Prop. 1977/78:62

Regeringens proposition 1977/78: 62

om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten;

beslutad den 3 november 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen antog under år 1976 vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF). Reformen träder i kraft den 1 januari 1978. 1 propositionen föreslås erforderiig följdlagstiftning.

Enligt de nya reglerna i TF skall tillsynen över tryckfriheten överfiyttas från justitieministern till justitiekanslern. Regeringen skall emellertid fortfarande ha ett visst inflytande i åtalsfrågor. Bl. a. finns möjlighet att i lag göra allmänt åtal för vissa tryckfrihetsbroti beroende av medgivande från regeringen. I propositionen föreslås en särskild lag med föreskrifter som innebär att denna möjlighet har utnyttjats. 1 lagen finns också andra bestämmelser som har samband med reformen. Bl. a. införs en ordning som innebär att utlänningar under vissa villkor får vara ägare och utgivare av periodiska skrifter.

Ändringarna i TF innebär i övrigt bl.a. att åtal mot den som lämnar meddelande eller anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift skall prövas i tryckfrihetsmål, dvs. i princip av juiy, i stället för som nu i vanlig brottmålsprocess. Med anledning härav föreslås i propositionen ändringar i den lag som innehåller bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

TF:s nya föreskrifter om meddelar- och anonymitetsskydd skall enligt propositionen fö motsvarigheter i radioansvarighetslagen, som efter mönster av TF reglerar yttrandefriheten i radio- och TV-program.

I Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62

Prop. 1977/78:62 2

1 Förslag till

Lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område

Härigenom föreskrives följande.

1 § Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av skrift äger motsvarande lillämpning på annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sädan skrift genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande.

2 § Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 4 ij 1-7 eller 5 ij 1 tryckfrihetsförordningen får väckas endasf efter regeringens medgivande.

3 § I fall som avses i 10 kap. 11 ij andra stycket tryckfrihetsförordningen får befattningshavare av lägst fänriks grad taga tryckt skrift i förvar.

4 § Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under ett år, räknat från del skriften utgavs, bevara och efter anmodan av justitiekanslern tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning.

Motsvarande skyldighet föreligger beträffande sådan utom riket framställd tryckt skrift som anges nedan under 1 eller 2 och som införes till riket. Skyldigheten åvilar

1. i fråga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas, den som här i riket är utgivare av skriften,

2. i fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken är helt eller delvis avfattad på svenska språket, skriftens förläggare här i riket eller, om sådan föriäggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här.

I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har införts till riket.

Del åligger polismyndighet att på begäran biträda justitiekanslern vid anmodan enligl denna paragraf

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 ij dömes till böter
eller fängelse i högst ett år. 1 ringa fall skall ej dömas till ansvar.

I mål om ansvar för brott som sägs i första stycket är justitiekanslern åklagare.

6 § Utlänning får vara ägare lill periodisk skrift som tryckes här i riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas.

7 § Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.

Prop. 1977/78:62 3

Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att inom viss tid avhjälpa bristen, får ansökningen avvisas.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgift för ansökan i ärende rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt om avgift för utdrag ur register över periodiska skrifter.

8 § Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag. Talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslul föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutels dag.

Denna lag träder i kraftden Ijanuari 1978. Bestämmelserna i 4 § första och fjärde styckena samt i 5 tj skall tillämpas även beträffande tryckt skrift som har utgått från tryckeri under år 1977. Skyldigheten föreligger i sådant fall under ett år, räknat från det skriften utgick från tryckeriet.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om

rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrives i frågaom lagen(1949:164)med vissa besfämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål' dels alt i 12 i; ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dets att 1-3, 7, 10, 11 och 13 iJS skall ha nedan angivna lydelse, dels all i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 a och 1 b !j!j, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Laga domstol i tryckfrihetsmål är Laga domstol i mål angående

tingsrätt, som är behörig att upptaga ansvar på grund av Iryckfrihetsbrott

tryckfrihetsmål i det län där tryck- genom periodisk skriftärtingsrätlsom

ningsorien är belägen; fmnas I länet är behörig att upplaga tryckfrihets-

flera tingsrätter med sådan behörig- mk\idetländärskriflensutgivningsort

het, skall målel, om skriften tryckts är belägen. Mål angående ansvar på

inom domkretsen jör beliörig tingsrätt, grund av tryckfrihetsbrott genom an-

1 Senaste lydelse av 12 ;j 1964:748. Senaste lydelse 1970:765.

Prop.1977/78:62

Nuvarande lydelse

upptagas av den tingsrätten och I annal fall av den av de behöriga tingsrätterna, som är närmast tryckningsorten. Finnes för periodisk skrift särskild utgivningsort, skall i fråga om rättens behörighel även den orten anses som tryckningsort.

År skriften tryckt utom riket, skäU som tryckningsorl anses den ort. där den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten ej känd eller är, om skrifen tryckts utom riket, ort som avses i andra styckei belägen utom riket eller ej känd, gälle som tryckningsorl den ort, där exemplar av skriften anträffas.

Föreslagen lydelse

nan skrift upptages av tingsrätt som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där den, som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen har att svara Jör skriften, har sitt hemvist.

Finnes ej behörig domstol enligl vad som sägs I första styckei, upplages målet av tingsrätt som är behörig all upptaga Iryckfrihelsmål I del län där skriften är tryckt eller eljest mångfaldigad eUer, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist. Är vid talans väckande ej känt var skriften mångfaldigats eller var den, som lålU utlämna utom riket mångfaldigad skrift för spridning här i riket, har hemvist inom detta, upptages målet av tingsrätt som är behörig att upplaga tryckfrihetsmål i det län där exemplar av skriften anträffas.

Finnas jlera Ungsrätter som enligt försia eller andra styckei kunna vara behöriga skall målel, om den ort som grundar behörigheten är belägen inom domkretsen för en av tingsrätterna, upptagas av denna, och i annat faU av den av tingsrätterna som är närmast den orten.

1 a§

Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligt 7 kap. 3 tryckfriheislörordningen, varigenom någon medverkat Ull tryckfriheisbrott, upptages av tingsrätt, som är behörig i.fråga om ansvar för tryckfrihetsbrot-let. Vad nu sagts äger motsvarande

Prop.1977/78:62

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tillämpning å tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brolt enligt 7 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen, varigenom någon anskaffat uppgift eller underrättelse vars offentliggörande innefattat Iryckfrihetsbrott för vilket han själv svarar enligt 8 kap. samma förordning.

Förekomma samUdigt vid tingsrätt tryckfrihetsmål angående tryckfrihets-brott och tryckfrihetsmål angående annat brolt, som på sätl angives i första styckei har samband med Iryck-frlhetsbroitet, skola målen handläggas I en rättegång, om ej synneriiga skäl föranleda annat.

Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av annal broll enligt 7 kap. 3 § iryckfrihetsförordningen än som avses iförsta slycket upptages av tingsrätt, som är behörig att upplaga tryckfrihetsmål i det län, där den mot vilken talan väckes har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom riket, upplages målet av lingsrän med behörighet att upptaga tryckfrihetsmål i del län, där brottet förövades eller där han gripits eller eUesi uppehåller sig. Finnas jlera tingsrätter som kunna vara behöriga, äger 1 tredje styckei motsvarande tiUämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående laga domstol och förening av mål, när lalan väckes mot flera, äger motsvarande Ullämpning i fråga om Iiyckfrihetsmål som avses i detta stycke.

1 bs

Åtal för brolt, som äger samband med tryekfrihetsbroii eller brott enligt 7 kap. 3.1 tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger

Prop. 1977/78:62

Nuvarande lydelse

1 mål, vari talan föres om ansvar, skall rälten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade är ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.

Föreslagen lydelse

upptaga åtal för det sist angivna brottet, om rätten med hänsyn UU utredningen eller annan omständighet flnner lämpligt, att åtalen upptagas av samma domstol.

Tryckfrihetsmål, vari lalan föres om ansvar, och annat brottmål må, utan hinder av att för målen samma rättegångsform ej är tUlämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband med varandra skulle vara Ull allvariig olägenhet alt målen handläggas i skilda rättegångar. Hålles huvudförhandling i rättegången inför Jury, skall dock talan, som ej är all hänföra till iryckfrihelsmål, prövas enbart av rätlen.

Fråga om förening av mål enligt andra styckei prövas av rätten på framställning av justitiekanslern. Över framställningen skall den tUltalade i del mål, som ej är all hänföra UU tryckfrihetsmål, beredas tillfäUe att yttra sig. Talan mot rättens beslut, varigenom mål förenats, föres särskilt. Mot beslut, varigenom framställning om förening av mål avslagits, må särskUd talan föras av justitiekanslern.

I mål, som enligt andra stycket må förenas med tryckfrihetsmål, är Justitiekanslern åklagare.

2 §3

I mål angående ansvar på grund av iiyckjrihetsbroii skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade enligl 8 kap. Iryckfrihetsförordningen är ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.

Vid målets beredande mä rälten, även då fråga är om allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslul i fråga om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första stycket må huvudförhandling utsättas; vid sädan förhandling eller vid huvudförhandling, som eljest utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätlen bestå av tre eller fyra lagfarna domare.

Om särskild talan mol beslut, varigenom rätlen ogillat invändning av den tUltalade att han icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

Vid beredande av iryckjiiheismål, vari talan Jöres om ansvar, må rätten, även då fråga är om allmänt ätal, höra part eller annan sä ock meddela beslut i fråga om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första slycket mä huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling, som eljest utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätten beslå av tre eller fyra lagfarna domare.

Om särskild talan mol beslut, varigenom rätten ogillat invändning av tilllalad att han enligl 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

Vid målets beredande skall tillika bestämmas, huruvida skriftens brottslighet skaU prövas av juiy.

SkaU Jury ej medverka, varde målel, sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

Vid beredande av tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall tillika bestämmas,om jury skaU pröva huruvida bron föreligger.

Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med parterna inför rätten de åtgärder för jury ns bildande vidtagas som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målels beredande slutförts, skall rätten utsätta lid rörhuvudförhandling.

Tryckfrihetsmål, vari Jury ej skaU medverka, varde, sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhel gällande ordningen.

Prop.1977/78:62

Nuvarande lydelse

uppskov lill juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är brottslig efter del eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Avser åtalet fiera brott eller föranleder målets beskaffenhet eljest ftera frägor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slulligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle att yttra sig över desamma.

Föreslagen lydelse

uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida brott föreligger efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Föres lalan om ansvar för fiera brott eller föranleder måls beskaffenhet eljest fiera frågor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle alt yttra sig över desamma.

Prop.1977/78:62 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

de särskilda bestämmelser. gälle dock följande särskilda bestäm-

melser. Vid målets beredande skall utredas, huruvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svaranden samt, om så erfordras, beslul därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten. Skall jury ej medverka, varde mälet utsatt till huvudförhandling i den för tvistemål i allmänhet gällande ordningen.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fräga om rättegången i mäl som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.

3 Förslag till

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrives i fråga om radioansvarighetslagen (1966:756) dels alt i 3 och 10 ijij ordet "Konungen" skall bytas ul mot "regeringen", dels att 1,5 och 7-9 ijtj skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a tj, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

I tj

Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag äger anordna med ensamrätt.

Bestämmelsen i 5 ij andra slyckel Bestämmelsen i 5 ij andra stycket

är tillämplig även på meddelande för är tillämplig även på meddelande för
offentliggörande i program som an- offentliggörande i program som an
ordnas av utländskt programföretag, ordnas av utländskt programföretag
Beslämmelserna i 2 S första stycket samt anskaffande av uppgifter och
saml 4,5 och 7-9 tjtj äroej lillämpliga underrättelser för sådant offenlliggö-
på program eller del av program som rande. Bestämmelserna i 2 tj första
består i direktsändning av dagshän- stycket saml 4, 5 och 7-9 o ijtJ äro ej
delse eller av sådan gudstjänst eller tillämpliga på program eller del av
offentlig tillställning som anordnas program som består i direktsändning
av annan än programföretaget. av dagshändelse eller av sådan guds-

tjänst eller offentlig tillställning som

Prop. 1977/78:62 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anordnas av annan än programföretaget. I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i bestämmelse som meddelats med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan författning.

5S Ansvar för yltrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till sådant brott får ej ådömas annan än den som är ansvarig enligt 4 ij.

Den som lämnat meddelande för Den som lämnat meddelande för
offentliggörande i radioprogram är offentliggörande i radioprogram eUer
fri från ansvar, när ansvarsfrihet anskaffat uppgijt eller underrättelse
skulle ha förelegat om meddelandet för att offentliggöra den i radlopro-
under motsvarande förhåUanden läm- gram eller för att lämna meddelande
näts för offentliggörande i tryckt som nyss sagts är fri från ansvar och
skrift. skadesiåndsskyldighet. Om sådant

förfarande under motsvarande förhållanden skulle ha kunnal föranleda ansvar eller skadeståndsskyldighet enligt tryckfrihetsförordningen, må dock dömas till ansvar eUer skadesiåndsskyldighet.

Fräga som rör missbruk av yttrandefriheten i radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk av tryckfriheten enligt 1 kap. 4 ij tryckfrihetsförordningen.

Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram enligt 4 tj första eller tredje stycket skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgivit att programmet sändes.

I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram för fråga ej väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig enligt denna lag, författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig JÖr brott som avses i 5 andra slyckel andra punkten får utan hinder av tredje slycket i förevarande paragraf handläggas I samma rättegång som mål som angives där.

Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i radioprogram upptages av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbroit i radioprogram upptages av Stockholms rådhusrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan rådshusrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Beträffande rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap. 1-3 tji; tryckfrihetsförordningen samt lagen den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifler, moisvarande lillämpning. De som äro jurymän för tryckfrihetsmål äro behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf

Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet sändes.

Bestämmelserna iförsta och andra styckena gälla även mål angående ansvar eller skadeståndsskyldighet på grund av brotl som avses i 5 § andra slyckel andra punkien och som ej gäller det sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaffats. År fråga om brotl, varigenom någon anskaffat uppgift eller underrättelse men ej offentliggjort denna i radioprogram eller meddelat den till annan för sådant offentliggörande skall dock vad nyss sagts gälla endast om det är uppenbart att anskaffandet skell för offeniliggörande i radioprogram.

Ällmänt åtal för yltrandefrihetsbrott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i annal mål som skall handläggas i samma ordning som mål om yltrandefrihetsbrott i radioprogram.

Programutgivare, tjänsteman hos programföretaget eller annan som har fl» taga befattning med radioprogram eller med nyhetsmeddelande för sådant program får ej avslöja vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program. Detta gäller dock ej om den vars namn avslöjas samtyckt Ull detta eller om skyldighet alt avslöja hans namn föreUgger enligt lag.

Programutgivare, den som är eller Itar varit anstäUd hos programföretaget eller annan som har lagU befattning med radioprogram eller med nyhetsmeddelande för sådant program får ej röja vad han därvid erfarit om vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnal meddelande för offentliggörande i program, om ej

1. denne har samtyckt därtill:

2. i mål som sägs 17 tredje stycket fråga är, huruvida den, mot vilken lalan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig;

3. IfaU som avses 15 andra slycket fråga är om sådant brotl mot rikets säkerhel som angives i 7 kap. 3 .första stycket 1 Iryckfrihelsförordningen;

4. IfaU som avses 15 § andra stycket fråga är om brolt enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eUer 3 tryckfrihetsförordningen och rälten flnner det erforderligt att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tUltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet;

5. rätten av hänsyn till aUmänt eller
enskilt iniresse flnner det vara av
synneriig vikt an uppgift i saken
lämnas vid vittnesjörhör eller förhör
med part under sanningsförsäkran.

Brott mot denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. Åtal för väckas av åklagare endasl om målsäganden angiver brottet till ätal. Åklagare är justitiekanslern.

9 a

Myndighet eller annal allmänt organ får ej efterforska den som författat eller framstäUt radiopro-

Prop.1977/78:62 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gram. framträtt i sådant program eller lämnat meddelande JÖr offentliggörande i radioprogram i vidare mån än som erfordras för åtal eller annal ingripande mot honom som ej står i strid med denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den i 9 i Jörsta slycket angivna lystnadsplikten.

För efterforskning I strid med försia slycket första punkien dömes till böter eUerfängelse i högst ell år. Åklagare är JustUiekanslern.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mäl som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa

skrifter

Härigenom föreskrives att 1 tj lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Is'
Anträffas vid avdelning av krigs- År riket i krig eller krigsfara och
makten skrift, som mångfaldigats på anträffas vid avdelning av försvårs-
annal sätl än genom tryckpress, och makten skrift, på vilken tryckfrihets-
innefattar dess spridande uppenbart förordningen ej äger lillämpning, och
sådan enligt lag straffbar uppvigling innefattar dess spridande uppenbart
all krigsman därigenom kan förledas sådan enligt lag straffbar uppvigling
åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif- att krigsman därigenom kan förledas
ten, efter beslut av befattningsha- åsidosätta sin tjänsteplikt, må skrif-
vare som enligt lag har bestraffnings- len, efter beslut av befattningsha-
rätt över personal vid avdelningen, vare som enligt lag har bestraffnings
tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må rätt över personal vid avdelningen,

1 Senasie lydelse 1972:364.

Prop.1977/78:62 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

även Ulan sådant beslut åtgärd som tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må

nu sagts vidtagas av annan befatt- även utan sädant beslut åtgärd som

ningshavare av lägst fänriks grad. nu sagts vidtagas av annan befatt-

Anmälan därom skall dock skynd- ningshavare av lägst fänriks grad.

saml göras hos befattningshavare Anmälan därom skall dock skynd-

som först sagts; denne har att genasi samt göras hos befattningshavare

pröva, om beslaget skall bestå. som först sagts; denne har att genast

pröva, om beslaget skall bestå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

5 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 36 kap. 5 och 8 iJS, 37 kap. 5 tj samt 49 kap. 4 S rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Ej må någon höras som vittne angående något, som han enligt lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla, med mindre den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Ej heller eljest må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras slällning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtill.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinderav vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mäl angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst

1 Senaste Ivdelse 1975:670.

Prop.1977/78:62 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund inlager motsvarande ställning må icke höras som vittne om någol, som han vid hemligt skriftermål eller under därmed jämföriiga förhållanden erfarit.

A It den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 f tryckfrihetsförordningen eller 9 § radioansvarigheislagen (1966:756) i vissa fall må utan hinder därav höras som vittne om förhållande som lystnadspliklen avser, därom stadgas I nämnda lagrum.

36 kap. 8 tj

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret gäller genom att granska för vittnet tillgängliga räkenskapsböcker, anteckningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 iryckfrihetsförordningen eller 9 \) Jörsta stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) skaU pröva huruvida någon, som är pUkiig alt hemlighåUa iPPgi.fi som där avses, likväl må liöras som vittne därom, inltämle rätten först, om ej särskilda skäl föranleda annat, yttrande från företag, hos vilkel han har erhållit vetskap om uppgiften.

37 kap. 5 s

Beträffande förhör med part under Beträffande förhör med part under

sanningsförsäkran skall i övrigt vad i sanningsförsäkran skall i övrigt vad i 36 kap. 5 och 6 tJS, 7 ij första stycket 36 kap. 5 och 6 SS, 7 ij första stycket.

SS i

8 andra styckei samt 15-18 tji; är
förhör äga motsvarande tillämp- stadgat om vittnesförhör äga mot-
ning. svarande lillämpning.

49 kap. 4 i; Talan mot underrätts beslul under Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskill, om rättegången skall föras särskilt, om

2 Senaste lydelse 1972:430.

rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat iredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt part eller annan all förete skriftligt bevis eller att tillhandahälla föremål för syn eller besiktning;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighel för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häklning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; eller

7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sädant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande alt fä som intervenient deltaga i rättegängen;

3. förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller alt tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eUer ock enligl 3 kap. 3 § 5 tryckfriheislörordningen eller 9 § jörsta styckei 5 radioansvarighetslagen (1966:756)funnit det vara av synneriig vikl all där avsedd uppgift lämnas vid vUtnesJÖrliör eller JÖrhör med part under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersäitning eller förskott av allmänna medel lill målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.; eller

7. avslagil begäran om rättshjälp eller om ersäitning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

Prop.1977/78:62 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till lalan. Rätten pröve genasi, om anmälan rätteligen gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrives alt 1,4, 5 och 17 tjtj lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydetse Föreslagen lydelse

1§
Patentbesvärsrätten upptager som Patentbesvärsrätten upptager som

förvaltningsdomstol besvär mot be- förvaltningsdomstol besvär mot be
slut av patent- och registrerings- slut av patent- och registrerings
verket enligt vad som föreskrives i verket enligt vad som föreskrives i
patentlagen (1967:837), mönster- patentiagen (1967:837), mönster-
skyddslagen (1970:485), varumär- skyddslagen (1970:485), varumär
keslagen (1960:644) och namnlagen keslagen (1960:644), namnlagen
(1963:521). (1963:521) och lagen (1977:000) med

vissa bestämmelser på iryckfrihetsför-ordningens område. Patentbesvärsrätten har sitt kansli i patent- och registreringsverket.

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Flerän fyra fårej i annat fall än som sägs i 5 tj sitta i rätten.

I patentmål skall minst tvä tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rälten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

1 mål om mönster, varumärke e//e/- 1 mäl om mönster, vammärke,
namn skall minsl två lagfarna leda- namn eller ulgivningsbevis Jör perio-
möter ingå i rätten. disk skrift skall minst två lagfarna

ledamöler ingår i rätten. Åtgärd som avser måls beredande fär i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62

Finner avdelning vid överiäggning till avgörande av patentmål att målet eller viss fråga är av särskild betydelse frän principiell synpunkt, får avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske, den särskilda frägan skall avgöras av domstolen i dess helhet. 1 mål om mönster, varumärke etter namn får i motsvarande fall avdelningen förordna att domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall jämle avdelningen deltaga i avgörandet.

Finner avdelning vid överläggning till avgörande av patentmål att målet eller viss fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkl, får avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I mål om mönster, varumärke, namn eller utgivnings-bevis för periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen förordna att domstolens samUiga lagfarna ledamöter skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

17 §

1 fråga om talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen (1960:644) och namnlagen (1963:521).

I fråga om talan mol patentbesvärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönslerskyddslagen (1970: 485), vammärkeslagen (1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:000) med vissa bestämmelser på tryckfriheisjörordningens område. Mot patentbesvärsrättens beslul, som ej är slutligt, får lalan föras endast i

samband med lalan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när

rätten har

1. ogillat invändning om jäv mot ledamot av rätten eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,

3. utdömt vile eller siraff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig att ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i mälet.
Särskild talan som avses i andra stycket för föras av den som beslutet angår,

om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten. Därvid äger beslämmelserna i 7 tj förvaltningsprocesslagen (1971:291) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop.1977/78:62 19

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna

för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift

Härigenom föreskrives i frågaom lagen(1949:166)angåendeskyldighelatt avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift dels att 3 t; skall upphöra att gälla,

dels att i 2 S ordet "Konungen" skall bytas ul mot "regeringen", dels att 1 ij skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IS'
Av varje tryckt skrift, som fram- Av varje tryckt skrift, som fram
ställts här i riket och här utgivits,    ställts här i riket och här utgivits,
skall boktryckaren från upplagan skall boktryckaren från upplagan
avtaga och utan betalning till ettvart        avtaga och ulan betalning till ellvarl
av kungl. biblioteket saml universi- av kungl. biblioteket samt universi
tetsbiblioteken i Uppsala, Lund och tetsbiblioteken i Uppsala, Lund,
Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umeå avlämna ett
(biblioteksexemplar).             exemplar (biblioteksexemplar).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

'Senaste lydelse 1961:25.

Prop.1977/78:62 20

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-09-29

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med förslag till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.;

1 Inledning

Riksdagen antog år 1976 förslag till grundlagsändringar angående tryckfriheten (prop. 1975/76:204, KU 1975/76:54, rskr 1975/76:394, KU 1976/77:1, rskr 1976/77:2, SFS 1976:955). Dessa ändringar, som berör ett stort antal bestämmelser i tryckfrihetsförordningen (TF), träder i kraft den 1 januari 1978.

De nya föreskrifterna i TF innebär bl. a. att vissa frågor skall regleras i vanlig lag. Massmedieuiredningen (MMU)' har utrett dessa frågor och har avgelt slutbetänkandet (Ds Ju 1976; 18) Förslag till lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Författningsförslaget bör fogas till protokollet som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden har avgeits av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), överbefälhavaren (ÖB), riksarkivet, kungl. biblioteket, forskningsbiblioteksrådet, patent- och registreringsverket, statens invandrarverk. Pressens samarbeisnämnd. Svenska bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlareföreningen. Svenska iryckeriföreningen, Sveriges författarförbund samt Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbeisnämnd (KLYS).

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagaren i Uppsala län.

Svenska bokhandlareföreningen har förklarat sig dela de synpunkter som framförs i Sveriges bokförläggareförenings remissyttrande. KLYS har

' Ledamöter vid utredningsarbetets avslutande: bankkamreren Sven Gustafson, ordförande, riksdagsledamoten Nils Carlshamre, Gustaf Jonnergård samt riksdagsledamöterna Lisa Mattson, Olle Svensson och Bengt Wiklund.

Prop.1977/78:62 21

instämt i Sveriges författarförbunds yttrande.

De nya reglerna i TF kräver ändringar i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegängen i tryckfrihetsmål (ändrad senasl 1970:765).

Yttrandefriheten i radio- och TV-program regleras genom radioansvarighetslagen (1966:756). Lagen bygger delvis på beslämmelser i TF, som har ändrats genom 1976 års reform. Det fömtsattes i ärendet att ändringarna i TF i tillämpliga delar skulle gälla också yttrande- och informationsfriheten i radio-och TV-program (prop. 1975/76:204 s. 39).

2 Den partiella reformen av tryckfrihetsförordningen

De är 1976 beslutade grundlagsändringarna angående tryckfriheten, som träder i kraft den 1 januari 1978, innebär i korthet följande.

TF gäller i dag bara iryckla skrifter, dvs. skrifter som har framställts i tryckpress. I fortsättningen skall TF under vissa fömtsättningar vara lillämplig också på skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskl förfarande (1 kap. 5 §).

Den som lämnar meddelande för offentliggörande i tryckt skrift skyddas enligt gällande TF bl. a. genom regler om straffrihet. Det är sålunda tillåtet att meddela uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift bl. a. lill skriftens förfallare eller utgivare, till tidningsredaktion eller till nyhetsbyrå. Denna meddelarfrihet innebär att den som lämnar meddelandet i regel inte kan straffas för sin handling enligt de bestämmelser som gäller i allmänhel, t. ex. i fråga om brott mot tystnadsplikt.

Genom 1976 års ändringar i TF har införts ett skydd också för den som anskaffar uppgift i avsikt alt den skall publiceras. Frihel från straff skall gälla om den som anskaffar en uppgift antingen själv tänker publicera den i tryckt skrift eller avser att meddela den vidare för offentliggörande i tryckt skrift till författare, utgivare etc. (1 kap. 1 § fjärde stycket). Men skyddel gäller inte själva tillvägagångssättet när uppgiften inhämtas: den som gör sig skyldig t. ex. lill inbrott får åtalas och dömas för gärningen efter vanliga regler (1 kap. 9 §3).

Meddelarfriheten är som antytts inte undantagslös. Bestämmelserna i TF om vilka undantag som gäller har nu ändrats så att de fall, då en meddelare kan ställas till ansvar, ulgörs av vissa grova brott mot rikets säkerhel, uppsåtligt brott mol förbud att lämna ut hemlig allmän handling samt uppsåtligt brott mot vissa tystnadsplikter (7 kap. 3 S försia stycket i dess nya lydelse). Den som anskaffar uppgift för publicering i tryckt skrift kan straffas för samma grova brotl mot rikets säkerhel (7 kap. 3 § andra styckei i dess nya lydelse).

Endast ätal för tryckfrihetsbroti - dvs. brolt genom själva publiceringen -prövas f n. i tryckfrihetsmål, vilket innebäratt JK är åklagare samt att mälet handläggs av tryckfrihetsdomstol vari jury medverkar om parterna inte är överens om annat. De nya processuella reglerna i TF om åtal mot meddelare

Prop.1977/78:62 22

innebär att hädanefter också sådant åtal skall prövas i tryckfrihetsmål. Även ålal mol den som anskaffar uppgift skall i fortsättningen behandlas i tryckfrihetsmål. Vissa begränsningar gäller dock i detta hänseende, bl. a. undantas åtal mot den som har anskaffat uppgift för publicering genom att begå t. ex. inbrott (12 kap. 1 S andra stycket).

Den som lämnar meddelande för offentliggörande i irycki skrift skyddas också genom regler om rält till anonymitet.

Anonymitetsskyddet innebär f n. bl. a. att fråga om vem som är författare eller meddelare i princip inte fär väckas i mäl som rör tryckfriheisbrott. Föratt göra det möjligt att handlägga ålal mol meddelare gemensamt med åtal mot den som har publicerat den lämnade uppgiften i tryckt skrift har denna regel modifierats (3 kap. 2 § andra slyckel TF i dess nya lydelse).

En annan komponent i anonymitetsskyddet är att den som har tagit befattning med skrifts tryckning eller med tryckt skrifts utgivning i regel inle fär röja vem som är författare eller meddelare mot dennes vilja. Fömtom att kretsen av personer med sådan tystnadsplikt nu har vidgats, har de undantag som gäller från tystnadsplikten inskränkts. Huvudregeln är all tystnadsplikten viker endast om myckel slarka skäl talar för att någon hörs som vittne i saken (3 kap. 3 § TF i dess nya lydelse).

I praxis har ur meddelarskyddet hittills härietts ett förbud för offentliga Ijänstemän att efterforska meddelare i de fall där denne inte kan ställas till ansvar för sitt meddelande. Detta efterforskningsförbud har nu skrivits in i TF (3 kap. 4 § TF i dess nya lydelse).

Tillsynen över att TF efterievs överflyttas fr. o. m. den I januari 1978 från chefen förjustitiedepartementel till JK, som samtidigt liksom f n. skall vara åklagare i tryckfrihetsmål (9 kap. 1 §): Chefen för justitiedepartementet har hittills kunnal göra en politisk bedömning av frågan om åtal för tryckfrihetsbrott. En sådan bedömning förutsätter i fortsättningen att det i vanlig lag föreskrivs att regeringens tillstånd till allmänt åtal krävs i fråga om vissa tryckfrihetsbrott (9 kap. 2 § andra stycket TF i dess nya lydelse).

Med omläggningen av lillsynssystemet sammanhänger vissa andra ändringar i TF. De nännare bestämmelserna om skyldighet alt tillhandahålla tryckt skrift för granskning och att leverera exemplar gratis till vissa bibliotek har utmönstrats ur TF för att i slällel tas in i vanlig lag (4 kap. 4 § TF i dess nya lydelse). Skyldighelen att lämna s. k. granskningsexemplar av tryckt skrift till chefen för justitiedepartementet eller tryckfrihetsombud har avskaffats. Frågor om utgivningsbevis för periodiska skrifter, dvs. tidningar och tidskrifter, prövas f n. av chefen för justitiedepartementet. Enligt de nya reglerna prövas sådana frågor av myndighet som anges i lag (5 kap. 4-6 samt 8 och 9 S§ TF).

Enligt den nya ordningen för även utlänning vara ägare eller utgivare av periodisk skrift (5 kap. 1 och 2 §§ TF i dess nya lydelse). Vidare har en möjlighel införts för annan åklagare än JK att beslagta tryckt skrift, antingen hela den för spridning avsedda upplagan eller, i bevissäkringssyfte, enstaka

Prop.1977/78:62 23

exemplar (10 kap. 2 och 14 §§). Slutligen har beslämmelserna om all militär myndighei får ta tryckt skrift i förvar fött inskränkt tillämplighet (10 kap. II S)- C)e ändringar som nu har berörts fömtsätter att kompletterande föreskrifter meddelas i vanlig lag.

De speciella ansvarighelsregler som gäller för tryckfrihetsbrott innebär att endast en pä formella grunder utpekad person svarar för tryckfrihetsbroti: i första hand i fråga om periodisk skrift utgivaren och annars författaren (8 kap. 1 och 5 §S TF). Finns inte nägon sådan ansvarig, övergår ansvaret pä andra personer (8 kap. 2 §§ och 6-9 §§ TF).

Änsvarighelsreglerna har i stort selt ändrats endast som en följd av att TF fr. o. m. år 1978 blir tillämplig också på andra skrifter än tryckta.

3 Ällmänt om följdlagstiftningen

Som framgär av vad jag har anfört inledningsvis kan följdlagstiftningen delas upp i tre kategorier. Den första består av lagsUftning som behövs därför att de nya reglerna i TF i vissa frägor hänvisar till vanlig lag. Den andra kategorin utgörs av sådana lagändringar som föranleds av de nya reglerna i TF om rättegängen i tryckfrihetsmål. Till den tredje kategorin hör följdändringar i det regelsystem som reglerar yttrandefriheten i radio och TV.

Vad beträffar den försia kategorin innehäller MMU:s betänkande förslag till en särskild lag med erforderiiga bestämmelser. Förslaget upptar bestämmelser om skyldighel att hålla skrift tillgänglig för granskning, om arkivexemplar, om utlännings rätt att vara ägare eller utgivare av periodisk skrift, om utgivningsbevis, om regeringens tillstånd till ätal för vissa tryckfrihets-brott, om förundersökning angående dessa brott samt om beslag och förvarslagande av skrift.

Av central tryckfrihelsrättslig betydelse är frågan om i vilken utsträckning regeringens medgivande skall krävas för allmänt åtal för tryckfrihetsbroti. F. n. åligger det chefen för justitiedepartementet att, själv eller genom ombud som förordnas av honom, vaka över att TF efterievs (9 kap. 1 § TF). Finner chefen för justitiedepartementet att allmänt ätal bör väckas för tryckfrihets-brott, skall han anmäla saken till JK. Även utan sådan anmälan får JK enligt nuvarande ordning väcka åtal för tryckfriheisbrott, som hör under allmänt åtal (9 kap. 2 § TF). JK prövar självständigt frågan om åtal för tryckfrihets-brott, men har justitieministern anmält en skrift lill honom anses JK endast ha att pröva om lagliga förutsättningar för ätal finns, inte om åtal är lämpligt. 1 konsekvens härmed anses att självständigt ålal frän JK:s sida bör komma i fråga endast beträffande broll som är av den beskaffenhet att justitieministerns prövning inte anses nödvändig Gfr prop. 1948:230 s. 182).

Enligt TF:s nya lydelse är del JK som vakar över att de gränser för tryckfriheten som anges i TF inle överskrids (9 kap. 1 S)- JK är fortfarande ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbroti (9 kap. 2 § TF). Emellertid gäller alt det i vanlig lag kan föreskrivas att allmänt ålal för iryckfrihetsbrott får väckas

Prop.1977/78:62 24

endast efler regeringens medgivande (9 kap. 2 S andra stycket TF i dess nya lydelse). Därigenom kan enligt motiven nuvarande praxis beträffande förhällandel mellan chefen förjustitiedepartementel och JK tillämpas i viss utsträckning. Samtidigt skapas förutsättningar för en konstitutionell kontroll av tillsynen över TF:s efterievnad (prop. 1975/76:204 s. 124). Det har fömtsätts att förslag till lagreglering av JK:s åtalsrätt kommer till stånd före den I januari 1978 (jfr prot. 1976/77:23 s. 65 ff).

MMU:s förslag i fråga om regeringens tillstånd till allmänt åtal för tryckfriheisbrott tar enligt kommittén sikte pä brotl med polilisk karaktär. Kommittén avvisar tanken på en generell regel om krav på åtalsmedgivande för sådana brolt såsom alltför allmänt hållen. 1 stället föreslås att ätalsmed-givande skall krävas för vissa uppräknade tryckfrihetsbrott. Uppräkningen omfattar alla de tryckfriheisbrott, beträffande vilka, enligl kommitiéns mening, en polilisk prövning kan ha en särskild belydelse, nämligen högförräderi, krigsanstiftan, uppror, landsförräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, ryktesspridning till fara för rikels säkerhel och uppvigling saml försök, förberedelse och stämpling till vissa av de angivna brotten. Övriga tryckfrihetsbrott-hets mot folkgrupp, ärekränkningsbrotten samt otillätet offentliggörande av allmän handling som inte är tillgänglig för envar och brott mot tystnadsplikt - anser MMU mera sällan kräva en polilisk bedömning. Kommittén föreslår därför inget krav på regeringens åtalsmedgivande i fråga om dessa brotl.

Remissinstanserna har godtagit MMU:s förslag i fråga om antalet av de iryckfrihetsbrott för vilka allmänt åtal skall kräva regeringens medgivande. Pressens samarbetsnämnd anser att regeringens åtalsprövning är särskilt angelägen i fräga om brotten spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift och vårdslöshet med hemlig uppgift. Sveiigesförjatiartörbund ser med tillfredsställelse på förslaget att regeringens medgivande till åtal skall omfatta alla de brott som kan uppfattas som "politiska". Förbundet uppfattar förslaget som en bekräftelse på den lolkning förbundet själv har gett de antagna gmndlagsändringarna, nämligen att dessa inte i någol hänseende har varit avsedda som en försvagning av den nu rådande tryckfriheten.

Somjag redan har nämnt fömtsattes det i gmndlagsärendet att det i vanlig lag skulle föreskrivas att allmänt ålal för vissa Iryckfrihetsbrott skulle förutsätta medgivande av regeringen. MMU:s princip för urvalet av de brott, för vilka regeringens medgivande lill ätal skall krävas, innebär all nuvarande praxis beträffande förhällandel mellan chefen förjustitiedepartementel och JK alltjämt kan tillämpas i allt väsentligt. Förslaget ligger alltså väl i linje med syftet med den nya grundlagsregeln angående regeringens åtalsmedgivande. Att en polilisk bedömning kan ha särskild belydelse vid brott mot rikets säkerhet ligger i öppen dag. Den s. k. IB-affären (jfr prop. 1975/76:204 s. 76) visade att brott som obehörig befattning med hemlig uppgifl kan vara aktuella

Prop.1977/78:62 25

i samband med samhällskritisk journalistik. En politisk prövning av åtalsfrågan är uppenbarligen angelägen i sådana fall. Som MMU har funnii är det också vid uppviglingsbrotl ofta av värde med en polilisk bedömning vid sidan av den juridiska.

Jag delar också MMU:s uppfaltning i fråga om vilka tryckfriheisbrott som skall kunna åtalas av JK utan regeringens medgivande. Beträffande otillåtet offentliggörande av allmän handling som inte är tillgänglig för envar och brott mot tystnadsplikt kan särskilt framhållas att de allvariiga fallen -de fall där en polilisk bedömning kan vara påkallad - vanligen dessutom utgör även annat tryckfriheisbrott, t.ex. obehörig befattning med hemlig uppgift, för vilkel sådani medgivande krävs.

1 likhet med remissinstanserna godtar jag alltså MMU:s förslag i denna del.

En fräga som vållade debatt i samband med riksdagsbehandlingen av grundlagssliftningsärendet var i vilken utsträckning annan åklagare än JK skall kunna förordna om beslag pä tryckt skrift. F. n. får endasl chefen för justitiedepartementet förordna om beslag på tryckt skrift (10 kap. 2 § TF). Visseriigen kan han uppdra åt tryckfrihetsombud att meddela förordnande om beslag, men något sådant uppdrag har inte lämnats. Beslag avser hela den för spridning avsedda upplagen av tryckt skrift (jfr 10 kap. 8 § försia slycket TF) och har till syfte att säkerställa en kommande konfiskering av skriften. Några reglerom beslag i syfte all säkerställa bevisning i tryckfrihetsmål finns inte i gällande rätt. Skyldighelen att lämna granskningsexemplar innebär emellertid att åtminstone ett exemplar av skriften skall finnas tillgängligt för de myndigheter som har att ta slällning lill olika frågor i samband med misstanke om tryckfrihetsbrott.

Enligt 10 kap. 2 S TF i dess nya lydelse är det JK som skall förordna om beslag pä tryckt skrift. Rätten för chefen för justitiedepartementet att uppdra åt tryckfrihetsombud att förordna om beslag har ersatts av en möjlighel för riksdagen att genom lag besiämma att även allmän åklagare för förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde.

Reglerna om skyldighet att avlämna granskningsexemplar av tryckt skrift har upphävts och ersatts med en bestämmelse om beslag i bevissäkringssyfle (10 kap. 14 S)- Åtgärden får enligt bestämmelsen avse exemplar av skrift, vilkel skäligen kan antas ha betydelse för ulredning i tryckfrihetsmål. Bestämmelsen hänvisar till 10 kap. 2 S TF i fråga om vilka åklagare som för besluta om beslag.

MMU föreslår att behörighet för allmän åklagare all förordna om beslag f n. begränsas till att avse Iryckfrihetsbrott som utgör uppvigling. Kommittén förordar att samma befogenhet skall gälla i fråga om bäde beslag av hel upplaga (10 kap. 2 S TF) och beslag av enstaka exemplar i bevissäkringssyfle (10 kap. 14 STF).

Remissinstanserna har genomgående godtagit förslaget. Endast mindre jämkningar har förordats i nägra yttranden.

Prop.1977/78:62 26

Enligt min mening bör möjlighelen att delegera befogenheten att besluta om beslag lill allmän åklagare användas mycket restriktivt. Endast om ett särskill behov av möjlighet till snabbt ingripande föreligger på nägot område bördelegering komma i fråga. Det synes tveksamt om det f n. verkligen kan anses föreligga ett tillräckligt starkt behov av en delegationsregel. Det kan för övrigt ifrågasättas om några slörre prakliska fördelar är att vinna genom att låta även annan åklagare än justitiekanslern fö möjlighet alt förordna om beslag när fråga arom skrift som innefattar upppvigling. På gmnd härav ärjag inle beredd all förorda någon delegationsregel. Skulle emellertid erfarenheterna framdeles visa att behovet skulle vara större än vad som nu kan förutses, får frågan övervägas på nytt.

Enligt gällande ordning skall i vanlig lag meddelas bestämmelser om skyldighet för boktryckare att lämna exemplar av tryckt skrift lill bibliotek (4 kap. 7 S Oärde stycket TF). Bestämmelser härom är meddelade i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift (ändrad senast 1961:25). Enligt denna lag skall av varje tryckt skrift, som har framställts och utgetts inom landet, utan betalning ett exemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg.

Också enligt TF:s nya lydelse skall föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av tryckt och därmed jämställd skrift till bibliotek eller arkiv meddelas i vanlig lag (4 kap. 4 S TF). MMU har föreslagit att två exemplar av varje tryckt skrift skall lämnas till kungl. biblioteket. Kommittén har av tidsskäl inte ansett sig kunna lägga fram förslag i fråga om exemplar till universitetsbiblioteken.

1 slutet av är 1976 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet efter regeringens bemyndigande en utredning (U 1977:01) om skyldighel att leverera biblioteksexemplar av tryckt svensk skrift m. m. Utredningen har nyligen lagt fram förslag till lag om pliktexemplar av skrift (Ds U 1977:12). Förslaget avser leveransplikt av exemplar såväl till kungl. biblioteket som till universitetsbiblioteken. Del är f n. föremål för remissbehandling och kan leda till förslag Ull riksdagen tidigast under vären 1978.

Mol bakgrund av det anförda förordar jag efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet att frågan om skyldighel alt lämna exemplar av tryckt skrift till bibliotek nu ges en provisorisk lösning.

MMU:s förslag i övrigt har i stort selt godtagits av remissinstanserna. De erinringar som har framförts har endast gällt detaljer. Enligt min mening bör de föreslagna lösningarna i del väsentliga godtas. Som MMU har föreslagit bör erforderliga beslämmelser samlas i en särskild lag. Angående den närmare utformningen av bestämmelserna återkommer jag i specialmoliveringen.

Vad därefter gäller de båda andra kategorierna följdändringar fär jag hänvisa till vad som anförs i specialmotiveringen.

Avslutningsvis vill jag erinra om all jag med stöd av regeringens beslul den

Prop.1977/78:62 27

9juni 1977 (Dir 1977:71) tillkallat en pariamenlarisk kommitté föratt utreda frågan om en ny yttrandefrihetsgmndlag. Det ingår bland kommitténs uppgifter alt se över del regelkomplex som tas upp i detta lagstiftningsärende. De lösningar som nu förordas får därför i viss mån ses som provisorier.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.

Det under 6 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för handelsdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i delta ärende som bilaga 2.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.

Den från tryckfrihelsrättslig synvinkel viktigaste bestämmelsen i den nya lagen är den angående de tryckfrihetsbrott, för vilka allmänt åtal kräver regeringens medgivande. Lagen har därför getts rubriken Lag om medgivande till ätal för vissa tryckfrihetsbroti m. m. Lagen innehåller betydligt färre paragrafer än MMU:s lagförslag. Detta beror i första hand på att några regler om biblioteksexemplar inte har tagils upp i departementsförslaget. Angående skälen härtill får jag hänvisa till vad jag haranfört i den allmänna motiveringen.

1§

Enligt 1 S utredningsförslaget skall med tryckt skrift i lagen avses sädan skrift som anges i 1 kap. 5 S TF. 1 departementsförslaget har bestämmelsen getts en avfattning som närmare ansluter till föreskriften i TF.

1 paragrafen anges vilka tryckfriheisbrott som JK fär åtala endast efler regeringens medgivande. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna

Prop.1977/78:62 28

motiveringen (avsnitl 3). Den motsvaras i MMU:s förslag av 13 §.

Vid sidan av den av MMU föreslagna bestämmelsen om ätalsmedgivande finns i utredningsförslaget en paragraf (14 S) angående förundersökning i sådant mål om tryckfrihetsbrott, i vilkel regeringens medgivande krävs för allmänt ätal. Paragrafen innebär att i de fall, där regeringens medgivande utgör förutsättning för allmänt åtal för tryckfrihetsbrott, JK fär inleda endast sådan förundersökning som behövs för att inhämta medgivandet samt att förundersökningen skall nedläggas om regeringen inte lämnar ätalsmedgivande.

JK riktar utförlig kritik mot bestämmelsen och förordar att den får ulgå. Han konstaterar bl. a. att någon motsvarande regel inte finns förändra fall där regeringens medgivande krävs (t. ex. 5 kap. 5 § och 18 kap. 8 S brottsbalken). Om frägan lämnas oreglerad öppnas möjlighel lill en mer fiexibel handläggning.

Syftet med den föreslagna regeln är uppenbarligen att begränsa förundersökningens omfattning i de fall där regeringens medgivande krävs för ätal. Emellertid torde redan nuvarande bestämmelse i 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken innebära att förundersökning i mål om tryckfrihetsbroti skall nedläggas om regeringen beslutar att inte lämna del medgivande som JK;s framställning avser. Enligt den bestämmelsen skall nämligen förundersökning nedläggas om del inte längre finns anledning att fullfölja den. På grund härav och då den föreslagna regeln skulle kunna erbjuda svårigheter vid tillämpningen har någon moisvarande beslämmelse inle tagits med i departementsförslagel.

I paragrafen ges reglerom skrifts tagande i förvar. Enligt nuvarande lydelse av 10 kap. 11 S TF för tryckt skrift, som anträffas vid avdelning av försvarsmakten och som uppenbart innefattar sådan enligt 7 kap. 4 S TF straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta sin tjänsteplikt, tas i förvar efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen. Beslutet gäller i avbidan på förordnande om beslag. Är fara i dröjsmål, får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av annan befattningshavare av officers eller underofficers grad. Det kan nämnas att motsvarande bestämmelser om förvarstagande finns i fråga om andra skrifter än sådana som har framställts genom tryckpress. Dessa bestämmelser är meddelade i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter (ändrad senast 1972:364). Enligt lagen för beslut om förvarstagande vid fara i dröjsmål fattas av befattningshavare av lägst fänriks grad.

1 TF:s nya lydelse anges inte vilken annan befattningshavare än bestralT-ningsberättigad som får beslula om förvarslagande, om fara är i dröjsmål. 1 stället skall i vanlig lag anges vilka befattningshavare som fär fatta sädant

Prop.1977/78:62 29

beslut (10 kap. 11 S andra styckei TF).

MMU har föreslagit att befogenheten att i brådskande fall besluta om förvarstagande skall tillkomma befattningshavare av lägst fänriks grad (16 S utredningsförslaget). Förslaget har tillstyrkts av ÖB. Departementsförslaget överensstämmer i sak med MMU:s förslag.

1 paragrafen finns bestämmelser som rör skyldighet att för granskning bevara exemplar av tryckt och därmed jämställd skrift.

Gällande ordning in. m.

1 4 kap. 6 § TF finns f. n. en föreskrift om all boktryckare är skyldig att under ett år förvara och pä polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla ett exemplar av alla tryckalster som har utgått frän tryckeriet. Föreskriften har ersatts av en beslämmelse i 4 kap. 4 S TF i den lydelse som gäller fr. o. m. den I januari 1978. Enligt den nya bestämmelsen föreskrivs i lag om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning. Här liksom i övrigt enligl TF:s nya lydelse gäller detsamma ocksä annan skrift, som TF är tillämplig pä, om annat inle anges (I kap. 5 S TF i dess nya lydelse).

Bestämmelserna i 4 kap. TF avser skrift som har mångfaldigats här i landet. Beträffande skrift som har tryckts utomlands finns f n. ingen motsvarande skyldighet. Liksom i fräga om skrift som är tryckt i Sverige gäller dock i fråga om skrift som är tryckt i utlandet fram till årsskiftet 1977/78 skyldighel att avlämna granskningsexemplar till chefen för justitiedepartementet eller tryckfrihetsombud (4 kap. 7 S och 13 kap. 4 S TF). Av periodisk skrift, som trycks i utlandet och för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändå har utfärdats, skall granskningsexemplar sålunda avlämnas enligt samma regler som gäller för skrift som är tryckt inom landel. Samma skyldighet finns också i fråga om tryckt skrift, som inte är periodisk, om skriften hell eller till någon del är avfattad på svenska språket och inte införs i endast enstaka exemplar. Skyldigheten åvilar i fråga om periodisk skrift utgivaren och beträffande annan skrift förläggaren eller, om förläggare inte finns, den som har låtit utlämna skriften för spridning här i landet.

Enligt 13 kap. 4 S TF i dess nya lydelse föreskrivs i vanlig lag om skyldighel att för granskning bevara exemplar av skrift, som har tryckts utom landet. Skyldighet att avlämna granskningsexemplar av utomlands tryckt skrift föreligger inle längre.

De skyldigheter att för granskning bevara tryckt skrift och att avlämna granskningsexemplar av sådan skrift, som f n. gäller, är sanktionerade genom en ansvarsbestämmelse (4 kap. 8 S TF). Straffskalan omfatiar böter samt, om skriften har förklarats brottslig eller omständigheterna annars är

Prop. 1977/78:62 30

synnerligen försvårande, fängelse i högst ett år. Straffbestämmelsen upphör att gälla den I januari 1978.

MMU

I MMU:s förslag finns föreskrifter som rör skyldighet alt hålla skrift tillgänglig för granskning i tre paragrafer (2-4 SS)- n)en första rör skrift som är framställd här i landet. Den andra paragrafen behandlar utomlands framställda skrifter. 1 den tredje paragrafen upptas en ansvarsbestämmelse.

Beträffande skrift, som har tryckts här i landet, gäller enligt 2 S utredningsförslaget att den som här i riket framställer tryckt skrift, som är avsedd att utges här, är skyldig alt bevara ett exemplar av skriften ell år ffän utgivningen och dämnder hålla det tillgängligt för envar. Förslaget att envar skall ha rätt alt granska ett exemplar av skriften motiveras med att den särskilda granskning genom juslitieminislern och tryckfrihelsombuden, som nu skall upphöra, skall ersättas av en granskning genom allmäiiheten. För en sädan granskning är det en förutsättning att alla som sä önskar får tillgång lill det som trycks här i landel.

MMU har i 3 S utredningsförslaget tagit in föreskrifter om skyldighet att bevara och för granskning tillhandahålla exemplar av skrift sorn har tryckts utomlands. Föreskrifterna sakiiar motsvarighet i gällande rätt men är ulformade efter förebild av vad som nu gäller beträffande skyldighet att lämna granskningsexemplar av sådan skrift. Enligt 3 S skall skyldighet enligt 2 S sålunda åvila också den sorn är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken ulgivningsbevis skall finnas eller ändå har utfärdats. Vidare har kommittén föreslagit alt sådan skyldighet skall föreligga beiräffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utges här i landet, om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften inte införs endast i enstaka exemplar. I fråga om icke periodisk skrift skall skyldigheten åvila förläggaren eller, om förläggare inte finns, den som har låtit utlämna skriften för spridning inom landet.

Som 4 S i utredningsförslaget har MMU upptagit en ansvarsbestämmelse. Enligt denna skall den .som åsidosätter skyldigheten enligt 2 eller 3 § dömas till böler eller fängelse i högsl ett år.

Remissyttrandena

Pressens samarbetsnämnd har tillstyrkt utredningsförslaget i denna del. MMU:s förslag i fråga om skrift, som har tryckts här i landet, har föranlett uttalanden av tvä remissinstanser. Svenska bok/örläggareföreniiigen har i och för sig ingen erinran mot förslaget men framhåller vissa praktiska svårigheter vid tillämpningen. Svenska Irvckeritöreningen är mera kritiskt inställd. Dels molsätlersig föreningen att granskning skall få förekomma av skrift som inte har blivit utgiven, något som den föreslagna lagtexten kan ge inlryck av. Dels

Prop. 1977/78:62 31

och främst är föreningen kritisk mot förslaget om rätt för envar att granska skrift. Föreningen framhåller all den som vill anmäla en skrift för iryckfrihetsmissbruk i allmänhel redan torde ha tillgång till ett exemplar av skriften. Antalet fall där det föreligger ett legitimt behov av att hos trycksaksfram-slällaren granska skrifter synes därför inte vara slorl. Föreningen anser vidare att bestämmelsen kan missbrukas. Risken för t. ex. industrispionage ökar. Möjligheterna för tryckerierna all hålla utgivna skrifter skilda från skrifter under produktion eller från skrifter som är sekretessbelagda är små, i vissa fall kanske obefintliga. Föreningen noterar bl. a. att det beiräffande kontorsoff-setupplagor inte finns någon valfrihet och att dessa alllid faller under TF och granskningsbeslämmelsen. Det ärenligt toreningen inte rimligt att kräva alt ett stort antal kontor, verkstäder, institutioner, organisationer etc. skall hålla exemplar av allt som trycks i kontorsoffsetpressar tillgängliga för granskning av "envar". Om det av nägon anledning behövs en granskning kan man enligt föreningen ålägga allmänheten, pressen etc. att anmäla sina önskemål orn granskning till polisen, som kan beordra framställaren att visa granskningsexemplar. Föreningen föreslår därför att 2 S utformas så att ett exemplar av alll som är utgivet skall göras tillgängligt för granskning på polismyndighets begäran.

MMU:s förslag i fräga om skrift, som har tryckts utomlands, har kommenterats av Sveiiges lörfaitarjörbund. som anmärker att den av MMU föreslagna lagtexten är något oklar. Enligt förbundet bör i fråga om skyldigheten för utgivare att bevara och låta granska utomlands tryckt periodisk skrift anges att förpliktelsen åvilar den som är utgivare i Sverige av skriften.

SverigesJÖrfattarlörbund har också tagit upp frägan om hur ansvarsbestämmelsen skall tillämpas såvitt gäller andra skrifter än tryckta. Enligt förbundet kan det antas att t. ex. stencilerade skrifter ofta kommer till under sådana förhåUanden all skyldighelen att bevara exemplar av skrifterna läll blir förbisedd. Förbundets mening är att det under en övergångslid knappast kommer i fråga att utmäta straff för den händelse de ansvariga av ursäktlig försummelse underlåter att uppfylla sin arkiveringsp|ikt.

Föredraganden

I departementsförslaget har de beslämmelser som niotsvarar 2 och 3 SS ' MMU:s lagförslag upptagits i första stycket i 4 S. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad MMU har föreslagit. 1 ett avseende har dock departementsförslaget en mera begränsad räckvidd. Det gäller vem som skall ha rätt att granska skrift.

Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 S TF om skyldighel att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning gär tillbaka pä ändringar i 1812 ärs TF vilka antogs åren 1940 och 1941. Den ursprungliga bestärnmelsen tillkom i samband med att man från skyldigheten att utsätta uppgift om boktryckaren

Prop.1977/78:62 32

undantog vissa tryckalster, s. k. tillfälligheistryck. Genom att boktryckaren ålades att bevara ett exemplar även av sädana trycksaker blev del möjligt alt kontrollera vilket tryckeri ett tryckalster hade utgått frän (prop. 1940:270 s. 33). Bestämmelsen bör också ses mot bakgrund av de samtidigt reformerade reglerna om ansvarighet för bl. a. boktryckare för innehållet i tryckt skrift.

Syftet med den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 6 S TF är sälunda inte i och för sig att ge underlag för granskning av tryckt skrifts innehåll utan närmasl alt ge möjlighel att fastställa vem som har tryckt skriften. Bestämmelsen har alltså hittills haft en annan funktion än den som MMU vill ge motsvarigheten i sitt förslag, nämligen alt ersätta del s. k. granskningsexemplar som nu avlämnas till juslitieminislern och tryckfrihetsombuden. 1 sammanhanget bör framhållas att det s. k. granskningsexemplaret enligt gällande rält inle utgör allmän handling (2 kap. 7 S TF). Det är alltså inte tillgängligt för envar.

Frågan är nu om det finns skäl att genom den ordning MMU har förordai söka förbättra fömtsättningarna för en granskning genom allmänheten av Iryckla skrifter. Enligl min mening måsle en sådan granskning i och för sig vara ett oumbärligt inslag i kontrollen av TF;s efterlevnad. Emellertid synes den föreslagna ordningen erbjuda ganska begränsade fördelar när det gäller allmänhetens möjligheler att delta i denna granskning. Å andra sidan synes förslaget kunna medföra ansenliga prakliska problem. Mot bakgrund av det anförda har i departemenlsförslaget skyldigheten att tillåla granskning av här i landet tryckt eller på annal sätt mångfaldigad skrift inte getts annan omfattning än den har i dag. Som jag har framhållit förut (avsnitl 3) får de lösningar som nu förordas i viss mån ses som provisorier. Skulle erfarenhelerna visa att behov föreligger att ge vidgade möjligheter till granskning kan frågan tas upp lill fömyat övervägande av den nyligen tillsatta yttrandefrihetsutredningen.

I 4 S första slycket föreskrivs sälunda med utgångspunkt i gällande 4 kap. 6 S TF, att den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig att under ett år bevara och på polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla ett exemplar av skriften. Av denna avfattning följer att skyldighelen omfattar endast skrift som är utgiven - endast sådan skrift är enligt 1 kap. 6 S TF att anse som tryckt. Motsvarande begränsning av skyldigheten föreslås i fräga om utomlands tryckt skrift.

1 sammanhanget bör understrykas att bestämmelsen om skyldighet att pä polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla exemplar av tryckt skrift inte innebär att polisen på eget initiativ skall övervaka alt TF efterlevs, vare sig i fräga om missbruk av tryckfriheten eller i fräga om ordningsför-seelser, t. ex. underiåtenhet att ange tryckeri pä tryckt skrift.

1 andra stycket ges en ansvarsbestämmelse som motsvarar 4 S utredningsförslaget. I huvudsak överensstämmer departementsförslagets bestämmelse med nuvarande föreskrift i ämnet (4 kap. 8 S TF). Sålunda är liksom f n.även oaktsamt åsidosättande av skyldighelen att bevara ett exemplar av tryckt

Prop.1977/78:62 33

skrift straffbart. En nyhet i departemenlsförslaget i jämförelse med gällande rätt är föreskriften att i ringa fall ej skall dömas till ansvar. Genom denna föreskrift tillgodoses i sak de synpunkter som Sveriges författarförbund har framfört angående den av MMU föreslagna bestämmelsen.

Beträffande straffmätningen kan framhållas alt syftel med den nya straffskalan inte är att åstadkomma någon skärpning. I normalfallen bör sålunda liksom f n. endasl böter komma i fråga.

Slutligen finns i andra styckei en beslämmelse om all JK är åklagare i mål om brott mot första stycket. Också på denna punkt överensstämmer departementsförslaget med gällande ordning (9 kap. 2 S andra stycket TF).

F. n. färenligi5 kap. 1 STFendast svensk medborgareellersvenskjuridisk person vara ägare till periodisk skrift. Enligl 2 S får endast svensk medborgare vara utgivare av sädan skrift. Den nya ordningen innebär att även utlänning får vara ägare eller utgivare av periodisk skrift. En förutsättning är dock att föreskrifter härom meddelas i lag. Beträffande den närmare utformningen av bestämmelser i lag framhöll dåvarande departementschefen (prop. 1975/ 76:204 s. 153) att han ansåg det rimligt att utlänningar som är stadigvarande bosatta här i landet omfaltas av bestämmelserna. - Enligt 5 kap. 2 S TF gäller f n. att utgivare skall ha hemvist inom landet och att han inte får vara omyndig eller i konkurstillstånd. Samma regel gäller ocksä enligt paragrafens nya lydelse.

MMU har föreslagit en föreskrift att utlänning som har hemvist i riket kan vara ägare lill periodisk skrift och att utlänning kan vara utgivare av sådan skrift på samma villkor som gäller för svensk medborgare (10 S utredningsförslaget).

Förslaget har i allt väsentligt godtagits under remissbehandlingen. 1 förevarande paragraf upptas en bestämmelse som i sak överensstämmer med utredningsförslaget.

I denna paragraf finns föreskrifter som rör utgivningsbevis för periodisk skrift m. m.

Första styckei

1 5 kap. 4-6,8 och 9 SS TF finns f n. detaljerade bestämmelserom anmälan av utgivare för periodisk skrift saml om utgivningsbevis för sädan skrift. I 4 S regleras skyldighelen all göra anmälan av utgivare och anmälningsförfaran-del. Av 5 S framgär att periodisk skrift inte får utges innan utgivningsbevis har meddelats. Vidare ges i paragrafen bestämmelser om utfärdande av

3 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62

Prop. 1977/78:62 34

sädant bevis. 1 6 S finns regler om återkallelse av utgivningsbevis. Föreskrifter om när och i vilken ordning ny utgivare skall utses och anmälas ges i 8 S, och i 9 S finns regler om ställföreträdare för utgivare. Enligt dessa nu gällande bestämmelser är chefen för justitiedepartementet behörig myndighet att mottaga anmälan om utgivare och ställföreträdare och att handlägga frågor om utfärdande och återkallelse av utgivningsbevis. Enligt den nya lydelsen av nämnda paragrafer i TF skall dessa arbetsuppgifter i stället ombesörjas av myndighei, som anges i vanlig lag.

MMU har föreslagit att patent- och registreringsverket skall vara den myndighet som avses i 5 kap. 4-6,8 och 9 SS TF i dessa lagrums nya lydelse (11 S utredningsförslaget). Kommittén hänvisar därvid till att verket handlägger likartade ärenden enligl namnlagen (1963:521, ändrad senasl 1977:733), aktiebolagslagen (1975:1385, ändrad senasl 1977:709), mönslerskyddslagen (1970:485, ändrad senast 1977:731) och varumärkeslagen (1960:644, ändrad senast 1977:732).

Kommitténs förslag har godtagits av remissinstanserna. Patent- och registreringsverket anser att särskilt granskningen av periodiska skrifters titlar, vilken syftar till att hindra alt i registret över sådana skrifter intas sinsemellan lätt förväxlingsbara titlar, ligger väl i linje med vad verket f n. sysslar med enligt namn-, firma- och varumärkeslagstiftningen. Verkei framhåller dessutom att tidnings- och tidskriftstitlar - i den män de har erforderlig särprägel - kan registreras av verket som varumärken för sådana publikationer.

Även enligt min mening bör befattningen med ärenden angående ulgivningsbevis för periodisk skrift m. m. överföras lill patent- och registreringsverket. En bestämmelse härom har tagits in i förstastycket. I denna fråga harjag samrått med chefen för handelsdepartementet.

Andra stycket

F. n. finns inga andra bestämmelser om hur man skall förfara om ansökan om utgivningsbevis är ofullständig än den för ärenden hos förvaltningsmyndighet generellt tillämpliga 8S förvaltningslagen (1971:290). Enligt detta lagrum skall myndighet vägleda den som har gett in en ofullständig ansökningshandling e.d., om bristen kan avhjälpas på ett enkelt sätt och vägledningen behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt. Däremot finns del varken i TF eller i annan författning bestämmelser om vad som skall ske om en brist i ansökningshandling inte avhjälps. Enligt nuvarande ordning torde därför ingen annan möjlighet finnas än att ta upp ansökningen i sak och lämna den utan bifall.

Patent- och registreringsverket har under remissbehandlingen av MMU:s förslag efteriyst föreskrifterom avskrivning av ansökan om utgivningsbevis, när utfärdat föreläggande inte har efterkommits.

För egen del vill jag anföra följande. Kommer det in en ofullständig

Prop. 1977/78:62 35

ansökan om utgivningsbevis till patent- och registreringsverket, skall verket givetvis i försia hand enligl 8 S förvaltningslagen vägleda sökanden så att brislen kan avhjälpas. Kan inte bristen avhjälpas på detta sätt bör verket kunna förelägga sökanden att inom viss tid avhjälpa bristen. Som påföljd för underlåtenhet att efterkomma föreläggandet bör gälla att ärendet kan avvisas. En bestämmelse i enlighet med det sagda upptas i andra slycket.

Med lanke på den betydelse från tryckfrihetsrättslig synpunkt som ärenden om utgivningsbevis har, förutsätter jag att patent- och registreringsverket kommer alt tillgripa avvisning endast i undantagsfall. Det sagda har kommit till uttryck i lagtexten genom alt påföljden för underiåtenhet att efterkomma föreläggande anges vara att ansökningen för avvisas.

Tredje slyckel

Beslut av chefen för justitiedepartementet i ärenden angående utgivningsbevis för periodisk skrift kan inte överklagas. Om nu handläggningen av dessa ärenden överfiyttas på patent- och registreringsverket uppkommer frågan, om talan mot verkets beslut i sädana ärenden skall kunna föras.

MMU har föreslagit alt talan mol slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende angående utgivningsbevis skall fä föras genom besvär hos verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag. Vidare har kommittén i sitt förslag upptagit en bestämmelse om att talan mot besvärsavdelningens beslut förs hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag (12 S utredningsförslaget). Förslaget har inte kommenterats av remissinstanserna.

MMU:s förslag har upptagits i departementsförslaget med den ändring som är nödvändig på grund av att verkels besvärsavdelning fr. o. m. den 1 januari 1978 kommer att omvandlas till en förvaltningsdomstol, patentbesvärsrätten (prop. 1976/77:96, NU 1976/77:29, rskr 1976/77:237, SFS 1977:729-733).

De föreslagna reglerna om fullföljd av talan hos regeringsrätten innebäratt - i likhet med vad som gäller bl. a. varumärkesmål - prövningstillstånd infe behövs för att regeringsrätten skall pröva besvären.

Av allmänna förvaltningsrättsliga principer får anses följa att beslut att meddela utgivningsbevis för rättslig verkan redan i och med alt beslutet meddelas.

Ikraftträdande

Den nya lagen bör givetvis träda i kraft samtidigt med ändringarna i TF, dvs. den 1 januari 1978. Den enda övergångsbestämmelse - vid sidan av dem som är meddelade i samband med den partiella reformen av TF - som torde

Prop.1977/78:62 36

behövas är en föreskrift som innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om skyldighel all för granskning bevara exemplar av skrift, som har framställts före ikraftträdandet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) om rättegången i tryckfrihetsmål

Den partiella reformen av TF har föranlett en ändring i 1 S lagen med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål om forum i mål angående tryckfrihetsbrott och dessutom två nya paragrafer i lagen, 1 a och 1 b SS. De nya paragraferna angår forum i tryckfrihetsmål, som inte rör tryckfrihets-brott, samt förening av tryckfrihetsmål med annat tryckfrihetsmål eller vanligt brottmål. Med anledning av en framställning från Stockholms tingsrätt föresläs dessutom en ändring i 11 S.

1 S

Som huvudregel gäller f n. enligt första stycket alt laga domstol i tryckfrihetsmål är tingsrätt som är behörig alt uppta tryckfrihetsmål i del län där tryckningsorten är belägen, dvs. i allmänhel tingsrätten i länets residensstad (se 12 kap. 1 S första stycket TF). Finns det särskild utgivningsort för periodisk skrift, skall även den orten anses som tryckningsort, när det är fråga om rättens behörighet. Kompletterande forumbestämmelser ges i andra och tredje styckena.

Under remissbehandlingen av MMU:s huvudbetänkande (SOU 1975:49) uttalade sig några remissinstanser i fråga om vilken domstol i försia instans som borde vara behörig att ta upp mål om t. ex. ansvar för yttrande i tryckt skrift. Bland remissinstanserna förelåg enighet om att svarandens hemvist i princip borde bestämma valet av domstol. Dock ansågs i allmänhet att utgivningsorten för periodisk skrift borde vara utslagsgivande i fråga om yitranden i sädan skrift.

Enligt prop. 1975/76:204 (s. 118 f) är bl. a. den fördelen förenad med alt bestämma laga domstol i mäl om iryckfrihetsbrott efter tryckningsorten att samma domstol för handlägga ätal för tryckfrihetsbroti oavsett vem i den tryckfrihetsrättsliga ansvarskedjan som är tilltalad i målel. Tryckningsorten saknar emellertid numera inte sällan varje knylning Ull skriftens innehåll eller till dess upphovsman. Nuvarande regler kan därför leda lill mindre tillfredsställande resultat. En naturligare anknytningspunkt synes vara den tilltalades hemvist. Detta kan bli bestämmande för forum också i mål mol den som har anskaffat eller meddelat uppgift för publicering. I propositionen förordades att tryckfrihetsmål som huvudregel skall tas upp av tryckfrihetsdomstol idet län där den tilltalade har sitt hemvist. Vidare föreslogs bl. a. det undanlaget att mål om iryckfrihetsbrott i periodisk skrift alltid skall tas upp av tingsrätt i del län där skriftens utgivningsort är belägen. Som utgivningsort

Prop.1977/78:62 37

borde anses ort där tidningen eller tidskriften har sin huvudredaktion. Dessa ståndpunkter lämnades utan erinran av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda föresläs följande huvudreglerom forum i mäl om iryckfrihetsbrott. Är det fråga om tryckfriheisbrott genom periodisk skrift skall skriftens utgivningsort vara avgörande. Var en periodisk skrift har sin utgivningsorl kan i allmänhet bestämmas med ledning av var huvudredaktionen är belägen. Det kan nämnas att utgivningsorten skall anges i ansökan om utgivningsbevis (5 kap. 5 S TF i dess nya lydelse). För tryckfrihetsmål som rör brott genom annan skrift är den tingsrätt behörig, som har att ta upp tryckfrihetsmål i det län där den, som svarar för skriften enligt 8 kap. TF.har sill hemvist. Med hemvist åsyftas i första hand mantalsskrivningsorl (jfr 10 kap. I S rättegångsbalken). Regler av nu angivna innebörd har tagits in i ett första stycke i paragrafen. Av lagens 13 S följeratl forumbestämmelserna är tillämpliga också i mål angående enskilt anspråk på grund av iryckfrihetsbrott eller angående enbart konfiskering av skrift.

Beiräffande forum i andra tryckfrihetsmål än de som nu har behandlats hänvisas till 1 a S-

De föreslagna huvudreglerna om forum i mäl om tryckfrihetsbroti kan inte tillämpas, om en periodisk skrift saknar utgivningsorl här i landet eller om den som svarar för annan skrift inte har sitt hemvist här. För sädana fall föresläs kompletterande forumregler i andra stycket. Dessa ansluler i sak nära till nuvarande forumregler.

I vissa fall finns i ett och samma län två tingsrätter som för ta upp tryckfrihetsmål (se kungörelse 1971:7). 1 tredje stycket ges därför föreskrifter om vilken av dessa tingsrätter inom ell län som är behörig att ta upp ett mål om tryckfrihetsbrott. F. n. finns sädana föreskrifter i försia stycket. De nya bestämmelserna föresläs utformade med utgångspunkt i de gällande föreskrifterna. Valet mellan tingsrätterna kan i fortsättningen inte avgöras efter tryckningsortens belägenhet. Det föreslås att behörig domstol i stället skall bestämmas efler var den ort är belägen, vartill den omständighet som grundar behörighet för tryckfrihetsdomslol hänför sig. Ulgivningsorten för periodisk skrift eller hemvistet för den som svarar för annan skrift är alltså avgörande: mål om tryckfrihetsbroti skall sålunda las upp av tingsrätt, inom vars domkrets den orten är belägen. För del fall orten inte är belägen inom tryckfrihetsdomstols domkrets, föreslås som reservregel alt målet skall tas upp av den tingsrätt som är närmast den orten.

la S

Paragrafen är ny och innehäller bestämmelser angående andra tryckfrihetsmål än mål om tryckfrihetsbrott, alltså sådana mål som angår ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 3 S TF i dess nya lydelse.

Som har nämnls förul förordades i prop. 1975/76:204 som huvudregel att tryckfrihetsmål skall tas upp av tingsrätt i det län där den tilltalade har sitt

Prop.1977/78:62 38

hemvist. Vidare förordades bl. a. det undantaget att det måste tillses alt mål mol den som är ansvarig för publiceringen av en viss uppgift och mot den som har meddelat uppgiften till publicisten handläggs inför samma domstol. Lämpligen borde för sådant fall föreskrivas att målen skall anhängiggöras vid den domstol som enligt huvudregeln är rätt domstol i fråga om tryckfrihets-brottet. Detta uttalande godtogs av riksdagen. Mot denna bakgrund föreskrivs i försia stycket att tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av brott enligl 7 kap. 3 S TF, varigenom någon har medverkat till tryckfriheisbrott, skall tas upp av tingsrätt som är behörig domstol i tryckfrihetsmål angående tryckfrihetsbrottet.

De skäl som talar för den nu nämnda undantagsregeln moiiverar också alt tryckfrihetsmål angående straffbart anskaffande av uppgift vars offentliggörande innefattat tryckfriheisbrott, tas upp av samma domstol som är behörig beträffande tryckfrihetsbroltel. Det sagda gäller dock endast om uppgifien anskaffats och publicerats av samma person. Försia stycket har avfattats sä att även denna situation täcks av en undantagsregel.

I regel bör mäl som avses i första styckei handläggas gemensamt med mäl om själva tryckfrihetsbrottet. En föreskrift härom ges i andra stycket. Enligt föreskriften skall gemensam handläggning äga rum om inte synnerliga skäl föranleder annat. Undantaget är avsett i första hand för det fall att målet beträffande en av fiera tilltalade inte kan företas till avgörande inom rimlig tid, t. ex. på grund av att den tilltalade håller sig undan.

1 tredje stycket ges föreskrifter om fomm i tryckfrihetsmål som inte angår tryckfriheisbrott och som inte heller har det samband med mål om tryckfrihetsbrott som anges i första stycket. Som huvudregel gälleratt sädant mål som avses i tredje stycket tas upp av tryckfrihelsdomstol i det län där den tilltalade har sitt hemvist. Saknar han känt hemvist inom landet, väcks talan vid tryckfrihelsdomstol i det län, där han annars skall svara i mål enligt rättegångsbalken,dvs. i vanligt brottmål när lalan förs om ansvar. 1 allmänhet innebär detta att forum besiäms efter den ort, där brottet förövades (19 kap. 1 S rättegångsbalken).

Finns det i länet flera tingsrätter som är behöriga att ta upp tryckfrihetsmål, äger enligt tredje stycket I S tredje stycket motsvarande tillämpning. Behörig blir alltså vanligen den tryckfrihetsdomstol, inom vars domkrets den tilltalades hemvist är beläget eller som är närmast den orten. För det fall att talan i tryckfrihetsmål, som avses i tredje styckei, väcks mot flera föresläs slutligen galla att rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol och förening av mål skall äga motsvarande.tillämpning. Detta innebär bl. a. att åtal mot flera tilltalade kan väckas vid tryckfrihetsdomstol som är behörig att ta upp mål mot någon av dem (jfr 19 kap. 3 S rättegångsbalken)samt alt mälen i regel skall handläggas gemensamt, om de avser samma brott, och i annal fall om del är lill nytta för utredningen (jfr 45 kap. 3 S rättegångsbalken). Bestämmelsen gör del möjligt alt förena tryckfrihetsmål enligt tredje styckei med tryckfrihetsmål som avses i första stycket eller i 1 S- I så fall bestäms forum av dessa lagrum.

Prop.1977/78:62 39

1 bS

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt. Den avser förening av mål, som inte är tryckfrihetsmål, med tryckfrihetsmål.

Iprop. 1975/76:204 framhölls (s. 119f) att del kan inträffa alt den tilltalade i tryckfrihetsmål har begått brott som inte skall lagföras i tryckfrihetsmål men som likväl barett nära samband med brott som handläggs i sådant mål. Under remissbehandlingen har särskilt uppmärksammats det fallet att en uppgift anskaffats för publicering genom gärning som utgör grovt brott mot rikels säkerhet men som samtidigt innefattar sådant förfarande, t. ex. inbrott, som är särskilt kriminaliserat. Ett separat ätal vid allmän domstol för det sätt varpå uppgiften har anskaffats, kan ställa domstolen inför stora svårigheter. Så kan rätten t. ex. finna att det brott som har förövats genom förfarandet får anses ingå som ett led i det grövre brottet,över vilkel tryckfrihetsdomstolen haratt döma. Med tanke på sådana fall skulle del vara till fördel, om möjlighel kan öppnas att i den rättegång, där tryckfrihetsmålet handläggs, behandla åtal ocksä för andra brott än dem som påkallar den särskilda processordningen.

1 propositionen anfördes vidare att åtal för inbrott, olovlig avlyssning eller annat brott, varom var fråga, inle bör prövas av jury. Ålalen bör alltså, även om de handläggs tillsammans med tryckfrihetsmål, bedömas enbart av rälten. Denna består nu vid huvudförhandling inför jury av tre eller fyra lagfarna domare. Departementschefen var inle beredd att vid den lidpunkten föreslå att rätten i iryckfrihelsmål alltid skall sammansättas med nämnd. Detta förhållande bör emellertid inte - framhölls del - ulgöra absolut hinder mot att med tryckfrihetsmål förena vissa andra mål. Eftersom minsta möjliga avsteg bör göras från grundsatsen att lekmän skall medverka vid prövningen av åtal, boren,möjlighet att tillsammans med tryckfrihetsmål handlägga åtal, som inte avser brott som skall prövas av jury, begränsas till fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma gärning blir föremål för tvä rättegångar eller annars medföra betydande processuella ölägenheter. Är brottet i fråga av allvarligare natur, bör det handläggas i vanlig rättegång inför nämnd. Del bör få ankomma på tryckfrihetsdomstolen alt på framställning av den åklagare som för lalan i det egentliga tryckfrihetsmålet, dvs. JK, bedöma om omsländighelerna är sådana att gemensam handläggning är påkallad. Avslutningsvis aviserades förslag, som skulle läggas fram senare och som skulle innebära att möjlighet öppnas till gemensam handläggning i enlighet med det anförda. Vad som uttalades i proposilionen lämnades utan erinran av riksdagen.

Förevarande paragraf har utformats i enlighet med de nu åiergivna uttalandena vid den partiella reformen av TF. I första stycket föreskrivs sälunda all med tryckfrihetsmål för förenas sådant mäl om allmänt åtal för brott.som ej skall handläggas som tryckfrihetsmål, om målen avser talan mol samma person för samma gärning eller del annars pä grund av målens

Prop.1977/78:62 40

samband med varandra skulle vara till allvarlig olägenhet att målen handläggs i skilda rättegångar.

Exempel på fall där förening av mål kan komma i fråga därför att mälen avser samma person och samma gärning är när ansvarstalan förs mol nägon därför att han i publiceringssyfte har gjort sig skyldig till grov obehörig befattning med hemlig uppgift och därvid anskaffat uppgifter genom inbrott. 1 övrigt kan skäl att förena mål föreligga när någon har anskaffat uppgift i annal syfte än att offentliggöra den i skrift, varpå TF är tillämplig, men senare använder den för publicering i sådan skrift eller när någon har lämnat samma meddelande både för publicering och för annat ändamål och härigenom har gjort sig skyldig till två brott. Över huvud taget bör man se till sambandet mellan de olika brotten och till vilka fördelar ur processuell synvinkel som är förenade med en gemensam handläggning.

Som framhölls i prop. 1975/76:204 mäste man emellertid ta hänsyn till hur allvarligt det "vanliga" brottet är. Det bör i regel inte komma i fråga att ulan nämnd handlägga annat brottmål än tryckfrihetsmål, om påföljden i målet kan bli ett långvarigt frihetsberövande. Kan man räkna med att en gemensam påföljd för det vanliga brottet och det brott som beivras genom tryckfrihetsmålet inte skulle bli nämnvärt strängare än påföljden för sistnämnda brott ensamt, bör mälen emellertid kunna handläggas gemensamt.

Vid bedömningen av om tvä mål skall förenas måste hänsyn vidare las till föreskrifterna i 3 kap. 2 S TF i dess nya lydelse. Enligl dessa föreskrifter för i mål som rör tryckfrihetsbroti i princip fräga inte väckas om vem som är författare eller meddelare eller utgivare av icke periodisk skrift. Frän denna huvudregel görs bl. a. det undantaget alt fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 S TF för handläggas i samma rättegång som mål om tryckfrihetsbrott. De nu berörda föreskrifierna kan medföra att det vanliga brottmålet inte kan handläggas gemensamt med mål om tryckfrihetsbrott, nämligen om det är fråga om å ena sidan ett mål som rör ålal mot meddelare enbart för del sätt varpå denne har anskaffat den uppgift han har lämnat vidare och å den andra sidan ett mål om tryckfrihetsbroti.

I andra stycket finns bestämmelser om hur fräga om förening av vanligt brottmål med tryckfrihetsmål skall prövas. Framslällning om gemensam handläggning skall prövas av tryckfrihetsdomstolen. Det ankommer på JK att göra en sädan framställning. Det innebär alt om åtalsfrågan i del vanliga brottmålet till en början handläggs av allmän åklagare, denne skall överlämna frågan till JK som bedömer, om förutsättningar för gemensam handläggning föreligger. Avslår tryckfrihetsdomslol framställning om förening av vanligt brottmål med tryckfrihetsmål, kan särskild lalan föras mol beslutet. Därvid gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken angående talan mot slutligt beslut (49 kap. 2 S rättegångsbalken).

1 enlighet med vad som anfördes i prop. 1975/76:204 har i tredje stycket upptagits en regel om att mål, som inte är tryckfrihetsmål men handläggs i samma rättegång som sådant mål, skall prövas av rätten ensam. Jury

Prop.1977/78:62 41

medverkar alltså inte. Vidare har föreskrivits alt JK är åklagare i även annat mål som avses i denna paragraf än tryckfrihetsmål. Givetvis skall rätlen pröva det vanliga brottmålet och tryckfrihetsmålet samtidigt. Någon uttrycklig föreskrift härom har inle ansetts nödvändig. All rällen vid huvudförhandlingen inför jury består av tre eller fyra lagfarna domare framgår av 4 S-

2,3,7, 10 och 13 SS

På grund av alt lagen fr. o. m.den Ijanuari 1978 skall vara tillämplig också på andra mäl än mäl om tryckfrihetsbroti har vissa ändringar gjorts i 2 S, 3 S första slycket saml 7,10 och 13 SS- Till andrastycket i 3 S har dessutom lagts en föreskrift om att lill huvudförhandling vid samma tillfälle som huvudförhandling i mål med jury skall utsättas mål, i vil kel jury inte skall medverka men som skall handläggas i samma rättegäng. Ändringen föranleder en jämkning av ordalydelsen i tredje stycket.

11 S

Enligt gällande lydelse av förevarande paragraf skall dom meddelas senast söckendagen efter det juryns svar har tillställts rätten.

Enligt rättegångsbalken gäller följande i fråga om tid för meddelande av dom. När huvudförhandling i tvistemål har ägt rum, skall samma eller sisl nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Krävs på grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, för rätten beslula anstånd därmed. Domen skall dock, om inte synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom två veckor efter förhandlingens avslutande (17 kap. 9 S rättegångsbalken). Motsvarande bestämmelser gäller dom i brottmål. För att domen skall uppskjutas krävs dock att det oundgängligen behövs. Är den tilltalade häktad gäller vidare alt domen skall meddelas inom en vecka, om inte synnerligt hinder möter (30 kap. 7 S rättegångsbalken).

Stockholms tingsrätt har i skrivelse den 5 mars 1976 lill justiliedepartemeniel hemställt om ändring i 11 S 1949 års lag. Tingsrätten erinrar om all det i 7 och 11 SS understryks att förfarandet skall bedrivas snabbi, vilket i och för sig är önskvärt. 1 fråga om tidpunkten för meddelande av dom är regleringen emellertid inte tillfredsställande. När juryn friat ger sig inga svårigheter lill känna. Är juryns utslag däremot fällande, kan den tid som står till buds vara för kort för att de lagfarna domarna, som ju även har att penetrera saken för eventuellt frikännande, i önskvärd utsträckning skall hinna beakla materialet och överlägga om domskäl och domslut. Enligt tingsrätten ärdel naturligt att i tryckfrihetsmål samma regler gäller som i rättegångsbalken i fråga om tiden för meddelande av dom. När juryn friat kan rimligen nägot behov av rådrum inle föreligga. 1 mål med friande utgång skulle någon praktisk skillnad alltså inte uppkomma om rättegångsbalkens bestämmelser gällde på denna punkt.

Prop.1977/78:62 42

Enligt min mening visar erfarenheten alt rätten ibland vid fällande utslag av juryn kan behöva vissl rådrum, innan domen kan meddelas. Behovei av rådrum kan komma att öka när iryckfrihetsdomstolarnas kompetens nu utvidgas genom de nya bestämmelserna i TFoch i denna lag. De nya reglerna innebär att fiera mål kan föreligga till avgörande samtidigt och att rätten i tryckfrihetsmål kan ställas inför nya och mera svårbedömda frägor än hittills, t. ex. bevisvärderingsfrågor. På grund av det anförda förordar jag att möjligheterna till anstånd med dom i tryckfrihetsmål vidgas något. På detta område är det emellertid särskilt angeläget att domen meddelas utan onödigt dröjsmål. Vidgningen bör därför gälla bara vid fällande dom och utformas pä det sättet att samma tidsfrister skall tillämpas som de som gäller enligt rättegångsbalken beträffande dom i brottmål där den tilltalade är häktad. Paragrafen har ändrats i enlighet med det anförda.

Ikraftträdande

Ändringarna i lagen bör träda i kraft den Ijanuari 1978, då de nya reglerna i TF om bl. a. rättegången i tryckfrihetsmål blir tillämpliga. En föreskrift bör meddelas om all äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas i fråga om rättegången i mål som har anhängiggjorts vid domstol före ikraftträdandet.

5.3 Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

I radioansvarigheislagen regleras yttrandefriheten i radio/TV på ett sätt som svarar mot TF:s beslämmelser om tryckfriheten. 1 stor ulsträckning hänvisar radioansvarighetslagen till TF. Bl. a. görs en hänvisning i fråga om meddelarfrihet och rättegång i mål om missbruk av yttrandefriheten i radio/ TV. I fråga om rättegång hänvisas också lill lagen med vissa beslämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål. Radioansvarighetslagen innehåller vidare föreskrifter om anonymitetsskydd av samma slag som TF.

I prop. 1975/76:204 uttalades (s. 39) alt de ändringar i TF, som då föreslogs beiräffande skrifter, i tillämpliga delar borde gälla också yttrande- och informationsfriheten i radio- och TV-program. Detta uttalande godtogs av riksdagen.

Mot bakgrund av det anförda har de ändringar i TF som gäller meddelar-och anonymitetsskydd saml processordningen fått motsvarigheter i radioansvarighetslagen. Fem paragrafer föreslås ändrade, och i en ny paragraf, 9 a S, har upptagits ett uttryckligt förbud mot efterforskning av samma slag som det som har införts i TF.

I S

1 andra styckei hänvisas till bestämmelsen i 5 S andra styckei om meddelarfrihet. Eftersom denna bestämmelse föreslås ändrad så att den avser

Prop.1977/78:62 43

också anskaffande av uppgifter och underrättelser för offentliggörande i radioprogram, har motsvarande tillägg gjorts till andra stycket i förevarande paragraf

Enligt andra stycket är vidare bestämmelserna i 2 S försia styckei samt 4,5 och 7-9 SS inte tillämpliga på vissa radioprogram. Dessa beslämmelser rör bl. a. ensamansvaret för brott i radioprogram och anonymitetsskyddet. Till uppräkningen har fogats den nya 9 a S-

Enligt gällande lydelse av andra stycket är den som har lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram fri från ansvar, när ansvarsfrihet skulle ha förelegat om meddelandet under motsvarande förhållanden hade lämnats för offentliggörande i tryckt skrift.

Bestämmelsen har byggts ut sä att den omfattar också den som har anskaffat uppgift eller underrättelse för att offentliggöra den i radioprogram eller för att lämna meddelande för offentliggörande i sådant program (jfr 1 kap. I S fjärde stycket TF i dess nya lydelse). Vidare har i klargörande syfte angetts att skadesiåndsskyldighet för den som har anskaffat uppgift inte föreligger, om det inte enligt TF i motsvarande fall gäller ett skadeståndsansvar.

1 paragrafens tredje stycke finns föreskrifter om förbud mot att i mål om yttrandefriheisbrotl i radioprogram väcka frågan om vem som, ulan att vara ansvarig för brottet eller skadeslåndsskyldig enligt radioansvarighetslagen, författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet. Enligt 8 S departementsförslaget skall mål mot den, som har meddelat eller anskaffat uppgift för offentliggörande i radioprogram, handläggas i samma ordning som mål om yttrandefrihetsbroit i radioprogram. Avsikten med förslagel är bl. a. att mål mot den som har meddelat en uppgift skall handläggas gemensamt med mål mol den som svarar för offentliggörandet av uppgifien. En nödvändig konsekvens av detta blir att frågan om vem som är meddelare kommer alt behandlas samtidigt som talan på grund av yttrandefrihetsbroit i radioprogram. Frägan om vem som är meddelare kan ocksä tänkas bli berörd, när den för ett radioprogram ansvarige åtalas, förutom för yltrandefrihetsbrott, för brott vid anskaffandet av en offentliggjord uppgift. För de nu nämnda fallen har ett förbehåll gjorts i fjärde stycket. Det har avfattats med 3 kap. 2 S andra stycket TF i den nya lydelsen som förebild (jft prop. 1975/76:204 s. 137 f).

Prop.1977/78:62 44

Bestämmelserna i paragrafen avser mäl om yttrandefriheisbrotl i radioprogram, motsvarigheien till tryckfrihetsmål enligt nu gällande lydelse av TF. Med anledning av de nya reglerna i TF om processordningen i fräga om mäl om ansvar eller skadeståndsskyldighet för den som meddelar eller anskaffar uppgift i publiceringssyfte har paragrafen tillförts ett nytt tredje stycke. Beslämmelserna där innebär att föreskrifterna i första och andra styckena gäller ocksä i mål om ansvar och skadesiåndsskyldighet pä grund av brott som avses i 5 S andra stycket andra punkten. Frän den särskilda processordningen har liksom i TF undantagits mäl om brott.somavserdet sätt på vilkel uppgift eller underrättelse har anskaffats (jfr 1 kap. 9 S 3 TF). Vidare har undantag gjorts för mål om brott varigenom någon har anskaffat uppgift eller underrättelse men ej offentliggjort den eller meddelat den till annan för offentliggörande, om det inte är uppenbart att anskaffandet har skett för offentliggörande (jfr 12 kap. I S andra slycket TF i dess nya lydelse).

Ifjärde stycket-som f n. är paragrafens tredje stycke-har ett tillägg gjorts, enligt vilket JK är åklagare även i annat mål enligt radioansvarighetslagen än mål om yttrandefrihetsbrott i radioprogram. På grund av bestämmelserna i lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen kan även riksdagens ombudsmän ha befogenhet att vara åklagare, t. ex. om fråga är om åtal mot någon som står under JO:s lillsyn och som har brutit sin lystnadsplikt genom att lämna meddelande för offentliggörande i radioprogram.

Paragrafens första stycke motsvarar de nya reglerna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 S TF i den nya lydelsen och har utformats efter mönster av dem.

9a S

Paragrafen saknar moisvarighei i gällande rätt. Försia styckei har utformats efler mönster av den nya 3 kap. 4 S TF och innehäller ett liknande efterforskningsförbud. 1 andra styckei upptas en bestämmelse om ansvar för efterforskning i strid med förbudet i första slyckel (jfr 3 kap. 5 S andra stycket TF i dess nya lydelse). Slulligen har i andra slycket getts en bestämmelse om att JK är åklagare i mål om ansvar för olovlig efterforskning. Ätt även riksdagens ombudsmän kan åtala sådant brott följerav lagen med instruktion för justitieombudsmännen.

Ikraftträdande

Även ändringarna i radioansvarighetslagen föreslås träda i kraft den I januari 1978. Äldre beslämmelser bördock fortfarande vara tillämpliga i mål som har anhängiggjorts vid domstol före nämnda dag.

Prop. 1977/78:62 45

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter

Lagen innehåller föreskrifter om beslag på skrift som inte är framställd genom tryckpress och som TF alltså f n. inte är lillämplig på. Lagen är i huvudsak utformad efter mönster av 10 kap. II S TF om förvarstagande av tryckt skrift. Bestämmelserna i TF har ändrats vid den partiella reformen av grundlagsreglerna angående tryckfriheten. Motsvarande ändringar har gjorts i I S. Beslagsreglerna blir härigenom tillämpliga endast vid krig eller krigsfara. Tillämpligheten har dessulom begränsats till att bara avse andra icke tryckta skrifter än sådana som föller under TF:s nya tillämpningsområde.

5.5 Förslaget tUl lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap. 6 a S och 37 kap. 5 S

Enligt 3 kap. 3 S TF i den lydelse som gäller fr. o. m. den I januari 1978 föreligger tystnadsplikt för den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt eller därmed jämställd skrift eller med framställning som var avsedd att införas i sådan skrift och vidare för den som har varit verksam inom förelag för utgivning av sådana skrifter eller inom företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Tystnadsplikten omfattar vad han därvid har erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 S tredje stycket TF eller är utgivare av skrift som inte är periodisk. Emellertid finns vissa undanlag från tystnadsplikten. Ett av dessa är att rätten av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner del vara av synnerlig vikt alt uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran (punkt 5). Motsvarande bestämmelser föreslås nu bli införda i 9 S första stycket 5 radioansvarighetslagen.

I grundlagssliftningsärendet diskuterades (prop. 1975/76:204 s. 112) hur i tveksamma fall frågan, huruvida viiinesplikl eller sanningsförsäkran skulle fö försteg framför den anonymiielsgrundande tystnadsplikten, skulle prövas. Enligt proposilionen kunde bl. a. övervägas att genom en föreskrift i rättegångsbalken ålägga rätlen alt före sitt ställningstagande i anonymitets-frågan om möjligt inhämta yttrande från företag - tidning, nyhetsbyrå, tryckeri, bokförlag - till vilkel uppgiftslämnaren kunde vara knuten. I sammanhanget nämndes att förslag med liknande innebörd hade förts fram av tystnadspliktskommiltén (SOU 1975:102) i fråga om vissa andra lystnadsplikter som kunde komma i strid med viiinesplikien.

Ett förslag, byggt pä vad tyslnadspliktskommittén sålunda har förordat, har nyligen lagts fram i departementspromemorian (Ds Ju 1977:1 och 11) Handlingssekretess och tystnadsplikt. 1 promemorian föreslås bl. a. att i en ny paragraf 36 kap. 6 a S, i rättegångsbalken införs en föreskrift om att rätlen i vissa fall skall inhämta yttrande från myndighet, huruvida den som har varit

Prop.1977/78:62 46

knuten till myndighelen bör fö höras som vittne om uppgift som omfattas av sekretess.

Departementsförslaget är utformat i enlighet med den ordning som anvisades i prop. 1975/76:204. Skyldigheten har begränsats till att avse fall, där det inte föreligger särskilda skäl som talar emot att yttrande inhämtas, t. ex. därför all det är obehövligt att höra företaget eller att frist som gäller i mäl mot häktad inte skulle kunna iakttas.

I 37 kap. 5 S har hänvisningen till 36 kap. kompletterats så att uppräkningen omfattar också den nya 36 kap. 6 a S-

49 kap. 4 S

1 prop. 1975/76:204 diskuterades (s. 112) hur i tveksamma fall frågan, huruvida vittnesplikt eller sanningsförsäkran skulle genombryta anonymiielsgrundande tystnadsplikt, skulle prövas. Därvid framfördes tanken att man skulle öppna möjlighet för vittne eller part alt särskilt överklaga beslul, varigenom underrätt hade funnit det vara av synnerlig vikl att tystnadsplikten lill skydd förden tryckfrihelsrällsliga anonymiteten skulle stå tillbaka vid förhör inför domstol. 1 avvaktan pä hovrättens prövning skulle enligt proposilionen förhöret givetvis anstå.

Den i grundlagssliftningsärendet förordade ordningen med särskild besvärslalan mot underrättens beslul i frågan, skulle uppenbarligen innebära en viktig förstärkning av anonymitetsskyddet. De praktiska olägenheter som kan vara förenade med en sådan ordning torde å andra sidan inle bli särskill kännbara. Det föreslås därför att en möjlighet införs för vittne eller part att föra särskild talan mol beslut att tillåla beviset. Något behov av särskild lalan mot beslut, vari rätten inte har tillåtit bevisningen, torde inte föreligga. I det fallet för lalan föras i samband med överklagande av rättens slutliga avgörande i målet. Den förordade bestämmelsen har införts i 49 kap. 4 S första stycket 3.

Del kan anmärkas att föreskrifterna i 49 kap. 4 S andra styckei om missnöjesanmälan och 11 S andra stycket om vilandeförklaring är tillämpliga pä beslul som avses i punkt 3. Vidare kan framhållas alt punkt 3 till följd av 54 kap. 3 S äger motsvarande tillämpning beträffande talan mot hovrätts beslut.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna i rättegångsbalken föreslås träda i kraft samiidigi med ändringarna i TF och radioansvarighetslagen.

Prop. 1977/78:62 47

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärs
rätten

Enligt 6 S tredje stycket i den föreslagna lagen om medgivande lill åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m., skall talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende rörande utgivningsbevis föras genom besvär hos patentbesvärsrätten. Vidare föreslås att talan mot beslut av patentbesvärsrätten skall föras genom besvär hos regeringsrätten.

De föreslagna fullföljdsbestämmelserna kräver ändringar i 1, 5 och 17 SS lagen om patentbesvärsrätten. I och 17 SS har ändrats så att även den föreslagna lagen tas med bland de lagar som räknas upp i de båda paragraferna. I 5 S har på motsvarande sätt mål om ulgivningsbevis för periodisk skrift angetts.

5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att
avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift

Lagen angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift har ändrats endast i den utsträckning det behövs för att nuvarande ordning i stort setl skall behållas.

F. n. föreligger enligt I S 1949 års lag leveransskyldighet gentemot kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg. Enligt ett regeringsbeslut från år 1966 överiämnas det granskningsexemplar av tryckt skrift som chefen för juslitiedepariementel eller tryckfrihelsombud nu erhåller till universitetsbiblioteket i Umeå. Skyldigheten att avlämna granskningsexemplar upphör emellertid den 1 januari 1978. För att universitetsbiblioteket i Umeå även i fortsättningen skall fö ett exemplar av varje tryckt skrift har utredningen om skyldighet att leverera biblioteksexemplar föreslagit att leveransplikten skall omfatta också biblioteket i Umeå. Mot bakgrund av det anförda har universitetsbiblioteket i Umeå tagits med i uppräkningen i 1 S av de bibliotek som skall få biblioteksexemplar.

Enligl 3 S åvilar leveransplikten den boktryckare som med stöd av nuvarande 4 kap. 5 S TF har låtit sätta ut uppgifl om sitt boktryckeri på skrift, faslän skriften helt eller delvis har framställts på annat tryckeri. Efter 1976 års ändringar i TF uttrycker 3 S inte annal än vad som numera ändå för anses gälla (jfr prop. 1975/76:204 s. 148). Därför förordas alt 3 S upphävs.

Ändringen i 1949 års lag föresläs träda i kraft den 1 januari 1978.

6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om medgivande till ätal för vissa tryckfriheisbrott m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål.

Prop.1977/78:62 49

Bilaga I

Utredningens

lagförslag

Förslag till

Lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen

Med stöd av 4 kap. 4 S,5kap. 1,2 och 4 SS, 9 kap. 2 Sandra stycket, 10 kap. 2 Soch 11 Sandra stycket samt 13 kap. 4 S tryckfrihetsförordningen förordnas som följer.

Allmän bestämmelse

1 § Med tryckt skrift avses i denna lag sädan skrift som anges i 1 kap. 5 S
tryckfrihetsförordningen.

Om skyldighet an hålla tryckt skrift tillgänglig för granskning

2 § Den som här i riket framställer tryckt skrift, som är avsedd alt här utgivas, är skyldig att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen och därunder hålla det tillgängligt för envar.

3 § Skyldighet enligt 2 S skall också åvila den som är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändock utfärdats.

Beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utgives här i riket, skall skyldighet enligt 2 S föreligga om skriften helt eller till någon del är avfattad på svenska språket och skriften ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldighet skall därvid åvila förläggaren eller, om föriäggare ej finns, den som låtit utlämnda skriften för spridning inom riket.

4 § Den som åsidosätter skyldighet enligt 2 eller 3 S dömes till böter eller
fängelse i högsl ett år.

Om arkivexemplar

5 § Av varje i riket tryckt skrift som utgives här skall den som framställt skriften utan ersättning avlämna två exemplar till kungl. biblioteket.

6 § Skyldighet att avlämna arkivexemplar enligt 5 S skall också åvila den som är utgivare av utomlands tryckt periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis skall finnas eller ändock utfärdals.

Beträffande utomlands tryckt skrift, som ej är periodisk och som utgives

4 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62

Prop. 1977/78:62 50

häri riket, skall skyldighet att avlämna arkivexemplar enligt 5 S föreligga, om skriften helt eller till någon del är avfattad pä svenska språket och skriften ej införes endast i enstaka exemplar. Skyldigheten skall därvid åvila föriäggaren eller, om föriäggare ej finns,den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket.

7 § Arkivexemplar skall lämnas för varje halvt kalenderår inom tre månader
från halvårets utgång.

Arkivexemplar skall vara fullständiga och felfria samt i övrigi i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren.

8 § Vad i 5 och 6 SS föreskrives äger icke tillämpning på bild- och
tillfällighetstryck som avses i 4 kap. 3 S tryckfrihetsförordningen.

Regeringen eller den myndighei regeringen bestämmer äger ocksä i andra fall medgiva undantag från skyldighet enligt 5 eller 6 S-

9 § Den som åsidosätter sin skyldighet enligt 5-7 SS dömes till böter.

Om utlännings rätt

10 § Utlänning, som har hemvist i riket, kan vara ägare till periodisk
skrift.

Utlänning kan vara utgivare av periodisk skrift pä samma villkor som gäller för svensk medborgare.

Om ulgivningsbevis

11 § Myndighet som avses i 5 kap. 4 S iryckfrihetsförordningen är patent-och registreringsverket.

12 § Mol slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende angående utgivningsbevis föres talan genom besvär hos verkets besvärsavdelning inom två månader från beslutets dag.

Mof besvärsavdelningens beslul föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Om åtal

13 § Justitiekanslern för ej utan regeringens medgivande väcka ätal för
tryckfrihetsbrott som innefattar högförräderi, krigsansliftan, uppror, lands
förräderi, landssvek, landsskadlig vårdslöshet, spioneri, grovt spioneri,
obehörig befattning med hemlig uppgift, grov obehörig befattning med
hemlig uppgift, vårdslöshet med hemlig uppgift, ryktesspridning till fara för
rikefs säkerhet eller uppvigling samt försök, förberedelse eller stämpling fill

Prop. 1977/78:62 51

högförräderi, uppror, landsförräderi, landssvek, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller försök eller förberedelse lill obehörig befattning med hemlig uppgift.

14 § I de fall som angives i 13 S för justitiekanslern inleda endast sådan
förundersökning, som erfordras för alt inhämta medgivandet. Lämnar
regeringen icke medgivande till åtal, skall förundersökningen nedläggas.

Om beslag m. m.

15 § Förordnande om beslag av tryckt skrift enligt 10 kap. 2 Seller av enstaka exemplar enligl 10 kap. 14 S tryckfrihetsförordningen för meddelas av länsåklagare i fråga om skrift som innefattar uppvigling.

16 § Behörighet att taga skrift i förvar enligt 10 kap. 11 S andra slycket tryckfrihetsförordningen tillkommer befattningshavare av lägst fänriks grad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

I stället för bestämmelserna i 2 SS gäller i fråga om skrift som utgivits före den 1 januari 1978 fortfarande vad som tidigare kan vara föreskrivet.

Prop.1977/78:62 52

BUaga 2 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1 § Bestämmelse i denna lag som avser tryckt skrift eller tryckning av skrift äger motsvarande tillämpning på annan skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, eller på mångfaldigande av sådan skrift.

2 § Ällmänt åtal för tryckfrihetsbrott som avses i 7 kap. 4 S 1-7 eller 5 S 1 tryckfrihetsförordningen får väckas endast efter regeringens medgivande.

3 § I fall som avses i 10 kap. 11 S andra stycket tryckfrihetsförordningen för befattningshavare av lägst fänriks grad taga tryckt skrift i förvar.

4 § Skyldighet att under ett år bevara och på polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla ett exemplar av tryckt skrift åligger

1. den som här i riket framställer sådan skrift,

2. utgivare här i riket av periodisk skrift, som har tryckts utom riket, och för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas,

3. föriäggare här i riket till skrift, som har tryckts utom riket och som ej är periodisk, eller, om sådan förläggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här i riket, om skriften helt eller delvis är avfattad på svenska språket och skriften ej införes i endasf enstaka exemplar.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar. Åklagare är justitiekanslern.

5 § Utlänning får vara ägare till periodisk skrift som tryckes här i riket, om han har hemvist här. På de villkor som gäller för svensk medborgare får utlänning vara utgivare av periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas.

6 § Patent- och registreringsverket prövar ärenden rörande utgivningsbevis för periodisk skrift samt mottager anmälningar beträffande utgivare av sådan skrift eller ställföreträdare för utgivare.

Uppfyller ansökan om utgivningsbevis icke vad som är föreskrivet om sådan ansökan och efterkommer sökanden ej föreläggande att inom viss tid avhjälpa bristen, för ansökningen avvisas.

Talan mot slutligt beslut av patent- och registreringsverket i ärende

rörande utgivningsbevis föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutels dag. Talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut föres hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skyldighet all för granskning bevara exemplar av tryckt skrift, som har framställts före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om

rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949:164) med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål' dels att i 12 S ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen", dels att 1-3, 7, 10, 11 och 13 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 1 a och 1 b SS, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 Laga domstol i tryckfrihelsmåt är tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i del län där tryckningsorlen är belägen; flnnas I länet Jlera tingsrätter med sådan behörighet, skall målel. om skriften tryckts inom domkretsen för behörig tingsrätt, upptagas av den tingsrätten och i annal lätt av den av de behöriga tingsrätterna, som är närmast tryckningsorlen. Finnes för periodisk skrift särskild utgivningsorl. skall i.fråga om rättens behörighet även den orten anses som tryckningsori.

År skriften tryckt utom riket, skall som tryckningsorl anses den ort, där den som låtit utlämna skriften för

1 Senaste lydelse av 12 S 1964:748.

2 Senaste lydelse 1970:765.

Föreslagen lydelse

Laga domstol i mål angående ansvar på grund av tryckfrihetsbroti genom periodisk skrift är tingsrätt som är behörig alt upptaga tryckfrihetsmål i det län där skriftens utgivningsort är belägen. Mål angående ansvar på grund av Iryckfrihelsbroil genom annan skrift upptages av tingsrätt som är behörig alt upptaga tryckfrihetsmål I del län där den, som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen har att svara för skriften, har sitt hemvist.

Finnes ej behörig domstol enligt vad som sägs i lörsta stycket, upptages målet av tingsrätt som är behörig all

Nuvarande lydelse

spridning inom riket har sitt hemvist.

Är vid talans väckande tryckningsorten ej känd eller är, om skriften tryckts utom riket, on som avses i andra stycket belägen inom riket eller ej känd. gälle som tryckningsort den ort. där exemplar av skriften anträf-fös.

Föreslagen lydelse

upptaga Iryckfrihelsmål i del län där skriften är tryckt eller eljesi mångfaldigad eller, om skriften är mångfaldigad utom riket, där den som låtit utlämna skriften för spridning inom riket har sitt hemvist. Är vid talans väckande ej känt var skriften mångfaldigats eller var den. som låtit utlämna utom riket mångfaldigad skrift Jör spridning här i riket, har hemvist inom detia. upplages målet av lingsrän som är beliörig att upptaga tryckfrihetsmål I det län där exemplar av skriften anträffas.

Finnas i län Jlera lingsräiier som enligt första eller andra styckei äro behöriga att upptaga tryckfrihetsmål. väckes talan, om den omständighet som grundar behörighet för tingsrätt hänför sig UU ort Inom domkretsen jör en av tingsrätterna, vid den tingsrätten och I annat fall vid den av de behöriga tingsrätterna, som är närmasl den orten.

Prop.1977/78:62

Nuvarande lydetse

Föreslagen lydetse

tryckfrihetsmål angående tryekfrihetsbroii och tryckfrihetsmål angående annal brott, som på sätl angives i första stycket har samband med iryckfrihetsbrottel, skola målen handläggas i en rättegång, om ej synneriiga skäl JÖranleda annat.

Tryckfrihetsmål angående ansvar på grund av annat brolt enligt 7 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen än som avses iförsta slycket upptages av tingsrätt, som är behörig all upplaga tryckfrihetsmål i det län. där den mot vilken lalan väckes har sitt hemvist eUer, om han saknar känt hemvist Inom riket, där han eljest har att svara I mål enligt räiiegångsbalken. Finnas I länet flera behöriga tingsrätter, äger I ii tredje stycket motsvarande tUlämpning. Vad som är föreskrivet i rättegångsbalken angående laga domstol och förening av mål, när talan väckes mot flera, äger moisvarande tiUämpning I fråga om tryckfrihetsmål som avses I detta stycke.

2' 1 mål, vari talan jöres om ansvar. skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade är ansvarig för skriften samt, om så erfordras, meddela beslut därom.

Vid måleis beredande må rätten, även då fråga är om allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslul i fråga om målels avvisande. För behandling av fråga som avses i försia slycket må huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling, som eljesi utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare.

Om särskild talan mol beslut, varigenom rälten ogillat invändning av den tiUtalade att han icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

I mål angående ansvar på grund av tiyckfriheisbroti skall rätten vid förberedande behandling så snart ske kan utreda huruvida den tilltalade är ansvarig för skriften samt, om sä erfordras, meddela beslut därom.

Vid beredande av tiyckfriheismål. vari talan Jöres om ansvar, mä rätlen, även då fråga är om allmänt åtal, höra part eller annan så ock meddela beslul i fråga om målets avvisande. För behandling av fråga som avses i första stycket må huvudförhandling utsättas; vid sådan förhandling eller vid huvudförhandling, som eljest utsattes ehuru målet i övrigt ej är berett till huvudförhandling, skall rätlen bestå av tre eller fyra lagfarna domare.

Om särskild talan mot beslut, varigenom rätlen ogillat invändning av tUltalad att han enligl 8 kap. tryckfrihetsförordningen icke är ansvarig för skriften, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående invändning om rättegångshinder.

Nuvarande lydelse

Skall jury ej medverka, varde målet, sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

Föreslagen lydelse

Då jury skall medverka, skola vid sammanträde med parterna inför rätten de åtgärder för juryns bildande vidtagas som i tryckfrihetsförordningen stadgas. Sedan målets beredande slutförts, skall rälten utsätta lid för huvudförhandling inför juryn. TUI huvudJÖrhandling vid samma Ull-fälle utsattes ock mål, vari jury ej skall medverka men som skaU handläggas i samma rättegång.

Skall i annat falljury ej medverka, varde målel, sedan beredandet slutförts, utsatt till huvudförhandling i den för brottmål i allmänhet gällande ordningen.

Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rätten utan uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan, huruvida skriften är brottslig efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Avser åtalet fiera brott eller föranleder målets beskaffenhet eljest fiera frågor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slulligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle alt yttra sig över desamma.

Sedan förhandlingen inför juryn blivit förd till slut, skall rälten utan uppskov till juryns besvarande skriftligen avfalla frågan, huruvida brotl fördigger efter det eller de lagrum som åklagaren eller målsäganden funnit tillämpliga. Handläggas vid hiivudförhandlingen Jler än ett mål eller avser åtal fiera brott eller föranleder måls beskaffenhet eljest fiera frågor, skola de framställas var för sig. Innan frågorna till juryn slutligen avfattas, skall närvarande part beredas tillfälle all yttra sig över desamma.

Vid målels beredande skall utredas, humvida anspråket enligt tryckfrihetsförordningen må göras gällande mot svaranden samt, om så erfordras, beslut därom meddelas. Om föreläggande för part att komma tillstädes och om verkan av parts utevaro gälle vad i rättegångsbalken är stadgat angående sak, varom förlikning ej är tillåten. Skall jury ej medverka, varde målel utsatt till huvudförhandling i den för ivislemål i allmänhet gällande ordningen.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om rättegången i mål som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.

3 Förslag till

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

Härigenom föreskrives i fråga om radioansvarigheislagen (1966:756) dels alt i 3 och 10 SS ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Bestämmelsen i 5 S andra styckei är tillämplig även på meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt programföretag. Beslämmelserna i 2 S första slyckel saml 4,5 och 1-9 SS äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan än programföretaget.

I S Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradio- och televisionsprogram (radioprogram) som svenskt programföretag äger anordna med ensamrätt.

Bestämmelsen i 5 S andra stycket är lillämplig även på meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt programföretag samt anskajfande av uppgifter och underrättelser för sådant offeniliggörande. Bestämmelserna i 2 S försia stycket samt 4, 5 och 7-9 a SS äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas av annan än programföretaget. I frågor, som ej behandlas i denna lag eller i beslämmelse som meddelats med stöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan författning.

Den som lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram är fri från ansvar, när ansvarsfrihet skulle tia förelegat om meddelandet under niotsvarande förliållanden lämnats för offeniliggörande i irycki skrift.

5S Ansvar för yttrandefriheisbrotl i radioprogram eller för medverkan till sådant brott får ej ådömas annan än den som är ansvarig enligt 4 S-

Den som lämnat meddelande för offentliggörande i radioprogram eller anskaffäi uppgifl eller underräiielse för an offentliggöra den i radioprogram eller för att lämna meddelande som nyss sagts är fri från ansvar och skadeståndsskyldighet. Om gärningen under motsvarande förhåltanden skulle ha kunnal föranleda ansvar eller skadesiåndsskyldighet enligl tryckfrihetsförordningen, må dock dömas Ull ansvar eller skadeståndsskyldighet enligt vad som eljesi är förskrlvei.

Fråga som rör missbruk av yttrandefriheten i radioprogram bedömes efter samma grunder som gälla för bedömningen av missbruk av tryckfriheten enligl I kap. 4 S tryckfrihetsförordningen.

Den som är ansvarig för innehållet i radioprogram enligt 4 S första eller iredje slycket skall anses ha haft kännedom om innehållet och medgivit all programmet sändes.

I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yltrandefrihetsbrott i radioprogram får fråga ej väckas om vem som, utan alt vara ansvarig för brottet eller skudeståndsskyldig enligt denna lag. författat eller framställt programmet, framträtt i detta eller lämnat meddelande för offentliggörande i programmet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott som avses i 5 andra styckei andra punkten Jår titan hinder av tredje stycket i Jörevarande paragraf handläggas i samma rättegång som mål som angives där.

Beträffande rättegången äga i övrigt 12 kap. och 14 kap. 1-3 SS tryckfrihetsförordningen saml lagen den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål, jämte anslutande föreskrifter, motsvarande lillämpning. De som äro jurymän för tryckfrihetsmål äro behöriga att medverka även i mål som avses i denna paragraf

Beslämmelserna i jörsta och andra styckena gälla även mål angående ansvar eller skadesiåndsskyldighet på grund av broll som avses i 5 andra Slycket andra punkien och som et

Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbroit i radioprogram upptages av Stockholms rådhusrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till uiredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan rädshtisräti som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan på grund av yltrandefrihetsbrott i radioprogram upptages av Stockholms tingsrätt. Om det är lämpligt med hänsyn till uiredningen, kostnader och andra omständigheter, kan sådant mål upptagas även av annan tingsrätt som är behörig att pröva tryckfrihetsmål.

Nuvarande lydelse

Allmänt åtal för yttrandefrihets-brott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet sändes.

Föreslagen lydelse

gäller del sätt på vilket uppgifl eller underrättelse anskaffats. År fråga om brott, varigenom någon anskaftäl uppgifl eller underrättelse men ej olfeniliggiori denna i radioprogram eller meddelal den lill annan för sådani offeniliggörande skall dock vad nyss sagts gälla endast om det är uppenbart att anskaffandet skett jör offentliggörande i radioprogram.

Ällmänt åtal för yltrandefrihetsbrott i radioprogram väckes av justitiekanslern. Sådant åtal skall väckas inom sex månader från det programmet sändes. Justitiekanslern är åklagare även i annat mål som skall handläggas I .samma ordning som mål om yttrandefrihetsbroit i radioprogram.

Programutgivare, tjänsteman hos programföretaget eller annan som har att taga befattning med radioprogram eller med nyhetsmeddelande för sådant program för ej avslöja vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program. Dena gäller dock ej om den vars namn avslöjas samtyckt till detta eller om skyldighel all avslöja hans namn löreligger enligt lag.

Programutgivare eller tjänsteman som har varit verksam hos programföretaget eller annan som har tagit befattning med radioprogram eller med nyhelsmeddelande för sådant program för ej röja vad han dän'id erlärit om vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program, om ei

1. denne har samtyckt därtill;

2. fråga är huruvida denne är ansvarig Jör yttrandefrihetsbroit eller skadeslåndsskyldig enligt denna lag;

3. fråga är om brott som avses 15 andra styckei andra punkien och som angår rikets säkerhet:

4. fråga är om annal brolt som avses i 51 andra stycket andra punkten och rällen flnner det erjbrder-llgi alt vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den som är tilllalad eller

Prop.1977/78:62 62

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skäligen misstänkt Jör brottet liar lämnat meddelandet;

5. rätlen av hänsyn lill aUmänt eller enskilt iniresse flnner del vara av synneriig vikl an uppgift i saken lämnas vid vittnesjörhör eller förhör med part under sanningsJÖrsäkran. Brotl mol denna paragraf bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år.

Åtal får väckas av åklagare endasl om målsäganden angiver brottet till åtal.

Åklagare är justitiekanslern,

9 a,;

Myndighei eller annal allmänt organ Jår ej efterjbrska den som förlänat eller framstäUt radioprogram, framträtt i sådani program eller lämnat meddelande JÖr offentliggörande i radioprogram I vidare mån än som erfordras för åtal eller annat Ingripande mol honom som ej slår I strid med denna lag. Får efterforskning JÖrekomma. skall dänid beaktas den I 9}) första stycket angivna tystnadsplikten.

För efterjbrskning i strid med försia stycket första punkten dömes tUl böter eUerfängelse I högst ett år. Åklagare är justitiekanslern.

Denna lag träder i kraft den I januari 1978. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fräga om rättegången i mäl som före ikraftträdandet har anhängiggjorts vid domstol.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa

skrifter

Härigenom föreskrives alt I S lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter skall ha nedan angivna lydelse.

Anträffas vid avdelning av krigs-makien skrift, som mångfaldigats på annat sätt än genom tryckpress, och innefattar dess spridande uppenbarl sådan enligt lag straffbar uppvigling att krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, mä skriften, efter beslut av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärd som nu Sagts vidtagas av annan befatt-ning.shavare av lägst fänriks grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genast pröva, om beslaget skall bestå.

År riket i krig eller krigsfara och aniräffas vid avdelning av jörsvars-makten skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen ej äger tiUämpning. och innefattar dess spridande uppenbart sådan enligl lag straffbar uppvigling alt krigsman därigenom kan förledas åsidosätta sin tjänsteplikt, må skriften, efter beslul av befattningshavare som enligt lag har bestraffningsrätt över personal vid avdelningen, tagas i beslag. Är fara i dröjsmål, må även ulan sådant beslul åtgärd som nu sagls vidtagas av annan befattningshavare av lägst fänriks grad. Anmälan därom skall dock skyndsamt göras hos befattningshavare som först sagts; denne har att genasi pröva, om beslaget skall beslå.

49 kap Talan mol underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om rätten

1. avvi.sat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat iredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eMer om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskill, om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande att fä som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller alt tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eUer ock enligt 3 kap. 3 5 tryckfriheislörordningen eller 9 I Jörsta Slycket 5 radioansvarigheislagen (1966:756) funnii dei vara av synneriig vikl att där avsedd uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör med pari under sannings försäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegängen eller angående skyldighet för nägon, som ej är part eller intervenient, all gottgöra i rättegången vållad kostnad;

Nuvarande lydeke

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott Ull biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häklning eller ålgärd, som avses i 25-28 kap.; eller

7. avslagit begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, elleravslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag förordnat annan, än part föreslagit.

Föreslagen lydelse

5. ullätil sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till målsägande eller angående ersättning eller förskott lill biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. ullätil sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning eller i brottmål angående häktning eller ålgärd, som avses i 25-28 kap.; eller

7. avslagil begäran om rättshjälp eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån, eller avslagit begäran om biträde eller försvarare eller lill sådant uppdrag förordnai annan, än pari föreslagit.

Finner avdelning vid överläggning till avgörande av patentmål all målet eller viss fråga är av särskild belydelse från principiell synpunkt, fär avdelningen förordna utt målel eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I mål om mönster, varumärke eller namn får i motsvarande fall avdelningen förordna att domstolens samtliga lagfarna leda-' möter skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

Finner avdelning vid överläggning lill avgörande av patentmål att målel eller viss fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkt, får avdelningen förordna alt målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domslolen i dess helhei. I mål om mönster, varumärke, namn eller utgivnings-bevis JÖr periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen förordna alt domstolens samtliga läglarna ledamöler skal I jämte avdelningen deltaga i avgörandei.

1 fråga om talan mot patentbesvärsrättens slutliga beslut finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönslerskyddslagen (1970: 485), varumärkeslagen (1960:644) och namnlagen (1963:521).

17 S

1 fråga om talan mol patentbesvärsrättens slutliga beslul finns bestämmelser i patentlagen (1967: 837), mönsterskyddslagen (1970; 485), varumärkeslagen (1960:644), namnlagen (1963:521) och lagen (1977:000) om medgivande lill åialjör vissa tiyckfriheisbroti ni. m. Mot patentbesvärsrättens beslul, som ej är slutligt, får talan föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet. Talan får dock föras särskilt när rälten har

1. ogillat invändning om jäv mol ledamot av rällen eller invändning om att
hinder föreligger för talans prövning,

2. avvisat ombud eller biträde,

3. utdömt vite eller straff för underlåtenhet att iakttaga föreläggande eller ålagt vittne eller sakkunnig all ersätta kostnad som vållats genom försummelse eller tredska,

4. förordnat angående ersättning för någons medverkan i målet.

Prop.1977/78:62 67

Särskild talan som avses i andra styckei får föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Talan föres genom besvär hos regeringsrätten. Därvid äger bestämmelserna i 7S förvaltningsprocesslagen (1971:291) motsvarande lillämpning.

Denna lag iräder i kraft den I januari 1978.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna

för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1949; I66)angående skyldighel all avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift dels alt 3 S skall upphöra att gälla,

dels alt i 2 S ordet "Konungen" skall bytas ul mol "regeringen", dels alt I S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydetse

IS'
Äv varje tryckt skrift, som fram- Av varje irycki skrift, som fram
ställts här i riket och här utgivits, ställts här i riket och här utgivits,
skall boktryckaren frän upplagan skall boktryckaren frän upplagan
avtaga och ulan betalning lill ellvarl avtaga och ulan betalning till etlvart
av kungl. biblioteket samt universi- av kungl. biblioteket samt universi
tetsbiblioteken i Uppsala, Lund och leisbiblioieken i Uppsala, Lund,
Göteborg avlämna ett exemplar Göteborg och Umeå avlämna ett
(biblioteksexemplar). exemplar (biblioteksexemplar).

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1978.

'Senaste lydelse 1961:25.

Prop.1977/78:62 68

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-11-02

Närvarande: F. d. justitierådet Edling, justitierådet Brundin, regeringsrådet Ericsson och justitierådet Nordenson.

Enligt utdrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om medgivande till åtal för vissa Iryckfrihetsbrott m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,

3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.

Förslagen, som finns bilagda della protokoll, har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Regnar. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.

Rubriken

Lydelsen av mbriken är enligt lagrådets mening mindre lämplig, eftersom den lar direkt sikte pä endast en - låt vara viktig - bestämmelse i lagen. Lagrådei föreslår, att rubriken för lyda; "Lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område".

Även utan särskilt stadgande torde vara klart, att begreppen "tryckt skrift" och "periodisk skrift" i den nu föreslagna lagen har samma innebörd som i TF. Tvekan kan däremot råda om motsvarande skall kunna anses gälla beträffande uttryckel "mångfaldigande", som i TF har en mer inskränkt innebörd än ordet i och för sig anger. För tydlighetens skull bör enligl lagrådets mening slutorden i lagtexten - i överensslämmelse med ordalagen i

Prop.1977/78:62 69

1 kap. 5 S första styckei TF i dess nya lydelse - lyda "mångfaldigande av sådan skrift genom stencilering, foiokopiering eller liknande tekniskt förfarande".

4§

De ändringar i TF som träder i kraft den 1 januari 1978 innebär bl. a. all chefen för justitiedepartementet inte vidare kommer att ha någon befattning med övervakande av TF;s efterievnad. Den granskning av tryckta skrifter som nu ankommer pä justitieministern kommer således att upphöra. 1 konsekvens härmed upphör ocksä den nu i 4 kap. 7 S och 13 kap. 4 S TF stadgade skyldigheten för boktryckare all tillställa justitieministern eller av honom förordnat tryckfrihetsombud s. k. granskningsexemplar. Slutligen kommer inte heller alt finnas någon författningsreglerad befogenhet för justitieministern att i egenskap av övervakare av tryckfriheten anmäla tryckt skrift lill ätal genom JK. Däremot kommer regeringen att kunna göra sådan anmälan.

Enligt de nya bestämmelserna är det JK som har tillsyn över tryckfriheten. 19 kap. I S TF i dess nya lydelse stadgas sälunda, att JK har att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen inte överskrids. Och liksom f n. skall JK vara ensam åklagare i mäl om tryckfriheisbrott. TF i dess nya lydelse innehäller däremot inte några uttryckliga bestämmelserom sädan granskning av tryckt skrift som svarar mot den som f n. sker genom justitieministern och de av honom förordnade tryckfrihetsombuden. Att någon form av granskning av tryckta skrifter har fömtsätts skola äga mm även i fortsäitningen framgår emellertid av den nya bestämmelsen i 4 kap. 4 S TF(jfr. 13 kap. 4 S), vari utsäges bl. a., att föreskrifterom skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift för granskning meddelas i lag.

Enligt MMU skulle de i TF tilltänkta lagbestämmelserna i princip stadga skyldighet för den som framställde tryckt skrift att bevara ett exemplar av skriften ett år från utgivningen och därunder hålla det tillgängligt för envar; i MMU;s lagförslag upptogs bestämmelser härom, beträffande här i riket framställda skrifter i 2 § och beträffande vissa utom riket framställda skrifter i 3 §. 1 remissprotokollet förklarar föredragande statsrådet, att han anslutersig till detta förslag utom i vad det avser att granskningsexemplaret skall tillhandahållas envar; enligt föredraganden erbjöd den föreslagna ordningen ganska begränsade fördelar när det gällde allmänhetens möjligheler att delta i granskningen men medförde den å andra sidan ansenliga praktiska problem. Föredraganden uttalar slutligen, att skyldigheten att tillåta granskning av tryckt skrift mot denna bakgrund inte hade getts annan omfattning i departementsförslaget än den har i dag.

Den föreslagna lagbestämmelsen stadgar, med ordalag hämtade frän den efter är 1977 ej längre gällande föreskriften i 4 kap. 6 S TF, skyldighel alt under ett år bevara och på polismyndighets begäran för granskning tillhan-

Prop. 1977/78:62 70

dahålla ett exemplar av tryckt skrift. Innebörden av denna beslämmelse är enligt lagrådets mening inte fullt klar. Varken lagtexten eller de uttalanden som har gjorts under förarbetena till ändringarna i TF eller i remissprotokollet ger ett entydigt besked om arten eller omfattningen av den granskning av tryckta skrifter som skall kunna ifrågakomma eller i frågan vilken eller vilka myndigheter som skall äga ta initiativ lill eller ulföra sådan granskning. Med hänsyn till alt dessa frågor är av stor principiell betydelse är det enligt lagrådets mening angeläget att det genom den föreslagna lagstiftningen sker ett klarläggande i dessa hänseenden.

Till en början torde det kunna hällas för visst att det inte var grundlag-stiftarens tanke att polismyndighet skulle tilläggas befogenhet att på eget initiativ företa en granskning från tryckfrihetsrättsliga synpunkter av tryckta skrifters innehåll. Det remitterade förslaget torde ej heller - även om lagtexten är oklar på denna punkt - avse att ge polismyndighet en sådan granskningsbefogenhet. Stöd för denna tolkning är bl. a. föredragande statsrådets uttalande, att bestämmelsen om skyldighet alt pä polismyndighets begäran för granskning tillhandahålla exemplar av tryckt skrift inte innebär att polisen pä eget initiativ skall övervaka att TF efterlevs, vare sig i fråga om missbruk av tryckfriheten eller i fräga om ordningsförseelser, t. ex. underiåtenhet alt ange tryckeri på tryckt skrift.

Mol bakgmnden av vad som förevarit i grundlagstiftningsärendet fär det antagas ha varit tanken att den rätt alt fä lillgång till tryckta- skrifter för granskning, som nu tillkommer chefen för justitiedepartementet, övertages av JK som ett led i hans allmänna uppgift att övervaka TF;s efterievnad. Denna rätt för JK att fö tillgäng till tryckta skrifter bör enligt lagrådets mening komma lill uttryck i den nu föreslagna lagen.

Det kan inte anses påkallal att JK berättigas att tegära biträde av polismyndighet för att framtvinga ett tillhandahållande av viss skrift. Även kontrollen över att föreskrifierna om skyldighet att i tryckt skrift, som inte är att hänföra till bild- eller tillfälligheistryck, lämna uppgifter om vem som har tryckt eller mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandel lorde pä tillfredsställande sätt kunna utövas av JK inom ramen för dennes allmänna tillsyns- och granskningsverksamhet.

1 enlighet med vad som här har anförts förordar lagrådet, att i förstastycket av 4 S las upp beslämmelse om skyldighet att tillhandahålla JK ett exemplar av här i riket framställd tryckt skrift för granskning. Motsvarande föreskrifter beiräffande utomlands framställd skrift bör bilda ett andra stycke av paragrafen; undantagsregeln beträffande skrift, som införts i endast enstaka exemplar, bör dock lämpligen tas upp i ett nytt tredje stycke av 4 S-

1 samband härmed bör 4 § tredje stycket i departementsförslaget överföras lill en särskild paragraf, betecknad 5 §, i följd varav 5 och 6 §S i departementsförslaget bör erhålla beteckningarna 6 resp. 7 §.

Lagrådet förordar, att 4 och 5 S§ i den föreslagna lagen ges följande lydelse.

Prop.1977/78:62 71

"4§ Den som här i riket framställer tryckt skrift är skyldig alt under ett år, räknat från det skriften framställdes, bevara och efter anmodan av justitiekanslern tillhandahålla denne ett exemplar av skriften för granskning.

Beträffande sådan utom riket framställd tryckt skrift som anges nedan under 1 eller 2 och som införes till riket skall under ett är, räknal frän det skriften infördes, moisvarande skyldighet åvila

1. i fräga om periodisk skrift, för vilken utgivningsbevis finnes eller skall finnas, den som här i riket är utgivare av skriften,

2. i fråga om skrift, som ej är periodisk och vilken är helt eller delvis avfattad på svenska språket, skriftens förläggare här i riket eller, om sådan förläggare ej finnes, den som har låtit utlämna skriften för spridning här.

I fall som avses i andra stycket 2 inträder ej skyldighet som där sägs, så länge endast enstaka exemplar av skriften har införts lill riket.

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhel bryter mot 4 § dömes till böter eller fängelse i högsl ett år. I ringa fall skall ej dömas till ansvar.

I mål om ansvar för brotl som sägs i första stycket är justitiekanslern åklagare."

Ikraftträdande

I den föreslagna övergångsbestämmelsen föreskrivs alt äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om skyldighet att för granskning bevara exemplar av tryckt skrift som har framställts före ikraftträdandet. Med "äldre bestämmelser" torde åsyftas nu gällande stadgande i 4 kap. 6 S och därtill anslutande straffstadgande i 4 kap. 8 S TF. Dessa grundlagsstadganden upphör alt gälla vid utgången av år 1977 utan att nägra övergångsbestämmelser har meddelats. 1 fråga om dem som vid sagda tidpunkt är skyldiga att enligt dessa stadganden bevara exemplar av tryckalster behövs därför i anslulning till den nu föreslagna lagen en övergångsvis gällande regel. Enligl lagrådels mening bör en sådan regel för dessa fall föreskriva en skyldighet att bevara tryckt skrift enligt bestämmelserna i den föreslagna lagen. Detta innebär bl. a. att den tid under vilken fortsatt skyldighet att bevara tryckt skrift består bör räknas från det den har framställts och ej längre från del den har utgått frän tryckeriet. Regeln bör dock avse endast skrift som har utgått från tryckeriet.

1 enlighet med det anförda torde övergångsregeln kunna föreskriva att beslämmelserna i 4 S första stycket och 5 S denna lag - i den lydelse som lagrådet har förordat - äger tillämpning även beträffande tryckt skrift som har framställts i tryckpress under år 1977 och som har utgått från tryckeriet. Vid den straffrättsliga prövningen av fall då föreskriven skyldighet har åsidosatts blir därvid att beakta alt straff för gärning, som anses ha företagils före den 1 januari 1978, i vissa fall skall beslämmas med tillämpning av äldre lag enligt de principer för strafflags tillämpning i tiden som har fastslagits i 5 § brottsbalkens promulgationslag.

Prop.1977/78:62 72

Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

/ och I a §§

Enligt 12 kap. 1 S andra stycket TF i dess nya lydelse hänförs till tryckfrihetsmål ej endast mål angående ansvar eller enskilt anspråk pä grund av tryckfrihetsbrott utan även mäl angående ansvar eller enskilt anspråk pä grund av brott som avses i 7 kap. 3 S TF (bl. a. brott av meddelare eller anskaffare). 1 prop. 1975/76:204 gjorde föredragande statsrådet vissa uttalanden angående vilka omständigheter som i olika fall bör grunda behörighet för viss tryckfrihetsdomstol att upptaga tryckfrihetsmål. 1 det lagförslag som nu är föremål för lagrådets granskning har forumfrågorna lösts i enlighet med vad sålunda uttalats; reglerna om behörig domstol i iryckfrihelsmål angående Iryckfrihetsbrott upptages i 1 S och beträffande andra tryckfrihetsmål i 1 a S-Mol den reglering i sak som forumfrägorna sålunda erhållit har lagrådet ingen erinran; pä en punkt i förslaget vill lagrådet dock föreslå en ändring.

Enligt tredje styckei i 1 a S skall där avsett tryckfrihetsmål, om den misstänkte saknar känt hemvist inom riket, upptagas av tingsrätt, som är behörig att upptaga tryckfrihetsmål i det län där han har att svara i mål enligt rättegångsbalken (RB). Innebörden av denna bestämmelse torde vara att ge behörighet åt tryckfrihetsdomslol i del län, inom vilket den allmänna underrätt är belägen där den misstänkte enligt RB har att svara. Enligt lagrådets mening skulle dock genom en sädan hänvisning till RB regelsystemet för det undantagsfall alt den misstänkte saknar känt hemvist i Sverige bli ganska invecklat. Lagrådet föreslår, att behörighel i detta fall tilläggs tryckfrihetsdomslol i det län, inom vilket den ort är belägen där brottet förövades eller- med tanke på brotl som för anses vara begånget utomlands-där den misstänkte gripits eller eljest uppehåller sig. Att en sådan regel på grund av stadgandet i 13 S kommer alt gälla även mål som avser endast enskilt anspråk torde ej möta betänkligheter.

/ b if

I samband med att i nyssnämnda proposition framlades förslag att åtal enligt 7 kap. 3 S TF mot den som meddelat eller anskaffat uppgift för publicering skulle handläggas i den för tryckfrihetsmål stadgade ordningen berördes även frägan om icke mäl om ansvar för viss närstående brottslighet borde kunna upplagas lill gemensam handläggning med tryckfrihetsmålet. Föredraganden uttalade sig för all möjlighel skulle öppnas till en sådan sammanföring av mäl i de fall där ett särskiljande av målen skulle innebära att samma gärning blev föremål för två rättegångar eller att annars betydande processuella olägenheter följde. Enligt föredragandens tanke skulle emellertid inte den gemensamma handläggningen innebära, att frågan om den tryckfrihetsmålet närstående brottsligheten bedömdes av juryn; prövningen i

Prop. 1977/78:62 73

denna del skulle vara förbehållen rätten.

Det till lagrådet nu remitterade lagförslaget bygger på dessa tankegångar. Någon närmare utredning angående behovet av den föreslagna lagstiftningen har emellertid ej skett, och ej heller har förslagets innebörd i förhållande till RB;s regler fått någon belysning i remissen. Det är dock tydligt, att förslaget är förenat med åtskilliga svårigheter. Dessa hänger uppenbariigen samman med att själva tryckfrihetsmålet som regel skall handläggas i särskild ordning - av tingsrätt, bestående av fre eller fyra lagfarna domare, och under medverkan av jury - medan mål angående den brottslighet i övrigt som anses böra bedömas i sammanhang med tryckfrihetsmålet enligt allmänna regler skulle ha handlagts i ordinär process, dvs. av en lagfaren domare med nämnd.

Enligt RB gäller den regeln (14:7 och 45:3), att mål för vilka gäller olika rättegångsformer ej kan förenas i en rättegång. En sådan regel har också hittills ansetts självklar; för att två mål skall kunna sammanföras lill en processuell enhet måste formen för handläggningen - och därmed även rätlens sammansättning - vara densamma. Är så ej fallel, måste för att en sammansmältning fullt ut skall kunna komma till stånd den ena processformen få segra över den andra. Äv förklariiga skäl har man emellertid enligt förslaget inte velat låta åtalet för det "vanliga" brottet prövas i den för tryckfrihetsmål stadgade ordningen. Uppgiften att pröva skuldfrågan i denna del är något helt främmande för den svenska juryn. 1 detta dilemma har man valt en mellanform; att sammanföra de båda målen till gemensam handläggning vid en och samma domstol - tryckfrihetsdomstolen - men låta prövningen ankomma beträffande tryckfrihetsmålet på rätten under medverkan av jury och beträffande brottsligheten i övrigt på enbart rätten, bestående av tre eller fyra lagfarna domare eller alltså i en sammansättning i brottmål som är okänd för vår nutida processordning.

Enligt lagrådets åsikt är denna lösning icke invändningsfri. Genom en förening av målen i den form som föreslagits vinnes icke fullt ut det egentliga syftet eller alt få en enhetlig bedömning av målen till stånd; den möjligheten är inte utesluten att, i fall en och samma fråga är avgörande betydelse i båda måldelarna, frågan kan avgöras av juryn på ett och av rätten på ett annat sätt. Å andra sidan är det principiellt betänkligt att ett brottmål, enbart på den gmnd att det har samband med ett tryckfrihelsåtal, skall inordnas under en annan processform - och därtill en nyskapad sådan - än den för brottet eljest gällande. Värdet av den föreslagna lagstiftningen kan därför enligl lagrådets mening starkt ifrågasättas, i synnerhet som den antagligen skulle fö tillämpning endast i sällsynta undantagsfall. Ätt i lagstiftningen infoga de tilltänkta nya processreglema, som i ett viktigt hänseende bryler mol processordningen i övrigt, torde vidare medföra åtskilliga lagtekniska problem, vilka inte kan överblickas utan närmare undersökning.

Skulle trots de framförda invändningama den föreslagna ordningen anses böra genomföras, vill dock lagrådet föreslå en delvis annoriunda reglering än den förslaget innehåller. Till en början torde böra tillses, att den som är åtalad

6 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 62

Prop.1977/78:62 74

för det brott som har samband med tryckfrihetsåtalet får tillfälle att påverka frågan om en förening av åtalen och därmed frägan om valet av processform. Beslut om förening av åtalen bör alltså ej fä ske utan att han fåll lillfälle att yttra sig. Vidare bör han få befogenhet att överklaga beslut varigenom mål förenats.

Den remitterade lagtexten innehåller en föreskrift, enligt vilken fråga om förening av tryckfrihetsmål med annal brottmål skall prövas av tingsrätt som är behörig att ta upp tryckfrihetsmålet. Där ges också en föreskrift om särskild talan mot rättens beslut. Äv dessa föreskrifter, som inte har närmare kommenterats i remissprotokollet, torde kunna utläsas alt beslut i fråga om förening av målen avses kunna träffas av rätten redan innan ätal har väckts, dvs. medan förundersökning ännu pågår, i båda målen eller i något av dem. Möjligheten för den tingsrätt som är tryckfrihetsdomslol att förordna om förening av målen förutsätter tydligen att den tingsrätten enligt RB;s regler är laga domstol även beträffande det brottmål som äger samband med tryckfrihetsmålet.

I den allmänna brottmålsprocessen fömtsätts att fråga, huruvida fiera ålal skall handläggas i en rättegång, inte kan prövas av rätten förrän åtalen har väckts. Detta framgår av 45 kap. 3 S RB. Vidare gällerenligt en bestämmelsei samma lagrum - utöver det berörda kravet att samma rättegångsform skall vara tillämplig - att ätal ej får förenas, med mindre åtalen har väckts vid samma domstol och denna är behörig. Lagrådei hyser den bestämda uppfattningen att, även om kravet beträffande rättegångsformen uppges, övriga villkor, som RB uppställer för att förening av ätal skall få ske, likväl inle bör rubbas i detta sammanhang.

Vad gäller det principiella kravet att domstol, för atf förening av åtal skall kunna komma till stånd vid domslolen, måste vara behörig beiräffande samtliga åtalen medger RB;s forumregler att åtal, som har processuellt samband med varandra, i allmänhet kan handläggas gemensamt. 1 fall då de allmänna forumreglerna inte ger domstolen erforderlig behörighet är den vanligen behörig med stöd av de särskilda bestämmelserna i 19 kap. 3 eller 6 S RB. Enligt dessa bestämmelser har domstol, som är behörig med avseende på ett åtal, möjlighet alt i där angivna fall ta upp även annat ätal, om visst samband råder mellan åtalen. Ordalagen i dessa bestämmelser motsäger inle en tolkning, enligt vilken de skulle kunna vinna tillämpning även i fall dä där föreskrivet samband finns mellan ett tryckfrihetsåtal och annat ätal; som följd av ett stadgande i 19 kap. 9 S första stycket RB skulle dock endasl tingsrätt som är tryckfrihetsdomstol kunna bli behörig i fråga om båda åtalen. Dessa bestämmelser har emellertid tillkommit utan tanke pä att tryckfrihetsprocess och annan rättegång skulle behöva samordnas. Mot bakgrund av del sagda bör till undanröjande av varje tveksamhet en särskild forumregel tas in i förevarande lag, lämpligen såsom en inledande bestämmelse i 1 b S.

Den bestämmelse i paragrafen som anger när tryckfrihetsmål fär förenas med annat brottmål bör i enlighet med del anförda utformas med utgångs-

Prop.1977/78:62 75

punkt från att den i RB antagna principen, innebärande alt rätten kan besluta i fråga om sådan förening först när åtalen har väckts, gäller även här. Lagtexten i förslaget torde vidare böra jämkas sä att den, utan atf ange något typfall, enbart kommer att innehålla den föreslagna allmänna föreskrift enligt vilken förening av målen fär ske.

Det lorde vara förutsatt i remissen all fräga om förening av målen skall tas upp i tryckfrihetsmålet. Efiersom frågan enligl vad lagrådei förordar alltid skall prövas sedan åtal har väckts, blir räliens beslut alltid ett beslut under rättegängen. Rätt till särskild talan mot beslut, varigenom mål förenats, torde böra föreligga utan inskränkning. Har JK:s framställning däremot avslagits, bör särskild talerätt tillkomma endast JK.

I tryckfrihetsmål är JK alllid åklagare. I den egenskapen har han att fullgöra vad som ankommer på åklagare redan under förundersökningen i målet. Praktiska skäl talar för att JK för en motsvarande ställning i mål som äger ett här avsett samband med tryckfrihetsmål. Han kan därvid ta befattning med utredningen angående all den brottslighet som bör las upp i ett sammanhang. En sådan samordning ger JK möjlighet att samtidigt ta ställning till de olika åtalsfrågorna och väcka åtalen. Bestämmelsen i förslaget angående JK;s åklagarfunktion torde sålunda böra jämkas och ges den innebörden att JK är åklagare i mål som äger sådant samband med tryckfrihetsmål att båda målen må - enligt föreskriften i paragafen om förening av mål - handläggas i en rättegång. En sädan regel torde innebära att det i det enskilda fallel för ankomma på JK och vederbörande allmänne åklagare att komma överens om huruvida det vanliga brottmålet bör övertas av JK redan på förundersök-ningsstadief.

På grund av det anförda vill lagrådet - för den händelse möjlighet anses böra öppnas all med tryckfrihetsmål förena annat brottmål - föreslå att 1 b S får följande lydelse.

"1 b§ Ålal för brolt, som äger samband med tryckfriheisbrott eller brott enligl 7 kap. 3 S tryckfrihetsförordningen, må väckas vid den tingsrätt som äger upplaga åtal för del sist angivna brottet, om rätlen med hänsyn till utredningen eller annan omständighet finner lämpligt, alt åtalen upptagas av samma domstol.

Tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, och annal brottmål må, utan hinderav att för mälen samma rättegångsform ej är tillämplig, handläggas i en rättegång, om det på grund av målens samband med varandra skulle vara till allvariig olägenhet att målen handläggas i skilda rättegångar. Sker huvudförhandling i rättegången inför jury, skall dock talan, som ej är att hänföra till tryckfrihetsmål, prövas enbari av rätten.

Fråga om förening av mål enligt andra stycket prövas av rälten pä framslällning av justitiekanslern. Över framställningen skall den tilltalade i det mål, som ej är att hänföra lill tryckfrihetsmål, beredas tillfälle att ytlra sig. Talan mot rättens beslul, varigenom mål förenats, föres särskUt. Mot beslut, varigenom framställning om förening av mål avslagits, må särskild talan föras

Prop.1977/78:62 76

av justitiekanslern.

1 niål, som enligt andra slycket må förenas med iryckfrihelsmål, är justitiekanslern åklagare."

Bestämmelserna i I b S i del remitterade förslaget torde innebära, att sedan beslut om förening av målen meddelats, de båda målen vid tillämpning av såväl RB:s bestämmelser som stadgandena i 1949 års lag är att betrakta som ett enda mål, självfallel dock med de modifikationer som följer av att det åtal som inte skall prövas enligt föreskrifterna om handläggning av tryckfrihetsmål prövas enbart av rätten.

Av det sagda följer, att bestämmelsen i andra stycket av nu förevarande paragraf om utsättande av tid för huvudförhandling blir, i fall då förening av mål skett med stöd av I b S. utan vidare lillämplig på målet i dess helhet, dvs. såväl det ursprungliga tryckfrihetsmålet som del därmed förenade vanliga brottmålet. Under sädana förhållanden synes den föreslagna nya bestämmelsen i andra stycket tredje punkten av denna paragraf vara överfiödig och närmasl vilseledande. Lagrådet vill därför förorda att denna bestämmelse utgår. 1 samband därmed bör orden "inför juryn" i andra slycket andra punkten likaledes utgä.

En ändring av andra stycket i enlighet med det anförda påkallar en mindre jämkning i paragrafens tredje stycke, eftersom orden "i annat fall", i detta stycke direkt hänför sig till tredje punkten i andra stycket. Lagrådet föreslår därför, att inledningen lill tredje slycket för lyda;

"Tryckfrihetsmål, vari jury ej skall medverka, varde, sedan beredan
det-- ".

1 det remitterade förslaget har intagits en regel som säger att, när juryn funnit brott föreligga och rådrum är oundgängligen nödvändigt för domens beslutande och avfattande, Uden för domens meddelande kan förlängas med högst en vecka. Regeln är avfattad efter mönster av bestämmelsen i 30 kap. 7 S RB i fråga om dom i brottmål när den tilltalade är häktad.

Lagrådet har ingen erinran mot att en regel om anstånd införs och finner-på skäl som har anförts i remissen om det angelägna i att dom meddelas skyndsamt - parallelliteten med rättegången vid ålal mot häktad riktig.

I det remitterade förslaget har införts vidgade möjligheter till förening av mål, vilket innebär bl. a. att tryckfrihetsmål och vanligt brottmål kan komma att förenas. 1 RB förutsätts, utan att det uttryckligen anges, att i mål som har förenats i en rättegång gemensam dom skall meddelas. Detta framgär bl. a. av att i balken endast anges vissa fall, då undantag får göras från denna princip. I mål som handläggs vid tingsrätt som är tryckfrihetsdomstol kan enligt det

Prop.1977/78:62 77

remitterade förslagel domen komma att avse ålal för såväl tryckfriheisbrott eller brott enligt 7 kap. 3 S TF som annat brott. Domen kan sålunda komma att i skilda delar grunda sig liksom hittills på både friande och fällande uttalanden av juryn, men den kan också komma att till viss del avse brottslighet till vilken juryn ej har tagit ställning. Det sagda föranleder lagrådet att föreslå att undantagsregeln får tillämpas generellt i sådana fall där det är oundgängligen nödvändigt med uppskov.

Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

9 och 9 a

Rörande de föreslagna nya bestämmelserna om tystnadsplikt i 9 S första stycket radioansvarighetslagen (RAL) har föredragande statsrådet i remissprotokollet uttalat, att bestämmelserna motsvarar de nya reglerna om tystnadsplikt i 3 kap. 3 S TF och att de har utformats efler mönster av dessa. I övrigt har beslämmelserna lämnats utan kommentar.

Vad först angår själva den grundläggande bestämmelsen om tystnadsplikt finns i och för sig ingen anledning lill erinran mot den utvidgning av personkretsen som förslaget innebär. Från terminologisk synpunkt kan det emellertid ifrågasättas om ultrycket "tjänsteman" lämpligen bör behållas. Sedan RäL;s tillkomst har ijänstemannabegreppet i svensk rätt fått ett förändrat innehåll. 1 lagstiftning som rör den offentliga verksamheten är begreppet pä väg att utmönstras. Mot den bakgrunden vill lagrådet för sin del förorda, att den personkrets som nu avses med "tjänsteman" i stället anges med uttrycket "den som är eller har varit anställd hos programföretaget".

Lagrådet vill vidare föreslå, att själva tystnadspliktsbestämmelsen tas upp i två särskilda punkter i ett första stycke, varvid i första punkten regleras lystnadsplikten förden nyss angivna personkategorin, underdel att motsvarande tystnadsplikt för dem som tagit befattning med vissl radioprogram eller nyhetsmeddelande behandlas i andra punkten. De undantagsregler som i det remitterade förslaget har tagils upp i första stycket under punkterna 1-5 bör då tagas upp i ett nytt andra siycke. Av skäl som lagrådet kommer att ange senare blir det i förevarande paragraf inte behov av någol sladgande motsvarande del nuvarande andra stycket.

Från rätts- och lagtekniska synpunkter går de föreslagna reglerna om undantag från tystnadsplikten inte hell fria frän invändningar. Bestämmelserna ger inte alldeles entydiga besked om sin innebörd och räckvidd. De synes delvis ge utrymme för tolkningar som inte har varit avsedda. Åtminsione i vissa hänseenden kan en moisvarande kritik riktas mot bestämmelsernas motsvarighet i 3 kap. 3 S TF. Dä det å andra sidan får anses angeläget alt den sakliga överensstämmelsen mellan undanlagsreglerna i sistnämnda lagrum och de nu ifrågavarande reglerna i RAL som eftersträvas ocksä återspeglas i en nära formell överensslämmelse, finner lagrådet att

Prop. 1977/78:62 78

förslagel i denna del i princip bör godtagas. För att en full saklig överensstämmelse skall uppnås bör dock reglema enligl lagrådets mening underkastas vissa redaktionella jämkningar.

Lagrådet förordar i enlighet med det anförda att paragrafen får följande lydelse.

"9 § Den som är eller har varit anställd hos programföretaget får ej röja vad han i sin verksamhet inom företaget erfarit om vem som författat eller framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för offentliggörande i program. Motsvarande tystnadsplikt åligger programutgivare och envar annan, som har tagit befattning med tillkomsten eller sändningen av radioprogram eller nyhetsmeddelande för sädant program.

Vad i första stycket sägs skall dock ej gälla, om

1. den vilkens identitet röjes samtyckt därtill;

2. i mål som sägs i 7 § tredje stycket fråga är, humvida den, mot vilken talan föres, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skadeslåndsskyldig;

3. i fall som avses i 5 § andra slycket fråga är om sådant brolt mot rikels säkerhel som angives i 7 kap. 3 S första stycket 1 tryckfrihetsförordningen;

4. i fall som avses i 5 S andra stycket fråga arom brott enligt 7 kap. 3 S första slycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och rälten finner del erforderiigt att vid förhandling uppgift lämnas, humvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet;

5. rätlen av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran."

I nuvarande 9 S finns en straffbestämmelse som säger att brotl mot paragrafen bestraffas med böter eller fängelse. Åtal får väckas endasf efter angivelse av målsäganden; åklagare är JK.

1 brottsbalken (BrB) ersattes den 1 januari 1976 bestämmelsen i 20 kap. 3 S om brott mot tystnadsplikt som begåtts av ämbetsman med en ny straffbestämmelse. Denna föreskriver, utan angivande av personkrets, ansvar för var och en som uppsåtligen eller av oaktsamhet yppar vad han lill följd av lag eller annan författning är pliktig hemlighålla. 1 samband därmed upphävdes de straffbestämmelser rörande brolt mot tystnadsplikt som fanns i olika specialförfattningar och som genom den nya ansvarsregeln blev överfiödiga. 1 fråga om RAL anförde föredragande statsrådet följande (prop. 1975:78 s. 149).

I 9 S radioansvarighetslagen (1966:756) finns en bestämmelse om förbud för den som har att ta befattning med radioprogram att avslöja vem som har författat eller framställt program m. m. Förbudet är förenat med straffansvar och har motsvarighet i 3 kap. 5 S tryckfrihetsförordningen. Ändring av dessa båda straffbestämmelser bör anstå tills andra ändringar i tryckfrihetsförordningen pä sätt jag senare återkommer till aktualiseras.

Prop.1977/78:62 79

Efter förslag i prop. 1975/76:204 ändrades straffbestämmelsen i 3 kap. 5 S TF sä att den i 3 kap. 3 S förordningen upptagna lystnadsplikten straffsank-tionerades i överensstämmelse med 20 kap. 3 S BrB. Ätt en fristående straffbestämmelse behölls i förordningen lorde ha betingals bl. a. av dennas karaklär av grundlag.

Lagrådei finner att broll mot tystnadsplikt som åligger nägon enligt RAL nu bör regleras pä samma sätt som vid den allmänna översynen av 20 kap. BrB. Säsom harskett i andra liknande fall böralltså själva strafföeslämmelsen utgå ur RAL. Bestämmelserna som rör åtal bör däremoi kvarstå i lagen, eftersom dessa har ett delvis annat sakligt innehåll än de allmänna bestämmelserna i 20 kap. 5 S BrB.

1 den föreslagna 9 a S har intagils en straffbestämmelse rörande otillåten efterforskning. Även här finns en särskild regel om åtal. Det synes lämpligt att sammanföra lagens regler om straff och åtal i en gemensam paragraf Härvid torde utan olägenhet lagen kunna ges nya paragrafnummer i en följd från och med 9 S.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Bestämmelserna om vittne i 36 kap. RB vilar pä gmndsatsen att envar är skyldig att avge vittnesmål inför domstol. Enligt kapitlet gäller vissa inskränkningar i vittnespliklen. Beslämmelserna i 5 S första stycket reglerar sålunda uppkommande konflikter mellan vittnesplikten och i lag eller annan författning föreskriven tystnadsplikt. Från systematisk synpunkt vore det önskvärt, om i anslutning lill dessa också upptogs vad 3 kap. 3 S TF och 9 S RAL innehåller om att endast i den mån där anges den där stadgade tystnadsplikten skall vika för vittnespliklen. Med hänsyn till TF;s karaklär av grundlag och till att RAL även i systematiskt hänseende nära ansluter lill denna ärdel emellertid befogat all della frågekomplex regleras separat. Enligl lagrådels uppfattning bör det emellertid i 36 kap. RB göras en erinran om undantagsstadgandena i 3 kap. 3 S TF och 9 S RAL. En sådan erinran kan lämpligen tas upp som ett nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 S RB och därmed till följd av hänvisningen i 37 kap. 5 S få avseende även på partsförhör. Den kan ges följande lydelse.

"Att den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 S iryckfrihelsförordningen eller 9 S radioansvarighetslagen (1966:756) i vissa fall må utan hinder därav höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten avser, därom stadgas i nämnda lagrum."

36 kap. 6 a § och 37 kap. 5 §

Den i 36 kap. 6 a S föreslagna bestämmelsen om skyldighet för domstol att i fall, då den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 STF eller 9 S RAL skall höras som vittne om förhållande som tystnadsplikten avser, inhämta ytirande frän

Prop.1977/78:62 80

företag, hos vilket den som skall höras har fått kännedom om förhällandet, ger inte lagrådei anledning till någon saklig erinran. Lagrådet vill emellertid förorda att stadgandet förs in som ett nytt andra stycke i 8 S av kapitlet i stället för att tagas upp i en helt ny paragraf Om detta godtages, bör den föreslagna hänvisningen i 37 kap. 5 S anpassas härefter.

Enligt RB gäller som huvudregel, att särskild talan inle får föras mot beslut, varigenom part eller annan förelagts att vid viss påföljd fullgöra något i rättegängen. Sålunda föreligger inte rält lill talan mot beslul, varigenom nägon förelagts att vid vite fullgöra sin vittnesplikt. Enligt 49 kap. 8 S tredje stycket RB äger emellertid den som är missnöjd med beslutet att i samband med särskild talan mot beslut, varigenom föreläggandet tillämpats, påkalla prövning av dess giltighet. Vad nu sagts innebär t. ex. att, om rätten i fall som avses i 36 kap. 5 S första slycket RB funnit ett vittne vara skyldigt att vittna trots honom eljest åvilande tystnadsplikt, beslutet inte kan särskilt överklagas av vittnet; först när fräga uppkommer om att utdöma ett vite som rätten ålagt vittnet för att förmå honom att fullgöra sin vittnesplikt, kan vittnet föra särskild talan mot beslutet härom.

1 remissen föreslås nu, att denna reglering skall brytas när del gäller beslul, varigenom rätten enligt 3 kap. 3 S 5 TF eller 9 S första slycket 5 RAL funnit det vara av synnerlig vikt alt uppgift lämnas vid vittnesförhör eller förhör med part under sanningsförsäkran. Mof beslutet skulle enligt förslaget särskild talan vara tillåten; lagrådet utgår från att en sådan talerätt skall tillkomma endast den persom som skall höras.

Skäl för att bereda beslut av denna art en särställning i jämförelse med andra beslut om hörande av vittne eller part har inte framlagts i remissen i vidare mån än att ordningen med en särskild besvärslalan ansetts skola innebära en förstärkning av det tryckfrihetsrättsliga anonymitetsskyddet. Enligt lagrådets mening kan det emellertid inle hävdas, att den tryckfrihetsrättsliga anonymiteten är mer skyddsvärd än den enskildes intresse av att de förtroenden han lämnat sin läkare eller advokai icke yppas eller statens intresse av att dess anställda ej röjer förhållanden som i det allmännas intresse skall hållas hemliga. Härlill kommer att det inte är vittnet-eller parten som skall höras under sanningsförsäkran - utan den som åtnjuter anonymitetsskyddet som är bärare av intresset att tystnadsplikten upprätthålls mot uppgiftspliklen i rättegången och att därför vittnets - resp. partens -personliga intresse i saken kan lämnas ål sidan. Avgörande skäl lalar alltså för att, även när det gäller den tryckfrihetsrättsliga tystnadsplikten, rätlens bedömning av konflikten med uppgiftsplikten i rättegång skall godtagas och att - när fråga är om vittnesförhör-bedömningen får dragas under högre rätts prövning försl när tvångsmedel verkligen måsle tillgripas.

Med hänsyn lill det anförda avstyrker lagrådet förslaget till ändring i 49 kap.

Prop.1977/78:62 81

4 S RB.

Lagrådet vill tillägga att om förslagel ändock skulle anses böra genomföras, det torde böra närmare undersökas om inle motsvarande reglering bör ske i andra processrättsliga lagar som t. ex. förvaltningsprocesslagen och lagen om patentbesvärsrätten.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

/ och /7,W

Om mbriken till den föreslagna lagen om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m. ändras i enlighet med lagrådets förslag, bör lydelsen av dessa paragrafer anpassas därefter.

Liksom i mål om mönster, varumärke eller namn bör i mål om utgivningsbevis för periodisk skrift minst två lagfama ledamöter ingå i rätten. Paragrafens iredje stycke bör kompletteras i enlighet härmed.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1977/78:62 82

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-11-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om följdlagstiftning till 1976 års reform beträffande tryckfriheten

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om medgivande till ätal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål,

3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter,

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten,

7. lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet alt avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget Ull lag om medgivande till åtal för vissa tryckfrihetsbrott m. m.

Jag har ingen erinran mot lagrådets förslag i fråga om rubriken till den nya lagen och i fråga om tillägget till 1 .

Vad beträffar 4 s'' vill jag erinra om alt den tryckfrihetsrättsliga reform som beslöts år 1976 innebär att tillsynen över tryckfriheten skall flyttas över från justitieministern till justitiekanslern. Enligt 9 kap. 1 S TF i dess nya lydelse har JK sålunda att vaka över att de gränser för tryckfriheten som anges i förordningen inle överskrids. Reformen innebär också att det särskilda övervakningssystemet med tryckfrihetsombud avskaffas ulan att ersättas

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regenngssammanträde den 29 september 1977.

Prop.1977/78:62 83

med något annal system. Som skäl fördetia anfördes under förarbetena bl. a. att del nuvarande systemet var förenat med åtskilliga brister och att tillsynen torde kunna fungera väl så effektivt genom massmediernas inbördes bevakning samt anmälningar från polis och allmänhet (SOU 1975:49 s. 307, prop. 1975/76:204 s. 84 f, 123 0- Innebörden av reformen i denna del är att JK skall övervaka tryckfriheten och alt den erforderliga granskningen av skrifter skall utföras - förutom av honom själv - av i första hand allmänheten (jfr Ds Ju 1976:18 s. 16). Att polismyndighet inte skall ha någon befogenhet att på eget initiativ företa en granskning frän iryckfrihelsrättsliga synpunkter framgår av 9 kap. 2 S första stycket TF och uttalanden i 1976 ärs proposition (prop. 1975/76:204 s. 123 0. En erinran om delta har dessutom tagits in i remissprotokollet. Del remitterade förslaget har utformats från dessa utgångspunkter.

Enligt min mening kan det vara av visst värde att JK kan påkalla biträde av polismyndighet när han vill ha tillgång till en skrift. Därigenom vinner man en viss garanti för att skriften verkligen tillhandahålls och alt detta sker ulan dröjsmål. Mot denna bakgrund har 4 S avfattats efter mönster av gällande 4 kap. 6 S TF. Givetvis innebär den valda avfattningen inle - lika litet som 4 kap. 6 S TF i dag - att polismyndigheten ges befogenhet att använda tvångsmedel.

Med hänvisning till det anförda ärjag inte beredd att i sak frångå förslaget i denna del. Såsom MMU har föreslagit bör utgångspunkten för tidberäkningen vara utgivningsdagen. Vidare bör 4 S omarbetas redaktionellt, i huvudsak efter de linjer lagrådet har föreslagit. Bestämmelserna bör härvid delas upp på två paragrafer betecknade 4 och 5 SS-

1 fråga om 6 if i det remitterade förslaget föreslår jag att bestämmelserna där om avgifter i tryckfriheisärenden.

F. n. utgår avgift för expeditioner beträffande tryckfrihetsärenden enligt expedilionskungörelsen (1964:618, omtryckt 1976:383, ändrad senast 1977:131). Avgift utgår bl. a. för ulgivningsbevis för periodisk skrift och bevis om ändring av periodisk skrifts titel samt för utdrag ur registret över periodiska skrifter. Eftersom expeditionskungörelsens bestämmelser om avgift inte gäller expedition som utfärdas av bl. a. patent- och registreringsverket (I S kungörelsen), bör beslämmelser om avgift för expedition i tryckfrihetsärenden inte längre meddelas i expeditionskungörelsen ulan i annan regeringsförfattning.. Detta förutsätter att riksdagen bemyndigar regeringen att meddela erforderliga föreskrifier. Bemyndigandet bör avse avgifter i ärenden om utgivningsbevis och avgift för utdrag ur registret över periodiska skrifter.

För patent- och registreringsverket gäller att kostnaderna för dess verksamhet skall täckas av de avgifter verkets kunder erlägger (jfr prop. 1976/ 77:100 bil. 14 s. 63). Den principen bör gälla också för de nya uppgifter som verket föreslås få. Jag vill framhålla all nu ifrågavarande avgifter givetvis inte bör sättas högre än att intäkterna därav svarar mot verkets kostnader för

Prop.1977/78:62 84

handläggningen av de nya ärendena.

Medelsbehovet för de arbetsuppgifter som skall överföras frän justitiedepartementet till patent- och registreringsverket kan beräknas till 100 000 kr. för perioden den 1 januari-den 30 juni 1978, vilket motsvarar tvä biträdestjänster samt omkostnader för dem. Jag räknar med alt motsvarande besparing skall bli möjlig inom det anslag som har fastställts förjustitiedepartementel för innevarande budgetär.

Jag har i den nu behandlade frägan samrått med chefen för handelsdepartementet. Jag har därvid inhämtat att denne avser alt föreslå regeringen att patent-och registreringsverket för budgetåret 1977/78 för överskrida förslagsanslaget El. Patent- och registreringsverket med 100 000 kr.

Föreskrifierna i 6 S i del remitterade förslaget bör delas upp på två paragrafer. Med anledning av att 4 S i det remitterade förslaget bör delas upp på två paragrafer, 4 och 5 SS, bör de paragrafer som ersätter 6 S betecknas 7 och 8 SS.

Vad lagrådei har föreslagit i fråga om övergångsbestämmelserna bör i huvudsak godtas.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

Vad lagrådet har föreslagit i fräga om / a.s bör godtas.

Lagrådet har funnit förslaget till / b förenat med åtskilliga svårigheter. Man pekar bl. a. på regeln enligl rättegångsbalken (14:7 och 45:3) att mål för vilka gäller olika rätlegångsformer inte kan förenas i en rättegång. Lagrådet anför vidare bl.a. att värdet av den föreslagna lagstiftningen kan starkt ifrågasättas, i synnerhet som den antagligen skulle få tillämpning endast i sällsynta undantagsfall.

Enligt min mening finns inte anledning att räkna med att den föreslagna ordningen skall leda till några särskilt svårbemästrade problem. Ätt man i vissa avseenden är hänvisad till lösningar som är delvis nya är i och för sig inget skäl att avstå från att avhjälpa brister i nuvarande ordning.

Utan tvivel kan situationer inträffa då nuvarande ordning kan ställa domstolarna inför stora svårigheter. Jag kan hänvisa till det exempel som anfördes i grundlagstiftningsärendet (prop. 1975/76:204 s. 119). Enlösningav den typ som del remitterade förslaget innehåller lorde ge möjlighet till en enhetlig bedömning i fiertalet fall. Alt dessa fall i och för sig inte kan beräknas bli särskilt många är ingen avgörande invändning mot förslagel. Över huvud laget är ju tryckfrihetsmålen och de därmed sammanhängande mälen tillsammans en mycket lilen målgrupp. Jag ser alltså ingen anledning all avstå från en lösning efter förslagets riktlinjer.

När det gäller den närmare utformningen av lösningen är olika vägar framkomliga. Lagrådei har här förordat en delvis annorlunda reglering än den

Prop.1977/78:62 85

departementsförslaget innehåller. I och för sig är skillnaderna mellan förslagen ganska obelydliga. Då emellertid vad lagrådet har förordat ansluler något närmare lill rättegångsbalkens regelsystem vill jag inte motsätta mig lagrådets altemativ.

Med den av lagrådet föreslagna lydelsen av 1 b S för det tillägg till is'» andra slycket som gjorts i del remitterade förslaget anses överflödigt. Jag föreslår därför alt det fär utgå. Därvid bör tredje stycket i paragrafen jämkas på sätt lagrådet har föreslagit.

I fråga om 11 i} förordar jag att möjligheten till anstånd vidgas i enlighet med lagrådets förslag.

1 övrigt bör vissa redaktionella ändringar vidtas i det remitterade förslaget.

Förslaget till lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756)

1 fråga om 5 (; andra stycket förordar jag en mindre redaktionell jämkning.

Jag har ingen erinran i sak mol de förtydliganden som lagrådet har förordat beträffande 9 if första slycket i det remitterade förslaget. Bestämmelsen i fråga bör dock redigeras i enlighet med vad som har skett i del remitterade förslaget.

Tillräckliga skäl att i detta sammanhang göra ändringar i 9 if andra styckei föreligger inte. Frågan torde få övervägas i samband med det fortsatta arbetet på en ny yttrandefrihetsgrundlag.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

Lagrådet förordar att en erinran om att bestämmelserna i 3 kap. 3 S TF och 9 S radioansvarigheislagen innebär att den som har lystnadsplikt i vissa fall ändå för höras som vittne skall tas upplett nytt sjätte stycke i 36 kap. 5 S- Jag vill inte motsätta mig det förslaget. Inte heller harjag något att erinra mot att bestämmelsen i 36 kap. 6 a if i det remitterade förslaget förs in som ett nytt andra stycke i 36 kap. 8 S. Till följd därav bör en jämkning ske i 37 kap.

Förslaget lill ändring i 49 kap. 4 avstyrks av lagrådet. Därvid åberopas att det enligt rättegångsbalken som huvudregel gäller att särskild talan inle får föras mot beslut, varigenom part eller annan förelagts att vid viss påföljd fullgöra nägot i rättegången. Enligl lagrådei kan del inte hävdas att den tryckfrihelsrällsliga anonymiteten är mer skyddsvärd än övriga intressen som rättegångsbalkens förbud mot alt någon hörs som vittne skall skydda. Lagrådet finner avgörande skäl tala för att rättens bedömning skall godtas i fråga om vittnesplikten för dem som har tystnadsplikt enligt TF och radioansvarigheislagen lika väl som i fräga om annan tystnadsplikt och att överprövning skall ske först sedan tvångsmedel har lillgripits.

Prop.1977/78:62 86

Enligt min mening föreligger starka skäl att förstärka anonymitetsskyddet på det sätt som har skett i det remitterade förslaget. Ett särskilt skäl alt här införa speciella garantier mot att tystnadsplikten bryts är att det på detta område i stor utsträckning överiämnals till domstolarna att dra upp de närmare gränserna för tystnadsplikten. När del gäller andra lystnadsplikter är intressekonfiikten löst redan i lagstiftningen. Vad lagrådet har anfört bör alltså inte leda till att det remitterade förslagel frångås.

Något praktiskt behov av att i förevarande sammanhang ta upp frågan om en motsvarande reglering bör införas i andra processrättsliga lagar föreligger inte.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

De av lagrådet förordade ändringarna i förslaget bör göras. Jag har i denna fråga samrått med chefen för handelsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop.1977/78:62 87

Innehåll

Propositionen.................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... I

Lagförslag........................................................ 2

1 lag med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område 2

2 lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa beslämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål 3

3 lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756) 9

4 lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa .skrifter 13

5 lag om ändring i rättegångsbalken.................... 14

6 lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten 17

7 lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift................................................. 19

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1977-09-29 20

1 Inledning..................................................... .... 20

2 Den partiella reformen av tryckfrihetsförordningen 21

3 Allmänt om följdlagstiftningen.......................... .... 23

4 Upprättade lagförslag.................................... .... 27

5 Specialmolivering.......................................... .... 27

5.1 Förslaget till lag om medgivande till ätal för vissa tryckfri
hetsbrott m.m....................................... 27

IS..................................................................... 27

2 S................................................................... 27

3S.................................................................... 28

4 S 29

5S.................................................................... 33

6 S 33

Ikraftträdande...................................... .... 35

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:164) om

rättegången i tryckfrihetsmål................... .... 36

IS...................................................... .... 36

laS .................................................................. 37

I b S................................................... 39

2, 3, 7, 10 och 13 SS............................. 41

II S..................................................... 41

Ikraftträdande...................................... .... 42

5.3 Förslaget lill lag om ändring i radioansvarighetslagen

(1966:756)........................................... .... 42

IS..................................................................... 42

5 S 43

7 S 43

Prop.1977/78:62 88

8 S...................................................... .... 44

9 S...................................................... .... 44

9 a S .................................................. .... 44

Ikraftträdande....................................... .... 44

5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:165) angående beslag å vissa skrifter 45

5.5 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 45

36 kap. 6 a S och 37 kap. 5 S.................. 45

49 kap, 4 S........................................... 46

Ikraftträdande....................................... 46

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten 47

5.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1949:166) angående skyldighet alt avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift......................... 47

6 Hemställan.................................................. 47

7 Beslut......................................................... 48

Bilaga 1 Utredningens lagförslag............................ 49

BUaga 2 De remitterade förslagen......................... 52

Utdrag av lagrådets protokoll 1977-11-02............... ... 68

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1977-11-03 82

Innehållsförteckning........................................... ... 87

GOTAB Stockholm 1977 56 423