förhållande till tidigare år, men detta beror pä atl dessa anslag förr om åren hållits tillbaka och sålunda medfört en siandardförsämring för del enskilda vägnätet. Och trols ökningen kan behovet inte tillgodoses helt för det eftersatta underhållet av denna vägka-tegori. Än en gång: Det är helt obefogat med en sänkning av anslaget på denna punkt.

Del borde vara riktigt att nämna i sammanhanget atl vägverket för bidrag till byggande av enskilda vägar enligt verksamhetsalternativ I äskat 90 milj. kr. men erhåller 30. Här har tydligen regeringen bedömt det viktigare att satsa på driftsåtgärder liksom också skett i fråga om de statliga och statskommunala vägarna i dessa penningbristens lider.

I de olika vägförvaltningarna ute i länen ligger anslagsansökningar från enskilda vägföreningar om driftsbidrag och väntar sedan åratal. Bara i Älvsborgs län har det legat ända upptill 600 dylika ansökningar och väntat på grund av medelsbrist. Nu finns det efter denna anslagshöjning förutsättningar för att eftersläpningen kan elimineras. Jag vill tillägga att för att iståndsäita, belägga och klara av driften av det enskilda vägnät som är bidragsberättigat krävs ytterligare medel utöver vad regeringen i det eko-

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, IV. 111.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. ni.

nomiska läge som vi befinner oss i ansett möjligt all avsätta. Del är därför högst anmärkningsvärt att kräva minskning av anslaget, vilket görs i den socialdemokratiska reservationen.

Det torde vara riktigt att i detta sammanhang erinra om - och statsrådet har omnämnt detta -den arbetsgrupp som kommunikationsministern tillsatte i oktober 1977 för att närmare undersöka förutsättningarna för och lämpligheten av alt bygga vägbroar av stål. Resultatet av gruppens arbete är att regeringen uppdragit åt vägverket att upphandla ett antal broar i stål, vilka beställningar härigenom kan tidigareläggas. Det gäller t. ex. Stallbackabron vid Trollhättan. Där vet Kurt Hugosson lika bra som jag att förarbeten med anslulningsvägar och liknande har påböoats och att anslag för detla ändamål utgått av AMS-medel. Det gäller vidare Slrängnäsbron utanför Strängnäs, Sannsundsbron i Jämtland och Lullehovsbron här i Stockholm. Kostnaden är beräknad till 265 milj. kr. Vissa arbeten är som jag nämnde redan påbörjade, och projekten beräknas ge sysselsättning åt 35000 man under tre år.

När Kurt Hugosson påstår att arbetena kunde påbörjats tidigare tror jag att han också härvidlag talar mot bättre velande. Dessa frågor har diskuterats i vägverkets styrelse, där det var generaldirektör Olhede som så att säga kom med förslaget. Det är inte så oerhört länge sedan detta började diskuteras, och det måste ju ändå ta sin tid att projektera dessa annorlunda broar jämfört med att bygga vanliga betongbroar.

Detta medför som sagt att brobyggnaderna kan tidigareläggas, vilket sker, och ge sysselsättningsobjekt även ät den drabbade varvsindustrin, som skall sammansätta stålkonstruktionerna. Därvid kommer också en avyttring av en del av det svenska stållagret att ske.

I den socialdemokratiska reservationen I tar man upp den långsiktiga vägplaneringen m. m. Kommunikationsministern har redovisat regeringens ställningstaganden i del avseendet och meddelat alt förslag kommer atl framläggas nästa år. Nya fleråriga fördelningsplaner för väg- och gatuhållningen upprättas under innevarande år och nya planer kommer att fastställas vid kommande årsskifte för perioden 1978-1988. Inför planupprättandet har regeringen i februari i år meddelat direktiv.

F. n. pågår således planering av väg- och gatubyggandet för den närmaste tioårsperioden. Denna planering sker inom ramen för ett förbättrat planeringssystem och med förbättrade planeringsmetoder-förändringar som har sin ursprungliga grund i de förslag som KLV framförde i sitt betänkande.

1 samband med upprättandet av flerärsplanerna kommer följande åtgärder, som jag anser vara mycket viktiga, att särskilt beaktas.

Åtgärder för att förbättra den kollektiva trafikstandarden.

Åtgärder på det mindre och medelstora vägnätet som underlättar jord- och skogsbrukets samt det övriga näringslivets transporter.

Åtgärder för att utöka det belagda vägnätet. Härvid kommer att eftersträvas att vägar med mer än 250 fordon per årsmedeldygn förses med beläggning.

Åtgärder för att minska trafikinskränkningar under tjällossningstid.

Vad avser fördelningsplanen kommer åtgärder som är ägnade att förbättra

den kollektiva trafikstandarden alt särskilt beaktas.

Mot bakgrund av den investeringsinriktning mot de större vägarna som förekommit under 1960-talet och hittills under 1970-talet, kommer den nu reviderade inriktningen att medföra en behövlig upprustning av det mindre och medelstora vägnätet, samtidigt som trafiksäkerhetsåtgärder på hela vägnätet ges hög prioritet. Det är sådant som vi tryckt pä under årens lopp och här har diskuterat som nu tydligen kommer att kunna förverkligas.

Herr talman! Det finns ingen anledning att ytterligare fördjupa sig i denna problematik, utan jag ber med det sagda att på samtliga punkter fö yrka bifall lill ulskollets hemställan i trafikutskoltets betänkande nr 11.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet. m. m.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Arne Persson i Heden, utskottets talesman, säger alt det är högst anmärkningsvärt att socialdemokraterna begär en reduktion av anslaget till drift av enskilda vägar med I milj. kr. Varför gör vi det? Jo, därför att vi anser att del skall vara ett reellt oförändrat anslag till trafiksäkerhets-verkets informationsverksamhet. Del är fel när herr Persson säger här i talarstolen att irafiksäkerhetsverkel kan genomföra de kampanjersom verket avser atl genomföra. Vi fick klart verifierat av trafiksäkerhetsverkets generaldirektör vid hans besök i irafikuiskotiet alt trafiksäkerhetsverket, som en följd av att anslagen reellt minskar med över 1 miljon nästa budgetär, inte kan genomföra den informationsverksamhet som man planerat. Man kan icke bibehålla en volym motsvarande den som man har i dag.

Eftersom ökningen av vägverkets anslag i genomsnitt är 11,6 96, om jag minns rätt, och ökningen av anslaget till drift av enskilda vägar är över 30 %, är vi socialdemokrater beredda att - även om varenda krona behövs till drift av enskilda vägar - ta en miljon frän detta anslag för att klara trafiksäkerhetsverkets information. Så angelägel anser socialdemokraterna det vara att sätta in alla länkbara åtgärder för atl öka trafiksäkerheten pä våra vägar. Vi socialdemokrater accepterar icke den höga trafikolycksfallsnivån på våra vägar. När vi behandlade denna fråga i utskottet erbjöd vi de borgerliga ledamöterna att ta fram en miljon på annat säll. Vi var beredda alt diskutera, men det fanns inget intresse från den borgeriiga sidan. Del är ytterst beklagligt, inte minst med lanke på de fasansfulla resultat som trafikolyckorna på våra vägar ger.

Sedan säger Arne Persson som ett inlägg i stålbrodiskussionen att det måste ta en viss lid alt komma i gång. Vi hade en diskussion om kommunikationsdepartementets anslagsäskanden den 23 mars förra året. Herr Arne Persson nämnde då just Stallbackabron, och sade följande: "Regeringen prövar nu frågan" - dvs. frågan om att ta fram pengar till bron. "Därigenom kan bron " - Stallbackabron - "möjligen komma att utföras snabbare. Jag kan tillägga atl enligt den redovisning jag fått från vägverket i mitt län slår Stallbackabron norr om Trollhällan högt på prioriteringslistan.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, IV. m.

Den kommer atl påbörjas inom en mycket snar framlid." Del stod Arne Persson här och sade den 23 mars 1977. I dag säger han alt

det måsle ta viss tid,och nu kommerdet hela inte i gång förrän tidigast i höst

eller möjligen inte förrän nästa år.

Närdet gällt frågan om den framtida vägpoliliken har utskottet alltid varit

enigt om alt förslag skall komma fram snabbi. Men nu är herr Arne Persson

väldigt nöjd med att det kommer en trafikpolitisk proposition först 1979.

Förra årel utlovade Arne Persson en hösten 1977.

ARNE PERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Får jag fråga Kurt Hugosson varför man skall ta den aktuella miljonen från det enskilda vägväsendet, som bevisligen har legat sämst lill under alla år. Under den gamla regeringens tid var anslaget ytterst lågt, vilket gjorde alt vi låg efter då del gällde möjligheterna att bevilja anslag lill det enskilda vägnätet. Varför skall man då, Kurt Hugosson, ta de pengarna från det enskilda vägväsendet, som bevisligen behöver dem bäst? Det enskilda vägnätet innehåller en stor del av antalet vägkilometrar i del här landet, och det representerar en betydande del av det transportnät som har en stor och viktig uppgift bl. a. när del gäller transporter av förnödenheter: livsmedel, skogsprodukter osv. Därtill kommer de många skolbarnsresorna etc. Det enskilda vägnätet ökar dessutom årligen i kilometer räknat.

Sedan vill jag gärna säga till Kurt Hugosson att den moiion av socialdemokraterna som behandlades i trafikutskottet om anslagshöjning med 50 milj. kr. men som inte följdes upp i någon reservation av socialdemokraterna i utskottet skulle, om den bifölls, innebära en försening av brobyggnaiionen. Nu har del kommit andra anslagsmöjligheter genom AMS osv.

Sedan vill jag till sist säga, herr Hugosson, att Stallbackabron är påbörjad. Man har bonat bygga anslutningsvägar, vilket måste göras innan man kan komma fram med stålkonstruktionen och sätta upp den. Jag tror verkligen all herr Hugosson i det avseendet talar mot bättre vetande.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Om det är sant som Arne Persson säger avslutningsvis, att bygget av Stallbackabron har påbörjats, begår man tjänstefel inom vägverket. Man har nämligen fött i uppdrag alt upphandla och alt lägga fram förslag hösten 1978. Stallbackabron är inte påbörjad! Att man sedan med hjälp av AMS-medel har påbörjat vissa vägar i anslutning till den kommande bron är en helt annan sak. Men själva brobygget, herr Persson, är ingalunda påbörjat. Regeringen har gett vägverket i uppdrag atl påbörja en upphandling.

Varför skall vi ta en miljon från anslaget för drift av enskilda vägar? frågar Arne Persson. Vi har sagt att i en svår situation prioriterar vi trafiksäkerheten. Vi vill inte minska del reala anslaget till trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhel. Vi gav i utskottel Arne Persson tillfälle att ta fram en miljon från andra områden, men Arne Persson var inte intresserad. Arne Persson har möjlighet att genom att rösta på reservationen 3 stödja trafiksäkerhetsverket så alt trafiksäkerhetsverket får ett oförändrat realt anslag för sin informa-

lionsverksamhet. Om Arne Persson menar allvar med sitt tal om att minska trafikolyckorna på våra vägar skall alltså Arne Persson stödja reservation 3. Om Arne Persson har ett statsfinansielll ansvar och inte vill ytterligare försämra budgetläget stöder han även reservation 2.

ARNE PERSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Kurt Hugosson måsle vara en underlig man, som tror alt man kan bygga broar ulan att ha byggt några anslutningsvägar. Del går inte alt köra fram materialet lill bron med helikopter! Jag vel hur del ser ut där bron skall byggas i Trollhättan.

Jag kan meddela all 5,5 milj. kr. innevarande budgetår har avsatts lill Stallbackabron. Arbetena påbörjades redan i höstas. Om man inte kört dit stålkonstruktionen med helikopter har man i varje fall påbörjat vägarna, vilket är den första förutsältningen för alt kunna bygga bron. Jag förställde mig all en ledamot av vägverkets styrelse skulle förslå den saken.

Även om det är av största betydelse med propaganda, upplysningar om trafiksäkerhet osv., så är del ännu viktigare atl rätta till de vägar som är de största olycksriskerna, där trafikolyckor lätt inträffat, i synnerhet sådana vägar där del dagligen, morgon och kväll, transporteras tusentals skolbarn. Det är ännu viktigare än propaganda och upplysning, hur viktigt del sistnämnda än är. Därför förslår jag verkligen inte atl Kurt Hugosson och socialdemokraterna vill försvåra möjligheterna att förbättra det enskilda vägnätet och lägga pengarna på någonting annat.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet. 111. 111.

OLLE ÖSTRAND (s):

Herr talman! I del här betänkandet behandlas också vissa samordningsfrågor närdet gäller vägplaneringen. Vi har också framhållit vikten av att eti effektivt samarbete sker mellan länen i vägplaneringsfrågor. Del gäller givelvis i första hand de länsvägar som berör mer än ett län.

Resor har ju på sista liden varil ell kärt samtalsämne och även elt kärt ämne alt skriva om. Jag vill hävda att del är en skyldighet för oss som ledamöter av trafikutskottet att åka ut i landet och träffa representanter för de regionala myndigheterna och kommunerna och få deras syn pä verkningarna av de beslut vi fattar här i riksdagen. Det är ändå åtskilliga miljarder inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde som genom beslut i denna kammare slussas ut i de olika regionerna i landet. Då är det naturiigtvis viktigt för utskottel att vid resor ute i landet konstatera hur de medel vi beslutar om används. Vi har vid våra resor ute i landet kunnat konstalera att det brister i samarbetet mellan de olika länen i planeringsfrågorna. En väg inom ett lan kanske bedöms ha stor betydelse för en ons eller en regions industriella utveckling. Av den anledningen har den hamnat högt på prioriteringslistan och genomgått en välbehövlig upprustning. Men i del angränsande länet har den kanske inte haft samma betydelse och har därför

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

.Anslag till vägväsendet. in. ni.

där befunnit sig i mycket dåligt skick. Detla är naturligtvis ett klart otillfredsställande förhållande.

Dei senaste exemplet på detta fick utskottet vid sitt besök i Gävleborgs län. Det gällde länsväg 769 som har stor betydelse för näringslivets transporter norr ut mot Sundvall från nordvästra Hälsingland. Den vägen befinner sig i gott skick inom Gävleborgs län men däremot inte i Västernorrland just av den anledning som jag har redogjort för. Detta har uppmärksammats i motionen 577 av Åke Gillström. Jag skulle kunna plocka fram fler exempel från andra håll i landet, men jag nöjer mig med detta.

Med anledning av motionen och den brist pä planeringssamarbeie som i vissa fall råder även pä andra håll förutsätter också utskottet "att del existerande samarbetet över länsgränserna beträffande sådana vägföretag som berör flera län intensifieras". 1 sista hand är det ändå den centrala vägmyndigheten som har samordningsansvaret.

Den kommitté som för några år sedan arbetade med en översyn av länsindelningen var inne på tanken att sammanföra tvä eller flera län i planeringsregioner för att därigenom fö en mer övergripande handläggning av den sekloriella planeringen, i vilken vägplaneringen är ett viktigt avsnitt. Nu fullföljdes aldrig dessa tankegångar, men för kort tid sedan fattade vi här i riksdagen beslut om ett nytt vägplaneringssystem. En av förändringarna innebar att prioriteringen av åtgärder på länsvägnätet, som tidigare beslutats pä central nivå, nu har flyttats ned till länsstyrelsen i resp. län. Detta innebär otvivelaktigt atl vägverkets möjligheter atl påverka samordningen av vägplaneringen mellan länen minskar i förhållande lill vad som har gällt tidigare. Risken är alltså alt bristerna i samarbetet ytteriigare ökar.

Det är mot den bakgrunden som man får se utskottels klara markering atl samarbetet över länsgränserna beträffande vägföretag som berör flera län måste intensifieras. Betydande statliga belopp ställs dock till förfogande för länsvägnälet, och länen har beslutanderätt över dem. Då bör de naturligtvis också leva upp till delta ökade ansvar.

Jag vill ha sagt detta när vi nu skall böria tillämpa ett nytt vägplaneringssystem. Eftersom kommunikationsministern nu finns i kammaren skulle jag vilja fråga honom: Om mina farhågor skulle besannas, är statsrådet då beredd atl vidta snabba åtgärder för alt eliminera de brister i samarbetet som kan uppstå?

Herr talman! Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till de reservationer som är fogade vid betänkandet och i övrigt till utskottets hemställan.

alldeles självklart att del skall ske. Men eftersom vi redan har sådana föreskrifter anser jag atl det inte behövs några ytterligare instruktioner, såvida vägverket följer de här föreskrifterna. Om det i någol fall kan påvisas atl så inte sker, får vi naturligtvis överväga vad vi skall göra ål del.

OLLE ÖSTRAND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad över den deklaration som kommunikationsministern nu gjorde. Det kan uppkomma vissa farhågor nar man flyttar ned besluten till en lägre nivå. Til syvende og sidst är det ändå så att det är den som har beslutanderätten som har den största möjligheten all påverka en fråga. Det är givetvis av centralt intresse att de vägmedel som fördelas till länen används på ett regionalpolitiskt och sysselsättningspolitiskt riktigt sätt.

Om nu samarbetet över länsgränserna försämras är det naturligtvis lika bra att stämma i bäcken och snabbt vidta åtgärder för alt rätta till det hela.

Jag tolkar kommunikationsministern så att om det jag här talat om mot förmodan skulle inträffa, är kommunikationsministern beredd alt lägga fram förslag som innebär en förändring av det planeringssystem som vi nu beslutat om, så att de här riskerna snabbt kan elimineras.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. IV.

BIRGER ROSQVIST (s):

Herr talman! Jag skall först uppehålla mig vid reservationen 3, som gäller trafiksäkerheten och framför allt informationsverksamheten i det sammanhanget. Därefter skall jag säga några ord om kanal- och insjölrafiken.

Från socialdemokratiskt håll väckte vi under den allmänna motionstiden en motion som gällde just anslaget lill trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet. Vi konstaterade att föredraganden under den här punkten hade prutat på anslaget med inte mindre än 5 milj. kr. jämfört med vad irafiksäkerhetsverkel ville ha för den information som skulle höja trafiksäkerheten. Vi tyckte att det var en väl kraftig prutning. Räknat i fast penningvärde innebar det en kraftig minskning av de medel som tidigare stått till förfogande för informationsverksamheten. Den höjning som regeringen föreslår täcker inte ens hälften av kostnadsfördyringen. Denna uppgår enligt verket till 1,8 milj. kr., medan den av regeringen föreslagna höjningen är 800 000 kr. Vi anser att informationsverksamheten skall bibehållas på åtminstone samma nivå som tidigare. Därför föreslog vi i motionen en höjning med ytterligare 1 milj. kr. Detla förslag har vi följt upp i reservationen 3, som jag ber att få yrka bifall till.

Jag vill i anslutning härtill säga att informationsverksamheten är en

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, 111. ni.

synneriigen viktig del av irafiksäkerhelsarbelet. Den syftar lill atl nedbringa antalet trafikolyckor. Det har visat sig att kampanjer och andra informa-lionsaktiviteter av olika slag som verket genomfört givit mycket positiva resultat. Jag hänvisar exempelvis till katnpanjen "Barn i trafiken". Den har haft påtagligt positiva effekter såväl när det gäller barnens beteende i trafiken som i fråga om de vuxnas kunskaper och attityder samt för trafiksäkerheten i stort. Nu förbereds en kampanj som heter "Jobbet bakom ratten". Den riktas till yrkeschaufförer men också till oss som allmänhet. När vi kör bil eller vistas på annat sätt på vägarna bör vi ha vissa kunskaperom hur det äran köra en stor och tung lastbil.

Informationsverksamheten utgör alltså en viktig del när del gäller alt motverka skador och olyckor i trafiken. Vi vill inte pruta på den delen. Vi har också givit förslag lill hur pengarna skall plockas fram för alt inte belasta budgeten ytterligare. Vi föreslår en prutning av 1 milj. kr. på det anslag som nu utgår till driften av enskilda vägar. Man har höjt detta anslag med mer än 33 %. Om pengar finns, kan de disponeras på olika sätt. Vi anser att trafiksäkerheten kunde främjas på ell utomordentligt sätt, om det skulle stå I milj. kr. ytterligare till förfogande.

Med dessa ord, herr talman, ber jag alt få yrka bifall lill reservationen 3.

Sedan kommer jag in på den fråga som galler Väner-och Mälartrafiken med fartyg. Kommunikationsministerns inledningsanförande under debatten i dag vid behandlingen av driftbudgeten inom kommunikalionsdeparlementel berörde uteslutande dessa frågor. Det är väl bara all konstatera atl om våra socialdemokratiska motioner inte funnits i detta ärende, hade det inte funnits anledning vare sig för mig eller kommunikationsministern att ta upp denna fråga just i dag. Kommunikationsministern tog emellertid upp den och mot vad han sagt har jag inga invändningar. Kommunikationsministern glömde emellertid att yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen. Kommunikationsministerns motivering för atl sänka kanalavgifterna frän 1 januari 1979-vilket han lovat göra -är sådan alt vi helt och hållet kan ställa oss bakom den. Densammanfitllermed de motiveringar som vi framfört i vår motion där vi kräver ett genomförande av just en sådan sänkning.

Vi har i dag alltså kunnat konstalera alt den kamp vi fört för all fö denna fråga i hamn kommer alt leda lill resultat. Jag har dock en stark känsla av alt även om kommunikationsminislern inte lovat genomföra denna sänkning, hade vi ändå fått majoritet för vår reservation.

Nu har kommunikationsministern lovat alt sänkningen skall träda i kraft från 1979. Vi för väl då finna oss i all man vill ha ett som man säger genomarbetat förslag. Kommunikationsdepartementet har ju mycket att syssla med, många propositioner är utlovade, en del myckel stora, bl. a. den om trafikpolitiken.

Jag konstaterar alltså än en gång all del socialdemokratiska krav, som restes när propositionen om de ställiga sjöfartsavgifierna presenterades i slutet på hösten förra året, nu kommer atl tillmötesgås. Jag kan därför, herr talman, inte låta bli atl polemisera litet mot ulskottsmajoriteten när del galler

dess behandling av vår moiion och den skrivning som gjorts. Denna behandling överensstämmer inte alls med den som kommunikationsministern bevärdigat vårt ärende.

Utskottet erinrar om att man i höstas avstyrkte det motionskrav vi hade om att kanal- och insjötrafiken inte skulle belastas med högre kostnader än trafiken på kusthamnar.

Man ansåg inte att kravet var berättigat. Man hänvisade senare lill alt man innan någonting nytt gjordes skulle vänta på övervägandena om det framlida transportstödet. En gemensam översyn skullegöras i samband med de förslag som kom från trafikpolitiska utredningen och i den utlovade trafikpolitiska propositionen. Utskottet sade också att ett slopande av kanalavgifterna var avhängigt av en sådan utvärdering. Utskottet säger precis likadant i dag, dvs. att vi skall avvakta t. v.

Det som sades i december äger fortfarande sin giltighet för ulskottsmajoriteten. Man anför nu att man vill fö erfarenhet av det nya systemet med sjöfarlsavgifier, innan man kan tänka sig att ompröva det beslut som fattades i december.

Herr talman! Till bilden hör att det beslut som fattades i december om de nya statliga sjöfartsavgifierna innefattade någonting nytt, som hette allmän farledsvaruavgift. Systemet skulle träda i kraft den 1 januari 1978. Utskottsmajoriteten presterade en något krånglig skrivning om av vem och hur avgiften skulle inkasseras. Bl. a. della fick lill följd atl del nya systemet inte kunde träda i kraft den I januari, som tänkt var ulan ikraftträdandet fick skjutas fram till den I februari. Det gick inte då heller. Det senaste är all bestämmelserna skall träda i kraft den I april. Så långt mig är bekant gäller detta datum fortfarande. Det nya systemet har alltså ännu inte trätt i kraft, men utskottsmajoritelen skriver likväl att man skall vinna erfarenhet av det nya systemet, innan man ändrar på del hela.

Kommunikationsminislern har i dag spelat över utskottsmajoritelen. Del är glädjande och får ses som någonting mycket positivt från kommunikationsministerns sida.

Herr talman! Eftersom kommunikationsminislern inte yrkade bifall till vår reservation, faslän hans motivering och löfte stämde väl överens med den, yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

ROLF SELLGREN (fp):

Herr talman! Jag vill först med några ord beröra väganslagen. Vi har ju under tidigare år blivit vana vid att vägverket inte fött den tilldelning som del har krävt såsom minsta anslag. Men ett konstaterande kan vi göra i samband med denna budget: för första gången på många år har verket fåll oförändrat reellt anslag. Generaldirektör Sven-Göran Olhede har bekräftat della inför utskottet. Det är något som bör noteras i detla sammanhang.

f denna budget aviseras en kursändring när det gäller vägpoliliken. Man skall nu satsa merän tidigare på des. k. sekundära och tertiära vägnäten. Det är en mycket vettig inriktning, som borde komma framför allt de nordliga

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet. IV. m.

länen väl till pass.

I vårt land finns alldeles för många grusvägar, som drar stora underhållskostnader. 1 de fyra nordligaste länen finns ca 16 500 km grusvägar. 2 000 km av dem har ett trafikflöde på över 250 fordon per årsmedeldygn. Av denna våglängd-för all la ytterligare ett exempel -svarar Västernorrlands län för ca 700 km., alltså dryga tredjedelen.

Detta innebär alt 4 av landets 24 län har 35 96 av del totala grusvägnätet.

Sådan är situationen i den landsdel där vägarna utgör en viktig faktor i regionalpolitiken. Därför måste den ändrade inriktningen hälsas med tillfredsställelse, och den kan genomföras genom att man, som vägverket har aviserat, har kunnat börja använda en ny sorts beläggning som passar just den typ av vägar som man har i norr.

Alt bidraget till de enskilda vägarna har fött en kraftig höjning tyckerjag är en annan positiv sak, även om det finns de som försöker minska ner det. Det innebär att pä vägsidan har årets proposition fått en klar glesbygdsprofil.

Herr talman! Min avsikt var alt säga några ord om sjöfartsavgifterna. Nu har kommunikationsministern givit sådana positiva besked att det skulle vara överflödigt att bemöta de inlägg som gjorts. Del bör dock noteras atl del har gått bara tre månader sedan riksdagen fattade beslut om ett nytt system för sjöfartsavgifierna men atl vi redan har fött en ny debatt i frågan.

I den debatt som föregick beslutet i december deklarerades klart atl vi i stort sett är ense i synen på kanaltrafiken och avgifterna där. Jag framhöll då vad statsrådet sagt i propositionen, nämligen att han inte nu var beredd all ta steget fullt ut. Därmed förutsatte vi att ett nästa steg skulle tas vid ett senare tillfälle. Jag tycker dock att ett beslut borde få vara i kraft en tid för att del skall kunna utvärderas.

Jag kan inte se att det är någon motsatsställning mellan vad statsrådet har sagt här i dag och vad utskottet har skrivit vid två olika tillfallen, vilket ju Birger Rosqvisl ville göra gällande. Utskottet har hänvisat lill den utvärdering av transportstödet som är på gång inom kommunikationsdepartementet och sagt all vi förväntar oss en ny trafikpolitisk proposition i vilket sammanhang vidare utvärderingar skulle göras. Så det är helt i sin ordning all man väntar på det arbetet inom departementet innan man tar steget fullt ut när det gäller kanalavgifterna.

Jag tycker, herr talman, att färdriktningen är precis den som motionärerna har angivit. Del är bara den skillnaden att man kan,som jag ser det, inte ulan vidare föra in ett avgiftssystem som inte är prövat, att helt enkelt bara höja avgiften på oljan, vilket motionärerna har föreslagit. Det kan inte göras utan närmare utredning av effekterna av ett sådant system. Jag tyckerait de förslag till förändringar som förs fram skall vara väl grundade.

Herr talman! Jag ber att fö yrka bifall till utskottets hemställan på alla punkter.

Till slut skulle jag bara vilja kommentera Lars-Ove Hagbergs anförande. Han är inte närvarande i kammaren nu, men jag vill ändå poängtera all den del av vpk:s motion som behandlas i del här utskottsbetänkandet gäller vad

som har med budgeten att göra. Vi har tagit upp motionens yrkanden 3 och 4, där man vill anslå 5 milj. kr. till forskning inom området handikappanpassad kollektivtrafik och därav följande programarbete. Vi har i utskottsbetänkandel klart sagt att motioner i övrigt om handikappanpassad kollektivtrafik kommer atl tas upp i samband med att vi behandlar den statliga trafikpolitiken.

Det är inte så att vi politiker är ointresserade av handikappfrågorna. Tvärtom, de tillhör de allra viktigaste frågor som vi står inför all lösa i dag, just hur man skall göra kollektivtrafiken handikappvänlig. Jag tror att vi kommer närmare den frågans lösning allteftersom resurserna tillåter, och jag anser atl resurser bör ställas till förfogande i sådan utsträckning att man kan fö en handikappanpassad kollektivtrafik.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, IV. m.

BIRGER ROSQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Nar vi diskuterade kanalavgifierna för Vänern och Mälaren i december månad hade herr Sellgren och jag ett ganska ingående meningsutbyte. Herr Sellgren hävdade då atl om man skulle införa jämställdhet mellan Väner- och Mälarhamnar och kusthamnar i övrigt skulle det innebära vissa negativa konsekvenser. Bl. a. nämndes att SJ skulle bli lidande, liksom andra delar av trafikapparaten, därför att sjöfarten skulle favoriseras mer än vad den var värd.

Del är glädjande att konstatera att herr Sellgren och jag i dag är överens i sakfrågan.

Men, herr talman, det av den borgerliga utskottsmajoriteten signerade betänkande som föreligger här i dag stämmer ju inte riktigt överens med det anförande som herr Sellgren höll. Betänkandet utmynnar inte i det resultat vi vill uppnå. Men när vi har statsrådets ord på atl jämställdheten mellan kusthamnarna och insjöhamnarna skall vara genomförd från den 1 januari 1979, så finns del väl ingen anledning atl vara så rädd vare sig för vad herr Sellgren sagt eller för vad utskoitel sagt, även om del går tvärtemot vad kommunikationsministern sagt.

Jag lade särskilt märke lill en punkt i kommunikationsministerns anförande. Han säger att frågan om kostnadskonsekvenserna för jämställdheten mellan kusthamnar och insjöhamnar har diskuterats med regeringen och förankrats där, sä att kommunikationsminislern kan stå för vad han säger. Något sådant kanske ett statsråd inte skulle behöva säga, men när nu statsrådet Turesson ytterligare poängterat delta, litar jag på vad han säger, och jag litar mera på honom än på utskottsbelänkandet och deras talesman.

Jag tycker det skulle vara mest renhårigt om herr Sellgren inte röstade på del utskottsbetänkande han står bakom, för vi tycks ju båda eftersträva inte vad herr Sellgren skrivit utan vad som står i den socialdemokratiska reservationen. Egentligen borde del förslaget vara del enda i debatten i kammaren i dag. Så är det nu inte, men jag har inte kunnat underlåta atl föra fram den uppfattningen, herr talman.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, ni. IV.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Rolf Sellgren försöker försvara utskottels ställningstagande lill handikappanpassade färdmöjligheler och kollektivtrafik, men han svarar inte på min frågeställning. Del finns ingen motsättning mellan vad man direkt beslutade och de forskningsmedel som vi här kräver. Man säger nej till forskningsmedel, och jag frågar: Var skall då forskningen ske och var skall man följa upp de förslag som HAKO-utredningen ställt? Hur skall vi bygga bussar och tåg i forisättningen?

Våra förslag avstyrks av utskottet, men ändå säger ulskollets talesman att utskottet är positivt till de handikappade och vill underlätta deras färdsätt. Är man verkligen det? De handikappade får vänliga ord, men när det kommer till verkligheten blir det inga åtgärder, trols atl det på della område behövs mer ålgärder än på något annat område för att de handikappade skall bli likställda med alla andra i arbetsliv, samhälle och inför all service.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker Birger Rosqvisl fören lek med ord. Det finns inget motsatsförhållande mellan vad utskottet har sagt och vad som antytts både i dag och under debatten i december när det gäller färdriktningen och var man till slut skall hamna i fråga om sjöfartsavgifterna. Birger Rosqvisl har ju så lill den grad accepterat det besked han har fått i dag alt hans resonemang närmast fick en alt undra om han inte var beredd att ansluta sig till utskotismajori-tetens yrkande - han var så nöjd med statsrådets besked. Hela hans resonemang var tämligen avslaget och utan nämnvärd udd, därför all han fått ett så positivt besked i dag.

Birger Rosqvisl försöker något förvränga vad jag sade i decemberdebalien. Han säger atl jag skulle ha påstått alt SJ skulle förlora i konkurrensen. Jag sade, herr Rosqvisl, att SJ i sitt remissyttrande påtalat konkurrenssvårigheter i det här sammanhanget - alltså / 5/7/ remissyttrande. Jag refererade SJ:s yttrande och uttalade själv ingen mening om SJ i del sammanhanget.

Jag måste säga, Lars-Ove Hagberg, att jag skulle gärna ha velat vara med om att yrka bifall lill den aktuella motionen. Men vi har inte utrymme inom budgeten i dag all avsälla 5 milj. kr., och det finns inte redovisat hur man skulle göra det. Detta är skälet till att vi avvisat medlen till forskningsanslaget. Det kan säkeriigen lösas på ett annat sätt.

med tillfredsställelse.

Herr Sellgren hade i trafikpolitiska utredningens delbetänkande om Mälar-och Vänersjöfarien först en åsikt som ledde fram till en ståndpunkt. Men i nästa vända, det var i december, behöll herr Sellgren sin åsikt men ändrade i voteringen sin ståndpunkt. Nu har herr Sellgren en annan åsikt, medan han går tillbaka till den ursprungliga ståndpunkten. Rolf Sellgren, det är den sist anmälda ståndpunkten som räknas. Därför skall det bli mycket intressant att se hur herr Rolf Sellgren gör i den kommande voteringen.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. m.

LARS-OVE HAGBERG (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Äntligen får vi höra klarspråk i frågan. Här säger nu herr Sellgren att det finns inga medel till de handikappade. Det ärett besked som naturligtvis inte tröstar de handikappade; men det kan dock på någol sätt skingra den dimma som råder i debatten, när man ständigt talarom all vi skall ta hand otn de handikappade, vi skall vara solidariska med dem hela tiden och vi skall hjälpa dem. Men när man kommer till kärnan - vilka åtgärder man skall vidta då det gäller att tänka på framtiden för de handikappade - finns det plötsligt inga medel.

Det slussasju idet häriandel pengar åt en mängd håll-det rör sig inte om miljoner utan om miljarder. Då kan man ställa det i en viss relation till vad som går lill de människor i samhället som har det kanske allra sämst och kanske behöver de allra största insatserna för att komma på samma nivå som övriga medborgare.

Jag är inte nöjd med beskedet att det inte finns medel. Men del kanske hos dem som nu drabbas kan skapa en viss klarhet om vilka som vill stötta deras forisatta kamp för att förbättra sina villkor. Del verkar i varie fall inte vara utskottet, som på det här sättet har direkt avvisat åtgärder som skulle skapa möjligheter för de handikappade att under en tid förbättra sin situation.

ROLF SELLGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till Birger Rosqvisl bara några få ord. Birger Rosqvisl bedriver en närmast demagogisk historieskrivning.

Lars-Ove Hagberg! Jag vill betona alt jag sade att det var i denna budget som det inte fanns utrymme fördel forskningsanslag som vpk föreslagit. Hela frågan bereds inom regeringskansliet, och det kommer elt samlat förslag om trafikpolitiken senare. Då förväntar vi oss också atl del skall finnas medel och att det skall vidtas ålgärder för alt man i så stor utsträckning som någonsin är möjligt skall kunna tillmötesgå HAKO-utredningen.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet. m. ni.

Eftersom den förra regeringen arbetade forell centraliserat samhälle ärdet förståeligt att den glömde bort glesbygden och dess vägsysiem. I det avseendet har socialdemokraterna inte förändrats sedan de kommit i oppositionsställning, vilket de visat i den tidigare behandlade reservationen 3, där det föreslås atl I milj. kr. till trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet skall las just från anslaget till drift av de enskilda vägarna, vilket anslag därmed naggas i kanten. Med della förslag understryker de bara sin negativa inställning till glesbygdsbefolkningens önskan att uppnå jämlikhet i irafiksäkerhetshänseende.

Kurt Hugosson tyckte att det var lämpligt att la en miljon från just det här anslaget, därför alt det enskilda vägnätet har blivit så väl tillgodoselt i budgetförslaget. Enligt min mening har det uppstått ett ackumulerat behov av alt stötta upp det enskilda vägnätet, då det blivit försummat under den lid då socialdemokraterna skötte finanserna.

Den nuvarande regeringen visar däremot bl. a. genom sin satsning på det enskilda vägnätet att den vill förbättra möjligheterna för glesbygdens människor och därmed verka fören decentraliserat samhälle. Men så länge ojämlikheten i kostnadshänseende består mellan människor i glesbygd vilka bor vid enskild väg, där de själva fortfarande får står för 30 96 av kostnaderna, och boende vid allmän väg som går fria, kommer jag aldrig atl låta mig nöja. Inte heller kan del accepteras att 70 96 av kostnaderna utgår i statsbidrag när del gäller enskilda vägar i glesbygd, medan 95 96 av kostnaderna utgår i statsbidrag då del rör sig om enskilda gator och vägar i tätort.

För den som inte känner till de faktiska förhållandena kan nämnas alt de allmänna statsvägarna har en sammanlagd längd av 97 400 km, och för dem föreslås driftanslaget för nästa budgetår uppgå till 2 045 milj. kr. De enskilda slatsbidragsberätiigade vägarnas längd är 64 700 km. Här uppgår driftkostnaderna lill 176,5 milj. kr. Räknar man om della lill kostnad per kilometer, finner man atl den blir 21 000 kr. per kilometer för de allmänna vägarna och 2 730 kr. per kilometer för de enskilda vägarna.

Kostnaden för staten skulle bli ca 80 milj. kr. större, om den påtog sig hela kostnadsansvaret för de enskilda vägarnas drift. Eftersom byggandet av motorväg kostar ca 8 000 kr. per meter, innebär detta att byggandet av tio kilometer motorväg kostar lika mycket som mellanskillnaden mellan 70 96 och 100 96 i ersättning för drift av de enskilda vägarna. Vore del inte en god regionalpolilisk åtgärd all omfördela 80 milj. kr. så atl de enskilda vägarna fick full kostnadstäckning?

Jag har i motionen 768 tillsammans med några partikamrater påtalat ojämlikheten. Nu är ju den här frågan föremål för beredning i kommunikationsdepartementet, och därför vill jag uttrycka förhoppningen att den här ojämlikheten och skönhetsfläcken i svensk trafikpolitik snarast las bort, så att det skapas jämlikhet i fråga om direkta vägkostnader var man än bor i vårt land.

Herr talman! Eftersom jag har de största förväntningar på och förhoppningar om att de nu påtalade ojämlikheterna-beträffande vägkostnaderna

snarast kommer atl tas bort, har jag inget annat yrkande än om bifall till trafikutskottets hemställan i dess betänkande nr 11.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Erik Johansson i Hållsta uppehöll sig i sitt anförande huvudsakligen vid anslagstilldelningen till enskilda vägar och ondgjorde sig över socialdemokratins ointresse för glesbygden och över att vi hade föreslagit en minskning av delta anslag med 1 milj. kr. Men Erik Johansson nämnde icke med ett ord frågan om vad denna miljon skulle användas till.

Vi har ett samhällsekonomiskt ansvar, och därför har vi inte velat ytterligare öka det budgetunderskott som den nuvarande regeringens totalbudget innebär. Men vi har ansett att det är oförsvarligt atl realt minska anslagsposten till trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet. Anslaget till vägverket totalt har ökat med något över 11 96, och anslaget till drift av enskilda vägar har ökat med över 33 96. Med den av oss föreslagna omfördelningen skulle den senare ökningen bli 30 96, men trafiksäkerhetsverket skulle i stället kunna bibehålla sin informationsverksamhet på nuvarande nivå. Vi frågar oss vilket som är bäst för glesbygdens folk: atl öka trafiksäkerheten eller att reducera anslagsökningen till enskilda vägar från 33 till 30 96? Jag tycker att Erik Johansson åtminstone med ett ord kunde ha nämnt lill vilket anslag vi ville överföra de pengar det gäller.

När utskotiei behandlade frågan sade vi från socialdemokratisk sida atl vi är öppna för alt diskutera andra lösningar. Men Erik Johansson i Hållsta hade inte då och har inte heller i dag något förslag på varifrån man skall ta den angelägna miljon som behövs för trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhel. Ge oss en besked, Erik Johansson i Hållstal Om man inte skall ta pengarna frän detta anslag, varifrån vill Erik Johansson då ta pengarna till trafiksäkerhetsverkets angelägna informationsverksamhet?

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. IV.

ERIK JOHANSSON i Hållsta (c) kort genmäle:

Herr talman! Eftersomjag inte kan tävla med Kurt Hugosson närdet gäller atl lägga fysisk kraft bakom orden, föredrar jag atl här från min bänk i kammarens bakgrund framföra min replik.

Jag vill naturligtvis inte ifrågasätta angelägenheten av atl trafiksäkerhetsverket får så stora anslag som möjligt för sin informationstjänst. Men frågan är också hur många olyckor som kan undvikas, om man har goda vägar även i glesbygder. Kurt Hugosson, som bor i en tätort, kanske inte riktigt vet hur del är för oss som året runt bor vid en enskild väg. Vi får ändå betala 30 % av den beräknade kostnaden för den vägsträcka del gäller.

Jag hade nöjet att lyssna på det Kvällsöppetprogram från Göteborg där vissa av trafikuiskotiets ledamöter deltog. Inte minst Kurt Hugosson underströk då vikten av an ekonomiskt utjämna klyftorna mellan glesbygd och tätort när det gäller kommunikationer. Utskotlsarbetet i denna fråga var väl vid det laget i grunden klart, även om betänkandet inte var justerat. Tyvärr hade jag inte tillfälle att närvara i utskottet när detta ärende

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, m. IV.

behandlades, men jag troralltså att betänkandet vara färdigt. Del hade kanske varit bättre om det varil omkastade roller, att Kurt Hugoson först hade fån säga detta i TV innan det behandlades här. Del kanske hade blivit ell annal resullal då.

KURT HUGOSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker alt Erik Johansson i Hållsta skall bestämma sig. I sitt första anförande sade han att socialdemokratin hade visat ointresse när det gäller anslagstilldelning lill vägbyggandel för glesbygdens folk. len replik nu säger han atl jag har talat varmt för alt man skall utjämna skillnaderna mellan glesbygdens folk och andra- och det understryker jag ånyo härifrån talarstolen. Men det är inte del diskussionen gäller. Diskussionen gäller hur vi skall kunna finansiera en utomordentligt angelägen informationsverksamhel för irafiksäkerhetsverkel och trafikfrämjandei.

Socialdemokratin accepterar inte den höga irafikolycksfallsfrekvensen på våra vägar, vare sig i tätorter eller i glesbygd. Vi vill därför inte vara med om all minska irafiksäkerhetsverkets reala resurser. I den valsituationen föreslog vi att man skulle ta den erforderliga miljonen från detta anslag. Vi gav Erik Johansson och hans borgeriiga bröder möjligheten all diskutera alternativ till detta i trafikutskottet. Vare sig Erik Johansson eller någon av hans borgerliga vänner i utskottet kom med något alternativ. Ge oss det i dag! Oavsett hur Erik Johansson ställer sig till reservationen 2, som är betingad av statsfinansiella skäl, så förutsätter jag -efter hans senaste replik - att Erik Johansson stöder reservationen 3, eftersom han säger an det är angeläget alt irafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet får bedrivas i realt oförändrad omfattning.

EVA HJELMSTRÖM (vpk):

Herr talman! 1 trafikutskottets betänkande nr 11 behandlas frågan om en ny högbro över Årsla viken i Stockholm. Manavvisardärencentermolionomaii medlen lill högbron i stället skall disponeras för kollektivtrafik, och man gör detta för alt ärenden av del här slaget normalt inte handläggs av riksdagen utan av bl. a. vägverket i samarbete med regionala och kommunala myndigheter. Centerpartisterna har accepterat delta och sprungit ifrån sin motion.

Herr talman! Del må så vara an riksdagen normalt inte skall lägga sig i enskilda projekt, men när dessa projekt får så allvarliga konsekvenser - inte bara ur trafiksynpunkt utan också miljömässigt och skönheismässigt - då måsle del finnas en möjlighei för riksdagen all säga ifrån. Riksdagen kan inie

stillatigande se på hur lokala instanser tar förstöra inte bara en hel stadsdel utan på sikt miljön i huvudstaden. Högbron är inte bara en lokal trafikfråga, utan i allra högsta grad en fråga av rikspoliliskt principiellt intresse. Och det är faktiskt staten som får stå för huvuddelen av kostnaderna till bron. Regeringen lär dessutom senare få ta ställning till frågan genom att fullmäktigebeslutet i Stockholm kommer att överklagas. Då är det bra med en uttalad viljeinriktning från riksdagens sida.

Herr talman! Bron har en rad nackdelar. Jag skall här bara gå in pä några.

För det första: trafiken. Bilismen i Stockholms innerstad är redan i dag olidlig, och inte lär den minska genom den planerade högbron. Varje dag rusar över 60 000 bilar fram på Götgatan och spyr ut avgaser, bly föroreningar och andra gifter. En tredje högbro kommer att leda in än fler bilar i Stockholm och skörda än fler offer.

För det andra: miljöskälen. Bullernivån på flera håll i Stockholm ligger redan över de värden som normalt betraktas som acceptabla. 70-80 decibel är inte ovanliga. Då bör man komma ihåg att 60 decibel betraktas som det högsta värde som anses godtagbart vid utomhusvistelse; ett enligt min personliga uppfattning för högt värde redan det.

Boende på stora delar av Söder har fått sluta tala med varandra utomhus -det är i dag omöjligt att höra vad som sägs på grund av det ständiga oljudet. Barnen förgiftas långsamt men säkert och riskerar enligt rapport från produklkontrollnämnden att på sikt få nervskador.

Också andra miljöskäl skulle kunna anföras mot bron. Boende i t. ex. Årsla kommer bokstavligen att bli överkörda av bilar genom en härva av ramper och rondeller. Friluftsområden förstörs. Eriksdals badande, solande och sportande människor kommer i fortsättningen att som utsikt ha en enorm brokonstruktion och en förskräcklig mängd bilar.

För del tredje: rena skönheisskäl. Dessa har tagits upp alldeles för litet i debatten. Alla är överens om att bron kommer atl bli förfärligt ful. Såväl skönhelsrådet som statsbyggnadskontoret, sociala centralnämnden och byggnadsnämnden är alla överens om detta. För att pigga upp bron tänker man måla den gul! Jag kan tänka mig andra sätt alt slänga ut en mängd målarfärg på - för inte blir bron vackrare därför alt den blir målad gul - och inte röd, grön, svart eller blå heller för den delen.

För det fjärde: kostnaderna. Bron beräknas i dagens penningvärde kosta minst 140 milj. kr. Vad sluträkningen blir kan vi bara ana oss lill, men dyrt blir det för landets alla skattebetalare.

För det femte: energin. En regering som pläderar för energisparande men samtidigt uppmuntrar till ett av samhällets stora resursslöserier kan inte räkna med atl bli betraktad som särskilt trovärdig i debatten.

Bron är, som jag ser det, helt enkelt en följd av det vansinniga trafikbeslut som togs 1963 och som sanktionerade privatbilismens ohämmade utbredning på andra trafikgrenars, främst då kollektivtrafikens, bekostnad. Avsikten var att alla irafikgrenar skulle vara kostnadsbärande - men bilindustrins kampgrupper lyckades få bilismen undantagen, med känt resultat som

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, ni. m.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m. ni.

följd.

Herr talman! Kollektivtrafiken kommer inte att växa fram av sig själv såsom bilismen gjort. Det fordras politiska beslut för att stoppa det ständigt ökande samhälleliga slöseriet med människoliv, miljö och energi till förmån förde mest gynnade grupperna. Den privatbilism som vi nu har, och som kan vara motiverad i glesbygdsområden men definitivt inte i tätorter av Stockholms karaktär, har givetvis inte tillkommit av en slump. Det är en medveten satsning av bilindustrin på en produkt som skulle ge snabba profiter. Och de personer som tvingas eller väljer atl skaffa sig bil har inte samtidigt valt den allt snabbare nedrustningen av kollektivtrafiken, den alltmer försämrade miljön och de enorma samhällskostnader som bilismen för med sig.

Om man verkligen vill bygga ett samhälle utifrån människornas behov, med en väl fungerande kollektivtrafik, är en första förutsättning att trafikpolitiken sätts in i sitt samhälleliga sammanhang. Det handlar nämligen också om energipolitik, bostadspolitik, regionalpolitik, fritidspolitik och inte minst kvinnokamp. Det handlar om en medveten planering och en medveten satsning.

Därför är beslutet om högbron en riksdagsfråga. Det är riksdagens beslut 1963 som lett till detla projekt, och därför skall också riksdagen avvisa det.

Herr talman! Opinionen mot bilismens ohejdade framfart växer sig nu allt starkare. Senast den 8 mars, på internationella kvinnodagen, demonstrerade hundratals kvinnor, män och barn just på Götgatan mot bileländet i Stockholms innerstad - som vi kan se på bilderna på kammarens TV-skärm. Jag kan försäkra riksdagens ledamöter att vi som drabbas i tätorterna inte mycket längre kommer att finna oss i avgaseländel. Den här demonstrationen var bara början. Vi kräver: Avvisa högbron!

Med delta vill jag yrka bifall lill det i kammaren utdelade yrkandet från vpk att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1599 beslutar uttala att den planerade högbron över Årstaviken i Stockholm ej skall komma till stånd.

MÄRTA FREDRIKSON (c):

Herr talman! Trafikutskottet behandlar i sitt betänkande 1977/78:11 Rune Johnssons och min motion nr 267 om fortsatt bemanning av Måseskärs fyr. Fyren avses nu i enlighet med av sjöfartsverket år 1963 beslutade rationaliseringsplanering avbemannas den I juli i år. Bl. a. ekonomiska skäl och ny teknik motiverar beslutet. Samtidigt med avbemanningen avses mistsigna-leringen upphöra.

Utskottet redovisar att i lots- och fyrväsendets uppgifter ingår att tillsammans med en rad andra organ i den statliga sjöräddningstjänslen och havsövervakningen utföra olika arbetsuppgifter och att organisationsfrågorna inte bör bedömas enbart från företagsekonomiska synpunkter. Vidare anförs: "Utskottet vill för sin del starkt betona viklen av atl samhällsekonomiska, lokaliseringspolitiska och sjösäkerhetsmässiga skäl beaktas även

vid behandlingen av frågor beträffande indragning av fyrplatser."

Jag instämmer helt i detta och är tacksam för alt dessa synpunkter klart uttalas.

Vi anser i vår motion nr 267 all en rad skäl finns för fortsatt bemanning av Måseskär. Detta har även framförts i uppvaktningar till sjöfartsverk och departement. Senast i går uppvaktades kommunikationsminister Bo Turesson av representanter från Orust och Stenungsunds kommuner, landstinget, sjöräddnings-, yrkesfiskes- och fritidsbåtsorganisationer m. fl. Skärgårdsrådel har också uppvaktat.

Olika skäl för fortsatt bemanning har framförts i skrivelser som sänts lill sjöfartsverk och departement. Svenska västkustfiskarnas centralförbund anser att varje indragning som minskar säkerheten till sjöss bör undvikas, om inte särskilt starka skäl föreligger. De pekar på värdet av bemanning som har viss uppsikt och protesterar mot indragning av mislsignaleringen. Kuslbe-vakningssektionen skriver atl det skulle bli en avsevärd försämring av övervakningen i Bohuslän om Måseskär avbemannas och påpekar atl det är särskilt värdefullt alt kunna kontakta bemannad fyrplats, där personalen ju har den bästa länkbara överblicken över sjötrafiken, och att en än aldrig så sofistikerad elektronik inte kan ersätta det mänskliga ögal.

Västkustens örlogsbas anför alt skärgårdsbefolkningens utflyttning från våra skärgårdsområden samt pågående centraliseringsålgärder inom främst lotsväsendet är klara nackdelar vad gäller övervakning och underrättelseunderlag. Fritidsbåtsorganisaiioner påpekar den kraftiga ökningen av antalet fritidsbålar och säger att många människor är tämligen orutinerade och ovana vid båt och havs- och väderleksväxlingar, vilket poängterar behovet av en bemannad fyr. Även lotsdirektionen framhåller behovet av bemannad fyr.

Delta är en redovisning från några av de skrivelser som inkommit.

Måseskärs fyr ligger på en strategisk plats i skärgården utanför Orust, på en utskjutande del av kusten med många grund, och där utanför går ofta en stark ström.

Kostnadsskäl kan inte åberopas för en indragen bemanning, då just bemanningen är ovärderlig för tryggheten i all sjöfart. Sjösäkerheten starkes genom Måseskär i den nära kontakten med sjöräddningen på Käringön och med kustbevakningen i övrigt. Delta är en säkerhetsfråga, anser jag. Bemanningen är en försäkring som utgör det bästa skyddet mot och vid olyckshändelser. Den kanske kan liknas vid en brandförsäkring. Jag brandförsäkrar ju mitt hus för att skydda mig mot skada.

1 den fysiska riksplaneringen är kustområdet klassat som riksintresse för del rörliga friluflslivel. Men sjöfartens omfaltning är myckel större än enbart riksintresset.

Det som vi f n. uppfattar som sjöfartsverkets obönhörliga rationaliseringar - avbemanningarna - på fyrsidan måste vi diskutera och ompröva. Sjöräddningen mister viktiga rapporteringskällor och sjöräddningspunkter när fyrfolket försvinner. Möjligheten att uppfatta optiska signaler, röda raketer och bloss anses komma att minska.

Sjöfartsverket anför atl radio och radar effektivt övertagit mycket av del

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, ni. IV.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, IV. ni.

forna arbetet med mänskliga utkikar och gjort det bra. Givelvis finns förståelse för sjöfartsverkets modernisering och effektivisering av fyrväsendet, men dessa hjälpmedel lär dock inte fullt ut kunna ersätta det mänskliga ögat och inte heller det omdöme och den erfarenhet som behövs för att rapportera och ingripa.

Avbemanningen av fyrarna medför på många sätt också en utarmning av våra kuster. Den medför en ulglesning av den fasta befolkningen och dess servicemöjligheter. De som är anställda vid Måseskärsfyren bor med sina familjer på den intilliggande Käringön. För Käringön är de arbetstillfällen fyrbemanningen ger av mycket stor betydelse, även för möjligheterna alt där behålla skolan, affären - som nyss fått statligt stöd för att hålla i gång verksamheten årel runt - och den lokala förjelrafiken, ja, för atl behålla den bofasta befolkningen och den begränsade service den dock har.

Vi kan beklaga den uttunning som genom åren skett i våra gles- och kustbygder. För alt uppehålla en levande skärgård till gagn för bofast befolkning och frilidsliv har riksdag, landsting och kommuner satsat betydande resurser. 1 dag satsar vi målmedvetet för att behälla och utveckla en levande kustbygd. Sjöfartsverkets åtgärder har i denna helhet en betydande inverkan. Den kan vara positiv vid bibehållen bemanning, vid motsatsen blir den negativ.

Med allt det underlag som nu framförts har vi den grundade förhoppningen att sjöfartsverk och regering stöder framställningen gällande Måseskär. Det kan ju inte fö vara så alt ell beslul som exempelvis fållades 1963 i alla sammanhang och detaljer måste fullföljas nu. Finns sakskäl för en ändring bör vi kunna åstadkomma en sådan. Eljest följer vi inte med i utvecklingen, för det är ju så atl om jag i alla sammanhang anser detsamma på torsdagen som på tisdagen,så harju den mellanliggande onsdagen aldrig haft någonting att lära mig. Jag anser att vi bör ha både rättighet och skyldighet alt ändra uppfattning och beslul när skäl finns för detta.

Jag beklagar att vi i detta fall är ganska sent ute, men del är bättre sent än för sent. Och för sent är det dock inte. Bakom den önskan jag nu framför står, som jag nämnt, en rad fackfolk och organisationer, men varför inte också peka på den Heidenstams fyr som Stig Gilse har tecknat? Till den har Lasse Dahlquist tolkat tankarna om bemanningen i följande rader.

"Nu Sjöfartsverket högt och rent bedyrar

att ingen fyr skall skötas manuell

Den fina, kända visan 'Släckta fyrar'

har blivit ganska pinsamt aktuell

De gamla veteranerna skall släckas

och nya kvastar sopa över sjön

Det är lidens krassa krav

stå som gravslen på sin grav

Och få se det lite' grann så här från ovan."

Herr talman! Måseskärs fyrar närmast i farozonen. Det vädjas ytterligare till sjöfartsverket all, då en sjöövervakningsutredning arbetar, verket skall

avvakta denna och inte avbemanna det tiotal fyrar som finns kvar runt Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill väg vä-sendel. ni. iii.

Sveriges kust och som finns i planeringen för avbemanning de närmaste åren.

Jag instämmer även i denna vädjan. Det kan finnas underiag för en ytterligare översyn på hela området av 1963 års planering.

Det är viktigt att sjöfartsverk och departement här finner den helhet som behövs för den bästa lösningen. Herr statsråd! Jag har en på fakta grundad tro och förhoppning alt så också kommer alt ske.

GUNNAR JOHANSSON (m):

Herr talman! På det jordbrukspoliliska området har den borgerliga regeringen anvisat nya riktlinjer. Man kan säga detsamma när del gäller vägpoliliken. Här kan skönjas nya riktlinjer, som går ut på en ökad satsning på de mindre och medelstora vägarna. Det är del regionala och lokala länkandel och synsättet beträffande vägplaneringen liksom närdet gäller många andra samhällsfrågor som den nya regeringen vill ge ökat inflytande. En följd av detta är bl. a. att de enskilda vägarna, som diskuterats så mycket här i dag, har kommit i ett bättre läge. Vi hälsar givetvis detta med största tillfredsställelse. De många människorna ute i glesbygden som har långa ulfartsvägar är tacksamma över detta. Inte minst skogsbruket har stor nytta av ökad satsning på de enskilda vägarna.

Dessutom har sommartrafiken ökat kraftigt på de enskilda vägarna, framför allt i landets kustområden. Och det är inte rimligt eller rättvist att fastighetsägare i dessa områden bygger och underhåller vägar för den tilltagande strömmen av turister och andra utifrån kommande bilister. Skall alla få rätt an färdas på enskilda vägar-del är i och försig riktigt att de för det -bl, a. för att komma i åtnjutande av allemansrättens fördelar, bör givetvis bl, a, staten bidraga till vägunderhållet. Vi måste komma ihåg att det är avsevärda mil enskilda vägar det totalt rör sig om, 75 000-80 000 km. De ökar med ca I 000 km per är.

För ett antal år sedan hade vi en stor balans av ansökningar om bidrag till objekt som inte kunde få den ekonomiska hjälp som så väl behövdes. Läget är betydligt bättre i dag, även om en mindre del ansökningar ligger och väntar på beslut.

När nu kommunikationsministern föreslår en så kraftig uppräkning av driftsanslaget som denna -en ökning med drygt 40 milj. kr. nästa budgetår-får vi tro att större delen av inneliggande ansökningar kan bifallas. Med hänsyn till atl det dock ligger inne ell antal ansökningar där beslul avvaktas kan det inte vara välbetänkt att, som socialdemokraterna föreslår i reservationen 2,sänka driftsanslaget från 176,5 milj. kr. till 175,5 miljonereller med 1 miljon. Låt vara att denna miljon skulle användas till behövlig och nyttig verksamhet. Vi är väl fullt överens om att även den delen behöver fö ökade anslag nar vi för möjligheter lill det. Det finns olika bedömningar och olika värderingar hos utskottsmajoritelen och reservanterna.

När del gäller byggande av enskilda vägar är utskoitel enigt om det föreslagna beloppet, 30 miljoner. Vidare för vi inte bortse från regeringens

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet, ni. 111.

beslut förra året att anvisa ca 9 miljoner för sysselsällningsskapande brobyggnadsarbelen inom del enskilda vägnätet.

De belopp som nu föreslås för de enskilda vägarna torde få mycket stor betydelse för det enskilda vägnätet, och de människor som här berörs för, åtminstone till någon del, en viss kompensation av det allmänna i förhållande till vad de för som bor i tätort. Härigenom skapas också bättre möjligheter för de människor som så vill att bo kvar i glesbygden.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Irafikutskoiiets hemställan på samtliga punkter.

MAGNUS PERSSON (s):

Herr talman! Trafikutskottets betänkande nr 11 behandlar bl. a. frågan om kanalavgifter lill Vänern och Mälaren.

Debatten och kraven på ändring av nuvarande förhållanden är en lång följetong med början år 1971, och jag skall inte trötta kammarens ledamöter med någon längre historik eller med bakgrundsfakta. Kommunikationsministerns inlägg här i dag får väl ses som en slutvinjett. Hans inlägg präglades av alla argument som kan uppletas för att omgående sätta skutan i sjön och ge oss i Mälarregionen och Vänerland det stöd som vi såväl behöver. Beskedet är glädjande och uppfattas säkert som positivt av de allra flesta.

Kommunikationsministern nämnde även dagens regeringsbeslut, som självfallet är elt steg i rätt riktning. Men fortfarande fallas många miljoner kronor innevarande år om vi skall åtstadkomma rättvisa för insjöfarten. Det är bara all konstatera alt departementschefen kört över utskottsmajoritelen och känt det ökade trycket från berörda regioner så hårt att det inte längre finns några tidsramar alt utsträcka i nuläget.

Utskottsmajoritetens resonemang som motiverar aU man inte kan följa s-reservaiionen tyckerjag är inkonsekvent och i allra högsta grad ologiskt.

Herr talman! Självfallet är vi alla nöjda med kommunikationsministerns klara deklaration i dagens kammardebatt. Han har på ett klart och entydigt sätt deklarerat att insjötrafiken skall jämställas med transporter på de vida haven. Ett fullföljande därav bör rimligen ge landsvägstrafiken bättre svängrum och nedbringa olycksstatistiken på våra vägar. Dagens besked är vad vi länge väntat och hoppats på. Jag förulsätleratt departementet nu tar itu med bearbetningen, så alt vi får elt förslag som kan träda i kraft den 1 januari 1979.

Om 1978 blir ett prövoår. så låt del då bli det sista nådeåret, och ge oss i Vänerland och Mälarregionen en rejäl chans så att vi kan hävda vår transportkapacitet på ett rättvist och likvärdigt sätt! Många länsstyrelser i berörda län, kommuner, hamn- och redarintressen, stuvare och Inte minst anställda och näringsliv i de här regionerna har ropat efter förslaget. Efter kommunikationsministerns klara besked här i dag bör vi alla kunna dra en lättnadens suck.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4 i trafikutskottets betänkande nr 11.

ANTON FÅGELSBO (c):

Herr talman! I irafikutskoiiets betänkande nr 11 behandlas också motionen 463 med hemställan om att riksdagen ullalar sig för att spridning av vägsall måtte upphöra. Eftersom mitt namn står först på denna moiion skall jag be att få ge några synpunkter.

Med anledning av hemställan i motionen om alt spridning av vägsalt skall upphöra skriver utskottel:

"Med anledningav nämnda yrkanden vill utskottet framhålla atl riksdagen under en lång följd av år genom bl. a. motioner, interpellationer och enkla frågor har uppmärksammats på spörsmålen härom, som är av stor betydelse från framför allt trafiksäkerhetssynpunkt. Utskoitel har vid sin tidigare prövning av frågan funnit det vara angelägel alt fortsatt forskning på området bedrivs samt atl vägverkets verksamhet härvidlag intensifieras i syfte att än mer förbättra tillämpade metoder samt den tekniska malerielen, så att olägenheter och skadeverkningar i möjligaste mån motverkas."

Delta låter ju bra och borde vara hoppingivande för oss motionärer. Men samtidigt vet vi atl personer som räknar sig som experter anser att saltning är det enda hjälpmedel som i dag från trafiksäkerhetssynpunkl är tillförlitligt eftersnöfall. Trafikutskottet hänvisar också i betänkandet lill all redan i 1974 års stalsverksproposition åberopas en skrift om halkbekämpning som redogör för behov och erfarenheter m. m. av vägsaltning som vägverket har utfört. Fyra år är visseriigen ingen lång period, men att ändra på något som verk och myndigheter, vilka anses som experter på området, tycker är bra går inte i en handvändning.

En kommun i Västsverige har sedan fem år tillbaka, således under sex vintrar, dragit ned vägsaltningen till elt minimum. Det var under en längre tid en stark opinion inom kommunen mot vägsaltning, och efter en moiion i kommunfullmäktige beslöt man atl på försök dra ned inblandningen av salt i sanden till två å tre viktprocent. Att man måste ha denna inblandning berodde på att det skulle motverka atl sanden frös ihop och inte kunde spridas, eftersom den bara var täckt med plast i upplaget. Jag har fött dessa uppgifter från den ansvarige galuchefen. Det har gjorts framställning om att få en varmbonad förrådslada för sand för atl man därmed helt skulle kunna upphöra med inblandning av salt. Men del ekonomiska läget har gjort atl medel ännu inte har ställts lill förfogande för en sådan byggnad.

Den minimala inblandning av salt som här äger rum har inte visat sig ha några påtagliga nackdelar. Del blir inte någon moddbildning,och vägytan blir sträv och utmärkt att köra på enligt galuchefen. Vägbanan skadas inte heller av vinterdäckens dubbar, vilket nu sker i stor utsträckning på saltade vägar. Jag är förvånad över att inte enbart della gör alt vägverket förordar andra metoder än saltning.

Det försök som har utförts i Västsverige har blivit uppskattat av åkeriföretag, bussförare, taxi och den stora allmänheten samt av andra som per bil passerar kommunen. Man har fött en ren kommun, som den ansvarige chefstjänslemannen sade till mig häromdagen. På min fråga om antalet olyckshändelser hade ökat fick jag det entydiga svaret att så definitivt inte har

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet. m. m.

Nr 104 skett utan att reaktionerna är hundraprocentigt positiva.

Torsdaeen den "''' '" " '"' kontakt med en annan inflytelserik person i den här

W mars 1978 västsvenska kommunen och från denne fått samma uppgifter som av

_____________ galuchefen om den positiva reaktion bland kommuninvånarna och allmän-

Anski" till väiivä- heten som neddragningen av sallningen till ett minimum medfört. Anled-
sendet ni m ningen till att inblandningen av salt i sanden inte helt upphört harjag tidigare

nämnt.

Den saltning som äger rum räddar liv, får man ibland höra. Jag vill inte bestrida atl detta kan vara riktigt. Men hur många olyckor, kanske med dödlig utgång, har inte inträffat genom sallningen. Det kan ingen svara på, men man kan inte heller svara på hur många liv som räddats genom vägsaltningen. Atl saltning av vägar kan medföra trafikrisker vid hastiga lemperalurfall undrar jag om någon vill bestrida. Vägarna blir ju faktiskt glashala.

Men det är inte bara i den här västsvenska kommunen som invånarna ställt sig positiva lill elt ändrat synsätt i denna fråga. Efter det att vår motion mot vägsaltning publicerats var det två personer som inte alls har någon anknytning till min politiska tillhörighet - om det nu var någon som trodde det - som tog initiativ till en namninsamling. Först gjorde man en namninsamling på den egna arbetsplatsen, där 275 av 325 anställda med sin namnteckning understödde motionen. Del har också sagts att alla inte var närvarande på arbetsplatsen under de dagar som dessa listor var utlagda. Då namninsamlingen blev känd var del flera andra institutioner och företag som önskade fö listor för att stödja motionen, varför de som tagit initiativet till namninsamlingen ombesörjde att listor under några veckor kom att finnas utlagda i affärer, pä bensinstationer och institutioner i min hemkommun. Då listorna samlades in var del totalt I 779 personer som hade undertecknat dem. Listorna har sedan överiämnats till trafikutskottets kanslichef

Det är hög tid att ur nationalekonomisk, miljömässig och privatekonomisk synpunkt men framför allt ur trafiksäkerhetssynpunkt ta upp den här frågan till omprövning i vederbörande myndigheter. Ett bifall till motionen innebär att riksdagen uttalar sig för detta.

Herr talman! Till slut ber jag atl få yrka bifall till motionen 1977/ 78:463.

ROLAND SUNDGREN (s):

Herr talman! Det mycket omfattande utredningsarbete som under 1970-ralel pågått på det trafikpolitiska området har varit inriktat på en förnyelse av trafikpolitiken. Målet har varit att få en tillfredsställande trafikförsörjning i landels olika delar till lägsta samhällsekonomiska kostnader. De trafikpolitiska åtgärderna skall också anpassas till andra samhällsmål, såsom målen för regionalpolitiken samt närings- och sysselsättningspolitiken. Del är också en strävan all la hänsyn lill miljöproblemen i form av buller, avgaser, trafikolyckornas omfattning m. m. och alt få till stånd energibesparingar.

Helt i linje med dessa målsättningar föreslog trafikpolitiska utredningen i

delbetänkandet "Åtgärder för att främja godsirafiken på Vänern och

76 Mälaren" alt kust- och inlandshamnarna vid dessa två stora sjöar helt skulle

jämställas i avgiftshänseende. Därmed skulle insjöfarten kunna avlasta det hårt belastade vägnätet i dessa regioner en betydande del av den tunga landsvägstrafiken med minskat vägslitage, minskad olycksfallsfrekvens, minskad energiåtgång och en bättre miljö som följd. Det var för oss kanske något förvånande att regeringen och de borgerliga ledamöterna i trafikutskottet, av vilka fyra tillhörde trafikpolitiska utredningen, inte följde upp detta viktiga förslag när regeringen förra hösten lade fram sin proposition om nytt system för de statliga sjöfartsavgifierna. Besvikelsen var stor i länen runt Mälaren och Vänern, inte minst i vetskapen om de billiga transporternas betydelse över huvud taget för näringslivet i de av sysselsättnings- och strukturkriser hårt drabbade regionerna.

Nu återkommer frågan i dag till behandling i riksdagen, och enligt trafikutskottets betänkande, som vi nu behandlar, slår den borgerliga majoriteten i utskottet fast vid sin tidigare ståndpunkt och vill ej tillgodose dessa rättvisekrav. Emellertid har det mycket glädjande inträffat att kommunikationsministern i inledningen lill dagens trafikdebatt meddelar att han går den socialdemokratiska reservationen 4 lill mötes. Jag vill för mitt läns vidkommande hälsa detta med stor tillfredsställelse. Det betyder ett bättre utnyttjande av de stora investeringar som gjorts i Väner- och Mälarsjöfarten tidigare under 1970-talel, och det betyder också billigare och miljövänligare godstransporter som är av stor betydelse för näringslivet i regionerna kring Vänern och Mälaren.

Jag vill med dessa ord yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 4, som jag tycker att kommunikationsministern i sak redan har tillmötesgått.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet. ni. IV.

GUNNAR OSKARSON (m):

Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag står i denna talarstol och talar för en snabbare utbyggnad av Europaväg 6. Det är åtskilliga gånger. Men alltjämt måste vi ta kammarens tid i anspråk för denna angelägna fråga. Jag vill konstatera atl under dessa år har förbättringar gjorts på E 6 och sådana pågår fortlöpande. Men alltjämt har E 6 på långa sträckor genom Halland alltför låg standard med hänsyn till den hårda trafikbelasl-ningen. Vägen är smal, den är backig och krokig med skymd eller dålig sikt. Långa sträckor är dessutom inramade av randbebyggelse med dåligt reglerade anslutningar. Likaså förekommer irafikljus, korsning med järnväg i plan och mängder av övergångsställen för såväl människor som boskap. Vad som är särskilt allvariigt är de risker detta medför för många skolbarn. Vi för därför inte tröttas i vår strävan atl fö en bättre ordning till stånd.

Vår motion har i år liksom tidigare år fått några förstående och välvilliga ord från utskottets sida, men detärockså allt, inga konkreta ställningstaganden. Utskottet säger: "Del är vidare enligt utskottets uppfattning av slor vikt att vägbyggnadsobjeklen tillkommer i den priorileringsordning som de regionala och kommunala instanserna i samverkan med den centrala fackmyndigheten uppställt." Ja, del ar riktigt, och denna arbetsmetod är vi helt överens om. Men vad gäller planeringen har såväl regionala som lokala

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag till vägväsendet, m, in.

myndigheter i Halland icke godtagit planeringsnivån för 1980 när del gäller utbyggnaden av riksvägar 1979-1985. Frånsett år 1980 är planeringsnivån hygglig i vad del gäller utbyggnad av E 6 från Fjärås fram till Falkenberg före 1990. Men det är just den svacka eller vågdal i planeringsnivån 1980 som jag tidigare berört som för så tråkiga konsekvenser och som vi tagit upp i vår motion 1240.

Förär I980anges planeringsnivån till 19 milj. kr. Detta medförall man inte kan fortsätta utbyggnaden av sträckan Frillesås-Åsklosler förrän efter 1980. Och delta i sin lur innebärandet blir ett avbrott i vägbyggandet, när sträckan Fjärås-Frillesås enligt planerna blir färdig nästa år.

Med denna planering blir man tvingad att avveckla byggarbetsplatser och byggorganisation för atl efter ett eller två år bygga upp dessa igen. Detta medför stora kostnader utan motsvarande produkt i form av vägbyggande och är inte samhällsekonomiskt försvarbart. Vi har därför i vår motion hemställt att riksdagen ger regeringen till känna atl pågående arbeten på Europaväg 6 i Halland bör fortgå ulan avbrott så atl etappen Frillesås-Ås-kloster kan påbörjas i omedelbar anslutning lill färdigställandet av sträckan Fjärås-Frillesås.

Det är dock frän vägbyggnadssynpunkt fråga om ett förhållandevis blygsamt belopp för att överbrygga den svacka i planeringen som jag tidigare redogjort för. Besparingarna blir däremot betydande, eftersom man kommer ifrån de improduktiva kostnader som uppstår, om man måste avveckla arbetsplatser med maskiner och allt som därmed sammanhänger och sedan bygga upp dem igen.

Vi är medvetna om knappheten på pengar över huvud taget och atl detta också måste återverka på tillgången på medel för byggande av vägar. Men i sädana lägen måste man härdare prioritera objekten och salsa pengarna där man för del slörsta utbytet.

När det gäller att fördela de medel som slår lill förfogande för vägbyggande så måsle de medel som finns salsas på utbyggnad av vägar, där trafiken kräver della-och framförallt där trafiksäkerheten kräver del. Det är bevisligen bara hälften så farligt att köra bil på en motorväg som på en väg med den standard som E 6 har på långa sträckor och med den trafikintensitet som är för handen på E 6. Sämst är E 6 från den plats där nuvarande motorväg norrifrån tar slut vid Fjärås fram till Varberg. Denna sträcka är det angeläget alt få ombyggd snarast möjligt.

En utbyggnad av E 6 skulle spara miljoner i vårdkostnader för olycksoffer i trafiken samt miljoner i materialkostnader i samband med trafikolyckor och skulle kunna förhindra hundratals för att inte säga tusentals personliga tragedier med den höga olycksfallsfrekvens som den nuvarande E6 tyvärr har. Alla .som känner lill dessa förhållanden arbelar för målet att höja standarden på E 6. Det lokala vägverket gör det jämte kommuner, landsting, länsstyrelser, vägnämnder, vägföreningar, irafikföreningar och enskilda. Alla arbetar för att bringa denna klarsyn till ansvariga myndigheter, regering, riksdag, vägverk m. fl.

Herr talman! Vi kommer att fortsätta tills vi når målet. Regndroppen

BERTIL JONASSON (c):

Herr talman! Näringslivet i inlandet är beroende av goda kommunikationer och effektiva möjligheter tillin- och utfrakter till vettiga priser. 1 min eget län, Värmland, där strukturförändringarna och bristen på sysselsäiiningstillföllen är speciellt svåra, måsle kraftiga ålgärder lill. Vi behöver förbättringar på vägarna, och vi behöver för den norra länsdelen en mellanriksväg över Hagfors. Del är nödvändigt all den vägen kommer lill stånd snarast.

Men Vänersjöfarien betyder också mycket för oss. Den dellösning som beslöts av riksdagen i december hälsade vi med tillfredställelse. Tyvärr fattade viss press inte det beslutets innebörd.

(dag har kommunikationsminister Turesson meddelat ytteriigare förbättringar för att minska fraktkostnaderna för sjötrafiken från och till havet. Dessa kan träda i kraft omedelbart, och det är bra. Men vi måste i Väner- och Mtilarområdena få bort kanalavgifterna och därmed få kostnadsförhållanden som är likvärdiga med kustområdenas. Därmed får vi bättre möjligheter för vårt näringsliv, och det är högst nödvändigt. De synpunkterna framhöll jag också i riksdagsdebatten den 15 december.

Det löfte som kommunikationsministern givit här i dag, att insjöhamnarna fr. o. m. 1979 skall vara jämställda med kusthamnarna, är bra och helt i linje med hans uttalande när frågan behandlades i december. Jag litade på kommunikationsministerns löfte då, och jag röstade med utskottet. Han har nu hållit sitt löfte. Jag kommer också i dag att rösta med utskoitel, och jag räknar med alt dess förslag blir riksdagens beslul.

Ett bifall till reservation 4 ger inte möjligheter till snabbare lösning än kommunikationsministerns förslag. Och märk väl: kommunikationsministerns löfte har hela regeringen ställt sig bakom. Därmed synes också mina önskemål från december bli helt tillgodosedda.

Fördelen med regeringsförslaget såväl i december som nu - och därmed också ulskoltsmajoriietens - är alt del i förhållande till reservationen ger bättre möjligheter till utrednings- och förhandlingsarbete för departementet liksom för alt plocka fram rätta siffror och system för täckning av intäktsborifallel. Det är också del vedertagna förfarandet här i riksdagen.

Med dessa klarlägganden, herr talman, och med stöd av kommunikationsministerns och regeringens klara löfte yrkar jag bifall till uiskollels förslag, som enligt min mening innebär den bäst framkomliga vägen för att snabbi lösa insjöfarlens problem.

Anslag till vägväsendet, IV. IV.

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Anslag lill vägväsendet. IV. m.

parter är helt nöjda med. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Reservation nr 3 till utskottets betänkande lar upp anslaget lill trafiksäkerhetsverkets informationsverksamhet. Eftersom jag har deltagit i styrelsearbetet i trafiksäkerhetsverket när den här punkten behandlades i samband med uppgörandet av budgetförslaget och varit med om alt tillstyrka beloppet harjag naturiigtvis ingen annan uppfattning än atl pengar borde ha funnits tillgängliga förden informationsverksamhet som verket bedriver. Det är inget som helst tvivel om att det arbete som trafiksäkerhetsverket under senare år har lagt ned på information har haft myckel positiv betydelse för olycksulvecklingen i vårt land. Nu är det beklagligt all den ekonomiska situationen är sådan atl vi måste pruta litet varstans. Det är alltid svårt att hitta ställen atl hämta pengar på. Det är betydligt lättare att placera dem.

Jag sympatiserar självklart med reservationens tankegångar all dessa pengar borde funnits tillgängliga. Däremot kan jag inte instämma i den del dar reservanterna vill ta pengarna från de enskilda vägarna. Dessa behöver sin del av anslaget, och därför kan jag inte biträda reservationen.

Jag kan inte finna annat än att jag bör avstå i den kommande voteringen.

På förslag av andre vice talmannen beslöts atl kammarens förhandlingar skulle forlsätliis kl. 19.30.

§ 16 Anmäldes och bordlades

Propositioner

1977/78:109 om förskott på studiemedel m. m.

1977/78:125 med förslagom tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1977/78

1977/78:128 om stöd lill prospekiering efter olja och naturgas

1977/78:134 med anledning av beslut fattade av internationella arbelskonfe-rensen år 1977 vid dess sexliolredje sammanträde

1977/78:138 med förslag lill lag om ändring i atomenergilagen (1956:306), m. m.

1977/78:158 om ändring i vapenlagen (1973:1176)

1977/78:153 av Ingvar Carlsson (s) till kommunikationsministern om säkrare sjötransporter av olja:

Den svenska energidebatten har hittills dominerats av synpunkter på kärnkraften som energikälla och framför allt dess risker. Del är utmärkt atl stor uppmärksamhet har ägnats ät de risker som elt fredligt utnyttjande av kärnkraften kan innebära och de säkerhetskrav som måste ställas. Del är dock beklagligt alt samtidigt riskerna med andra energislag kommit i skymundan. Höga krav på säkerhet i fråga om kärnkraften får ju inte leda lill alt man försummar att ställa motsvarande krav pä andra energislag.

Energikommissionen har nu presterat ett väl genomarbetat material som belyser också andra energikällors risker, och även i den allmänna debatten har riskerna med framför allt olja och kol kommit alt uppmärksammas i störte utsträckning. När det gäller olja har medvetenheten ökat om de risker som oljeförbränningen medför för miljön genom emissionen av t. ex. svavelföroreningar, tungmetaller, cancerogena kolväten etc. Den senaste tiden har också riskerna i samband med oljelransporler klargjorts på ett skrämmande sätt genom flera katastrofer, den senaste då supertankern Amoco Cadiz gick på grund utanför Bretagne i Frankrike. Minst 200 000 lon råolja läckte ut med utomordentligt allvarliga konsekvenser för miljön inom mycket vidsträckta områden. Fisket och därmed sysselsättningen för tiotusentals människor hotas.

En olycka av denna omfaftning skulle aldrig behövt inträffa. Det finns en rad tekniska möjligheter att öka säkerheten och minska riskerna för stora oljeutsläpp vid kollisioner och grundslötningar, t. ex. genom alt bygga dubbla skrov, maximera lankvolymen eller bygga separata ballastlankar som skyddar oljelankarna.

En olycka i svenska farvatten hösten 1977 fick också allvariiga konsekvenser, om än i långt mindre omfattning. Orsakerna är inte helt klariagda, men olyckan visar att även de svenska säkerhetskraven bör ses över och skärpas.

Olyckan utanför franska kusten gällde ell fartyg som seglade under Liberiaflagg. Del är känt atl ca 75 % av alla olyckor till sjöss drabbar fartyg som går under bekvämlighelsflagg och därmed tycks nonchalera säkerhels-aspekterna. Enligt uppgifter i pressen förvärrades följderna också genom alt skepparen avstod från atl kalla in hjälp därför att han befarade att kostnaderna för rederiet skulle bli för stora. Av ekonomiska skäl undvek vidare den först anlända bärgningsbåten alt kalla in ytteriigare bålar.

Det är uppenbart att kortsiktiga ekonomiska vinstintressen leder till att

Nr 104

Torsdagen den 30 mars 1978

Meddelande om frågor

säkerheten vid oljetransporter nonchaleras på ett helt oacceptabelt sätt. Det krävs kraftfulla ålgärder för att snabbt åstadkomma hårda internationella säkerhetsbestämmelser och kontrollmöjligheter.

Inom ramen för FN har de internationella säkerhetsfrågorna vid sjötransporter av olja behandlats vid en rad konferenser utan atl tillfredsställande resultat har uppnåtts. Mot bakgrund av de senaste årens allt allvariigare olyckor måste nu ökade ansträngningar göras.

Med stöd av det anförda anhåller jag att till kommunikationsminister Bo Turesson få ställa följande fråga:

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta på nationellt resp. internationellt plan för alt åstadkomma säkrare sjötransporter av olja?

§ 18 Meddelande om frågor

Meddelades alt följande frågor framställts

den 30 mars

1977/78:369 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) till arbetsmarknadsministern om handläggningen av förpassningsärende:

Enligt planerna skall om några dagar elt 80-lal assyrier förflyttas frän AMS-lägret i Tyringe till lägret i Flen. Samtliga dessa assyrier är förpassningsho-lade. Flyktingarnas oro och osäkerhet ökas ytteriigare genom tvångsförflyttningen. Barnens skolgång rivs upp. Det flnns i Tyringe assyriska barn som tvingats flytta sju gånger under drygt elt år i Sverige.

Vad görs för att minska oron hos familjer och skydda barnen under utredningstiden för förpassningsholade assyrier?

1977/78:370 av KJell-OlqfFeldt (s) till handelsministern om skyldigheten att i förväg anmäla planerade prishöjningar:

Avser handelsministern att föreslå riksdagen att tiden för skyldighet an i förväg anmäla planerade prishöjningar förlängs?

1977/78:371 av Thorsten Larsson (c) till jordbruksministern om ekonomiskt stöd till djursjukhusen:

Avser statsrådet alt förelägga riksdagen forslag om ekonomiskt stöd till djursjukhusen, och hur snart kan detta förväntas?

jobb har tillsatts. Chanserna för denna grupp alt lyckas måste bedömas som Nr 104

•'"'"'- Torsdagen den

När nu företagel inte lar sitt samhällsansvar utan lägger ned järnverket vill iq 3,5 1 o-ro

jag ställa följande fråga lill industriministern:

Är industriministern beredd att utifrån sin tidigare redovisade doktrin om Meddelande om

förelagens ansvar för sysselsättningen gripa in och utkräva samhällsansvar av frågor

Boxholms AB, sä atl jobben inte försvinner i Horndal?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 17.51.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert