Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:20

Regeringens proposition

1977/78:20

med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom so­cialförsäkringen m. m.;

beslutad den 20 oktober 1977,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

RUNE GUSTAVSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden sorn handläggs av de allmänna för­säkringskassorna. Försäkringsrätterna skall överta de arbetsuppgitter som nksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet har f. n. De nya försäkringsrätterna avses bli lokaliserade till Stockholmsområdet samt Jön­köping och Umeå.

Försäkringsrätt föreslås bli domför med tre yrkesdomare. 1 ärendegrupper som lillsammans utgör drygt en tredjedel av ärendena skall dessutom två nämndemän delta i avgörandet, Lekmannamedverkan föreslås förekomma framför allt i sådana ärenden som i försäkringskassa har avgjorts av pen­sionsdelegation eller av försäkringsnämnd i dess helhet. I arbetsskade­ärenden föreslås lekmannamedverkan förekomma generellt.

Genom att besvärsprövningen bryts ut från riksförsäkringsverket får verket en mera renodlad inriktning på centrala lednings- och tillsynsfunk­tioner. 1 linje med detta föreslås att verkei skall kunna inträda som part i förfarandet i försäkringsrätt med uppgiften all verka för en likformig och rättvis tilläiTipning av socialförsäkringsbesiäiTimelserna. En särskild enhel föreslås inrättad inom riksförsäkringsverket för att svara för denna uppgift. Såvitt gäller den högsta instansen, vars namn föreslås ändrat lill försäkrings-överdotnstolen, skall förfarandet genotngående vara utformat soirr ett två-partsförfarande. De befogenheter som vissa socialförsäkringsorgan f. n. har att ex officio pröva beslut av lägre instans resp. underställa högre instans ett beslut för prövning föreslås försvinna i samband ined att ett tvåparts-

l Riksdagen 1977/78. I saml Nr 20


Prop. 1977/78:20                                                      2

förfarande införs.

Besvärsliden i socialförsäkringsärenden föreslås bli förlängd från tre veckor till två månader. För att möjliggöra snabb och enkel rättelse föreslås försäkringsorganen under vissa förutsättningar bli skyldiga att ändra egna beslut som innehåller kvalificerade felaktigheter. Vidare föreslås att försäk­ringskassa alltid skall ta upp beslut till ny prövning när besvär har anförts av enskild. Om kassan finner besvären befogade skall den själv ändra beslulel i enlighet med yrkandet och det blir inte nödvändigl att försäkringsrätt prövar ärendet,

Lagstittningen om den nya besvärsorganisationen och därmed samman­hängande frägor föreslås träda i krafl den 1 januari 1979,


 


Prop. 1977/78:20                                              3

1 Förslag till

Lag om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrives följande.

1 § Försäkringsöverdomsiolen är högsta försäkringsdomstol i mål som
fullföljes dit från försäkringsrätt eller från arbetsmarknadsstyrelsen ellersom
arbetsmarknadsstyrelsen underställer domstolens prövning.

Försäkringsrätt är försäkringsdomstol närmast under försäkringsöver­domsiolen i mål som fullföljes dit från allmän försäkringskassa, lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverkel.

Försäkringsrätter skall finnas lill ett antal av tre.

Försäkringsöverdomsiolen

2 § 1 försäkringsöverdomsiolen finns en president och minst åtta försäk­
ringsdomare saml minst åtta andra ledamöter. Presidenten och försäkrings-
domarna skall vara lagfama.

De lagfarna ledamöierna utnätnnes av regeringen.

De icke lagfarna ledamöterna förordnas av regeringen för tre år i sänder. För varje sådan ledamot förordnar regeringen för satnma tid en ersättare. När ledighet uppkommer förordnas ny ledamot eller ersättare för den tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. De icke lagfarna ledamöterna och ersättarna för dem skall ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest ha kunskaper av särskilt värde för domstolens arbete.

3 § Försäkringsöverdomsiolen är domför med fem ledamöter. Av dem skall
tre vara lagfarna.

Domslolen är domför med endast tre lagfarna ledamöler

1.    vid prövning av besvär över beslut som ej innebär avgörande av saken,

2.    vid förordnande i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,

3.    vid beslut genom vilkel domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak,

4.    vid avgörande av mål där utgången är uppenbar.

Uppkommer i mål fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, lår målet hänskjutas till avgörande av försäkringsöver­domsiolen i dess helhet. Därvid skall samtliga ledamöter deltaga i avgöran­det, om ej laga hinder möter.

4 § Vid förfall för lagfaren ledamot i försäkringsöverdomsiolen får regeringen
förordna vikarie. Regeringen fär även förordna om tillfällig förstärkning av
försäkringsöverdomsiolen, om det behövs för arbetets behöriga gång.


 


Prop. 1977/78:20                                                      4

Försäkringsrätierna

5 § 1 försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd uinämnes och försäkringsrättsassessor förordnas av re­
geringen.

Försäkringsrättsråd och försäkringsrätlsassessor skall vara lagfarna. Fö­religger särskilda skäl, får den sotn har god kännedom orn socialförsäk­ringslagstiftningen utses till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor, fastän han icke är lagfaren.

Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara chef för domstolen.

6  § Försäkringsrätt är delad i avdelningar. Varje avdelning består av minst två försäkringsrättsråd och av försäkringsrättsassessorer till det antal rege­ringen bestämmer. Regeringen utnämner ett försäkringsrättsråd att vara ord­förande på avdelning och ell att vara vice ordförande.

7  § Försäknngsrätt är domför rned tre ledamöter som är försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. Härutöver skall två nämndemän ingå i rälten vid prövning av besvär över

 

1.   beslul som i allmän försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelega­tion,

2.   beslut som i allmän försäkringskassa har avgjorts av försäkringsnämnd i dess helhet och

3.   beslut enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring, lagen (l977:265)om statligt personskadeskydd eller moisvarande äldre bestämmel­ser.

Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 !; andra stycket.

8 § För försäkringsrätt finns nämndemän till det antal som regeringen
bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen det antal
nämndemän som skall ulses. Försäkringsrätt fördelar tjänstgöringen mellan
nämndemännen efier samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av lands­tinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmeretter befolkningstalen, 1 Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar del tal, vilkel erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det anlal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vatt iredje år väljes halva antalet nämndemän i försäkringsrätt.


 


Prop. 1977/78:20                                                      5

9 § Valbar till nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länel och ej har fyllt sjuttio år. Tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkrings­
nämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverkel,
lagfaren domare, annan ledamot eller tjänsteman i försäkringsdomstol,
åklagare,advokat ellerannan som härtill yrke att föra andras lalan inför rätta
fär ej vara nämndeman.

Den som har fylll sextio år eller uppger annat gilligl hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndemanar ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

10      § Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman
visar giltigt hinder, fär rätten entlediga honom tidigare. Den som har fylll
sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar
eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman förden tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträ­dande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första styckei.

Gemensamma beslämmelser

11  § 1 fråga om omröstning i försäkringsdomstol gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken orn omröstning i hovrätt i tillämpliga delar. Domstolen bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöierna vid om­röstningen skall yttra sig.

12  § Försäkringsdomstol sammanträder på den ort där den har sitt säte. Domstolen får sammanträda på annan ort, om det finns särskilda skäl för detta.

13  ij Ledamot i försäkringsöverdomsiolen, försäkringsrättsråd och försäk­ringsrättsassessor skall vara svensk medborgare. Den sotn är omyndig eller i konkurstillstånd fårej tjänstgöra som sådan ledamot ellersom föredragande. I fråga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 .

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall ha avlagt domared.

De som står i sådant rörhållande lill varandra sotn sägs i 4 kap. \2i rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledarnöter i försäkrings­domstol.

14      § Regeringen får på begäran av försäkringsdomstol förordna särskilda
sakkunniga för viss tid rned uppgifi att tillhandagå domstolen med utlå­
tanden.


 


Prop. 1977/78:20

15 § Vid försäkringsdomstol skall finnas kansli.

Om ikrattträdandet finns föreskrifier i lagen (0000:000) otn införande av lagen (0000:000) om försäkringsdornstolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20                                                                7

2 Förslag till

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Härigenom   föreskrives   att   1,  9  och   33 !?!j   förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydetse

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte­rätt, fastighetstaxeringsrätl och läns­rätt.


1


Föreslagen lydelse

1

Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte­rätt, fastighetstaxeringsrätt och läns­rätt saml i försäkringsöverdomsiolen och försäkringsrätt.


 


9,s2

Förfarandet är skriftligt.

1 handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när del kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt, fastig­hetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om en­skild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.


1 kammarrätt, Jörsäkringsrätl, skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhand­ling hållas,omenskild som förtalani målet begär del samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mol det.


33 §3


Mot skatterätts, faslighelstax-eringsrälts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kammar­rätts beslut föres talan hos regerings­rätten. Talan föres genom besvär.


Mol skatterätts, fastighetsiax­eringsrätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kammar­rätts beslut föres talan hos regerings­rätten. Mot försäkringsrätts beslut föres lalan hos försäkringsöverdom­siolen. Talan föres genom besvär.


Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Om ikrattträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

1        Senaste lydelse 1973:1107,

2        Senasie lydelse 1973:1107,

3        Senaste lydelse 1973:1107.


 


Prop. 1977/78:20                                                                 8

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 20 kap. 9-13 !;i; lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydetse


 


20 kap. 9S

Arbetsgivare, som underlåter att fullgöra honom enligt första stycket åvilande uppgiftsskyldighel, straffes med böter, högst etthundra kronor.

Statliga och kommunala myndig­heter ävensom arbetsgivare och för­säkringsinrättningår äro pliktiga alt på begäran iåmnajörsäkringsdomsto-len. riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokall organ som i I kap, 2 i; sägs uppgifi för namngiven person rörande förhål­lande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.


Slalliga och kommunala myndig­heter ävensom arbetsgivare och för­säkringsinrättningår äro pliktiga att på begäran iämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverkel, allmän för­säkringskassa eller lokall organ som i I kap. 2 S sägs uppgift för namngiven person rörande förhållande, som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.


 


10!


Talan mot beslut av aUniän försäk­ringskassa i ärende angående försäk­ring enligl denna lag Jöres genom besvär hos rikslörsäkringsverket.

Beslut av allmän JÖrsäkringskassa. som fattats ipensionsdelegalion. skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av riksförsäkringsverket såvida delegationens ordförande eller jöre-draganden anmält från beslulel avvi­kande mening. Rikslörsäkringsverket äger ock eljesi, ulan all talan Jöres, UU prövning upptaga ärende som avses i jörsta stycket.


A llniän lörsäkringskassa skall ändra beslut I ärende angående Jörsäkring enligt denna lag. som har fattats av kassan och ej har prövats av jörsäk­ringsrätl,

1.    om bestulet på gnmd av skriyjet.
räknefel eller annat sådant förbise­
ende innehåUer uppenbar orikiighei.

2.    om beslutet har blivit oriktigt på grund av alt del harJdtiats på uppen­bart felaktigt eller ojullsiändigi under­lag.

3.    om beslutet har blivit oriktigt på grund av uppenbari Jelaktig rälisUII-lämpning eller annan liknande or­sak.

Ändring Jår underlåtas om den orik­iighei som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.


Lagen omtryckt  1977:630.


 


Prop.1977/78:20


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Beslul Jår ej ändras till Jörsäkrads nackdel såviii gäller Jörniån som har .förfaUit tiU beialning och ej heller i annat faU om synneriiga skäl äro däremot.

Fråga om ändring enligt denna paragrajjår ej tagas upp sedan mer än Ivå årJÖrJhitUfrån den dag då beslutet meddelades. Ändring Jår dock ske även efter utgången av denna tid. om del först därefier har kommii fram all beslutet har fållats på uppenbart felaktigt eller ojullsiändigi underiag eller om annat synneriig! skäl lörelig­ger.

Beslämmelserna i Jörsia-ljärde styckena ha motsvarande tillämpning på beslul som har överprövais av för­säkringsdomstol. Däivid skatt fråga om ändring bedömas av den domsiol som senast har prövat målet.


Uppslår tvist inellan allmänna för­säkringskassor angående tolkning eller tillämpning av denna lag. skall tvisten på yrkande av någon av kassorna avgöras av rikslörsäkringsverket.


Ils

Talan mol beslul av allmän JÖrsäk­ringskassa eller rikslörsäkringsverket i ärende angående Jörsäkring enligt denna lag föres hos försäkringsrätt genom besvär.

Att talan mot försäkringsrätts beslut jöres genoin besvär hos Jörsäkrings-överdomstolen framgår av JÖivalt-ningsprocesslagen (1971:291).

När besvär mot allmän Jörsäkrings-kassas beslut anjörts av enskild, skaU kassan laga upp del överklagade be­slutet till ny prövning även om omstän -dighet som anges i 10 första siycket ej löreligger. Ändring Jår däivid göras endasl i enlighet med klagandens yr­kande. Sker sådan ändring, skota be­svären ansesJörjällna. I annatJdllskaU kassan översända besvären med eget yttrande tiU försäkringsrätien.


 


Prop.1977/78:20


10


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


12

Mot riksförsäkringsverkets beslul i fråga, varom i 10 eller 11 förmäles, Jöres talan genom besvär hos JÖrsäk-rlngsdomslolen.

Riksförsäkringsverkets bestal Ifråga som I Jörsta slyckel sägs må av verket underställas jörsäkringsdomstolens prövning, om det Jör enhetlig lagtolk­ning eller rättstillämpning är av synneriig vikl att saken prövas av domstolen eller eljest särskUda skäl förejinnas för sådan prövning.


Riksförsäkringsverket har alt verka jör att bestämmelserna om den all­männa försäkringen tillämpas llklbr-nilgt och rällvist. Verket Jår, även UU förmån Jör enskild part, Jöra lalan mol Jörsäkringsräits och allmän försäk­ringskassas beslut saml begära ändring enligl /0'>.

/ mål, där enskild pari anför besvär hos Jörsäkringsrätl mol allmän försäk­ringskassas beslut, bestämmer riksför­säkringsverket liuruvida verkei skatt vara part i målet. Åven om riksjör-säkringsverkel beslutat an et vara part. Jår försäkringsrätten Jörelägga verkei att svara i målel. om särskilda skäl fö­religga.

Den omständigheten att rikslörsäk­ringsverket icke varit part i Jörsäkrings­rätl utgör ej hinder Jör verket att Jöra talan mot försäkringsrättens beslut. Anför enskild pari besvär över försäk­ringsrätts beslut, är verket alUid mot­part.


 


Besvärshandling skall tillställas den Den omständigheten alt besvärs­handlingen tillställts den myndighet, som har att pröva besvären, utgör ej hinder för besvärens upplagande till prövning, därest handlingen inkom­mil före besvärsiidens utgång.


myndighet som meddelat beslutet.

Den omständigheten att besvärs­handlingen tillställts den domstol, som har all pröva besvären, riksför­säkringsverket eller allmän försäk­ringskassa utgör ej hinder för besvä­rens upptagande lill prövning, därest handlingen inkommit före besvärsii­dens utgång.

Vid besvär över beslul I mål eller ärende angående Jörsäkring enligl denna lag skaU besvärshandUngen vara inkommen inom ivå månader Jrån den dag då klaganden erhöll detav beslutet etter, om besvären anförls av riksför-


 


Prop. 1977/78:20


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Allmän försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut lända till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslulel eller bestämmes av myndighet som har att pröva beslutet.


säkringsverket, inom två månader från den dag då beshiiet meddelades.

Allmän försäkringskassas, riksför­säkringsverkets och Jörsäkringsräits beslul lända till omedelbar efterrät­telse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av domstol som har att pröva beslutet.


Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20


12


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrives att 12!; lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrätt­ningar äro pliktiga att på begäran lämna försäkrlngsdomstolen, riksför­säkringsverkel eller allmän försäk­ringskassa uppgift för namngiven person rörande förhållande som ärav betydelse för lillämpning av denna lag.


12


Föreslagen lydelse

Bankaktiebolag, sparbanker och andra penningförvaltande inrätt­ningar äro pliktiga att på begäran lämna Jörsäkrlngsdomstol, riksför­säkringsverkel eller allmän försäk­ringskassa uppgifi för namngiven person rörande förhållande som ärav betydelse för tillämpning av denna


Otn ikraftträdandet finns föresknfter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

Lagen omtryckt 1976:1014.


 


Prop. 1977/78:20                                                               13

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

Härigenom föreskrives all 8 S lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Fråga om delpension handlägges av allmän försäkringskassa. Finner tjänsteman hos kassan skäl föreligga mot bifall till ansökan om delpension skall frågan underställas pensionsdelegalion. Sådan underställning skall dessutom ske om den sökande begär del. Särskild prövning enligt 5 !; fjärde Slycket skall ske i pensionsdelegation.

Vid pensionsdelegations prövning av fråga enligl denna lag skall i stället för de i 18 kap. 20 S lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda läkarna tjänstgöra två av arbetsmarknadsstyrelsen utsedda ledamöter. Av dessa skall den ene representera länsarbetsnämnden och den andre ha särskild erfa­renhet av handläggning av ärenden angående arbetslöshetsförsäkring. Sist­nämnde ledamot utses efter förslag av de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation. 1 delegationens sammanträden men ej i dess beslut äger försäkringskassans direktör deltaga.

1. fråga om talan mot beslul i ärende Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 §
enligl denna lag samt annan överpröv- lagen (1962:381J om allmänjörsäkring
ning hos rikslörsäkringsverket och om ändring av beslut samt talan mot
Jörsäkringsdomsiolen skall bestäm- atlmän försäkringskassas och Jörsäk-
metserna I 20 kap. lagen (1962:381) ringsrälts beslut har motsvarande
om allmän Jörsäkring äga motsva- tUlämpning I ärende enligt denna
rande tiUämpning.
                 lag.

Om ikraftträdandet finns föreskrifier i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20


14


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrives att 8 kap. 7-9 och  12!;!; lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydetse


 


1 kap.

7s

Myndighei, arbetsgivare och upp­dragsgivare är skyldiga att på begä­ran lämna försäkringsdomslolen, riks­försäkringsverket, allmän försäk­ringskassa eller lokal myndighei som avses i 1 kap. 2 5; uppgifi om namngiven person rörande förhål­lande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Arbets­givare och uppdragsgivare är även skyldiga all lämna sådan uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersätt­ningsbelopp.


Myndighet, arbetsgivare och upp­dragsgivare är skyldiga all på begä­ran lämna Jörsäkringsdomstol, riks­försäkringsverket, allmän försäk­ringskassa eller lokal myndighet som avses i 1 kap. 2 i; uppgifi om namngiven person rörande förhål­lande som är av betydelse för tillämpningen av denna lag. Arbets­givare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådan uppgift om arbetet och arbetsförhållandena som behövs för att bestämma ersätt­ningsbelopp.


 


Försäkringsdomslolen, rikslörsäk­ringsverket och allmän försäkrings­kassa har i den mån del behövs för att bestämma ersättning enligt den­na lag, rätt att hos myndighet som har att utöva tillsyn över arbetsgi­vares verksamhet begära undersök­ning av arbetsförhållanden eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller annan försäkrad än arbetsta­gare, själva företaga sådan undersök­ning.


Försäkringsdomstol och allmän för­säkringskassa har, i den mån det behövs för att besiämma ersättning enligt denna lag, rätt alt hos myndighet som har att utöva tillsyn över arbetsgivares verksamhet begä­ ra undersökning av arbetsförhål­landen eller att, om särskilda skäl föreligger eller det gäller annan försäkrad än arbetstagare, själva företaga sådan undersökning.


 


Rikslörsäkringsverket och allmän försäkringskassa får i ärende angå­ende  arbetsskadeförsäkring  begära


9S


Allmän försäkringskassa får j ärende angående arbelsskadeförsäk­ ring begära att tingsrätt håller förhör


Lagen omtryckt 1977:264,


 


Prop. 1977/78:20


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydetse


 


alt tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. Ingen är skyldig att inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives om bevisupp­tagning utom huvudförhandling. Er­sättning till den som har inställt sig för att höras ulgår med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av den myndighei som har begäri Jörhö-ret.


med vittne eller sakkunnig. Ingen är skyldig all inställa sig vid annan tingsrätt än den inom vars domkrets han vistas. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som före­skrives om bevisupptagning utom huvudförhandling. Ersättning till den som har inställt sig för att höras utgår med skäligi belopp som rällen bestämmer och betalas av kassan.


 


Bestämmelserna i 20 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring om besvär samt annan överprövning hos riksförsäkringsverkel och försäk­ringsdomslolen har motsvarande till­lämpning i ärende enligt denna lag.


12 S

Bestämmelserna i 20 kap. 10-13 M lagen (1962:38Dom allmän försäkring om ändring av beslut saml talan mol aUmän försäkringskassas och försäkringsrälis beslut har mot­svarande lillämpning i ärende enligt denna lag.


Om ikraftträdandet finns föreskrifier i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20


16


7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbi­drag' dels att 16 och 17 §!; skall upphöra att gälla, dels att 15 och 18 §1; skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


15 s


Talan mot beslut av allmän försäk­ringskassa i ärende angående allmänt barnbidrag JÖres hos rikslörsäkrings­verket genom besvär.

Riksförsäkringsverket får även utan att talan föres taga upp sådant ärende till prövning.


Beslämmelserna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om aUmän.jörsäkring om ändring av beslul saml lalan mol allmän Jörsäkringskassas och Jörsäk­ringsräits beslut ha moisvarande liU-lämpning i ärende enligl denna lag.


16 S

Mol riksförsäkringsverkets beslut Jöres talan hos kammarrätten genom besvär.


Besvär över aUmän Jörsäkringskas­sas beslul skaU tillställas den kassa som meddelat beslutet.

Den omständigheten all besvärs­handUngen liltstäUts rikslörsäkrings­verket. utgör ej hinder Jör alt besvären lagas upp UU prövning, om handlingen kommii in före besvärsiidens utgång.


17 §


 


18 S

Allmän försäkringskassas, riksför­säkringsverkets och kammarrättens beslut lända till omedelbar efterrät­telse, om ej annorlunda förordnas.


Allmän försäkringskassas och Jör­säkringsräits beslut lända till omedel­bar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.


Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av tagen (0000:000) om försäkringsdornstolar, m. m.

Lagen omtryckt 1973:449.


 


Prop. 1977/78:20                                                               17

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott'

dels att 23 S skall upphöra all gälla,

dels att 22 i; skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydetse                       Föreslagen lydelse

22       §

Talan mof beslut av allmän försäk-        Bestämmelserna 120 kap. 10-13 ,f

ringskassa i ärende angående bidrags-  lagen (1962:381) om allmän försäkring

förskott föres hos rikslörsäkringsverket om ändring av beslul saml lalan mol

genom besvär. Riksförsäkringsverkel     allmän försäkringskassas och JÖrsäk-

Jår även utan att lalan föres taga upp    ringsrälts   beslut   har   moisvarande

sådant ärende till prövning. Mot riks-    tUlämpning   i  ärende   enligt   denna

försäkringsverkets beslut JÖres talan   lag.
hos kammarrätten genom besvär.

Beslul av allmän försäkringskassa.        Beslut av allmän försäkringskassa

riksförsäkringsverkel eller kammar-    eller försäkringsrätt länder till ome-

räiten länder till omedelbar eflerrät-   delbar efterrältelse, om ej annor-

telse, om ej annorlunda förordnas.     lunda förordnas.

23                                              s
Besvär över allmän försäkringskas­
sas beslut skall tillslallas den kassa som
meddelat beslutet.

Den omständigheten all besvärs­handUngen lillsläUls riksförsäkrings­verkel utgör ej hinder för att besvären tagas upp tiU prövning, om handlingen kommii in före besvärstidens utgång.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

' Lagen omtryckt 1976:277,

2 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 23


 


Prop. 1977/78:20


If


9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads­stöd

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:371)om kontant arbetsmark­nadsstöd

dels all i rubriken närmasl före 31 !; ordel "riksförsäkringsverkets" skall bytas ut mot "försäkringsrätts",

dels att 31-33 >;§ skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

31

Talan mot beslul av länsarbets­nämnd och allmän JÖrsäkringskassa enligl denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrelsen re­spektive rikslörsäkringsverket.


Föreslagen lydelse

Talan mot beslut av länsarbets­nämnd enligt denna lag föres genom besvär hos arbetsmarknadsstyrel­sen.

/ .fråga om ärende som i första instans handlägges av aUmän försäk­ringskassa har beslämmelserna I 20 kap. 10-13 s lagen (1962:381) om allmän jörsäkring om ändring av beslul saml lalan mot aUmän Jörsäk­ringskassas och Jörsäkringsräns beslul moisvarande lillämpning.


 


32 Talan mot arbetsmarknadsstyrel­sens och riksförsäkringsverkets beslut angående rätt lill ersättning enligt denna lag föres genom besvär hos Jörsäkringsdomsiolen, om ej annat följerav lagen (1969:93)om begräns­ning av samhällsstöd vid arbetskon-fiikt.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag fär av arbetsmark­nadsstyrelsen och rikslörsäkringsver­ket underställas Jörsäkringsdomsto­lens prövning, om del för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är


S'

Talan mot arbetsmarknadsstyrel­sens beslut angående rätt lill ersätt­ning enligt denna lag föres genom besvär hos Jörsäkriiigsöverdomstoten, om ej annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonfiikt.

Beslut som avses i första styckei och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmark­nadsstyrelsen underställas försäk-ringsöverdomstolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synneriig vikt


' Senaste lydelse 1975:384,


 


Prop. 1977/78:20                                                     19

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

av synneriig vikt alt saken prövas av att saken prövas av domstolen eller
domstolen eller annars särskilda skäl annars särskilda skäl finns för sådan
finns för sådan prövning.
        prövning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens och riksförsäkringsverkets beslul enligt denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

33 s

Besvär skall inges lill den myndighet eller det organ som har meddelat beslutet. Den omständigheten alt besvären ingivits eller insänts direkt lill den myndighet som har att pröva besvären ulgör dock ej hinder för besvärens upplagande lill prövning, om de inkommit före besvärsiidens utgång.

Länsarbetsnämnds,   allmän   för- Länsarbetsnämnds,   allmän   för-

säkringskassas, arbelsmarknadssty- säkringskassas, arbetsmarknadssty­
relsens och riksförsäkringsverkets relsens, riksförsäkringsverkets och
beslut länder till omedelbar eflerrät- Jörsäkringsräns beslul länder till
lelse, om ej annat angivits i beslulel omedelbar efterrättelse, om ej annal
eller besiäms av myndighet som har angivits i beslutet eller bestäms av
att pröva beslutet.
                myndighei som har att pröva beslu-

lel.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20                                                               20

10 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrives att 8 kap, 89 i? sludiestödslagen (1973:349)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

8 kap.
89 5;
Annan   myndighet   och   försäk-
Annan   myndighet   och   försäk-

ringsinrättning är skyldiga att på ringsinrättning är skyldiga att på begäran lämna försäkringsdomslolen, begäran lämna försäkringsdomstol, riksförsäkringsverkel, allmän för- riksförsäkringsverkel, allmän för­säkringskassa och centrala studie- säkringskassa och centrala studie­siödsnämnden sådan uppgift i fråga stödsnämnden sädan uppgift i fråga om viss person som är av betydelse om viss person som är av belydelse för tillämpningen av delta kapitel.        för tillämpningen av detta kapitel.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m. m.

' Lagen omtryckt 1975:359,


 


Prop. 1977/78:20


21


11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt

lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrives att 26,38 och 47 ijij lagen (1959:552)om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen Ivdelse


 


26 s


Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet icke indrivas under tiden för anståndet, ej heller må restavgift uttagas för beloppet.

Är arbetsgivare berättigad att utlå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med anståndet avses.

Har anståndstiden gått lill ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod oguldet.

Riksförsäkringsverket må, när synneriiga skäl därtill föreligga, medgiva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbe­lopp, som uppbäres av verkei och förfaller lill betalning efter det ansö­kan om anstånd gjorts. Anstånds­tiden rnå bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas. Söker arbetsgivare rättelse av avgiftspåföring enligt 36!; eller anför han besvär över beslut av riksförsäkringsverket enligt 38 ij må anstånd meddelas även på ansökan som ingivits efler det beloppet förfallit till betalning. Sådant an­stånd må beviljas intill dess två månader förfiutit från dagen för riks­försäkringsverkets eller jörsäkrings­domstolens avgörande i saken,


Riksförsäkringsverket må, när synnerliga skäl därtill föreligga, medgiva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbe­lopp, som uppbäres av verkei och förfaller till betalning efter det ansö­kan om anstånd gjorts. Anstånds-tiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas. Söker arbetsgivare rättelse av avgiftspåföring enligl 36 i; eller anför han besvär över beslul av riksförsäkringsverket enligt 38 !; må anstånd meddelas även på ansökan som ingivits efter det beloppet förfallit till betalning. Sådant an­stånd må beviljas intill dess två månader förfiutit från dagen för riks­försäkringsverkets eller försäkrings-domsiols avgörande i saken.


' Lagen omtryckt 1974:938,


 


Prop. 1977/78:20


22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Ansiåndsränta utgår från och med månaden efterden.då avgiften skulle ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då anståndstiden gått till ända.

Den som åtnjutit anstånd i avvak­tan på försäkringsdomstolens beslut skall erlägga anståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet sotn genom beslutet fastställls lill betal­ning. Ränta understigande femtio kronor skall dock ej påföras. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, sorn för del årel gäller en­ligt 24av; andra stycket.


Den som åtnjutit anstånd i avvak­lan på försäkringsdomstols beslul skall erlägga anståndsränta för sådan del av avgiftsbeloppet som genom beslutet fastställts till betal­ning. Ränta understigande femtio kronor skall dock ej påföras. Ränta utgår för varje kalenderår efter den räntesats, som för det året gäller en­ligt 24 a vj andra stycket.


 


38

Över annat beslut av riksförsäk­ringsverket enligl denna lag än i 37 >; första stycket avses må klagan föras hos Jörsäkringsdomsiolen genom be­svär. Besvärshandling skaU tillställas riksförsäkringsverket. Den omständig­heten, all besvärshandlingen tillstäUts Jörsäkringsdomsiolen, utgör ej hinder för besvärens upplagande Illl prövning, däresi handlingen inkommit Jöre be­svärstidens utgång.

Riksjörsäkringsverkets beslin må, såframt beslulel är av beskaffenhet att kunna överklagas, av verket under­stäUas försäkringsdomstolens pröv­ning, om det Jör enhetlig lagtolkning eUer rältstillämptUng är av synneriig vikt alt saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl förejinnas Jör sådan prövning.

Riksförsäkringsverkets beslul län­der till efterrättelse utan hinderav att besvär anförts dier förordnande om underställning meddelais.


Över annat beslul av riksförsäk­ringsverket enligt denna lag än ! 37 ij första stycket avses må klagan föras hos Jörsäkringsrätl genom besvär. Att lalan mol försäkringsrälis beslut föres genom besvär hos försäkrings­överdomsiolen framgår av förvalt­ningsprocesslagen (19 71:2 91).

f fråga om lalan enligt Jörsta slyckel skola bestämmelserna 120 kap. 12 och 13 f: lagen (1962:381) om allmänjör­säkring om talan mot riksförsäkrings­verkets och jörsäkringsräns beslut äga motsvarande tillämpning.

Riksförsäkringsverkets och Jör­säkringsräits beslul lända till efterrät­telse ulan hinder av alt besvär anförls.


 


Prop. 1977/78:20                                                     23

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

47 5;

Finner riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om rättelse eller eljest att avgiftsunderlaget eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift som avses i 43 eller 44 ij beslutas.

Föranleder Jörsäkringsdomsiotens        Föranleder      försäkringsdomstols prövning av besvär eller understälU     prövning av besvär ändring i över-beslut ändring i riksförsäkringsverkets     klagat beslut, skall därav föranledd beslut, skall därav föranledd ändring     ändring av avgift beslutas, av avgift beslutas.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomslolar, m. m.


 


Prop. 1977/78:20


24


12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 11  lagen (1959:551) om beräkning av pen­sionsgrundande inkornst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydetse


 


Över sådant beslul beträffande beräkning av pensionsgrundande in­komst, varom den försäkrade erhållit i 8 ij första eller andra stycket angiven underrättelse senast den 30 september under laxeringsåret, må besvär anföras hos riksförsäkrings­verket senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 ij tredje styckei sägs, inom ett år efier del han erhållit sådan debet­sedel eller underrättelse.

Över beslut, varigenom lokalskatte-


I fråga om talan mot lokal skatte­myndighets och försäkringsrätts beslut enligt denna lag ha, om ej annat Jöljer av andra styckei, bestämmelserna i 20 kap. 11

Över lokal skattemyndighets beslut beiräffande beräkning av pensions­grundande inkomst, varom den för­säkrade erhållit i 8 !j första ellerändra stycket angiven underrättelse senast den 30 september under taxerings­året, må besvär anföras senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han erhållit underrättelsen efter den 30 septem­ber under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efler taxeringsåret, eller om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 ij tredje stycket sägs, inom ett år efier del han erhållit sådan debet­sedel eller underrättelse.


Lagen omtryckt 1976:1015, Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.


 


Prop. 1977/78:20


25


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


myndighet ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär anföras hos riksförsäkringsver­ket.

Besvär skola ingivas eUer insändas lill den myndighei vars beslul överkla­gas. Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handUngarna i ärendel UU rikslörsäkringsverket. Den omsiändigheien. all besvären ingivils eller insänls direkl lill riksför­säkringsverket. Ulgör ej hinder jör besvärens upptagande till prövning, däresi de inkommil tdl rikslörsäkrings­verket före besvärsiidens utgång.

Rikslörsäkringsverket äger, ändå att klagan icke Jöns, lill prövning upptaga ärende, vari meddelats beslut om beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Klagan över riksförsäkringsverkets beslut enligl denna lag Jöres hos försäkringsdomslolen genom besvär. Besvären skola ingivas eller Insändas till rikslörsäkringsverket. Den omsiän­digheien. att besvären av klaganden Ingivils eller insänts direkt Ull jörsäk­ringsdomsiolen. utgör ej hinder Jör besvärens upplagande UU prövning, därest de inkommil UU domstolen Jöre besvärstidens utgång.

Riksjörsäkringsverkets beslul må av verkei underställas Jörsäkringsdom­stolens prövning, om det för enhetlig lagtolkning eller räitsiiUämpnlng är av synneriig vikl att saken prövas av domstolen eUer eljest särskilda skäl förejinnas Jör sådan prövning.

Riksjörsäkringsverkets och lokal skaltemyndighets beslut lända till efierrälielse utan hinder av förd klagan. Lagsamma vare. där riksJÖr-


Försäkringsräits och lokal skatte­myndighets beslut lända till efierräl­ielse utan hinder av förd klagan.


 


Prop. 1977/78:20                                                     26

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

säkringsverket, ändå all klagan icke JÖrls, upptagit ärende Ull prövning eller underställt beslut Jörsäkringsdomsto­lens prövning.

Om ikraftträdandet finns föreskrifier i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar, m, m.


 


Prop. 1977/78:20                                                     27

13 Förslag till

Lag om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar,

m. m.

Härigenom föreskrives följande.

1        § Följande lagar träder i kraft den 1 januari 1979, nämligen

1.    lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar,

2.    lagen (0000:000) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

5.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk­ring,

6.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäk­ring,

7.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbi­drag,

8.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

9.    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmark­nadsstöd,

 

10.   lagen (0000:000) om ändring i sludiestödslagen (1973:349),

11.   lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

12.   lagen (0000:000) otn ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pen­sionsgrundande inkornst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid ikraftträdandet skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen

1.   lagen (1961:262) om försäkringsdomstol,

2.   lagen (1917:466) om försäkringsrådet,

3.   lagen (1961:257) om besvär över försäkringsrådets beslut.

 

2  § Förekommer i lag eller annan författning beslämmelse som avser försäkringsdomslolen skall den i stället avse försäkringsöverdomsiolen.

3  § I fråga otn talan rnot beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser tned de begränsningar som redan stadgas,

4  § Besvär, som har anförts hos riksförsäkringsverkel men ej har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter anföres hos verket, skall efter ikrafiträdandet prövas av försäkringsrätt.

5  § Beslut av försäkringskassa, vilket enligt 20 kap. 10 § andra stycket första punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1979 skall pröviis av riksförsäkringsverkel utan att besvär har anförts.


 


Prop. 1977/78:20                                                     28

skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Detsamma skall gälla i fråga om annat beslul av försäkringskassa, sorn riksförsäkringsverket före ikrafiträdandet självmant har beslutat taga upp till prövning.

6§ Beslut av lokal skattemyndighet, som riksförsäkringsverket före ikraft­trädandet självmant har beslutat taga upp till prövning, skall därefter prövas av försäkringsrätt.

7 tj Riksförsikringsverket får efter ikraftträdandet föra lalan även rnot beslut som har meddelats dessförinnan.

I mål hos försäkringsrätt, vilket ursprungligen har anhängiggjorts genom besvär hos riksförsäkringsverket, skall verket vara part orn försäkringsrätten finner det påkallat eller verket så bestiimmer.

Ärende som avses i 5 eller 6 § skall anses anhängiggjort vid försäkringsrätt av riksförsäkringsverket.

I mål som har anhängiggjorts hos försäkringsdomstolen före ikraftträ­dandet skall riksförsäkringsverket vara part endast om besvären av domstolen har överiämnals till verket för yttrande eller domstolen eljest finner det påkallat.

8§ Bestämmelserna i 20 kap. 10 § lagen(1962:381)om allmän försäkring om ändring av beslut tillämpas även på beslul som har meddelats före ikraftträdandet.

9 § Besvär, som har anförts hos försäkringsrådel men ej har avgjorts före
ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning anföres där­
efter, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Efier ikraftträ­
dandet får besvärshandling tillställas försäkringsrätt.

Vad som föreskrives i första stycket första meningen gäller även beslul av riksförsäkringsverket, som försäkringsrådet före ikraftträdandet självmant har beslulal taga upp till prövning.

10      § Ärende hos försäkringsrådel om utbyte av livränta mot engångsbelopp,
som ej har prövats före ikraftträdandet, skall prövas av riksförsäkringsverkel.

Särskilda bestämmelser om utseende av icke läglarna ledamöler

11  § Förordnanden av icke lagfarna ledamöler och ersättare för dem i för­säkringsdomstolen skall upphöra att gälla den 31 december  1978.

12  § Val av nämndemän i försäkringsrätt skall med tillämpning av lagen (0000:000) om försäkringsdomstolar äga rum före utgången av år 1978. Valet skall avse år 1979. För tiden härefter skall val förrättas av landsting och i förekommande fall kommunfullmäktige,som nyvalts underår 1979. Härvid


 


Prop. 1977/78:20                                                     29

skall halva antalet nätnndemän ulses för en tid av tre år och återstoden för en tid av sex år.

Särskilda bestämmelser om prövning av ärenden om yrkesskadeförsäkring m. in.

13  § I fråga om beslul av riksförsäkringsverkel, som enligt hittills gällande bestämmelser efter fullföljd eller eljest prövas av försäkringsrådet, skall efter utgången av år 1978 bestämmelserna i 20 kap. 10 ij, 11 iJ första och andra styckena samt 12 och 13 ijij lagen (1962:381) om allmän försäkring otn ändring av beslut samt lalan mol riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslul ha motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives om allmän försäkrings­kassa i 20 kap, 10 ij nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

14  ij Ansökan om utbyte av livränta mol engångsbelopp, som enligt hittills gällande besiämnielser skall göras hos försäkringsrådel, skall efler utgången av är 1978 göras hos riksrörsäkringsverket.

Bestämmelserna i 20 kap. 10 iJ, II ;j första och andra styckena samt 12 och 13 ijij lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslul saml talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning i ärende sorn avses i första styckei. Vad sorn föreskrives om allmän försäkringskassa i 20 kap, 10 iJ nämnda lag skall därvid gälla riks­försäkringsverket.

15      § I fråga om beslul i ärende som omfattas av förordnande enligl lagen
(1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen
(1954:243) orn yrkesskadeförsäkring m. m. skall efter utgången av år 1978
bestämmelserna i 20 kap. 10-13 iJiJ lagen (1962:381) om allmän försäkring
om ändring av beslut sarnt talan rnot allmän försäkringskassas, riksförsäk­
ringsverkets och försäkringsrätts beslut ha motsvarande lillämpning.


 


Prop. 1977/78:20                                                               30

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET
                  PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-07-07

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Turesson, Gustavsson, Mogård, Dahlgren, Mundebo. Krönniark. Burenstam Linder. Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Gustavsson

Lagrådsremiss med förslag till lag om försäkringsdomstolar m. m.

I  Inledning

Med stöd av bemyndigande den 18 januari 1974 tillkallade chefen för socialdepartementei en sakkunnig' för att företa en översyn av besviirsorga-nisationen inom socialförsäkringen m, m. Utredningsmannen har i september 1976 avlämnat belänkandet (SOU 1976:53) Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, domstolsverket, socialstyrel­sen, försäkringsdomstolen, försäkringsrådet, riksförsäkringsverket, stats­konioret, riksskatteverket, statens avtalsverk, arbetsmarknadsstyrelsen, justitieombudsmannen Leif Ekberg, Försäkringskasseförbundel, Lands­tingsförbundet, Svenska komniunförbundet. Svenska arbetsgivareförening­en (SAF). Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens ceniralorga­nisalion (TCO), Centralorganisationen SACO/SR. Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund. Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsam­fund, rätishjälpsutredningen (Ju 1975:07)och 1974 års ulredning (A 1974:08) om allmän arbetslöshetsförsäkring.

Yttranden har dessutom kommit in från länsstyrelsen i Västernorrlands

1 Kammarrällspresidenien Nils O. Wenlz. Au som experter biträda den sakkunnige förordnades direktören i Svenska arbelsgivarelbreningen Eric Forsiadius. förbunds-sekrcleraren i Svenska meiallindustriarbeiarerörbundet Henry Karlsson, försäkrings-domaren Allan Lundberg.biträdandeskatledireklören i riksskalleverkel Tore Lundin, rättschefen i socialdeparieriieniet Björn Sjöberg, byråchefen i riksförsäkringsverkel Marianne Sjönell saml ombudsmannen i Tjänstemännens cenlralorganisalions stats-ijänsiemannasektion Margot Ödman,


 


Prop. 1977/78:20                                                     31

län, Sundsvalls kommun, Härnösands kommun och Pensionärernas riksor­ganisation.

2 Gällande bestämmelser m. m. 2.1 Inledning

Med lagen (1962:381) om allmän försäkring (omirycki 1973:908. ändrad senasl 1977:368), AFL, skapades en gemensam organisalion för sjukförsäk­ringen, folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension (ATP). Basen i den nya organisationen utgörs av de allmänna försäkringskassorna, Riksförsäkringsverkel är tillsyns- och besvärsmyndighel och försäkrings­domslolen högsla besvärsinstans.

Huvuddelen av de ärenden som handläggs inom socialförsäkringsadmini­strationen hör fortfarande till de tre grenarna av den allmänna försäkringen, dvs. sjukförsäkring (inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring), folk­pensionering och ATP. Yrkesskadeförsäkringen har vidare stegvis knutits närmare till den allmänna handläggnings- och besvärsordningen inom socialförsäkringen. Sålunda har fr. o. m. den 1 juli 1973 handläggningen i första instans av fiertalet sjukersätiningsärenden inom yrkesskadeförsäk­ringen decentraliserats från riksförsäkringsverkel lill de allmänna försäk­ringskassorna. Under våren 1976 har på delta område en ny lagslifining antagits av riksdagen, nämligen lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring (omirycki 1977:264). Den nya lagen, som har trätt i krafl den I juli 1977, innehåller åtskilliga nyheier i sak. Dessutom innebär den all beslutanderätten i förslå instans läggs i försäkringskassorna beträffande samtliga ärenden enligl den nya lagsiifiningen. Beslutanderätten i försia instans när del gäller ärenden enligt äldre lagslifining skall t. v. ligga kvar hos riksförsäkringsver­kets yrkesskadeavdelning lill den del den inle är delegerad lill försäkrings­kassa.

På senare år har också handläggningen av vissa sociala förmåner, som inle har räknats lill socialförsäkring i traditionell mening, hell eller delvis förts över från andra organ till socialförsäkringsadministrationen. Detta gäller bl. a, allmänna barnbidrag, som sedan den I januari 1974 administreras av de allmänna försäkringskassorna. Från samma lidpunkl är försäkringskassorna också utbelalandeorgan närdetgällerersätlningarenligl lagen (l973:37l)om kontant arbetsmarknadsstöd (ändrad senasl 1976:1066). Beslul om ersätt­ningens storlek fattas dock av länsarbetsnämnderna. Fr., o, m. den 1 januari

1975    administrerar vidare försäkringskassorna den särskilda sjukförsäk­ringen för studerande med äterbetalningsplikliga studiemedel. Den I januari

1976    fick försäkringskassorna uppgifien all beräkna och utbetala vissa vuxensludieförmåner saml utbildningsbidrag lill deltagare i arbetsmarknads­utbildning. I fråga om rätlen till de sist nämnda förmånerna är det i de fiesta fall inte försäkringskassorna ulan, såvitt gäller vuxensludieförmåner i allmänhel,de för varje län inrättade vuxenstudjenämnderna och,såvitt gäller


 


Prop. 1977/78:20                                                                   32

utbildningsbidrag, arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd som fattar beslul. Fr, o. m, den I januari 1977 handlägger försäkringskassorna vissa ärenden om värnpliktsförmåner m, m.och från den I oktober samma år skall administrationen av bidragsförskotten överföras lill kassorna. Dessa skall vidare fr. o, m, år 1978 bli ansvariga för adminislralionen av slatskom­munala bostadsbidrag till folkpensionärer ulan barn.

För fiertalet av de nytillkomna ärendegrupperna gäller den allmänna besvärsordningen inom socialförsäkringen, dvs. riksförsäkringsverket är första besvärsinslans och försäkringsdomstolen högsla instans. När del gäller ärenden om barnbidrag och bidragsförskott har man dock delvis behållit den lidigare besvärsordningen. Detta innebäratt kammarrätt och regeringsrätten i dessa ärenden är överinstanser i förhållande till riksförsäkringsverket. Vidare har försäkringsrådet behållits som första besvärsinstans i fråga om de äldre yrkesskadeärenden, som inte har decentraliserats till försäkringskas­sorna, 1 samband med att lagen om arbelsskadeförsäkring antogs av riksdagen, förulskickades dock att försäkringsrådel skulle upphöra vid utgången av juni 1978 (prop, 1975/76:197. SfU 1975/76:40, rskr 1975/ 76:377),

2.2 Olika kategorier av socialförsäkringsärenden

2.2.1 Förmånerna i huvuddrag SjiikjÖrsäkring och föräldrajörsäkring

Sjukförsäkringens förmåner utgörs av sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning.

Ti 115///Ai'öVf/,sc/'ifl7//;///'hör ersätt ning för läkarvård, tand vård, sjukhus vård. annan sjukvård eller behandling samt sjukresor och läkemedel.

Sjukpenning ulgår vid sjukdom som förorsakar nedsättning av arbetsför­mågan med minsl hälften. Sjukpenningen beräknas på den försäkrades sjukpenninggrundande inkomsl. Denna motsvarar den förvärvsinkomst (såväl inkomsl av anställning som inkomst av annal förvärvsarbete),soni den försäkrade kan antas få under det kommande året. Den sjukpenninggrun­dande inkomsten får högsl motsvara 7,5 gånger basbeloppet vid årets början (avrundat 80 200 kr, år 1977).

Försäkrad förälder som inte förvärvsarbetar i samband med barns födelse har under vissa förutsättningar räll till föräldrapenning som utgår med eit visst lägsta belopp per dag (garantinivå). Till försäkrade med räll lill högre sjukpenning än garaniinivån utgår föräldrapenningen med samma belopp som sjukpenningen förutsatt all vissa kvalifikationsvillkor är uppfyllda. Föräldrapenning kan också utgå för tilirällig vård av barn.

När det gäller anlalel besvärsärenden ulgör besvär i fråga om sjukvårdser­sättning endasl några H procent av det lotala anlalel besvärsärenden. Av dessa få procenl avser merparten ärenden rörande resekostnad. Besvär i fråga


 


Prop. 1977/78:20                                                    33

om föräldrapenning är inte heller vanliga. Ärenden om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst är däremoi betydligt mer frekvenla inom socialförsäkringens besvärsorganisation. Sålunda utgör dessa ärenden omkring 1/3 av det totala ärendeantalel på riksförsäkringsverkets besvärs­avdelning och ungefär 1/5 av målantalei i försäkringsdomslolen.

Folkpensioneringen m. m.

Förmånsformerna inom folkpensioneringen är ålderspension, förtidspen­sion och sjukbidrag samt familjepension till änka och barn. Dessutom finns vissa särskilda folkpensionsförmåner.

Räll till folkpension i form av ålderspension föreligger fr, o, m, den månad då den försäkrade fyller 65 år. Den försäkrade kan emellertid begära förtida eller uppskjutet uttag.

För den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften föreligger rätt U\\ Jönidspension. Denna kan utgå som hel, 2/3 eller halv pension beroende på omfattningen av arbetsförmågans nedsättning. Om nedsättningen av arbetsförmågan inte kan anses varaktig men ändå kan anlas bli bestående under avsevärd tid kan sjukbidrag utgå.

Barn, vars fader eller moder eller båda föräldrar har avlidit, är under vissa förutsättningar berättigat till barnpension. Till änka utgår i vissa fall änkepension från folkpensioneringen. För änkor som inle har fylll 50 är vid mannens död och inte heller har barn under 16 år sker viss reduktion av änkepensionen.

De särskilda folkpensionsförmånerna ulgörs av barntiUägg, handikapper­sättning, vårdbidrag, pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg och hustruiillägg.

Till ålderspension och förtidspension utgår barntillägg för barn under 16 år. Rätt till/tort(/A'a/7/7ersdr/i/>;,?lillkommer försäkrad,som har fylll 16år och som innan han har fylll 65 år för avsevärd lid har lått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring eller för att kunna förvärvsarbeta behöver hjälp av annan eller eljest fär vidkännas belydande merutgifter. Förälder lill barn under 16 år vilket på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid är i behov av särskild lillsyn eller vård kan få vårdbidrag. Vårdbidrag utgår med belopp moisvarande hel eller halv förtidspension till ensamstående jämte pensions­tillskott.

Till den som saknar ATP eller har låg ATP utgår pensionstillskoii enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott (ändrad senasl 1975:381). Vidare finns två inkomstprövade förmåner, nämligen kommunalt bosladslillägg och hustruiillägg. Kommunalt bosladslillägg utgår enligt grunder som kommu­nerna själva bestämmer. Beloppet kan därför variera från en kommun lill en annan. Oreducerat hustruiillägg ulgår med belopp som motsvarar skillnaden

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


 


Prop. 1977/78:20                                                                   34

mellan årsbeloppen för hel pension och pensionstillskott för två niakaroch årsbeloppet för hel pension och pensionstillskott för ensamslående. Besläm­melser om dessa båda förmåner återfinns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension (omtryckt 1976:1014. ändrad senasl 1977:371),

Den I juli 1976 infördes en särskild ddpensionsförsäkriiig. Bestämmelser härom finns i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring (ändrad senasl 1977:372), Syftet med denna nya pensionsform äratt den som vill trappa ner sin arbetsinsats mellan 60 och 65 års ålder skall kunna göra det genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension.

Ärenden rörande förtidspension och sjukbidrag ulgör 15 ä 20 % av det totala ärendeantalel inom socialförsäkringens besvärsorganisation. Även ärenden rörande handikappersättning förekommer ganska ofia och ulgör en betydande del av anlalel ärenden på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning (ca 15 %). Beträffande båda ärendeiyperna gälleratt del ofia är fråga om såväl tidskrävande som svårbedömbara frågor. Antalet ärenden inom socialförsäk­ringens besvärsorganisalion som avser ålderspension, familjepension eller pensionstillskott är ganska litet. Ärenden rörande kommunalt bostadstillägg och hustruiillägg utgör knappl 10 96 av det totala ärendeantalel på riksför­säkringsverkets besvärsavdelning.

Tilläggspensioneringen

ATP grundas på den försäkrades tidigare förvärvsinkomster. I enlighel härmed är pensionens storlek beroende av antalet år. för vilka pensionspoäng har lillgodoräknals honom, och av pensionspoängens siorlek under de olika åren. De olika förmånsformerna inom tilläggspensioneringen ulgörs av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag och familjepension lill änka och barn.

För full ålderspension fordras enligl huvudregeln 30 år med pensionspoäng. När pensionen skall beräknas multiplicerar man en på visst sätt beräknad medelpensionspoäng med basbeloppet förden månad pensionen avser. Full ATP-pension utgör vid pensionsuttag vid 65 års ålder 60 96 a v det belopp man härefter konimer fram till. Har man inle tjänat in pensionspoäng under så många år som krävs för full pension minskas pensionen i förhållande härtill.

Förutsättningarna för all fh jönidspension är desanima som inom folkpen­sioneringen vad gäller kravet på arbetsförmågans nedsättning. Hel förlids-pension från ATP skall i princip motsvara den ålderspension, som den försäkrade skulle bli berättigad lill. om han började åtnjuta sådan pension fr, o. m. den månad, varunder han uppnår 65 års ålder. Pensionen beräknas i 'dllmänhet under antagande att den försäkrade för varje år fr, o, m, det år då pensionen börjar ulgå t, o. m. del årdå han uppnår64(i vissa fall 65)års ålder har tillgodoräknats viss pensionspoäng (antagandepoäng). Sjukbidrag kan


 


Prop. 1977/78:20                                               35

utgå under samma förutsättningar som inom folkpensioneringen. Barnpension och änkepension från ATP utgår med vissa andelar av den

avlidnes egenpension.

Liksom inom folkpensioneringen är antalet besvärsärenden som gäller

ålderspension  och  familjepension  från  ATP litet, medan  ärenden  om

förtidspension och sjukbidrag är vanligl förekommande. Ofta är det fråga om

pension från såväl folkpensioneringen som från ATP,

A rbeisskadeförsäkringen

En ny lag om arbetsskadeförsäkring har trätt i krafi den I juli 1977. Enligt denna lag utgår ersättning vid sjukdom, vid beslående nedsättning av arbetsförmågan samt vid dödsfall. Under en samordningslid av 90 dagar efier del alt skadan inträffade skall den vanliga sjukförsäkringen tillämpas. Den som inte är sjukförsäkrad har dock rätt till förmåner från arbetsskadeförsäk­ringen även under samordningsliden, Underdenna lid ersätter arbelsskade­försäkringen dessutom nödvändiga kostnader för sjukvård utom riket, landvård och särskilda hjälpmedel. Efler samordningslidens slut ersätter arbelsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för bl, a. läkarvård, tandvård, sjukvårdande behandling, konvalescentvård och särskilda hjälpmedel. Vidare utgår vid sjukdom efier samordningstidens slut sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.

Den som lill följd av arbetsskada har fåll sin arbetsförmåga nedsatt med minst 1/15 har rätt till ersättning i form av livränta förden inkomstförlust som uppkommer. Underiagel för beräkning a v livränla ulgörs i allmänhel av den sjukpenninggrundande inkomsten vid den lidpunkl från vilken livränla skall ulgå. Livränta utgår med så siordel av den försäkrades livränteunderiag. som motsvarar graden av nedsättningen av hans förmåga att bereda sig inkomsl genom arbete.

Under vart och ett av de båda sista åren har ca I 500 mål kommii in till försäkringsrådet, 1 försäkringsdomstolen utgör antalet yrkesskademål ca 15 % av det totala målantalei.

Övriga förmåner

Allmänt barnbidrag ulgår enligl I ij lagen (1947:529) om allmänna barnbi­drag (omtryckt 1973:449, ändrad senast 1977:525) i princip lill varje barn under 16 år som vistas här i riket. Om endasl en av föräldrarna eller ingen av dem har vårdnaden om ett barn kan bidragsjörskoii ulgå enligl lagen (1964:143) om bidragsförskott (omtryckt 1976:277).

Räll t.i\\ ersätining under arbetslöshet \\\\lf.ommer enhgt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ändrad senast 1976:828) medlem i erkänd arbetslös­hetskassa som uppfyller vissa villkor. Ersättning utgår i form av dagpenning med varierande belopp. Det ärde erkända arbetslöshetskassorna som beslutar


 


Prop. 1977/78:20                                                     36

i första instans. Arbetsmarknadsstyrelsen är tillsynsmyndighet och första besvärsinstans. Försäkringsdomslolen är högsla instans.

Enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd (ändrad senast 1976:1066) kan ersättning utgå i form av dagpenning till personer som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller som inte uppfyller ersättningsvillkoren enligl arbetslöshetsförsäkringen. Handläggningen av dessa ärenden har berörts i avsnill 2.1.

Till dellagare i arbetsmarknadsutbildning utgår enligt arbetsmarknads-kungörelsen (1966:368, omtryckt 1977:141) utbUdningsbidrag i form av dagpenning, stimulansbidrag och särskill bidrag. Särskill bidrag ulgår lill kursavgifier, studieresor inom landet, läromedel och resor mellan bostaden och utbildningsplatsen.

Tre olika former av studiestöd enligt studiestödslagen (1973:349, omtryckt 1975:359, ändrad senast 1977:489) handläggs inom socialförsäkringsadmini­strationen, nämligen limstudiesiöd. dagsiudiesiöd och särskill vii.xenstudie-slöd.

Som tidigare har nämnts handläggs fr. o. m, den I januari 1977 ersättning lill vissa värnplikiiga m. fi. inom socialförsäkringsadministrationen. Detta gäller framför allt s, k. dagpenning lill värnpliktiga under repetitionsulbild­ning enligl värnpliktsförmånsförordningen (1976:1008, ändrad 1977:520), Dagpenningbeloppel skall motsvara hel sjukpenning enligt den allmänna sjukförsäkringen. Alla garanteras dock en viss lägsta dagpenning.

Ingen av de ärendegrupper som har nämnts i delta avsnitt ulgör någon belydande del av del totala iirendeantalet inom socialförsäkringens besvärs­organisalion. Av de ärenden där riksförsäkringsverkets besvärsavdelning är försia besvärsinstans ulgör utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbild­ning den slörsia gruppen. Besvär angående arbetslöshetsförsäkring ulgör ca 5 96 av det totala målantalet i fdrsäkringsdomstolen.

2.2.2 Avgiftssystemet

De olika socialförsäkringarna finansieras helt eller delvis genom arbetsgi­varavgifter och genom egenavgifter från egna företagare. Vissa socialförsäk­ringsgrenar finansieras också lill en del genom statsbidrag.

Vid den nuvarande socialförsäkringsadministrationens tillkomst i början av 1960-talel fanns avgifterna lill yrkesskadeförsäkringen, sjukförsäkringen, moderskapsförsäkringen och tilläggspensioneringen, byggnadsforskningsav­giften samt en särskild redaravgifi för sjöfolks pensionering. Därefter har tillkommit avgifter till folkpensioneringen och delpensionsförsäkringen, arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsförsäkringen, allmän arbetsgivaravgift, avgift till arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildningsavgift,arbetarskydds-avgift, lönegarantiavgifi och socialavgift till barnomsorgen.

De olika arbetsgivaravgifter som en arbetsgivare betalar för sina anställda beräknas på ett s. k. avgiftsunderiag. Vissa skillnader förekommer mellan


 


Prop. 1977/78:20                                                37

underlagen för de olika avgifterna. Arbetsgivaravgifterna las dock i princip ut på de kontantlöner och naturaförmåner i form av kost och bosiad, som ulgår lill anställda och som under årel har uppgått lill minsl 500 kr. per anställd. När del gäller ATP-avgiften skall hänsyn inle tas till arbetstagares lön eller ersättning som överstiger 7,5 gånger det vid årets ingång gällande basbelop­pet. Vid beräkning av denna avgift görs vidare ett s, k. basbeloppsavdrag. Avgiften beräknas därefter på den återstående lönesumman.

Riksförsäkringsverkel debilerar och uppbär arbetsgivaravgifterna. Avgifter som uppgår lill högsl I 000 kr, per år uppbärs dock i samband med slutlig skatt. De lokala skattemyndigheterna har också viss befattning med arbeis-givaravgifterna, nämligen att la emot arbeisgivuruppgifterna och ulöva viss kontroll av dessas riktighet. Bestämmelser om handläggning av avgifts-ärenden återfinns i lagen (l959:552)om uppbörd av vissa avgifterenligl lagen om allmän försäkring, m, ni, (onitryckt 1974:938. ändrad senast 1977:283), AVGL.

Den I januari 1975 överfördes den ADB-mässiga delen av handläggningen avseende debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter från riksförsäkrings­verkel lill riksskatteverket och länsstyrelserna. Del har föruiskickats att även handläggningen i övrigt av avgiftsärendena i försia instans skall överföras från riksförsäkringsverkel lill skatteadministrationen. Någon lidpunkl härför har dock ännu inte fastställts, Försäkringsdomslolen, som är forsla och enda besvärsinslans i avgifisärenden, handlägger omkring 500 mål om arbetsgi­varavgifter per år, vilkel utgör drygl 20 "6 av del totala målantalei i domslolen.

Personer som har inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning skall erlägga s, k. egenavgift. Del finns fyra olika egenavgifter, nämligen tilläggs­pensionsavgift, socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen, sjukförsäk­ringsavgift och allmän arbetsgivaravgift. Även såviii gäller dessa avgifter förekommer vissa skillnader mellan underlagen för de olika avgifterna. Till grund för avgiftsberäkningen läggs dock i princip den avgiftsskyldiges taxering lill statlig inkomstskatt. Det är de lokala skattemyndigheterna som såväl fastställer underlaget som beräknar och debiterar egenavgifterna.

Riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsdomstolen hand­lägger besvärsärenden i fråga om egenavgifter. Antalet besvärsärenden har varit obetydligt men har ökat någol under år 1976,

2.2.3 Pensionsgrundande inkomst

För bestämning av lilläggspensionsförmånernas storlek skall för varje år beräknas den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Den pensionsgrun­dande inkomsten definieras i 11 kap. 5 § AFL som summan av inkomsl av anställning och inkomst av annal förvärvsarhiete i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande bash)eloppel. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomsl skall dock bortses från inkomst av anställning


 


Prop. 1977/78:20                                                     38

och inkomsl av annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 gånger del.vid årets ingång gällande basbeloppet. Enligt II kap. 4 ij AFL skall lill grund för beräkning av pensionsgrundande inkomsl läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskall. Delta innebär alt laxeringsmaierialel, framför allt självdeklaration och kontrolluppgifter enligt taxeringslagen, ligger lill grund även för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Pensionsgrundande inkomsl beräknas av lokal skallemyndighet.

Riksförsäkringsverkets besvärsavdelning är första besvärsinstans. Antalet ärenden om pensionsgrundande inkomst utgör 700 ä 800 eller ca 5 % av det totala ärendeantalet på avdelningen, I försäkringsdomstolen, som är högsla besvärsinstans, är andelen mål av delta slag något mindre.

2.3 Organisation och förfarande inom de olika sociairörsäkringsorganen

2.3.1 De aUmänna försäkringskassorna

Enligt 18 kap. 1 § AFL skall finnas en allmän försäkringskassa för varje landstingskommun och för varje kommun som inte tillhör landstingskom­mun. Det finns f n. 26 allmänna försäkringskassor. Tre av dessa, nämligen Göteborgs allmänna försäkringskassa, Malmö allmänna försäkringskassa och Gotlands läns allmänna försäkringskassa, omfattar endasl en kommun.

I varje allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller fiera pensionsdelegaiioner. 'Vidare skall finnas en försäkringsnämnd för i allmänhet varje kommun inom kassans verksamhetsområde. Styrelsen skall enligt 18 kap. 6 § AFL beslula i kassans angelägenheter i den mån ej annat föreskrivs. I praktiken handhar styrelsen huvudsakligen ärenden som gäller organisatoriska frågor samt personal- och lokalfrågor. Däremot behandlas sällan enskilda försäkringsärenden i styrelsen.

När det gäller handläggningen kan de ersättningsärenden som förekommer i en försäkringskassa uppdelas i tre olika kategorier, nämligen ärenden som handläggs av tjänstemän, ärenden som handläggs av pensionsdelegation och ärenden som handläggs av försäkringsnämnd. Tjänstemän handlägger sjuk-och yrkesskadeförsäkringsärenden, vissa arbelsskadeärenden, barnbidrags­ärenden,ärenden rörande kontant arbetsmarknadsstöd, vuxensludieförmåner och utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning. De pensionsärenden som inie enligt särskilda bestämmelser skall handläggas av pensionsdelegalion eller försäkringsnämnd handläggs också av tjänstemän. Delta gäller ärenden om ålderspension, familjepension, barntiUägg. pensions­lillskotl, förtidspension lill äldre personer på enbart arbetsmarknadsmässiga grunder saml de fiesta delpensionsärenden,

Pensionsdelegalion handlägger frågor om sjukbidrag och förtidspension -utom lill äldre personer på enbari arbetsmarknadsmässiga grunder -handikappersättning och vårdbidrag. Detsamma gäller livränleärenden och ärenden om arbetssjukdom enligl lagen (1976:380)om arbetsskadeförsäkring


 


Prop. 1977/78:20                                                    39

(omtryckt 1977:264). Vissa frågor om delpension skall också prövas av pensionsdelegation. En pensionsdelegalion består av åtta ledamöler. Ordfö­rande är ordföranden i kassans slyrelse eller en av regeringen särskill förordnad person. Moisvarande gäller om vice ordföranden. De sex andra ledamöterna utgörs uv två läkare, två ledamöter som skall hu särskild erfarenhet av arbetsförhållanden och två uv landstinget eller, om kassans verksamhetsområde ulgörs av kommun, uv kommunfullmäktige utsedda ledamöter. I delpensionsärenden ersätts de båda läkurna uv två uv arbets­marknadsstyrelsen utsedda ledumöter.

Ärenden om inkomstprövade förniåner.dvs. hustruiillägg och konimunalt bostadstillägg till folkpension samt änkepension med anledning av dödsfall, som har inträft''al före den 1 juli 1960, skall prövas av försäkringsnämnd. Beslutanderätten får dock i vissa ärenden utövas av försäkringsnämndens ordförande. Försäkringsnämnd består av minst fem och högsl sju av kommunen utsedda ledamöler. Nämnden utser inom sig ordförande och vice ordförande.

Inom varie försäkringskassa finns ett centralkontor och ett fiertal lokal­kontor. Ledningen av verksamheien inom ett kassaområde utövas från centralkontoret. 1 varje försäkringskassa finns en direktör, som skall leda arbelel inom kassan i enlighel med de anvisningar som lämnas av kassans styrelse. I varje kommun skall finnas minst ett lokalkontor. Lokalkontoren kan vid behov kompletteras med s, k. filialexpedilioner, som är organisato­riskt underställda ett lokalkontor.

Flertalet pensionsärenden handläggs på centralkontoren. Av sjukförsäk­ringsärendena handläggs de fiesia ärenden rörande sjukvårdsförmåner, framför alll ersättning för läkarvård och tandvård, på centralkontoren. Vissa ärenden om sjukvårdsförmåner, t. ex. resekosinadsersättning. handläggs dock på lokalkontoren. På lokalkontoren handläggs vidare fiertalei uv de mycket talrika ärendena om sjukpenning och föräldrupenning. Över huvud tuget är det lokulkontoren som svarur för fiertalet av de utbetalningar till försäkrade som sker via försukringskassornu. Pensioner och burnbidrag utbetalas dock centralt genom riksförsäkringsverkets daiuanläggning i Sundsvall.

Beslutsfattandet i försäkringskassorna, särskill på lokalkontoren, karakte­riseras av att fiertalet beslul fallas av tjänstemän i förhållandevis låg tjänsteställning och med ibland ganska begränsad erfarenhet. De beslut som fattas kan avse ganska stora belopp. Det finns inga författningsföreskrifter av innehåll exempelvis alt vissa beslut skall fallas av ijänstemän i en viss lönegrad eller ijänsieställning. Ärenden som handläggs av ijänstemän i relativt underordnad dänsteslällning kontroUeras dock i stor omfattning av mera erfarna ijänstemän.

Dalatekniken har i stor ulslräckning påverkal arbelel hos försäkringskas­sorna. Ålskilliga arbelsmoment som lidigare har utförts manuellt sker nu automatiskt. Detta gäller inte minsl del omfallande regislreringsarbetel på


 


Prop. 1977/78:20                                                     40

både sjukförsäkrings- och pensionssidan. Vidare sker nu uträkning och omräkning av pensioner i det närmaste hell automatiskt. Barnbidragshanle-ringen har redan från del all barnbidragen överfördes lill försäkringskassorna varit Slarkl automatiserad. På sjukförsäkringssidan är automatiseringen ännu inte hell avslutad, men åtskilliga arbelsmoment som lidigare utfördes manuellt sker även här numera automatiskt.

Flertalet av de beslut som fattas på en försäkringskassas lokalkontor får inte skriftlig utformning på annat sätt än all den ersättning som skall utbetalas aniecknas på ett ersätiningskvitio. Muntliga beslul förekommer även om den försäkrade vägras ersättning eller får endasl en del av den ersättning han har begärt. Han får då i allmänhel endast en muntlig förklaring lill varför han inte kan fä begärd ersättning. En skriftlig besvärshänvisning brukar dock vanligen lämnas. På besvärshänvisningen antecknas i allmänhel tidpunkten för beslutet.

När besvär anförs yttrar Sig försäkringskassan i regel häröver. Dessa yttranden avfattas på centralkontoren. Är det pensionsdelegation eller försäkringsnämnd som har fattat det överklagade beslutet föredras besvären i delegalionen resp. nämnden och man lar där slällning lill om besvären skall tillstyrkas eller avstyrkas. Samtidigt med att kassans yttrande och i föreiom-mande fall prolokoll från pensionsdelegalion eller försäkringsnämnd över­sänds till riksförsäkringsverkel skickas en avskrift lill klaganden,

2.3.2 Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverkel är enligl sin instruktion (1965:777, ändrad senasl I977:289)cenlral förvaltningsmyndighet för framförallt ärenden som rör den allmänna försäkringen. Allmänna verkssladgan (1965:600. ändrad senast I977:152)ärlillämplig på riksförsäkringsverket. I frågaom förfarandet gäller förvallningslagen (1971:290, ändrad senasl 1975:672),

Verket har f. n. ca 1 000 anställda och är uppdelat på en administrativ avdelning, en planeringsavdelning, en tillsynsavdelning, en yrkesskadeav­delning och en besvärsavdelning. Av intresse i delta sammanhang är besvärsavdelningen och tillsynsavdelningen.

På besvärsavdelningen handläggs alla besvärsärenden om socialförsäkring eller andra sociala förmåner vari beslut har fattats av allmän försäkringskassa i försia instans. Delsamma gäller beträffande lokal skattemyndighets beslul i fråga om ärenden om fastställande av pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgifter.

Besvärsavdelningen är organiserad på fem besvärsbyråer och en adminis­trativ sektion. De fem besvärsbyråerna är uppdelade på sammanlagt 20 besvärsgrupper. Varje besvärsgrupp leds av en byrådirektör och därutöver ingår ytterligare minst en byrådirektör eller förste byråsekreterare i varje grupp.

Regler om beslutförheien finns i instruktionen för riksförsäkringsverkel.


 


Prop. 1977/78:20                                                     41

De fiesia ärenden på besvärsavdelningen avgörs i besvärsgrupp. Del ställs i instruktionen inga andra krav på ijänslcinunnen i en besvursgrupp un all de skull ha tjänst i en viss lönegrad, I avgörundel uv vissu ärenden skull enligl instruktionen dessulom en byråchef deliu. Deltu gäller om skiljaktiga meningar har uppslån inom en besvärsgrupp, om en besvursgrupp finner anledning lill ändring i det överklagade beslutet, om tjänsteman som deltur i handläggningen finner särskilda skäl föreliggu ull tillkullu byråchef sumt om byråchef enligt arbetsordning eller särskill beslut skull deliu i hundlugg-ningen. 1 praktiken deltar byråchef i uvgörundel av 25-30 'n uv del loiulu ärendeuntulei,

1 vissa full skull minst en uvdelningschef och minst två byråchefer delta i hundläggningen uv ett ärende, nämligen om ärendel är uv sior principiell betydelse, om byråchef finner särskildu skäl föreliggu uti ärendet hundluggs i sådan ordning, om fråga uppkommer huruvidu beslut skull understullus lorsäkringsdomslolens prövning eller om urendel enligl urbelsordning eller särskilt beslut skall hundläggas i nu angiven ordning. Dessa ärenden avgörs i prakliken i s, k. plenum, i vilkel - förulom föredraganden - besvursuvdel-ningens chef saml de fem byråcheferna inom avdelningen dellur. 1 sudunl plenum kan även verkels generaldirektör och överdirektör della. Enligt praxis är vidare en representant för verkets tillsynsavdelning och en läkure närvarande vid plenum. Endast cu I '-,', av det lolulu uniulel ärenden uvgörs i plenum.

Ulvecklingen av ärendeantalel på besvärsavdelningen under åren 1965-1976 frumgår uv följunde tubeller.

Totalt ärendeantal

Är              Inkomna ärenden       Avgjorda ärenden      Balans 31.12

 

1965

5 485

5 524

1 814

1966

5 085

5 329

1 570

1967

6 485

5 917

2 138

1968

6 963

6 965

2 136

1969

8 177

7 759

2 554

1970

8 323

8 902

1 975

1971

10 554

8 729

3 800

1972

10113

9610

4 303

1973

9 962

10 835

3 4.10

1974

10 724

10 833

3 321

1975

10 524

10 835

3 010

1976

13 092

11 023

5 079


 


Prop. 1977/78:20


42


Inkomna ärenden fördelade på olika ärendeslag

 

År

Pension

Sjukför-

Pensionsgrun

-Yrkes-

Allmänna

 

 

säkring

dande in­komst och egen­avgifter

skada

barnbidrag

1965

2 805

2 180

500

 

 

1966

2 279

2 239

567

 

 

1967

2 842

3210

433

 

 

1968

3 205

3 257

501

 

 

1969

4 133

3 509

535

 

 

1970

3 641

3 956

726

 

 

1971

5 096

4 572

886

 

 

1972

4151

5 151

811

 

 

1973

4413

4 831

695

23

 

1974

4 430

5 290

695

194

115

1975

4 135

5 075

765

420

129

1976

5 977

4 905

891

575

87

Under  1976 inkom vidare 439 ärenden angående arbetsmarknadsutbildning och vusensludiestöd .samt 218 ärenden angående delpension (avser sisla halvåret).

Riksförsäkringsverkets tillsynsfunktion utövas genom lillsyn.savdelningen. som är uppdelad på två tillsynsbyråer samt en organisaiionsbyrå och en byrå för information och ulbildning. Till tillsynsavdelningen hör också den tekniska byrån, som är förlagd till Sundsvall, samt en särskild administrativ sektion.

Någon mera ingående författningsmässig beskrivning av hur tillsynsfunk­tionen skall fullgöras finns inte. Av 18 kap. 2 § AFL framgår dock all de allmänna försäkringskassorna har att följa riksförsäkringsverkels anvis­ningar. På grund av sin tillsynsfunktion har riksförsäkringsverket enligl beslämmelser såväl i AFL som i fiera andra författningar också räll att självmant ta upp försäkringskassornas och de lokala skallemyndigheternas beslut till prövning (ex officioprövning). 1 vissa fall är sådan prövning obligatorisk. 1 dessa fall lalar man regelmässigt om underställning av kassans beslul.

Anvisningar har hittills getts dels i cirkulär och cirkulärskrivelser, dels i handböcker för handläggning av olika ärenden. Från ingången av år 1977 utges riksförsäkringsverkels författningssamling (RFFS) samt meddelanden och arbelsinstruktioner. An visningarna kan vara av olika slag - från allmänna riktlinjer och tillämpningsföreskrifter med stöd av särskilda författningsbe­stämmelser lill detaljerade rutinbeskrivningar. Utvecklingen av ADB-tekniken har krävt större enhetlighel och ett ökal anlal detaljföreskrifler.

Tillsynsfunktionen fullgörs vidare på det sällel att tillsynsbyråernas personal gör inspektioner genom besök på försäkringskassorna och de lokala skattemyndigheterna. Vid sådana inspektioner går man igenom register, arkiv m.m. och undersöker om dessa är ordnade på ell rationellt sätt. Man går


 


Prop. 1977/78:20                                                    43

vidare igenom vissa typer av ärenden och undersöker t. ex. hur bevakningen av pågående sjukfall sköts. Genom samiul med tjänstemännen försöker mun också la reda på hur olika typer av ärenden handläggs. Vidare infordras akter från försäkringskassorna och genomgås på lillsynsavdelningen. 1 avdel­ningens urbetsuppgifter ingår även utt svara för ulbildning av personal framför ullt på försäkringskassorna.

Den viktigaste bestämmelsen om obligalorisk ex officioprövning (under­ställning) finns i 20 kap, 10 § AFL. Enligt denna paragraf skall försäkrings­kassas beslul alllid prövas uv riksförsäkringsverkel om hieslulel hur fallals i pensionsdelegalion och ordföranden eller föredraganden hur anmält avvi­kande mening. Förfutlningsbeslummelser som innebär ull en fråga skull hänskjulus lill riksförsäkringsverket för uvgörunde finns vidure i 6 i; kungö­relsen (1962:520) ungående sättet och tiden för ulbelulning av pension enligt lagen om ullmän försäkring(ändrud senast I974:232)samt i 20 kap. II i; AFL. Del försia fallel gäller utbetalning av pension lill annan än pensionstagaren och del andra tvist mellan försäkringskassor om lolkning uv AFL. Sist­nämnda bestämmelser saknar dock större praktisk betydelse.

Riksförsäkringsverkel har vidare i vissa läll utfärdat anvisningar om underställning. Sålunda skall ärende om inkomstprövad förmån underslällas verkets prövning om försäkringsnämnden och pensionsexpedilionen kommer lill olika beslul i ärendel. Della kan bli fallet t.ex, om frågan huruvida en huvudförmån resp, en inkomstprövad lilläggsförmån skall beräknas såsom för gift eller såsom för ogift har bedömis på olika sätt uv tjänsteman på ceniralkonlorel och av försäkringsnämnden, Vidure skull i vissu full ärende undersiällus riksförsäkringsverkets prövning när del ifråga­sätts all en försäkringskussu nied relroukiiv verkun skull ändru beslul om försäkruds sjukpenninggrundunde inkomsl.

En försäkringskassa som själv hur uppiäcki ull ett beslut hur blivit felukiigt brukar underställa detta riksförsäkringsverkets prövning, i den mån kassan inle anser sig kunna ändru beslulel. Deisummu gällerom kussun är tveksam i fråga om beslutets riktighet.

Ex officioprövning förekommerockså om felakiigu beslut hos försäkrings­kassorna upptäcks i samband med riksförsäkringsverkets inspektionsverk­samhet. Enligl gällande praxis kun ett sådunl beslul rättas till genom utt lillsynsuvdelningen överlämnar ärendet lill besvärsavdelningen för förnyad prövning. Deltu sker dock endasl i ett fåtal full per år.

Om en försäkrud anför besvär över en försäkringskussus beslul efter besvärstidens utgång, kan vidure riksförsäkringsverket på grund uv sin ex officioprövningsrält ändå tu upp besvären lill prövning. Dennu möjlighet hur använts i förhållundevis stor ulsträckning, i vurl full i sådunu ärenden där mun har ansett ull det hur funnits möjligheter till ändring.

En konsekvens uv riksförsäkringsverkets ex officioprövningsrält är alt verkei, nären enskild haranfört besvär över försäkringskassas beslut, kan gå uiöver framställda yrkanden och ändra kassans beslul även lill nackdel för


 


Prop. 1977/78:20                                                     44

klaganden. Denna befogenhet, som skiljer sig från vad som gäller vid ett domslolsförfarande, sammanhänger med ull ex officioprövnings- och under-slällningsinslituien bl. a. är uvseddu ull kunna användas för att bevuku det allmännas intresse i socialförsäkringsärenden.

Ärenden som tus upp ex officio handläggs liksom underställda ärenden på besvärsavdelningen,

2.3.3 Försäkringsrådel

Försäkringsrådeis organisation och verksamhet regleras genom lagen (1917:466) om försäkringsrådel (ändrud 1918:323) och urbelsordningen (1947:114) för försäkringsrådel (ändrad senasl 1965:767). Rådet är mellanin­stans i de yrkesskudeurenden där handläggningen i första instans inle har decentraliserats lill försäkringskussu och där följuklligen beslul i förstu instans hur faltals i riksförsäkringsverkel.

Enligl försäkringsrådslagen skall rådet bestå uv minsl sju ledamöter. Två av dem skall representera arbetsgivarna och två arbetstagarna. Dessa fyra ledamöler och tre suppleanter för var och en av dem förordnas av regeringen för två år i sänder. Förslag lill representanter för arbetsgivarna brukar lämnas av SAF och för arbetslagarna av LO. Övriga ledamöter, av vilka en skall varu rådels chef, utnämns direkl av regeringen. Minsl två uv dem skall vara lagfarna och ha fullgjort vad författningarna föreskriver för den som får nyttjas i domarämbeien.

Ärendena avgörs av fem ledamöter men kan också avgöras uv fyra ledamöler, om dessa är ense om beslulel. Av dessa ledamöter skull en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetstagarna samt minst en vura lagfaren. Vid behandling av vikiigure ärenden eller ärenden av allmän betydelse skall della minsl sju ledamöler. av vilka två skull vuru represen-lunler för arbetsgivarna och två för urbeisiugarna saml av övriga minsl två vara lagfarna. Sedan den Ijuli 1975 tjänstgör endasl fem lagfarna ledamöler i rådel. Flertalet av dessa uppnår pensionsåldern under de närmasle åren. Vidare tjänstgör som ledamöler två representanter för arbetsgivarna och två lor arbetstagarna sumt fyru läkure vilka såsom lillfälliga ledamöler dellar i handläggningen av vissa ärenden.

1 början av 1960-talel kom ca 2 000 mål och ärenden in lill försäk rings rådet varje år. Anlalel har sedan dess stadigt gått ned. Under år 1975 kom del in I 440 mål och ärenden till rådel. Minskningen beror huvudsakligen på decentraliseringen lill försäkringskassorna av fiertalet sjukersätiningsären­den. 1 slutet av år 1975 började målantalei åter att stiga och uppgick under år 1976 till I 583.

Ärenden om uibyle uv livränla mol engångsbelopp avgörs f n, uv försäkringsrådel i förstu instuns. De försäkringsniulematisku beräkningarnu UV kupitalbeloppens siorlek ulförs dock av riksförsäkringsverkets matenia-tisk-staiisiiska byrå. Dessa ärenden utgör hos försäkringsrådet ungefär 1 /5 av


 


Prop. 1977/78:20                                                     45

det totula uniulel inkomna mål och ärenden eller mellan 200 och 300 per år.

2.3.4 Försäkringsdomstolen

Försäkringsdomslolen är högsta besvärsinslans i ärenden som hur prövuis på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning - uiom ärenden ungående ullmänna burnbidrug-och i ärenden om arbeisgivuruvgifier.i vilku verkei hur beslutui i förstu instans. När del gäller sistnämnda ärenden ur försäkrings­domslolen enda besvärsinstans. Vidure är försäkringsdomslolen högsiu besvärsinsiuns i fråga om besvär över beslul uv försäkringsrådet samt över beslul av urbeismarknudssiyrelsen när det gäller fiertalet ärenden ungående urbetslöshetsförsäkring och kontant urbetsniurknadssiöd, Försäkringsdom­slolen skull också pröva mål som riksförsäkringsverkel ellerarbetsmurknuds-siyrelscn undersläller domstolens prövning, Sudun undersiällning skall ske om det för enhetlig lugtolkning eller räiistillämpning är uv synnerlig vikl un saken prövas av domslolen eller eljest särskilda skäl finns för sådan prövning.

Försäkringsdomsiolensorganisulionoch verksumhei reglerus genom lugen (1961:262) om försäkringsdomstol (ändrud senast 1975:1300). Försäkrings-domstolens ledumöter är dels lugfurnu, dels icke lugfarnu. De lugfurna ledumöternu är en president, som leder domstolens urbeic. och minsl fvru försukringsdomure. Del finns f n, åtta ordinarie försäkringsdomare och dessutom ett göromålsförordnunde som försäkringsdomure. De icke lugfarnu ledumöternu skall vuru niinst fyru till uniulel och är f n. nio. De skull hu särskild erfurenhel UV urbelsförhållanden ellereljest besiiiuinsikieruv särskilt värde för domstolens urbeie. De lugfarnu leduniöiernu är ordinurie doniare. som uinämns av regeringen. De icke lugfurnu ledumöternu förordnus uv regeringen för fyru år i sänder. För de icke lugfurnu leduniöiernu skull finnas ersätiurc. Den nornialusummunsäliningen vid måls uvgörunde är ire lugfurnu och ivå icke lugfurnu ledumöler. I mål.vuri uppkommer fråguuv belydelse för enhetlig lugtolkning eller räiistillämpning. får sumiligu ledumöler deltu i uvgörundel.

Målen förbereds och föredras uv särskildu föredrugunde som förordnas av regeringen för viss lid, Försäkringsdomslolen har vidare tillgång till uv regeringen förordnude läkure, som uvger utlåtunden till domstolen i medi-cinsku frågor,

Förfurundei i försäkringsdomslolen är inie reglerui i deiulj i lorfuitning. ulun del förutsuiles vid domstolens tillkomst alt domstolen på egen hund i viss utsträckning skulle kunna utbilda en ändumålsenlig processordning. Vissa'grundläggunde regler ges dock i lagen om försäkringsdomstol. Räiie-gångsbulkens regler om handläggningen uv besvursmål i hovrätt har ijänui som förebild. I sumband med förvaltningsprocesslagens lillkomst gjordes vissu ändringur i lugen om försäkringsdomsiol. som innebur au förfirunde-


 


Prop. 1977/78:20                                                     46

reglernu i sisinämndu lug i slor utsträckning unpussudes lill förvaltningspro­cesslagen.

Enligl 24 i; lagen om försäkringsdomstol meddelus närmare bestämmelser om domstolens organisution och verksumhei av regeringen, Någru sådunu beslämmelser har inte meddelats, och domstolen har under hela sin verksamhet arbetat utan någon skriven arbetsordning. Under år 1975 hur emellertid en urbeisgrupp inom domstolen utarbelal en urbelsordning, som f n, tillämpas på prov. Regeringen har genom beslut den 29 december 1975 dels meddelat vissu föreskrifier som gäller skyldighet för lagfaren ledumoi av försäkringsdomstolen utt vara ordförande i domför grupp inom domslolen. dels uppdragit åt domslolen all själv bestämma om sina arbetsformer sumt faslslälla arbetsordning och andru bestämmelser som erfordrus för domsto­lens arbeie.

Förfarandereglerna i lagen om försäkringsdomstol innehåller i huvudsak följande. Den som vill anföra besvär hos försäkringsdomslolen skall i sin besvärsinlaga uppge bl.a. den ändring i beslutet som yrkas, de skäl som åberopas lill stöd för ändringsyrkandet saml de bevis och den ulredning i övrigt som åberopas (7 i;). Uppfyller besvärsinlagan inte dessa föreskrifter eller är den eljest ofullständig, skall försäkringsdomslolen förelägga klaganden att avhjälpa brisien. Om del av inlagan inle kan utläsas vad klaganden yrkar och om brislen inle avhjälps, skall besvärslalan avvisas.

Ändring i överklagat eller underställt beslut får inle göras lill nackdel för enskild part, om inte lillfiille lämnats denne ull yttra sig. Försäkringsdom­stolen får dock förbjuda verkställighet av överklugui eller underställt beslut eller eljest meddela interimistiskt förordnunde ulun all sådani ytirande dessförinnan inhämtats (8 ij)-

Förfarandet i försäkringsdomstolen är i princip skriftligt. Muntligt förhör med part eller annan kun dock hållas, om domstolen anser att del behövs. Till muntligt förhörskall part kallas. Part fåråläggus personlig inställelse. Muntlig förhandling är i princip offentlig och bestämmelserna i 5 kap, rättegångs­balken om offentlighet och ordning är tillämpliga enligt en hänvisning i 9 i;, Försäkringsdomslolen har dock utrustats med en vidsträckt befogenhet alt på begäran av part förordna om handläggning inom stängda dörrar,

Försäkringsdomslolen skall verka för att utredningen i målet blir så fullständig som krävs med hänsyn till målets beskaffenhet och har möjlighel att själv föranstalta om bevisning (10 i;). Sålunda fär försäkringsdomstolen förordna om syn (14 i;), inhämta yttrande över fråga som kräver särskild sakkunskap från bl, a. myndighet eller tjänsteman (15 i;) samt förordna om förhör med vittne eller sakkunnig (16 i;). När det gäller regler om förebring­ande av bevisning hänvisas i lagen om försäkringsdomstol lill en rad beslämmelser i rättegångsbalken. Även beträffande förfarandet i övrigi hänvisas till bestämmelser i rättegångsbalken, bl, a. i fråga om rättegångs-förseelse, om ombud och om laga förfall.

Om det vid överiäggning visar sig att ledamöterna har skilda meningar.


 


Prop. 1977/78:20                                                                  47

skall omröstning företas. Därvid gäller i tilliimpligu delur bestämmelsernu i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i överrätt, Deltu innebär bl, a, ull ordförunden vid lika röstetal har ulslagsrösl, Försäkringsdomslolen skull dock själv, till skillnud från vad som gäller enligt 16 kap, räiiegångsbalken. bestämmu i vilken ordning omröstningen skull ägu rum. Skiljuktig mening skall uniecknus i protokoll eller fogus vid domstolens beslut (19 i;), Försuk-ringsdomstolens beslut skull grundus på vud hundlingurnu innehåller och på vad som eljesi har förekommit. Beslul, varigenom domstolen skiljer målet från sig, skull om del inle anses obehövligt innehålla de skäl på vilku avgörandet har grundats. Om domstolen finner att dess beslul på grund uv skrivfel, mi.ssräkning eller unnut sådunt förbiseende innehåller uppenbur orikiighei, skull domstolen, sedan purt hur fått tillfälle att yttru sig. meddelu beslul om rättelse (20 i;),

I mål hos försäkringsdomslolen skall purt själv bäru sinu rättegångskost­nader (21 i;). Part som inställt sig till muntlig handläggning har dock möjlighet alt få ersättning av allmänna medel för kosinud för resu och uppehälle. Även vittne eller sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad för inställelse (17 i;).

Målutvecklingen i försäkringsdomstolen framgår av följande tabell

Är                  Inkomna mål        Avgjorda mål        Balans 31,12

 

1965

1081

1 185

1038

1966

1 148

1477

709

1967

1 363

1 377

695

1968

1628

1 250

1073

1969

1 593

1 563

1 103

1970

1 786

1 870

1019

1971

1 770

1 557

1 232

1972

2 068

2 180

1 120

1973

2 124

2 227

1 017

1974

2 122

2 112

1027

1975

2 437

2 186

1 278

1976             2 621             2 539             1360

2.4 Vissa tidigare överväganden om socialförsäkringsprocessens allmänna utformning

Sociulförsäkringsprocessen är i dag i princip uiformud som ett enpurtsför-farande. Beslut kan i stort sell endasl av den enskilde överklugus lill högre instans. Ex officioprövnings- och underslällningsinsliluten innebär dock möjlighet alt få till stånd en överprövning i högre instans av försäkringskas­sas, lokal skattemyndighets och riksförsäkringsverkets beslul ulan ull besvär har anförls.

Frågan   om   socialförsäkringsprocessens   utformning   har   i   åtskilliga


 


Prop. 1977/78:20                                                    48

sunimanhang varil föremål för diskussion. Redan i samband med den nuvarande besvärsorganJsatJonens tillkoms! diskuterades om ett tvåparisfor-furunde borde införas. Vad man då åsyftade vur frumförallt ull införu ell s. k. ullmänt ombud med huvudsaklig uppgift alt tillvarata det allmunnus intresse i sociulförsäkringsprocessen.

Diskussionen vid den nuvurunde besvärsorgunisuiionens tillkomst gällde framför ullt om ett allmänt ombud skulle inriiitus för ull föru del allmännus Ullan i försäkringsdomslolen. Departementschefen uttalade ull man skulle vinna ålskilliga fördelar om processen vid domstolen kunde anordnas som ett förfurunde med två motstående parter. Han ansåg dock ull betänkligheter kunde resus mol att införa en särskild purisrepresentunt fördel ullmännu ulun en närmure undersökning rörunde vilku konsekvenser i olikuuvseenden.som deltu skulle föru med sig. Frågan borde dock enligl depurlemenischefen tus upp vid ett senure lillfälle. sedun slörre erfarenhet uv besvärsförfurundeis funktion inom det nyu sociulförsäkringssysiemet hude vunnits,

Frågun om ell ullmänt ombud på sociulförsäkringens område hur diskulc-ruts även efier tillkomsten uv nuvurunde sociulförsäkringsudminisirution. Innebörden av begreppet ullmänt ombud hur efter hund förskjutits, I de mångu riksdugsmotioner som hur förekommit i frågun på senure lid hur i ullmänhet eflerlysls ell organ med huvuduppgifi ull vid försäkringsdom­slolen tillvuraia främst de enskildas rält sumt verku för en enhetlig räiistillämpning i socialförsäkringsmål. Frågun om ullmänt ombud hur således närniust kommit all bli en fråga om rättshjälp åt de enskildu. Dennu aspekt på frågan framfördes bl.u. i sumband med tillkomsten av den räilshjälpsreform. som trädde i krafi den I juli 1973.

Frågan om allmänt ombud har också beröns uv JO i ell beslut den 24 oktober 1972 (Dnr 2960/71). 1 sin framslällning till JO hude klaganden anfört bl. a,, att riksförsäkringsverkel i sin egenskap uv sumtidig tillsynsmyndighet och besvärsinsiuns för försäkringskussornu grunskude besvärsärenden även ur tillsynsaspekten, vurvid kunde förekommu ull verket i sitt beslut gick utöver vud som hade yrkats och ändrade kassuns beslut till nuckdel förden som hade överklagat beslutet,

JO uttalade att den nuvarande ordningen enligt vilken riksförsäkrings­verket uppträdde så utt säga både som doniare och åklagare från principiell synpunkl kunde le sig stötande. Riksförsäkringsverket kunde emellenid ej lustas för den tillämpade ordningen som måste anses slå i överensslämmelse med lagsiifiarens avsikter. Alternativet lill den gällande ordningen skulle vura ull ett allmänt ombud lillskapudes med uppgift ull hos riksförsäkrings­verkel uppträda som enskilds motpart på samma sätt som taxeringsintendenl gör i luxeringsmål. Dennu alternativa ordning tedde sig enligt JO från åtskilliga synpunkter meru tilltulande än den gällande mer outvecklade ordningen med en dubbelfunklion för riksförsäkringsverkel.


 


Prop. 1977/78:20                                                               49

3 Utredningens förslag

1 betänkandet föreslår utredningen att en helt ny melluninstans på sociulförsäkringens område inrällus och all vissa ändringur genomförs i fråga om försäkringsdomSiolens organisution och verksumhei. Frågorsom gäller socialförsäkringsprocessens utformning las också upp i betänkandet. Som en följd av utredningens förslag i övrigt föreslås ull ullman försäkringskussu får lagreglerud befögenhel all under vissu förulsätiningur ompröva sinu egnu beslul. Frågor rörande lämplig besvärsväg för vissa ärendegrupper inom socialförsäkringen och närliggande områden behundlus vidare i beiänkun-dei.

3.1 Allmänna överväganden

Utredningen konsiuierur inledningsvis att sociulförsäkringen numeru ärett av de dominerande inslagen i del svenska välfärdssamhället. Utredningen påpekar vidure ull de reformer som under årens lopp har genomförts på socialförsäkringens område framför ulll har lugii sikle pä del materiella innehållel i försäkringen. På den administrativa sidan hur däremot ulveck­lingen i mindre grad präglats av nydaningar och förändringar. Inräiiundel uv försäkringsdomslolen och den nya försäkringskasseorganisaiionen i början på 1960-ialei var dock ell ullryck för de ökade anspråk på socialförsäkringens udministrutivu sidu som uibyggnuden uv de muteriellu förmånernu förde med sig. Uiredningen konstuterurail belastningen på socialförsäkringsadministru-lionen sedun dessu förändringur genomfördes har ökat kraftigt, inle minst för de besvursprövunde orgunens del. Sålundu har tillströmningen uv mål och ärenden till försäkringsdomslolen och riksförsäkringsverkets besvärsavdel­ning mer än fördubbluls under de senusle tio åren. Utredningen erinrur om den förstärkning uv förvultningsrättskipningen i ullmänhei som åstadkom­mits genom 1971 ärs förvuliningsräiisrelbrm, vilken endust i begränsud utsträckning hur berört besvursprövningen inom sociulförsäkringen, I förhål­lande lill vad sorn numera gäller på jämförburu områden frumstårdärförenligi utredningens mening besvärsprövningen inom sociulförsäkringen som i vissu hänseenden niindre uivecklud. Med hänsyn lill den utomordeniligu bely­delse som sociulförsäkringen har i dugens sumhälle anser utredningen ull en rimlig utgångspunkt för en översyn uv socialförsäkringens besvärsorgunisu-lion bör vara utt besvärsprövningen på detta område skall kunna hålla minsl samma stundurd som förvuliningsräiiskipningen i övrigt,

I del nuvurunde besvärssyslemei inom sociulförsäkringen är, påpekur uiredningen,den domstolsmässiga besvärsprövningen i fiertalet mål koncen­trerad till en enda instans, försäkringsdomstolen. Detta hur bidrugit till utt domslolen har kommii utt beluslus i alllför hög grad. Domstolen häri dag den dubbla uppgiften alt dels åstadkomma goda materiella avgöranden i den stora mängd uv socialförsäkringsmål som den prövar, dels svara för prejudikal-

4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


 


Prop. 1977/78:20                                                 50

bildningen. Den tunga belastningen på domstolen i förening med domsiolens ambition all ulan påtagliga dröjsmål avgöra sina mål har enligl ulredningens mening begränsat domstolens möjligheter att ge fylliga och klargörande motiveringar till sina avgöranden. Detta har inneburil att den prejudikatbil­dande funktionen har fått stå tillbaka.

Utredningen konstateraratt arbetsläget iden högsla instansen i hög grad är beroende av närmasl underiiggande instansers verksamhel och struktur. 1 dag fullgörs huvuddelen av besvärsprövningen närmasl under försäkrings-domstolen av riksförsäkringsverkets besvärsavdelning. De bestämmelser som gäller för förfarandet där medför enligl ulredningens mening ull besvärsavdelningen arbetar i former som i dag måste betecknas som otillfredsställande. Ett mindre tillfredsställande drag när det gäller den nuvarande mellaninstansen är vidare riksförsäkringsverkets dubbla funktion som dels besvärsprövande organ, dels tillsynsmyndighet över försäkrings­kassorna. En annan nackdel som utredningen påpekur är all riksförsäkrings­verket ena stunden skall fungera som opartisk domstol och andra stunden, efier besvär lill försäkringsdomslolen, skall vara remissorgan åt denna domstol.

Utredningen erinrar om att mun inom ramen för riksförsäkringsverkets dubbla roll som besvärsprövande organ och tillsynsmyndighet har försökt tillgodose kravei på likformighet och rättvisa vid tillämpningen av försäk­ringen genom två institut - underställning och ex officioprövning - som syftar lill ull tveksamma eller felaktiga beslut skall bli överprövade i högre instans. Räckvidden av dessa institut är emellertid begränsad. Enligt Ulredningens uppfaltning uppnås likformighet och rättvisa bäsl inom ramen för ett ivåparlsförfarande.

Ell särskill problem i fråga om besvärsprövningen inom socialförsäkringen anser utredningen besvärsvägen i ärenden om arbetsgivaravgifter vara. Försäkringsdomslolen blev vid sin tillkomst enda besvärsinslans beträffande dessa ärenden. Enligt uiredningen framstår det emellertid i dag som mer naturligt att ärendena om arbetsgivaravgift följer samma besvärsväg som skatteärendena.

Sammanfattningsvis anser uiredningen all en reform av besvärspröv­ningen inom socialförsäkringen bör utformas efler följande huvudlinjer,

1.    Besvärsprövningen anpassas lill del mönster som gäller på undra jämför­
bara områden.

2.   Besvärsprövningen i mål om arbetsgivaravgifter fiyttas över lill besvärs­organisationen på skatteområdet - länsskatlerält, kammarrätt och rege­ringsrätt -och de besvärsprövande organen på socialförsäkringens område får sin verksamhel inriklad enban på försäkringens förmånssida,

3.   Möjlighelerna förden högsta besvärsprövande instansen på socialförsäk­ringens område, försäkringsdomslolen, all fullgöra sin prejudikulbildande verksamhel förbällras.


 


Prop. 1977/78:20                                                     51

4.   Besvärsprövningen i mellaninstansen fiyttas över lill frislående organ, som övertar de uppgifter riksförsäkringsverkels besvärsavdelning och försäkringsrådet nu har.

5.   Riksförsäkringsverket ges uppgiften att bevaka intresset uv likformighet och rättvisa i socialförsäkringsprocessen och lår i denna egenskap rält all inträda som part i förfarandet.

3.2 Mellaninstansen

Utredningen föreslår alt del inrättas en ny mellaninstans för sociulförsäk-ringsmålen. benämnd försäkringsrätt, som skall överta de uppgifter som nu ankommer på försäkringsrådet och riksförsäkringsverkets besvärsavdelning, Enligl förslagel skall den nya fristående mellaninstansen inte ha ex officio­prövningsrält av det slag som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning f n, har. Inte heller skall försäkringskassornas möjlighet all underställa sina beslut mellaninslansens prövning behållas. De fördelar med en klurure gränsdragning mellan besvärs- och tillsynsfunktion som man vinner genom all skapa en från riksförsäkringsverket fristående mellaninstans skulle enligt ulredningens mening bortfalla, om man lät försäkringskassorna behålla underslällningsmöjlighelen och den nyu melluninslansen ex officiopröv-ningsrätten. Den nya mellaninstansen skull enligl förslaget inte heller hu kvar möjlighelen att underställa sina beslul den högsla instansens prövning.

Försäkringsrätt föreslås enligl huvudregeln bli domför med tre yrkesdo­mare. 1 närmare angivna typerav mål, motsvarande drygt 1/3 av totalantalet, skall dessutom ivå lekmän della i avgörandei. Vidare skall i vissu fall en särskild ledamot med medicinsk eller odontologisk sakkunskap kunna della i Slällel för en av yrkesdomarna.

Del viktigaste skälet forell lekmannainfiytande i försäkringsrätt ärenligt utredningens mening allmänhetens iniresse av insyn, kontroll och medin­fiytande. Detta intresse kan anses vara särskill starkt när del gäller lekmannamedverkan i försäkringsrätt, eftersom del här är fråga om hund­läggning av mål som i hög grad berör problem som nästan alla människor kommer i kontakt med. Vidare pekar uiredningen på all skälighetsbedöm­ningar i slor ulslräckning förekommer i mål inom socialförsäkringen, Slarka skäl talar därför för all lekmannainfiyiundei i försäkringsrätt får betydande omfallning.

Uiredningen erinrar dock om all lekmannadeltagande i en huvudsakligen skrifilig process kan leda till att verksamheien blir omständligare, bl. a. genom att föredragningar och överläggningar måste göras utförligare. Della manar lill viss försiktighet när det gäller alt bestämma omfiiiiningen av lekmannamedverkan i försäkringsrätt. Uiredningen pekar vidare på att försäkringsrätt är en ny typ av domstol, som säkerligen kommeratt få brottas med ålskilliga problem innan verksamheten har funnit sina former. Alt under sådana förhållanden i inledningsskedet dimensionera lekmannainfiy-


 


Prop. 1977/78:20                                                                   52

landel i försäkringsrätt på ett sätt som saknar moisvurighei i undru jämförburu domstolar är därför enligt utredningen inle välbetänkt. 1 stället bör till uti börja med lekmannamedverkan förekomma endusi i eu begriinsui untul typer uv mål. Utredningen är dock inte främmunde för ull del kun vuru skäl utt pröva om frågun i vilku full sådun medverkun bör förekommu när verksum-helen i försäkringsrätt konsoliderats och erfurenheter vunnits av lekmunnu-infiyiundel där.

När del gäller frågun i vilku lyper uv mål som lekmän bör medverku bör man enligl ulredningens mening i första hund vulju kutegorier där lekmän­nens synpunkler och erfarenheter kun vunius bli uv störst värde. Del är dock mycket svan ull finnu urvulskriierier som genomgående skiljer ut de mål där lekmunnamedverkun är mest ungeliigen. Mun måste därför nöju sig med urvulskriierier som i huvudsuk ger del eftersirävude resultutei. Uiredningen pekar därvid på vissu synpunkter som bör vuru vägledunde. Alt lekmän hur deliagii i uvgörundel i förstu instans är sålundu enligt uiredningen ett sturkt skäl för lekmannuinfiyiunde också i näslu insiuns. Lekmunnumedverkun bör vidare framför ulll förekommu i måliyper där skäligheisbedömningur ofta förekommer eller där erfarenheter frän olika områden uv sumhällslivei kun vara lill avsevärd nytta. De mål som lekmän skull medverka i bör i ullmänhei vara av stor ekonomisk belydelse för den enskilde. Uiredningen erinrur slutligen om att reglernu om lekmunnumedverkun inie bör göras komplice­rade och svåröverskådliga.

Med ulgångspunkl i det fördu resonemanget föreslår uiredningen utt lekmän skall deltu vid rättskipningen i försäkringsrätt i mål som i förstu instans uvgjoris uv försäkringskussornus pensionsdeleguiioner. Deisummu föreslås gälla i frågu om sumtliga mål enligl lugen om urbelsskudeförsäkring och vissu därtill unknutna särskildu ersätiningsunordningur. Vidure skull lekmän medverka i försäkringsrätt om pun påkullur det.

Uiredningen konsiuierur uti lekmunnuinfiytundei i en domstol kun uiformus på oliku säll och föreslår utt deltu för försäkringsrätts del skull ulformas på samma sätt sotn skett för t. ex. länsdomsiolurnu. dvs. så utt uv landstingen valda nämndemän skull deltu i dömundei.

För alt tillgodose behovei av en mera allmäninriktad medicinsk och odontologisk sukkunskap föreslår uiredningen all en surskild sukkunnig skull kunna della som ledamot i sådana uvgörunden.där målels beskaffenhet eller undru särskilda skäl föranleder det. Den sakkunnige föresläs ersälla en uv de lugfarna ledamöierna. Närdet gällerali få svar på en frågu som kräver särskild specialislsakkunskap anser uiredningen däremot ull skrifiligi sukkunnigui-låiande i ullmänhet bör infordrus.

Man bör enligt uiredningen försöka undvika en koncentration av den kvalificerade prövningen av socialförsäkringsmål lill en enda plais. En regionalisering av besvärsprövningen på mellaninsiansplanet medför att försäkringsrätten blir mindre avlägsen från den försäkrades bostadsort. En nämndemannamedverkan underlättas också väsentligt om en regionalise-


 


Prop. 1977/78:20                                                     53

ring sker. Uiredningen föreslår därför alt det skall finnas ire regionala försäkringsrätter, en i Siockholm, en i Malmö och en i Umeå.

Uiredningen föreslår all försäkringsrätt skall vara delad i avdelningar. Varje avdelning föreslås bestå av fem eller sex yrkesdomare. Härtill kommer föredragande-och kanslipersonal. Utredningen föreslår all försäkringsrätten i Siockholm inrättas med sju, försäkringsrätten i Malmö med fyra och försäkringsrätten i Umeå med två avdelningar. Förslaget innebär en viss ökning av anlalel ijänstemän i förhållande litl nuvarande mellaninstanser. Yrkesdomarna i försäkringsrätt föreslås bli benämnda försäkringsräiisråd och försäkringsrätlsassessorer. Till dessa domarljänster skull enligt uiredningen kunnu utses inle bara personer som har avlugt juris kandidatexamen ulun även personer ulan sådan examen men med lång och väl vitsordad erfarenhet av verksamhel inom ett eller fiera socialförsäkringsorgan,

Endusi försäkringsrättsråden föreslås bli ordinarie domare. Ett försäkrings­rättsråd skall vura chef för försäkringsrätten.

Förfarandet i försäkringsrätt föreslås bli utformat på samma sätl som i andra motsvarande mellaninstanser på förvaltningsområdet. Sälunda skall enligl förslagel processen i försäkringsrätt regleras av förvaltningsprocessla­gen,

3.3 Den högsta instansen

Utredningen räknar med all redan dess övriga förslag skall medföra en förbältring av försäkringsdomsiolens arbetssituation, så alt domstolen får ökade möjligheter alt fylligt och klargörande molivera sina avgöranden. Detta gäller framför allt förslärkningen av mellaninstansen och införandel av ett ivåpartsförfarande. Genom det senare förslagel räknar uiredningen med att försäkringsdomslolen kommeratt avlastas vissa utredningsuppgifter. Mol denna bakgrund föreslår utredningen endast smärre förändringar för domsto­lens del. Utredningen diskuterar frågan om all införa prövningstillstånd eller annan form av begränsning av måltillströmningen till försäkringsdomslolen men kommer fram lill att fördelarna med en sådan begränsning inie kan sägas vara så stora all de överväger nackdelarna med eii sådani system. Utred­ningen anser därför att regler om prövningstillstånd eller annan form av fullföljdsbegränsning f n. inle bör införas.

För all förenkla handläggningen i försäkringsdomslolen föreslår utred­ningen alt den nuvarande lekmannamedverkan inte skall vara obligatorisk. Detta gäller framför allt i sådana fall då det är fråga om interimistiska beslul som kräver ett snabbt avgörande eller beslut som inte innebär att eit mål avgörs i sak. Även i mål där utgången är uppenbar, 1. ex. därför att klagandens yrkanden framstår som helt ogrundade, anser uiredningen att lekmanna­medverkan inte är påkallad. Utredningen betonar alt avsikten inte är att minska lekmannainfiytandel utan endast alt förenkla handläggningen. Liksom när det gäller försäkringsrätt föreslås förvaltningsprocesslagen bli


 


Prop. 1977/78:20                                                     54

tillämplig på förfarandet i domstolen.

Försäkringsdomsiolens namn föreslås i samband med inrättandet av försäkringsrätterna ändrat lill försäkringsöverdomsiolen.

3.4 Socialfbrsäkringsproces.sens allmänna utformning

Uiredningen konstaterar alt socialförsäkringsprocessen i dag i princip är utformad som ett enpansförfarande. Del är därför huvudsakligen en uppgift för den enskilde försäkrade all se lill all ett felaktigt beslut blir överprövat i högre instans. Därutöver finns underställnings- och ex officioprövningsin-stituten, vilka syftar till alt tveksamma eller felaktiga beslul skall bli överprövade i högre instans. Räckvidden av dessa institut äremellertid enligl utredningens mening begränsad, och de föreslås försvinna i samband med all en fristående mellaninstans inrättas. I stället föreslår utredningen att ett ivåpartsförfarande skall införas. Uppgiften all jämte den enskilde kunna föra talan i socialförsäkringsmål föreslås bli tilldelad riksförsäkringsverkel. Verkei skall kunna vara part både i försäkringsrätt och i försäkringsöverdomsiolen. Den som skall bevaka all handläggande myndigheters beslul blir riktiga och rättvisa måste enligl ulredningens mening kunna föra lalan såväl till förmån för som till nackdel för enskild försäkrad.

En väsentlig fördel med ett ivåpartsförfarande är enligt utredningen all målen därigenom blir mera fullständigt utredda. Domstolen får på så sätl ett säkrare underlag för sina avgöranden och förutsättningarna all nå materiell rättvisa i enskilda ärenden förbättras. Genom att beslut kan överklagas lill högre instans även av andra än enskilda parter ökas enligl utredningen möjligheterna alt skapa en lillföriitlig och vägledande praxis på sociulförsäk­ringens område.

Föran underlätta för enskilda försäkrade att hinna överklaga beslut som de är mis.snöjda med föreslår uiredningen alt besvärsliden i socialförsäkrings­ärenden skall förlängas från tre veckor lill två månader,

Uiredningen anser att rättssäkerheten för den enskilde kommer alt förbättras genom alt besvärsorganisationen byggs ut och genom att det införs möjligheler för riksförsäkringsverket alt föra talan i socialförsäkringsmål med tonvikt på uppgiften att verka för en enhetlig rättstillämpning. 1 många fall har emellenid den enskilde ett behov uv juridisk rådgivning i socialförsäk­ringsärenden från utomstående. Detta behov bör enligt ulredningens mening tillgodoses huvudsakligen inom ramen fördel ullmänna rältshjälpssystemei. Eftersom räitshjälpsulredningen (1975:07) urbeiur med frågun om en översyn av deltu system läggs i belänkundel inle frum någru konkreia förslug belräffunde rättshjälp inom socialförsäkringsprocessen ulan man pekar enbart på olika möjligheler lill förbättringar.


 


Prop. 1977/78:20                                                              55

3.5 Riksförsäkringsverkets funktion i socialförsäkringsprocessen

Uiredningen föreslår utt funktionen ull föru lulun i sociulförsäkringsmål skull handhas av en särskild enhel inom riksförsäkringsverkel, kallad ombudsmunnuexpedilionen. En viklig uppgifi för riksförsäkringsverkets ombudsmunnuexpedition börenligt utredningen vuru ull grunsku beslul uv ullmän försäkringskassa och överklaga sådunu beslut i den mån anledning härlill föreligger. Endast en ytterst lilen del uv del sloru uniulel ärenden i försäkringskussornu kun dock kommu lill riksförsäkringsverkets kännedom. När del gäller urvulel uv de ärenden hos försäkringskussornu som bör grunskus uv riksförsäkringsverket kun enligl uiredningen oliku metoder komma till användning. Dels kun felakiigu eller olämpligu beslul som upptäcks i sumband med tillsynsuvdelningens inspektioner hos försäkrings­kussornu överlämnas lill ombudsmunnuexpedilionen. dels kan försäkrings­kussornu åläggus ull sändu in vissu beslul lill riksförsäkringsverkel för granskning. Det senare kan bli fallet i fråga om t. ex. ärenden enligt ny lagstiftning eller ärenden inom områden där felaktigheter oftu förekom­mer.

I frågu om mål i vilku enskild klagur till försäkringsrätt är det enligl utredningen inle realistiskt att länka sig att verket skall gå in som motpart i allu mål. Även här måste ett urval ske så att verkei uppträder som den enskildes motpart bara i de mål där delta är påkallal av verkels uppgift all bevaka intresset av likformighet och rättvisa inom försäkringen. Enligl ulredningens mening bör del i försia hand ankomma på riksförsäkringsverkel självt att göra della urval. Försäkringsrätt böremellertid också ha möjlighel all föreskriva att riksförsäkringsverkel skall gå in som part i mål, där verkei ansett sig inte behöva föra talan.

Enligt utredningens mening bör i huvudsak urvalet av de mål i vilka riksförsäkringsverkel skall gå in som motpart genomföras så, all verkei beslämmer att i princip föra lalan i vissa grupper av mål, varefter ombuds-mannaexpedilionen inom dessa grupper gör en prövning i varje mål för sig huruvida lalan skall föras. När del gäller urvalet av målgrupper anser uiredningen att i slort sett samma regler bör tillämpas som när del gäller frågan huruvida verket självt skall föra lalan mol försäkringska.ssas beslul.

När del gäller den högsta instansen är del enligl uiredningen av särskild vikl all målen blir så fullständigt utredda och allsidigt belysta som möjligt. Utredningen föreslår därför all ell ivåparlsförfarande regelmässigt skall förekomma där.

3.6 Omprövning av försäkringskassas beslul

Utredningen konstaterar all ex officioprövning och underställning i del nuvarande systemet i stor ulsträckning har använts för all efler besvärstidens


 


Prop. 1977/78:20                                                     56

utgång komma till rätta med felaktiga beslut av försäkringskassa. För att utmönstringen av dessa institut ur socialförsäkringsförfarandel inte skall leda till negativa resultat för den enskilde försäkrade föreslår uiredningen att försäkringskassa åläggs all under vissa förutsättningar ompröva egna beslut.

Utredningen konstaterar att del redan nu relativt ofta förekommer att försäkringskassorna omprövar fattade beslut. Enligt en undersökning som utredningen har gjort varierar dock praxis mellan olika försäkringskassor. Kassorna är mera benägna att ompröva felaktiga beslul på sjukförsäkrings-sidan än på pensionssidan. Särskilt vanligt är all omprövning sker av sådana beslul som fattas på lokalkontoren, t. ex. i sjukpenningärenden. Del vanli­gaste skälet till omprövning är enligt utredningens undersökning att nya omständigheter har framkommit som visar alt det ursprungliga beslutsun­deriaget var ofullständigt eller felaktigt. Beslut som har blivit oriktiga därför all en lagbestämmelse har tillämpats felaktigt omprövas också i viss utsträckning. Muntliga beslul och beslut som innehåller förbiseendefel, t. ex. räknefel, omprövas i stort sell ulan begränsningar.

I fråga om skriftliga beslul skall enligl förslaget försäkringskassan själv ändra beslulel, om delta innehåller vissa kvalificerade felaktigheter. Ändring skall sålunda ske om ett beslut på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. Detsamma gäller om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattals på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underiag. Slutligen skall ändring ske om ett beslut har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Muntliga beslut av försäkringskassa skall enligl förslagel alltid kunna omprövas.

Vissa inskränkningar i omprövningsmöjligheterna föreslås när det gäller beslut som har prövats i sak av högre instans, beslul som är mer än ivå år gamla samt när det ifrågasätts att ompröva till nackdel för försäkrad.

3.7 Ändrad besvärsväg för avgiftsärenden m. m.

Utredningen föreslår all besvärsprövningen av mål om arbetsgivaravgift, pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgift på sikt skall fiyttas Över lill besvärsorganisalionen på skatteområdet (länsskatterätl, kammarrätt och regeringsrätten). Överfiyttningen kan dock enligl utredningen inle ske förrän den aviserade decentraliseringen av ärenden om arbetsgivaravgifter från riksförsäkringsverket har genomförts.

Utredningen konstaterar att försäkringsdomstolen f n. är försia och enda besvärsinstans i avgiftsmålen och att denna målgrupp därför är mycket betungande för domslolen. För att minska domstolens arbetsbörda föreslår utredningen att försäkringsrätien i Stockholm skall skjutas in som försia besvärsinslans mellan riksförsäkringsverkel och försäkringsöverdomsiolen i


 


Prop. 1977/78:20                                                    57

väntan påden nämnda överfiyiiningen. Under denna övergångsperiod skull enligl uiredningen försäkringsrätten i Siockholm i stället för riksförsäkrings­verkels besvärsavdelning vara första besvärsinstans också i fråga om pensionsgrundande inkomsl och egenuvgifter.

3.8      Ändrad besvärsväg för vissa andra ärendegrupper

Uiredningen tar också upp frågan om ändrad besvärsväg för vissa undra ärendegrupper, Sålundu föreslår utredningen alt besvärsvägen för barnbi­dragsärenden, bidragsförskottsärenden och de ärenden om värnpliktsför­måner m. m, som kommer all handläggas av försäkringskassa skall bli densamma som för övriga ärenden som handläggs uv försäkringskussu. Deltu innebär att kammartätt och regeringsrätten upphör all vuru besvärsprövande organ när del gäller barnbidrags- och bidrugsförskoiisärenden och all försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen blir besvärsprövunde orgun också på dessa områden.

Vidare föreslår utredningen en enhetlig inslansordning beiräffande sådunu ärenden som handläggs av riksförsäkringsverkel i försia instuns och inle är av administrativ karaktär ulan bör få en domstolsmässig prövning. Della gäller framför alll de ärenden enligl äldre yrkesskadelagsiiftning som fortfarande handläggs av riksförsäkringsverket i försia instuns. Också när del gäller t. ex. ärenden om frivillig pensionsförsäkring föreslås försäkringsrätt bli försia besvärsinslans och försäkringsöverdomsiolen högsiu instans. Vidare föreslår uiredningen att beslämmelser om besvär över riksförsäkringsverkets beslul skall införas i ett par fall då sådana bestämmelser i dag saknas. Detta gäller utbyte av tilläggspension mol engångsbelopp enligl 15 kap. 3 i? .AFL och avdrag från folkpension enligt kungörelsen (1967:209) om avdrag från folkpension i vissa fall.

3.9      Kostnader och ikraftträdande

Uiredningen räknar med all förslagel innebären årlig kostnadsökning med drygl 8 milj. kr. Därtill kommer ca 1,1 milj. kr. i etableringskoslnuder uv engångsnatur. Utredningen påpekur ull den årligu kostnudsökningen lill inle ringa del beror på en vänlud ökning uv måluniulel.

Den nyu besvärsorgunisationen föreslås irädu i krufi den I juli 1978.

3.10    Särskilda yttranden

Särskilda yttranden har avgeits av experterna Karlsson och Ödman gemensamt beiräffande lekmannamedverkan i försäkringsrätt samt av experten Sjönell beträffande central eller regional mellaninstans,

Karisson och Ödman anför all de inte kan acceptera ulredningens förslag om ett begränsat lekmannainfiytande i försäkringsrätt. Omfattningen av


 


Prop. 1977/78:20                                                     58

lektnannainfiytandel lår enligl deras mening inle begränsas lill de av uiredningen föreslagna områdena, eftersom även ärenden angående t. ex. sjukpenninggrundande inkomsl och indragning av sjukpenning har slor ekonomisk betydelse för den enskilde. Också inom andra områden av socialförsäkringen finns ärenden av samma betydelse och som medför samma skälighetsprövning.

Sjönell framhåller att syftet alt stärka den enskildes rättssäkerhet och underlätta arbetsbördan för försäkringsdomslolen bäsl tillgodoses med en central och inte en regional mellaninstans. Delta gäller särskilt underde första åren efter reformens genomförande. Enhetligheten vid ärendenas handlägg­ning i mellaninstansen är särskilt angelägen inom socialförsäkringen, där praxisbildningen lämnar stort utrymme för skälighetsbedömningar av alla slag. Största garantin för en enhetlig tillämpning är en sammanhållen enhel.

4 Remissyttranden 4.1 Allmänna synpunkter

Ulredningens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fiertalet remissinsianser. Inte någon av remissinsianserna har ansell att den nuvarande ordningen för besvärsprövningen påmelluninstuns-planel bör behållas. RikslÖr.säkriiigsverkei framhåller alt del förhållandet alt besvärsprövningen i försia instans ligger inom verket är förenat med vissa fördelar men vill inte bestrida att del nuvarande systemet också är behäftat med nackdelar. Verket tillstyrker därför en reformering av besvärspröv­ningen i stort enligl det av utredningen utformade förslaget och påpekar att man därigenom skaparen modernt besvärsförfarande likv'årdigl med sådana på andra rättsområden.

LO framhåller att förslaget innebär betydande förändringar inte minst för den enskilde i förhållande till nuvarande ordning. Även anpassningen av besvärsprövningen inom socialförsäkringen lill det mönster som gäller på andra jämförbara områden är enligt LO en fördel. JO anser all införandel av en domstolsprövning i ledet mellan försäkringskassa och försäkringsdom­stolen i kombination med ett Ivåpartsförfarande framstår som en riklig ålgärd i strävandena mot slörsia möjliga rättssäkerhet för den enskilde.

Domsiolsverkei anser att det finns ett klart reformbehov när det gäller besvärsorganisationen inom socialförsäkringen och understryker att besvärs­prövningen på detta område bör hålla samma standard som inom förvalt­ningsrättskipningen i övrigt. Verket fäster särskild vikl vid att riksförsäk­ringsverkets dubbla roll som besvärsprövande organ och tillsynsmyndighet inte behålls. Liknande synpunkler framförs av Sveriges läkarjörbund. Hovränen över Skåne och Blekinge saml Sveriges domareförbund uttalar ull det ur rättssäkerhetssynpunkt inle är tillfredsställande all riksförsäkringsverkel


 


Prop. 1977/78:20                                                                   59

både är besvärsinsiuns och som lillsynsmyndighet lillvuruiar del ullmännus inlressen gentemot den enskilde. Hovrullen påiulur vidure,som en ytterligare brist i den nuvurunde ordningen, all del suknus fusiu regler för beslutsför-helen på riksförsäkringsverkets besvärsuvdelning.

Kammarrätten i Sundsvall Mlalar M de erfurenheter som vunnits inom den nuvarande förvullningsdomslolsorgunisutionen ger anledning lill försik­tighet när del gäller all införu domstolsprövning inom nyu förvaltningsom­råden, i synnerhet om della medför en uividgning av förvultningsdomslols-orgunisaiionen. Ell system med en domstolsprövning som kan ske i två instanser och som inrymmer en ivåpartsförfarande, dvs, ett system av det slag som utredningen föreslår, framsiår dock enligl kammarrättens mening som överlägset den nuvarande organisationen för besvärsprövning inom socialförsäkringsområdet.

4.2 Besvärsorganisationen i stort

Ulredningens förslug utt skapa en enhetlig besvursordning med regionala försäkringsrätter som första besvärsinsiuns och försäkringsöverdomsiolen som högsiu instuns för de ärenden som hör till sociulförsäkringens förmåns-sidu och närliggunde områden mollus positivt uv de fiesiu remissinslunser. Hovrätten över Skåne och Blekinge. Jörsäkringsdomsiolen. riks/örsäkringsverkei och JO överväger en lösning som innebär ull prövningen uv sociulförsäk-ringsmålen i förstu besvärsinsiuns förläggs till redun befiniligu orgun, i,ex, länsrätter eller kummarrätier. De siunnur dock för ull den uv utredningen föreslagnu lösningen är mest ändumålsenlig. JO uilulur därvid ull kummur-rätternus sloru urbetsbördu och ullmänt kändu svårigheter ull i ullu lägen erbjudu en snubb process ulgör hinder mot ull överiu en mängd nyu besvärsmål, där kruvel på kort handläggningslid oftu ur frumirädunde. Hovrätten frumför liknande synpunkler och tillägger ull ell integrerunde uv domsiolsverksumheien inom sociulförsäkringsonirådel med de ullmännu förvullningsdomslolurna endusi kun bli en frågu på längre sikt.

Andra remissorgan ifrågasätter dock en anknyining lill kammur-rättsorganisationen. Kaminanäiien i Sundsvall finner del således naturligt all pröva om en sådan anknyining kan ske. Kammarrätten åsyfiar då en ordning som innebär alt socialförsäkringsmålen handläggs av särskilda avdelningar i kammartätierna. En sådan ordning finner kammarrätten vara förenad med fördelar framför utredningens förslag. Den domstolsmässiga prövningen inom socialförsäkringen kan då anlas bli mindre kostnadskrä­vande sumtidigl som förvuliningsdomslolsorgunisuiionen blir mer enhetlig och sumnianhällen och därmed i udniinistrutivt hänseende mer läilhunterlig, Härlill kommer enligl kummarrälien ull rekryteringsbasen när det gäller personal förden dömande verksamheten inom sociulförsäkringsonirådel kun vidgas, Slörre möjligheler öppnas lill en cirkuluiionsijänstgöring innefut-tunde säväl det ullmännu iorvuliningsområdeisomsociulförsäkringsområdet.


 


Prop. 1977/78:20                                                     60

Om mellaninstansen knyts till kammarräliernu frumsiårdel enligl kummar­rälien som följdriktigt ull mun, åtminstone på sikl, söker åsiudkommu en anknytning av summa an mellan de högsiu inslunserna.

Domstolsverket unser ull förslaget all inrätta tre nyu speciuldomsiolur för socialförsäkringsmålen bör anstå lill dess frågan om en organisatorisk anknytning till kammarrätterna har undersökts närmare. Sistnämnda lösning skapar enligl domstolsverket sådana garanlier för en kvalitativt tillfredsstäl­lande rättskipning och leder från effektivitets- och ralionaliseringssyn-punkler lill så betydande vinster all det inle kan anses försvarligt all underlåta en prövning av om den bör läggas till grund för reformen. En organisatorisk anknyining till kammartätierna kan enligl domstolsverket göras på två olika sätt. Antingen kan man - efter förebUd av den lösning som valls i fråga om faslighets- och vattendomstolarna - bygga in socialförsäkringsenheter i kammarrätterna på ett sådant sätt att enheterna i rättegångsbalkens mening blir särskilda domstolar eller också kan man låta dem hell ingå i kammar-rällsorganisalionen som specialavdelningar.

Domareförbundei uttalar tvekan om det är riktigt att nu skapa en ny, stor domslolsorganisalion ulan alt först ingående pröva om socialförsäkrings­målen kan handläggas av de allmänna förvaltningsdomstolarna, SACO/SR, Sveriges läkarjörbund och Sveriges landläkarjörbiind är av samma uppfattning,

Endusi nksjörsäkringsvcrket (mujoriieien) och statskontoret hur invänd­ningar mot att t)esvärsprövningen i mellaninstansen regionaliseras. /?/A-5/ö/'.sä/'wi,'5i'('/'A'e/(majoriteten) anser det odiskutabelt all den enhetlighel i ärendebedömningen, som är så viklig att eftersträva både för den enskildes rättssäkerhet och för alt lätta arbetsbördan för försäkringsdomstoeln, bäsl tillgodoses inom en central mellaninstans. Delta gäller enligt verket särskill under de försia åren efter reformens genomförande då den nya organisa­tionen har att finna sina former. Sialskoniorel bilräder i princip förslagel om regionala försäkringsrätter men ser betydande svårigheler un redan den Ijuli 1978 upprätta en regionaliserad försäkringsrällsorganisalion av den siorlek uiredningen föreslår. Statskontoret föreslår därför en successiv utbyggnad som inleds med en central försäkringsrätt i Stockholm.

Flera remissinsianser förordar en mera långtgående regionalisering än utredningen har föreslagit. Försäkringsdomstolen ifrågasätter om inle ell Slörre antal försäkringsrätter bör inrättas redan i inledningsskedet. Del txir enligt domstolen redan från början prövas en uppdelning på ytterligare två ä tre enheter, en i Göteborg, en i Örebro och möjligen ytterligare en för Norriand, i så fall lämpligen lokaliserad lill Sundsvall. Försäkringskassctör-biindet anser en placering i Göteborg resp, Sundsvall vara minsl lika rimlig som ulredningens förslag. Förbundel anser del vidare på sikl vara möjligt all inrätta en fjärde försäkringsrätt. SAF anser att del redan från början finns behov av åtminstone ytterligare en mellaninstans, varvid i första hand Göteborg bör komma i fråga. Även LO och TCO anser att mer än tre försäkringsrätter bör inrättas redan från början.


 


Prop. 1977/78:20                                                                   61

Kammarrätten i Sundsvall unser det ungelägel uti den norru försäkrings­rätten redan i inledningsskedet görs slörre, Della kun åsiudkommus genom ull dess domkrets bringus i överensslämmelse med kammurräiiens egen. dvs, kommer all omfatta förutom norrlundslunen också Kopparbergs län. Om domkretsen ulformas på del angivna sättet ärdel enligl kammarrulten med lunke på befolkningsfördelningen i domkretsen lämpligast ull försäkrings­rätten förläggs lill Sundsvull. Även länsstyrelsen i Västernorrlands län och Sundsvalls kommun förordur ull en försäkringsrätt förläggs lill Sundsvull. Härnösands kommun unser alt den norra försäkringsrätien bör förläggus lill Härnösand,

4.3 Mellaninstansen

När del gäller reglernu om domförhet i försäkringsrätt är del o m f u 11 -ningen uv lek munnuin fl ylandet som tilldragit sig störst iniresse under remissbehandlingen, Försluget ull begränsu lekmunnuinfiytundei till vissu målgrupper lämnus utan erinran av fiertalet remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge frumhållerull del inle är självklart ull del ulltid ligger i den enskildes iniresse ull lekmän dellur i uvgörandenu och förordur därför viss återhållsumhei. åtminsione i inledningsskedei. när del gäller medverkun av lekmän.

Flera remissinslunser är dock kriiisku när det gäller omfattningen uv lekmunnainfiyiandel, Försäkringsdomslolen föredrar, med hänsyn till svårig­heterna alt precisera godiagburu kriterier för unvändning uv den ena eller den undru handläggningsformen, un lekmän dellur i uvgörundel uv sumiligu vid försäkringsrätt unhängiggjordu mål, utom när del gäller vissu processuellu och liknandeuvgörunden, Liknunde åsikt förs frum uvLOoch TCO. LOpekur också på sumbundet mellan oliku frågor inom socialförsäkringarna och nödvändigheten uv alt lekmännen faren allsidig inblick i och erfurenhel uv ärenden inomhelu fältet föran bli väl skickade ull döma ide mer kvulificerude frågornu. JO finner del inkonsekvent att mun i försäkringsrätiernu begränsur lekmunnuinfiytundei lill mål av mera komplicerud nulur, medun mun sumtidigl uvsiår från sådan begränsning av lekmannuinfiyiundet i försäk­ringsöverdomsiolen. Även om JO säger sig hu förståelse för de argument som uiredningen för fram för en begränsning uv lekmunnudeliugundci i försäk­ringsrätten finner han övervägande skäl tulu föratt nämndemän skall deltu i samma utsträckning som nu föreslås gälla för försäkringsöverdomsiolen,

Rikslörsäkringsverket{majoriexen)anseran nämndemänobligutoriski skull niedverka i mål som i försäkringskassa huruvgjoris i pensionsdelegalion sumt utt försäkringsrätt i ullu övrigu mål skull prövu om nämndemän skull deltu i uvgörundel. vurvid presumtionen skull vuru för lekmunnumedverkun. Avsikten' bör enligl verkei vuru ull åsiudkommu lekmunnuinfiyiunde i ullu mål där sådunl infivtunde kun vura av värde. En minoritet inom riksförsäk-


 


Prop. 1977/78:20                                                                    62

ringsverkets slyrelse unsluler sig liksom Försäkringskassejörbundet. Svenska kommunjörbundei och Pensionärernas riksorganisation till vad experlernu Karlsson och Ödmun anfört i sill särskilda ytirande. Försäkringskasseför­bundel förordaren så fiexibel lösning som möjligt, S/4Fun,serutt lekmunnu­medverkun kun vara av värde även i vissu andru mål än de som uiredningen föreslagit, t. ex. då fråga är om sjukpenninggrundunde inkomsl.

Fleru remissinsianser är kriiisku mol förslagel ull purt i ett mål skall kunna begära att nämndemän skall delta i avgörandet. Hovrätten över Skåne och Blekinge och kammarrätten i Sund.svall finner del från principiella synpunkler betänkligt alt ge part möjlighet all påverka domstolens sammansättning och förordardärföratt del i lagtexten direkt unges i vilka måliyper som lekmän skall deltu. JOochJörsäkringsrådei intur en liknunde ståndpunkt, Försäkrings­domslolen anser att ell sådunl förfurunde inle är lämpligt, eftersom rättens sanimansältning därigenom skulle komma ull bli beroende uv om purt har kännedom om de processuella bestämmelserna, Rikslörsäkringsverket fram­håller att parten ofta har svårt all bedöma behovet och nytian av lekman­namedverkan, Domarejörbtindet säger sig inte kunna godta ull part fär möjlighel alt välja den sammansättning av rätten som han anser mest förenlig med sina inlressen, en valrätt som kan ge anledning lill ovidkom­mande inlresseavvägningar. Statskontoret finner del väsentligt alt de mälku-legorier, som skull uvgörus med lekmän, är klurt urskiljburu. Lekmunnumed­verkun på begäran av part bör därför enligl slulskontorei inle förekommu.

Ulredningens förslag ull sumtliga mål enligl viss lagstiftning, bl, u, lugen om arbelsskadeförsäkring. skall uvgörus under lekmunnumedverkun kriii-serus uv jörsäkringsdomsiolen och rikslörsäkringsverket från den utgångs­punkten alt likartade mål härigenom kun komma all avgöras uv försäkrings­rätt i olika sammansättning.

Förslaget att försäkringsrätt - och f ö. även försäkringsöverdomsiolen -alltid skall vara domför med endast tre lugfurna ledamöler när ell mål inle avgörs i sak lämnas ulan erinran av remissinsianserna. Att nämndemun inie heller skall behöva delta vid avgörande uv mål i vilku suken är uppenbar kritiseras däremoi av jörsäkringsdomsiolen, Jörsäkringsrådet och SAF. Riks­försäkringsverkel menar å sin sidu ull sådunu mål som enligl försluget skull kunnu uvgörus ulan medverkan uv lekmän också bör kunnu uvgörus uv ensamdomare.

Ulredningens förslag att lekmännen i försäkringsrätt skall väljas efter politiska grunder av landstingen lämnas i allmänhel ulan erinran. LO och TCO föreslår dock alt lekmännen skall ulses efter förslag av arbetsmarkna­dens parter. 5/4Faccepterar all lekmännen väljs efter politiska grunder men underslryker utredningens uttalande all del är viktigt alt till nämndemän om möjligt i försia hand ulse personer som har insikler i eller erfarenhet uv t. ex. arbeisförhållanden eller rehabiliteringsfrågor. Pensionärernas riksorganisation förordar all pensionärerna blir representerade i försäkringsrätt,

Försäkringsrådel erinrar om all ledamöter som representerar arbetsgivarna


 


Prop. 1977/78:20                                                63

och arbetslagarna under rådels hela verksamhetstid har deltagit i ärendenas uvgörunde. Rådel finner del därför rimligt ull arbetsmarknadens parter tillsammans med landstingellersammanslutningsom regeringen bestämmer dellar i nominering av nämndemän till försäkringsrätt. Nämndemännen skulle i så fall enligl rådet utses av regeringen.

Förslaget att låta särskilda sakkunniga i medicinska eller odontologiska frågor ingå som ledamöter i försäkringsrätt hur mött kritik från ålskilliga remissinstanser. Läkarförbundei vänder sig mot tanken att den sakkunnige i vissa mållyperskullgå in som ledumoi av domslolen. De av utredningen angivna rättssäkerhetsaspekterna tulur för utt den sakkun­niges slällning skall vara fri och obunden av domstolen så att parterna ulltid får del av muntliga och skriftliga sakkunnigutlåtanden. Medicinska experter hur enligl förbundel inle sällan skilda åsikter i samma fråga. Del är därför av stor vikl att all sakkunnig information som tillförs domstolen redovisas öppel. Förbundel förordardärföratt besvärsorganisalionen tillförs medicinsk sakkunskap från en särskill utsedd krels av ullmänläkure och speciulister som avger skriftliga eller muntliga utlåtanden och därvid intar slällning av frän domstolen fristående sakkunniga. Hovrätten över Skåne och Blekinge och försäkringsdomslolen anser all man när del gäller handläggningen i försäk­ringsrätt bör knyla an lill den handläggningsordning som försäkringsdomslo­len hur lillämpui sedan sin tillkomst, nämligen all vid behov införskaffa skriftligt sakkunnigutlåtande och delge detta med den klugunde före målels avgörande. Även domstolsverket .Sveriges advokatsamjund. SAF. Svenska konimunjörbundet och Försäkringskasseförbundel avstyrker försluget.

Kammarrätien i Sandsvall finner ull invändningur uv principiellu skäl kun unförus mot ull den sakkunnige skall kunnu gå in som ledumot uv försäkringsrätt men vill inle moisättu sig försluget med hänsyn frumför ulll till all del tar sikle på mål av speciell natur. Riksjörsäkringsverkei och Sveriges tandläkarjörbund tillstyrker försluget,

Förslagel att även a ndra änjurisle r skull kunna få Ijänsi som domare i försäkringsrätt kritiseras av vissu remissinsianser. Kammarrätten i Sundsvall anser all del, åtminstone på sikt, är otillfredsställande om del för erhållande av domarljänster i den föreslagna organisationen inle uppställs kruv på juris kandidatexamen. Den föreslagna ordningen kan enligt kammurräilen kommu att försvåra en önskvärd cirkulation mellan olika domstolar. Eftersom del i inledningsskedet dels kan befaras vissa rekryteringssvårig­heter för försäkringsrätterna och dels finns anledning all tillvurulu den sakkunskup som nu finns inom riksförsäkringsverket och försäkringskus­sornu, har kammarrätten ingen invändning mol att även för uppgifterna kvalificerade icke-jurisler lill en början kan komma i fråga som ordinarie domare. Beslämmelser som medger delta bör emellertid ha övergångsku-raktäroch alltså ges i form av övergångsbestämmelser. Liknunde synpunkter framförs av hovrätten över Skåne och Blekinge och Sveriges domarejörbiind. Förbundel tillfogar att en begränsning av antalet ej lugfurnu försäkringsdo-


 


Prop. 1977/78:20                                                                   64

mure liknunde den som finns för regeringsrätten under ullu förhållunden bör föreskrivas. Även Sveriges advokalsamfund avslyrker förslaget,

SACOtSR unser ull kravei på juridisk examen och noluriemeriiering för ledamöler och föredragande i försäkringsrätterna bör betonas siarkure än som skell i belänkandel.

Utredningens förslag lämnas i allmänhel utan erinran av remissinslun-sernu vud gäller försäkringsräiternus orgunisution och hundlägg­nings former. Hovrätten över Skåne och Blekinge förordur dock ull del udminislruliva arbetet i försäkringsrätiernu suniordnus med deltu urbeie i en hovrätt eller en kummarrätl, Försäkringsrådel påpekar ull de äldre yrkessku-deärendenu inte bör fördelus på samtliga uvdelningur ulun hundläggas av en avdelning inom försäkringsrätten i Stockholm.

4.4       Den högsta instansen

Frågan om fullföljdsbegränsning till försäkringsdomstolen tus upp UV vissu remissinstanser. Kammarrätten i Sundsvall anser an -om dom­stolsmässig prövning skull ske redun i den förslu besvärsinsiunsen - den högsiu instansen i huvudsuk skull vura en prejudikutinsians. För utt deltu huvudsyfte skall uppnås unser kammarrätten del lämpligast alt införu kruv på prövningstillstånd. 1 van full bör frågun om en mereller niindre omfutlunde begränsning av fuliföljdsrällen ånyo prövas när den nyu besvärsorgunisu-lionen fungerul en lid. Statskontoret uilulur utt försäkringsdomsiolens nuvurunde urbetsbeluslning och ärendebuluns är uv den storleken ull de av uiredningen föreslagna åtgärderna knappast kan ge annal än marginella förbättringar såväl vud gäller urbetsbelaslningen i sig som möjligheiernu lill prejudikulbildande verksamhet. För all det inle inom ett pur år skull kommu ull krävas personalökningar hos domstolen förordur statskontoret ull någon form UV fullföljdsbegränsning snarasl införs. Även hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen. Sveriges advokatsamjund och Sveriges doniarejörbund anser all del ligger nära lill hands ull begränsu rällen alt fullfölju lulun till försäkringsöverdomsiolen.

LO unser alt fullföljdsbegränsning lill försäkringsdomslolen skulle inskränka rättssäkerheten och misskredileru domstolen i allmänhetens ögon.

Försäkringsdomslolen delar utredningens uppfallning all del bör finnas möjlighel all vid förfall för lagfaren ledumoi i domslolen förordna vikarie. Som vikarie bör dock enligl domstolen endusi ifrågakomma person som innehar fullmaktstjänst som domare,

4.5       Socialförsäkringsprocessens utformning

Förslaget ull införu ett ivåpurlsförfarande inom socialförsäkringsprocessen tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av samtliga remissinsianser.


 


Prop. 1977/78:20                                                                   65

Försäkringsdomstolen hälsar ulredningens förslag i della hänseende med tillfredsställelse. Försluget tillgodoserenligi domslolen ett vid skildu lillfällen uttryckt önskemål om åigärder för all främja såväl likformighets- och rättvisesynpunkter som den enskilde försäkrades krav på ökad rättstrygghet, JO anser förslagel väl ägnat ull främju ökud likformighet och räilvisu vid tillämpningen av socialförsäkringslagstiftningen. Hovrälien över Skåne och Blekinge och socialsiyrelsen intar en liknande ståndpunkt.

Även rikslörsäkringsverket lillslyrker att ett ivåparlsförfarande införs i socialförsäkringsprocessen och ansluter sig lill förslagel alt verkei som ett utfiöde av tillsynsfunktionen skall ha talerält i socialförsäkringsärenden och andra ärenden där försäkringskassa eller lokal skutiemyndighei meddelul beslut i förstu instans. Verket ansluler sig också till ulredningens ullmännu bedömningur om vilka avgöranden som skall bringas lill den föreslagnu ombudsmannuexpedilionens kännedom för bedömande uv frågun om verket skall föra lalan i ärendel ellerej. Det böremellertid enligt verkets mening hell och hållel läggas i verkels hand att avgöra i vilka beslut underrättelseskyl­dighet skall föreligga. I fråga om riksförsäkringsverkets uppgifter i mäl som har avgjorts i försäkringsrätt delar verket de synpunkler på förfarandet som utredningen haranfört. Enligl verkets mening bördock införas en bestäm­melseom all mål i försäkringsöverdomsiolen skall behandlas med förtur om verkei begär del och detta oavsett om del är verkei eller den enskilde som väckt talan i domslolen.

Försäkringsrådet anser all riksförsäkringsverkets partsställning kun inne-bäru att ett moisaisförhållande skupas, eftersom verkei i ena fallel kun uppiräda som en medpan och i del undra som motpart lill den försäkrude. Rådel har dock ingen erinran mot all riksförsäkringsverket erhåller räll all anföra besvär över allmän försäkringskassas eller försäkringsrätts beslut och della även lill den försäkrades förmån.

JO delar ulredningens uppfaltning all funktionen att föra lalan i socialför­säkringsmål skall handhas av en särskild enhet inom verkei men betonar ull ombudsmannens fria slällning bör markeras eftertryckligt, Försäkringskasse­jörbundet lillslyrker utredningens förslag att verkels urval av ärenden bör följa en fiexibel linje. FCO anser del ungelägel ull klurure regler fustsiälls för när verket skull vara part i mål och när verkei skall avstå från all gå in som purt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge. JO. statskontoret. Försäkringskasseför­bundet och Sveriges domarejörbiind är kriiisku mol de föreslagna benämning­arna "försäkringsombudsman"" och ""ombudsmannaexpedition"", efiersom dessa benämningar kan föra tanken till justitieombudsmannen och andru liknijnde tjänster.

5 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr23


Prop. 1977/78:20                                                                66

4.6 Omprövning av försäkringskassas beslut

Rikstörsäkringsverkei och Försäkringskassejörbundet hälsur med tillfreds­ställelse att försäkringskassornas möjligheler lill självrällelse blir lagfäst. Huvuddragen i förslagel lämnas ulan erinran av fiertalet övriga remissin­stanser. Socialstyrelsen unser dock att del kan föreligga en viss risk att enskild part hos försäkringskassa kan komma i en ogynnsammare slällning med de föreslagna reglerna än enligl de rättsprinciper som f n. kan anses gälla.

Kammarrätten i Sundsvall framför tanken all ge omprövningssysiemel en uiformning som nära ansluler till del system som gäller i fråga om mervärdeskatteärenden. Reglerna skulle då kunnu uiformus så ull beslul uv försäkringskassa är alt anse som preliminära beslul ända tills antingen någon begär ett slutligt beslul eller viss tid förfiutit från del preliminära beslutet. Besvär skulle kunna anföras endasl mot av part begäri slulligt beslul,

Rikslörsäkringsverket är Xveksaml lill den del av förslagel som gäller ändring av försäkringskassas beslut som har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning. Verket anför all begreppel uppenbarl felaktig rättstillämpning är svårtolkat och att del föreligger risk alt bestämmelsen kommer lill användning även i fall då del är fråga om tolkning uv en beslämmelse eller av praxis,

Riksskatleverkel anser förslagel väl motiverat men understryker all regleringen måsie ses som en speciell lösning just för förmånssidan inom socialförsäkringsområdet, som inte bör läggas lill grund för skilda tolkningar av hur stort utrymmet för omprövningsräll är på andra förvallningsområ­den.

5 Föredraganden

5.1 Allmänni synpunkter

Den nuvarande socialförsäkringsadministrationen går i sina huvuddrag tillbaka till år 1961 (prop. 1961:45, 2LU 1961:45, rskr 1961:294). Den då beslutade ordningen innebar att de förutvarande lokal- och centralsjukkas­sorna ombildades till allmänna försäkringskassor med uppgift all i försia instans handlägga sjukförsäkrings- och pensionsärenden. Uppgiften an beräkna pensionsgrundande inkomsl inom tilläggspensioneringen (ATP) hade lidigare lagts på lokal skattemyndighet. Genom en sammanslagning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen tillskapades riksförsäkrings­verkel som central lednings- och tillsynsmyndighet. Riksförsäkringsverkel blev också första besvärsinstans vid överklagande av beslut som fattades av försäkringskassa eller, när del gäller beräkning av pensionsgrundande inkomst, av lokal skattemyndighet. Som högsta besvärsinslans inrättades försäkringsdomslolen. Den beskrivna organisationen skapades framför allt för de i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) behandlade socialför­säkringsgrenarna sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering.


 


Prop. 1977/78:20                                                    67

Ända sedan år 1917 hade det funnits en särskild besvärsinslans på yrkesskadeförsäkringens område, nämligen försäkringsrådel, Rådel behölls även efler den nya organisationens tillkomst. Denna innebur emellertid den ändringen all rådets beslul kunde överprövas av försäkringsdomstolen.

Socialförsäkringen har fått en alltmer ökud betydelse och ulgör nu grundvulen för fiertalei medborgares ekonomisku irygghel under åtminstone någol skede av deras levnad. Ulvecklingen av socialförsäkringen har varit särskilt intensiv under de senaste årtiondena. Under år 1960 uppgick den allmänna försäkringens uigifier lill ca 4 000 milj. kr, Moisvurunde ulgifier för år 1975 uppgick lill i runda tal 47 000 milj. kr. Samiidigi ökade den allmänna försäkringens andel av bruttonationalprodukten från 5.8 till 16.4 96. Den del av del totala beloppet för privat konsumtion i landet, som kom från den allmänna försäkringen, ökade från 8,5 lill 22.9 96,

Denna ulveckling har givelvis fört med sig en betydande ökning av ärendemängden inom socialförsäkringen, bl, a, i besvärsinstanserna. Till­strömningen av mål och ärenden lill riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsdomstolen har sålunda mer än fördubblats under de senasle tio åren, för besvärsuvdelningens del från drygt 5 000 ärenden år 1965 lill cu 13 000 år 1976 och för domstolens del från knuppi I 100 mål år 1965 lill drygt 2 600 år 1976. En stor del av ökningen hänför sig lill den allmänna försäkringen. Betydelsefulla ärendegrupper har dock på senure år förts över från andra organ lill socialförsäkringsadminisirulionen. Dettu gäller bl. u. ullmänna burnbidrug. ulbildningsbidrug lill personer som dellur i arbelsmurk-nadsulbildning och vissa vuxensludieförmåner. Riksdagen har vidare beslutat att även bidrugsförskolten skall föras över till socialförsäkringsad­ministrationen under innevurunde år och ull försäkringskussornu skull bli ansvariga för administrationen av statskommunala bostadsbidrag till folk-pensionärer ulun barn fr. o. m. år 1978.

De reformer som under årens lopp har genomförts på socialförsäkringens område har framför alll lagil sikle på det materiella innehållel i försäkringen. På den adminisiraiiva sidan har förändringarna varit av mindre omfulining. 1971 års förvallningsrätlsreform berörde endasl i ringa grad socialförsäkrings­sektorn. Utbyggnaden av förmånerna inom socialförsäkringen medför emellertid alt ökade krav mäsle ställas på besvärsprövningen inom social­försäkringen. Denna bör anpassas lill vud som gäller för undru jämförburu områden.

De beslämmelser som i dug gäller för förfarandet på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning innebär alt man där måsle arbeta i former som framsiår som otidsenliga i jämförelse med annan förvaltningsrätlskipning. Till skillnud från vad som gäller för andru besvärsprövunde orgun med motsva­rande uppgifter saknas nämligen för besvärsavdelningens del i stor utsträck­ning'fasta regler om beslutförheien.

Som har påpekats i olika summunhang är del vidare otillfredsställande all riksförsäkringsverkel har en dubbel funktion som dels besvärsprövande


 


Prop. 1977/78:20                                                     68

organ, dels tillsynsmyndighet över försäkringskassorna. Trots all de båda uppgifterna ankommer på skilda avdelningar inom verkei, kan det inte uteslutas att den enskilde får uppfattningen att besvärsprövningen inle sker hell obundet utan påverkas av tillsynsverksamheten.

Slulligen är socialförsäkringsprocessen i dag i princip utformad som ell enpansförfarande. Beslut kan överklagas till högre instans i stort selt endasl av den enskilde. De möjligheler som finns för riksförsäkringsverkel att självmant (ex officio) la upp beslul av lägre instans lill prövning och ull underställa sina beslul försäkringsdomsiolens prövning innebär visserligen att försäkringskassas och riksförsäkringsverkets beslut kan överprövas i högre instans utan all besvär har anförls. Jag är emeUertid av den uppfattningen all lillämpningen av reglerna om ex officioprövning och underställning ibland blir ganska slumpartad. Som bl, u. JO har beröri innebär verkets ex officioprövningsrält vidare inle bara en möjlighel för verkei att utan yrkande ändra ett avgörande lill förmån förden enskilde, ulan också alt verket kan göra ändring i en överklagat beslut till nackdel för enskild som har klagat.

Redan i samband med att den nuvarande besvärsorganisalionen lillkom underströks att den beslutade ordningen kunde behöva ses över sedan närmare erfarenhet hade vunnits om besvärsförfarandets funktion inom del då nya försäkringssystemet. Den ulveckling som har skett sedan dess har framhävt behovet av en sådan översyn, I början av år 1974 tillsattes därför en ulredning med uppgift att göra en översyn av besvärsorganisalionen inom socialförsäkringen m. m. Denna utredning har nu överlämnat sill slutbetän­kande (SOU 1976:53) Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol.

Utredningen föreslår att regionala försäkringsrätter skall inrättas för överprövning av framför allt ärenden som handläggs av de allmänna försäkringskassorna. Enligt förslaget skall försäkringsrätterna överta de arbetsuppgifter som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäk­ringsrådet f n. har. Försäkringsrätt föreslås bli domför med tre yrkesdomare. 1 målkategorier som motsvarar drygl en tredjedel av del totala målantalei skall dessulom ivå nämndemän della i avgörandei. Genom all besvärspröv­ningen bryts ut från riksförsäkringsverkel får verkei en mera renodlad inrikining på centrala lednings- och tillsynsfunktioner. I linje med della föreslår uiredningen alt verket skall kunna inträda som part i förfarandet i försäkringsrätt för all i denna egenskap verka för en likformig och rättvis tillämpningav socialförsäkringslagsliftningen. Såvitt gäller försäkringsdom­stolen föreslår uiredningen alt förfurundei genomgående skull vara uiformui som ell ivåpansförfarande. De nuvarande ex officioprövnings- och under-slällningsmöjligheterna föreslås försvinna. Vidare skall enligl förslagel försäkringskassa åläggas alt under vissa förutsättningar ompröva egna beslul. Besvärstiden i socialförsäkringsärenden föreslås bli förlängd från tre veckor lill två månader.

Utredningens förslag har i sina huvuddrag tillstyrkts eller lämnats ulan


 


Prop. 1977/78:20                                                    69

erinran av fiertalet remissinsianser. Inte någon av remissinstanserna hur utlulut sig för ull den nuvurunde ordningen för besvärsprövningen på melluninslunsplunet skall behållas och fiertulet av dem tillstyrker försluget om fristående försäkringsrätter. Vissa remissinstanser ifrågasätter dock om det inle skulle vura möjligt utt förlägga prövningen av socialförsäkringsmålen i försia besvärsinstans lill kammarrätterna. Förslagel att införa ett ivåpans-förfurunde mottas mycket positivt och det betonas all förslagel är väl ägnat all främja ökud likformighet och räilvisu vid tillämpningen av socialförsäkrings-lugsliflningen.

Även jag kan i alll väsentligt ansluta mig till utredningsförslaget, som jag anser väl ägnal alt läggas lill grund för lagsliftning om besvärsordningen inom socialförsäkringen. Jag komnier i det följande all närmare gå in på ulredningens oliku förslug.

5.2 Besvärsorganisationen i stort

5.2.1 Frågan om en anknytning till redan befintliga organ

Socialförsäkringsärendena har alltsedan försäkringsdomstolen kom lill år 1961 haft sin egen besvärsväg uianför den vanliga förvaltningsprocessen. Sedun dess har förvaltningsrätlskipningen uianför socialförsäkringssektorn genomgått stora förändringar. Genom 1971 års förvaltningsrättsreform infördes således allmänna förfaranderegler för förvaltningsdomstolar (för­valtningsprocesslagen) och för förvaltningsmyndigheter (förvallningslagen). Vidare inrättades i varje län särskilda länsdomstolar - länsrätter och länsskatlerälter - som är knutna till länssiyrelserna. Samiidigi utvidgades kammarrätternas kompetensområde och en regionalisering av kammarrätts-organisationen påbörjades.

1 direktiven till utredningen uttalade departementschefen att ulvecklingen hade visal att det var en riklig väg som valdes när man skapade en besvärsorganisalion skild från den allmänna förvallningsprocessorganisaiio-nen. Utredningen har också utgåit från att besvärsprövningen inom social­försäkringen även i fortsättningen skall anförtros ål särskilda organ. Flertalet remissinsianser har lämnat delta förslag utan erinran. Några remissinsianser har emellertid tagit upp frågan om inle besvärsprövningen inom socialför­säkringen kunde knylas lill redan befintliga organ. Framför allt har möjlig­heten att lägga besvärsprövningen inom socialförsäkringen på mellaninsians-ni vå lill länsrätter eller kammarrätter diskuterats under remissbehandlingen. Ell par remissinsianser antyder vidare att man, åtminsione på sikt, bör söka åstadkomma en integrering mellan besvärsprövningen i försäkringsdom­stolen och regeringsrätten.

JO, försäkringsdomslolen och riksförsäkringsverkel diskuterar möjlig­helen all lägga besvärsprövningen lill länsrätterna och kommer lill slutsatsen ull deltu skulle vura olämpligt  ur fiera synpunkter.  Tanken att  lägga


 


Prop. 1977/78:20                                                     70

prövningen på kammarrätterna har däremot vunnil större anslutning bland remissinstanserna och förs bl.a. fram av kammarrätten i Sundsvull, dom­stolsverket och domureförbundel. Även JO och hovrätten över Skåne och Blekinge överväger en sådun lösning men finner utt bl, u, kummurrällernas stora arbetsbörda ulgör hinder mot utt överiu en mängd nyu mål. De remissinstanser som förordur en unknyining lill kummurrälternu unför bl. u. ekonomiska skäl. Dessulom framhålls all domsiolsorgunisationen på förvalt­ningsområdet skulle bli mer enhetlig och summanhållen och därmed i administrativt hänseende mer läilhunterlig. Vidare anförs utt rekryterings-busen när del gäller personul för den dömande verksamheten inom social­försäkringsområdet skulle kunnu vidgus om besvärsprövningen unknyts lill kummurrätlerna. Nya speciuldomsiolur bör, framhålls del, skupus endusi om myckel siurka skäl talar därför.

För egen del vill jag efier saniråd med chefen för jusiitiedepuriemeniei anföra följande. Kammarrältsorganisalionen är f n. hårt belastad. Den ökande måltillströmningen har medfört att kammarrätterna sedan länge har stora målbalanser. På grund av de förstärkningsålgärder som har salts in under senare år har man anledning att räkna med all kummurrällernas arbetssituation kommer att förbättras under de närmasle åren. Om pröv­ningen av socialförsäkringsmålen på mellaninstansnivå föriades lill kammar­rätterna skulle detta emellertid betyda all måltillströmningen ökade med omkring 12 000 mål per år eller med ca 50 96 i förhållande till nuläget. En så stor målökning för kammarrätternas del skulle otvivelaktigt föra med sig organisatoriska och prakliska problem i ell läge då åtgärder har satts in för all komma till rätta med de nuvarande målbalanserna på kammartätierna. Risk finns då att handläggningstidema kan komma att påverkas negativt både vad gäller de nytillkommande socialförsäkringsmålen och kammarrätternas övriga mål. Till detta kommer att såväl kammarrätten i Stockholm som kammarrätien i Göteborg redan nu är så slora enheter all en fortsatt utbyggnad skulle kunna innebära vissa nackdelar.

I likhet med JO och hovrätten över Skåne och Blekinge anserjag således all skäl f n. talar mol all föriägga prövningen av socialförsäkringsmålen i försia instans till kammarrätterna. Moisvarande gäller tanken på att knyla denna prövning till länsrätterna. Redan länsrätternas sammansättning - lagfaren ordförande och tre nämndemän - lalar mot en sådan lösning. Därtill kommer att länsrätterna till antalet är i det närmaste lika många som de allmänna försäkringskassorna. Det skall vidare nämnas att länsdomsiolarnas framtida ställning f n. är under utredning.

Bakom de tankar som har förts fram under remissförfarandet om en anknytning till befintliga organ ligger bl. a. en strävan att inte inrätta ytterligare specialdomslolar. Jag vill emellertid erinra om alt del här är fråga om alt föra samman den besvärsprövning som i dag ankommer på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet len gemensam försäkringsrällsorganisalion med regionala enheter. Det är vidare fråga om


 


Prop. 1977/78:20                                                    71

ett stort självsiändigt verksamhetsområde.

Enligt min mening bör man nu stanna för att förslärka besvärsorgunisu-lionen genom utt i enlighel med utredningsförsluget inrättu särskildu socialförsäkringsdomsiolar på melluninstansnivå. Detta ställningstagande hindrar inle ull man i en framlid kun övervägu ull inlegrera dessa domstolar och de ullmänna förvullningsdomsiolurnu med varandra.

5.2.2 Regionaliseringsfrågan

1 första instans handläggs socialförsäkringsärenden i 26 allmänna försäk­ringskassor. Besvärsprövningen sker f n. centralt i Stockholm såväl på mellaninsiansplanet som i högsla instans. Uiredningen har föreslagit all tre försäkringsrätter skall inrällus. Av remissinsianserna är det endasl riksför­säkringsverket (majoriteten) som motsätter sig regionala försäkringsrätter. Verkei anser det odiskutabelt att den viktiga enhellighelen i ärendebedöm­ningen bäsl uppnås inom en central mellaninstans. Övriga remissinsianser godiar ulredningens förslag eller ifrågasätter om inte ännu fier försäkrings­rätter bör inrättas redan från början.

Jag är för min del av den uppfallningen att man i samband med en översyn av besvärsorganisalionen bör genomföra en viss decentralisering av hand­läggningen av besvärsärenden i mellaninstansen. Såväl de allmänna domsto­larna som förvaltningsdomstolarna haren organisation med ell relativt stort anlal handläggande organ i försia instans, ell mindre anlal regionala mellaninstanser och en central högsta instans. En sådan ordning ter sig naturlig och ändamålsenlig även inom socialförsäkringsadministrationen. För en regionalisering talar även all man på det sättet kan underlätta såväl allmänhetens kontakter med rällen som den lekmannamedverkan som är så väsentlig. En regionalisering ligger vidare i linje med de allmänna decenira-liseringsslrävanden som i dag finns i samhället,

Enligl min uppfallning bör således regionala försäkringsrätter inrättas. Frågan om var försäkringsrätterna bör förläggas och vilka domkretsarna bör vara kommer jag all la upp i ell senare sammanhang. Jag vill dock redan nu föruiskicka all jag kommer all föreslå alt en av försäkringsrätierna förläggs lill stockholmsområdet.

5.3 Mellaninstansen

5.3.1 Domförlielen

Jag har tidigare anfört all de regler om beslutförhet som f n. gäller för riksförsäkringsverkels besvärsavdelning inte är lillfredsslällande och un besvärsprövningen inom sociulförsäkringen bör unpassas till det mönster som gäller för andra jämförbara områden. Del ligger då närmasl lill hands all göra en jämförelse med kammarrätt. Uiredningen har också föreslagit att


 


Prop. 1977/78:20                                                     72

samma huvudregel för domförheien skall gälla för försäkringsrätt som för kammarrätt, dvs. att försäkringsrätt skall vara domför med tre yrkesdomare. Jag ansluler mig till della förslag, som inle har mött någon erinran under remissbehandlingen.

Jag övergår nu till frågan om och i vilken omfattning lekmannamedverkan bör förekomma i försäkringsrätt. I försäkringsrådet och i försäkringsdom­slolen dellar lekmän i handläggningen. Så är däremoi inle fallel på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning. Del kan tilläggas all lekmän sedan den I januari 1977 dellar i handläggningen av vissa mål i hovrätter och kammarrätter.

Uiredningen har ansett all lekmannainfiytandel bör få betydande omfatt­ning inom de nya försäkringsrätterna men har inte velat föreslå att lekmannamedverkan skall förekomma i samtliga mål. Som skäl för att lekmannainfiytandel bör begränsas till vissa målgrupper har utredningen framför allt anfört att lekmannadeltagande i en huvudsakligen skriftlig process som den i försäkringsrätt kan leda lill att verksamheten blir omständligare. Eftersom försäkringsrätt är en ny typ av domstol bör man därför enligt uiredningen, åtminstone i början, vara försiktig när del gäller att besiämma omfattningen av lekmannamedverkan. Uiredningen har före­slagit att lekmän skall delta i dömandet i totalt ca 1/3 av målen. Lekman­namedverkan bör enligt utredningen framför allt förekomma i mål som i försia instans har avgjorts av försäkringskassornas pensionsdelegationer. Såvitt gäller mål enligt lagen om arbelsskadeförsäkring och vissa därtill anknutna särskilda ersätlningsanordningar föreslås alt lekmän skall medverka oavsett om målet har prövats av pensionsdelegalion. Vidare skall enligl uiredningen lekmän medverka i försäkringsrätt om part påkallar det.

Några remissinsianser, nämligen försäkringsdomstolen, JO, LO och TCO, anser att lekmän bör medverka i samtliga mål i försäkringsrätt. Övriga remissinsianser har i allmänhel godtagit utredningens förslag alt lekmän bör medverka i begränsad ulsträckning. En del anseratt ytteriigare målkategorier uiöver vad utredningen har föreslagit skall handläggas under lekmannamed­verkan, Riksförsäkringsverkel förordar all lekmän obligatoriskt skall medverka i mål som i försäkringskassa har avgjorts i pensionsdelegation och alt försäkringsrätten själv i alla övriga mål skall bedöma om lekmän skall delta i avgörandei. De remissinsianser som utlalar sig för lekmannamed­verkan i samtliga mål anger i allmänhel som skäl därför all del är svårt all finna urvalskriterier som skiljer ut de mål där lekmannamedverkan är mest angelägen. JO finner del inkonsekvent all man i försäkringsrätterna begränsar lekmannainfiytandel lill mål av mera komplicerad natur, medan man avstår från sådan begränsning av lekmannainfiytandel i försäkrings­domstolen.

Föregen del hyser jag förståelse för moliven bakom synpunkten all lekmän bör medverka i alla mål. Det är här fråga om handläggning av mål som t)erör


 


Prop. 1977/78:20                                                     73

problem som nästan alla människor kommer i kontaki med. Skälighetsupp­skattningar och skälighetsbedömningar där lekmännens allmänna livserfa­renhet kan spela en betydelsefull roll är vanligen förekommande. Som LO har påpekat kan vidare ell brett lekmannadeltagande ge lekmännen erfarenhet av ärenden inom hela fältet och därigenom göra dem bättre skickade att döma i de mer kvalificerade målen.

Jag vill emellertid erinra om att processen i försäkringsrätt regelmässigt skall vara skriftlig. Skall lekmännen komma till sin rätt under sådana betingelser är det en förutsätining att föredragningarna i målen görs relativt ulföriiga. Även överläggningarna lill beslut måsle bli mera ingående än om enbart yrkesdomare deltar i handläggningen. 1 annat fall finns del risk för all lekmännens deltagande blir av rutinmässig karaktär och all de inle kan fylla den domarfunktion de har anförtrotts.

Mot bakgrunden av del sagda befarar jag alt man med en regel om lekmannamedverkan i alla mål inle kan undvika att handläggningstidema i målen förlängs. För all uppväga della måste antalet lagfarna ledamöler och föredragande i domstolen ökas, och del ställs över huvud taget större krav pä organisationens kapacitet.

Betänkligheterna blir särskill starka när del som i fråga om försäkringsrät­terna gäller att bygga upp en helt ny domslolsorganisalion. Del är enligt min mening inte lämpligt att underen uppbyggnadsperiod ge försäkringsrätterna en sådan sammansättning all del uppslår särskilda svårigheler all bedöma hur stor organisationen skall göras för att möta den väntade måltillström­ningen.

Jag vill i detta sammanhang nämna att i kammarrätterna - som i fråga om handläggningsformer är närmasl jämförbara - lekmän skall medverka i endast drygt 1 "6 av del totala målantalet. Vidare vill jag erinra om att man, sedan länsdomstolama hade varit i funktion någon tid, ansåg del nödvändigt att införa vidgade möjligheter till undanlag från huvudregeln om lekmanna­medverkan i samtliga mål. Anledningen härlill var länsdomsiolarnas ökade målbalanser.

Med hänsyn lill nu anförda överväganden har jag stannat för all lekmannainfiytandel i försäkringsrätt under uppbyggnadsskedet bör begränsas till vissa betydelsefulla ärendegrupper. Jag vill erinra om att redan detta innebär en väsenilig uividgning i förhållande lill det lekmannainfiy­tande som förekommer i dag. Mitt ställningstagande nu hindrar inte utt del kan finnas anledning lill en annan bedömning sedan försäkringsrätterna hur varit i verksamhel en tid. Frågan om lekmannainfiytandel i försäkringsrätt bör därför tas upp lill nytt övervägande sedan verksamheten där har konsoliderats och erfarenhet har vunnits av lillämpningen av de nya bestämmelserna såväl för försäkringsrätternas del .som i fråga om de andra domsmlar där ett lekmannainfiytande nyligen har införls.

Jag övergår nu lill alt behandla frågan om vilka ärendegrupper som bör handläggas under lekmannamedverkan. Som fiera remissinsianser haranfört


 


Prop. 1977/78:20                                                     74

föreligger del ulan ivekan svårigheter när det gäller att välja ul lämpliga målkalegorier för sådan medverkan. Reglerna måsle också för all kunna tillämpas göras lältöverskådliga och klara. Jag anser ull ulredningens förslag i slorl sett innebär en rimlig avvägning mellan de intressen som här gör sig gällande. Kvantiialivi belyder förslaget all lekmän skall della i handlägg­ningen i ca 1/3 av målen. 1 de målkategorier som skall avgöras med lekmän ingår de mest urbetskrävunde målen i försäkringsrätt.

1 de ärenden som uvgörs i försäkringskassornas pensionsdelegationer, nämligen ärenden om förtidspension (sjukbidrag), handikappersättning, vårdbidrag och - i viss ulslräckning - delpension, är ulan ivekan lekmanna­medverkan angelägen. Det är här fråga om ärenden som ofta innehåller skälighetsbedömningar och som är uv stor ekonomisk belydelse för den enskilde, Detsumma kun i än högre grad sägas om de ärenden enligl lagen om urbelsskudeförsäkring, som efter den I juli 1977 också skall avgöras uv pensionsdeleguiionernu, nämligen ärenden om egenlivräntu och ärenden där prövning skall ske huruvidu urbelssjukdom föreligger, Dessu ärendegrupper är dessutom läll uvskiljburu från undru grupper, och lolkningssvårigheier behöver därför inte uppslå Jag unser således i likhei med uiredningen ull lekmän bör medverka vid uvgörundel i försäkringsrätt uv ullu mål som i försäkringskassa har avgjorts uv pensionsdeleguiion.

Ulredningens förslug utt lekmän skull medverku i uvgörundel uv även andra arbeisskademål än sådana där avgörande i försia instans har träffats uv pensionsdelegation har kritiserats av ett par remissinsianser. Kritiken har avsett all likartade frågor härigenom kan komma att avgöras av försäkrings­rätt i olika sammansättning om de kommer upp inom t, ex. sjukförsäkringen jämfört med om de aktualiseras inom ramen för arbelsskadeförsäkringen.

Även i de mål enligl den nya lagen om arbelsskadeförsäkring som inte prövas i pensionsdelegation kan man emellertid enligt min mening komma in på bedömningar där lekmannamedverkan måste anses vara av slort värde. Della gäller t. ex. bedömningen uv om det föreligger samband mellan skadan och arbelel, om olycksfall vid färd lill eller från arbetet skall räknas som olycksfall i arbetet m. m. Därtill kommeratt yrkesskadeärenden traditionellt har avgjorts under lekmannamedverkan i försäkringsrådet. Jag ansluler mig därför till utredningens förslag att lekmän skall medverka vid avgörandei av samtliga mål enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Delsamma bör gälla ärenden enligl moisvarande äldre lagsliftning.

Riksdagen har nyligen fallal beslul om nyu regler för ersättning uv slutsmedel under bl, a. militärtiänsigöring. Reglerna har intagits i en särskild lag om slutligt personskudeskydd (1977:265). Jag anser liksom uiredningen att ärenden enligl denna lug har sådan anknyining lill de egentliga arbeisskadeärendena alt även de bör uvgörus under lekmunnamedverkan i försäkringsrätt. Deisummu gäller ärenden enligl äldre lugsliftning på deltu område.

En ärendegrupp där, uiöver vad uiredningen har föreslagit, lekmunnamed-


 


Prop. 1977/78:20                                                     75

verkan kan bli akluell är ärenden som gäller inkomstprövade förmåner, dvs. framför allt hustruiillägg och kommunall bostadstillägg. Mångu uv dessa ärenden är enkla och rutinbelonade men i åtskilliga fäll finns dei också utrymme för skälighetsbedömningar. Ärendena avgörs i försäkringskassa av en försäkringsnumnd, som består uv lekmän. Sedun den I januari 1975 får beslutanderätten i de mera rutinbelonade ärendena utövas av försäkrings­nämndens ordförande. De ärenden som fortfarande handläggs uv försäk-ringsnämnden i dess helhei bör vid överklagande även i försäkringsrätt avgöras under medverkan av lekmän.

Uiredningen har föreslagit att part på egen hand skall kunnu påkalla lekmannumedverkan i försäkringsrätt i mål där sådan medverkan inle är obligalorisk. Della förslag har kritiserats av åtskilliga remissinstanser. Kritiken har gällt dels ull mun kun vunlu sig ull parlen oftu inte känner lill en sådun beslämmelse eller inte har möjlighel ull bedömu behovei och nyltun av lekmannamedverkan, dels all valfrihet i fråga om domförhelsregler inle bör förekomma och all del från principiella synpunkler är betänkligt all ge pan möjlighel att påverka domstolens sammansättning. Jag ansluter mig till dessa remissinstansers mening och förordar att någon sådan valrätt för part inle införs.

Riksförsäkringsverkel har i sill remissyttrande föreslagit an försäkringsrätt i mål uianför det obligatoriska områdei själv skall kunna bestämma om lekmän skall medverka eller inte. Mol detta förslag kan anföras delvis samma kritik som mot förslagel att låta part besiämma all lekmän skull deltu. Jug befarar dessulom all en sådan regel kan vålla tillämpningssvårigheter och jug kan därför inle ansluta mig lill verkets förslag.

Med utgångspunkt i del nu förda resonemanget förordar jag därför all lekmän lill en början skall della i rättskipningen i försäkringsrätt dels i mål som i försia instans har uvgjoris av försäkringskassornas pensionsdelega­tioner eller försäkringsnämnder - i senare fallel endast i den mån beslutan­derätten har utövats av försäkringsnämnden i dess helhet - dels i alla mål enligt lagen om urbelsskudeförsäkring och lugen om slutligt personskade­skydd eller motsvarande äldre bestämmelser.

Ulredningens förslag all lekmännen i försäkringsrätt skall väljas av landslingen lämnas i allmänhel utan erinran av remissinsiunsernu. Någru remissinstanser anser dock all lekmännen skall utses efter förslag uv arbetsmarknadens parter såsom fallel i prakliken är beträffande lekmunnu-ledumöternu i försäkringsdomslolen.

Genom utt låta politiska församlingar välja lekmännen i försäkringsrätt ger man enligt min mening möjlighel till inflytande för nya grupper och breddur pä så sätl lekmannurepreseniationen inom besvärsorganisalionen i slorl. vilket jug finner värdefullt. Jag delar därför ulredningens uppfaltning un landstingen bör ulse de lekmän som skall deltu i försäkringsräiiernas avgöranden.


 


Prop. 1977/78:20                                                     76

5.3.2 Försäkringsrätts organisation m. ni.

Uiredningen har föreslagit all försäkringsrätternas organisation och arbets­sätt i slora drag skall utformas i enlighet med vad som gäller för kammar­rättema. Jag ansluler mig till detta förslag, Försäkringsrätierna bör således organiseras på avdelningar av sådan sloriek ull sammansättningen inom avdelningen vid de olika målens avgörande kan varieras. Del är nämligen enligt min mening viktigt att försäkringsrätternas sammansättning görs fiexibel. 1 annat fall riskerar man att arbetet stelnar i vissa former i frågu om såväl urbelssält som bedömningar.

Utredningen föreslår att yrkesdomarna i försäkringsrätt skall kallas försäkringsrättsråd och försäkringsrätlsassessorer. Försäkringsrällsråden föreslås bli ordinarie domare. Jag har ingen erinran mol utredningens förslag, sorn inle har mött någon krilik under remissbehandlingen.

För behörighel lill ijänsler som försäkringsräiisråd och försäkringsrätlsas­sessorer bör enligl utredningen normalt krävas juris kandidatexamen och helst också notariemeritering. Utredningen föreslår dock alt undantag härifrån skall kunna göras beträffande lämpliga personer som har mångårig och väl vitsordad erfarenhet av verksamhet inom ett eller fiera socialförsäk­ringsorgan.

Förslagel att även andra än jurister skall kunna (å ijänsi som yrkesdomare i försäkringsrätt kritiseras av vissa remissinstanser, b|. a, av domareförbundet. F. n, finns ett absolut krav på juristkompeiens för samtliga domstolar utom regeringsrätten. 1 fråga om regeringsrätten gäller att minsl 2/3 av regerings­råden skall vara lagfarna.

I de allmänna försäkringskassorna finns många tjänstemän med stor praktisk erfarenhet av socialförsäkringslagstiftningen. Få av dem är jurister. Jag anser alt del särskill under uppbyggnadsskedel finns behov av att lill försäkringsrätterna kunna knyla personer med mångårig och väl vitsordad tjänstgöring i 1. ex. försäkringskassa. Även efter uppbyggnadsskedel är del enligt min mening värdefullt att ha en möjlighel alt till försäkringsrätt knyta domare med erfarenhet av handläggningen i första instans oavsell all de inle har avlagt juris kandidatexamen. Också kvalificerade tjänstemän hos t, ex, riksförsäkringsverkel som inte har juridisk utbildning bör kunna komma i fråga för tjänster som domare i försäkringsrätt. Jag ansluler mig därför lill utredningens uppfattning att även andra än jurister skall ha möjlighet att få nu ifrågavarande domarljänster,

Ulredningens förslag all ulan formella begränsningar slopa kravet på juristkompeiens för domare i försäkringsrätt går efter orden längre än vad som gäller för övriga domstolar. All införa en begränsning, t. ex, lill all minsl 2/3 av domarna skall vara lagfarna efler mönster av vad som gäller för regeringsrätten, ger emellertid enligt min mening en överdriven och missvisande bild av betydelsen av den avsedda undantagsregeln. Jag kan därför inte förorda att en sådan begränsning införs.


 


Prop. 1977/78:20                                                     77

Uiredningen har föreslagit att en särskild ledamot med medicinsk eller odontologisk sakkunskap skall kunna della i slällel fören av yrkesdomurnu i sådana avgöranden i försäkringsrätt, där målets beskaffenhet eller andru särskilda skäl föranleder det. Vidare bör det enligt uiredningen finnus möjlighel för försäkringsrätt alt anliiu eii anlal läkare och lundläkare som representerar de vanligaste specialiteterna och som har lill uppgift all avge utlåtanden, var och en inom sill speciella område.

Förslagel att en medicinskt eller odoniologiski sakkunnig i vissa fall skall kunna gå in som ledamot av försäkringsrätt har mölt kriitik under remissbe­handlingen. Man har påtalat alt försluget innebär risker från rällssäkerhets­synpunkl,efiersom en sukkunnig som deltar i besluisfuitundei hur möjlighet ull lämnu domslolen betydelsefulla upplysningar sorn punernu inte får lillfälle utt ytlra sig över.

Behovei av medicinsk och odontologisk sakkunskap är ulan tvekan belydande för försäkringsrätternas del. Jag hardärför förståelse för syftet med utredningens förslag, nämligen att ge domstolen möjlighet att såväl på förberedelsestadiet som under överläggningen inför beslutsfattandet i olika former rådfråga en sakkunnig. Jag anser dock att utredningens förslag är förenat med vissa nackdelar. En ordning som innebär all den sakkunnige avgeretl skriftligt utlåtande medför otvivelaktigt de största garantierna för att parterna verkligen fär del av och bereds lillfälle all yttra sig över vad som har framkommit genom den sakkunnige. I ett sådant fall föreligger en direkl skyldighel för den beslutsfattande myndighelen att låta parterna lå del av utlåtandet.

För försäkringsdomstolens del tillgodoses i dag behovet av medicinsk sakkunskap genom all regeringen efter domstolens hörande förordnar särskilda sakkunniga med uppgift att tillhandagå försäkringsdomslolen med utlåtanden i medicinska frågor. Detta system fungerar tillfredsställande. Jag anser därför att sakkunniga i medicinska eller odontologiska frågor inte skall kunna ingå som meddomare i försäkringsrätt. Sakkunskap av nu nämnt slag bör i stället tillföras försäkringsrätt på samma sätt somi sker i försäkrings­domslolen.

Jag avser alt i annal sammanhang ta upp de ytterligare frågor som har med försäkringsrätternas organisation att göra.

5.4 Den högsta instansen

Försäkringsdomstolen är i samtliga mål domför med tre lagfarna och två icke lagfarna ledamöter. Vid inrättandet av domslolen övervägdes om någon särskild reglering av tillströmningen av mål till domslolen var påkallad. En fullföljdsbegränsning ansågs emellertid då inte nödvändig eller lämplig. Utredningen har ingående behandlat denna fråga men har kommit fram till alt del tills vidare inle finns lillräcklig anledning att införa prövningstillstånd eller fullföljdsbegränsning av annat slag, Uiredningen framhåller all de


 


Prop. 1977/78:20                                                     78

förslag i fråga om besvärsorganisation och besvärsförfarande som i övrigi läggs fram bör vara ägnade all förbälira ds lägre instansernas handläggning av ärendena och följaktligen lätta trycket på försäkringsdomslolen. Skulle del i framtiden visa sig att dessa förändringar inle får avsedd effekt när del gäller domstolens arbetsbörda bör dock frågan om begränsning av måliillsiröm-ningen enligl utredningen las upp lill förnyade överväganden.

Många remissinsianser lämnar utredningens förslag i detta hänseende utan erinran. Någon betonar värdel av att möjlighelerna till fullföljd inte är begränsade. Andra remissinstanser, bland dem hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall och domareförbundei, anser emellertid alt del ligger nära till hands all begränsa rätlen all fullfölja talan till försäkringsdomslolen, i försia hand genom alt införa krav på prövningstill­stånd,

Mållillslrömningen till försäkringsdomstolen har ökat ständigt under årens lopp. Målantalei har mer än fördubblats under de senaste tio åren med en stegrad ökningslakt de senaste åren. Under innevarande år har ökningen varil särskilt markant. Sålunda ökade anlalel inkomna mål med drygl 50 % under årets första tre månader jämfört med motsvarande tid föregående år. Den ökning av mållillslrömningen lill riksförsäkringsverkels besvärsuvdelning som ägde rum under föregående år har inte mattats av utan tillströmningen lill verkei är större än någonsin. Del är därför sannolikl all inle heller målökningen i försäkringsdomslolen är lillfällig.

Den slora ökningen av mållillslrömningen lill försäkringsdomstolen under den senaste tiden medför all frågan om fullföljdsbegränsning eller andra åtgärder för an förbättra domstolens arbetsförhållanden har fåll förnyad aktualitet. Underdel arbete som föreslår med den närmare utformningen av den nya besvärsorganisalionen måsle även tas upp frågor som har med försäkringsdomsiolens organisalion all göra. 1 samband därmed kommer också frågan om vilka åigärder som bör vidlas för att förbättra domstolens arbetssituation att övervägas på grundval av den fortsatta ulvecklingen av måltillströmningen.

Jag vill emellertid redan nu starkt understryka vikten av att domslolen ges möjligheler au stärka sin ställning som prejudikalbildande instans. Det är viktigt att domstolens arbetssituation blir sådan att ledamöierna får möjlighel alt ägna mer tid än f n. åt att genom ulföriiga domsinoliveringar leda och underiätta rättstillämpningen i lägre inslanser. Del är enligl min mening angeläget att dessa synpunkter beaktas under del fonsatta arbetet.

Uiredningen har föreslagit alt ärenden rörande arbetsgivaravgifter på längre sikt skall fiyttas över från socialförsäkringens besvärsorganisalion till den för skatlemålen gällande inslansordningen. En ändring av besvärsvägen kan dock ske försl sedan handläggningen i första instans har decentraliserats från riksförsäkringsverkel lill de lokala skattemyndigheterna. Förutsättning­arna för en sådan decentralisering finns ännu inte. Mot den bakgrunden föreslår uiredningen att försäkringsrätt underen övergångsperiod, lill dess alt


 


Prop. 1977/78:20                                                     79

en decentralisering sker, skall kopplas in som första besvärsprövande insiuns när det gäller avgiftsmålen. En sådan ålgärd skulle enligt utredningen avsevärt minska målantalei i domstolen. Jag ansluter mig därför till den föreslagna temporära lösningen som i allmänhet inte har mött någon erinran under remissbehundlingen.

Som jag kommer att närmure utveckla i specialmotiveringen föreslår jag vidare - i syfte att i viss mån förenkla handläggningsformerna i försäkrings­domslolen - ull vissa enklare frågor skall kunna avgöras ulan medverkan av lekmän.

Utredningen föreslårult försäkringsdomsiolens benämning skull ändrus lill försäkringsöverdomsiolen i sumband med lillkomslen av försäkringsrätter­na. Förslagel har tillkommit mol bakgrund av att utredningen i sitt luglörslug un vänder lermen försäkringsdomsiol som samlingsbeteckning lor här angivna instanser. Det har inte mölt någon erinran under remissbehand­lingen. Jug förordur ull del genomförs.

5.5 Socialförsäkringsprocessens utformning

Socialförsäkringsprocessen är i dag i princip utformad som ell enpurisför-furande, I slort selt kan endust den enskilde överklaga beslul lill högre instuns. Vid sidan härav har riksförsäkringsverkel möjlighet utt ex officio tu upp beslut till prövning och bestämmelser finns också som medför utt beslut kun undersiällus högre inslunsers prövning. Ex officioprövnings- och under­slällningsinsliluten hur dock begränsad räckvidd och det kan inle undvikas ull det ytterst blir en uppgift för den enskilde försäkrude ull se lill uit ell felukiigt beslut blir ändrat i högre insiuns.

Redan i samband med den nuvarande besvärsorganisationens tillkomst diskuterades om eil ivåpartsförfarande borde införas. Departementschefen ansåg alt man skulle vinna åtskilliga fördelar om processen i försäkrings­domstolen utformades som ell förfarande med två mot varandra stående parter. Han fann dock att betänkligheter kunde resas mot att införa en särskild partsrepresentant för det allmänna ulan en närmare undersökning rörande vilka konsekvenser i olika avseenden som delta skulle föra med sig. Han förordade därföratt frägan skulle tas upp vid ett senare lillfälle, då slörre erfarenhet hade vunnits om besvärsförfarandets funktion inom det nya socialförsäkringssyslemet.

Utredningen har föreslagit alt ett Ivåpartsförfarande skall införas och har som främsta skäl härför angetl att därigenom bör kunna åstadkommas ökad likformighet och rättvisa vid tillämpningen av sociulförsäkringslagslift-ningen. Förslagel har i huvudsakliga delar lämnats utan erinran av remiss­instanserna. Vissa remissinsianser har uttryckligen framhållit utt försluget är väl ägnat alt främja likformighet och rättvisa vid lillämpningen uv sociulför-säkringslagsiiftningen.

Även jag anser all väsentiiga fördelar är förenade med ell ivåparisförfa-


 


Prop.1977/78:20                                                      80

rande. Som uiredningen har framhållit bör utredningsmaterialet i målen därigenom bli fullständigare. Domstolen får ett säkrare underlag för sina avgöranden och förutsällningarna förbättras alt nå riktiga resullal i enskilda ärenden. Det är vidare av betydelse att beslut kan överklagas lill högre instans även av andra än en enskild försäkrad. Detta underiättar möjligheterna att skapa en tillförlitlig och vägledande praxis på socialförsäkringens område.

Utredningen föreslår alt riksförsäkringsverkel skall ges befogenhet att vid sidan av den enskilde föra talan i socialförsäkringsärenden. Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser alt det är naturligt att lägga en sådan uppgift på verkei och all della är väl ägnal att tillgodose de likformighets- och rättvisesynpunkter som är huvudsyftet med all införa ell ivåpartsförfarande. På grund av sin tillsynsfunktion har nämligen riksförsäkringsverket redan i dag skyldighel all verka för all socialförsäkringslagsiiftningen tillämpas likformigt och rättvist. På många sätt, inte minsl i samband med inspektioner o. d,, kommer verkei i kontaki med försäkringskassornas praxis och har på så säll goda möjligheter all få kännedom om frågor som bör komma under högre instansers prövning. Delsamma gällerde lokala skattemyndigheternas praxis såvilt gäller ärenden om pensionsgrundande inkomsl och underlag för egenavgifter. Som jag kommer all närmare ulveckla i det följande bör dessa konlakler utvidgas.

Den som skall bevaka att handläggande myndigheters beslul blir riktiga och rättvisa måste som uiredningen har föreslagit kunna föra talan såväl lill förmån för som till nackdel för en enskild försäkrad. Eftersom ex officio­prövnings- och underställningsinstilulen föreslås försvinna i samband med tillkomsten av den nya besvärsorganisalionen, bortfaller nuvarande möjlig­heler till bevakning av det allmänna intresset av en riktig rättstillämpning inom socialförsäkringen. Jag anser del rimligt all någon form av sådan bevakning finns inom socialförsäkringsprocessen. Del ivåparlsförfarande somjag föreslår bör ge goda möjligheter alt åstadkomma en mera enhetlig och rättvis tillämpning av socialförsäkringslagstiftningen, vilket är av iniresse för såväl den enskilde som för del allmänna.

Uiredningen föreslår att funktionen alt föra talan i socialförsäkringsmål skall handhas av en särskild enhel inom riksförsäkringsverket. Utredningen har i betänkandet dragit upp vissa riktlinjer för hur denna enhel bör vara organiserad och vilka arbetsuppgifter den skall ha. Dessa frågor bör tas upp till närmare behandling i senare sammanhang. Jag vill dock redan nu i anslutning till den föreslagna lagregleringen i slora drag ange hur riksförsäk­ringsverkets talerätt enligl min mening bör utövas.

Riksförsäkringsverkel bör som jag redan har anlyll för det första självt kunna överklaga beslut av allmän försäkringskassa, lokal skallemyndighet och försäkringsrätt och därvid föra talan såväl lill förmån för som till nackdel för enskild part. För det andra bör riksförsäkringsverket kunna uppträda som enskild klagandes motpart i försäkringsrätt. 1 försäkringsöverdomsiolen bör sådant ivåpartsförfarande vara obligatoriskt. Verkets föreslagna partsställ-


 


Prop. 1977/78:20                                                     81

ning innebär givetvis ingalunda att verkei alllid skulle vara skyldigt att beslrida den enskildes yrkanden ulan verket skall företräda den ståndpunkt som verkei anser vara sakligl befogud. Viktigt är all verket medverkar lill all nödvändig ulredning finns i målen. Ytterligare utredning i ett mål kan naluriiglvis leda till att verket finner anledning att tillstyrka besvär av enskild.

Det är inle nödvändigt eller ens lämpligt att ett Ivåparlsförfarande förekommer i samtliga mål och ärenden som handläggs i försäkringsrätt. Ett urval måste därför göras och man måsle finna meloder som gördel möjligt för riksförsäkringsverkel all gå in som part i sådana ärenden där intresset av ell ivåparlsförfarande är störst. De beslutsfattande myndigheterna måsle därför åläggas att i vissa fall underrätta riksförsäkringsverkel om beslul som fallus och om överklaganden.

De allmänna försäkringskassorna och de lokulu skulieniyndighelernu fuiiur årligen beslut i miljonluls ärenden. Del kan bli aktuellt med underrättelse­skyldighet endust belräffunde ett litet fåiul av dessa. 1 annat full skulle den enhel inom riksförsäkringsverket som skall handha purtsfunktionen bli alltför slor och otymplig. Del behövs därför vissa riktlinjer för underrättel­seskyldigheten. Dessa bör ges i form uv unvisningar som riksförsäkrings­verkel utfärdar. Anvisningar om underrättelseskyldighet bör ges både för försäkringskassorna och de lokulu skuliemyndigheierna.

Del är givet att vissa typer av ärenden i della sammanhang är särskilt intressanta. Som exempel vill jag nämna ärenden enligl en viss nytillkommen lagsliftning eller beslul som hör till en kategori ärenden där felaktigheter ofta förekommer eller där praxis är vacklande. Vidare kan det bli aktuellt med underrättelseskyldighet i vissa fall när skiljaktiga meningar har förekommit i del organ som har beslulal inom försäkringskassan. Felakiiga beslul som bör föranleda överklagande från riksförsäkringsverkets sida kan också upptäckas i samband med inspektioner o. d. som tillsynsavdelningen gör på försäkrings­kassorna och de lokala skattemyndigheterna.

Inte heller nären enskild har klagat över försäkringskassas beslul anserjag att riksförsäkringsverket alltid skall behöva gå in som part. Även här måsle således ett urval av ärenden göras. Della urval bör kunna följa sammu principer som när det gäller frågan huruvida verket självi skall föra lalan mol försäkringskassas beslul. Konkret skulle delta innebära alt riksförsäkrings­verket underrättas dels om vissa beslut, i vilka skiljaktig mening förekom­mer, dels om beslul inom vissa ärendegmpper vare sig den enskilde anför besvär eller inle.

På grundval av den underrättelse som sålunda skall översändas till riksförsäkringsverkel prövar verkei om talan skall föras i det enskilda ärendet. Är ett beslut felaktigt eller är del tveksamt otn beslulel är rikligt bör riksförsäkringsverkel normall överklaga eller, om den enskilde redan har klagt, gå i svaromål. Är praxis i den fråga målet gäller vacklande, kan della också vara en anledning för verket alt gå in som part och därmed ange sin

6 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


Prop. 1977/78:20                                                     82

ståndpunkt.

Som jag tidigare har anfört bör del i princip ankomma på riksförsäkrings­verket att besluta om verkei skall gå in som part i ell mål. Liksom uiredningen är jag dock av den uppfattningen att försäkringsrätt bör ha möjlighel all förelägga riksförsäkringsverket alt svara i ell mål, oavsett om verket tidigare har underrättats om besvären eller inte. 1 mål där verket varken självmant går in som part eller av försäkringsrätten föreläggs att göra det, blir förfarandet i försäkringsrätien ett enpartsförfarande liksom nu är fallel i mellaninstan­sen.

När det gäller den högsla instansen anserjag att del är av särskild vikl att målen blir så fullständigt utredda och allsidigt belysta som möjligt. Enparts­förfarande! har i domslolen ofta upplevts som en nackdel. Jag ansluter mig därför till utredningens förslug att ett ivåpartsförfarande regelmässigt skall förekomma där. I de fall där en enskild har överklagat försäkringsrätts beslut bör huvudregeln vara all försäkringsöverdomsiolen översänder besvärsin­lagan till riksförsäkringsverket med föreläggande alt svara. Försäkringsrät­terna bör vidare regelmässigt tillställa riksförsäkringsverkel avskrifter av sina beslul för att verkei skall kunna ta ställning lill om det finns anledning att anföra besvär hos försäkringsöverdomsiolen. Det är dock knappasl möjligt för riksförsäkringsverket alt göra en mera ingående granskning av varje beslut av försäkringsrätt, eftersom antalet sådana beslut kommer att bli mycket stort. Framför allt bör riksförsäkringsverket anföra besvär hos försäkringsöverdomsiolen när målet gäller frågor som inte tidigare har varil föremål för prövning eller frågor av principiell betydelse, där prejudikat från högsta instans kan vara av iniresse.

5.6 Försäkringsorganens omprövning av egna beslut

Den möjlighet som riksförsäkringsverkel f n. haratt självmant (ex officio) överpröva försäkringskassas beslut avses som jag tidigare har antytt inle ha någon motsvarighet i del nya besvärssyslemei. Denna möjlighel har i betydande omfattning använts för att lå felaktiga beslut av försäkringskassa rättade när besvärstiden har gått ul. Enligt utredningen är det nödvändigl alt det inom socialförsäkringens prövningssystem finns möjlighel alt få felaktiga beslul av försäkringskassa tillrätlade även efter besvärsiidens ulgång. Utredningen har funnit alt de behov som här finns bör kunna tillgodoses genom alt försäkringskassa ges i lag reglerad möjlighet alt ompröva felaktiga beslul.

Frågan i vilken utsträckning redan fattade beslul kan omprövas har varit föremål för diskussion i olika sammanhang och man har gjort olika bedömningar inom olika rättsområden. Inom den allmänna processen får, om man bortser från rättelse av förbiseendefel, omprövning av domar och beslut i princip inte förekomma (17 kap. 11 § och 30 kap. 9§ rättegångsbalken). Domen äger, som det heter, rättskraft sedan tid för lalan mol den har gått ul.


 


Prop. 1977/78:20                                                    83

Mot beslutsmyndigheten har den rättskraft även dessförinnan.

Inom förvaltningsförfarandet saknas däremot i stort sett författningsbe­stämmelserom rättskraft och del finns inle heller något entydigt rättskrafts-begrepp på detta område. Frågan om en reglering av rättskraften i förvalt­ningsförfarandet diskuterades dock före tillkomsten av 1971 års förvaltnings-rätlsreform (se SOU 1964:27 s. 476 ffoch 1968:27 s. 217 fO. Något förslag lill en allmän reglering av rättskraften i förvaltningsförfarandet lades inte fram, bl. a. därför att man ansåg det svårt att utforma beslämmelser som passade för hela förvaltningsområdet. När det gäller domstolarna inom förvaltningsför­farandet tillämpas dock i praxis huvudsakligen samma rättskraflsregler som gäller för de allmänna domstolama.

Även inom socialförsäkringen saknas författningsbestämmelser om omprövning i den snäva hiemärkelse som avses här, nämligen omprövning av beslul som av en eller annan anledning var felaktiga redan när de fattades. Däremot finns inom socialförsäkringen åtskilliga bestämmelser som t. ex. gäller omprövning av förmåner på grund av ändrade förhållanden. Dessa och liknande bestämmelser berörs inte av det följande resonemanget.

Uiredningen har undersökt i vilken utsträckning det i dag förekommer ull försäkringskassorna själva omprövar felakiiga beslul. Undersökningen har gett lill resultat att sådan omprövning förekommer i stor ulslräckning redan nu men au praxis på områdei är osäker och splittrad. Uiredningen har utarbelal förslag till fastare riktlinjer för omprövningsverksamheien och har därvid valt ut vissa typfall där omprövning föreslås kunna förekomma.

Del försia fallet är de s. k. förbiseendefelen, nämligen räknefel, skrivfel m. m. Del andra fallet avser beslul som har blivit orikliga därför all de har fattals på eu underiag som är uppenbart felaktigt eller ofullständigt. Del iredje fallel är att ett beslul har blivit oriktigt på grund av uppenbarl felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak. 1 de nu nämnda fallen föreslår utredningen att försäkringskassan skall vara skyldig all ändra del felakiiga beslulel. Därutöver föreslår uiredningen utt muntliga och därmed jämförburu beslut ulllid skall kunna omprövas av försäkringskassa vare sig beslulel är felaktigt eller inle. Om beslutet även efler omprövningen går emot den försäkrade skall del alllid ulformas skriftligt. Härigenom uppnår man enligt uiredningen alt del muntliga beslulel ersätts med ett skriftligt beslul, som sedan kan ligga till grund för besvärsprövning i högre instans,

Uiredningen föreslår vissa inskränkningar i omprövningsmöjligheierna när det gäller beslut som har prövats i sak av högre instans, beslul som är mer än två år gamla och när del ifrågasätts alt omprö-va till nackdel för försäkrad.

De remissinstanser som har berört förslaget är i allmänhet positivt inställda. Riksförsäkringsverket befarar dock tiUämpningssvårigheler i fråga om den del av förslagel som gäller skyldighet för försäkringskassa all själv ändra beslut som har blivii oriktiga på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning.


 


Prop. 1977/78:20                                                     84

Jag delar utredningens uppfattning att det är nödvändigt alt det inom socialförsäkringens prövningssyslem finns viss möjlighel att lå felakiiga beslut av försäkringskassa rättade även efter besvärsiidens ulgång. En väg all åstadkomma detta är all införa någon form av extraordinära besvär, l. ex, besvär i särskild ordning liknande det system som nu finns inom skaltepro­cessen. Härigenom skulle det finnas möjlighel alt under t. ex. en femårspe­riod anföra besvär mot beslut som innehåller vissa kvalificerade felaktigheter. En annan väg är att som uiredningen har föreslagit låta försäkringskassorna själva ändra beslut som innehåller kvalificerade felaktigheter av visst slag. Den sistnämnda vägen ärenligt min mening all föredra, framförallt eftersom det ulgör det snabbaste och enklaste sättet för den enskilde att fä en ändring till stånd.

Som utredningen har framhållit är de beslul som de olika socialförsäk­ringsorganen fattar av så vitt skilda slag all del är svårt all utforma regler som täcker alla områden. De svårigheler som åberopades när det gällde att reglera rättskraften inom förvaltningsförfarandet över huvud tagel kan således i viss mån åberopas också när del gäller socialförsäkringen. Behovet av en reglering måste dock anses starkare här än inom många andra områden. De människor som berörs av socialförsäkringsorganens beslul, särskill gamla och sjuka personer, har ofta större svårigheter än människor som t)erörs av beslut inom andra förvaltningsområden att rätt uppfatta innehållel i besluten, all upptäcka felaktigheter och alt i rätt lid anföra besvär. Till della konimer som jag tidigare har nämnt att den rättelsemöjlighet som ligger i riksförsäkrings­verkets ex officioprövningsrält kommer all försvinna. Del är således i hög grad angeläget att försäkringskassorna får lagfäst möjlighet och skyldighel utt ändra egna beslul i sådana fall där kassans beslut innehåller kvalificerade felaktigheter av del slag som utredningen har angett.

Enligl ulredningens förslag skall försäkringskassa inte få ändra beslut som har överprövats av försäkringsrätt. Jag delar utredningens uppfallning i della hänseende. Även om man kan ulgå från att beslul som har prövats av besvärsinstanserna sällan innehåller kvalificerade felaktigheter av här aktu­ellt slag kan det dock vara möjligt 1, ex. alt det i efierhand visar sig att beslutet har fallats på ett felaktigt underlag. Del kan därför finnus anledning ull överväga om inle de här föreslagna reglerna bör görus tillämpligu även i frågu om avgöranden i besvärsinstanserna.

Förvaltningsprocesslagen skall enligt vad jag senare kommer att föreslå bli tillämplig på försäkringsrätterna och försäkringsöverdomsiolen. Därigenom blir förvaltningsprocesslagens bestämmelse om rättelse av förbiseendefel tillämplig i fråga om beslul av dessa domstolar. Vidare finns resningsinsti­tutet att tillgå. Det skulle dock enligl min mening vara värdefullt om även andra felaktiga beslut än sådana som innehåller förbiseendefel kunde rättas lill på ett enkelt säll. Jag vill i delta sammanhang erinra om att del inom t. ex, skattelagstiftningen finns möjlighel alt i vissa situationer genom besvär i särskild ordning få även beslut av besvärsinstanserna rättade efier den


 


Prop. 1977/78:20                                                    85

ordinarie besvärsiidens utgång ulan all resningsinsiilutet behöver tillgripas. Jag anser därför ull försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen bör ges summu möjlighet som försäkringskussu ull ändra egna felakiiga beslul av det slag som nu hur numnls.

Genom del här redovisude försluget ges försäkringskussu möjlighel ull själv ändru beslut som innehåller vissa uppenburu feluktigheier. Härigenom öppnus, som jug lidigare hur unfört. möjlighel för den enskilde ull på ett enkelt säll få direkl felukiigu beslul lillrätlude, Jug vill emellertid lu upp frågun om inle den försäkrudes möjligheler ull pä ett enkelt sätt få ett beslut ändrat uv försäkringskassa kan utvidgas lill utt gälla även vissa silualioner då en felukiighei uv nu uvseti slug inte föreligger,

Försukringskassornu yitrur sig f n. lill riksförsäkringsverket belräffunde ullu ärenden i vilka besvär anförs. 1 sunibund därmed görs ofta viss ytierligure utredning, vilken iblund leder till un kussun lillslyrker ändring. Enligt min mening skulle del vura till fördel för den enskilde om kussun efter sådun ulredning kunde ändru sitt beslul i den mån kussun ansäg all ändring borde ske. Ändring skulle således kunnu ske inte bara om beslutet är behäftat med en uppenbar felukiighei ulun också om försäkringskassan med anledning uv anförda besvär anser att en unnun bedömning bör görus, Deltu innebär att ändring kun åsiudkommus på ett enkelt och snubbt sätt i fier situuiioner än utredningen har föreslagii. Dessulom kan man undvika ull vissa okompli-cerude mäl förs upp till den kvulificerude prövningsinstuns som försäkrings­rätt föreslås bli, Försäkringsräiternus urbetsbeluslning skulle härigenom kunnu minskus.

Jug förordur därför ull försäkringskussu ulltid skull vuru skyldig un lu upp sill beslut lill ny prövning när besvär har anförts av enskild. Kassan skull dock - om inte en kvalificerad felaktighet av det slag som lidigare har nämnls föreligger - endasl kunna ändra beslulel i enlighel med den försäkrades yrkande, 1 den mån kassan vid den förnyade prövningen inle anser sig böra ändru beslulel i enlighel med deilu yrkande skall besvärshandlingen jämle uppgift om kassans slåndpunkisiagunde översändas lill försäkringsrätt för prövning. Besvär behöver således ime anföras på nyii.

Jag förordur summunfuliningsvis utt försäkringskussu skall vara skyldig ull såväl före som efier besvärsiidens ulgång ändra sina egna beslul som innehåller kvalificerade felaktigheter i enlighel med vad utredningen har föreslagit. Moisvarande möjlighel skall finnas för försäkringsrätt och försäk­ringsöverdomsiolen. Vidure skall försäkringskassa alltid ta upp sina beslul lill ny prövning när besvär anförs av enskild. Ändring får dock i delta fall göras av försäkringskassan endasl i den mån kassan anseratt ändring bör ske i enlighel med yrkandel. 1 annal fall skall försäkringsrättens besvärsprövning inle föregripas.

Jag återkommer i specialmoliveringen lill en närmare beskrivning av de olika omprövningssiiualionerna och lili förfarandet i samband med ompröv­ning.


 


Prop. 1977/78:20                                                               86

5.7 Ikraftträdande

Uiredningen har föreslagit all den nya besvärsorganisalionen skull trädu i krafi den I juli 1978. Enligt vad som har föruiskickats i samband med beslul av riksdagen under år 1976 om en ny arbelsskadelagslifining skall försäk­ringsrådel upphöra vid samma lidpunkl (prop, 1975/76:197 s. 87-88),

Förslagel kräver ett omfattande förberedelsearbete, Della gäller framför alll inrättandet av försäkringsrätierna. Det skulle därför möta svårigheler av praktisk art alt få den nya besvärsorganisalionen att fungera redun vid den lidpunkl som uiredningen har föreslagit. Ikraftträdandet av de nya besläm­melserna bör därför senareläggas. Jag förordar all de får träda i kraft den I januari 1979, Fram lill denna lidpunkl bör försäkringsrådel behållas som förslu besvärsinsiuns för ärenden enligl äldre lugsliftning om yrkesskudeför-säkring.

Övergången till en ny besvärsorganisation kräveren betydande detaljregle­ring UV förfarandet i de ärenden som vid tiden för genomförandet av den nyu organisationen är föremål för prövning. Jug återkommer till dessu frågor i speciulmoliveringen.

6 Upprättade lagförslag

1 enlighel med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om försäkringsdomslolar

2.    lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4.    lag om ändring i lagen (1962:392) om hustruiillägg och kommunall bostadstillägg till folkpension

5.    lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6.    lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring

7.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9.    lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

 

10.   lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349)

11.   lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

12.   lagom ändring i lagen(1959:551)om beräkningav pensionsgrundande inkomsl enligt lagen om allmän försäkring

13.   lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.
Samråd har ägl rum med chefen förjustitiedepartementel om lagförslagel

under 2, med chefen för arbetsmarknadsdepartementet om lagförslagel under 9 och med chefen för utbildningsdepattementet om lagförslagel under 10. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga /'.

' Bilagan har uteslutits här såvitt gäller de under 2 och 4-12 angivna lagförslagen. 1 dessa delar är bilagan frånsett redaktionella ändringar likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.


 


Prop. 1977/78:20                                                              87

7 Specialmotivering till lagförslagen

Bestämmelser om försäkringsdomslolen finns I", n, i lugen (1961:262) om försäkringsdomstol, Besiämmelserom riksförsäkringsverkel finns i instruk­tionen (1965:777) för riksförsäkringsverket. Lugen om försäkringsdomstol innehåller bestämmelser såväl om orgunisution ochsummunsäiiningsoniom förfurundei i domslolen. Instruktionen för riksförsäkringsverket innehåller däremot endusi regler om orgunisution och verksumhei i slorl sumt om summunsäliningen vid uvgörundel av vissu ärenden. I fråga om förfarandet är däremot torvuliningslugen tillämplig såväl på besvursuvdelningen som på riksförsäkringsverket i övrigi.

När del gäller Ibrvuliningsdomsiolurnu finns beslämmelser om orgunisu­tion, summansättning m. m, i särskilda lagar, nämligen lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, som gäller regeringsrätten och kummurrät­lerna. samt lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxeringsrätl och länsrätt. Förfarandet regleras däremot för sumiligu dessa domstolar i förvaltningspro­cesslagen (1971:291). De regler om förfarandet som finns i lagen om försäkringsdomstol ansluter sig efter vissa ändringar i samband med förvaltningsprocesslagens tillkomst i alll väsentligt lill reglerna i sistnämnda lag. Förvaltningsprocesslagen börenligt min mening göras lillämplig på såväl försäkringsrätterna som försäkringsöverdomsiolen.

Förfallningsförslagen innebär därför all förvaltningsprocesslagen görs lillämplig på förfarandet i försäkringsdomsiol. 1 den mån förvuliningspro-cesslugens eller - såvitt gäller försäkringskussornu - fdrvallningslugens beslämmelser i någol hänseende inte uvses bli tillämpliga i ärenden inom sociulförsäkringen har särskilda bestämmelser införts i AFL och i undru hiihörunde förfuliningar. De särskildu bestämmelsernu om försäkringskus­sus, försäkringsrätts och försäkringsöverdomsiolens ändring uv egnu beslul och om lulerätt för riksförsäkringsverkel har ocksä lagils in i AFL. Hänvisning sker sedun lill AFL i de övrigu förfaiiningur som berörs uv ifrågavarande beslämmelser. Regler om organisalion. sammansättning m. m, har på samma sätl som när det gäller de allmänna förvailningsdom-stolarna sammanförts i en särskild lag om försäkringsdomslolar. som avses gälla såväl försäkringsrätiernu som försäkringsöverdomsiolen. Del ankom­mer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om verksamheten i nämndu domstolar och i riksförsäkringsverkel.

7.1 Förslaget till lag om försäkringsdornstolar

I

Paragrafen innehåller bl, a, en presentation uv försäkringsdomslolurna och anger inslansordningen mellan dem. Liksom i den inledande paragrafen i den nu gällande lagen om försäkringsdomstol saknas beslämmelser om domsto­larnas kompetensområden. Vilka ärenden som skall handläggas i försäk-


 


Prop. 1977/78:20                                                     88

tingsrätt och försäkringsöverdomsiolen skall således framgå av besvärsbe­stämmelser i andra författningar.

Som har angetts i den allmänna motiveringen skall försäkringsrätts beslut inte kunna komma under försäkringsöverdomsiolens prövning genom underställning, 1 fråga om beslut av arbetsmarknadsstyrelsen har däremot underslällningsregeln behållits, eftersom arbetsmarknadsstyrelsens befatt­ning med besvärsärenden inte har behandlals i detta sammanhang. Frågor som gäller besvärsordningen inom arbetslöshetsförsäkringen behandlas f n. av 1974 års ulredning (A 1974:08) om allmän arbetslöshetsförsäkring.

Del ankommer på regeringen att besluta om antalet försäkringsrätter, om lokaliseringen av dessa och om domkrelsindelningen.

Försäkringsöverdomsiolen

2S

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 ij lugen om försäkringsdomstol. Säväl minsta antalet försäkringsdomare som minsta antalet icke lugfurnu ledamöler hur ökuls från fyra till åtta. Ändringen innebär en närmare anpassning lill nuvarande förhållanden.

Mandatperioden förde icke lagfarna ledumöternu har ändrats från fyra till tre år. En mandatperiod på ire år är nämligen numera del vunligu närdet gäller lekmannaförordnanden av här avsett slag,

3s

Paragrafen innehåller beslämmelser om försäkringsöverdomsiolens domförhet. Enligt huvudregeln skall domstolen vara domför med ire lagfama och två icke lagfarna ledamöler. Della överensstämmer med vad som i dug gäller för försäkringsdomslolen,

1 andra slyckel har undanlag från lekmannamedverkan föreslagils för fyru olika silualioner, I de ire första punklerna är del fråga om handläggning som inle avser målels avgörande i sak. Punkt 1 avser fallet att talan har fullföljts mot ett beslut av en underinslans och detia beslut inte innebär an målet hur avgjorts i sak. Del kan t.ex, gälla beslut varigenom underinslansen har avvisat för sent inkomna besvär. Punkt 2 gäller fallel all försäkringsöver­domsiolen meddelar ett interimistiskt beslut i ett där anhängiggjort mål. Punkt 3 avser avvisnings-eller avskrivningsbeslut. Punkt 4 slulligen innebär alt lekmän inte behöver medverka vid uvgörunde uv mål i vilku saken är uppenbar. Del kan ju 1. ex. länkas all del i försäkringsöverdomsiolen åberopas ulredning som innebär all ett beslut självklart bör ändras i enlighel med den försäkrades yrkande. Ett annat exempel är ull purt yrkar någol som står klart i strid med gällande beslämmelser.

I iredje styckei har i fråga om pleniavgöranden uttryckligen angetts alt


 


Prop. 1977/78:20                                                                   89

sumiligu ledamöter skull deltu i uvgörundel, om inte lugu hinder möter. Bestämmelsen motsvurur vud som i deltu hänseende föreskrivs om pleniuv-görunden i högsiu domslolen och regeringsrätten.

4         i;

Purugrufen innehåller bestämmelser om vikarie i försäkringsöverdom­siolen och om lillfällig förstärkning av domslolen. Den förstu punkten överensstämmer i huvudsuk med 22 i; i nuvurunde lug om försäkrings­domstol medun undru punkien utgör ett lillägg i förhållunde lill nuvurunde bestämmelser,

Försäkriiigsräiierna

5         i;

1 purugrafen anges vilku ledumöter som skull finnus i försäkringsrätt. Av yrkesdomurnu skull enligt försluget fdrsäkringsrätisråden utnämnus uv regeringen och således bli innehuvure uv ordinurie domurijänsier. Dettu gäller såväl chefen för domstolen och uvdelningsordföruncienu som övrigu försäk­ringsräiisråd. Tjänst som försäkringsruilsussessor skull däremot tillsällus genom förordnunde av regeringen, och försäkringsrätlsussessorernu blir därför inte ordinurie domure. Här ungivnu principer överensstämmer med vud som gäller för jämförburu domsiolur.

Utöver försäkringsräiisråd och försäkringsruiisussessorerskull del i försäk­ringsrätt - i mån uv behov - finnas vikarier på sådana ijänsler saml särskilda föredragande och kanslipersonul. Det unkommer på regeringen ull meddelu beslämmelser härom liksom un uifärdu närmure regler om försiikringsräi-lernus organisution och urbelssält sumt om de oliku ijunsiemunnens uliggun-den.

Bestämmelsen i undru stycket ull även person som inle hur uvlugt juris kundidulexumen skull kunnu utses till rörsäkringsräiisråd eller försäkrings-rättsussessor hur kommenieruls i den ullmännu motiveringen,

6

Purugrufen innehåller bestämmelser om uvdelningsindelning och om uvdelnings summunsäilning.

Enligt ulredningens förslug skulle som huvudregel unges utt uniulel försäkringsrättsråd på en uvdelning skulle vuru minst två, Uiredningen frumhöll emellertid utt del lill en början kunde visu sig svårt utt rckryleru en tillräckligt antal kvalificerade personer till så många försäkringsrättsräds-tjänsier på varje uvdelning. Uiredningen föreslog därför en regel som medguv regeringen all övergångsvis begränsu untulet lill två. Jug hur siunnui för ull


 


Prop. 1977/78:20                                                     90

minimiunlalet tjänster som försäkringsräiisråd per avdelning i lagen bör anges lill två, Purugrufen hur utformats i enlighel härmed. Det lr sedun ankomma på regeringen alt i vanlig ordning bestämma del fuktisku uniulel försäkringsräiisråd för vurje försäkringsrätt,

Purugrufen innehåller bestämmelser om försäkringsrätts domförhet. När det gäller de allmänna domförhelsreglerna och avgränsningen av de mål i vilka nämndemän skall delta hänvisas lill den allmänna moiiveringen,

1 beslämmelserna om kammarrätts domförhel anges att mer än fyra lagfarna ledamöler och tre nämndemän inle får sitta i rällen. En liknande bestämmelse finns för hovrätts del. En bestämmelse som innebär att en ledamot utöver det domföra anlalel får sitta i rällen har inle medtagits för försäkringsrätts del. Föredragningarna i försäkringsrätt lär knappasl bli så tidskrävande att möjlighet behöver finnas för avdelning alt sammanträda med fiera ledamöter än normalanlalel för alt förebygga att domförheien förloras vid förfall för någon ledamot. Inte heller lär det bli aktuellt med så långvariga muntliga förhandlingar eller med forisatia muntliga förhandlingar i sådan utsträckning alt av denna anledning möjlighel behöver finnas för någon ytteriigare ledamot att delta,

Riksförsäkringsverkel har i sill remissvar föreslagit att möjlighel bör öppnas för ensamdomare att avgöra vissa mål. Verkei syftar då framförallt på avskrivningsbeslul och liknande saml mål i vilka saken är uppenbar. Jag delar i och för sig riksförsäkringsverkels uppfallning all det i försäkringsrätt säkerligen kommer att finnas mål som är av den rutinmässiga karaklär att de mycket väl kan avgöras av ensamdomare. Det är dock enligl min mening angeläget att domförhetsreglema görs enkla och att alllför många undanlag från huvudregeln inte görs. Avgöranden i sak av ensamdomare förekommer vidare normall inle i kollegiala domstolar på mellaninsiansplanet. Jag är mot bakgrund av vad jag nu har anfört inte beredd att föreslå della för försäkringsrätts del. 1 detta sammanhang vill jag dock påpeka att förbere­dande åigärder i ell mål självfallet skall kunna vidtas av en lagfaren ledamot eller av annan tjänsteman i försäkringsrätt. Bestämmelser om detta har inlagits i 14 §,

1 andra slycket föreslås samma undantagsregler när det gäller medverkan av lekmän i försäkringsrätt som har föreslagits för försäkringsöverdomsiolens del.

8-10 s;;

Paragraferna innehåller bestämmelser om val av nämndemän i försäk­ringsrätt och valbarhet, mandatperiod och behörighel för nämndemän. Som förebild  har i  huvudsak  tjänat  motsvarande bestämmelser beiräffande


 


Prop. 1977/78:20                                                91

nämndemän i kummurrätl och hovrätt, Bestämmelsernu om möjlighel fören minoritet inom den beslutande församlingen alt päkullu proportionellt vul uv nämndemän hur lått moisvurighei även här. Dessu bestämmelser hur utformats i enlighet med 23 ij kommunullugen (1977:179), Hänvisningen lill utt särskildu föreskrifier gäller i frågu om förfurundei vid proporlionelll val syfiur på beslämmelsernu i lugen (1955:138) om proporlionelll vulsuli vid vul inom lundsiing, kommunfullmäktige ni, m. För utt tillgodose såväl behovet av kontinuitet inom nämnden som intresset av proportionulitet hur föreskri­vits ull hulvu uniulel nämndemän skull väljus vurl iredje år,

Beiräffande frågan om valbarhet för nämndemän anser Försäkringskasse­förbundel att något formellt hinder att välja tjänsteman i riksförsäkrings­verkel och försäkringskassa inle behövs och påpekar att en liknande begränsning i fråga om valbarhet lill försäkringskassas slyrelse numera har lagiis bort. Landstingsförbundet anser däremoi alt valbarhelshindrel bör gälla även ledamot av styrelse för försäkringskassa och ledamot av försäk­ringskassas pensionsdelegation, och riksförsäkringsverkel påpekar att hindret bör gälla även tiänsteman vid lokal skattemyndighet. För egen del anserjag att ijänstemän och förtroendemän vid myndigheter som handlägger socialförsäkringsärenden - utöver vad som har nämnts tidigare även ledamöler av försäkringsnämnd - inte bör vara valbara till nämndemän i försäkringsrätt. Motsvarande princip tillämpas för andra domstolar och t)ör gälla även här. Utöver de undanlag som uiredningen har föreslagit bör därför även ledamöler i försäkringskassornas pensionsdelegationer och försäkrings­nämnder samt tjänstemän vid lokal skattemyndighet undantas från valbar­het,

Gemensainma bestämmelser

II s

1 purugrafen finns beslämmelser om omröstning i försäkringsdomstol. Bestämmelserna överensstämmer i slort sell med vud som i lugen om allmänna förvaltningsdomstolar har föreskrivits för dessa domstolars vidkommande. Hänvisning sker således lill både omröstningsreglerna för tvistemål och för brottmål. Enligt omröstningsreglerna för ivislemål hur ordförunden ulslugsrösl vid liku röstetal. Enligt moisvarande regler för brottmålens del skall vid lika röstetal den lindrigusle meningen gällu. För försäkringsdomsiolarnas del kommer omröstningsreglerna för tvistemål all bli lillämpliga i fiertalei mål, 1 vis.sa mål kun dock frågor uv påföljdskuruklur förekomma, Della gäller t. ex, indragning eller nedsättning uv en förmån på grund UV en underlåtenhet ellerett oriktigt förfuringssäli från den försäkrudes sidu, I sådunu fall bör omröstningsreglernu för brottmål tillämpus.

Enligt rätlegångsbulken gäller särskilda regler för i vilken ordning ledumö­ternu vid omröstning skall yttru sig. Här hur dock-efier mönster UV 19 i; lugen


 


Prop. 1977/78:20                                                     92

om försäkringsdomsiol - föreskrivits ull domstolen själv får bestämmu i vilken ordning omröstning skull ägu rum,

12      s

Den i purugrufen intugnu bestämmelsen ull försäkringsdomsiol får summunirädu på unnun orl än den där den hur sill siile får belydelse när muntlig förhundling eller syn behöver hållus ulunför kunsliorten,

13      s

I purugrufen finns behörighels- och jävsregler sumt regler om doniured, Bestämmelsernu hur i slorl sell ulformuls i enlighel med vud som gäller för ullmän lörvultningsdomsiol, skutteräii, fusiigheistuxeringsräii och länsrätt. Till skillnud från vud som f n, gäller för försäkringsdomsiolens del skull även föredrugunde hu avlagi domared. Något krav på svenskt medborgurskup hur däremot inte uppställts när det gäller föredrugunde i försäkringsdomstol,

I4i;

Purugrafen innehåller en bestämmelse om utt lugfuren ledumoi eller unnun tjänsiemun vid försäkringsdomstol far vidta åtgärd som uvser endusi måls förberedunde. Det unkommer på regeringen ull uifärdu närmure bestäm­melser om vilka åtgärder som oliku tiänsteman lår vidlu.

Purugrufen, som uvser förordnunde uv sukkunnigu, ersätter 5 i; lugen om försäkringsdomstol och har som förebild 16 i; lugen om förvultningsdomsio-lur. Såväl försäkringsöverdomsiolen som försäkringsrätt har enligl en bestämmelse i 24 i; förvuliningsprocesslagen möjlighel ull belräffunde viss frågu inhämia yltrunde från vilken sukkunnig som helst, Enligl förevurunde lugrum skull del dock även finnus möjlighel ull förordnu ell untul fustu sukkunnigu med uppgift ull tillhundugå domstolen med utlåtunden. Blund dessa bör finnas medicinska och odonlologiska sukkunnigu, som ur experter inom oliku områden.

7.2 Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

I ii

Ändringen innebär endusi utt förvuliningsprocesslugens tillämpningsom­råde utvidgus till ull uvse även försäkringsrätt-och försäkringsöverdomsio­len.


 


Prop. 1977/78:20                                                                   93

9

Purugrufen innehåller beslämmelser om muniligu förhundlingur, Enligl huvudregeln fär muntlig förhundling belräffunde viss frågu förekommu. när det kun untus vuru till fördel för utredningen. En muntlig förhundling kun enligl ultulunde av depurlemenischefen i sunibund med förvuliningsprocess­lugens tillkomst untus vuru till fördel för uiredningen surskilt om del finns behov uv purts- eller vittnesförhör i en viss frågu. Muntlig förhundling kun också sältas ut huvudsukligen för ull klurläggu puriernus ståndpunkter i en mål.

När del gäller kummurrätl, skutteräii, rusiigheistuxeringsriitt och lunsruti hur den enskilde slörre infivtunde på frågun om muntlig förhundling skull hållus än i regeringsrätten, I de först nämndu instunsernu skull nämligen muntlig förhundling hållus om enskild som för lulun i mulet begär det sumt förhundlingen ej är obehövlig och cj heller särskildu skäl lulur mol del.

De bestämmelser i förvultningsprocesslugen som gäller för regeringsrätten i frågu om muntlig förhundling hur gjorts tillämpligu även pä lörsukringsöver-domsiolen. När del gäller försäkringsrutl hur däremoi de meru liberulu regler som gäller för bl, u, kummurrätl gjorts tillämpligu,

33 i;

1 purugrufen finns bestämmelser bl. u, om ull lulun mot kummurrälls beslut förs hos regeringsrätten. På moisvurunde sätt hur här införts en beslämmelse om ull lulun mol försäkringsrätts beslul förs hos försäkringsöverdomsio­len,

Besiämmelsen i sisiu slyckel skull inte innebäru utt riksförsäkringsverket inle skulle kunnu föru tulun lill förmån för enskild purt. Bestämmelser härom finns i AFL,

Övergångsbestämmelser

De ändrude bestämmelsernu i förvuliningsprocesslugen föreslås trädu i krufi sumtidigl med lugen om försäkringsdomstolur,

Deltu innebär ull förvuliningsprocesslugens bestämmelser skull tillämpus inte buru i mål som hur unhängiggjorts efter ikrufiträdundel uv de nyu bestämmelsernu ulun också i sådunu förfurundefrågor i tidigure unhängig­gjordu mål och ärenden som uktuuliserus efier ikrufiträdundel och berörs uv reglernu i lugen.


 


Prop. 1977/78:20                                                                94

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

20 kup,

Vissu besvärsbestämmelser sumi regler om underställning och ex officio­prövning finns f n, i 20 kap, 10-13 Sii AFL, Dessa beslämmelser ersätts nu med dels bestämmelser om själva besvärsordningen och besvärsbestäm­melser som avviker från moisvarande beslämmelser i förvallningslagen och förvaltningsprocesslagen,dels bestämmelserom riksförsäkringsverkets tale­rätl och om försäkringskassas, försäkringsrätts och försäkringsöverdomsio­lens ändring av egna beslut,

9s

Ändringen innebur endasl att den i paragrafen stadgade uppgiftsskyldig­heten för arbetsgivare m, fi, utvidgas till all avse även uppgifter lill försäkringsrätt.

10 s

De föreslagna bestämmelserna medför skyldighet för försäkringskassa ull ändra sitt eget beslut om det kommer till kassans kännedom att beslulel innehåller en kvalificerad felaktighet. Är felaktigheten av ringa belydelse får dock, som framgår av andra styckei, ändring underlåtas. Bestämmelserna skall inie innebära någon inskränkning i de särskilda regler om omprövning, indragning, nedsättning och återkrav som finns på andra håll i AFL,

De kvalificerade felaktigheter som här avses har redovisats under tre olika punkter i paragrafens första siycke, Enligl punkt I skall försäkringskassan ändra beslul som på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådani förbiseende innehåller uppenbar orikiighei. Förvaltningslagen innehåller nämligen inte som förvaliningsprocesslugen någon beslämmelse som unger ull rättelse uv förbiseendefel får ske ulan har endust en förfaranderegel som anger all part i allmänhet skall beredas tillfälle alt yttra sig innan rättelse sker. Rättelse av förbiseendefel är således inie reglerad i lag vare sig när del gäller försäkrings­kassorna eller förvallningsmyndigheler i övrigi, 1 samband med en reglering uv försäkringskassornas omprövningsbefogenheler hur därför ansetts lämp­ligt alt en uttrycklig föreskrifi om skyldighel ull rätta förbiseendefel las med,

Punki 2 innebär all ett beslul som har blivit oriktigt därför alt del har grundats på ell uppenbarl felaktigt eller ofullständigt underlag skall ändras av försäkringskussu, 1 ett ärende angående sjukpenning eller förtidspension kan t, ex, komma fram ett nyll läkarintyg, som ger en annan bild av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för tillkomsten av del beslul som angrips. Andra exempel är all del påvisas en ny omständighet som påverkar bedömningen av rätt lill sjukpenning för tid före sjukanmälan eller en ny beräkning av pensionsgrundande inkomst i ett pensionsärende.


 


Prop. 1977/78:20                                                    95

Punkt 3 avser beslut som har blivii oriktiga på grund av uppenbarl felaktig rättstillämpning eller liknande orsak, Beslutsfuiiarnu hur t, ex, inte känt lill eller har missuppfattat en förfuitningsbestämmelse eller felbedömi besluis-underlaget. Hithörande felaktigheter kan avse t, ex, förutsätiningurna för erhållande av änkepension eller en felbedömning när det gäller frågan hu­ruvida en inkomst skall hänföras lill inkomsl av anställning eller till inkomsl av annat förvärvsarh)ete vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomsl.

Del kan ibland vara svårt all avgöra om beslutsfattaren har förbisett eller missuppfattat en lagbestämmelse eller om han har misstagit sig i fråga om en faktisk omständighet som ingår i beslutsunderiaget. För ull tolkningsproblem av deltu slug inte skull uppkommu hur under punkt 3 föreskrivits un försäkringskussan skall ändra ett beslul inle buru då en uppenburt feluktig rältsiillämpning hur legal lill grund för beslutet utan också av annan liknande orsak. Som exempel kan nämnas följunde full. En egenfdreiugure har för sin sjukpenningförsukring en kurenslid på tre dugur. Karenstid skull emellertid inte beräknas om en ny sjukperiod börjar inom 20 dugur efter föregående sjukperiods slut. Om beslutsfutturen inte känner till dennu beslämmelse utun beräknar karenstid även för den sista sjukperioden är det frågu om uppenbart feluktig rättstillämpning. Om däremoi beräkningen uv ny kurenstid hur sin grund i utt beslutsfattaren felukiigt utgår från an mer än 20 dagar har förfiutit sedan den första sjukperioden log slut. har han misstagit sig i fråga om en fuktisk omständighet. Rättelse skull även då kunnu ske enligt den nu ukluellu bestämmelsen. Del skull dock i bädu fullen vuru frågu om en uppenbur felukiighei.

Riksförsäkringsverket har anfört all begreppel uppenbart felaktig rällsiill-lämpning är svårtolkat och att del föreligger risk för att rätlelsemöjlighelen kommer till användning även då felaktigheten går tillbaka på fråga om tolkningen av praxis. Jag ser del för min del inte sorn någon nackdel all misstag i fråga om praxis skall kunna rättas lill på grund av bestämmelserna i detta lagrum, fömtsätt all del är fråga otn en stadgad praxis.

En begärun om ändring behöver inle vara skrifilig. Det är över huvud lagel myckel viktigt alt det i detta lagrum föreslagna ändringsinslitulel inte hanteras på ett alltför formellt sätt. Eftersom försäkringskassa skall vara skyldig all ändra ett beslul som innehåller en felaktighet av nu angivet slag, skall kassan i allmänhet rätta uppiäcklu feluktigheier även ulan yrkande av part. Ändring lill nackdel för enskild får dock självfallel inle görus ulan alt denne först har fåll lillfälle all yttra sig.

Försäkringskassa skall inle ändra beslut som har prövats uv försäkringsrätt även om fömtsättningama i övrigi är uppfyllda. Del kan nämligen inle anses lämpligt att en lägre instans ändrar beslut som har fattats av en högre instans, Sådanu beslut ändras av den högre instansen själv. 1 paragrafens femte stycke ges nämligen försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen samma möjlig­heler som försäkringskassa alt ändra egna beslul.

För all en försäkringskassa skall vara förhindrad all ändra ell beslut som har prövats av försäkringsrätt bör emellertid krävas all försäkringsrätt har


 


Prop. 1977/78:20                                                     96

prövat beslutet i sak. Hur försäkringsrätt endusi meddelal ett avvisnings- eller avskrivningsbeslul, skull della således inte hindra all försäkringskassun ändrur sill beslut, om förutsättningarna härför är uppfylldu. Inte heller bör hinder föreliggu om försäkringsrätten hur pröval en annan del av måleländen som den ifrågusaila ändringen uvser,

Kassuns bedömning uv huruvidu förulsältningurnu för ändring enligl nu ifrågavarande reglerar uppfyllda skall alllid kunna komma under prövning uv högre instans. Begär någon all försäkringskassun skall ändra ell beslul och finner kassan att detta inle kan ske, bör kassan meddela ett beslul av innebörd all föruisättningarnu för ändring inle är uppfylldu, Ell sådani beslul kan sedan överklagas på samma sätt som övriga beslut av en försäkringskassa, Beslulel bör ges skrifilig fomi med hänsyn lill att det här är fråga om ell beslul som går den försäkrade emot. Eftersom sakfrågun i överinstansen inte skall prövas i hela sin vidd blir 3 i) andra slyckel 1. lugen om försäkringsdomslolar tillämplig vid hundläggningen där.

Enligt andru slyckel får ändring underlåtas, om oriklighelen i beslulel är av ringu belydelse. Del kun t, ex, vura frågu om en orikiighei som i och för sig är uppenbar men ,som endast gäller ell obetydligt belopp. Det kan också vuru frågu om en uppenbur felskrivning som saknar betydelse för den beslulel gäller. Upptäcks en felaktighet av detta slag av försäkringskassan själv eller vid en inspeklion. kun kassan således underlåta alt göra ändring i beslutet. Påpekar däremoi den försäkrade själv felaktigheten och vill ha en ändring lill stånd, bör ändring ske om del kan anses vura uv belydelse för honom.

Av tredje styckei framgår alt en försäkringskassa i princip inte skall kunna ändra ett beslut om en förmån lill försäkrads nackdel såvitt gäller förfiuten tid, medan däremoi sådan ändring i allmänhel bör kunna ske lor framliden, 1 de fall då den försäkrade har lämnal oriktiga uppgifter eller eljest har förfarit otillbörligt skall liksom hittills, oavsell omprövningsreglernu, återkrav enligl 20 kap, 4 § AFL kunna ske.

Bestämmelsen hur ulformuls på så sätt ull beslut inle får ändras lill försäkrads nuckdel, såvitt gäller förmån som har förfallit lill betalning, och inle heller i annal full om synnerliga skäl talar däremot, I allmänhel föreligger det ingen ivekan om vid vilken lidpunkl en viss ersättning förfaller lill betalning, Della inlräffar i allmänhet vid den tidpunkt då ersättningen blir tillgänglig för lyftning, 1 fråga om sjukpenning och föräldrapenning räknas tiden från den dag förmånen avser, Såvilt gäller folkpension och tilläggspen­sion är förfallodagen den dag då pensionen enligt pensionsulbetalnings-kungörelsen tidigast kan lyftas, dvs, i allmänhet den 15 i varje månad.

Om del föreligger synnerliga skäl skall man kunna underlåta att dra in en förmån för framliden. Del kan vara fråga om en förmån som, visserligen felaktigt, har utgått under lång tid och är av avgörande betydelse för den försäkrades försörjning. Den försäkrude kan i ell sådani fall ha inrättat sill liv etter den utgående förmånen. Om han då är ulan skuld till det felaktiga beslulel, bör del finnas möjlighet for honom att fä behålla förmånen.

I Ijärde stycket har lagils in en beslämmelse om under hur lång lid


 


Prop. 1977/78:20                                                    97

ändringsmöjligheten enligl denna paragraf slår öppen. Huvudregeln är därvid att ändring inte får ske sedan mer än två år har förfiuiii från den dag då beslutet meddelades. Även efter utgången av denna lid skall dock enligl andra punkten ändring i vissa fall kunna ske, om del först därefter kommer fram sådana omständigheter som bör föranleda all beslulel ändras. Någon absolut tidsgräns har inte angetts i paragrafen. När en sådan omständighet kommer fram bör den försäkrade så snart som möjligt underrätta försäk­ringskassan härom. Har den försäkrade utan anledning dröjt med att åberopa en ny omständighet, bör detta i allmänhet vara hinder för ändring efter tvåårsfristen.

Ändring av muntliga beslul skall kunna ske i samma omfattning som i fråga om skriftliga beslul. Den särskilda beslämmelse angående omprövning av muntliga beslut, som fanns i utredningens förslag och som innebar att omprövning av sådana beslut skulle äga rum oberoende av om beslutet var behäftat med en kvalificerad felaktighet eller inte, har ansetts obehövlig. Bakgrunden till denna bestämmelse var nämligen att man för de muntiiga beslutens del ville ha möjlighet alt åsladkomma ett skriftligt beslut som bl. a, kunde ligga till grund för besvärsprövning. Samma effekt uppnås i stort sett genom den i 11 § tredje stycket upptagna bestämmelsen att förnyad prövning alllid skall ske när besvär anförs av enskild. Denna bestämmelse saknade motsvarighet i utredningsförslaget.

Ändring enligt 10 § skall göras av den försäkringskassa som har meddelal det felakiiga beslutet. Några särskilda regler om beslutförheien har inte tagits in. Har det ursprungliga beslutet inom försäkringskassan fattats av ett organ med särskild behörighet följer av allmänna regler om beslutförhet i 18 kap. AFL att della organ också skall pröva ändringsyrkandet. Avser felaktigheten t, ex, ett förtidspensionsärende, är det pensionsdelegalionen som skall pröva ändringsyrkandel, och är det fråga om t, ex, hustruiillägg, ankommer prövningen på försäkringsnämnd, 1 annal fall är det en tiänsteman som prövar ändringsyrkandet. Ofta torde det då vara lämpligt att en högre tiänsteman än den som har meddelat det urspungliga beslutet gör ändringen,

1 femte siycket har tagits in en bestämmelse av innebörd att de regler om ändring av egna beslut som har föreslagits för försäkringskassa skall gälla också för försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen. Har försäkringsrätt meddelat ett beslul som innehåller en felaktighet av det slag som avses i första slyckel skall således försäkringsrätten vara skyldig att ex officio eller på begäran företa ändring. Om del är försäkringsöverdomsiolen som har meddelat ett sådani beslul skall denna domstol göra ändringen.

II ;i

Bestämmelsen i nuvarande II tj, av innebörd all tvist mellan allmänna försäkringskassor angående tolkning eller tillämpning av AFL på yrkande av

7 Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 23


 


Prop. 1977/78:20                                                     98

någon av kassorna skall avgöras av riksförsäkringsverket, har utmönstrats. Ifrågavarande beslämmelse överfördes till AFL från 1947 års lag om allmän sjukförsäkring och lär inte ha tillämpats sedan AFL:s tillkomst. Sedan de allmänna försäkringskassorna numera har upphört att vara försäkringsgivare på den obligatoriska sjukförsäkringens område, fyller bestämmelsen i ännu mindre grad någon funktion, 1 slällel har i paragrafen införls bestämmelser om besvär över allmän försäkringskassas, riksförsäkringsverkets och försäk­ringsrätts beslut.

Bestämmelsen att talan mot riksförsäkringsverkets beslul i ärende angå­ende försäkring enligt AFL skall föras hos försäkringsrätt blir lillämplig bl. a, i fråga om ärenden angående arbetsgivaravgifter. Även dessa ärenden kommer således att kunna prövas i tre instanser. Handläggnings- och besvärsbestäm­melser när del gäller avgiftsärendena finns f n, ilagen(1959:552)om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m, m. Dessa besläm­melser har anpassats till de ändrade reglerna i AFL.

Genom den nya bestämmelsen om besvär över riksförsäkringsverkets beslut införs även besvärsbestämmelser för vissa fall där besvärsregler i dag saknas, Della gäller utbyte av tilläggspension mol engångsbelopp enligt 15 kap. 3 § AFL, ärenden enligt kungörelsen (1967:209) om avdrag från folkpension i vissa fall och ärenden angående frivillig pensionsförsäkring (22 kap, AFL). Dessa ärenden bör nämligen betrakias som ärenden angående försäkring enligt AFL.

1 andra styckei har införts en hänvisning till bestämmelserna i förvalt­ningsprocesslagen om talan mot försäkringsrätts beslut.

Tredje stycket saknar motsvarighet i utredningens förslag och innehåller en bestämmelse om skyldighet för försäkringskassa att alltid ta upp ett beslut till ny prövning när besvär har anförts av enskild.

Bestämmelsen gäller således endast när enskild har anfört besvär, 1 de fall då riksförsäkringsverket har anfört besvär kan man nämligen ulgå från att situationen genomgående är sådan att försäkringsrätt bör pröva besvären, Det får ju då fömtsättas oftast vara fråga om beslut enligt nytillkommen lagstiftning där praxis inte har utbildats, beslut inom områden där praxis är vacklande eller beslut där delade meningar förekommer i en pensionsdele­gation, således typiska exempel på beslut som bör överprövas av högre instans, Däremoi har riksförsäkringsverkel, som framgår av 12 §, alllid möjlighet att begära ändring enligt 10 § och således få till stånd rättelse av uppenbart felaktiga beslul.

Enligt tredje slycket får ändring ske endast i enlighel med klagandens yrkande. Det är naturligt att försäkringskassa inte får ändra lill försäkrads nackdel när besvär har anförts. På grund av en beslämmelse i 29 § förvaltningsprocesslagen, som enligt vad jag föreslår skall bli tillämplig på försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen, får ändring som går utöver yrkandel ej ske i besvärsinstanserna om den inteär till det bättre för enskild. Motsvarande bestämmelse saknas för förvaltningsmyndighets del. När nu


 


Prop. 1977/78:20                                                     99

vissa besvärsprövande funktioner läggs på försäkringskassorna måste en särskild bestämmelse härom införas i AFL, Bestämmelsen innebär emellertid inle bara att ändring ej fårske till nackdel för försäkrad. Ändringen skall också vara helt i överensstämmelse med den försäkrades yrkande för att den skall kunna göras i försäkringskassa, I annat fall skall ärendet översändas till försäkringsrätt för prövning lillsammans med uppgift om kassans slånd­punktstagande. Jag har nämligen ansett alt den som besvärar sig skall ha rätt alt räkna med alt hans besvär prövas av en högre instans än den som har fattat det ursprungliga beslutet, i den mån den lägre instansen inte anser sig kunna ändra beslutet helt i överensstämmelse med yrkandet. En annan ordning skulle kunna leda till tillämpningssvårigheter. Om kassan beslutar om ändring i enlighet med yrkandel skall däremoi besvären anses förfallna och handlingarna skall inte översändas lill försäkringsrätien.

Man måsle räkna med alt det inte alllid klart framgår av en besvärsskri­velse vad klaganden egentligen har för yrkande, 1 sådana fall kan det vara svårt för försäkringskassan all veta om den ändring som kassan anser sig kunna göra på egen hand är i enlighet med klagandens yrkande. Om tveksamhet råder i detta hänseende, måsle kassan avslå från alt ändra beslutet och låta handlingarna gå vidare lill försäkringsrätten.

Några särskilda regler om beslutförhet när det gäller förnyad prövning hos försäkringskassa har inte tagits in i lagen. Har del urspmngliga beslutet fattats av ett organ inom kassan med särskild behörighel skall delta organ - liksom när del gäller ändring enligt 10 § - också göra den förnyade prövningen. 1 fråga om ijänslemannabeslul är det dock naturligt att den förnyade pröv­ningen alltid sker på centralkontoren. Det ankommer på riksförsäkrings­verket att utfärda närmare anvisningar om vem som skall göra sådan prövning etc.

Det bör påpekas att ny prövning enligl delta lagmm kan ske endast om besvärshandlingen kommer in i rätt lid. Efter besvärstidens utgång kan ändring ske endast om beslutet innehåller en kvalificerad felaktighet av del slag som anges i 10 §• Är så inte fallel skall försäkringskassan meddela beslut av innebörd alt besvären inte kan tas upp till prövning och att fömtsättning­arna för ändring enligt nyssnämnda lagrum inle är uppfyllda, Ell sådant beslul kan naturligtvis överklagas i vanlig ordning.

12 s

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om riksförsäk­ringsverkels talerält. I försia slyckel finns lill att börja med en allmän besfämmelse om att riksförsäkringsverkel har alt verka för all beslämmel­serna om den allmänna försäkringen tillämpas likformigt och rättvist. Av denna anledning skall verket kunna vara part i mål vid försäkringsrätt och försäkringsöverdomsiolen när det gäller överprövning av försäkringskassas resp. försäkringsrätts beslul. Del är enligl min mening inle lämpligt all


 


Prop. 1977/78:20                                                    100

riksförsäkringsverket för talan vid försäkringsrätt i sådana mål där en avdelning inom verket har meddelat beslut i första instans. Sådana beslul förekommer framförallt i ärenden om arbetsgivaravgifter och ärenden enligt äldre yrkesskadelagsiiftning. Någon beslämmelse som ger riksförsäkrings­verkel möjlighel all vara part vid överprövning hos försäkringsrätt av del egna verkels beslul har därför inle medtagits. Jag anser däremoi att del inte föreligger något hinder att riksförsäkringsverkel även i ett sådani mål för talan vid försäkringsöverdomsiolen. Någoi undanlag från regeln all riksför­säkringsverkel är part i fråga om överprövning av försäkringsrätts beslul har därför inte föreskrivits. Riksförsäkringsverket skall vidare liksom enskild pari ha möjlighel all begära ändring av beslul enligt 10 i;. En bestämmelse härom har intagils i försia slycket sista punkten.

Eftersom avsikten inte äratt riksförsäkringsverket alllid skall föra talan i försäkringsrätt när den enskilde har klagat, har i andra slyckel intagits en bestämmelse om all riksförsäkringsverkel beslämmer huruvida verket skall föra talan i sådana mål. Försäkringsrätt skall dock kunna förelägga riksför­säkringsverket all svara i ell mål. En bestämmelse härom har införls i andra styckei sista punkien, 1 försäkringsöverdomsiolen skall däremot riksförsäk­ringsverket regelmässigt vara part. Delta framgår av den allmänna bestäm­melsen i första slycket och av det faktum alt någon inskränkning, motsva­rande den som görs för försäkringsrätts del, inte sker i fråga om försäkrings­överdomsiolen,

Riksförsäkringsverkel skall kunna anföra besvär lill förmån såväl för enskild pan som för del allmänna. En beslämmelse som klarlägger delta har tagits in i tredje stycket,

1 anslutning till denna paragraf bör las upp några särskilda frågor som hänger samman med riksförsäkringsverkets talerält, F, n, införskaffas huvudparten av den ulredning som förekommer i socialförsäkringsmål oftast av myndighelen själv. Genom att försäkringskassorna alllid yttrar sig i de fall då besvär har anförts över kassans beslul, medverkar kassorna i slor utsträckning när det gäller all införskaffa sådan ulredning för besvärsmyn­digheternas räkning. Detta är i många fall naturligt genom all kassorna har tillgång till det material som erfordras. Någon ändring i delta hänseende avses inte bli följden av förslaget alt riksförsäkringsverkel skall inta partsställning i socialförsäkringsmål, I de fall då ytterligare ulredning erfordras i besvärsin­stanserna bör det emellertid ingå i riksförsäkringsverkets uppgifter all införskaffa sådan. Ofta torde det praktiskt lösas så att försäkringskassorna även här på uppmaning av riksförsäkringsverket får medverka till all införskaffa uiredningen,

I bl, a. taxeringsprocessen finns det möjlighel för motpart all, sedan besvär i vanlig ordning har anförts, föra talan mot beslutet, trots att den för honom stadgade besvärstiden har gått ul. Del förefaller dock varken tilltalande eller nödvändigt alt införa någon form av s. k, anslulningsbesvär inom socialför­säkringen. Om en enskild anför besvär över en försäkringskassas beslul och


 


Prop. 1977/78:20                                                    101

yrkar högre ersättning i något hänseende, skull således riksförsäkringsverkel -om verket inle självi har anfört besvär i räll lid - inle ha möjlighel ull unföru anslutningsbesvär även om verkei i och för sig anser all den ersättning som har beslutats är för hög.

Om däremot riksförsäkringsverket är den klagande parten, får det förut­sättas att verkei tillvaratar även den enskildes iniresse. Anslulningsbesvär behövs således inle heller i detta fall. Skulle riksförsäkringsverket inle påpeka en felaktighet, som den enskilde inte själv har upptäckt, hur dessutom försäkringsrätt möjlighel uti ex officio rällu till felet. Enligt 29 ij förvulinings­processlagen kan nämligen domslolen även ulan yrkande beslula till del bättre för enskild part, om del föreligger särskilda skäl och det kan ske utan men för motstående enskill iniresse.

En annan frågeställning av processrätlslig karaklär är om riksförsäkrings­verket skall kunna föra talan mot beslut av försäkringsrätt i sådana fall då försäkringsrätten efler besvär av enskild har fastställt försäkringskassas beslul och riksförsäkringsverkel inle har fört lalan i försäkringsrätt. Enligt den s. k, instansordningsprincipen kan part inte räkna med alt i högre instans få andra yrkanden prövade än sådana som har varil under bedömande i den lägre instansen. En tillämpning uv denna princip skulle i det nämndu exemplet leda till att riksförsäkringsverkel inle hade möjlighel ull fä sin lulun prövad UV försäkringsöverdomsiolen,eftersom verkets yrkanden inte tidigure har varit prövade. Förhållandena är dock inte identiska med de förhållanden som instansordningsprincipen närmasl avseratt reglera, eftersom riksförsäk­ringsverket inte har uppträtt som part i försäkringsrätten. Ell avsteg från denna princip bör därför göras otn del är på det sällel alt riksförsäkringsverket anseratt ett beslul som har fallals uv försäkringskussa och hur fusislällls uv försäkringsrätt bör ändrus i den försäkrudes fuvör. Har beslutet ändrats av försäkringsrätten, bör nalurliglvis riksförsäkringsverket ha möjlighet all överklaga såväl lill förmån för som lill nackdel för försäkrad. Verket kun dock i ett sådunt fall inte yrka en lägre förmån än kassan hur beviljat.

Paragrafen innehåller bl. a. beslämmelser om ingivande uv besvärshand­ling och moisvarar i detta hänseende i huvudsak nuvarande 13 i;. Huvudre­geln skall således fortfarande vara att besvärshandling skall tillställas den myndighei eller domstol som har meddelat beslutet. Enligt andra stycket skall dock besvären las upp till prövning, om de före besvärstidens utgång har kommit in till besvärsmyndigheten istället för till beslutsmyndigheten. Även delta överensstämmer med vad som gäller f n. Vidare får det anses befogat att godta besvär som före besvärstidens utgång har kommii in till riksför­säkringsverkel. Detsamma gäller om besvär över försäkringskassas, riksför­säkringsverkets eller försäkringsrätts beslut i rätt lid har kommit intill allmän försäkringskassa, även om besvären inie avser kassans eget beslul.


 


Prop. 1977/78:20                                                    102

1 nu förevarande paragraf har vidare intagits en bestämmelse om all besvärstiden skall vara två månader i stället för som tidigare tre veckor. Eftersom försäkringsrätt inte avses lå den möjlighet som riksförsäkringsver­kets besvärsavdelning nu haratt ex officio pröva försäkringskassebeslut blir del i framliden mycket viktigare att gällande besvärsregler iakttas. En förlängning av besvärsliden inom socialförsäkringsprocessen underlättar för den försäkrade att få beslut prövade i högre instans.

När det gäller besvär som anförs av riksförsäkringsverket bör besvärsliden två månader räknas från den dag då beslutet meddelades, Riksförsäkrings­verkel erhåller nämligen inle regelmässigt meddelande om försäkringskassas eller försäkringsrätts beslut. För aiinan part bör däremot besvärsliden räknas från det han har erhållit del av beslutet. Här måsle man räkna med att beslulsmeddelande alltid sänds ut. Formell delgivning sker dock i allmänhet inte närdet gäller försäkringskassas beslul, varför man som ulgångspunkl för besvärstiden ofta måste godta partens eget påslående om när han har fåll del av beslutet, om detta inle motsägs av annan ulredning i målet. Är man angelägen om att ha en fast utgångspunkt för besvärsliden, finns möjlighel alt sända ut beslutet med mottagningsbevis eller använda delgivningsförfa­rande.

7.4      Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension

Ändringen innebär alt även försäkringsrätt ges möjlighet all från banker och andra penninginrättningar begära in uppgifi som är av belydelse för tillämpningen av lagen.

7.5      Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk­
ring

Ändringen av hänvisningen till 20 kap. AFL innebär en anpassning till de nya bestämmelserna i delta kapitel. Den nya hänvisningen innebär att såväl bestämmelserna om besvär över försäkringskassas och försäkringsrätts beslul som beslämmelserna om ändring av beslut och om talerätl för riksförsäkringsverket blir lillämpliga i delpensionsärenden.

7.6      Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk­
ring

8 kap,

7s

Ändringen innebär att försäkringsrätt ges samma möjligheter som försäk­ringsöverdomsiolen och allmän försäkringskassa att av myndighet och


 


Prop. 1977/78:20                                                   103

arbetsgivare 11 uppgifi om namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för tillämpningen av lagen om arbetsskadeförsäkring.

Genom ändringen får försäkringsrätt möjlighet att i summa ulslräckning som försäkringskassa och försäkringsöverdomsiolen beguru eller förelu undersökning av arbetsförhållanden,

9ij

Eftersom försäkringsrätt enligt förvaltningsprocesslagen har möjlighel all själv hålla förhör med vittne eller sakkunnig, behöver försäkringsrätt inte ha möjlighel att hos tingsrätt begära sådani förhör. Den särskilda möjlighelen all begära förhör hos tingsrätt behöver därför i fortsättningen finnus kvur endusi för ullman försäkringskussa,

12 s

Ändringen i hänvisningen lill 20 kap, AFL innebär endast en anpassning lill deändrade bestämmelserna i nämnda kapitel, 1 fråga om ändringuv beslut enligt 10 ij, besvär över försäkringskussus och försäkringsrätts beslut samt talerält för riksförsäkringsverkel skall således samma regler gälla för ärenden enligt lagen om arbelsskadeförsäkring som för ärenden enligl AFL,

7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbi­drag

Förslagel innebär en ändring av besvärsvägen för ärenden om allmänna barnbidrag och en anpassning till den besvärsväg som gäller för andra ärenden som avgörs av allmän försäkringskassa.

Före den I januari 1974 fattades beslul om barnbidrag av de kommunala barnavårdsnämnderna. Över barnavårdsnämnds beslul kunde klagan föras hos länsslyrelsen genom besvär. Talan mol länsstyrelses beslut fick föras hos kammarrätten och regeringsrätten var högsta instans.

I samband med ati barnbidragsärendena överfördes till försäkringskas­sorna blev riksförsäkringsverket försia besvärsinslans. 1 fråga om riksförsäk­ringsverkets beslut i barnbidragsärenden gäller en annan besvärsregel än den som vanligen gäller för besvär över verkets beslul. Besvär skall nämligen föras hos kammarrätt. Regeringsrätten är högsla instans. Som molivering till att denna besvärsväg valdes angav departementschefen i samband med att administrationen av barnbidragen överfördes till försäkringskassorna att kammarrätt liksom tidigare borde vara tredje instans i ärenden angående barnbidrag i avvaktan på att ställning togs till frågan om överföring till


 


Prop. 1977/78:20                                                   104

socialförsäkringsadministrationen av andra familjeförmåner.

Uiredningen har anfört alt man så långt del är möjligt bör efiersträva all samma besvärsregler gäller för beslut som fattas av ell och samma organ. 1 samband med den nya besvärsorganisationens genomförande bör därför enligt utredningens mening också barnbidragsärendena föras in under en enhetlig instansordning. Uiredningen föreslår att försäkringsrätt skall bli första besvärsinstans och försäkringsöverdomsiolen högsla instans i barnbi­dragsärenden.

Utredningens förslag har lämnats utan erinran av samtliga remissinstan­ser. Även jag anser del lämpligt att samma besvärsregler gäller för barnbi­dragsärenden som för andra ärenden som avgörs av försäkringskassa. De nuvarande besvärsbeslämmelserna har därför utmönstrats. I slällel har inlagits en hänvisning lill besvärsbeslämmelserna i 20 kap. AFL,

7.8      Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsFörskott

Förslagel innebär att besvärsreglerna för ärenden om bidragsförskott ändras på samma sätt som har föreslagils för ärenden om barnbidrag.

F. n. handläggs frågor om bidragsförskott av kommunernas barnavårds­nämnder, I de fiesta kommuner har dock barnavårdsnämndernas uppgifter överlagils av sociala centralnämnder. Länsstyrelse beslutar efter framställ­ning av barnavårdsnämnd eller den underhållsskyldige om eftergift av återkrav gentemot denne. Mol barnavårdsnämnds beslut i bidragsförskotts-ärenden kan talan föras hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul kan över­klagas hos kammarrätten. Detta gäller både mål om kraveftergift och övriga bidragsförskottsmål. Regeringsrätten är högsta instans.

Administrationen av bidragsförskotten skall överföras från barnavårds­nämnderna till de allmänna försäkringskassorna fr. o, m, den I oktober 1977. De nya besvärsbeslämmelserna i lagen om bidragsförskott ansluter hell till motsvarande stadganden i barnbidragslagen, Uiredningen har- liksom när det gäller barnbidragen - föreslagit att ärenden om bidragsförskott bör inordnas i den enhetliga besvärsorganisationen inom socialförsäkringen i samband med den föreslagna ändringen av denna organisation. Förslagel har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag delar ulred­ningens och remissinslansernas uppfallning, 1 lagen om bidragsförskott har därför inlagits motsvarande beslämmelser som i barnbidragslagen,

7.9      Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmark­
nadsstöd

När del gäller ersättning enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd fattar i allmänhet länsarbetsnämnd beslul om rätten till ersättningen, medan däremot försäkringskassa beslutar om utbetalning. Olika besvärsvägar gäller för besvär över de olika myndigheiernas beslul, Försäkringsöverdomsiolen är dock i allmänhet högsta instans i båda fallen.


 


Prop. 1977/78:20                                                   105

31 s

Beträffande beslut av försäkringskassa i ärenden om kontant urbetsniurk­nadssiöd gäller f n. samma besvärsordning som i fråga om övrigu beslul uv försäkringskassa. Detta bör varu fallet även i fortsätlningen, 1 dennu paragraf har därför införls ett nytt stycke som innehåller en hänvisning lill besvärs­beslämmelserna i AFL,

32 s

I denna paragraf har bestämmelser som gäller överprövning u v försäkrings­kussus och riksförsäkringsverkets beslul i frågor om räll lill ersättning borttagils som en konsekvens av ändringarna i 31 i;, Endasl bestämmelser om talan mol arbetsmarknadsstyrelsens beslul finns kvar, Deisummu gäller lalun mol riksförsäkringsverkets beslul i undra frågor än sådunu som gäller räll lill ersättning,

7.10    Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Ändringen innebär uit även försäkringsrätt ges möjlighet ull från unnun myndighet eller försäkringsinrättning få uppgifi om viss person som är uv belydelse vid tillämpningen av lagen.

Bestämmelser om besvär över beslul om studiestöd finns i sludieslödsför­ordningen (1973:418), Ändringbehöverockså göras i beslämmelserna i dennu förordning såvitt gäller besvär över beslul som fallas uv ullmän försäkrings­kassa i försia inslåns.

7.11    Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

26 S

Ändringen föranleds av att försäkringsrätt skjuls in som mellaninstans mellan riksförsäkringsverkel och försäkringsöverdomsiolen.

38 ij

Ändringarna i paragrafen innebär bl, a, alt hänvisning görs till besvärsbe­slämmelserna i 20 kap. AFL, I Ivå fall får som framgår uv 37 ij besvär inte anföras över riksförsäkringsverkets beslul, nämligen i fråga om beslut varigenom vite har förelagts saml beslut rörande anstånd med avlämnande av arbetsgivaruppgift (37 ),

De nya besvärsliderna i AFL blir lillämpliga även i fråga om avgiftsären­den. Vidare skall riksförsäkringsverket ha talerält i den utsträckning som gäller i fråga om övriga beslut av riksförsäkringsverket i förstu instans.


 


Prop. 1977/78:20                                                    106

Riksförsäkringsverkels undersiällningsmöjligheter har i sunibund härmed tagits bort.

När del gäller möjligheler för försäkringsorganen att ändra egna avgö­randen finns för riksförsäkringsverkets del redan nu bestämmelser om rättelse av beslut, nämligen i 13 och 36 ijij AVGL. Del hur vidure föruiskickats att handläggningen i försia instans senare skall överföras från riksförsäkringsverket till skattemyndigheterna och att besvärsprövningen skall övertas av besvärsorganisalionen på skuiteområdel, Mol den bakgrunden har del inle ansetts påkallat utt göra de nya reglerna i AFL om ändring av beslut tillämpliga på della område.

47 s

Ändringen föranleds av alt försäkringsrätt skjuts in som förslu besvärsin­stans och UV all underställningsreglerna bortfaller,

7.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän Törsäkring

11 i;

Paragrafen, som innehåller besvärsbestämmelser, har ändrats så all hänvisning sker till motsvarande bestämmelser i AFL, Försäkringsrätt blir således i stället för riksförsäkringsverket försia besvärsinslans i ärenden enligl nu ifrågavarande lag. Vidare blir reglerna om riksförsäkringsverkets talerätl lillämpliga såväl i fråga om lokal skattemyndighets som försäkrings­rätts beslul. De särskilda besvärsregler som gäller i fråga om fiertalet beslut av lokal skattemyndighet enligt denna lag och som innebär alt utgångspunkten för besvärsliden är viss tidpunkt på årel har bibehållits. Genom hänvisningen till de nya besvärstiderna i 20 kap, 13 ij AFL blir dock dessa tillämpliga i fråga om lalan mot beslut av lokal skattemyndighet enligt andra styckei i nuvarande lydelse av paragrafen samt i fråga om lalan mot försäkringsrätts beslut.

Ändringen av denna paragraf medför vidare att nuvarande regler om ex officioprövning och underställning försvinner. Detta innebär t, ex, att försäkringsrätt inle kommer alt ex officio kunna ändra ell felaktigt beslul om pensionsgrundande inkomsl i samband med prövningen av ett från försäk­ringskassa överklagat beslut om en tilläggspensionsförmån. Lokal skatte­myndighet kan dock själv enligl 7 ij under vissa förulsättningar ändra en felaktig beräkning av pensionsgrundande inkomsl intill utgången av sjätte året efler del år som inkomsten avser. Sedan sådan ändring har skett hos lokal skattemyndighet har försäkringskassan - i enlighel med de ändringsbefogen­heter som jag har föreslagit - möjlighet alt ändra pensionsbesluiei. Del är nämligen här fråga om ett beslut som har blivit oriktigt därför att besluts-


 


Prop. 1977/78:20                                              107

underlaget vur uppenbarl felaktigt.

Som framgår av föregående siycke har lokal skattemyndighet redun nu vissa möjligheter att själv ändra en felaktig beräkning av pensionsgrundande inkomst, Vidure har föruiskickats all besvärsprövningen senare skall över-förus lill besvärsorgunisationen på skatteområdet, Liksoni i frågu om ärenden enligl AVGL harjag därför inte ansett all bestämmelser om ändring av beslul enligl vad som har föreslagils i 20 kap, 10 ij AFL behövs på delta område,

7.13 Förslaget till lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.

1 denna promulgationslag har summunförls de bestämmelser som behövs för övergången lill den nya besvärsordningen. Dil hör regler om hur besvärsbeslämmelserna skull tillämpus i sumbund med den nya ordningens införande, hur mun skall förfara med äldre regler om ex officioprövning och underställning sumt hur de nyu reglerna om riksförsäkringsverkets tulerätt och ändring av beslut enligt 20 kap, 10 i; AFL skall tillämpas i övergångs­skedet. Vidare finns i lugen vissu särskilda övergångsregler som gäller val av nämndemän till försäkringsrätterna, Slulligen har medtagits bestämmelser som reglerar besvärsordningen för ärenden enligl äldre yrkesskadelagsiift­ning efter försäkringsrådets upphörande samt, i fråga om utbyte av livränta enligl äldre lagsliftning, även handläggningen i första instuns.

Purugrafen innehåller ikraftträdandebestämmelser såvitt gäller den nya lagen om försäkringsdomstolar och de undru lugar vari ändring föreslås. Vidare upphävs i paragrafen den nuvarande lagen om försäkringsdomstol sumt två lagar som gäller försäkringsrådet.

2

Paragrafen innehåller en beslämmelse som innebär all den högsta instansens nya namn blir generelll tillämpligt utan att särskild ändring görs i varje författning där försäkringsdomslolen nämns.

3s

Enligt paragrafen skall äldre besvärsbesiämmelser gälla i fråga om beslul som har meddelats före ikraftirädundel, Deltu innebär ull en försäkringskassa som meddelar ett beslut t, ex, den 29 december 1978 i besvärshänvisningen skall ange att besvärsliden är tre veckor och att besvär skall unförus hos riksförsäkringsverket. Det ankommer sedan på verkei all, i det valda exemplet, se till att besvärsinlagan vidarebefordras lill den försäkringsrätt


 


Prop. 1977/78:20                                               108

som efter ikraftlrädandel skall pröva besvärsärendet. Att även kammarrätt och regeringsrätten nämns i paragrafen beror på all dessa domstolar f n. prövar besvär över riksförsäkringsverkels beslul i fråga om barnbidrags­ärenden och fr. o, m, den I oktober 1977 också i fråga om ärenden om bidragsförskott.

4 i

Enligt denna paragraf skall besvärsärenden, som är anhängiga hos riksförsäkringsverkels besvärsavdelning vid ikraftlrädandel ellersom enligt meddelad fullföljdshänvisning skulle ha upplagils av riksförsäkringsverkel, prövas av försäkringsrätt. Det kan vuru fråga om dels ärenden som har avgjorts av försäkringskassa, dels ärenden om pensionsgrundande inkomsl och underlag för egenavgifter som kommer från lokal skaltemyndighet.

5s

Enligt denna paragraf skull försäkringsrätt prövu även sådana beslul, som enligl äldre beslämmelser upptas av riksförsäkringsverket utan att besvär har anförts, dvs, ärenden som skall underslällas enligt 20 kap, 10 i AFL.

Detsamma skall gälla andra beslul, beträffande vilka riksförsäkringsverkel före ikraftlrädandel har beslutat ull prövning skall ske oberoende av om besvär har anförts. Härmed avses t, ex, ärenden som har överlämnats lill besvärsavdelningen av tillsynsavdelningen och ärenden som uv en försäk­ringskussa har överlämnats till besvärsavdelningen för överprövning därför all kassan enligt anvisningar från verkei skall göra della eller därför all kassan är Iveksam om riktigheten av beslutet. Hit hör även besvärsärenden som har anhängiggjorts på besvärsavdelningen före ikraftlrädandel men där besvärs-handlingen har kommii in för sent. För alt försäkringsrätt skall kunna pröva nu nämnda ärenden måsle besvärsavdelningen innan den nya lagstiftningen iräder i krafl ha fatlat beslut om att ärendet skall upptas lill prövning ex officio.

Paragrafen är närmast en parallell lill andra punkien i föregående paragraf och avser sådana fall då riksförsäkringsverkel har beslutat att lokal skatte­myndighets beslul skall prövas oavsett om besvär har anförts. Vad som har sagts i specialmotiveringen lill nämnda paragraf gäller även här. Någon underställningsskyldighel finns dock inle för lokal skallemyndighets del,

7ij

Efiersom de föreslagna beslämmelserna om riksförsäkringsverkets talerätl huvudsakligen syftar lill att åstadkomma likformighet och rättvisa vid


 


Prop. 1977/78:20                                                   109

tillämpningen av socialförsäkringslagsliftningen, bör dessa bestämmelser kunna tillämpas redan fr, o, m. ikraftträdandedagen. Riksförsäkringsverkets möjligheter un ex officio ta upp ärenden upphör vidure i samband med ikraftträdandet, I förstu styckei föreskrivs därför all riksförsäkringsverkel skall kunna föra talan även rnoi beslul som har meddelats före ikraftirädun­del. 1 sådunl fall gäller äldre beslämmelser om besvärsiidens längd, dvs, tre veckor räknat från det all riksförsäkringsverkel har fåll del uv beslulel (3 ij). Den nu föreslagna bestämmelsen får betydelse i frågu om beslul uv försäkringskassa, lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverkels besvärs­avdelning, som har meddelats före ikruftirädundei och belräffunde vilkel besvärstiden inie hur löpt ut.

Bestämmelsen i andra styckei ger försäkringsrätt möjlighel alt föreläggu riksförsäkringsverket ull svuru i mål, som hur anhängiggjorts genom överklagande av enskild pari, även om del är frågu om ell beslul som hur meddelats före ' ikraftlrädandel, Riksförsäkringsverkel skull också hu möjlighet att på eget initiativ gå in som motpart i de besvärsurenden, som finns på besvärsavdelningen närden nya organisationen genomförs och som i samband därmed överiämnas lill försäkringsrätt.

Ärenden som har upptagits ex officio av riksförsäkringsverkel skall enligl paragrafens tredje stycke anses unhängiggjordu vid försäkringsrätt uv riks­försäkringsverket. När dessa ärenden överlämnas lill försäkringsrätt bör därför bifogas yttrande från den enhet inom verkei som skull föru verkets lulun,

1 fråga om mål som är anhängiggjorda vid försäkringsdomslolen vid ikruftirädundei skall del enligl fjärde slyckel ankomma på domstolen att besiämma om riksförsäkringsverkel skall vara part, och om verket således skall beredas tillfälle all yttra sig, Förvaltningsprocesslagens kommunika-lionsregler behöver således tillämpus i förhållunde lill riksförsäkringsverkel endusi om domstolen bestämmer all verkei skull vura pun. Om en besvärshandling före ikraftirädundel hur översänis lill besvärsuvdelningen för yllrunde. skall dock verkei alltid anses varu part, I deltu full bör ärendel överlämnas till den enhel inom verket som skall föra verkets lalan.

Mål som riksförsäkringsverkets besvärsavdelning före ikraftträdandet har underställt försäkringsdomsiolens prövning men som avgörs försl därefier skall behandlas på samma säll som om målet hade kommii upp lill avgörande i försäkringsdomstolen före ikruftirädundei.

Del bör nämnas att bestämmelserna i denna paragraf innebär att del i vissu situationer övergångsvis kan bli aktuellt för den enhet inom riksförsäkrings­verkel som handhar partsfunktionen att i försäkringsrätt uppiräda som purt i ärende som har avgjorts på besvärsavdelningen före ikraftträdandet.


 


Prop. 1977/78:20                                                   110

Paragrafen innehåller övergångsregler i anslutning till de nya bestämmel­serna om ändring av beslut i 20 kap, 10 ij AFL. Eftersom dessa beslämmelser har till syfte alt på ett enkelt sätl möjliggöra ändring av felakiiga beslul har de gjorts tillämpliga även på beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Härför talar även alt ifrågavarande bestämmelser skall ersätta de ex officioprövnings- och underställningsmöjligheter som försvinner i och med ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Försäkringskassans skyldighel alt ta upp ell beslut till ny prövning när enskild har anfört besvär (20 kap, 11 ij iredje stycket AFL) skall däremot inle tillämpas i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Denna beslämmelse hänför sig nämligen lill en besvärsregel, och när del gäller besvär skall äldre beslämmelser tillämpas i fråga om beslul som har meddelats före ikraftträdandet-(3 ij).

9 och 10 tjtj

Paragraferna behandlar hur man skall förfara med de ärenden som är anhängiggjorda hos försäkringsrådet vid dess upphörande eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning skulle ha anhängiggjorts där, 9 tj gäller besvärsärenden och ärenden som försäkringsrådet beslulal all ta upp ex officio, 10 tj ärenden om utbyte av livränta mot engångsbelopp, I det första fallet skall försäkringsrätt och i det andra fallet riksförsäkringsverket överta ärendet.

Försäkringsrådet har påpekat att rådel med stöd av sin ex officioprövnings-möjlighet har lagil upp försent inkomna besvär lill sakprövning i relalivi slor ulsträckning. Vid försäkringsrådeis upphörande kommer det därför med all sannolikhet att finnas ett antal mål i vilka besvären har kommit in för sent. Del är otiUfredsställande om dessa mål skulle behandlas olika beroende på om försäkringsrådel hinner avgöra dem före upphörandet eller inle. Del är skälet lill att i 9 tj andra slycket intagils en bestämmelse som motsvarar vad som har föreslagits beträffande de av riksförsäkringsverket ex officio upptagna målen. Bestämmelsen innebäratt nu ifrågavarande mål skall prövas av försäkringsrätt förutsatt att försäkringsrådet före ikraftträdandet har beslutat att besvären skall tas upp till prövning ex officio.

Särskilda bestämmelser JÖr jörsäkringsrätl

lls

Enligt huvudregeln skall nämndemän utses för en tid av sex år. Vart tredje årskall dock val skeav halvaantalel nämndemän. En sådan regel gäller också för val av nämndemän i bl. a. hovrätt och kammarrätt. Mandatperioden är där samordnad med valen lill landsting och kommunfullmäktige. Landstings-


 


Prop. 1977/78:20                                                             111

förbundet påpekar alt en sådan samordning bör ske också såvilt gäller nämndemän i försäkringsrätt, Efiersom val av nämndemän försia gången komnier utt ske mitt i en valperiod bör nämndemännen då väljas för en mandatperiod på bara ell år. Därefter ulses halva antalet nämndemän för en lid av tre år och återstoden fören tid av sex år. Härigenom uppnår man uii val av nämndemän lill olika domstolar sker samtidigt.

Särskilda bestämmelser om prövning av ärenden angående yrkesskadeförsäkring m. m.

I2tj

De övergångsbestämmelser som gäller för den nya arbelsskadeförsäk­ringen innebär att äldre lagstiftning om yrkesskadeförsäkring kommer att gälla för regleringen av skador som har inträffat före ikraftträdandet. Sådana ärenden kommer att förekomma under avsevärd tid. Skaderegleringen an­kommer i första instans på riksförsäkringsverket. Förevarande paragraf be­handlar besvärsordningen i fråga om sådana beslul enligt äldre lagsliftning, som meddelas efter ikraftträdandet. Bestämmelsen avser samtliga beslut, varöver besvär enligt hittills gällande bestämmelser skall anföras hos för­säkringsrådet, således framför allt beslut av riksförsäkringsverket enligl lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningslagen. Även beslul enligl lag­stiftning som föregått yrkesskadeförsäkringslagen resp. militärersättnings­lagen och beslut enligt vissa andra författningar om ersättning av statsmedel faller in under paragrafen.

Genom hänvisningen lill besvärsbestämmelserna i 20 kap, AFL blir försäkringsrätt i stället för försäkringsrådel försia besvärsinslans, Försäk­ringsöverdomsiolen skall liksom hillilis vara högsta instans, Beslämmelserna om talerält för riksförsäkringsverkel blir tillämpliga i den utsträckning som enligl AFL gäller för beslut som har meddelats av riksförsäkringsverket i försia instans.

Några särskilda regler om rättelse av riksförsäkringsverkets beslul när del gäller äldre yrkesskadeärenden finns f n, inle. Den möjlighet som försäk­ringsrådel i dag har alt ex officio ta upp riksförsäkringsverkets beslut lill prövning försvinner vidare i samband med all försäkringsrätt lar över besvärsprövningen. Genom en särskild föreskrift i denna paragraf har därför ändringsreglerna i 20 kap, 10 i; AFL gjorts tillämpliga i fråga om såväl riksförsäkringsverkels som försäkringsrätts och försäkringsöverdomsiolens beslul i äldre yrkesskadeärenden. Härigenom uppnår man också större likhet med handläggningen av de nya arbeisskadeärendena.

13 s

Paragrafen innehåller bestämmelser om all riksförsäkringsverkel efter försäkringsrådeis upphörande i försia instans skall handlägga ärenden om


 


Prop. 1977/78:20                                                    112

utbyte av livränta mot engångsbelopp. Även beträffande dessa ärenden har genom en hänvisning till 20 kap. AFL besvärsbestämmelserna där liksom reglerna om riksförsäkringsverkets talerätt och ändring av beslut gjorts tillämpliga.

14 ;j

Enligt beslut som nyligen har fattats av riksdagen (prop. 1976/77:64, SfU 1976/77:21, rskr 1976/77:201) skall lagen om decentralisering av vissa yrkesskadeärenden upphävas. Lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om skada som har inträffat före ikraftträdandet den 1 juli 1977 av lagen om arbetsskadeförsäkring. Ifrågavarande yrkesskadeärenden överprövas f n. enligt samma regler som gäller för ärenden om allmän försäkring. Bestäm­melsen i 14 tj innebäratt de nya besvärsbestämmelserna i AFL samt reglerna där om ändring av beslul enligl 10 tj samt talerält för riksförsäkringsverkel blir tillämpliga även på dessa ärenden. Eftersom vissa utbytesärenden enligt 3 tj i lagen skall handläggas av riksförsäkringsverket, har hänvisning skett också lill beslämmelserna om talan mol riksförsäkringsverkets beslut,

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets ytirande inhämtas över lagförslagen,

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1977/78:20                                                   113

Bilaga I

1 Förslag till

Lag om försäkringsdornstolar

Härigenom föreskrives följande,

1        § Försäkringsöverdomsiolen är högsla försäkringsdomstol i mäl som
fullföljes dil från försäkringsrätt eller från arbetsmarknadsstyrelsen ellersom
arbelsmarknadsslyrelsen undersläller domstolens prövning.

Försäkringsrätt är försäkringsdomstol närmasl under försäkringsöver­domsiolen i mål som fullföljes dil från allmän försäkringskassa, lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverkel.

Försäkringsöverdomsiolen

2        § 1 försäkringsöverdomsiolen finns en president och minsta åtta försäk­
ringsdomare samt minst åtta andra ledamöter. Presidenten och försäkrings­
domarna skall vara lagfarna.

De lagfarna ledamöterna uinämnes av regeringen. Övriga ledamöler förordnas av regeringen för tre år i sänder. För varje icke lagfaren ledamot förordnar regeringen för summu lid en ersättare. De icke lagfurnu ledumö­ternu och ersättarna för dem skall hu särskild erfurenhel uv urbeisförhål-lunden eller eljesi ha kunskaper uv särskilt värde för domstolens urbeie,

3        § Försäkringsöverdomsiolen är domför med fem ledamöter. Av dem skall
tre vara lagfarna.

Domstolen är domför med endasl ire lagfarna ledamöler

1,    vid prövning av besvär över beslul som ej innebär avgörande av saken,

2,    vid förordnande i avvaktan på målels avgörande saml vid annan ålgärd som avser endast måls beredande,

3,    vid beslul genom vilket domstolen skiljer sig från målel utan att della har prövals i sak,

4,    vid avgörande av mål där uigången är uppenbar.

Uppkommer i mål fråga av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, får målel hänskjulas lill avgörande av försäkringsöver­domsiolen i dess helhet. Därvid skall samtliga ledamöler deltaga i avgöran­det, om ej laga hinder möler.

4        § Vid förfall för lagfaren ledamot i försäkringsöverdomsiolen får regeringen
förordna vikarie. Regeringen fär även förordna om lillfällig förstärkning av
försäkringsöverdomsiolen, om det behövs för arbetets behöriga gång.

Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


Prop. 1977/78:20                                                              114

Försäkringsrätterna

5 § I försäkringsrätt finns försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessorer.
Försäkringsrättsråd och försäkringsrättsassessor skall vara lagfama. Försäk­
ringsrättsråd uinämnes och försäkringsrättsassessor förordnas av rege­
ringen.

Föreligger särskilda skäl, färden som har god kännedom om socialförsäk­ringslagstiftningen ulses till försäkringsräiisråd eller försäkringsrätlsassessor oaktat att han icke är lagfaren. Vad i denna lag sägs om lagfaren ledamot i försäkringsrätt skall gälla även den som utan all vara lagfaren har utsetts till försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessor.

Ett försäkringsräiisråd är chef för domstolen,

6  § Försäkringsrätt är delad i avdelningar. Varje avdelning beslår av minsl två försäkringsräiisråd och av försäkringsrätlsassessorer till det anlal regeringen bestämmer. Av försäkringsrättsråden aren ordförande på avdelningen och en vice ordförande,

7  § Försäkringsrätt är domför med tre lagfarna ledamöter, Uiöver de lagfarna ledamöterna skall två nämndemän ingå i rätten vid prövning av besvär över

 

1,   beslul som i allmän försäkringskassa har avgjorts av pensionsdelega­lion,

2,   beslut som i allmän försäkringskassa haravgjorts av försäkringsnämnd i dess helhet och

3,   beslut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller motsvarande äldre bestämmel­ser.

Försäkringsrätt är alltid domför utan nämndemän i fall som avses i 3 ij andra styckei,

8§ För försäkringsrätt finns nämndemän till del anlal som regeringen bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen del anlal nämndemän som skall utses. Försäkringsrätt fördelar tiänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av lands-linget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun,av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efler befolkningstalen. I Gollands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser,ökal med 1, Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart Iredje år väljes halva antalet nämndemän i försäkringsrätt.


 


Prop. 1977/78:20                                                                  115

9         § Valbar lill nämndeman i försäkringsrätt är myndig svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och ej har fylll sjuttio år. Tjänsteman i allmän
försäkringskassa eller ledamot av pensionsdelegation eller försäkrings­
nämnd, tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller riksförsäkringsverket,
lagfaren domare, annan ledamot eller tiänsteman i försäkringsdomstol,
åklagare, advokat ellerannan som härtill yrke att föra andras talan inför rätta
får ej vara nämndeman.

Den som har fy III sextio år eller uppger annat gilligl hinder är ej skyldig alt mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndemanar ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet,

10        § Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman
visar gilligl hinder, fär rätten entlediga honom tidigare. Den som har fylll
sextio år har rätt all frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar
eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, ulses ny nämndeman förden tid som återstår av den lidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträ­dande nämndeman ulses för kortare tid än som följer av första stycket.

Gemensamma bestämmelser

11  § I fråga om omröstning i försäkringsdomstol gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap, rättegångsbalken om omröstning i hovräti i tillämpliga delur, Domslolen beslämmer dock själv i vilken ordning omröstningen skull ske.

12  § Försäkringsdomstol sammanträder på den orl där den har sitt säte. Domstolen får sammanträda på annan ort, om det finns särskilda skäl för detta,

13  § Ledamot i försäkringsdomstol skall vura svensk medborgare. Den som är omyndigeller i konkurstillstånd fårej vara ledamot eller föredragande, 1 fråga om nämndeman gäller vad som är föreskrivet i 9 ij.

Ledamot och föredragande i försäkringsdomstol skall hu uvlugt doniured enligt 4 kap, 11 tj rättegångsbalken.

De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap, 12 ;? rättegångsbalken llr ej samiidigi tiänslgöra som ledamöler i försäkrings­domstol,

14  § Ålgärd som avser endasi måls beredande lår vidiagas uv lugfuren ledamot i försäkringsdomstol eller av annan tiänsteman vid denna,

15  § Regeringen får på begäran av försäkringsdomstol förordna särskilda


 


Prop. 1977/78:20                                                    116

sakkunniga för viss tid med uppgifi alt tillhandagå domslolen med utlåtan­den.

16 § Vid försäkringsdomstol skall finnas kansli.

Om ikraftträdandet finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande uv lagen (0000:0(X)) om försäkringsdomslolar, m, m.


 


Prop. 1977/78:20


117


3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrives att 20 kap, 9-13 ijij lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


 


20 kap, 9s

Arbetsgivare, som underlåter all fullgöra honom enligl försia slycket åvilande uppgiftsskyldighet, straffes med böler, högsl etthundra kronor.

Statliga och kommunala myndig­heter ävensom arbetsgivare och för­säkringsinrättningår äro pliktigu all på begäran lämna Jörsäkringsdomsio­len, riksförsäkringsverket, allmän försäkringskassa eller lokall organ som i I kap. 2 tj sägs uppgift för namngiven person rörunde förhål­lande, som är uv betydelse för tillämpningen av denna lag.


Slalliga och kommunala myndig­heler ävensom arbetsgivare och för­säkringsinrättningår äro pliktigu all på begäran Vamna försäkringsdomstol. riksförsäkringsverkel, ullmän för­säkringskussu eller lokull orgun som i I kup, 2 tj sägs uppgifl för namngiven person rörande förhållande, som är av belydelse för lillämpningen uv dennu lag.


 


Talan mol beslut av allmän JÖrsäk­ringskassa i ärende angående Jörsäk­ring enligt denna lag jöres genom besvär hos riksförsäkringsverket.

Bestal av allmän lörsäkringskassa. som jäiiats i pensionsdelegalion. .skall, ändå att beslutet icke överklagats, prövas av rikstörsäkringsverkei såvida delegationens ordförande eller jöre-draganden anmäll Jrån beslutet avvi­kande mening. Rikslörsäkringsverket äger ock eUesi. ulan att talan jöres. lill prövning upptaga ärende som avses i lörsta stycket.


10:


A llmän försäkringskassa skall ändra beslut i ärende angående Jörsäkring enligt denna lag, .som har Jätiats av kassan och ej har prövats av jörsäk­ringsrätl,

1.    om beslulel på grund av skrivjel,
räkiiejd eller annat sådant förbise­
ende innehåUer uppenbar orikiighei,

2.    om beslutet har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppen­bart felaktigt eller ofuUständigt under­lag.

3.    om beslutet har blivit orikligt på grand av uppenbart jelaktig rällsiill-lämpning eller annan Uknande or­sak.

Ändring får underlåtas om den orik­iighei som vidlåder beslutet är av ringa betydelse.


' Lagen omtryckt  1977:630,

9 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


 


Prop.1977/78:20


118


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Beslut får ej ändras UU Jörsäkrads nackdel såvitt gäller Jörmån som har JörfälUl lill betalning och ej heller i annal Jall om synneriiga skäl äro däremoi.

Fråga om ändring enligl denna paragraf får ej lagas upp sedan mer än två årJörJltnUJrån den dag då beslulel meddelades. Ändring Jår dock ske även efter utgången av denna tid, om del JÖrst därefter har kommii fram alt beslutet har lånats på uppenbart Jelakiigt eller ofullständigt underiag eller om annat synnerligt skäl förelig­ger.

Såvitt gäller beslut som har överprö­vats av försäkringsdomstol skall fråga om ändring på grund av omsländighei som avses i Jörsta stycket bedömas av den domstol som senasl har prövat målet. Bestämmelserna i andra, tred­je och Ijärde styckena ha därvid motsvarande tillämpning.


Uppslår ivisi mellan allmänna Jör-säkringskassor angående tolkning eller lillämpning av denna lag. skall ivisien på yrkande av någon av kassorna avgöras av rikslörsäkringsverket.


Talan mot beslul av allmän försäk­ringskassa eller riksjörsäkringsverkei i ärende angående Jörsäkring enligl denna lag föres hos försäkringsrätt genom besvär.

A tt talan mot jörsäkringsräits beslut Jöres genom besvär hos försäkrings­överdomsiolen framgår av förvalt­ningsprocesslagen (1971:291).

När besvär mot allmän Jörsäkrings­kassas beslut har anförts av enskUd skall kassan taga upp det- överklagade beslulel lill ny prövning oavsell alt omständighet som anges I 10 Jörsta stycket ej föreligger. Ändring får där­vid göras endast i enlighet med kla­gandens yrkande. Sker sådan änd­ring, skola besvären anses förfallna.


 


Prop. 1977/78:20


119


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Mot riksjörsäkringsverkets beslut Ifråga, varom i 10 eller 11 §Jörmäles, föres talan genom besvär hos försäk­ringsdomslolen.

Riksförsäkringsverkets beslut Ifråga som i första slycket sägs må av verket underslällas försäkringsdomsiolens prövning, om del Jör enhetlig lagtolk­ning eller rättstiUämpning är av synnerUg vikt att saken prövas av domstolen eller eljesi särskilda skäl Jörejinnas för sådan prövning.

ll'

Riksförsäkringsverket har alt verka Jör att bestämmelserna om den allmänna Jörsäkringen tillämpas lik-Jörmigt och rällvist. Verkei är. om ej annal Jöljer av andra styckei, part i fråga om överprövning av Jörsäkrings­räns och allmän Jörsäkringskassas beslul saml Jår begära ändring enligt 101

1 mål där enskild part anjör besvär hos försäkringsrätt, bestämmer riks­jörsäkringsverkei huruvida verkei skall Jöra talan I målet. A ven om riksförsäk­ringsverkel beslulal att ej JÖra talan i sådant mål, fårförsäkringsrällen före­lägga verkei all svara i målet, om särskilda skäl föreligger.

R iksjörsäkrings verket får JÖra talan såväl nu Jörmån Jör enskild part som för det aUmänna.


Besvärshandling skall tillställas den Den omständigheten all besvärs­handlingen tillsiällts den myndighet. som har alt pröva besvären, ulgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest handlingen inkom­mit före besvärstidens utgång.

Allmän    försäkringskassas    och riksförsäkringsverkels beslul lända


myndighei som meddelal beslulel.

Den omständigheten att besvärs­handlingen tillställts den domstol, som har all pröva besvären, rikslör­säkringsverket eller allmän JÖrsäk­ringskassa ulgör ej hinder för besvä­rens upplagande till prövning, därest handlingen inkommit före besvärsii­dens ulgång.

Vid besvär över beslul i ärende angående Jörsäkring enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkom­men inom två månader från den dag då klaganden erhöll del av beslutet eller, om besvären anjörts av rikslör­säkringsverket. inom två månader från den dag dd beslulel meddelades.

Allmänförsäkringskassas, riksför­säkringsverkels och Jörsäkringsräns


 


Prop. 1977/78:20


120


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


till omedelbar efterrättelse, om ej annat föreskrivits i beslutet eller bestämmes av myndighei som har alt pröva beslulel.


beslul lända lill omedelbar efterräl­telse, om ej annat föreskrivits i beslulel eller bestämmes av domstol som har alt pröva beslutet.


Om ikraftlrädandel finns föreskrifter i lagen (0000:000) om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomslolar, m, m.


 


Prop. 1977/78:20                                                   121

13 Förslag till

Lag om införande av lagen (0000:000) om försäkringsdomstoiar,

m. m.

Härigenom föreskrives följande,

1        § Följande lagar iräder i kraft den 1 januari 1979, nämligen

1,    lagen (00(X):000) om försäkringsdomstolar,

2,    lagen (0000:000) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

3,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1962:392) om hustruiillägg och komtnunalt bostadstillägg till folkpension,

5,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäk­ring,

6,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäk­ring,

7,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbi­drag,

8,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,

9,    lagen (0000:000) om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmark­nadsstöd,

 

10,   lagen (0000:000) om ändring i sludiestödslagen (1973:349),

11,   lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m, m.,

12,   lagen (0000:000) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.

Vid ikraftlrädandel skall följande lagar upphöra att gälla, nämligen

1,   lagen (1961:262) om försäkringsdomstol,

2,   lagen (1917:466) om försäkringsrådet,

3,   lagen (1961:257) om besvär över försäkringsrådets beslul,

 

2  § Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser försäkringsdomslolen skall den i stället avse försäkringsöverdomsiolen,

3  § Äldre bestämmelser om besvär hos riksförsäkringsverket, försäkringsrå­det, kammarrätt, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen gäller i fråga om talan mot beslut som har meddelats före ikraftlrädandel,

4  § Besvär, som har anförls hos riksförsäkringsverkel men ej har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning därefter anföres hos verket, skall efter ikraftlrädandel prövas av försäkringsrätt.

5  § Beslut av försäkringskassa, vilkel enligt 20 kap, 10 § andra stycket försia punkien lagen (1962:381) otn allmän försäkring i dess lydelse före den 1


 


Prop. 1977/78:20                                                    122

januari 1979 skall prövas av riksförsäkringsverkel utanatt besvär har anförts, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt. Detsamma skall gälla i fråga om annat beslul av försäkringskassa, beträffande vilket riksförsäkrings­verket före ikraftträdandet har beslutat att prövning skall ske oavsett om besvär har anförts.

6  § Beslul av lokal skattemyndighet, beträffande vilket riksförsäkringsverket före ikraftträdandet har beslutat att prövning skall ske oavsett om besvär har anförts, skall därefier prövas av försäkringsrätt,

7  § Riksförsäkringsverket får efler ikraftträdandet föra talan även mot beslut som har meddelats dessförinnan.

1 mål hos försäkringsrätt, vilket urspmngligen har anhängiggjorts genom besvär hos riksförsäkringsverket, skall verkei vara part om försäkringsrätten finner del påkallal eller verkei begär det.

Ärende som avses i 5 eller 6 § skall anses anhängiggjort vid försäkringsrätt av riksförsäkringsverkel.

1 mål som har anhängiggjorts hos försäkringsdomslolen före ikraftträ­dandet skall riksförsäkringsverkel vara part endasl om besvären av domslolen har överiämnals lill verket för yttrande eller dornslolen eljest finner del påkallat,

8§ Bestämmelserna i 20 kap. 10 § lagen(1962:381)om allmän försäkring om ändring av beslut tillämpas även på beslut som har meddelats före ikraftträdandet,

9       § Besvär, som har anförts hos försäkringsrådet men ej har avgjorts före
ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljdshänvisning anföres
därefter, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkringsrätt.

Vad som föreskrives i första styckei gäller även beslut av riksförsäkrings­verket, beträffande vilket försäkringsrådet före ikraftträdandet har beslutat att prövning skall ske oavsett om besvär har anförts.

10      § Ärende hos försäkringsrådet om utbyte av livränta mot engångsbelopp,
som ej har prövats före ikraftträdandet, skall prövas av riksförsäkringsver­
ket.

Särskilda beslämmelser Jör försäkringsrätt

11      § Val av nämndemän skall med tiUämpning av lagen (0000:000) om
försäkringsdomslolar äga mm före utgången av år 1978. Valel skall avse år
1979. Iör tiden härefter skall val förrättas av landsting och i förekommande
fall kommunfullmäktige, som nyvaks under år 1979. Härvid skall halva
anlalel nämndemän utses för en lid av tre år och återstoden för en lid av sex
år.


 


Prop. 1977/78:20                                                    123

Särskilda bestämmelser om prövning av ärenden om yrkesskadeförsäkring m. m.

12  § I fråga om beslut, som enligt hittills gällande bestämmelser efter fullföljd ellereljest prövas av försäkringsrådet, skall efter utgången av år 1978 bestämmelserna i 20 kap. 10 ij, 11 § första och andra styckena saml 12 och

13  §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslut samt talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut ha motsvarande tillämpning. Vad som föreskrives om allmän försäkringskassa i 20 kap. 10 S nämnda lag skall därvid gälla riksförsäkringsverket.

13      § Ansökan om utbyte av livränta mot engångsbelopp, som enligt hittills
gällande bestämmelser skall göras hos försäkringsrådet, skall efler utgången
av år 1978 göras hos riksförsäkringsverket.

Bestämmelserna i 20 kap, 10 §, 11 S första och andra styckena samt 12 och 13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om ändring av beslul saml talan mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrätts beslut har motsvarande tillämpning i ärende som avses i första stycket. Vad som föreskrives om allmän försäkringskassa i 20 kap. 10 S nämnda lag skall därvid gälla riks­försäkringsverket,

14      § 1 fråga om beslut i ärende som omfattas av förordnande enligl lagen
(1973:60) om handläggning av vissa ärenden angående ersättning enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring m. m. skall efter utgången av år 1978
beslämmelserna i 20 kap, 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring om
ändring av beslut samt talan mot allmän försäkringskassas, riksförsäkrings­
verkels och försäkringsrätts beslul ha motsvarande tillämpning.


 


Prop. 1977/78:20                                                    124

Utdrag
LAGRÅDET
                               PROTOKOLL

vid sammanträde 1977-09-22

Närvarande: f d. justitierådet Brunnberg, justitierådet Hesser, regerings­rådet Reuterswärd, justitierådet Hessler,

Enligt prolokoll vid regeringssammanträde den 7 juli 1977 har regeringen på hemställan av statsrådet Gustavsson beslulal inhämia lagrådels yttrande över förslag till

1.    lag om försäkringsdomstolar

2.    lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4.    lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5.    lug om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6.    lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring

7.    lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8.    lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9.    lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

 

10.   lag om ändring i sludiestödslagen (1973:349)

11.   lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmun försäkring, m. m,

12.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkningav pensionsgrundande inkonist enligt lagen om allmän försäkring

13.  lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.
Förslagen, som finns bilagda della prolokoll, har inför lagrådet föredragits

uv kammarrättsrådet Margit Kärrström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om försäkringsdomstolar

1 moliven uttalas all del ankommer på regeringen att besluta om antalet försäkringsrätter, om lokaliseringen av dessa och om domkretsindelningen. Det synes emellertid lämpligt att del redan i förevarande sammanhang beslulas om vilka försäkringsrätter som skall inrättas och att dessa uppräknas i lagen, 1 fråga om hovrätterna finns en bestämmelse av detta slag i 2 kap, 6 § rättegångsbalken och beiräffande kammarrätterna i 1 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. En bestämmelse i ämnet torde böra intas som tredje stycke i förevarande paragraf

I 2 kap. 6 § rättegångsbalken och 8 § sista stycket lagen om allmänna


 


Prop. 1977/78:20                                                    125

förvaltningsdomstolar anges, att regeringen förordnar om ifrågavarande domstolars domkretsar. Med hänsyn till föreskriften i 8 kap, 13 tj nya regeringsformen erfordras icke något liknande bemyndigande i förevarande lag.

5,7, 13 och 14 §§

1 dessa paragrafer meddelas vissa beslämmelser om försäkringsrätts sammansättning och domförhet, om behörighet att vara ledamot i försäk­ringsdomstol och om handläggning i förenklad ordning av åtgärd för måls beredande i försäkringsdomstol, 1 samtliga paragrafer förekommer termen "ledamot". De i 5 § nämnda domarna i försäkringsrätt, nämligen försäkrings­rättsråd och försäkringsrättsassessorer, skall i regel vara lagfarna, men om särskilda skäl föreligger kan även icke lagfaren person utses till sådan befallning. Enligt föreskrift i andra stycket av 5 S skall vad i lagen sägs om lagfaren ledamot i försäkringsrätt gälla även den som ulan alt vara lagfaren har utsetts till försäkringsrättsråd eller försäkringsrätlsassessor. Denna föreskrift har avseende blott på 7 och 14 §§, som är de enda där termen lagfaren ledamot återkommer. Om, såsom lagrådet i det följande föreslår, 14 § utgår eller omformuleras kommer den nämnda föreskriften i 5 § andra slyckel att få lillämpning endast på 7 §. Den synes då kunna utgå och ersättas av ett förtydligande i sistnämnda paragraf

En särskild svårighet uppkommer i 14 §, där det talas om lagfaren ledamot i "försäkringsdomstol", alltså inle i "försäkringsrätt", men därdet oaktat även icke lagfarna försäkringsräiisråd och försäkringsrätlsassessorer avses.

En annan anmärkning som kan riktas mot användningen av termen ledamot är att del ej på alla ställen klart framgår om därmed avses även nämndeman. Sålunda synes i 13 § i detta hänseende föreligga en motsättning mellan försia slycket, å ena, samt andra och tredje siyckena, å andra sidan. Att nämndeman är ledamot av rälten, då han tjänstgör däri, lorde dock vara obestridligt,

Beiräffande 14 § vill lagrådet ifrågasätta om ett stadgande av sådan innebörd verkligen hör hemma i lagen; det synes mera lämpat att ingå i en instmktion eller arbetsordning.

Lagrådet föreslår att det nämnda stadgandet i 5 § andra stycket ävensom 14 § får utgå samt att 7 § första styckei och 13 § första styckei omformuleras på följande sätt.

7 § första slycket: "Försäkringsrätt är domför med tre ledamöter som är
försäkringsrättsråd eller försäkringsrättsassessorer. Hämtöver skall två
nämndemän--- äldre beslämmelser."

13 § första styckei: "Ledamot i försäkringsöverdomsiolen, försäkrings­
räiisråd och försäkringsrätlsassessor skall vara svensk medborgare. Den som
är omyndig eller i konkurstillstånd lår ej tjänstgöra som sådan ledamot eller
som föredragande, 1 fråga   i 9 tj,"

10 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 23


 


Prop. 1977/78:20                                                    126

Om ett stadgande moisvarande 14 tj anses böra ingå i lagen, lorde avfattningen kunna förenklas. Det kan lämpligen innehålla att åtgärd som avser endast måls beredande får vidtagas av tjänsteman i försäkringsdomstol. Termen tjänsteman torde nämligen omfatta även försäkringsdomare, försäk­ringsräiisråd och försäkringsrätlsassessor.

11 §

1 andra punkten av paragrafen sägs att domslolen själv bestämmer i vilken ordning omröstningen skall ske. Stadgandet överensstämmer med motsva­rande bestämmelse i 18 § lagen om försäkringsdomstol. Meningen är att domslolen själv skall kunna besluta om den turordning i vilken ledamöterna skall avge sina vota. Bestämmelsen synes emellertid kunna läsas som om den avsåg omrösiningsförfarandet i dess helhet. Den avsedda innebörden torde komma till bätlre ullryck, om punkten ges följande avfattning, vilken även ansluter till 16 kap. 1 § andra stycket och 29 kap. I § iredje slycket rättegångsbalken: "Domstolen bestämmer dock själv i vilken ordning ledamöierna vid omröstningen skall ytlra sig."

Förslaget till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen

9§

I remissprotokollet erinras om att enligt uttalande av departementschefen i samband med förvaltningsprocesslagens tillkomst muntlig förhandling kan antas vara till fördel för uiredningen särskilt om det finns behov av parts- eller vittnesförhör i en viss fråga eller för att klariägga parternas ståndpunkter i ett mål. 1 anslutning härtill må framhållas att det synes kunna vara av värde att domslolen också utnyttjar den möjlighet som ges i 25 § förvaltningsprocess­lagen att hålla förhör med t. ex, medicinsk sakkunnig som avgivit utlåtande i målel. Det lorde icke sällan kunna vara av betydelse såväl för domstolen själv som för part att genom frågor till den sakkunnige få utlåtandets innebörd närmare belysl och förklarad.

Förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring

20 kap.

10§

Den möjlighet till rättelse av beslut som inrymmes i den föreslagna 10 § innefattar situationer som i och för sig skulle kunna föranleda resning. Det lorde komma att inträffa att fråga om lillämpning av 10 § uppkommer samtidigt som en resningsansökan föreligger, t. ex, när en resningsansökan remitterats till försäkringskassan och denna finner att fallet täcks av


 


Prop. 1977/78:20                                                    127

beslämmelserna i 10 §, Kassan torde i den situationen vara oförhindrad all, oberoende av resningsansökningen, med tillämpning av 10 § ändra det felaktiga beslutet. Om så sker förfaller resningsansökningen. Självfallet bör kassans åtgärd anmälas i samband med remissaktens återställande så att resningsmålel i behörig ordning kan avskrivas från vidare handläggning.

1 sista slycket av paragrafen regleras i den föreslagna avfattningen efter orden endasl vilken domstol som skall bedöma frågan om ändring av sådant beslut av försäkringskassa, som har överprövats av försäkringsdomstol. Däremot meddelas icke, såsom i paragrafens första stycke beträffande beslut som icke prövats av försäkringsrätt, direkt bestämmelse om att ändring skall ske då förutsättningar därför föreligger.

Lagrådet föreslår att sista stycket avfattas sålunda: "Bestämmelserna i första-fjärde styckena ha moisvarande tillämpning på beslul som har överprövats av försäkringsdomstol. Därvid skall fråga om ändring bedömas av den domstol som senast har prövat målet,"'

Enligt tredje styckei i paragrafen är försäkringskassa alltid skyldig ta upp ett av kassan meddelat beslul till ny prövning, när besvär har anförls av enskild. Enligt bestämmelsen får därvid ändring göras endast i enlighet med klagandens yrkande. I bestämmelsen föreskrivs vidare att om sådan ändring sker, besvären skall anses förfallna. Enligt motiven är avsett att kassan i fall, då den ej anser sig kunna göra en ändring som slår helt i överensslämmelse med vad klaganden yrkar, skall översända handlingarna i ärendel lill försäkringsrätien för prövning tillsammans med uppgift om kassans slånd­punktstagande. Att kassan sålunda i hithörande fall alltid skall självmant avge yttrande avviker från den eljest gällande huvudregeln i 13 § förvalt­ningsprocesslagen om förvaltningsmyndighets skyldighet alt avge yttrande till besvärsmyndighet, som innebär all yttrande endasl avges när besvärs-myndigheten påfordrar det. Föreskrift i ämnet torde därför böra inlagas i lagtexten. Förslagsvis kan till tredje stycket fogas en så lydande bestämmelse: "'1 annat fall skall kassan avge yttrande lill försäkringsrätten över besvä­ren.'"

Processen i socialförsäkringsmål har i förslaget ulfortnats enligt tvåparts-principen, där riksförsäkringsverkel fördel allmännas talan. Denna talan förs i fiertalet fall såtillvida passivt som verket blott svarar i målet. Men verket skall dock vid behov uppträda aktivt, dvs. vara den klagande parten och föra lalan mot meddelat beslut. Verket bestämmer självt nären aktiv insals i form av besvär fordras, Verkei föreslås därjämte i princip självt få bestämma, huruvida verket skall svara i mål hos försäkringsrätt. Vidare föreslås verket få


 


Prop. 1977/78:20                                                    128

anföra besvär till förmån för enskild part. Denna besvärsrätt skall föreligga, såvitt avser talan i försäkringsöverdomsiolen, även om verket ej överklagat den allmänna försäkringskassans beslut och även om verket tidigare bestämt att inte svara i målet hos försäkringsrätten.

Lagrådet har inga erinringar mot dessa principer för riksförsäkringsverkets ställning i processen. Lagrådet vill dock ifrågasätta om den föreslagna lagtexten fullt ul täcker vad som uttalats i specialmotiveringen, särskill i vad gäller avstegen från instansordningsprincipen. Lagrådet vill som alternativ framlägga följande förslag till lagtext, vid vars utformning hänsyn tagits även till den föreslagna 7 § lagen om införande av lagen om försäkringsdomstolar m. m.

"12 § Riksförsäkringsverket har att verka för att beslämmelserna om den allmänna försäkringen tillämpas likformigt och rättvist. Verket får, även till förmån för enskild part, föra lalan mot försäkringsrätts och allmän försäk­ringskassas beslul saml begära ändring enligt 10 §.

I mål, där enskild part anför besvär hos försäkringsrätt mot allmän försäkringskassas beslut, bestämmer riksförsäkringsverket humvida verket skall vara part i målet. Även om riksförsäkringsverkel beslutat alt ej vara part, får försäkringsrätten förelägga verket att svara i målet, om särskilda skäl föreligga.

Den omständigheten att riksförsäkringsverket icke varit part i försäkrings­rätt ulgör ej hinder för verket att föra talan mot försäkringsrättens beslut. Anför enskild part besvär över försäkringsrätts beslul, är verkei alltid motpart."

Förslaget till lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.

3§

I lagrummet stadgas, att äldre beslämmelser om besvär hos riksförsäk­ringsverket, försäkringsrådet, kammarrätt, regeringsrätten eller försäkrings­domstolen gäller i fråga om talan mot beslut som har meddelats före den nya lagens ikraftträdande.

De bestämmelser om besvär som här avses omfattar icke - såsom man kunde frestas att tro - behandlingen av anförda besvär och förfarandet i besvärsmål. Detta framgårav efterföljande paragrafer, framför allt 4 och 9 §§. Vad som åsyftas i 3 § är i stället regler om vad en part har att iakttaga om han vill anföra besvär, vilka regler då givetvis skall beaktas vid meddelande av besvärshänvisning. Ett förtydligande på denna punkt synes vara av nöden. Vid en ändring av avfattningen torde man kunna begränsa sig till att lala om besvär helt allmänt utan lillägg av hos vilka instanser besvären enligt de äldre bestämmelserna skall anföras. Lagrådet föreslår, att paragrafen erhåller följande ändrade lydelse: "1 fråga om talan mot beslut som har meddelats före


 


Prop. 1977/78:20                                                    129

ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser med de begränsningar som nedan stadgas."

I förstastycket föreskrivesatt besvär, som har anförts hos försäkringsrådet men ej har avgjorts före ikraftträdandet eller som enligt meddelad fullföljds­hänvisning anföres därefter, skall efter ikraftträdandet prövas av försäkrings­rätten. I fråga om den förstagruppen besvärsmål,omfattande mål vari besvär redan anförts vid tiden för ikraftlrädandel, skall försäkringsrådet tydligen i samband med ikraftträdandet översända handlingarna lill vederbörande försäkringsrätt. Beträffande den senare gruppen, som omfattar mål vari besvär anföres först efler ikrafiträdandet, kan vissa komplikationer tänkas uppkomma. Även i hilhörande fall gäller alt besvären ställs till försäkrings­rådel men skall prövas av försäkringsrätt. För fall då klagande sänder besvärshandling med angivande av försäkringsrådet som adressat fär natur­ligtvis lillses all handlingarna, oaktat rådel upphört, mottas och registreras i någon form, t.ex. av kanslipersonal som sysslar med rådets avveckling; mottagaren får sedan översända handlingarna till försäkringsrätten. Om besvärshandlingen av klaganden inom rätt lid direkt lillställes vederbörande försäkringsrätt, bör besvären självfallel anses anhängiggjorda i laga ordning. För ordningens skull synes detta förhållande böra anges i lagtexten, t, ex. genom föreskrifi att besvärshandling efler ikrafiträdandet får tillställas försäkringsrällen.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas ulan erinran.


 


Prop. 1977/78:20


130


 


SOCIALDEPARTEMENTET


Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1977-10-20


Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Ullsten, Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Gustavsson

Proposition med förslag till ändrad organisation för besvärsprövning inom socialförsäkringen m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.  lag om försäkringsdomstolar

2.  lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

3.  lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

4.  lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension

5.  lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring

6.  lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring

7.  lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

8.  lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott

9.  lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

 

10. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

11. lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

12. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkningav pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring

13.  lag om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluler mig i allt väsentligt till vad lagrådet har anfört i sitt ytirande. De av lagrådet behandlade paragraferna bör således omarbetas i huvudsaklig

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 7 juli 1977,


 


Prop. 1977/78:20                                                    131

överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit.

Lagrådels förslag lill ändrad utformning av 1 ij lagen om försäkringsdom­slolar komnier jag att la upp i det följande i samband med attjag behandlar försäkringsrätternas organisation. 1 övrigt vill jag med anledning av vad lagrådei har anfört i ett par fall tillfoga vissa synpunkter.

Beiräffande 20 kap. 12 ij lagen om allmän försäkring vill jag såvitt gäller bakgmnden till del föreslagna avsteget från instansordningsprincipen anföra följande. Della avsleg innebär som framgår av remissprotokollet att riksför­säkringsverket får föra lalan i försäkringsöverdomsiolen till förmån för försäkrad även om verket inte har uppträtt som part i försäkringsrätt och den domstolen har fastställt försäkringskassans beslul. Det kan nämligen tänkas att verket i samband med genomgången av försäkringsrätternas beslut anser att ett beslut borde ha varit gynnsammare för den försäkrade än försäkrings­rätten har beslutat. Verket känner t, ex, lill att försäkringsöverdomsiolen nyligen har avgjort ett liknande mål och då beslutat på ett för den försäkrade fördelaktigare sätt. I en sådan situation bör verket utan hinder av instansord­ningsprincipen kunna överklaga försäkringsrättens beslul och yrka ändring lill förmån för den försäkrade. Lagrådets förslag, som jag biträder, innebär att nämnda avsleg från instansordningsprincipen kommer till uttryck i lagtex­ten.

Jag biträder likaledes lagrådets förslag till omformulering av 3 S i den föreslagna lagen om införande av lagen om försäkringsdomstolar, m. m. 1 likhet med lagrådet vill jag understryka att paragrafen inte avser behand­lingen av anförda besvär och förfarandet i besvärsmål. Som jag har anfört i remissprotokollet i anslulning till förvaltningsprocesslagen skall bestämmel­serna i denna lag tillämpas inte bara i mål som har anhängiggjorts efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna utan också i förfarandefrågor i tidigare anhängiggjorda mål som aktualiseras efter ikraftträdandet. Detsamma gäller reglerna i lagen om försäkringsdomstolar. Försäkringsöver­domsiolen kan således efler ikraftträdandet av de nya bestämmelserna t, ex. avgöra ell mål som har anhängiggjorts före denna tidpunkt med endast tre lagfarna ledamöter om förutsättningarna härför är uppfyllda enligt 3 tj lagen om försäkringsdomstolar.

Lagrådet har i anslutning till 9 ij tagit upp vissa praktiska frågor som har med försäkringsrådeis upphörande att göra. Hilhörande frågor måsle natur­ligtvis regleras på ett sådant sätt att rättsförluster för enskilda inle uppslår. Det ankommer på regeringen att besluta närmare föreskrifter om hur man skall förfara med de besvärsmål som är anhängiggjorda hos försäkringsrådet i samband med ikraftlrädandel av den nya besvärsorganisationen eller blir del senare med tillämpning av äldre bestämmelser. Några ytterligare bestäm­melser härom behöver enligt min mening inte meddelas i lag, vilket inte heller lagrådet synes ha avsett. När del gäller frågan om vilken myndighei besvärshandlingen skall tillställas för alt besvären skall anses anhängiggjorda i laga ordning har lagrådet däremot föreslagit ett tillägg i lagtexten. Del är här


 


Prop. 1977/78:20                                                    132

fråga om besvär över riksförsäkringsverkets beslut enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. 1 denna lag finns inga beslämmelser om till vilken myndighet en besvärshandling som gäller besvär över riksförsäkringsverkets beslut skall sändas. Följaktligen gäller förvaltningslagens beslämmelser på denna punkt, och besvärshandlingen skall således tillställas besvärsmyndig-heten, dvs. försäkringsrådet, men får också tillställas beslutsmyndigheten, dvs. riksförsäkringsverkel. Någon bestämmelse om att besvärshandling får tillställas försäkringsrätt finns inte i de remitterade lagförslagen men väl en bestämmelse om att besvären skall prövas av försäkringsrätt. Som lagrådet har påpekat bör självfallet besvär anses anhängiggjorda i laga ordning om besvärshandlingen i rätt lid tillställs försäkringsrätt. För att ingen som helst iveksamhel skall råda i detta hänseende bör ett tillägg göras i lagtexten i enlighet med lagrådets förslag.

1 övrigt bör vissa redaktionella jämkningar vidtas i några av de remitterade förslagen. Dessutom bör i 2 ij lagen om försäkringsdomstolar tas in en bestämmelse av innebörd att icke lagfaren ledamot i försäkringsöverdom­siolen eller ersättare för sådan ledamot skall förordnas för återstoden av gällande mandatperiod i fall då ledighet uppkommer under mandatperioden. Vidare förordar jag att det i lagen om införande av lagen om försäkrings­domstolar, m. m. införs en bestämmelse av innebörd att samtliga förord­nanden av nu nämnda ledamöter och ersättare skall upphöra att gälla med utgången av år 1978. Nuvarande förordnanden löper nämligen ut vid ett fiertal olika tidpunkter fram t. o, m, den 30 september 1981, Den föreslagna bestämmelsen avser att göra det möjligt att redan fr, o. m. ikraftträdandet av lagen om försäkringsdomstolar förordna samtliga ledamöter och ersättare enligt 2 tj denna lag och därigenom få en enhetlig mandatperiod för dessa i fortsättningen.

2 Försäkringsrätternas organisation m. m.

Del innebär vissa svårigheler alt i förväg bestämma den lämpliga storleken av den nya försäkringsrättsorganisationen. Under år 1975 inkom till försäk­ringsrådel och riksförsäkringsverkel sammanlagt ca 12 000 mål och besvärs­ärenden. Antalet har härefter visat en ökande tendens. Uiredningen har räknat med att försäkringsrätterna kommeratt få handlägga minst 14 000 mål om året. Jag har i remissprotokollet förordat en i förhållande till utrednings­förslaget utvidgad möjlighet för försäkringskassorna att vid besvär ompröva egna beslut. Detta torde innebära ett lägre målantal i försäkringsrätterna än vad utredningen har räknat med. Hur slor minskningen blir är svårt alt bedöma, men man lorde lill en början kunna räkna med att antalet inkommande mål till försäkringsrätterna blir ca 12 000 om året,

F. n. är besvärsprövningen på mellaninstansnivå inom socialförsäkringen koncentrerad till Stockholm. Som lämplig organisationsform under ett inledningsskede har utredningen föreslagit tre regionala försäkringsrätter,


 


Prop. 1977/78:20                                                    133

föriagda till Stockholm, Malmö och Umeå. Vid remissbehandlingen har framkommit förslag om inrättande av ett större antal försäkringsrätter redan från början. Enligt min mening bör man söka undvika att inrätta alltför små enheter. Med hänsyn härtill bör man f n. inte gå längre än till en uppdelning på tre försäkringsrätter.

I fråga om lokaliseringen har utredningen haft som allmän utgångspunkt att eftersträva en förläggning av försäkringsrätterna till orter där det finns dels hovräti eller kammarrätt, dels centralkontor för försäkringskassa. Härigenom anser utredningen all goda betingelser skapas för rekryteringen av domare och föredragande lill försäkringsrätterna. Vidare möjliggörs personalulbyte och andra kontakter med såväl de egna underinstanserna - försäkringskas­sorna - som mellan besvärsinstanser av olika slag. Däremot har utredningen inte lagl lokaliseringspolitiska synpunkter på förläggningsfrågan.

Utredningens förslag till lokalisering av försäkringsrätterna har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av fiertalet reniissinstanser. Kammarrätten i Sundsvall har dock ansett att det med tanke på befolkningsfördelningen i norra Sverige är lämpligast att den norra försäkringsrätten förläggs till Sundsvall. Även länsstyrelsen i Västernorriands län och Sundsvalls kommun har förordat Sundsvall som lokaliseringsort. Vidare har Härnösands kommun i ett yttrande förordat att den norra försäkringsrätten förläggs lill Härnösand. Borås kommun har väckt frågan om förläggning av en försäkringsrätt till Borås.

För egen del vill jag anföra följande. Den nuvarande personalen vid riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och försäkringsrådet får fömtsättas komma att bilda en stomme i de nya försäkringsrätternas personalorganisa­tion. Genom att en av försäkringsrätterna föriäggs till stockholmsområdet räknar jag med att huvudparten av denna personal skall kunna beredas fortsatt anställning på hemorten. Frågan om den närmare lokaliseringen inom stockholmsområdet avses bli prövad inom ramen för byggnadsstyrel­sens uppdrag att inventera lämpliga projekt för lokalisering till Stockholms södra förorter.

Beträffande de övriga två försäkringsrätterna finner ja det naturligt att den ena förläggs till Norrland och den andra till södra Sverige, 1 likhet med utredningen anserjag det viktigt alt skapa goda betingelser för rekrytering av föredragande och domare lill de nya försäkringsrätterna. Jag anser del också angeläget all behålla en handlingsfrihet när det gäller möjligheten lill en framtida ökad integration av domstolsorganisationen på mellaninsiansplanet som har berörts i remissprotokollet.

Jag förordar av dessa skäl - efter samråd med chefen för justitiedeparte­mentet - att försäkringsrätterna lokaliseras till sådana orter där del finns kammarrätt eller hovrätt.

Från berörda utgångspunkter kan såvitt avser Norrland såväl Umeå som Sundsvall anses lämpliga som lokaliseringsort. Jag anser dock alt det inte finns anledning att gå ifrån utredningsförslaget om Umeå, bl, a. med hänsyn


 


Prop. 1977/78:20                                                    134

till att det där finns centralkontor för försäkringskassa och till den särskilda satsning som nu görs att finna lämpliga lokaliseringsprojekt till Umeå,

När del gäller lokaliseringsorl för en försäkringsrätt i södra Sverige vill jag förorda Jönköping. 1 Jönköping finns såväl hovräti och kammarrätt som centralkontor för försäkringskassa. För valet av denna orl kan även anföras renl lokaliseringspoliliska skäl.

I sitt yttrande över 1 ij lagen om försäkringsdomslolar har lagrådei anfört att del synes lämpligt all redan i förevarande sammanhang besluta om vilka försäkringsrätter som skall inrättas och räkna upp dessa i lagen. Som framgår av det nyss sagda kan slutlig slällning ännu inte tas till den närmare lokaliseringen av en försäkringsrätt inom stockholmsområdet. Det möler därför svårigheter all räkna upp försäkringsrätterna i lagen. Del bör i slällel ske i en senare regeringsförfattning som även beslämmer domkretsindel­ningen. Däremot kan lagrådets påpekande tillmötesgås på det sätlel all anlalel försäkringsrätter anges i lagtexten. Jag förordar således ell tillägg i I tj lagen om försäkringsdomslolar med innehållel alt försäkringsrätter skall finnas lill ell anlal av tre.

Vid bestämningen av försäkringsrätternas domkretsar bör man kunna utgå från utredningens förslag, som i princip innebär all domkretsen för den försäkringsrätt som föriäggs lill stockholmsområdet omfattar Svealand, försäkringsrätten i Jönköping omfattar Götaland, och försäkringsrätten i Umeå omfattar Norrland, Från denna principiella indelning bör dock göras den avvikelsen att området för Kopparbergs läns allmänna försäkringskassa hänförs till den norra domkretsen och områdena för Östergötlands och Gollands läns allmänna försäkringskassor hänförs lill försäkringsrätten i stockholmsområdet. Folkmängden inom Stockholmsdomslolens domkrets blir då ca 3 250 000, inom Jönköpingsdomstolen ca 3 450 000 och inom Umeådomstolens ca 1 500 000.

Som jag förul har anfört räknar jag med all anlalel inkommande mål i inledningsskedet för försäkringsrätternas del kommer att uppgå till totalt ca 12 000, 1 della anlal ingår bl, a, vissa ärenden som i försia instans har handlagts av riksförsäkringsverkel eller av lokal skattemyndighet. Dit hör framför alll ärenden om arbetsgivaravgifter och vissa yrkesskadeärenden enligl äldre lagsliftning samt ärenden om pensionsgrundande inkomst och underlag för egenavgifter. Antalet mål som hör lill dessa kalegorier kan under den försia tiden uppskattas lill ca 2 000, Mål som gäller äldre yrkesskador kommersuccessivi all minska, I fråga om övriga här nämnda mål finns planer på all föra över dem lill den inslansordning som gäller för uppbörds- och skaltemål. En sådan ändring kan komma all bli akluell inom några årefter del den nya besvärsorganisationen införls, Mol bakgrund härav anserjag all en enda försäkringsrätt, och då lämpligen försäkringsrätten i stockholmsområ­det, bör ha hand om samtliga mål inom nu nämnda kalegorier. Vad jag nu har anfört innebär all man har att räkna med en ärendeminskning efter någon lid för denna försäkringsrätt. Med hänsyn härlill bör en del av tiänsterna vid denna försäkringsrätt inrättas som extra yänster.


 


Prop. 1977/78:20                                                    135

Vid beräkning av del totala niålantalets fördelning på de tre försäkrings­rätterna har uiredningen utgåit från folkmängden inom domkretsarna. Med denna utgångspunkt och med beaklande av vad jag har anfört om all vissa mål bör handläggas av enbart försäkringsrätten i Siockholm kan ca 6 000 mål -varav ca 2 000 övergångsvis - beräknas falla på Stockholmsdomstolen, drygt 4 000 på Jönköpingsdomstolen och närmare 2 000 på Umeådomstolen.

För att beräkna behovet av tjänsler inom den nya organisationen har utredningen gjort jämförelser dels med den nuvarande besvärsorganisa­tionen inom socialförsäkringen och dels med kammarrättsorganisaiionen.

F. n. tiänstgör på de båda mellaninstanserna inom socialförsäkringen sammanlagt 68 handläggare. Även om målantalet i den nya mellaninstansen skulle bli i stort sett oförändrat i förhållande lill nuläget, komnier personal­behovet all öka. Delta beror framför alll på all, som jag har föreslagit i remissprotokollet, försäkringsrätt skall vara domför med tre lagfarna leda­möter. Vidare innebär förslaget alt ärendena avgörs efter föredragning, vilket också i viss mån kan öka personalbehovet. På riksförsäkringsverkets besvärsavdelning avgörs nämligen fiertalet ärenden av endast två tiänsteman och i regel utan föredragning. Förslagel om lekmannainfiytande i mellanin­stansen medför också alt de föredragningar i vilka lekmän dellar måste bli utföriigare och därmed mera tidskrävande än som skulle ha varit fallet om endasl lagfarna ledamöler hade deltagit.

Under år 1975 avgjordes på riksförsäkringsverkels besvärsavdelning i genomsnitt ca 190 ärenden per handläggare samt i försäkringsdomstolen och försäkringsrådet ca 230 ä 240 mål per lagfaren ledamot. En slor del av förberedelsearbetet samt föredragningarna i de båda nämnda domstolarna utförs dock av särskilda föredragande. Målavverkningen utslagen samman­lagt per domare och föredragande är ungefär hälften så slor, 1 avvaktan på erfarenheter från den nya handläggningsordningen bör man enligt min mening som en allmän jämförelsenivå förden nya försäkringsrättsorganisa­tionen kunna räkna med ca 135 mål per handläggare, dvs, doniare och föredragande tillsammantagna. Detta skulle innebära ett behov av ca 45 handläggare vid Stockholmsdomslolen, ca 30 vid Jönköpingsdomstolen och ca 15 vid Umeådomstolen,

Försäkringsrätternas organisalion och arbetssätt bör, somjag har föreslagit i remissprotokollet, i stora drag utformas i enlighet med vad som gäller för kammarrättema. Försäkringsrätterna bör således indelas i avdelningar. Dessa bör vara så slora att sammansättningen kan varieras, Föratt uppnå en lämplig avvägning i förhållande till antalet mål som beräknas ankomma på varje försäkringsrätt anser jag alt försäkringsrätten i stockholmsområdet bör omfatta fem avdelningar med vardera sex domare, försäkringsrätien i Jönköping tre avdelningar med sju domare vardera och försäkringsrätien i Umeå två avdelningar med vardera fem domare. Med denna organisution blir antalet doniare 30 vid försäkringsrätten i stockholmsområdet. 21 i Jönköping och 10 i Umeå, Med hänsyn till att handläggningen av avgiftsfrågor m, m, senare väntas bli överlord till skatteadministrationen boren av avdelningarna


 


Prop. 1977/78:20                                                    136

i Siockholm inrättas som extra.

Varje avdelning bör bestå av två ordinarie domare, försäkringsrättsråd, varav en är ordförande på avdelningen och en vice ordförande. Som jag tidigare nämnt bör tiänsterna vid en avdelning i stockholmsområdet inrättas som extra tjänster. Domstolens chef, som lämpligen benämns försäkrings­räiisråd och chef för försäkringsrätt, bör vara ordförande på en av avdelning­arna vid resp, försäkringsrätt. Vidare bör på varje avdelning finnas minst tre och högsl fem extra ordinarie tjänster för försäkringsrättsassessorer.

Vidare bör del på varje avdelning finnas särskilda föredragande. Även ledamöterna bör dock, liksom i kammarrätterna, i viss omfattning själva föredra ärenden. I fråga om antalet föredragande räknar jag med tre per avdelning i Stockholm och Jönköping samt två i Umeå. Anlalel domare och föredragande skulle härigenom uppgå till sammanlagt 89, varav 45 vid försäkringsrätien i stockholmsområdet, 30 i Jönköping och 14 i Umeå,

Varje försäkringsrätt bör ha en administrativ serviceenhel för ekonomi-och personaladministraiiva frågor. Till denna enhet böräven registrators- och expeditionsvaktsfunklionen vara knuien. Vidare bör enheten omfatta personal för allmänna skrivgöromål. Varje dömande avdelning bör dessutom ha tillgång lill två tiänster för kansli- och skrivgöromål. Sammanlagt räknar jag med att det behövs 43 tiänster för administration, skrivgöromål m. m.

Totalt räknar jag således med att personalorganisationen vid de nya försäkringsrätterna skall omfatta 132 tiänster varav 66 i stockholmsområdet. 44 i Jönköping och 22 i Umeå.

Närmare besiämmelserom arbetsorganisation m. m. i försäkringsrätierna bör meddelas i en instruktion för dessa. Jag avser att vid en senare tidpunkt föreslå regeringen att en särskild organisationskommitté tillsätts för att närmare förbereda den nya organisationen.

Jag har vidare i remissprotokollet föreslagit att ett ivåparlsförfarande skall införas i socialförsäkringsprocessen. Riksförsäkringsverket skall bevaka det aUmänna intresset av en riktig rättstillämpning. Verket skall härvid dels självt kunna överklaga beslut inom socialförsäkringen dels uppiräda som den enskildes motpart i vissa mål i försäkringsrätt och i alla mål i försäkrings­överdomsiolen. En viktig uppgift för verket skall vara att medverka lill att erforderiig utredning finns i målen.

Som uiredningen föreslagit bör för riksförsäkringsverkets nya funktion en särskild enhet inrättas inom verkei. Vid denna bör finnas fyra tiänsteman somjag tills vidare benämner socialförsäkringsombud. En av dessa bör vara chef för enheten och svara för planläggningen av verksamheien i stort samt handlägga principiellt viktiga ärenden.

Arbetsfördelningen mellan övriga tre socialförsäkringsombud bör fast­ställas av riksförsäkringsverket. Som exempel påen tänkbar arbetsfördelning kan nämnas en uppdelning efter olikagrenarinom socialförsäkringen. En kan således i huvudsak svara för sjukförsäkringsärenden, en för pensionsärenden och en för dels arbetsskadeärenden, dels de nya ärendegrupper som på senare


 


Prop. 1977/78:20                                                    137

tid har tillförts socialförsäkringsadministrationen. Ombuden skall härvid ansvara för genomgången av de från försäkringskassorna insända ärendena och fatta beslut om eventuellt överklagande i dessa ärenden resp,, när det gäller besvär från enskilda över försäkringskassas beslut, avgöra om verket skall uppträda som part i försäkringsrätt och i sådant fall föra talan där. Slutligen skall ombuden föra talan vid försäkringsöverdomsiolen i sådana ärenden som har överklagats av enskild part samt gå igenom försäkrings-rättsbeslul och avgöra om verket skall anföra besvär eller inle. Ombuden bör till sin hjälp ha handläggare som främsl biträder med genomgången av försäkringskassornas och försäkringsrätternas beslul samt föredrar ärenden inför ombuden. De bör även biträda ombuden i mål hos försäkringsöver­domsiolen. Vidare behövs biträdespersonal för kansli- och skrivgöromål m. m. Jag avser att i annat sammanhang återkomma lill frågan om utfärdande av föreskrifter om verksamheten på enheten. Sådana föreskrifter torde ha sin plats i riksförsäkringsverkets instruktion.

Jag räknar med ett sammanlagt personalbehov vid enheten om 13 tiänster, varav fyra försäkringsombud, sex övriga handläggare och tre biträden.

Sammanfattningsvis innebär mina förslag att sammanlagt 132 tjänster bör finnas inom försäkringsrättsorganisationen. Härtill kommer 13 tiänster för riksförsäkringsverket. Samtidigt bortfaller behovet av de 86 tiänster som f n. 'finns på riksförsäkringsverkets besvärsavdelning och de 17 tiänster som försäkringsrådet omfattar. Mitt förslag innebär således en personalökning med 42 tiänster inom socialförsäkringens besvärsorganisation.

De ökade kostnader som föranleds av reformen avser förutom löner till den tillkommande personalen även kostnader för nya lokaler samt medel för expenser och för arvoden lill sakkunniga och nämndemän. Med hänsyn framför alll till att lokalfrågorna ännu inte har hunnii studeras närmare ärdel inte möjligt att nu med någon rimlig grad av säkerhet ange den sammanlagda reformkostnaden. Medelsbehoven torde få redovisas i samband med övriga anslagsberäkningar i budgetpropositionen för budgetåret 1978/79,

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att senare ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

f/p/ godkänna de riktlinjer för organisationen av försäkringsrätterna m, m. som jag har förordai i det föregående.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att aniaga de förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop. 1977/78:20                                                    138

Innehåll

Propositionen....................................................        I

Propositionens huvudsakliga innehåll .....................        1

Lagförslag........................................................        3

1          Förslag till lag om försäkringsdomstolar..............        3

2          Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)           7

3          Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring                   8

4          Förslag lill lagom ändring i lagen(1962:392)oni hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg lill folkpension                                                                  .... 12

5          Förslag till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsför­säkring             13

6          Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeför­säkring           14

7          Förslag lill lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag               16

8          Förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsför­skott           17

9          Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd             18

10       Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)                 20

11       Förslag till lag om ändring i lagen (1959:552)om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m............................................      21

12       Förslag till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomsl enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring.......................      24

13       Förslag till lag om införande av lagen (0000:000) om försäkrings­domstolar, m, m                   27

Utdrag av regeringsprotokoUet den 7 juli 1977.........      30

1          Inledning.....................................................      30

2          Gällande beslämmelser m, m............................      31

 

2.1          Inledning..............................................      31

2.2          Olika kalegorier av socialförsäkringsärenden.      32

 

2.2.1          Förmånerna i huvuddrag..................      32

2.2.2          Avgiftssystemet............................ .... 36

2.2.3          Pensionsgrundande inkomst.............      37

2.3...................................................... Organisalion och förfarande inom de olika socialförsäk­
ringsorganen ........................................
     38

2.3.1          De allmänna försäkringskassorna....... .... 38

2.3.2          Riksförsäkringsverket...................... .... 40

2.3.3          Försäkringsrådet............................ .... 44

2.3.4          Försäkringsdomstolen.....................      45


 


Prop. 1977/78:20                                                   139

2,4 Vissa tidigare överväganden om socialförsäkringsproces­
sens allmänna utformning.........................
    47

3    Ulredningens förslag.......................................     49

3.1          Allmänna överväganden...........................     49

3.2          Mellaninstansen.....................................     51

3.3          Den högsla instansen .............................     53

3.4          Socialförsäkringsprocessens allmänna utformning          54

3.5          Riksförsäkringsverkets funktion i socialförsäkringspro­cessen                  55

3.6          Omprövning av försäkringskassas beslut..... ... 55

3.7          Ändrad besvärsväg för avgiftsärenden m.m. ... 56

3.8          Ändrad besvärsväg för vissa andra ärendegrupper         57

3.9          Kostnader och ikraftträdande................... ... 57

3.10       Särskilda yttranden ...............................     57

4    Remissyllranden   .........................................     58

4.1          Allmänna synpunkter...............................     58

4.2          Besvärsorganisationen i stort...................     59

4.3          Mellaninstansen.....................................     61

4.4          Den högsla instansen.................................. 64

4.5          Socialförsäkringsprocessens utformning......     64

4.6          Omprövning av försäkringskassas beslut..... ... 66

5    Föredraganden............................................. ... 66

5.1          Allmänna synpunkter..............................     66

5.2          Besvärsorganisationen i slort....................     69

 

5.2.1         Frågan om en anknyining till redan befintliga organ           69

5.2.2         Regionaliseringsfrågan....................     71

5.3  Mellaninstansen..................................... ... 71

5.3.1          Domförheien................................. ... 71

5.3.2          Försäkringsrätts organisation m.m..... ... 76

 

5.4          Den högsta instansen ............................ ... 77

5.5          Socialförsäkringsprocessens utformning...... ... 79

5.6          Försäkringsorganens omprövning av egna beslut           82

5.7          Ikraftträdande.......................................     86

 

6          Upprättade lagförslag....................................     86

7          Specialmotivering lill lagförslagen.....................     87

 

7.1          Förslaget till lag om försäkringsdomslolar.....     87

7.2          Förslagel lill lag om ändring i förvaliningsprocesslagen .   92

7.3          Förslagel lill lag om ändring i lagen om allmän försäk­ring               94

7.4          Förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:392) om hustruiillägg och kommunall bostadstillägg till folkpen­sion...........................................    102


 


Prop. 1977/78:20                                                    140

7.5          Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring       102

7.6          Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring       102

7.7          Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag        103

7.8          Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott               104

7.9          Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd       104

7.10       Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)                105

7.11       Förslaget lill lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring m.m..............................       105

7.12       Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.......................       106

7.13       Förslagel till lag om införande av lagen om försäkrings­domslolar, m.m            107

 

8          Hemställan.................................................. ... 112

9          Beslut........................................................ ... 112

Bilaga I De remitterade lagförslagen....................... ... 113

Utdrag av lagrådets protokoll den 22 september 1977...   124

Utdrag av regeringsprotokollet den 20 oktober 1977.     130

GOTAB Stocl<,liolm 1977    56 302