Prop. 1977/78:41 Regeringens proposition

1977/78:41

om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m. m.;

beslutad den 27 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att aktiebolagslagens regler om förbud för aktiebolag att lämna lån tUl aktieägare m. fl. skall gälla även dem som lever samman under äktenskapsliknande förhållanden. Vidare föreslås en vidgad möjlighet att medge undantag från låneförbudet vid förvärv av aktier i bolaget. Dessutom innehåller propositionen förslag tUl vissa andra smärre ändringar i aktiebolagslagen.

I propositionen föreslås vidare att de anställda i flottningsföreningai skall få samma rätt till styrelserepresentation som anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.

1 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 41

16 § Fondemission kan ske genom överföring till aktiekapitalet av belopp som kan utdelas enligt 12 kap. 2 § första stycket samt av uppskrivningsfond och reservfond eller genoni uppskrivning av anläggningstillgångs värde.

Bestämmelserna i 4 § försia stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om förslag till beslut om fondemission.

Beslut om fondemission skaU ange det belopp varmed aktiekapitalet ökas samt de nya aktiernas aktieslag eUer det belopp vartill aktiernas nominella belopp höjes. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i beslutet varvid iakttages all avstämning ej får ske innan beslutet registrerats. På sådant bolag äger 5 § tredje stycket och 7 § första stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om fondemission skall ange på vilket sätt och med vilket belopp aktiekapitalet ökas samt de nya aktiernas aktieslag eller det belopp vartill aktiernas nominella belopp höjes. I avstämningsbolag skall avstämningsdagen anges i beslutet varvid iakttages att avstämning ej får ske innan beslutet registrerats. På sådant bolag äger 5 § Iredje stycket och 7 § första stycket motsvarande tillämpning.

Beslutet om fondemission skall utan dröjsmål anmälas för registrering och får ej verkställas före registreringen.

Prop. 1977/78: 41 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Aktiekapitalet är ökat när registrering skett. De nya aktiema skall genom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken. De medför rätt till utdelning enligt vad därom bestämts i beslutet om emission. Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket regisörering skett.

11 kap.
9§
I förvaltningsberättelsen skall I förvaltningsberättelsen skall

upplysning lämnas dels om sådana upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verk- för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning vik- samhetsresultat och stäUning vikfiga förhållanden, för vilka redo- figa förhållanden, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultat- visning ej skall lämnas i resultaträkning eUer balansräkning, dels räkning eller balansräkning, dels om händelser av väsentlig betydelse om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eUer efter dettas räkenskapsåret eller efter dettas slut. / aktiebolag vari aktierna till slut. huvudsaklig del äges eller på därmed jämförligt sätt innehas, direkt eller genom förmedUng av juridisk person, av en eller ett fåtal fysiska personer, skall särskild redogörelse lämnas för ingångna avtal och andra därmed jämförliga förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och verkställande direktör, dels fill övriga anstäUda. Tantiem och därmed jämstäUd ersättning till styrelsen och verkställande direktör skall anges särskilt. Har bolaget anstäUda i flera länder, skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag dll dispositioner beträffande bolagets vinst eUer förlust.

Aktiebolag som enligt 10 kap. 3 § andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor skall till förvaltningsberättelsen foga en finansieringsanalys. I denna skall redovisas bolagets finansiering och kapitalinvesteringar samt förändringen av rörelsekapitalet under räkenskapsåret.

11§

Koncernresullalräkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig utgöra ett sammandrag av moderbolagets och dotterföretagens resultaträkningar och balansräkningar, upprättat enUgt god redovisningssed och med iakttagande i tUlämpliga delar av 2 och 5—8 §§.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncemens årsresultat efter avdrag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och avdrag eller fillägg

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen i visst hänseende till-lämpa första eller andra stycket, får de avvikelser göras som förhåUandena kräver. Avvikelse skall ske, om det av särskilda skäl är påkallat för att en rättvisande redovisning av koncernen skall uppnås. För avvikelse skall lämnas motiverad redogörelse i moderbolagets förvaltningsberättelse.

I förvaltningsberättelsen för moderbolag skaU vidare lämnas sådana upplysningar om koncemen som avses i 9 § första och andra styckena. Redogörelse skall lämnas om vilka metoder och värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncernredovisningen. Därjämte skaU uppges det belopp, som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital.

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskilda skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen i visst hänseende till-lämpa första eller andra stycket får de undantag göras som förhållandena kräver. För sådan avvikelse skall lämnas motiverad redogörelse i moderbolagets förvaltningsberättelse.

I förvaltningsberättelsen för moderbolag skall vidare lämnas sådana upplysningar om koncemen som avses i 9 § första stycket första meningen och andra stycket. Redogörelse skall lämnas om vilka metoder och värderingsprinciper som använts vid uppgörande av koncernredovisningen. Därjämte skall uppges det belopp, som av det fria egna kapitalet i koncernen enligt årsredovisningarna för företag inom denna skall överföras till bundet eget kapital.

Aktiebolag som är dotterföretag skall i förvaltningsberättelsen ange namnet på moderbolaget och i förekommande fall dettas moderbolag. Moderbolag och dotterbolag skall vidare ange hur stor andel av årets inköp och försäljning som avser andra företag inom samma koncern.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skaU intagas i koncernredovisningen, om koncernen är av sådan storlek som anges i 10 kap. 3 § fjärde stycket. I sådant fall skall till koncernredovisningen fogas finansieringsanalys för koncernen.

13 §

Ar koncern av sådan storlek som avses i 10 kap. 3 § fjärde stycket, skall moderbolaget i delårsrapport, utöver uppgifter för moderbolaget, lämna uppgifter för koncemen motsvarande vad i första stycket sägs. Uppgift om omsättning oeh resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn tagen till internvinst-eliminering.

12 kap. 7§ Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller aimat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eUer släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eUer verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eUer landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

Prop. 1977/78: 41 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller, om bolaget ingår i koncern, ler båda tillsammans äger mer än
i koncernbolagen. 500 aktier i bolaget eller, om bola-

get ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsvarande tillämpning i fråga om stäUande av säkerhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

8§

9 §

Sådana penninglån och säkerheter som lämnats med stöd av tillstånd enligt 8 § skall upptagas i en av styrelsen och verkställande direktör för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida ej tillståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att lånet eller säkerheten ej behöver upptagas i sådan förteckning. Förteckningen skall avse dels under räkenskapsåret tUlkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående lån och säkerheter. I förteckningen skall angivas namnet på de personer till vUka lån

Sådana penninglån och säkerheter som lämnats med stöd av tillstånd enligt 8 § skall upptagas i en av styrelsen och verkställande direktör för varje räkenskapsår upprättad förteckning, såvida ej tUl-ståndsmyndigheten särskilt föreskrivit att lånet eller säkerheten ej behöver upptagas i sådan förteckning. Förteckningen skaU avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående lån och säkerheter. I förteckningen skall angivas namnet på de personer till vilka lån

Prop. 1977/78: 41 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämnats eller för vilka säkerhet    lämnats eller för vilka säkerhet
ställts. I förteckningen intages på          ställts. I förteckningen intages på
motsvarande sätt uppgift om så- motsvarande sätt uppgift om så
dana penninglån och säkerheter dana penninglån och säkerheter
som på grund av bestämmelsen i          som lämnats i fall som avses i 7 §
7 § andra stycket 3 ej omfattas av        andra stycket 3.
förbudet i 7 § första eller fjärde
stycket.

Bolaget skall bevara förteckning som avses i första stycket under minst tio år räknat från utgången av det räkenskapsår till vilket förteckningen hänför sig.

13 kap.

7§

Bolagsstämma eller domstol, som fattar beslut att bolaget skall träda i likvidation, skall samtidigt utse en eller flera likvidatorer. I bolagsordningen kan föreskrivas att därjämte en eUer flera Ukvidatorer skaU tillsättas i annan ordning. Likvidator träder i styrelsens och verkställande direktörs ställe och har i uppgift att genomföra likvidationen.

Saknar aktiebolag, som trätt i likvidadon, till registret anmäld behörig likvidator, skall rätten förordna en eller flera likvidatorer efter anmälan av registreringsmyndigheten eller ansökan av aktieägare, borgenär eller annan vars rält kan vara beroende av att någon finnes som kan företräda bolaget.

Likvidatorerna skall genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering.

Bestämmelserna i denna lag om styrelse och styrelseledamöter äger motsvarande tillämpning på likvidator, i den mån ej annat följer av detta kapitel.

Uppdrag att vara revisor upphör icke genom att bolaget träder i likvidation. Bestämmelserna i 10 kap. äger tiUämpning under likvidation. Revisionsberättelsen skall innehålla uttalande humvida enligt revisorernas mening likvidation onödigt fördröjes.

10 §
Likvidatorerna skall genast an- Likvidatorerna skall genast söka

mala likvidationsbeslutet för regi- kallelse på bolagets okända borge-strering och söka kallelse på bola- närer. gets okända borgenärer.

14 kap.

9§ Äger moderbolag självt eller tillsammans med dotterföretag mer än nio tiondelar av aktierna med mer än nio tiondelar av röstetalet för samtliga aktier i dotterbolag, har moderbolaget rält att av de övriga aktieägarna i sistnämnda bolag lösa in återstående aktier. Den vars aktier kan lösas in har rätt att få sina aktier inlösta av moderbolaget.

Prop. 1977/78: 41 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tvist huruvida rätt eller skyldig- Tvist humvida rält eller skyldig-

het till inlösen föreligger eller om het till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet prövas av tre skilje- lösenbeloppet prövas av tre skiljemän enUgt lagen (1929: 145) om män enUgt lagen (1929: 145) om skiljemän, i den mån annat ej följer skiljemän, i den mån annat ej föl-av beslämmelserna i detta kapilel. jer av bestämmelserna i detta kapitel. Bestämmelserna i 18 § andra stycket nämnda lag om tid inom vilken skiljedomen skall meddelas är icke tUlämpliga.

Har moderbolaget förvärvat större delen av sina aktier i dotterbolaget på grund av inbjudan till en vidare krets att till moderbolaget överlåta sådana aktier mot visst vederlag, skall lösenbeloppet motsvara vederlaget, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Kostnaderna för skiljemannaförfarandet skall bäras av moderbolaget, om ej skiljemännen på särskilda skäl ålägger annan aktieägare att helt eller delvis svara för dessa kostnader.

19 kap.

1§ Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att enligt denna lag föra aktiebok, aktiebrevsregister, förteckning enligt 3 kap. 12 § eUer hålla aktiebok tillgänglig,

2. uppsåtligen eller av oaktsam- 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 kap. 12 § tredje het bryter mot 3 kap. 12 § tredje stycket, 8 kap. 8 § andra stycket stycket, 8 kap. 8 § andra stycket andra meningen eller 9 § första andra meningen eller 9 § första stycket, stycket andra eller tredje meningen,

3. uppsåthgen eUer av grov oaktsamhet bryter mot 12 kap. 7 eller 9 §,

4. uppsåthgen eller av oaktsamhet bryter mot 17 kap. 4§ första eller andra stycket, 7 § tredje stycket eller 9 §,

5. uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 4 § andra stycket såvitt dessa lagrum rör förbehåll enligt 17 kap. 1 §.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket 3 mot 12 kap. 7 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:426) om flottning i aUmän flottled

dels att 39 § skall ha nedan angivna lydelse,

Prop. 1911 lli: 41 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a §, av nedan angivna lydelse.

39 §1

Styrelsen väljes å flottningssläm- Styrelsen väljes å floltningsstäm-

ma, dock att en ledamot därav kan ma. Äv 40 och 40 a §§ följer dock

efter ty i 40 § stadgas utses på an- att styrelseledamot kan utses på

nat sätt. annat sätt.

Till styrelseledamot må utses annan person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt fall regeringen medgiver undantag.

Styrelseledamot må, ändå att den Ud, för vilken han blivit utsedd, ej gått UU ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till ända, och finnes ej ersättare, åligger det övriga styrelseledamöter, såframt styrelsen ej är beslulför med kvarstående ledamöter eller enligt reglementet fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen föranstalta om val av ny ledamot.

40 a §

7 fråga om flottningsförening skaU lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar gälla i tillämpUga delar. I stället för vad som föreskrives i 19 § nämnda lag gäller att bestämmelserna i 18 § samma lag äga motsvarande tUlämpning, om olägenhet som där sägs skulle uppkomma genom att styrelserepresentation för de anstäUda införes i flottningsförening där länsstyrelsen har utsett styrelseledamot enligt 40 §.

I anmälan om styrdsens sammansättning enligt 41 § skall anges om arbetstagarrepresentant har utsetts. Arbetstagarrepresentants namn och adress skall införas i förteckning som anges i 76 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

' Senaste lydelse 1977: 67L

Prop. 1977/78: 41 10

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-06

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Antonsson, Mogård, Olsson, Åsling, Söder, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m. m.

1 Inledning

Aktiebolagslagen (1975: 1385), ABL, har trätt i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1975:103, LU 1975/76:4, rskr 1975/76:114). Vid behandUngen av förslaget tUl ABL uttalade riksdagen (se LU 1975/76: 4 s. 105) att närståendebegreppet enligt den s. k. släktkatalogen i låne-förbudsreglerna i 12 kap. 7 § ABL borde omfatta äktenskapsliknande samlevnad. Riksdagen förordade att frågan togs upp till förnyat övervägande i lämpligt sammanhang.

Med anledning av riksdagens uttalande har denna fråga behandlats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1976: 11) Förslag tiu lag om ekonomiska föreningar m. m. I promemorian har vidare behandlats frågan om styrelserepresentation för de anställda i flottningsföreningar (se prop. 1975/76: 166 s. 139). Promemorian innehåller förslag till lagar om ändring i ABL, lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled (flottningslagen) och lagen (1976:351) om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslagen bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bilaga I.

Promemorian har remissbehandlats. Härvid har de angivna förslagen föranlett yttranden av bankinspektionen, riksskatteverket, Sveriges advokatsamfund och Sveriges industriförbund resp. Svenska flott-ledsförbundet och Svenska skogsarbetareförbundet.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Föreningen Auktoriserade revisorer och Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, i det följande kallade organisationerna, har i skrivelse den 1 oktober 1976

Prop. 1977/78: 41 11

hemställt om visst förtydligande när det gäUer ABL:s regler om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt tiU nyteckning av aktier (se prop. 1976/77: 18 s. 7). Organisationernas skrivelse bör i denna del fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Vidare har Sveriges industriförbund och Föreningen Auktoriserade revisorer i skrivelse den 5 september 1977 hemställt om vissa andra ändringar i ABL. Skrivelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2 Läneförbudet

2.1 Nuvarande ordning

Genom ändring år 1973 i lagen (1944: 705) om aktiebolag infördes regler om förbud för aktiebolag att lämna lån tiU aktieägare m. fl. (prop. 1973:93, LU 1973:19, rskr 1973:238, SFS 1973:303; prop. 1973:168, LU 1973:41, rskr 1973:393, SFS 1973:1082). Reglerna om låneförbud har med vissa smärre justeringar förts över till 12 kap. 7—9 §§ ABL.

Låneförbudet innebär att aktiebolag inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet för vissa personer som ingår i den s. k. förbjudna kretsen. Till denna krets hör aktieägare, styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern, vissa släktingar och andra som är närstående till nämnda personer, nämligen make, syskon, släktingar i rätt upp- eller nedstigande led eller den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ena är gift med den andres syskon, samt slutligen juridisk person över vars verksamhet nu nämnd person har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna innehåller också ett särskilt förbud för aktiebolag att lämna penninglån — eller ställa säkerhet — i syfte att låntagaren eller någon honom närstående fysisk eller juridisk person som nyss nämnts skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Från låneförbudet gäller fyra undantag, som dock inte är tillämpliga vid lån för aktieförvärv. För det första gäller förbudet inte, om låntagaren är kommun eller landstingskommun. För det andra gäller förbudet inte lån mellan företag i samma koncern. För det tredje görs undantag för det fall att låntagaren driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för låntagarens rörelse. För det fjärde gäller förbudet inte lån till aktieägare med obetydligt aktieinnehav. Lån får lämnas om låntagaren eller honom närstående fysisk eller juridisk person som tidigare nämnts är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet inte uppgår tiU en procent av aktiekapitalet

Prop. 1977/78: 41 12

i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen. Låneförbud gäller dock om låntagaren eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Länsstyrelsen eUer, i vissa fall, bankinspektionen kan medge undantag (dispens) från förbudsreglerna, om synnerUga skäl föreligger. Bolagets kända borgenärer skall i allmänhet höras över ansökan om dispens. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas, innan ansökan får bifallas.

Lämnas penninglån eller ställs säkerhet med stöd av dispens skall lånet resp. säkerheten antecknas i en av styrelsen och verkställande direktören för varje räkenskapsår upprättad förteckning. Dispensmyndigheten kan emellertid föreskriva att lånet eller säkerheten inte behöver tas upp i förteckningen. Förteckningen skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvarstående lån och säkerheter. I förteckningen skall anges namnet på de personer till vilka lån har lämnats eller för vilka säkerhet har stäUts. Förteckningen skall också innehålla uppgift om s. k. kommersiella lån, dvs. lån som enligt det tredje undantaget från låneförbudsbestämmelserna lämnas för låntagarens rörelse.

Låneförbudet gäller givetvis inte lån och säkerheter som tillkommit innan lagstiftningen om låneförbud trädde i kraft den 6 juni 1973. I den nämnda förteckningen skall dock lämnas uppgift om lån eller säkerheter som tillkommit före den 6 juni 1973 under förutsättning att lånet eller säkerheten är av sådant slag som avses med låneförbudsbestämmelserna. Kommersiella lån som bolaget lämnat före nämnda dag skall emellertid inte förtecknas (se prop. 1973: 93 s. 146).

Uppgift om med stöd av dispens lämnade lån resp. ställda säkerheter skall enligt 11 kap. 8 § ABL också lämnas i balansräkningen eller i särskild notuppgift till denna. Balansräkningsuppgiften skall omfatta även sådana äldre lån och säkerheter som skall tas med i den särskilda förteckningen (se prop. 1973: 93 s. 146).

2.2 Frågans tidigare behandling

Frågan huruvida äktenskapsUknande samlevnad bör likställas med äktenskap vid tillämpningen av låneförbudsbestämmelserna diskuterades redan i samband med 1973 års reform. Lagutskottet uttalade då (LU 1973: 19 s. 56) att äktenskapsliknande samlevnad borde innefattas i släktkatalogen. Eftersom en sådan utvidgning var förenad med vissa problem anförde utskottet i sitt av riksdagen godtagna utlåtande (rskr 1973: 238) att frågan borde uppmärksammas under det fortsatta arbetet på en ny aktiebolagslag.

Prop. 1977/78: 41 13

Synpunkter på riksdagens uttalande framfördes 1 en framställning om ändring av låneförbudet som vissa näringslivsorganisalioner gjorde till justitiedeparlementet i början av år 1974 (se prop. 1975: 103 s. 491). Från näringslivets sida framhölls därvid att man anser det riktigt att sammanlevnad i äktenskapsliknande former likställs med äktenskap då så är påkallat för att skydda den svagare parten. Vidare bör så ske I skattesammanhang. Förhållandet är emellertid ett annat när det gäller aktiebolagslagens regler. I affärsUvet måste omsättningens säkerhet tillmätas stor betydelse. Detta leder tiU behov av klara regler om när parter kan binda varandra vid avtal. Därvid spelar registrering av personers status m. m. en väsentlig roll. Status måste framgå av offentliga register. Sammanlevnad i äktenskapsliknande former bör därför enligt näringsllvsorganlsatlonerna inte jämstäUas med äktenskap såvitt avser läneförbudets omfattning.

Det i prop. 1975: 103 framlagda förslaget till ny aktiebolagslag innehöll ingen beslämmelse som jämställde äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap. Föredragande statsrådet anförde härom i propositionen (s. 492):

När det gäller frågan om äktenskapsliknande samlevnad bör Ukställas med äktenskap vid tillämpning av låneförbudsregeln vill jag först framhålla att en regel härom måste bli ganska komplicerad. Det är, som lagutskottet framhållit, nödvändigt att få en klar avgränsning av regeln i fråga. I och för sig kan detta åstadkommas genom en anknytning till det skatterättsliga familjebegreppet. En lösning i enlighet härmed är emellertid förenad med andra nackdelar. En sådan regel skulle nämligen kunna komma att leda tiU att långivande bolag ansåg sig mer eller mindre nödsakade att göra vissa efterforskningar i den presumtive låntagarens personliga förhållanden. Detta är i och för sig ägnat att väcka betänkligheter. I sammanhanget får Inte heller förbises att näringslivet uppenbarligen bedömt en sådan regel som praktiskt svårhanterlig. Även om det från allmän synpunkt kan finnas skäl för att jämställa äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap vid tillämpning av låneförbuds-reglerna har jag därför funnit att de nu angivna nackdelarna skulle överväga fördelarna med en sådan lösning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande yttrade lagutskottet I denna fråga bl. a. (LU 1975/76:4 s. 104, rskr 1975/76: 114):

Med anledning av vad som sålunda förekommit får utskottet för sin del framhålla att riksdagens ståndpunktstagande 11973 års lagstiftningsärende ligger helt I linje med de tankegångar som kom till uttryck I samband med den partiella reformen av familjelagstiftningen samma år. Statsmakterna hade därvid anledning att ta ställning tiU den principiella frågan om lagstiftningens allmänna förhållande till olika samlevnadsformer. Det konstaterades att det är svårt att på alla rättsområden utforma reglerna så alt de Inte I vissa speciella situationer kan synas prioritera en viss samlevnadsform. Beträffande två särskilda rättsområden ansåg man det emellertid vara möjligt att avge en entydig principdeklaration. Sålunda uttalades att man vid utformningen av regler om skatter och sociala förmåner I möjligaste mån bör undvika att ge reglerna ett sädant innehåll alt människor

Prop. 1977/78: 41 14

förlorar på att gifta sig eller vinner på att skiljas (prop. 1973; 32 s. 84, LU 1973: 20 s. 73). I samband med att riksdagen år 1973 antog låneför-budsreglerna i aktiebolagslagen framhöUs det från riksdagens sida att man ansåg nyssnämnda principuttalande tiUämpligt även I förevarande fall. Utskottet anser att en sådan utvidgning alltjämt ter sig naturUg. Utskottet erinrar härvid om att det under senare år varit vanligt att man vid lagstiftning på andra rättsområden än som direkt avses med nämnda principuttalande ansett sig böra beakta den pågående förändringen av familjerelationerna i samhället. Denna karakteriseras bl. a. av att släktskap mist något av sin tidigare betydelse som sammanbindande faktor mellan människor samtidigt som stadigvarande samlevnad utan äktenskap ökat I omfattning. Såsom några exempel från civilrättens, processrättens och exekutionsrättens områden på fall där genom lagstiftning under 1970-talet samlevnadsfaUen beaktats vid bestämmande av närståendebegreppet vIU utskottet peka på reglerna om överlåtelse av hyresrätt I 12 kap. 34 § jordabalken, bestämmelserna om domarjäv och vittnesjäv I 4 kap. 13 § resp. 36 kap. 3 § rättegångsbalken samt reglerna om återvinning I konkurs i 29 a § konkurslagen (1921: 255) (jfr även SOU 1975: 54 s. 177 f.). Utskottet vill också peka på att såsom en nyhet i det nu föreliggande lagförslaget förordas I fråga om revisor att med jäv på grund av giftermål bör likställas samlevnad under äktenskapsliknande förhållanden.

Vad härefter gäller själva sakfrågan måste det enligt utskottets mening anses otillfredsställande att låneförbudet kan kringgås genom en formell ändring av civilståndet. För att upprätthålla låneförbudets effektivitet finns det även i övrigt skäl att i förevarande sammanhang Ukställa äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap. Utskottet syftar här på att antalet sammanboende ogifta ökat avsevärt under senare år.

Föredragande statsrådet har anfört betänkligheter mot att den av riksdagen förordade lagändringen skulle kunna komma att leda till att långivande bolag ansåg sig mer eller mindre nödsakade att göra vissa efterforskningar i den presumtiva låntagarens personliga förhållanden. Dessa betänkligheter finner utskottet överdrivna. Utskottet erinrar om att enligt propositionens förslag skall normalt Inga större krav ställas på utredningen om huruvida en eventuell låntagare omfattas av. låneförbudet. Sålunda framhåUs att bolagen i den praktiska tillämpningen synes kunna förfara så att de vid kreditgivning tiU anstäUda endast ställer frågan om vederbörande äger en procent av aktiekapitalet — I vilket fall närståendes aktieinnehav skall räknas med — eller alternativt om han äger mer än 500 aktier i bolaget. Om svaret blir nekande och bolaget inte självt har anledning att anta att svaret är felaktigt, kan enligt propositionen lånet lämnas respektive säkerheten ställas. Liknande uttalanden görs beträffande bolagets undersökningsplikt när det gäller andra personkategorier som omfattas av låneförbudet. Beträffande anställda vill utskottet tillägga att under förutsättning att man anknyter till det skatterättsUga familjebegreppet I 65 § kommunalskattelagen (1928:370) kan det knappast väcka betänkligheter att vederbörande låntagare i samband med kreditgivningen tillfrågas om sin familjerättsliga ställning. Denna är ju I många fall känd för arbetsgivaren redan till följd av källskattetabellernas kolumnindelning. Utskottet hänvisar också tiU att företagna sociologiska undersökningar tyder på att sammanboende utan äktenskap är accepterat av samhäUel (se SOU 1975: 24 s. 169).

Med hänsyn till här angivna förhållanden anser sig utskottet böra vidhålla sitt av riksdagen år 1973 godkända uttalande om att närstående-

Prop. 1977/78: 41 15

begreppet enligt den s. k. släktkatalogen i låneförbudsreglerna bör omfatta äktenskapsUknande samlevnad. Utskottet förordar att frågan tas upp till förnyat övervägande i lämpligt sammanhang. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen tiU känna.

2.3 Promemorieförslaget

I promemorian (Ds Ju 1976: 11 s. 94—98) föreslås ändring av ABL så att även äktenskapsliknande samlevnad omfattas av den s. k. släktkatalogen i 12 kap. 7 §. Innebörden av förslaget är att äktenskapsliknande samlevnad skall tiUäggas samma rättsliga betydelse som äktenskap när det gäUer att avgöra om en fysisk eller juridisk person tiUhör den krets av rättssubjekt som bolaget Inte får lämna lån till resp. ställa säkerhet för.

I promemorian framhåUs att äktenskapsUknande samlevnad Inte är ett entydigt begrepp. Med hänsyn till att överträdelse av låneförbudsbestämmelserna är straffbelagt (19 kap. 1 § första stycket 3 ABL) är det därför nödvändigt att det anges i låneförbudsreglerna under vilka närmare förutsättningar ett samlevnadsförhållande skaU Ukställas med äktenskap. Eftersom bolagets undersökningsplikt inte bör innebära några ingående efterforskningar I den presumtive låntagarens familjeförhållanden, är det enUgt promemorian önskvärt att likstäUdheten begränsas tlU fall där samlevnaden har stadigvarande karaktär och lätt kan konstateras av en utomstående.

En lämplig avgränsning av låneförbudets räckvidd i fråga om samlevnadsfallen torde enligt promemorian kunna uppnås, om man I detta sammanhang använder det s. k. skatterättsliga familjebegreppet. Detta kännetecknas av att de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller gemensamt har eller har haft barn. Bestämmelser om att äktenskapsliknande samlevnad under dessa förutsättningar skall jämställas med äktenskap finns på många håll Inom lagstiftningen. Förutom 65 § kommunalskattelagen (1928: 370) nämns I promemorian som exempel 8 kap. 2 § lagen (1962: 381) om aUmän försäkring (omtryckt 1977: 630), 20 § kungörelsen (1968: 425) om stafliga bostadstillägg tlU barnfamiljer (omtryckt 1973: 378) och 3 kap. 26 § studiestödslagen (1973: 349, omtryckt 1975: 359). Det kan anmärkas att 1968 års kungörelse numera ersatts av förordningen (1976: 263) om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer, varvid 20 § med ett något utvidgat Innehåll förts över till 18 § I förordningen.

Om låneförbudet omfattar äktenskapsliknande samlevnad endast I skatterättslig mening, kommer enUgt promemorian regleringen av samlevnadsfallen inte att stämma överens med motsvarande reglering I bestämmelserna om revisorsjäv i 10 kap. 4 § första stycket ABL. Där upptas ett opreciserat samlevnadsbegrepp. Bestämmelserna om revisorsjäv är emellertid utformade efter mönster av reglerna om domarjäv och

Prop. 1977/78: 41 16

vlttnesjäv i 4 kap. 13 § resp. 36 kap. 3 § rättegångsbalken. Med hänsyn härtiU och då bestämmelserna i 12 kap. 7 § och 10 kap. 4§ har olika funktion är det enligt promemorian från saklig synpunkt inte påkallat att samordna behandlingen av äktenskapsliknande samlevnad i dessa båda lagrum.

Promemorieförslaget (Ds Ju 1976:11 s. 240) innebär slutligen att sådana vid Ikraftträdandet av lagändringen utestående lån och ansvarsförbindelser, som skuUe ha omfattats av låneförbudet, om släktkatalogen från bövjat\ omfattat äktenskapsliknande samlevnad, i fortsättningen bör redovisas i bolagets balansräkning och upptas i den särskilda förteckningen över lån m. m. En särskild övergångsbestämmelse föreslås härom.

2.4 Remissyttrandena

Förslaget tlU ändring i 12 kap. 7 § ABL tillstyrks av bankinspektionen och riksskatteverket. Verket förutsätter därvid att den som lämnar lån inte skaU behöva göra några längre gående efterforskningar i den presumtive låntagarens personliga förhållanden.

Sveriges advokatsamfund anser det önskvärt att låneförbudets släktkatalog Inte skall omfatta andra relationer än som i princip går att få fram med hjälp av allmänna och för envar tiUgängUga register. I den mån äktenskapsliknande samlevnad skall i detta sammanhang Ukställas med äktenskap har samfundet emellertid ingen invändning mot den utformning förslaget har fått.

Sveriges industriförbund avstyrker förslaget och erinrar om att förbundet vid flera tiUfällen framfört uppfattningen, att låneförbudets släktkatalog redan idag är alltför omfattande. Förbundet har år 1974 tillsammans med andra näringslivsorganisationer i skrivelse till justitiedepartementet bestämt motsatt sig att sammanboende under äktenskapsUknande former i detta sammanhang skall likställas med äktenskap. I dagens situation kan enligt förbundet hävdas att saken kommit i ett något annat läge i och med de motivuttalanden som gjordes i prop. 1975: 103 (s. 491). Därav framgår att ett långivande företag som regel inte behöver göra mer Ingående efterforskningar än att fråga låntagaren om vederbörande ensam eller via släktingar ingår i den "förbjudna" kretsen. Om emellertid företaget har grundad anledning misstänka eller vetskap om att låntagaren givit ett oriktigt svar på frågan om samboende — lät vara i förslagets begränsade bemärkelse — kvarstår enUgt förbundet osäkerhet beträffande vad som fordras för att undgå straffansvar för överträdelse av låneförbudet. EnUgt förbundets mening måste företaget på ett enkelt sätt, med hjälp av offenfliga uppgifter, kunna kontrollera de faktiska förhållandena. Det går emellertid Inte att, utan att orimUgt inkräkta på den enskildes rätt tiU prIvatUv, få klarhet i huruvida låntagaren, trots förnekande därav, är samboende på ett sätt som gör

Prop. 1977/78: 41 17

att vederbörande omfattas av låneförbudet. Den bolagets tjänsteman som har att handlägga låneärendena skulle komma i en ytterst besvärande ställning och snarast ha att fullgöra en kontroHuppglft som hör samhället tiU. Med hänsyn till att företaget aUtså saknar möjligheter att på ett rimligt sätt vederlägga även ett uppenbart oriktigt påstående från en låntagare om samboendeförhållande avstyrker förbundet den föreslagna utvidgningen av låneförbudet. Om förslaget ändå leder tlU lagstiftning, vill förbundet ifrågasätta det meningsfulla I att tvinga företagen att gå igenom alla lån som har lämnats innan ändringen träder i kraft för att utröna om något lån skuUe ha omfattats av låneförbudet i dess ändrade lydelse. Förbundet ställer sig aUtså kritiskt tlU den föreslagna övergångsbestämmelsen att gamla lån skaU redovisas i företagens balansräkning och den särskilda förteckningen över lån och säkerheter.

3 Konvertibla skuldebrev m.m. 3.1 Gällande rätt

Bestämmelser om konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt tUl nyteckning av aktier Infördes år 1973 genom lagen (1973: 302) om konvertibla skuldebrev m. m. (prop. 1973: 93, LU 1973: 19, rskr 1973: 238). Denna lag har i stort sett utan någon ändring i sak förts över tiU 5 kap. ABL (prop. 1975: 103, LU 1975/76: 4, rskr 1975/ 76: 114).

När ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det ske på i princip två vägar. Bolaget kan öka det egna kapitalet genom nyemission. Bolaget kan också öka det främmande kapitalet genom att ta upp lån, vilket vanligtvis sker mot obUgationer eller andra skuldebrev. Aktieägare har

1 motsats till fordringsägare rösträtt och annan rätt att medverka i bola
gets förvaltning. Fordringsägarnas anspråk på betalning och ränta går å
andra sidan före aktieägarnas anspråk på utdelning och likvidations-
kvot.

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utgör ctt slags mellanform mellan aktier och fordringar. Det konvertibla skuldebrevet ger fordringsägaren rätt att på vissa viUkor byta ut skuldebrevet mot aktier i bolaget. Den andra typen av här ifrågavarande skuldebrev ger Innehavaren av skuldebrevet en optionsrätt att delta i nyemission av aktier i bolaget genom nyteckning. SkiUnaden mellan ett konvertibelt skuldebrev och ett skuldebrev förenat med optionsrätt är att innehavaren av ett konvertibelt skuldebrev vid konverterlngen betalar sin aktie genom att avstå från sin fordran, medan innehavaren av ett skuldebrev förenat med optionsrätt betalar kontant för den aktie han tecknar, samtidigt som han behåller sin fordran mot bolaget.

Att de nya obligationsformerna Intar en mellanställning meUan aktier

2 Riksdagen 1977/78.1 samL Nr 41

Prop. 1977/78: 41 18

och vanliga fordringar återspeglas pä olika sätt i lagtexten. Dess karaktär av aktien närstående värdepapper understryks av att det är bolagsstämmans sak att fatta beslut om emission av konvertibla skuldebrev m. m. Styrelsen kan emeUertid besluta om emission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande eUer efler bemyndigande av stämman. Aktieägarna har principiell företrädesrätt att delta i emissionen, men avvikelse från denna företrädesrätt kan föreskrivas i emissionsbeslulet. Företrädesrätten för aktieägarna att teckna sig för förvärv av skulde brev utövas som om emissionen gällde de aktier som kan komma att träda I stäUet för skuldebreven eller nytecknas på grund av optionsrätt. ABL Innehåller utförliga bestämraelser om vad som skall Iakttas vid emission av nu Ifrågavarande skuldebrev och vid utbyte av skuldebrev mot aktier samt vid nyteckning av aktier. När det gäller emissionsbeslut sägs att i beslutet skall anges bl. a. emissionens belopp, företrädesrätt för aktieägarna att delta I emissionen, tid för utövande av företrädesrätt, tid för teckning av skuldebrev, dessas nominella belopp, emissions-kurs och räntefot samt tid och villkor för utbyte eller nyteckning. Vidare skall emissionsbeslutet enligt 5 kap. 4 § första stycket 8 ange den rätt som skall tillkomma borgenär eller innehavare av optionsbevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller nedsättes eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion.

3.2 Organisationernas skrivelse 1976-10-01

Organisationerna tar i sin skrivelse upp frågan om skyddet för innehavare av ifrågavarande slag av skuldebrev vid aktiekapitalsökning m. m. (se bilaga 2). I villkoren för de publika konvertibla skuldebrev, som har emitlerats sedan 1973 års lagstiftning trädde I kraft, har enligt organisationerna frågan reglerats så, att skuldebrevshavarna vid ökning av aktiekapitalet mot kontant betalning har getts samma företrädesrätt att teckna nya aktier etc. som enligt beslutet må tillkomma aktieägarna (huvudregeln). Då det emeUertid Inte bedömts som helt oomtvistligt att ett villkor av detta innehåll äger rättslig verkan, har I lånevIUkoren Intagils supplementärregler som Innefattar komplicerade omräkningar av konverteringskursen.

Anledningen till att man vid ifrågavarande skuldebrevsemissioner inte ansett sig kunna med full säkerhet utgå frän att huvudregeln är invändningsfri från rättsliga utgångspunkter har enligt organisationerna varit föreställningen att en tidigare bolagsstämma inte genom beslut skulle kunna binda en senare. En tillämpning av huvudregeln innebär ju att den bolagsstämma som beslutar om utgivande av de konvertibla skuldebreven samtidigt i viss mån fattar beslut om avvikelse från den företrädesrätt

Prop. 1977/78: 41 19

som enligt 4 kap. 2 § och 5 kap. 2 § ABL tillkommer aktieägarna vid kontantemission, såvida annat inte bestämls i kontantemissionsbeslutet eller föreskrivits I bolagsordningen.

Organisationerna anser att starka skäl talar för att den angivna huvudregeln är rättsligt giltig, men menar att ett visst mått av osäkerhet ändå råder i denna fråga. Osäkerheten upplevs enligt organisationerna som besvärande, eftersom den innebär att, om man väljer att ta in huvudregeln i emlssIonsvUlkoren, man knappast anser sig kunna underlåta att också ta med supplemenlärregler. Med hänsyn till detta och då huvudregeln kan innebära praktiska fördelar, hemställer organisationerna att I ABL Införs ett förtydligande. Det bör aUtså klart framgå att företag I beslut om emission av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får föreskriva att skuldebrevsinnehavarna — vid kontantemission av nya aktier och av nya skuldebrev av nämnda slag — skall ha företrädesrätt att teckna nya aktier resp. nya skuldebrev I samma mån som tidigare aktieägare. Organisationerna föreslår därför ett smärre tiUägg till 4 kap. 2 § ABL.

4 Styrelserepresentation för de anställda i flottningsförening 4.1 Gällande rätt

Lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har trätt i kraft den 1 juU 1976 (prop. 1975/76: 166, NU 1975/76:68, rskr 1975/76:402). Lagen Innebär I huvudsak följande.

Lagen syftar till att de anslällda I aktiebolag och ekonomiska föreningar genom styrelserepresentation skall beredas insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. Med anställd avses den som är anställd tills vidare samt den som är anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete och arbetar i genomsnitt minst 16 timmar per vecka. I företag som under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare har de anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter) och en suppleant för varje sådan ledamot. Beslut om Inrättande av styrelserepresentation för de anställda fattas av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget och företräder mer än hälften av de anställda vid företaget eUer av flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning. Arbetstagarledamot och suppleant för sådan ledamot (arbetstagarrepresenianter) utses av de lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget. Arbetstagarrepresentant bör ulses bland de anställda vid företaget. Tiden för arbetstagarrepresentants uppdrag bestäms av den som utser honom. Arbetstagarrepresentant får inte delta i behandling av fråga som rör för-

Prop. 1977/78: 41 20

handUng med arbetstagarorganisation, uppsägning av kollektivavtal eller stridsåtgärd. Nämnden för styrelserepresentationsfrågor kan under vissa förutsättningar medge undantag från lagen. Vissa frågor om tillämpning av lagen skall kunna prövas av arbetsdomstolen.

Föredragande statsrådet uttalade vid lagens tillkomst (prop. 1975/76: 166 s. 139) alt frågan I vad mån bl. a. flottningsföreningar skall omfattas av lagstiftningen skulle övervägas I annat sammanhang.

I 6 kap. vattenlagen (1918: 523) finns bestämmelser om allmän flottled. De som flottar i allmän flottled skall enligt 2§ lagen (1919:426) om flottning I allmän flottled (flottningslagen) utgöra en flottningsförening. Om flottningsföreningar finns utförliga bestämmelser i 4 kap. flottningslagen. För flottningsförening skall finnas reglemente som fastställs av länsstyrelsen. För flottningsförening skall vidare finnas en styrelse (flottningsstyrelse). Styrelsen väljs på flottningsstämma. Länsstyrelsen äger dock enligt 40 § flottningslagen för tillgodoseende av allmänna intressen utse en styrelseledamot (allmänt ombud) utöver det i flottnings-föreningens reglemente fastställda antalet styrelseledamöter. Länsstyrelsen utövar också tillsyn över flottningsförenings verksamhet. Enligt en ny-Ugen genomförd ändring i flottningslagen (SFS 1977: 671), som träder i kraft den 1 januari 1978, skall länsstyrelsen föra förteckning över allmänna flottleder Inom länet. I förteckningen skall efter anmälan till länsstyrelsen införas namn och adress för styrelseledamot som utsetts på flottningsstämma.

4.2 Promemorieförslaget

I promemorian (Ds Ju 1976: Ils. 98—99) påpekas att en fortlöpande övergång från flottning till landtransport äger mm. Längden av de trafikerade flottlederna har minskat från omkring 22 000 km år 1960 till omkring 3 500 år 1974. Under samma tid minskade den totala flottgodsmängden från 11,5 tUl 2,6 milj. m. Medan det tidigare huvudsakligen varit biflottleder som lagts ned, har särskilt under det senaste årtiondet flottnlngen lagts ned även I större flotfleder, t. ex. Indalsälven, Ljungan, Ljusnan och Dalälven. Även om utvecklingen pekar mot en minskning i flottningsverksamheten bör man enligt promemorian kunna utgå från att flottning Inom överskådlig tid behövs som transportmedel.

Enligt uppgift från Svenska flotfledsförbundet fanns det år 1975 i landet nio flottningsföreningar, som administrerades genom fyra större flott-ningsförvaltningar, omfattande dels Kalix, Lule och Pite älvar, dels Ume och Öre älvar, dels Angermanälven och dels Klarälven, Norsälven och Fryken. Som jämförelse nämns I promemorian att antalet flottningsföreningar år 1921 uppgick tiU 254, år 1930 tlU 179 och år 1960 till 85 (se prop. 1969:104 s. 69).

Uppgifter om flottnlngen i aUmänna flotfleder är 1974 finns i Statis-

Prop. 1977/78: 41 21

tiska meddelanden nr T 1975: 63, som utges av statistiska centralbyrån. Av en i promemorian återgiven tabeU (s. 245) avseende personalförhållandena Inom flottningsverksamheten under år 1974 framgår att flertalet flottningsföreningar har mer än 25 anställda.

I promemorian föreslås att de anställda i flottningsföreningar bör fä samma rätt till styrelserepresentation som anställda I aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar bör aUtså ges motsvarande tilllämpning I fråga om flottningsförening. Detta föreslås i promemorian ske genom ändring I flottningslagen. Samtidigt bör en följdändring göras i lagen om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

4.3 Remissyttrandena

Förslaget om styrelserepresentation för de anstäUda I flottningsföreningar tillstyrks av Svenska skogsarbetareförbundet och Svenska flott-ledsförbundet. Flotfledsförbundet anmärker att länsstyrelserna regelmässigt har utnyttjat möjligheten att utse allmänt ombud.

5 Föredraganden 5.1 Låneförbudet

Genom ändring år 1973 i lagen (1944: 705) om aktiebolag infördes regler om förbud för aktiebolag att lämna lån till aktieägare m. fl. Reglerna om låneförbud har med vissa smärre justeringar förts över till 12 kap. 7—9§§ aktiebolagslagen (1975: 1385), ABL, som har trätt i kraft den 1 januari 1977.

Låneförbudet innebär att aktiebolag inte får lämna penninglån till eller ställa säkerhet för personer inom en viss angiven krets. Till denna krets hör aktieägare, styrelseledamot och verkställande direktör i bolaget eller i annat bolag i samma koncern samt vissa släktingar och andra som är närstående till nämnda personer. I gruppen närstående Inräknas make men Inte den som sammanbor med aktieägare etc. under äktenskapsliknande förhåUanden. Riksdagen har emeUertid både år 1973 och vid behandUngen av förslaget tiU ABL år 1975 uttalat att närstående-begreppet enligt förevarande bestämmelser borde omfatta äktenskapsliknande samlevnad (LU 1973: 19 s. 56 och LU 1975/76: 4 s. 105).

Med anledning av riksdagens uttalanden har frågan tagits upp i en Inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1976: 11). I promemorian föreslås att äktenskapsliknande samlevnad skall omfattas av låneförbudsreglerna i 12 kap. 7 § ABL. Äktenskapsliknande samlevnad skall alltså tiUäggas samma rättsliga betydelse som äktenskap,

Prop. 1977/78: 41 22

när det gäller att avgöra om en fysisk eller juridisk person tUlhör den krets av rättssubjekt som bolaget inte får lämna lån till eller ställa säkerhet för.

I promemorian understryks att bolagens undersökningsplikt inte bör innefatta några Ingående efterforskningar I den presumtive låntagarens familjeförhållanden och att det därför är önskvärt att låneförbudet när det gäller äktenskapsliknande förhåUanden begränsas till fall där samlevnaden har stadigvarande karaktär och lätt kan konstateras av en utomstående. Enligt promemorian uppnås en lämplig avgränsning av låneförbudets räckvidd I fråga om samlevnadsfaUen, om det s. k. skatterätlsliga familjebegreppet används. Detta begrepp kommer till uttryck i bl.a. 65 § kommunalskattelagen (1928: 370) och Innebär att de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra efler gemensamt har eller har haft barn.

Vid remissbehandlingen har bankinspektionen och riksskatteverket tillstyrkt förslaget, medan Sveriges advokatsamfund och Sveriges industriförbund har ansett att släktkatalogen inte bör omfatta andra relationer än sådana som i princip går att fä fram med hjälp av aUmänna och för envar tillgängliga register.

För min del anser jag att intresset av att upprätthålla låneförbudets effektivitet starkt talar för att äktenskapsliknande samlevnad i förevarande sammanhang likställs med äktenskap. Samtidigt är det natur-Ugtvls viktigt alt man Inte inför regler som tvingar långivande bolag att göra långtgående efterforskningar i den presumtive låntagarens personUga förhållanden. Det kan därför inte gärna komma i fråga att utvidga låneförbudet till att avse alla fall av äktenskapsliknande samlevnad. En lämplig avgränsning får man enligt min mening om man i enUghet med promemorieförslaget använder det s. k. skatterättsliga familjebegreppet. Utformas regeln på det sättet, torde den knappast vålla några större svårigheter I den praktiska tillämpningen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om de motivuttalanden som gjordes vid ABL:s tillkomst (prop. 1975: 103 s. 491). Där påpekas att låneförbudsreglerna är straffsanktionerade men alt det fordras uppsåt eller grov vårdslöshet för att straff skall ifrågakomma. Straff kan alltså ådömas, om den företrädare för bolaget som lämnar lånet har kännedom om att låntagaren tUlhör den förbjudna krelsen. Om han inte har sådan kännedom, krävs inte någon mera ingående efterforskning av de faktiska förhållandena. Normalt är det enligt förarbetena tiUräckligt om den som har lämnat lånet har frågat vederbörande låntagare om denne ensam eller via närstående Ingår i den förbjudna kretsen. Dessa uttalanden kommer självfallet att äga giltighet även om låneförbudsreglerna utvidgas till att avse fall av äktenskapsliknande samlevnad. I allmänhet bör alltså den som lämnar lånet kunna godta lånesökandens egna uppgifter. Självfallet får dock lån inte lämnas, om långivaren kän-

Prop. 1977/78: 41 23

ner till att det föreligger ett sådant samboendeförhållande som omfattas av låneförbudsreglerna.

Sammanfattningsvis förordar jag alltså att äktenskapsliknande samlevnad jämställs med äktenskap vid tillämpning av låneförbudet under förutsättning att de samboende tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn tUlsammans.

Som en motsvarighet till de övergångsregler som Infördes när låneför-budslagsliftnlngen ursprungligen trädde i kraft (prop. 1973: 93 s. 146) har I promemorian föreslagits att äldre lån och ansvarsförbindelser som skulle ha omfattats av låneförbudet, om bestämmelserna från början omfattat äktenskapsliknande samlevnad, i fortsättningen skall redovisas i bolagets balansräkning och upptas i den förteckning som anges i 12 kap. 9 § ABL. Förslaget har under remissbehandlingen kritiserats av Sveriges industriförbund, och även jag stäUer mig tveksam tUl den föreslagna regelns lämplighet. Regeln skulle tvinga de berörda företagen till en många gånger tidsödande genomgång av äldre lån och ansvarsförbindelser, samtidigt som de nödvändiga efterforskningarna skulle kunna te sig besvärande för de enskilda. Med hänsyn härtill och då behovet av en övergångsreglering I detta sammanhang Inte får anses särskilt framträdande har jag kommit fram tUl att promemorieförslaget i denna del inte bör genomföras.

Jag övergår härefter tiU frågan om undantag (dispens) från låneförbudet. Enligt 12 kap. 8 § ABL kan länsstyrelsen eller I vissa fall bankinspektionen på ansökan medge dispens från låneförbudsbestämmelserna, om synnerliga skäl föreligger. Bolagets kända borgenärer skall I allmänhet höras över ansökan om dispens. Om borgenär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den, innan ansökan får bifallas.

I den proposition som låg till grund för bestämmelserna om låneförbud (prop. 1973: 93 s. 90—95) framhöUs bl. a. att frånvaron av elt sådant förbud i stor utsträckning hade utnyttjats för att undgå beskattning. Den som hade ett dominerande inflytande i ett aktiebolag tog ut pengar från bolaget för sin privata konsumtion och kunde på det sättet undgå eller skjuta upp beskattning. Det ansågs angeläget att komma till rätta med denna form av skatteflykt. Vidare ansågs frånvaron av låneförbud vara förenad med betydande risker både för bolagets borgenärer och för andra aktieägare än gäldenären. I dessa sammanhang underströks att en transaktion som innebär att en person finansierar köp av aktier genom lån från bolaget kunde vara mycket farlig för borgenärerna.

Låneförbudet Infördes alltså för att undanröja skatteflyktsmöjligheter och för att skydda borgenärers och aktieägares intressen. Mot denna bakgrund underströks I propositionen (prop. 1973: 93 s. 135) att dispens-

Prop. 1977/78: 41 24

möjligheten borde tiUämpas mycket restriktivt med särskilt beaktande av att lånemöjligheterna inte fick utnyttjas I skatteflyktssyfte.

Avsikten med dispensmöjlighelen var i första hand att kunna underlätta generationsskiften inom familjeföretag genom att I vissa fall låta arvingarna ta lån från bolaget för betalning av arvsskatten. Ett annat fall, som också nämndes, är det då delägare i familjeföretag vill bli utlöst och övriga delägare bara genom lån från bolaget kan skaffa de medel som behövs för det. Föredragande statsrådet ville inte heller utesluta möjligheten av att det, Inom ramen för den kontroll som en dispens-myndighet kan utöva, kunde finnas anledning att låta en person finansiera ett köp av ett aktiebolag genom lån från bolaget.

I de fall då dispens för aktieförvärv i det långivande bolaget har medgivits har det ofta varit fråga om rätt för arvingar att få överta lån som tidigare delägare har tagit I bolaget. Elt sådant överlagande är i princip jämställt med nytt penninglån. Några dispenser har också beviljats som avser kontant ullösen av delägare i familjeföretag. Endast i mycket begränsad utsträckning torde helt utomstående köpare ha fått tillstånd att ta upp lån från aktiebolag i syfle att finanslera köp av aktier i bolaget.

När dispens medges stäUs krav på marknadsmässig ränta och amortering under en tid av 10—15 år. Om det framgår att amortering i praktiken inte kan komma I fråga, med hänsyn till lånebeloppels storlek eller av annan orsak, har dispens vägrats. Vid bedömningen av om dispens bör meddelas har stor vikt lagts vid att säkerhet har ställts för lånebeloppet.

I den debatt som under senare tid har förts om de mindre företagens situation har det framförts önskemål om en vidgad möjlighet till dispens från låneförbudet i avsikt att underlätta förvärv av mindre företag. Även jag anser att det nu finns anledning att utvidga dispensmöjligheterna i de berörda fallen. Detla är av betydelse Inte minst med hänsyn till det allmänna näringspolitiska intresset av att molverka företagskoncentrationer. Om lånemöjligheterna vidgas, kan småföretag i större utsträckning bestå som fristående enheter. Utvidgningen av lånemöjligheterna får emellertid inte leda till att man åter öppnar möjligheter till de skatteflyktsåtgärder som låneförbudet avser att förhindra eller till att borge-närsinlressena äventyras. Det måste därför liksom hittUls ske en noggrann prövning i varje särskill fall. Det får också förutsättas att dispensmyndigheterna under de år låneförbudet har varit i kraft har fått sådan erfarenhet av att pröva hithörande frågor att det inte finns så slor risk att skatteflykt möjUggörs eller att borgenärsskyddet urholkas även med en något liberalare inställning i dispensfrågan.

Jag anser aUtså att möjligheterna till dispens bör kunna vidgas i de fall där ett lån avser förvärv av aktier I det långivande bolaget eller annat bolag i samma koncern. För att åstadkomma en sådan utvidgning kan förutsättningarna för dispens I aktieförvärvsfallen lämpligen ändras så, att det i stället för synnerliga skäl krävs att dispens skall vara på-

Prop. 1977/78: 41 25

kallad av särskilda omständigheter. Med en sådan beskrivning av dispensmöjligheten bör dispensmyndigheten lättare kunna medverka tlU att elt företag kan behållas inom viss familj eller att ett företag i andra situationer kan övergå till en seriös köpare som eljest saknar möjlighet att förvärva företaget i fråga. Det bör också kunna stå dispensmyndigheten fritt att från fall till fall bedöma I vad mån krav på fullgod säkerhet kan mildras eller, kanske framför allt I skuldövertagandefallén, efterges samt att efter omständigheterna föreskriva en längre amorteringstid än vad som är normalt på kredilmarknaden. Om utredningen visar att rimliga krav på säkerhet m. m. är uppfyllda, bör dispens normalt lämnas I de nu berörda aktieförvärvsfallen.

Jag vUl i delta samanhang erinra om att det enligt gällande rätt (12 kap. 7 § andra stycket 3 ABL) finns elt undantag från låneförbudet när det gäller s. k. kommersiella lån. Med stöd av denna undantagsbestämmelse kan lån ges tUl aktieägare etc. som vUl investera i annan rörelse.

Jag vill också påpeka att ett aktiebolag. Innan lån beviljas eller dispens söks, kan bli skyldigt att förhandla eller informera enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande I arbetslivet.

5.2 Konvertibla skuldebrev m.m.

När ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det ske på i princip två vägar. Bolaget kan täcka sitt kapitalbehov genom att ta upp lån, vilket vanligtvis sker mot obligationer eller andra skuldebrev. Ofta uppställer emeUertid kreditgivare krav på att bolagets aktiekapital och övriga egna kapital skall stå I visst förhållande till det främmande kapitalet. För att få låna måste bolaget med andra ord ofta öka sitt aktiekapital. Det kan ske genom emission av aktier som tecknas mot betalning, nyemission. Bolaget kan också öka sitt aktiekapital utan kapitaltiUskott, fondemission. Aktieägare har I motsats till fordringsägare, exempelvis innehavare av skuldebrev, rösträtt och annan rätt att medverka i bolagets förvaltning. Fordringsägares anspråk på betalning och ränta går å andra sidan före aktieägares anspråk på utdelning och likvidationskvot.

När ett bolag emitterar obligationer eller på annat sätt tar upp lån, brukar lånet vanUgtvis få en bestämd förfallodag och löpa med en viss ränta. Ett lån kan emellertid konstrueras så att olika mellanformer mellan förvärv av aktier och fordringsförhållanden uppkommer. En fordran kan genom avtal ställas efter övriga fordringar. Det är fallet med s. k. förlagslån. Fordring kan också såtillvida jämställas med en aktie att räntans storlek görs beroende av bolagets vinst eller av vinstutdelningen på bolagets aktier, s. k. vinstandelsbevis.

Genom lagstiftning år 1973 infördes ett par nya finansieringsformer för aktiebolagen. I en särskild lag gavs bestämmelser om konvertibla skuldebrev och om skuldebrev förenade med optionsrätt till ny-

Prop. 1977/78: 41 26

teckning av aktier. Den särskilda lagen har I stort sett utan nägon ändring i sak förts över till 5 kap. ABL.

Konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utgör ett slags mellanform mellan aktier och fordringar. Det konvertibla skuldebrevet ger fordringsägaren rätt att på vissa villkor byta ut skuldebrevet mot aktier i bolaget. Den andra typen av skuldebrev ger fordringsägaren en optionsrätt att delta i nyemission av aktier I bolaget genom nyteckning. Dessa typer av skuldebrev har var för sig särskilda fördelar framför mera traditionella finansieringsformer. Fördelarna kan vara mer eller mindre framträdande beroende på konjunkturerna och på vilket företag det är fråga om.

Sett från det emitterande bolagets synpunkt har konvertibla skuldebrev bl. a. den fördelen framför vanliga obligationer och andra traditionella skuldebrev att räntan med hänsyn till det värde som konverterlngsmöj-ligheten iimebär kan sättas något lägre än vad som annars skulle vara fallet. Konverteringslån har vidare den fördelen att, I den mån konverteringsrätten utnyttjas av skuldebrevshavaren, bolagets egna kapital höjs. Detta Innebär alltså en förbättring av förhållandet mellan bolagets eget och dess främmande kapital.

Sett från långivarens synpunkt ger konvertibla skuldebrev vissa fördelar både jämfört med en placering I vanliga obligationer och andra traditionella skuldebrev och jämfört med direkt placering i aktier. Värdet på ett konvertibelt skuldebrev stiger oftast I ungefär samma män som kursen på bolagets aktier. Utbytesrätten innebär att skuldebrevshavaren kan förvandla sin fordran på bolaget till en andel i bolaget. Detta kan vara till fördel, om bolaget visar stigande vinster som medger högre utdelning än den ränta som gäller för skuldebrevslånet. Även om utdelningen under lånets löptid inte skulle komma att överstiga räntan för lånet, är det en fördel för skuldebrevshavaren att utnyttja konverteringsrätten I fall där marknadsvärdet på aktierna vid lånets för-faUodag överstiger konverteringskursen. Sjunker aktiekursen kan skuldebrevshavaren avstå från utbytet och I stället hålla sig till fordringsrätten. Han är också alltid garanterad ränta på det utlånade kapitalet. Även från säkerhetssynpunkt innebär en investering i konvertibla skuldebrev vissa fördelar jämfört med en direkt placering I aktier. Om man är osäker huruvida aktierna i bolaget kommer att stiga i värde, kan man genom att köpa konvertibla skuldebrev avvakta utvecklingen. Skulle bolaget till äventyrs upplösas, kommer långivaren I ett bättre läge än aktieägarna, eftersom fordringsägares anspråk går före aktieägares.

Hittills torde det framför allt ha varit börsintroducerade företag som har använt sig av möjligheten att ge ut konvertibla skuldebrev. Det finns emeUertid Inte något som hindrar att denna finansieringsform används också i andra företag. Tvärtom torde ett mindre bolag I en del fall ha större framgång med en emission av konvertibla skuldebrev än med

Prop. 1977/78: 41 27

en begäran om tiUskott till bolaget I form av aktieteckning. I mindre företag, framför allt familjeföretag, torde utdelning på aktier ganska sällan förekomma. Detta leder till att innehavare av minoritetsaktieposter inte får någon som helst avkastning på sitt riskkapital. Om ett sådant företag behöver kapitaltiUskott och har svårigheter att få vanliga krediter, torde företaget inte ha någon större framgång vid en vädjan till minoritetsaktieägarna att tillskjuta ytterhgare medel genom att teckna nya aktier. Om företaget i stäUet erbjuder konvertibla skuldebrev, torde möjligheterna att erhålla kapitaltillskott vara större. Bl. a. får långivaren, som tidigare nämnts, alltid ränta på utlånat kapital. Företaget å sin sida erhåller skattemässigt avdrag för den utbetalade räntan. Emitteras skuldebreven med viUkor att långivarnas fordringar skall ställas efler andra fordringsägares, förlagskaraktär, torde det raedföra att det konvertibla lånet tillmäts en positiv effekt vid en prövning av företagels kreditvärdighet.

Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning har i huvudsak samma fördelar som konvertibla skuldebrev. I likhet med konverteringsrätten kan optionsrätten ha ett ekonomiskt värde och medför därför att räntan på lånet kan sättas lägre än räntan på ett traditionellt lån. I vissa fall kan skuldebrev av denna typ vara förmånligare för bolaget än konvertibla skuldebrev. Ett utnyttjande av optionsrätt till nyteckning innebär ju att bolaget får ett ytterligare kapitaltillskott, vilket inte är fallet vid en konvertering.

De nämnda skuldebreven Intar alltså en mellanställning mellan aktier och vanliga fordringar. På olika sätt kommer detta till synes i lagtexten. Karaktären av aktier närstående värdepapper understryks av att det är bolagsstämmans sak att fatta beslut om emission av konvertibla skuldebrev ra. m. Bestämmelserna medger dock att styrelsen efter bemyndigande av bolagsstämman eller under förutsättning av bolagsstämraans godkännande fattar emissionsbeslut. Aktieägarna har principiell företrädesrätt att delta i emissionen av skuldebrev. Företrädesrätten utövas därvid som om emissionen gällde de aktier som kan komma att träda i stället för skuldebreven eller nytecknas på grund av optionsrätt. Möjlighet finns att avvika från aktieägarnas företrädesrätt helt eUer delvis och aUtså bl. a. rikta en emission till särskild intressent.

ABL innehåller utförliga bestämmelser om förfarandet vid emission samt vid utbyte och nyteckning. Det finns Inte någon anledning att närmare gå in på dessa detaljföreskrifter i detta sammanhang. Följande bör eraellertid frarahåUas.

De särskilda skuldebrev som det här är fråga om måste enligt lagen vara löpande. De skaU aUtså stäUas tiU Innehavaren eller till viss man eller order. Av emissionsbeslutet måste framgå, förutom fordringens belopp, räntefot och amorteringsvillkor, tid och villkor för utbyte resp. nyteckning. Dessutom måste emissionsbeslutet innehålla s. k. "utspädnings-

Prop. 1977/78: 41 28

bestämmelser". Skuldebrevshavarnas rält tiU nya aktier kan nämligen komma alt spädas ut genom åtgärder från bolagets sida under tiden från emissionsbeslutet och till dess konvertering eller nyteckning sker.

Konverteringsrätten är till sitt värde beroende av hur bolagets ekonomiska förhållanden utvecklas. Medan en aktieägare har inflytande på bolagets förvaltning genom rösträtt och är skyddad genom aktiebolags-lagstiftningens regler om aktieägarnas övriga rättigheter I bolaget, står långivarna i princip utan juridiskt inflytande i detta. Långivarnas ställning kan påverkas genom alt bolaget beslutar om nedsättning eller ökning av aktiekapitalet, utgivning av nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning eUer genora att bolaget upplöses eller upphör genom fusion. Skuldebrevshavarna måste så långt möjligt skyddas mot negativa effekter av sådana händelser. Enligt 5 kap. 4 § första stycket 8 ABL sker detta genom att i emissionsbeslutet skall särskilt anges vilken rätt som tUlkommer skuldebrevshavare, om sådana situationer som nu har beskrivits uppkommer.

Lagen innehåller Inte några närmare föreskrifter om hur emissionsvillkor bör utformas för att skydda skuldebrevsinnehavarna I angivna situationer. Ett skydd kan emellertid åstadkommas genora föreskrift att skuldebrevshavarna vid förändringar i aktiekapitalets storlek eller utgivande av nya skuldebrev av nu ifrågavarande slag skaU få kompensation genom justering av konverteringskursen eller kursen för nyteckning.

I skrivelse tiU justitiedepartementet den 1 oktober 1976 har Sveriges industriförbund m. fl. organisationer nämnt att skyddet för skuldebrevsinnehavare i praktiken åstadkommits så, att de fått samma företrädesrätt att teckna nya aktier vid nyemission etc. som tUlkommer aktieägarna (huvudregeln). Eftersom det inte har bedömts helt oomtvistligt att elt villkor om sådan företrädesrätt äger rättslig verkan, har i lånevillkoren tagits in supplemenlärregler, som innefattar komplicerade omräkningar av konverteringskursen. Organisationerna har hemställt att den osäkerhet sora råder i fråga ora rättsläget skaU undanröjas. Organisationerna anser att ABL bör förtydligas så att det klart fraragår att i beslut om emission av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får föreskrivas, att skuldebrevsinnehavarna vid kontantemission av nya aktier och av nya skuldebrev av nämnda slag skall äga företrädesrätt att teckna nya aktier resp. nya skuldebrev I samma mån som tidigare aktieägare.

Sedan organisationernas framstäUning gjorts har ytteriigare emissioner till allmänheten av konvertibla skuldebrev skett. Härvid har raan i allmänhet föreskrivit att konverteringskursen vid mellankommande nyemission skall omräknas på basis av aktiens genomsnittliga börskurs under viss perlod samt värdet på teckningsrätten. Även företag som Inte ar börsintroducerade har emitterat konvertibla skuldebrev. I emissionsbe-

Prop. 1977/78: 41 29

slut I sådana företag torde skuldebrevshavarna ofta ha fått rätt att delta I mellankoramande emission i enlighet med den tidigare nämnda huvudregeln. När det gäller Icke börsnoterade bolag saknas ju ett givet marknadsvärde på aktierna, varför omräkning inte kan ske enligt den nyss nämnda metoden relaterad till börskurs.

Jag delar organisatlonemas uppfattning att det klart bör slås fast att företag vid emission av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning kan ge skuldebrevshavarna den företrädesrätt som nyss har berörts. Detta är viktigt Inte minst för att underlätta för de mindre företagen att ge ut skuldebrev av denna typ. Som jag har anfört i det föregående kan utgivandet av sådana skuldebrev vara en lämplig väg, när ett mindre företag behöver skaffa nytt kapital.

Det åsyftade förtydligandet bör, som organisationerna har föreslagit, ske genom en smärre ändring i 4 kap. 2 § ABL, som behandlar aktieägarnas företrädesrätt vid emission av aktier. Avvikelse från företrädesrätten kan enligt lagrummets nuvarande lydelse ifrågakomma genom föreskrift i bolagsordningen eUer vid kontantemission genom bestämmelse i emissionsbeslutet. Jag föreslår att tUlägg nu görs i paragrafen ora att avvikelse också kan förekoraraa till följd av viUkor vid tidigare eralsslon av konvertibla skuldebrev eUer skuldebrev förenade raed optionsrätt tiU nyteckning. Samma avvikelseraöjlighet bör föreUgga vid eraission av nya skuldebrev av nu ifrågavarande art. Enligt 5 kap. 2 § har aktieägarna företrädesrätt att vid emission av skuldebrev mot vederlag i pengar teckna sig för förvärv av skuldebrev såsom ora emissionen gällde de aktier som kan koraraa att träda i stället för skuldebreven eUer nytecknas på grund av optionsrätt. Paragrafen Innehåller visserligen inte någon utlrycklig bestämmelse om att stämman eller i visst fall styrelsen kan besluta om avvikelse från denna företrädesrätt. Paragrafen har emellertid denna Innebörd. Detta följer av lagmmmet jämfört med 4 kap. 2 §. Mot denna bakgrund behövs inte i 5 kap. 2 § något tillägg av det slag som föreslås i fråga om 4 kap. 2 §.

5.3 Andra aktiebolagsrättsliga frågor

I skrivelse den 5 september 1977 har Sveriges industriförbund och Föreningen Auktoriserade revisorer, som i detta avsnitt kallas för organisationerna, föreslagit att ABL skall ändras på några punkter där olägenheter eller oklarheter har gett sig tlU känna vid lagens tiUämpning.

Den försia frågan som organisationerna tar upp I sin skrivelse rör redovisning av vissa delägda företag i koncernredovisningen. Enligt 1 kap. 2 § ABL föreligger koncernförhåUande ora ett aktiebolag (moderbolaget) äger, direkt och/eller genom dotterföretag, så raånga aktier eller andelar i ett annat företag (dotterföretaget) att bolaget förfogar över mer än hälften av rösterna I företaget eller om bolaget i annat fall på grund

Prop. 1977/78: 41 30

av aklie- eller andelsinnehav eller avlal har ett bestämmande inflytande över ett annat företag och en betydande andel av dess resultat. I prop. 1975: 103 med förslag tiU ABL har föredragande statsrådet uttalat (s. 279):

Bolag som äger s. k. gemensamma dotterbolag eller 50/50-bolag reglerar i allmänhet särskilt genom avtal hur bestämmanderätten i dessa skall utövas. Innebär sådan reglering att partema endast gemensamt kan besluta i dotterbolagets angelägenheter bör båda parter vid tillämpningen av koncernreglerna anses som moderbolag. Det betyder att det i dessa fall finns flera moderbolag tiU ett dotterbolag med påföljd att varje moderbolag måste ta med dotterbolaget I sin koncernredovisning. Detsamma bör gälla i den situationen då två eller flera aktiebolag driver ulveckUngsarbete genom ett särskilt bolag.

Organisationerna har tidigare I sainband med lagutskottets behandling av prop. 1975: 103 (se LU 1975/76: 4 s. 1 och 126) samt I remissyttranden över promemorian (Ds Ju 1976: 11) med förslag till lag om ekonomiska föreningar m. ra. frarafört erinringar mot detta uttalande. Organisationerna anser att motivuttalandet strider mot lagtexten I 1 kap. 2 § samt att den i uttalandet angivna lösningen dessutora är olämpUg ur flera synpunkter. Föreningen Auktoriserade revisorer har raed anledning härav sett sig nödsakad att pubUcera ett särskilt yttrande, där föreningen tar avstånd från motivuttalandet. Föreningen har därvid uttalat:

Enligt föreningens uppfattning strider propositionsuttalandet raot lagtexten, då ingendera ägaren har vare sig mer än hälften av aktiema eller ett bestämmande inflytande. Då en tiUämpning av uttalandet dessutom skulle strida mot internationeU praxis och kan medföra en olämpUg och missvisande uppblåsning av beloppen i koncernredovisningshandlingarna, bör enligt föreningens mening lagtexten och icke propositionsuttalandet vara vägledande. Att såsom dotterföretag medräkna en juridisk person, vari ett aktiebolag disponerar högst 50 % av röstetalet bör sålunda ej ifrågakomma i andra fall än då bolaget genom avtal eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande för egen del. Ett ytterligare skäl att icke behandla sådana bolag som dotterbolag är följande. Metoderna för hur dotterbolag skaU intas i koncernredovisning är väl etablerade, medan däremot i fråga om redovisning av s. k. intressentbolag, däribland hälftenägda bolag, utveckling av olika metoder pågår. Ett bolag som äger väsentUgt Intresse i annat bolag, som ej är dotterbolag, bör redogöra för detta bolags resultat och ställning i sin årsredovisning, om förhållandena är av betydelse för det aktieägande bolaget. Detta följer av 11 kap. 9§ ABL.

Organisationerna anser att den uppkorana situationen är otillfredsställande och alt åtgärder nu bör vidtas för att slå fast alt lagtexten äger vitsord enligt sin ordalydelse.

För min del finner jag Inte anledning till någon erinran mot vad som i det nyss återgivna motivuttalandet har sagts ora innebörden av koncernbegreppet. Som organisationerna har framhållit kan det emeUertid i vissa faU tänkas att koncernredovisningen ger en mindre rättvisande bUd av

Prop. 1977/78: 41 31

koncernen, om med andra bolag gemensamt ägda företag där högst 50 % av röstetalet disponeras medräknas som dotterförelag. Beaktas bör också att det f. n. pågår ett internationellt utvecklingsarbete när det gäller lämpliga metoder för redovisning av delägda företag. Mot denna bakgmnd anser jag det motiverat att i vissa fall avvikelse sker från bestäraraelserna ora koncernredovisningens Innehåll. Sora förutsättning bör härvid gälla att avvikelsen av särskilda skäl skall vara påkallad för att ge en rättvisande bild av koncernen. Jag förordar att 11 kap. 11 § tredje stycket ABL kompletteras med en bestämmelse av detta innehåll.

I fråga om underlag för beslut om fondemission påpekar organisationerna att det brister I överensstämmelse mellan 4 kap. 16 § ABL och 10 § aktiebolagsförordningen (1975: 1387).

I 4 kap. 4 § ABL föreskrivs bl. a. vilken Information som skall hållas tillgänglig för aktieägarna Innan beslut om nyemission fattas. Ora årsredovisningen inte skall behandlas på den stämma som beslutar ora emissionen, skall för stämraan läggas fram avskrift av den senaste årsredovisningen och revisionsberättelsen, en redogörelse från styrelsen ora viktigare händelser samt ett yttrande från revisorerna över denna redogörelse. I 4 kap. 16 § finns bestämraelser om vad som skall iakttas vid fondemission. I paragrafen nämns inget ora vilka handlingar sora skall hållas tillgängliga för aktieägarna Inför beslut om fondemission. EnUgt 10 § första stycket 2 aktiebolagsförordningen skall emeUertid vid registrering hos patent- och registreringsverket av fondemission inges handlingar sora motsvarar vad som enligt 4 kap. 4 § första stycket 1—3 krävs vid nyemission.

Organisationerna påpekar att aktiebolagsutredningens förslag (SOU 1971: 15) innehöll en geraensara bestämmelse som reglerade vad som skulle presenteras för aktieägarna vid ny- och fondemission. Organisatio nerna hemställer ora ett klarläggande i denna fråga.

Allmänt gäller att handlingar som nämns i aktiebolagsförordningen skall ges In endast i den mån de faktiskt har upprättats med anledning av bolagsstämman. De angivna handlingarna upprättas endast med anledning av extra stämmor, på vilka årsredovisningen inte behandlas. Möjligheterna att besluta om fondemission på extra bolagsstämma är begränsade (jfr prop. 1975:103 s. 343). Om emeUertid frågan om fondemission genom överförande av medel från reservfond eller uppskrivningsfond skall behandlas på extra bolagsstämma, är det enligt min raening sakligt motiverat att aktieägarna tlUhandahålls ett beslutsunderlag I form av de nu diskuterade handlingarna. Jag förordar därför att I 4 kap. 16 § görs ett tillägg av denna Innebörd.

Ill kap. 9 § ABL föreskrivs att I fåmansbolags förvaltningsberätldse skall lämnas särskild redogörelse för Ingångna avtal och andra därmed jämförliga förhållanden raeUan bolaget och dess aktieägare (se prop.

Prop. 1977/78: 41 32

1975: 103 s. 463). Avsikten med bestämmelsen har varit att tillgodose skattemässiga kontrollönskemål. Eftersom en motsvarande bestämmelse numera finns I 30 § 3 raom. taxeringslagen (1956: 623, omtryckt 1971: 399, ändrad senast 1976: 86), hemställer organisationerna att bestämmelsen utgår ur ABL.

I 30 § 3 mora. taxeringslagen föreskrivs att bl. a. företagsledare I fåmansföretag skall tiU sin självdeklaration foga en uppställning med uppgifter som behövs för tillärapning av gällande bestämmelser rörande beräkningen av företagsledarens Inkomst från företaget. Därvid skall uppgift lämnas bl. a. om hans arbetsuppgifter i företaget, om vad han tiUskjutit tiU eUer uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, om utgifter för hans privata kostnader som företaget bestridit samt om avtal eller andra därmed jämförliga förhållanden mellan honom och företaget.

Då man genom de angivna bestämmelserna i taxeringslagen får erforderlig kontroll över fåmansföretagares transaktioner med företaget, biträder jag organisationernas förslag att motsvarande bestämmelse i ABL upphävs.

Organisationerna tar vidare upp frågan om anmälan av likvidationsbeslut till patent- och registreringsverket. Enligt 13 kap. 10 § ABL skall likvidatorerna normalt genast anmäla likvidationsbeslut för registrering. Detta gäller dock inte i fall då bolaget ej har tUlgångar som täcker Uk-vidatlonskostnaderna (se undantagsregeln i 15 § tredje stycket). I en sådan situation skall likvidatorerna i stället göra anmälan till rätten, som därefter förklarar att likvidationen skall läggas ned och bolaget anses upplöst. Rätten skall för registrering underrätta registreringsmyndigheten om förklaringen.

Organisationerna har efter påpekande från registreringsmyndigheten velat fästa uppmärksamheten på att man genom bestämmelsemas utformning i den sist behandlade situationen inte får en kontroU av att likvidationsbeslutet överensstämmer med ABL och bolagsordningens föreskrifter. Organisationerna anser att rättssäkerhetsskäl talar för att registreringsmyndigheten, som besitter erforderlig kompetens härför, också i nu avsedda fall bör göra en sådan kontroll i samband med likvidationen. Det kan annars inte uteslutas att rätten enligt 15 § tredje stycket förklarar ett bolag upplöst, trots att laghgt beslut om likvidation inte har fatlats.

Jag delar organisationernas uppfattning och förordar att ändring nu vidtas så att likvidatorerna alltid bUr skyldiga att anmäla likvidations-beslut för registrering. Härigenom kommer också ABL att överensstämma med vad som på denna punkt gällde enUgt tidigare lag. Lagtekniskt bör ändringen genomföras genom smärre jämkningar i 13 kap. 7 och 10§§.

Organisationerna tar vidare upp en fråga som avser tid för skilje-mannaavgörande vid tvångsinlösen av minoritetsaktier i dotterbolag. En-

Prop. 1977/78: 41 ' 33

ligt 14 kap. 9 § andra stycket ABL skall tvist huruvida rätt eller skyldighet till inlösen föreUgger eller tvist om lösenbeloppet prövas av tre skiljemän enhgt lagen (1929:145) om skiljemän, i den mån annat ej följer av bestämmelserna i 14 kap. ABL. EnUgt 18 § lagen om skiljemän skaU avgörande meddelas Inom sex månader. Om särskilt skäl finns, får överexekutor förlänga denna frist, men han får Inte utan synnerlig anledning förlänga fristen med sammanlagt mer än sex månader. Iakttas inte den bestämda tidsfristen, är skiljeavtalet förfallet.

14 kap. ABL InnehåUer inga föreskrifter om den tid inora vilken skilje-mannaavgörande skaU träffas. I prop. 1975:103 (s. 532) anför föredragande statsrådet att I fråga om tid för skiljedom bör en analog tlU-lärapnlng av 18 § lagen om skiljemän tillåtas, vUket innebär att, om skiljenämndens avgörande dröjer mer än sex månader, part är oförhindrad att väcka talan vid aUmän domstol.

Organisationerna framhåller i sin skrivelse att bestämmelsen om sex månaders handläggningstid Inte kan efterlevas i nu avsedda fall. Det har nämligen visat sig att redan de pirellinlnärer, som enligt 14 kap. 10 § ABL skall inleda ett inlösningsförfarande, i praktiken tar så lång tid att större delen av de sex månaderna är konsumerade innan förfarandet Inför skiljemännen överhuvud taget kan påbörjas. Då utredning genora sakkunniga därefter skall göras beträffande aktievärdena, åtgår ytterligare avsevärd tid. Organisationerna hemställer att tidsgränsen för skiljenämndsavgöranden i faU sora avses i 14 kap. 9 § tas bort.

Organisationerna har till stöd för sin framslällning åberopat en sammanställning över handläggningstider m. ra. I tretton mål om tvångsinlösen av dotterbolags aktier. Av samraanställningen fraragår att tiden från påkallad inlösen till avgiven skiljedom I aUmänhet varierar meUan ett och tre år. Av statistik som redovisats i en av juridiska föreningen i Lund utgiven skrift, Dahlgren & Moberg, Tvångsinlösen av aktier, Lund 1976, framgår att i 23 undersökta fall tidsåtgången varit ett till två år i tretton fall, två tiU tre år i fem faU, mer än tre år I ett fall och mindre än ett år i bara fyra faU.

Mot bakgrund av vad som sålunda har framkommit anser även jag att" en ändring bör ske, så att den sexmånadersfrist som föreskrivs I skilje-mannalagen inte bUr tlUärapUg i de berörda faUen. Frågan är emeUertid om man helt kan undvara en bestämd tidsgräns. Som skäl för uppställande av en tidsgräns kan åberopas att en part vid oskäligt dröjsmål från sklljenänmdens sida behöver kunna vända sig till någon annan Instans för att få frågan avgjord. EnUgt 1Ö§ lagen om skiljemän kan emellertid part få en skiljeman som Inte befattar sig med arbetet "på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves" skild från uppdraget och annan skiljemän utsedd. I 13 § sägs beträffande skUjemans åligganden bl. a. att han skall handlägga saken skyndsamt.

Med hänsyn till de möjUgheter som skiljemannalagen sålunda erbjuder,

3 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 41

Prop. 1977/78:41 34

om ett skiljemannaavgörande skulle dröja, och med beaktande av den speciella karaktären hos den prövning som skaU ske enUgt 14 kap. 9 § ABL anser jag liksom organisationerna att man i dessa faU bör kunna undvara en bestämd tidsgräns för avgörandet. Jag förordar därför att i 14 kap. 9 § ABL Införs en bestämmelse om att den i 18 § lagen om skiljemän föreskrivna tidsfristen inte är tiUämpUg vid inlösen av aktier i dotterbolag.

Jag vill tillägga att det föreslagna undantaget från lagen om skiljemän blir tillämpligt också på skiljemaimaförfaranden som igångsatts innan lagändringen träder I kraft men där gäUande tidsfrist — i förekommande fall efter förlängning — inte har löpt ut.

Organisationerna har slufligen tagit upp frågan om emission av aktier till underkurs. Denna fråga får emellertid prövas i aimat sammanhang.

5.4 Styrelserepresentation för de anstäUda i flottningsförening

Lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har trätt i kraft den 1 juU 1976. Lagen syftar till att de anstäUda genom styrelserepresentation skall beredas insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

Flottningsföreningar, vilkas verksamhet regleras i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottied (flottningslagen), omfattas inte av styrelse-representationslagstiftningen.

I en inom justitiedepartementet upprättad proraemoria (Ds Ju 1976:11) föreslås att lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ges motsvarande tillämpning i fråga om flottningsförening. Förslaget har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Jag biträder det framlagda förslaget och föreslår att bestämmelser införs som möjliggör för de anställda i flottningsföreningar att få representation i föreningens styrelse. På sätt som föreslås i promemorian bör bestämmelser härom införas genom ändring i flottningslagen. Samtidigt bör en följdändring göras i lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

6 Upprättade lagförslag

I enUghet med vad jag nu har anfört har Inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring I aktiebolagslagen (1975:1385),

2. lag om ändring i lagen (1919; 426) om flottning i allmän flottled,

3. lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Prop. 1977/78: 41 35

Förslaget vid 3 har upprättats I samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

1 Specialmotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

4 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämraelser om aktieägares företrädesrätt till nya aktier vid fondemission och vid kontantemission. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2) har i paragrafen tillagts att vid kontantemission avvikelse från företrädesrätten kan vara en följd av villkor om rätt att teckna aktier vid kommande nyemission som enligt 5 kap. 4 § första stycket 8 har sfäUts upp i samband med emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade raed optionsrätt till nyteckning.

4 kap. 16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om fondemission. Regeln I det nya andra stycket innebär att sådan information som enligt 4 kap. 4 § första stycket skall hållas tillgänglig för aktieägarna före beslut om nyemission också skall hållas tillgänglig före beslut om fondemission. Frågan har behandlats i den allmäima motiveringen (avsnitt 5.3).

Enligt tredje stycket — nuvarande andra stycket — skall beslut om fondemission bl. a. ange det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas.

I förhållande till tidigare lag Innebär ABL att möjligheterna till fond
emission har vidgats. Aktiekapitalet kan ökas inte bara genom överföring
av belopp som kan utdelas som vinst eller genom uppskrivning av an
läggningstillgångs värde utan också genom överföring av uppskrivnings
fond och reservfond. Detta förhållande motiverar en justering i lagtexten.
Ändringen innebär att beslut om fondemission även skall ange på vilket
sätt aktiekapitalet ökas.

II kap. 9§

Paragrafen Innehåller bestämmelser om uppgifter I förvaltningsberättelse. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) utgår i första stycket meningen om särskUd uppgiftsskyl-digbet i fåmansbolag.

11 kap. 11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i koncernredovisning.

1 Bilagan har uteslutits här, såvitt gäller de under 1 och 2 angivna lagförslagen. I dessa delar är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Prop, 1977/78: 41 36

I tredje stycket i gällande lydelse finns bestämmelser om att moderbolaget kan avvika från bestämmelser om koncernredovisningens innehåll. Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eUer andra särskUda skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen i visst hänseende tillämpa första eller andra stycket i paragrafen får de undantag göras som förhåUandena kräver (se LU 1975/ 76: 4 s. 95).

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) har tredje stycket kompletterats med en bestämmelse om att avvikelse från koncernredovlsningsbestämmelserna skall ske, om det av särskilda skäl är påkallat för att ge en rättvisande redovisning av koncernen. Här avses fall då det i koncernen ingår med andra bolag gemensamt ägda företag där högst 50 % av röstetalet disponeras och det skulle ge en mindre rättvisande bUd av koncernen, om ett sådant företags balans- och resultaträkning medtogs i koncernredovisningen. I samband härmed har tredje styckets första mening redaktionellt jämkats.

Jag förutsätter att utvecklingen noga följs av bokföringsnämnden och att nämnden medverkar till att få tUl stånd en god redovisningssed när det gäller delägda företag.

Fjärde stycket har jämkats med anledning av den nya lydelsen av 11 kap. 9 § första stycket.

11 kap. 13 §

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om delårsrapport, har jämkats tUl följd av den nya lydelsen av 11 kap. 9 § första stycket.

12 kap. 7 §

Paragrafen innehåller regler ora förbud mot lån tUl aktieägare m. fl.

I andra stycket föreskrivs undantag från låneförbudet. Enligt punkten 4 görs undantag vid sraärre aktieinnehav. Där föreskrivs f. n. undantag vid aktieinnehav sora understiger 1 % av aktiekapitalet i långivande bolag eller, om bolaget ingår i koncern, I koncernbolagen. För att undanröja en möjlighet till feltolkning av bestämmelsen har den undergått en smärre justering. Av den nya lydelsen framgår att om låntagarens aktieinnehav är mindre än 1 % av det långivande bolagets aktiekapital men bolaget ingår i en koncern och låntagaren har minst 1 % av de sammanlagda aktiekapitalen, är lån förbjudet. Uppgår aktieinnehavet i det långivande bolaget till 1 % är å andra sidan lån alltid förbjudet, även om sammanlagda koncerninnehavet är mindre än 1 %.

1 ett nytt femte stycke föreskrivs att äktenskapsliknande samlevnad skall likställas med äktenskap vid tiUämpningen av låneförbudsbestämmelserna, ora de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Bakgrunden till ändringen har redovisats i den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.1).

I begreppet äktenskapsliknande samlevnad ligger ett krav på att de

Prop. 1977/78: 41 37

båda kontrahenterna normalt bor tillsammans. Samlevnad får emeUertid anses föreUgga även i fall då den ene kontrahenten t. ex. på grund av arbete eUer studier nödgas att, mer eller mindre temporärt, bo på annan ort än den där det gemensamma hemmet är beläget.

Som framgår av lagtexten krävs det att de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eUer gemensamt har eUer har haft barn. Däremot krävs det inte att kontrahenterna var för sig är ogifta.

Innebörden av femte stycket är att äktenskapsUknande samlevnad som uppfyller de angivna villkoren skall tiUäggas samma rättsUga betydelse som äktenskap när det gäller att avgöra om en fysisk eUer juridisk person tiUhör den krets av rättssubjekt som bolaget inte får lämna lån tiU resp. ställa säkerhet för. TUl en början orafattar låneförbudet alltså den som sararaanlever under äktenskapsUknande förhållanden med aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Vidare omfattar låneförbudet sådana släktingar på den sammanlevandes sida som skuUe ha träffats av låneförbudet om de sammanlevande i stället hade varit gifta, t. ex. den sammanlevandes föräldrar och syskon. Låneförbudet omfattar också den sora sammanlever med en nära anförvant till någon Intressent i bolaget under förutsättning att den samraanlevande skulle ha träffats av låneförbudet, ora den familjerättsliga relationen i stället haft formen av äktenskap, t. ex. den sora sammanlever med aktieägares barn eUer syskon. Slutligen omfattar låneförbudet juridisk person över vilken den sammanlevande eUer honom närstående släktingar har ett bestämmande inflytande.

12 kap. 8 §

Paragrafen innehåller bestämraelser om dispens från förbudsreglerna i 12 kap. 7 §.

I enlighet med övervägandena i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.1) har första stycket jämkats så, att det blir möjligt att göra en raer liberal bedömning av frågor om dispens från låneförbudet i fall då det tilltänkta lånet avser förvärv av aktier i det långivande bolaget eller annat bolag I samraa koncern.

För aktleförvärvsfaUen föreskrivs att dispens kan medges, om det är påkallat av särskilda omständigheter. Sådana omständigheter kan vara att ett arvskifte allvarligt försvåras, om nytt lån i bolaget eller övertagande av arvlåtarens skuld tlU bolaget Inte kan komma i fråga. En annan omständighet kan vara att i andra fall delägare I ett familjeföretag skall lösas ut, raen företaget inte kan behåUas inora familjen utan att raedel för utlösandet kan lånas i bolaget. DIspensrayndigheten bör vid prövning av undantag från låneförbudet i angivna situationer vara oförhindrad att föreskriva en araorteringstid av upp till 25 år. I undantagsfall torde dock också längre tid kunna korama i fråga. Vid bedömningen av om ett lån skall tillåtas bör naturiigtvis också med hänsyn till borgenärs-

Prop. 1977/78: 41 38

intressena kraven på säkerhet beaktas. Också här bör emellertid dispensmyndigheten ha möjlighet att agera något friare än vad som hittills har varit fallet. Jag tänker särskilt på de fall där det är fråga om att överta tidigare ägares skuld till bolaget. Har det tidigare lånet tagits upp utan att någon säkerhet har ställts, kan det ibland vara onödigt att ställa krav på fullgod säkerhet i saraband raed ett övertagande. I det stora flertalet fall torde borgenärernas ställning vid ett övertagande inte försämras. Jag vill därför inte utesluta möjligheten av att krav på säkerhet för det aktuella lånet kan efterges i sådana situationer. Även i övriga fall kan finnas anledning att mildra kraven på fullgod säkerhet.

Det bör anmärkas att det nyss sagda inte innebär någon ändring i handläggningen av dispensärenden. Kända borgenärer skall alltså höras och, om så begärs, säkerhet ställas för borgenärs fordran, innan en ansökan får bifallas.

Bestämmelserna om undantag från låneförbudet bör i viss utsträckning kunna tillämpas även då en utomstående person vill överta ett företag och behöver lån för att förvärva aktier i företaget. Genom de viUkor som knyts till dispensen kan förhindras att lånet kommer att användas för köparens privata konsumtion. Det bör till exempel kunna fordras att lånet inte betalas ut till köparen personUgen utan att bolaget för dennes räkning gör utbetalningar direkt till den som sålt företaget. Borgenärsintressena torde Ukaledes kunna skyddas genom villkor I samband med dispensen. Vid ett här avsett nyinträde i företag bör normalt kunna krävas att köparen betalar en större del av köpeskillingen kontant. Återstående del av köpeskillingen bör han alltså kunna låna från det förvärvade företaget. Härvid bör såväl engångsuttag sora uttag under en viss period kunna förekomma.

Om lån medges, är det vidare av stor vikt att garantier finns för att de villkor som dispensmyndigheten har ställt upp iakttas. Det är enligt min mening en uppgift för revisorerna att I bolagets intresse Övervaka att lånevillkoren uppfylls samt att i förekommande fall göra de erinringar som följer av revisorsuppdraget.

12 kap. 9 §

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om förteckning över vissa lån och säkerheter, har undergått en redaktionell ändring med anledning av det nya femte stycket i 12 kap. 7 §.

13 kap. 7 och 10 §§

Den i 10§ i nuvarande lydelse upptagna bestämmelsen att likvidatorerna skall anmäla Ukvidatlonsbeslut för registrering har mot bakgmnd av övervägandena i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.3) flyttats och tagits In som ett nytt tredje stycke i 7 §. Bestämmelsen kommer då Inte längre att omfattas av det i 15 § tredje stycket Intagna undantaget, som endast avser 8—14 §§.

Prop. 1977/78: 41 39

14 kap. 9 §

Paragrafen innehåller gmndläggande bestämmelser om tvångsinlösen av aktier i dotterbolag. Tvister om inlösenrätt eUer om lösenbeloppet skall prövas enligt lagen om skiljemän. I enlighet med vad som anförts i den aUmänna motiveringen (avsnitt 5.3) har i andra stycket gjorts ett tiUägg som innebär att för det inlösningsförfarande som det här är fråga om inte gäUer någon bestämd tid inom vUken skUjedom måste meddelas (jfr 18 § andra stycket lagen om skiljemän).

19 kap. 1 §

I paragrafen, som innehåller straffbestämmelser, har i första stycket 3 endast gjorts den ändringen att såsom straffbart område i fråga om 8 kap. 9 § uttryckligen anges brott mot första stycket andra eller tredje meningen.

Ikraftträdandet

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1978. Särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

39 §

Paragrafen innehåller bestäraraelser ora styrelseledamöter I flottningsförening. Enligt första stycket väljs styrelsen på flottningsstämma. Det erinras dock om att länsstyrelsen kan utse en styrelseledamot enligt 40 §. Denna erinran har nu utvidgats att avse också de nya bestäraraelserna i

40 a § om styrelserepresentation för de anstäUda.
Flottningslagens bestämmelser om styrelseledamot och ersättare för

sådan ledamot gäUer också arbetstagarrepresentant, jfr 8 § lagen om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar och 49 § flottningslagen. EnUgt 39 § andra stycket flottningslagen får till styrelseledamot utses annan person än flottande. Ledamot av styrelsen skall enligt tredje stycket vara här I riket bosatt svensk medborgare, om inte regeringen för särskilt fall medger undantag. Enligt fjärde stycket får styrelseledamot, även om den tid för vilken han utsetts inte har gått tUl ända, skUjas från uppdraget genom beslut av den som utsett honom.

40 a §

I denna paragraf har införts erforderliga bestämmelser om arbetstagarrepresenianter i flottningsförening (se avsnitt 5.4).

EnUgt första stycket första meningen skaU i fråga om flottningsförening lagen om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar gälla i tillämpliga delar. Koncernförhållanden

Prop. 1977/78: 41 40

förekommer inte för flottningsförening och bestämmelserna om moderföretag I den nämnda lagen bUr alltså inte tUlämpUgä. Någon motsvarighet till 9 § i den nämnda lagen behövs inte heller (jfr 34 § andra stycket 4 flottningslagen).

Enligt 18 § första stycket lagen om styrelserepresentation för de anställda gäller följande. Skulle styrelserepresentation för de anställda medföra väsentlig olägenhet för aktiebolag på grund av att (1). styrelsens sammansättning är beroende av politiska styrkeförhåUanden eller av förhållande mellan olika aktieägare eller aktiegrupper, sora framgår av bolagsordningen, avtal eUer annan omständighet, eUer (2) bolagsordningen innehåller föreskrift om särskild röstmajoritet vid fattande av styrelsens beslut, kan undantag medgivas från den nämnda lagen, om olägenheten ej kan undanröjas på annat sätt. EnUgt andra stycket äger första stycket motsvarande tillärapning på ekonoraisk förening. Med förhållande som avses i första stycket 1 jämställs därvid förhåUande mellan olika intressentgrupper inom föreningen. Undantag skall enligt 18 § tredje stycket förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tiUgodoser arbetstagarnas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksarahet,

EnUgt 19 § lagen om styrelserepresentation för de anställda äger be stämmelserna i 18 § motsvarande tillärapning, ora olägenhet som där sägs skulle uppkomma genom att styrelserepresentation för de anställda införs i företag där staten har utsett offentlig styrelseledamot enligt lagen (1976: 350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Sistnämnda lag är inte tillämplig på flottningsförening. Däremot kan länsstyrelsen utse offentlig styrelseledamot enUgt 40 § flottningslagen. I första stycket andra meningen av förevarande paragraf har därför upptagits en bestämmelse sora beaktar detta förhållande.

Enligt 23 § lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall I anmälan ora styrelsens sammansättning enUgt 8 kap. 15 § ABL eller 37 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar anges om ledamot eUer suppleant har utsetts enligt lagen om styrelserepresentation. En motsvarighet tlU denna bestämmelse har tagits in i andra stycket av förevarande paragraf. I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 41 § flottningslagen skall sålunda anges om arbetstagarrepresentant här utsetts. Arbetstagarrepresentants namn och adress skall tas in i den förteckning över allraänna flottleder som länsstyrelsen skall föra enligt 76 a § flottningslagen (i lydelse enligt SFS 1977:671).

Ikraftträdandet

Lagen föreslås träda'i kraft den 1 januari 1978; Särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

Prop. 1977/78: 41 41

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Förevarande lag anger f. n. uttömmande vUka företag lagen är tlU-lämpUg på. För att klargöra att lagen gäller även flottningsföreningar har en erinran härom tagits in i ett nytt andra stycke i 1 §.

8 Hemställan

Jag hemstäUer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

2. lag om ändring I lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottied,

3. lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda I aktiebolag och ekonomiska föreningar.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enUghet med föredragandens hemställan.

4 Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 41

Prop. 1977/78: 41 42

Bilaga I Promemorieförslagen

1.3 Förslag tiil

Lag om ändring 1 aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrives att 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975: 1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.

7§ Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktie i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga ora penninglån tiU

1. den som är gift med eller är syskon eUer släkting i rätt upp- eUer nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämraande inflytande.

Beslämmelserna i första stycket gäller ej ora

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag I koncern I vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honora närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksarahet han har ett bestämmande Inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får Icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eUer honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag I samma koncern.

Beslämraelserna I denna paragraf ora förbud mot penninglån äger motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.

Med äktenskap likställes äktenskapsliknande samlevnad, om de sammanlevande är ogifta och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

Bestäraraelserna i 11 kap. 8 § första stycket 4 tillämpas även i fråga om

Prop. 1977/78: 41 43

penninglån sora lämnats och ansvarsförbindelser som ingåtts före lagens ikraftträdande under förutsättning att lånet eUer förbindelsen är av det slag sora avses med förbudet i 12 kap. 7 § i dess nya lydelse. Uppgift om lånet eller ansvarsförbindelsen skall äyen läranas i förteckning sora avses i 12 kap. 9§.

Bestäraraelsen I 12 kap. 9 § första stycket fjärde raenlngen äger, såvitt avser saralevnadsfallen, ej tillämpning på lån och ansvarsförbindelser som bolaget lämnat före ikraftträdandet.

1.4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives I fråga ora lagen (1919: 426) om flottning I allmän flottled

dels att 39 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

39 §
Styrelse väljes å flottningsstära- Styrelse väljes å flottningsstäm-

ma, dock att en ledamot därav kan raa. Av 40 och 40 a §§ följer dock
efter ty i 40 § stadgas utses på an- att styrelseledamot kan utses på an
nat sätt. nat sätt.

Till styrelseledaraot raå utses annan person än flottande.

Ledamot av styrelsen skall vara Ledamot av styrelsen skall vara

här I riket bosatt svensk medbor- här i riket bosatt svensk medbor
gare, där ej för särskilt fall Ko- gare, där ej för särskilt fall rege-
nungen medgiver undantag. ringen medgiver undantag.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honora.

40 a §

/ fråga om flottningsförening skad lagen (1976: 000) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar gälla i tillämpliga delar. Bestämmelserna i 18 § nämnda lag äger motsvarande tillämpning, om olägenhet som där sägs skulle uppkomma genom att styrelserepresentation för de anställda infors i flott-

Prop. 1977/78: 41 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsförening där länsstyrelsen har utsett styrelseledamot enligt 40 §: I anmälan om styrelsens sammansättning enligt 41 § skall anges om arbetstagarrepresentant har utsetts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1.5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 000) om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1976: 000) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Denna lag syftar tlU att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar genom styrelserepresentation skall beredas insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet.

Att lagen gäller i tillämpUga delar i fråga om flottningsförening följer av 40 a § lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

1 Lydelse enligt prop. 1975/76: 166.

Prop. 1977/78: 41 45

Bilaga 2
1976-10-01 Transumt av

organisationernas skrivelse

Till Justitiedepartementet Aktiebolagslagen (1975:1385)

III. Skyddet för innehavare av konvertibla skuldebrev respektive skuldebrev förenade med optionsrätt till nytecknuig i händelse av aktiekapitalökning m. m.

I 5 kap. 4 § första stycket 8 ABL föreskrives att beslut om emission av konvertibla skuldebrev respektive skuldebrev förenade med optionsrätt tUl nyteckning skall ange den rätt, som skall tillkomma innehavarna av sådana skuldebrev bl. a. för den händelse aktiekapitalet ökas eller nya konvertibla skuldebrev eUer skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges. Bestämmelsen motsvarar 5 § första stycket 8 I 1973 års lag om konvertibla skuldebrev m. ra.

I villkoren för de publika konvertibla skuldebrev, som emitterats sedan 1973 års lag trädde i kraft, har denna fråga såvitt här är av intresse reglerats på så sätt, att vid beslut om aktiekapitalökning etc. mot kontant betalning skuldebrevsinnehavarna skall ges samma företrädesrätt att teckna nya aktier etc, som enUgt beslutet må tillkomraa aktieägarna (här kallad huvudregeln). Då det emellertid inte bedömts som helt oomtvistligt att en sådan regel äger rättsUg verkan, har i lånevillkoren intagits supplementärregler Innefattande kompUcerade omräkningar av konverteringskursen. Se Svenska CeUulosa Aktiebolagets SCA bifogade beslut om erbjudande till aktieägarna i Mölnlycke AB.

Anledningen till att man inte ansett sig kunna med fuU säkerhet utgå från att huvudregeln är invändningsfri från rättsliga utgångspunkter har varit föresläUningen att en tidigare bolagsstämma inte genom beslut skulle kunna binda en senare. Ett adopterande av huvudregeln innebär ju att den bolagsstämma, som beslutar om utgivande av de konvertibla skuldebreven, samtidigt i viss raån fattar beslut om avvikelse från den företrädesrätt, som enligt 4 kap. 2 § och 5 kap. 2 § ABL (och raotsvarande stadganden i nu gäUande lag) tUlkoramer aktieägama vid kontantemission, såvida annat ej bestämmes i kontantemissionsbeslutet eUer föreskrivits i bolagsordningen.

' Bilagan har uteslutits här.

5 Riksdagen 1977178.1 saml Nr 41

Prop. 1977/78: 41 46

A andra sidan har föredraganden i propositionen med förslag till 1973 års lag (prop. 1973:93) gjort eU uttalande sora tyder på att lagstiftaren är införstådd med att ett beslut om emission av konvertibla skuldebrev respektive skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får en utformning, som synes innebära att man på visst sätt binder en senare bolagsstämma. I propositionen (s. 105) anförs sålunda såsom exempel på hur raan kan skydda skuldebrevsinnehavarna i händelse av fusion, att dessa i emissionsbeslutet tillförsäkras samma rätt som aktieägarna i bolaget, dvs. skuldebrevsinnehavarna kan berättigas erhålla aktier I det bolag vari bolaget uppgår. Ett fusionsavtal skaU ju i princip godkännas av bolagsstämman i det överlåtande bolaget. Utformas skyddsregeln i emissionsbeslutet, på sätt föredraganden angivit, innebär detta att den bolagsstämraa, som har att ta stäUning till ett fusionsavtal, visserligen kan avvisa detta i dess helhet men den är förhindrad att enbart underkänna den del av fusionsavtalet, som ger skuldebrevsinnehavarna rätt att erhålla aktier i det övertagande bolaget.

I nyssnämnda proposition har föredraganden konstaterat att ett skydd för skuldebrevsinnehavarna i händelse av bl. a. aktlekapitalökning kan åstadkommas genom föreskrift i lånevillkoren om justering av konverteringskursen respektive kursen för nyteckning. Detta torde dock få fattas enbart som ett exempel och synes ej behöva förstås så, att andra vägar skuUe vara uteslutna. Det synes också svårt att finna några sak-Ugt vägande skäl mot att kunna tillerkänna även skuldebrevsinnehavarna företrädesrätt till aktieteckning vid kontantemissioner.

Innebörden av det ovan sagda är att, även om starka skäl synes tala för att vad ovan kallats huvudregeln är rättsligt giltig, ett visst mått av osäkerhet ändå råder på denna punkt. Denna osäkerhet upplevs som besvärande, eftersom den innebär att, om man väljer att inta huvudregeln i emissionsvillkoren, man knappast anser sig kunna underlåta att också införa supplemenlärregler, vilka med nödvändighet blir komplicerade och svårförståeliga för en större allmänhet.

Med hänsyn härtill och då huvudregeln ansetts innebära praktiska fördelar, heraställer organisationerna att I ABL införes ett förtydligande, så att det klart framgår, att i beslut om emission av konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får föreskrivas alt skuldebrevsinnehavarna — vid kontanteraisslon av nya aktier och av nya skuldebrev av nämnda slag — skall äga företrädesrätt att teckna nya aktier respektive nya skuldebrev. Detta synes kunna åstadkommas genora ett tillägg till 4 kap. 2 § av förslagsvis följande lydelse:

"... eller följer av beslut som avses i 5 kap. 4 § första stycket 8".

Prop. 1977/78: 41 47

1977-09-05 Bilaga 3

Till Justitiedepartementet

Aktiebolagslagen (1975:1385)

Sedan den nya aktiebolagslagen trätt i kraft 1.1.1977 har vid lagens tlllämpmng vissa olägenheter och oklarheter uppenbarats. Sveriges Industriförbund och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, nedan kallade organisationerna, vill härmed ange några sådana punkter där riksdagen enligt organisationernas mening bör föreläggas ändringsförslag.

1. Redovisning av vissa delägda bolag i koncernredovisningen (1 kap. 2 § samt 11 kap. 10,11 §§)

Organisationerna har i saraband raed lagutskottets behandUng av propositionen 1975: 103 om ny aktiebolagslag och remissyttranden över förslaget tlU ny lag om ekonomiska föreningar (Ds Ju 1976:11) framfört erinringar mot ett uttalande av föredraganden i ovannämnda proposition, s. 279, att företag som av andra bolag ägs till lika delar och där ägarna endast gemensamt kan besluta, dvs. där ingen av ägarna har positivt bestämmande inflytande, skaU såsom dotterbolag tas In i ägarnas koncernredovisning.

Organisationerna har sålunda ansett att motivuttalandet strider mot lagtexten i 1 kap. 2 §, där koncernbegreppet definieras, samt att den i uttalandet angivna lösningen dessutom är olämpUg ur flera synvinklar. FARs styrelse har med anledning härav sett sig nödsakad att pubUcera ett särskilt yttrande, där föreningen tar avstånd från motivuttalandet. Till närmare utveckling av organisationernas mening I denna fråga får hänvisas tUl organisationernas remissyttranden över förslaget till ny föreningslag, vilka bifogas.

Den situation sora uppkoramlt, där raan bland lagens tlUärapare således anser motiv strida mot lagtext och därför ej förtjäna avseende är OtillfredsstäUande och skapar osäkerhet om rättsläget. Organisationerna heraställer därför att åtgärder nu vidtages för att slå fast, att lagtexten äger vitsord enUgt sin ordalydelse.

2. Tiden för skiljemannaavgörande vid tvångsinlösen av aktier (14 kap. 9 §)

I 14 kap. 9 § stadgas, att tvist huruvida rätt eller skyldighet tUl Inlösen av minoritetsaktier föreligger eUer om lösenbeloppet skaU prövas av

* Bilagorna har uteslutits här.

Prop. 1977/78: 41 48

tre skiljemän enUgt lagen 1929: 145 om skiljemän. Enligt sistnämnda lag, 18 §, skall avgörande meddelas inora sex månader.

Regeln ora sex månaders handläggningstid kan dock ej efterlevas. Det har nämligen visat sig att redan de preliminärer, som enligt 14 kap. 10 § skall inleda ett inlösningsförfarande, i praktiken tar så lång tid, att större delen av de sex månaderna är konsumerade innan förfarandet Inför skiljemännen över huvud taget kan påbörjas. Då utredning genora sakkunniga därefter skall göras beträffande aktievärdena, åtgår ytterligare avsevärd tid.

EnUgt organisationernas mening bör vid skiljeraannaförfarande enligt 14 kap. 9 § någon tidsgräns Icke uppstäUas. Visserligen kan mot detta invändas, att en part vid oskäUgt dröjsmål från skiljenämndens sida kan ha intresse av möjligheten att vända sig till någon annan instans för att få frågan avgjord. Ett medel för påskyndande finns dock redan i och med att parten enligt 10 § i skiljemannalagen kan få skiljeman som Inte befattar sig med arbetet "på sätt för dess vederbörliga fortgång kräves" skild från uppdraget av överexekutor och annan skiljemän utsedd. Till ledning för vad som krävs av en skiljeman kan hänvisas tlU 13 § i samma lag, där det stadgas att skiljeraännen bl. a. skall handlägga saken skyndsamt. Vidare bör beaktas vad föredraganden understryker i propositionen s. 317 och 532, nämligen det olärapUga i att en tvistefråga riskerar att prövas i skiljenärand samt därutöver tre domstolsinstanser. Föredraganden anför i samband därraed att eftersom värderingsfrågor ofta kräver särskild sakkunskap ter det sig lämpligast att tvister avgörs av skiljemän. Man har anledning anta, fortsätter föredraganden, att en skiljenämnds avgöranden är materiellt lika rättvisande som det en allmän domstol kan förväntas uppnå.

Mot bakgrund av dessa uttalanden av föredraganden och den ovan påpekade rätten att hos överexekutor påkalla enfledlgande av skiljeman vid oskäligt dröjsmål, framstår enUgt organisationernas mening rätten för part att i nu aktuella fall väcka talan vid allmän domstol ora skiljenämndsavgörande dröjer såsom en obehövlig och egentligen oönskad nödutväg.

HärtiU kommer svårigheter att bestämma en generellt lämplig yttersta tidsgräns för skiljeavgörandet. Av bifogade samraanställningi över handläggningstider m. m. i tretton mål om tvångsinlösen av dotterbolagsaktier, vari professor Knut Rodhe varit eller är ordförande I skiljenämnd, framgår sålunda att tiden från påkaUad inlösen till avgiven skiljedom i allmänhet varierar meUan ett och tre år. I ett fall har hittUls drygt tre och ett halvt år använts. (Angående skiljenämndsförfarandet får här vidare hänvisas tUl en nyligen publicerad uppsats av professor Rodhe I Tidskrift för Sveriges Advokatsamfund, nr 6/1977 s. 249—255.) Med anledning av vad här anförts hemställer organisationerna att

' Bilagan har uteslutits här.

Prop. 1977/78: 41 49

tidsgränsen för skUjenämndsavgöranden i fall som avses i 14 kap. 9 § borttages.

3. Angivande i förvaltningsberättelsen av avtal mellan aktiebolag och
dess ägare (11 kap. 9 §)

111 kap. 9 § stadgas ,att i fåmansbolagens offentliga årsredovisning en särskild redogörelse som anger ingångna avtal och andra därmed jämförliga förhållanden mellan bolaget och dess aktieägare skaU fogas till förvaltningsberättelsen. Bestäraraelsen infördes I lagen för att tillgodose skatteraässiga önskeraål. Nuraera har eraeUertid en raotsvarande bestämmelse Införts i 30 § 3 mom. taxeringslagen. Därmed saknas sålunda skäl att ha bestämmelsen kvar I den assocIatlonsrättsUga lagstiftningen. Organisationerna heraställer därför att bestämmelsen måtte utgå i aktiebolagslagen.

4. Underlag för beslut vid fondemission (4 kap. 4 och 16 §§)

I 4 kap. 4 § ges regler om vilken Information som skall hållas tillgänglig för aktieägama innan beslut om nyemission fattas. I 16 § sarama kapitel ges regler ora vad som skall iakttas vid fondemission. Vilka handlingar sora skall hållas tillgängliga för aktieägama vid fondemission anges emellertid Icke. EnUgt 10 § aktiebolagsförordningen skall dock vid registrering av fondemission hos patent- och registreringsverket handlingar som motsvarar vad sora enUgt 4 kap. 4 § krävs vid nyemission bifogas registreringsansökan. Osäkerhet har därför uppstått om huruvida lagstiftaren verkligen avsett att frångå aktiebolagsutredningens förlag, där en gemensam bestämmelse reglerade vad som skulle presenteras för aktieägarna vid ny- och fondemission. Organisationerna hemställer att elt klarläggande görs i denna fråga och att aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen därvid bringas till överensstämmelse.

5. Anmälan av likvidationsbeslut från likvidatorerna till bolagsbyrån
(13 kap. 15 §)

Enligt 13 kap. 15 § tredje stycket skaU, om bolag i likvidation ej har tiUgångar som täcker likvidationskostnaderna, rätten på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst. Rätten skall för registrering underrätta registreringsmyndigheten om förklaringen.

Vid likvidation skaU likvidatorerna normalt enligt 10 § samma kapitel genast anmäla likvidationsbeslutet för registrering. I nyssnämnda fall skall dock enUgt kapiHets 15 § tredje stycke 8—14 §§ ej äga tUlämpning. Detta torde få tydas så, att Ukvldatorerna ej är tvingade att an-

Prop. 1977/78: 41 50

mala lUcvIdationsbeslutet enligt 10 § i dessa faU. Efter påpekande från bolagsbyrån vill organisationerna fästa departementets uppmärksarahet på att man genom bestäraraelsernas utformning i nu behandlade situationer icke får säkerställt en kontroU av att likvidationsbeslutet överensstämmer raed aktiebolagslagen och bolagsordningens föreskrifter. Rättssäkerhetsskäl talar dock för att bolagsbyrån, som besitter erforderUg kompetens härför, även här bör göra en sådan kontroll i saraband med Ukvldationen, då det eljest Icke kan uteslutas att rätten enligt 5 § tredje stycket förklarar bolag upplöst trots att lagligt beslut om Ukvidation icke har fattats.

6. Emission till underkurs

Mot bakgrund av den ekonomiska utveckUngen, som medfört att även flera börsbolag har eller riskerar att få allvarliga finansiella svårigheter vill organisationerna erinra om de önskemål att öppna möjligheter för aktieemissioner till underkurs i vissa fall, som fraraförts i skrivelse 28.3.1972 tlU justitiedepartementet från Sveriges Industriförbund och Svenska Bankföreningen och i skrivelse 24.10.1975 tiU riksdagens lagutskott från Industriförbundet.

Prop. 1977/78: 41 51

Bilaga 4

De rerailterade

förslagen

3 Förslag tiU

Lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrives att 1 § lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe Föreslagen lydelse

1§ Denna lag syftar tiU att de anstäUda i aktiebolag och ekonomiska föreningar genom styrelserepresentation skall beredas Insyn och Inflytande I fråga om företagets verksamhet.

Att lagen gäller i tillämpliga delar i fråga om flottningsförening följer av 40 a § lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Prop. 1977/78: 41 52

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-10-26

Närvarande: f. d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regeringsrådet Petrén, justitierådet Hessler.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 oktober 1977 har regeringen på hemställan av slatsrådet Romanus beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag tiU

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

2. lag om ändring i lagen (1919: 426) ora flottning I allraän flotlled,

3. lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anstäUda i aktiebolag och ekonoraiska föreningar.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, har Inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Jan Bökmark. Förslagen föranleder följande yttranden:

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

11 kap. 9 § Brunnberg, Hesser och Petrén:

Enligt departementschefen har ifrågavarande särregel om innehållet i fåmansbolags förvaltningsberättelse föranletts av skattemässiga kontrollönskemål. Dessa har nu på förevarande punkt tillgodosetts i annan ordning. Då fåmansbolag icke eljest I aktiebolagslagen särbehandlas i förhållande till andra aktiebolag är det ur systematisk synpunkt tillfredsställande att särregeln upphäves. I sak gäller redan enligt huvudregeln i paragrafens försia mening att, om bolaget och aktieägare med bestämmande inflytande i bolaget Ingått avtal med varandra som är av väsentlig betydelse för bolaget, upplysning härom skall lämnas i förvaltningsberättelsen.

Vi lämnar den föreslagna ändringen utan erinran.

Hessler:

I remissen föreslås att bestämmelsen ora skyldighet i fåmansbolag att lärana redogörelse för ingångna avtal och vissa andra förhåUanden mellan aktieägare och bolag skall upphävas. Som skäl anföres alt av-siklen med bestämmelsen varit att tillgodose skattemässiga kontrollönskemål och att föreskrift i saken nu finns i taxeringslagen.

Av förarbetena till stadgandet fraragår ej att beslämraelsen föranletts uteslutande av skattemässiga konlrollskäl. Det framhålls att det ansetts väsenfligt att det I fåmansbolag, där ägarnas och bolagets ekonomi ofta

Prop. 1977/78: 41 53

blandas samman, klart framgår av redovisningen i vad mån olika transaktioner företagits mellan bolaget och dess ägare. Denna motivering har tydligen bärkraft ej endast i fråga om staten som skatteborgenär utan även för andra bolagsborgenärer. Dessa senare har Inte tillgång till åsyftade, med stöd av bestämmelse i taxeringslagen infordrade uppgifter. Särskilt förefaller det som om det för andra privata borgenärer än institutionella kreditgivare skulle kunna vara av visst intresse att ha tillgång lill upplysning ora avtal etc. av här ifrågavarande art. "Arrangemang" av skilda slag är ju ingalunda ovanliga i dessa bolag. Även ora bestäraraelsen må ha tillkommit närmast till följd av önskemål från skattemyndigheternas sida, synes den knappast böra upphävas utan att raan ålrainslone tar ställning till huruvida den Icke alltjärat kan vara av värde för andra borgenärer.

11 § Lagrådet:

I 1 kap. 2 § aktiebolagslagen definieras koncernbegreppet. Huvudregeln i första stycket är att moder- och dotterföretagsförhållande är för handen, om bolag har raer än hälften av rösterna i det andra företaget. I andra stycket anges koncernförhållande föreligga även i det fall att bolag på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har bestämmande Inflytande över juridisk person och en betydande andel I resultatet av dess verksamhet.

Till koncernförhållande knyts i lagen en mångfald särskilda regler. Främst är det fråga om redovisningsregler men även i övrigt finns specialregler för koncerner, t. ex. beträffande revision, förvärv av aktier, låneförbud m. ra.

Föredragande statsrådet vid aktiebolagslagens tlllkorast gjorde I propositionen 1975: 103 s. 279 ett uttalande rörande s. k. 50/50-bolag, dvs. del faU att två bolag vardera har halva röstetalet i ett tredje företag. Klart är ju att ora enligt avtal mellan ägarbolagen det ena har rätt alt i allo bestämma över det gemensamt ägda företaget, moder—dotler-företagsförhållande föreligger mellan dessa företag. EnUgt nyssnäranda uttalande av föredragande slatsrådet skulle emellertid, för den händelse ägarparterna endast tillsammans kan besluta i det gemensamt ägda företagels angelägenheter, båda parterna vid tillämpningen av koncernreglerna vara att anse som moderbolag. Det skulle alltså här finnas flera moderbolag till ett och samma dotterföretag.

De organisationer som framlagt förslag om åtskilliga av de lagändringar varom nu är fråga har ansett, att berörda motivutlalande strider mot lagtexten I 1 kap. 2 § aktiebolagslagen och att dessutora den i uttalandet angivna lösningen är olämplig. Den ena organisationen. Föreningen Auktoriserade revisorer, har publicerat ett yttrande, där raan tar avstånd från motivuttalandet och förklarar, att enligt föreningens mening lagtexten. Inte motivuttalandet bör vara vägledande. Det påpekas av föreningen även, att uttalandet skulle strida mot Internationell praxis och kunde leda till ett olärapligt och missvisande resultat.

I remissprolokollet förklarar sig departementschefen inte finna anledning till någon erinran mot vad sora sagts I det nämnda uttalandet om innebörden av koncernbegreppet. Utgående från denna uppfattning om innebörden av gällande rätt föreslår departementschefen nu ifråga-

Prop. 1977/78: 41 54

varande regel om avvikelse från koncernredovisningsreglerna, vilken är avsedd att kunna tiUämpas just vid de hälftenägda företagen.

Efter lagrådets mening är rådande läge i fråga om koncernbegreppet ej tillfredsställande. Klart synes vara, att ordalydelsen i stadgandet, enligt vilken för fall som nu är aktuellt krävs, utom annat, "bestämmande Inflytande", närraast ger vid handen, att bolag som ej på egen hand utan endast tillsammans med annat bolag kan besluta rörande det ägda företaget, ej blir moderbolag. Annat skulle gälla endast om man med uttrycket "bestämmande inflytande" kan avse även ett blott negativt bestämmande, dvs. möjlighet att utöva vetorätt. En sådan läsning av det ifrågavarande uttrycket måste i allt fall anses avvika från vedertaget språkbruk.

I en uppsats med titeln "Till begreppet moder- och dotterbolag" (Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1973 s. 225 ff.) synes professor Håkan NIal — framstående kännare av aktiebolagsrätten — beträffande 1944 års aktiebolags på förevarande punkt helt överensstämmande stadgande (221 § 1 mom. första stycket), ulgå från att I 50/50-fallet moder- och dotterbolagsförhållande ej uppkomraer med mindre det ena företaget har en säker möjlighet att behärska det ägda företaget och att alltså ett av de aktieägande bolagen avtalsvis skall ha tillförsäkrats det avgörande inflytandet (a. u. s. 233, 237). NIal framhåller även, att — med hänsyn till de aUvarliga påföljder som kan inträda vid överträdelse av koncemreglerna — koncernbegreppet bör tolkas restriktivt (a. u. s. 228, 233).

Som förut angivits har vidare revisorsföreningen tagit avstånd från molivuttalandet. Organisationernas önskemål på nu ifrågavarande punkt går ut på att åtgärder skall vidtas för att slå fast "att lagtexten äger vitsord enligt sin ordalydelse".

I belysning av vad sålunda anförts måste man enligt lagrådets raening räkna med att, trots uttalandena av föredragande statsrådet vid lagens tillkomst och av departementschefen i nu förevarande ärende, domstol i en framtid kan korama tUl resultatet, att koncernförhåUande ej är för handen i 50/50-fallet. Särskilt kan man härvidlag peka på synpunkten, att skäl kan tänkas tala för att man tillämpar bestämmelserna om när koncernförhåUande är för handen restriktivt.

Under alla förhållanden raåste sägas att rättsläget innan något domstolsavgörande träffats — vilket ju kan komma att dröja — präglas av ovisshet. Att detta innebär avsevärda olägenheter är uppenbart. Vare sig man nu vill, att de olika reglema om koncerner skall tillämpas — eventuellt med vissa undantag — på här berörda rättsbildning, eller man vill att så ej skall ske, synes i hög grad önskvärt att rättsläget klargöres genom en uttrycklig lagbestämmelse.

Det må tilläggas att även ora det tUlägg I 11 kap. 11 § tredje stycket varom nu är fråga göres och till följd därav avvikelse från koncem-redovlsningsreglema är att göra i vissa hithörande fall, frågan om koncernbegreppets innebörd såvitt nu är i fråga uppenbarligen ej därmed kommer att sakna praktisk betydelse. Som redan framhållits finns, vid sidan av redovisningsreglerna, åtskilliga andra — delvis straffsanktionerade — regler, rörande vilkas tillämpning företagsledningarna har att beslula.

Prop. 1977/78: 41 55

12 kap.

7 § Lagrådet:

Det i ifrågavarande lagrura intagna förbudet att lämna penninglån och ställa säkerhet syftar till att bereda skydd åt aktiebolagets borgenärer och att förhindra skatteflykt. Den krets av personer som förbudet avser har gjorts ganska vid. Kretsen omfattar sekundärt även den som är gift med någon av de personer som primärt Inordnats i den med förbudet avsedda gmppen. På önskan av riksdagen är nu syftet att kretsen ytterligare vidgas att gäUa även den som genom äktenskapsliknande samlevnad är förbunden med någon inom kretsen i sararaa mån sora raake eller raaka till sådan person tillhör denna. Den som bor samman med annan I äktenskapsliknande samlevnad skulle med andra ord likställas med den som är gift med vederbörande.

I det remitterade förslaget har man valt att i detta syfte bruka det s. k. skatterättsliga familjebegreppet. Med utgångspunkt härifrån föreslås att ett nytt femte stycke fogas tiU lagmraraet enligt vilket med äktenskap skall jämställas samboende, om de sammanlevande tidigare varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Denna lösning kan knappast betecknas som rationell. Med hänsyn till lagrummets ändamål att skydda bolagets borgenärer och hindra skatteflykt synes ej raotiverat att utvidga kretsen av förbjudna låntagare just till sådana sammanboende vilka tidigare varit gifta eller som har gemensamma barn. Lika goda skäl kan anföras för att förbudet skall gälla även andra sammanboende.

Det gäller emellertid här att finna några enkelt konstaterbara kriterier för sammanboende. Vidare är önskvärt att icke belasta lagstiftningen med nya legaldefinitioner på sammanboende utöver dem som redan existerar. Med beaktande härav finner lagrådet sig kunna godtaga den I remissen föreslagna regeln.

Petrén:

Av departementschefens anförande i lagrådsremissen fraragår att han i uttrycket i gällande lagtext "lärana penninglån" mkluderar även medgivande av substltution av en gäldenär med en annan I redan existerande låneförhållanden.

Att bolag lämnar sådant medgivande är I och för sig icke ett opraktiskt fall. Det torde exerapelvis ej sällan bli aktuellt vid överlåtelse av en rörelse driven av en fysisk person i aktiebolagsform. Det kan bland aktiebolagets tUlgångar finnas en skuldförbindelse med aktieägaren som gäldenär. Rörelsen kan då överlåtas genom att den gamle rörelseidkaren försäljer sina aktier i bolaget tUl den nye. Köparen kan i detta läge vilja erlägga en del av köpelikviden genom att överta betalningsansvaret för det redan existerande lånet från den tidigare aktieägaren. Bolaget har då att som borgenär medge denna substitutlon av gäldenär. Det finns också fall då en tidigare aktieägare är beredd att gå in och ta över en utomstående mindre solvent gäldenärs låneskuld till aktiebolaget för att förbättra aktiebolagets kreditmöjligheter. Även i detta fall måste aktiebolaget lämna medgivande till substitutlonen. I situationer av denna art skulle med departementschefens tolkning av lagrummet den som för bolagets räkning medger substitutlon av den tidigare gäldenären med en annan i de redan existerande låneförhållan-

Prop. 1977/78: 41 56

dena göra sig skyldig tUl en enligt 19 kap. 1 § aktiebolagslagen straffbar gäming.

Regeringsrätten har i ett den 3 oktober 1977 avgjort mål (nr H 15-1977) vid tillärapning av 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen tolkat uttrycket "lämna penninglån" i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen så att detta ansetts inkludera även medgivande till substltution av gäldenär. Det synes mig eraeUertid tveksamt om denna tolkning kan vidhållas i ett brottmål enligt 19 kap. 1 § aktiebolagslagen där principen nullum cri-raen sine lege raåste tillämpas strikt och någon analogivis utsträckt tolkning av begreppet "lämna penninglån" ej är möjlig.

Av anförda skäl bör, om lagstiftaren avser att även medgivande till substltution av gäldenär skall orafattas av förbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen, delta stadgande kompletteras med en uttrycklig regel därom.

Till det verkliga behovet av en dylik komplettering ställer jag mig dock tveksam. Låneförbudet avser att förhindra att bolaget avtappas kontanta medel. I substltutionsfallen är ju ej fråga härom. Bolaget har då redan lämnat lånet och någon förändring i bolagets Ukviditet inträffar ej genom utbytet av gäldenär. Behov av kontroll föreligger i förevarande sammanhang endast ora medgivandet Innebär att en solvent gäldenär ersattes raed en insolvenl. Om risken för sådana transaktioner är så stor, att med hänsyn härtill alla ett aktiebolags medgivanden till gäldenärsutbyte sora berör personer tillhörande den i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen angivna personkretsen måste förbjudas, är ett rättspolitiskt spörsmål, sora undandrar sig raitt bedöraande.

8 §
Petrén:

Under hänvisning till vad jag ovan anfört under 12 kap. 7 § aktiebolagslagen vill jag frarahålla alt, om även medgivande till utbyte av gäldenär skall läggas in under förbudet i nyssnämnda lagrura, den dispensprövning sora är möjlig enligt 12 kap. 8 § närrmda lag måste bli liberal I dessa fall. I princip bör sådan ansökan ora dispens bifallas, om icke utbyte av gäldenär kan Innebära risk för att bolagets solvens försvagas genom utbytet eller om något otillbörligt syfte med utbytet skulle föreligga.

14 kap.

9 §
Lagrådet:

I motiveringen till den ändring som föreslås i delta lagrura diskuteras frågan om en bestämd tidsgräns för skiljemännens avgörande av tvisten helt kan undvaras. Det framhålles att skiljemannalagen bereder part viss möjlighet att, om skiljemännen Icke skulle sköta handläggningen av raålet med önskvärd skyndsarahet, likväl få ett avgörande till stånd inom sexmånadersfristen. Det kan tiUäggas, att om det i stället är motparten som förhalar målet, en utväg anvisas i 14 § skiljemannalagen enligt vUken I dylikt fall tvisten kan avgöras ehuru motparten ej slutfört sin talan.

Prop. 1977/78: 41 57

Förslaget till lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Lagrådet:

Enligt förslaget Införes i 1 § andra stycket en bestämmelse om att lagen enligt vad som följer av 40 a § flottningslagen är tillämplig även i fråga om flottningsföreningar. Bestämmelsen har ej någon materiell innebörd utan är endast avsedd att utgöra en erinran om innehållet i den sislnämnda paragrafen. Hänvisningar av liknande slag förekommer ibland för att erinra om att något i vederbörande lag behandlat ämne är föremål för ytterligare reglering på annat håll, se t. ex. 70 § tredje stycket flottningslagen. Lagen om styrelserepresentation behandlar eraellertid ej i något avseende flottningsföreningar och en erinran av nu föreslaget innehåll faller därför utanför ramen för lagen. Lagrådet avstyrker den föreslagna lagändringen.

Prop. 1977/78: 41 58

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-27

Närvarande: statsministem Fälldin, ordförande, statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Romanus

Proposition om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

2. lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i aUmän flottied,

3. lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda I aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

Lagrådet uppehåller sig utförligt vid tolkningen av koncernbegreppet i 1 kap. 2 §, såvitt avser vissa gemensamt ägda företag, bl. a. s. k. 50/50-bolag. Lagrådet menar att rättsläget präglas av ovisshet och bör klargöras genom en uttrycklig lagbestämmelse. Enligt min mening behövs det dock inte någon lagändring. Genom gällande lagtext, kompletterad med de motivuttalanden som har gjorts såväl i remissprotokoUet som i föregående lagstiftningsärende, får det anses klarlagt att koncernförhållande skall anses föreligga i de berörda fallen. Det innebär att de olika bestämmelser i aktiebolagslagen sora avser koncern, moderbolag eller dotterbolag skall tillämpas i här aktuella situationer, om annat Inte föreskrivs i lagen. Förslaget i remissprotokollet syftar till att undanröja de olägenheter som från redovisningssynpunkt har visats föreligga med den angivna tolkningen av koncernbegreppet. Enligt den föreslagna ändringen i 11 kap. 11 § tredje stycket skall gemensamt ägda företag i den situation som beskrivs I motivuttalandena inte tas med i koncernredovisningen.

I anslutning till 12 kap. 7 § har en ledaraot av lagrådet tagit upp den situationen att en ny gäldenär vill överta ett redan lämnat lån. Lagråds-

1 Beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 6 oktober 1977.

Prop. 1977/78: 41 59

ledamoten har ifrågasatt om inte låneförbudsreglerna i 12 kap. 7 § behöver kompletteras för att täcka detta fall. Enligt min mening behövs dock inte något förtydligande i detta hänseende. Tidigare gjorda motiv-uttalanden (jfr prop. 1973: 93 s. 145) och den praxis som har utbUdats i dispensärenden ger klart vid handen att även övertagande av lån omfattas av låneförbudsreglerna. Som framgår av vad jag har uttalat i remissprotokollet bör emellertid en förhållandevis liberal bedömning kunna ske i dispensärenden som avser gäldenärsbyten.

När det gäller 11 kap. 9 § vidhåUer jag min tidigare redovisade uppfattning att den särskilda regeln om fåmansbolag bör utgå.

Vad lagrådet I övrigt anfört vid 12 kap. 7 § och 14 kap. 9 § föranleder ingen särskild kommentar från min sida.

Förslaget till lag om ändring i styrelserepresentationslagen

Lagrådet avstyrker den i remissprotokoUet upptagna följdändringen till förslaget om införande av styrelserepresentation för de anställda i flottningsföreningar. Jag biträder lagrådets uppfattning att en särskild erinran om flottningslagen i rubricerade lag är onödig. Efter samråd, raed chefen för arbetsmarknadsdepartementet föreslår jag att ändringen i styrelserepresentationslagen utgår.

HemstäUan

Med hänvisning Ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga de av lagrådet granskade förslagen tiU

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385),

2. lag om ändring i lagen (1919:,426) om flottning i alhnän flottled.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1977/78: 41 60

InnehåU

Propositionen .................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag ....................................................... .... 2

1 Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)....... .... 2

2 Lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning I allmän flottled 8 Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde den 6 oktober 1977 10

1 Inledning.......................................................... 10

2 Låneförbudet ................................................ ... 11

2.1 Nuvarande ordning ........................................ 11

2.2 Frågans tidigare behandling............................. 12

2.3 Promemorieförslaget ...................................... 15

2.4 Remissyttrandena.......................................... 16

3 Konvertibla skuldebrev m. m................................. 17

3.1 GäUande rätt............................................... 17

3.2 Organisationernas skrivelse 1976-10-01............. .. 18

4 Styrelserepresentation för de anställda i flottningsförening .... 19

4.1 Gällande rätt................................................ 19

4.2 Promemorieförslaget ..................................... 20

4.3 Remissyttrandena.......................................... 21

5 Föredraganden ............................................... 21

5.1 Låneförbudet .............................................. .. 21

5.2 Konvertibla skuldebrev m. m............................ .. 25

5.3 Andra aktiebolagsrättsliga frågor ................... 29

5.4 Styrelserepresentation för de anställda i flottningsförening .. 34

6 Upprättade lagförslag.......................................... 34

7 Specialmotivering ............................................. 35

7.1 Förslaget tUl lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385) 35

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning

I allmän flottied............................................. 39

7.3............................................................. Förslaget tUl lag om ändring i lagen (1976: 351) om styrelse
representation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska
föreningar .................................................. 41

8 Hemställan........................................................ 41

9 Beslut.............................................................. 41

Bilaga 1. Promemorieförslagen .............................. 42

Bilaga 2. Transumt av organisationernas skrivelse den 1 oktober

1976 ..................................................... .. 45

Bilaga 3. Organisationernas skrivelse den 5 september 1977 47

Bilaga 4. De remitterade förslagen............................ 51

Utdrag av lagrådets protokoll den 26 oktober 1977 .... .. 52

Utdrag av protokoll vid regeringssamraanträde den 27 oktober 1977 58

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 77049S