Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:167 Regeringens proposition

1977/78:167

om inrättande av en delegation för samordning av havsresursverk­samheten

beslutad den 16 mars 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har uppta­gits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ASLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en delegation inrättas för att samordna den svenska havsresursverksamheten. Delegationen skall ha tiU uppgift bl. a. atl upprätta och fortlöpande utveckla ett övergripande program för havsutnyttjande, miljöskydd samt forskning och utveckling rörande ha­vet. Den skall främja havsresursverksamheten och verka för effektiva insatser inom delta område. Beredningsuppgifler och annat löpande arbete föreslås bli utförda av ett till delegationen knutet kansli.

1    Riksdagen 1977/78.1 saml Nr 167

 

Prop. 1977/78:167

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren, Asling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenslam Linder, Wik­ström, Johansson, Wirtén

Föredragande: statsrådet Asling

Proposition om inrättande av en delegation för samordning av havs­resursverksamheten

1    Inledning

I prop. 1975: 1 (bil. 15 s. 94—99) föreslog regeringen att en delega­tion med uppgift att samordna havsteknisk forskning och utveckling skulle inrättas den 1 juli 1975. Riksdagen fann emellertid att en förnyad prövning borde göras av vilka verksamheter som borde tillhöra delega­tionens ansvarsområde (NU 1975: 15, rskr 1975: 99).

Med anledning av riksdagens beslut tillkallades samma år utred­ningen (I 1975: 06) om inrättande av ett organ för havsresursfrågor. Ut­redningen, som kallade sig organisationskommittén för havsresursfrå-gor*, har avlämnat betänkandet (Ds I 1977: 5) Samordning av havsre­sursverksamheten.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hov­rätt med vattenöverdomstolen, vatlendomstolama, överbefälhavaren (ÖB) efter hörande av chefen för marinen, försvarets forskningsanstalt (FOA), försvarets materielverk, sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hyd­rologiska institut (SMHl), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riks­antikvarieämbetet efter hörande av statens sjöhistoriska museum, natur­historiska riksmuseet, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efler hörande av berörda universitet och högskolor, naturvetenskapliga forsk­ningsrådet, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medi­cinska forskningsrådet, forskningsrådsnämnden, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, miljödatanämn-

1 Landshövding  Ragnar  Edenman,   ordförande,   riksdagsledamöterna  Tyra Johansson, Rune Torwald och Georg Åberg.

 

Prop. 1977/78:167                                                     3

den, Sveriges lanlbmksuniversitet, statens råd för skogs- och jordbruks­forskning, generallullstyrelsen, statens planverk, lantmäteriverket, sta­tens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), statens vat­tenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens skeppsprov­ningsanstalt, statens delegation för rymdverksamhet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotiands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, mUjöskyddsutred-ningen (Jo 1976: 06), sjöövervakningskommittén (H 1977: 05), Ingen­jörsvelenskapsakademien (IVA), Vetenskapsakademien, Landsorganisa­tionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Cen­tralorganisationen SACO/SR, Svenska hamnförbundet, Sveriges redare­förening, Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund. Vatten­värnet, Boliden AB och Oljeprosektering AB (OPAB).

Yttranden över betänkandet har inkommit även från Sveriges civU­ingenjörsförbund, Svenska handelskammarförbundet och Stockholms handelskammare samt från maringeologiska laboratoriet vid universite­tet i Göteborg.

Flera av länsstyrelserna har till sina remissvar fogat yttranden från kommuner och vissa organ inom länen. Sålunda har synpunkter på be­tänkandet lämnats av bl. a. fiskenämnderna i Stockholms, Östergötlands, Gotlands, Blekinge och Väsiernorrlands län, fiskeriinlendenlen i östra distriktet, Stockholms läns landsting. Sydlänens kuslundersökningar, Kalmar läns handelskammare samt åtta kommuner.

2    Nuvarande ordning

Havsresursverksamhet omfattar en mängd olika verksamheter med an­knytning lill havet. Däri ingår olika former av havsutnytljande, t. ex. fiske, utvinning av olja och andra mineraliska ämnen, yrkessjöfart och havsövervakning samt havsanknuten fritidsverksamhet. Havsresursverk­samheten omfattar vidare det arbete som bedrivs för att skydda havs­områden från miljöstörande påverkan. Forskning, mätningar och under­sökningar i anknytning till havet ingår också i havsresursverksamheten. Dit kan räknas även internationella kontakter och samarbete för olika syften rörande havet samt den havsresursinriktade produktion som olika företag i näringslivet bedriver. Verksamheten på dessa skilda områden består av dels planering av arbetet på längre och kortare sikt, dels det direkta genomförandel, de konkreta havsaktiviteterna.

Inga klara kommun- eller länsgränser existerar i havet. Normalt slu­tar dock kommunernas och länsstyrelsernas administrativa ansvar för den övervägande delen av havsresursverksamheten vid territorialgrän­sen. När del gäller verksamheter längre ut tiU havs regleras ansvars-

 

Prop. 1977/78:167                                                               4

frågan olika i olika fall. Gränserna för den svenska fiskezonen har fastställts genom förordningen (1977: 642) om den svenska fiskezonens omfattning. Sedan år 1973 har FN:s havsrättskonferens arbetat för att åstadkomma internationellt gällande regler om havsterritoriema och rät­ten att bedriva olika verksamheter inom dessa. Sverige deltar i havs-rättskonferensen genom en delegation som består av representanter för berörda departement, myndigheter och intresseorganisationer.

Ett stort antal myndigheter och andra organ handlägger frågor med anknytning till havsresursverksanihetens olika områden. Exempel på myndigheter med centralt ansvar för fackområden är fiskeristyrelsen, sta­tens industriverk, siatens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet, sjöfarts­verket och marinen. Mät- och observationsverksamhet bedrivs dels av flera av dessa myndigheter, dels av SGU, SMHl, tuUverket m. fl. Regio­nal samordning och tillsyn av havsaktiviteter sker vid länsstyrelserna i kustlänen. Den direkta övervakningen av aktiviteterna genomförs av po­lisen och kustbevakningen samt av marinen och flygvapnet.

Ca 100 institutioner vid universitet och högskolor bedriver forskning, som är av intresse för havsresursverksamheten. Omkring 30 av dessa har pågående, direkt havsinriktade projekt, men endast ett fåtal institutioner ägnar sig uteslutande åt havsutforskning. Flera av de centrala förvalt­ningsmyndigheterna genomför forskningsprojekt och det finns också helslatiiga eller statligt stödda forskningsinstitut, som arbetar på havs­resursområdet.

Naturvetenskapliga forskningsrådet, statens naturvårdsverk och STU är de viktigaste anslagsgivande organen. Dessa tre organ anslog under budgetåret 1976/77 totalt ca 12 milj. kr. till direkta havsulforsknings-projekt. Bidrag till havsutforskning lämnas också av andra forskningsråd och av olika fonder samt av kommuner och industrier, i första hand för egna ändamål.

Svenskt deltagande i internationellt havsresurssamarbete kanaliseras vanligen genom utrikesdepartementet. Fackmyndigheter eller andra of­fentliga organ medverkar ofta i samarbetet.

Det finns också ett stort antal företag samt kommunala organ som ar­betar inom havsresursområdet. Kommunernas havsanknutna verksam­het har ofla samband med den kommunala samhällsplaneringen. På företagssidan finns anläggningsföretag och andra, som är verksamma till havs, samt en mångfald förelag, som tillverkar olika slag av utrustning för havsanknuten verksamhet. Sedan år 1969 prospekterar det halvslat-liga bolaget OPAB efler olja och gas inom delar av det svenska konti-nentalsockelområdet.

Den fysiska riksplaneringen har utvecklats successivt sedan mitten av 1960-talet. Den syftar till att förbättra hushållningen med landets mark och vatten inkl. de svenska havsområdena. Den fysiska riksplaneringen skall kartlägga olika, långsiktiga anspråk på naturtillgångarna, analysera

 

Prop. 1977/78:167                                                     5

konflikter mellan olika anspråk och klarlägga konsekvenserna av alter­nativa sätt att utnyttja naturresurserna. Riksplaneringens uttrycksformer är bl. a. geografiska och verksamhetsanknulna riktlinjer. RiktUnjer skall dras upp för hushållningen med sådana naturtillgångar som är eller kan vänlas bli efterfrågade av skilda intressen eller som är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Riksplaneringens intentioner skall i flertalet fall genomföras i kommunal och regional planering. Landets kommuner och länsstyrelser är därigenom engagerade i den fysiska riksplanering­en. Inom ramen för riksplaneringen arbetar en särskild gmpp represente­rande de närmast berörda fackmyndigheterna med att sammanställla be­fintliga kunskaper och försöka belysa intressekonflikter och forsknings­behov avseende de svenska havsområdena. Resultatet av arbetet avses bli redovisat under våren 1978 som ett underlagsmaterial till en ny samlad rapport från den fysiska riksplaneringen. Denna rapport beräknas före­ligga omkring årsskiftet 1978—1979.

3    Utredningens förslag

Haven har stora outnyttjade resurser och dessa kommer i framtiden att spela en allt större roll för försörjningen med livsmedel, mineral och energi. Slrandstaterna har börjat väma om större delar av haven och den fria tillgången till exploateringsbara områden har successivt minskat. De svenska havsområdena bedöms också få ökad betydelse för den in­hemska råvaruförsörjningen. Tillgångarna i dessa områden är emeller­tid inte tillnärmelsevis lika väl utforskade och kartlagda som motsva­rande tillgångar på land. Havet är den del av svenskt intresseområde som är mest ofullständigt utforskad. En samlad plan för utforskning och ut­nyttjande saknas. Anspråken på havet ökar och samlidigt är det uppen­bart atl havsmiljön i flera avseenden är hotad. Organisationskommittén för havsresursfrågor anser att det därför är nödvändigt att betrakta till­gångarna till lands och tUl havs i ett sanunanhang och att öka möjlig­heterna att planera för det mest effektiva men skonsamma resursutnytt­jandet.

Organisationskommittén konstaterar att det f. n. saknas ett övergri­pande program för den samlade svenska havsresursverksamheten. Berör­da myndigheter eftersträvar maximala verksamhetsresiUtat inom sina resp. sektorer. Inga riktlinjer dras upp för verksamheten i dess helhet. Detta leder till att havsresursverksamheten totalt sett är splittrad. Det kan medföra att olika verksamhetsdelar bedrivs i konflikt med varandra och att arbetet i ett större perspektiv sker orationeUt.

De program för anslagsgivningen som upprättas av de forskningsstöd­jande organen, gäller vanligen endast en begränsad sektor och saknar längre perspektiv. Undantagsvis förekommer det att flera anslagsgivare upprättar sina program gemensamt. Trots detta är anslagsgivningen

 

Prop. 1977/78:167                                                      6

splittrad på många projekt. Forskningsresultaten kan sällan samlas tUl några läckande beskrivningar av förhållanden i havsområden och vissa basfakta om havet saknas helt.

Orgnisationskommittén anser att det internationella havsresurssamar-betet för svensk del hämmas av att det saknas ett övergripande havs-resursprogram. Förhandlingssituationen för svenskt vidkommande är ofta osäker, bl. a. eftersom det till stor del är oklart vUka egna havs­resurser som är särskilt intressanta. Så länge det saknas officiella rikt­linjer för verksamheten är planeringsförutsättningarna för företag med havsresursintressen också osäkra, när beslut skall fattas om investe­ringar i exempelvis forskning och utveckling eller produktionsmedel.

Kommittén finner det nödvändigt att en samordning av havsresurs­verksamheten kommer till stånd och föreslår att för detta ändamål en särskUd delegation för havsresurser inrättas. Enligt förslaget skall dele­gationen vara regeringens rådgivande organ. Delegationen skall kunna arbeta fristående från enskilda fackdepartement och fackmyndigheter. Kommittén föreslår att delegationen skall tUlhöra bostadsdepartementet. Delegationens uppgift skall vara att ansvara för att ett övergripande havsresursprogram upprättas och fortlöpande utvecklas. Delegationen skall främja svensk havsutforskning och ge råd om anslagsfördelning tiU fackmyndigheters havsresursprogram. Den skall vidare verka för att tek­niska och personella tUlgångar tillvaratas bättre på alla områden av verksamheten. Den skall också vara ett organ för samarbete mellan myndigheter och näringsliv och förmedla information och kontakter på havsresursområdet.

Delegationen föreslås inte få egna medel utöver vad som fordras för dess egen utrednings-, informations- och kontaktverksamhet. Dess infly­tande övermyndigheterna bör i stället utövas genom att den yttrar sig över deras anslagsäskanden för olika havsresursändamål. Delegationen skall prioritera olika fackområden mot bakgmnd av det upprättade havs-resursprogrammet. Däremot skall den inte detaljstyra myndigheternas program eller forskningsprogram inom anslagsfördelande och forsk­ningsutförande organ. Delegationen bör inte själv anskaffa eller äga forskningsutruslning, men bör delta i beredningen av sådana anskaff­ningsärenden.

Delegationen skall, enligt förslaget, bestå av elva ledamöter varav fem företrädare för samhällsintressen och sex för havsresursverksamhetens fackområden. En permanent expertgrupp skall finnas i anknytning till delegationen. Tillfälliga arbetsgmpper bör kunna tillkallas efter behov.

Havsresursdelegationen föreslås få ett särskUt sekretariat med åtta handläggare, varav en kanslichef, samt övrig personal. Fyra av handläg­garna bör vara placerade vid länsstyrelsema i resp. Göteborgs och Bo­hus, Blekinge, Stockholms och Västerbottens län. Dessa handläggare skall samordna de konkreta havsaktiviteterna inom var sin region. Re-

 

Prop. 1977/78:167                                                    7

gionindelningen föreslås i huvudsak motsvara den militärterritoriella in­delningen.

Organisationskommittén föreslår slutiigen att 2 550 000 kr. anvisas för delegationens verksamhet det första verksamhetsåret.

4   Remissyttrandena

Förslaget om ett särskilt organ för samordning av havsresursverksam­heten tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser, bl. a. ÖB, FOA, sjöfartsverket, SMHl, generaltullstyrelsen, riksantikva­rieämbetet, flertalet berörda universitet och högskolor, forskningsråds­nämnden, forskningsråden, koncessionsnämnden för miljöskydd, SGU, statens planverk, länsstyrelserna, IVA, LO, TCO, SACO/SR, svenska naturskyddsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund och Sveriges indu­striförbund.

Organisationsförslaget avstyrks av åtta remissinstanser, nämligen för­svarets materielverk, statskontoret, universitetet i Linköping, fiskeri­styrelsen, statens naturvårdsverk, statens industriverk, STU och statens skeppsprovningsanstalt. Sex remissinstanser är tveksamma till förslaget, bl. a. RRV, UHA och Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Flertalet av de remissinstanser som tillstyrker förslaget anser att nå­gon form av samordning av havsresursverksamheten bör åstadkommas och att övergripande riktiinjer bör fastställas för verksamheten. Bland de tillstyrkande instanserna betonar flera, t. ex. generaltullstyrelsen, na­turvetenskapliga forskningsrådet, naturhistoriska riksmuseet, SGU och flera forskningsinstitutioner, att den övergripande planeringen måste va­ra havsresursdelegationens viktigaste uppgift. Särskilt forskningsorganen anser att ett övergripande program är nödvändigt om välgrundade prio­riteringar skall kunna göras i satsningarna på olika forskningsprojekt. Dessa instanser anser också att havsresursdelegationen skuUe kunna spe­la en direkt forskningsstödjande roll genom att initiera forsknings- och undersökningsprojekt på olika delområden av havsresursverksamheten. IVA och Sveriges industriförbund ansluter sig till denna uppfattning.

Kommitléns förslag att havsresursdelegationen skall arbeta regionalt med samordning av aktiviteterna i olika havsanknutna projekt tUlstyrks av flera instanser, t. ex. länsstyrelserna, statens sjöhistoriska museum, Sveriges lantbruksuniversitet, Boliden AB, Vattenvärnet och Sveriges fiskares riksförbund. Tveksamma till förslaget är främst FOA, SMHl, statens planverk och SGU, vilka anser det viktigare att delegationen är stark på det centrala planet. Några remissinstanser framhåller att organi­sationen lämpligen bör byggas upp successivt.

IVA, Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet liksom Stockholms och Kalmar läns handelskammare understryker atl det inte minst från näringslivets synpunkt är angeläget att delegationen upprättar ett långsiktigt svenskt program för utforskning, skydd och ut-

 

Prop. 1977/78:167                                                     8

nyttjande av havet. Ett sådant program skulle avsevärt stimulera före­tagen att delta i exempelvis utvecklingen av omfattande tekniska system för havsanknutet arbele.

Havsresursdelegationen bör enligt flera remissinstanser också spela en stor roll i del internationella havsresurssamarbetet. FOA, forsknings­rådsnämnden. Vetenskapsakademien och SGU är bland dem, som sär­skilt betonar det internationella samarbetets betydelse. Några framhåller att en viktig uppgift för delegationen bör vara att upprätta en kunskaps­bank på havsresursområdet och att fungera som informationscentral i olika sammanhang. Denna mening företräds av bl. a. FOA, naturhisto­riska riksmuseet. Sydlänens kustundersökningar och miljödatanämnden. Nämnden påpekar alt begreppet kunskapsbank bör uppfattas funktio­nellt snarare än organisatoriskt.

FOA anser att delegationen inte bör ingå i den process för långsiktig planering och finansiering av forsknings- och utvecklingsinsatser, som är ett led i programplaneansvariga myndigheters arbete. För att fungera samordnande bör delegationen ha ekonomiska resurser alt själv utföra eller låta utföra övergripande projekt. Även andra remissinstanser, t. ex. forskningsrådsnämnden och statens delegation för rymdverksamhet, anser att havsresursdelegationen måste ha egna medel att fördela i sam­ordningssyfte, om den skall få verkligt inflytande över verksamheten.

Flera remissinstanser anser, till skillnad mot kommittén alt havsresurs­delegationen bör ansvara för forskningsfartyg och annan tung utrustning för havsresursverksamhet. Lantmäteriverket, Sveriges industriförbund. Svenska handelskammarförbundet och Boliden AB anser att havsresurs­delegationen bör vara det organ, som ansvarar för anskaffning och ut­nyttjande av sådan utmstning. Chefen för marinen och forskningsråds­nämnden delar kommitténs uppfattning att dessa uppgifter bör ankom­ma på andra myndigheter än delegationen och dess kansli.

Några av de remissinstanser som avstyrker eller är tveksamma till för­slaget, ifrågasätter om havet är ett naturligt område för en enhetiig styr­ning. De flesta anser dock att någon form av samordning av havsresurs­verksamheten bör åstadkommas. Bl. a. statskontoret, fiskeristyrelsen, siatens naturvårdsverk, statens industriverk och STU delar uppfattning­en att ett program eller en plan för verksamheten bör utformas, men framhåller att detla bör kunna utföras av en tillfällig interdepartemental arbetsgrupp, en kommitté eller en grupp representanter för fackmyndig­heter.

Statens industriverk och UHÄ är båda tveksamma om en delegations möjligheter att samordna verksamheten inom ett så vittomfattande om­råde som det enligt organisalionsförslaget är fråga om.

Fiskeristyrelsen och statskontoret, som anser att fiske och miljövård är de väsentligaste fackområdena, påpekar att dessa områden har funnit sin administrativa form, varför en särskUd delegation inte är motiverad.

 

Prop. 1977/78:167                                                    9

Bättre allmän samordning skulle enligt statens naturvårdsverk, statskon­toret och STU kunna åstadkommas genom att arbetsfördelningen inom förvaltningen preciseras.

STU finner att särskUd samordning kan behövas när det gäller plane­ring, byggande, finansiering och underhåll av fartyg och annan tung utrustning. STU ifrågasätter dock om administrationen av detla kan mo­tivera en delegation. STU kan inte heller se att en delegation skulle kun­na bidra lill förbättrade och aktivare industrisatsningar inom havsresurs­området. Här ämnar STU själv initiera ökad samordning. STU vill också allvarligt ifrågasätta om den samordning en delegation skulle bidra lill står i rimlig relation till kostnadema för den.

5    Föredraganden

Havsutnyttjande inbegriper verksamhet av många olika slag och inte enbart exploatering av havens fysiska tUlgångar. Andra verksamheter som civil och militär sjöfart, olika utsläpp och dumpningar av avfall till havs samt havsanknulna fritidsaktiviteter bör också betraktas som havs-utnyttjande.

Haven har blivit alltmer intressanta som resurskällor. För många län­der spelar havsområdena redan en stor roll för försörjningen med mine­ral, energi och livsmedel. Genom att etablera ekonomiska zoner och liknande tillförsäkrar sig nu slrandstaterna suveränitet över större havs­områden, varigenom den fria tUlgången till exploateringsbara områden blir alll mindre. Samtidigt har kraven på en ren havsmiljö och hushåll­ning med de levande resurserna i haven vuxit sig allt starkare.

Sverige har hittills satsat betydligt mindre på havsutforskning och havsutnytljande än många av de länder, som har långa kuster vid det öppna havet. Emellertid ökar nu även i Sverige anspråken på havs­områdena. Det svenska fisket i Västerhavet drabbas av olika restriktio­ner, varigenom Östersjöfisket får större betydelse. Vattnen utnyttjas allt­mer för tunga transporter och transporter av miljöfarligt gods. Fritids­verksamheten ökar i omfattning, särskilt i kustområdena. Sand och grus utvinns, framför allt vid den svenska sydkusten. Viss mineralprospekte-ring har påbörjats i Bottenviken och prospektering efter olja och gas görs inom svenskt kontinentalsockelområde.

Det saknas ännu mycket av grundläggande kunskaper om tillgångar, miljöförhållanden m. m. i de svenska havsområdena. Eftersom havet är relativt ofullständigt kartlagt, fordrar många exploateringsprojekt täm­ligen omfattande, förberedande forskningsinsatser bl. a. för att belysa inverkan på havsmiljön. Detta medför att havsutforskningen ofta är di­rekt projektstyrd. Nystartad havsresursverksamhet kräver vanligen också betydligt större investeringar än motsvarande verksamhet till lands. Det är därför naturligt alt industriföretagen i en valsituation tvekar inför en mer osäker och kostnadskrävande, havsbaserad verksamhet. Ett antal

 

Prop. 1977/78:167                                                   10

svenska företag följer emellertid den internationella havsresursverksam­heten och söker också finna former för konkret medverkan.

Det intemationella havsresurssamarbetet blir aUtmer betydelsefullt, inte minst genom de mellanstatliga överläggningar som leder till att nya territoriella gränser etableras och att nya regler fastställs för vilka aktivi­teter som är tillåtna inom olika havsterritorier. Inom miljöområdet har under senare år ett omfattande internationellt samarbete utvecklats inom ramen för de olika konventioner som har utarbetats tUl skydd för den marina miljön och de levande resurserna i haven. Sverige har anslutit sig till ett flertal av dessa konventioner som behandlar utsläpp av olika typer av föroreningar från landbaserade käUor, från fartyg eller genom dump­ning. Konventionerna fömtsätter också ett omfattande samarbete när det gäller forskning i och övervakning av de havsområden som omfattas av konventionerna. InternationeUa kontakter förekommer normalt även inom de flesta forskningsområden.

Ett stort antal statliga myndigheter och andra organ bedriver verk­samhet med anknytning till havet. Exempel är marinen, försvarets forsk­ningsanstalt (FOA), sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydro­logiska institut (SMHl), tuUverket, riksantikvarieämbetet, fiskeristyrel­sen, siatens naturvårdsverk, statens industriverk, Sveriges geologiska un­dersökning (SGU) och länsstyrelserna i kustlänen. Forskning av intresse för havsresursverksamheten bedrivs av en mångfald institutioner vid uni­versitet och högskolor, men också av flera fackmyndigheter. Forsk­ningen stöds av flera anslagsgivande organ, av vilka naturvetenskapliga forskningsrådet, statens naturvårdsverk och styrelsen för teknisk utveck­ling (STU) är de viktigaste. Naturvetenskapliga forskningsrådet och na­turvårdsverket stöder främst forskningsprojekt vid universitets- och hög­skoleinstitutioner samt fackmyndigheter. STU:s anslagsmottagare finns i stor utsträckning inom näringslivet. Dess stöd inriktas mot teknisk ut­veckling av utrustning och processer som skall användas i samband med havsutnyttjande.

De nämnda tre organen fördelade under budgetåret 1976/77 totalt ca 12 milj. kr. tUl olika havsutforskningsprojekt. Universitet och högskolor disponerar dessutom basresurser för forskning. Forskning bedrivs också i stor utsträckning av olika företag.

Den här redovisade översikten av havsresursverksamhetens organisa­tion kan ge uppfattningen att aktiviteten i olika slag av havsanknutna verksamheter är intensiv. Satsningarna på havsresursverksamhet i oli­ka former har dock hittills varit jämförelsevis blygsanuna. Jag vill fram­hålla att en ökad aktivitet på havsresursområdet bör vara intressant för svenskt vidkommande. Under hela 1970-taIet har olika intressenter ar­betat för att åstadkomma bättre vUIkor för aktiva insatser inom sina olika delar av havsresursverksamheten. T. ex. har på senare tid sam­arbetet ökat mellan fackmyndigheter med likartade havsintressen. Mer

 

Prop. 1977/78:167                                                   11

långsiktiga arbetsprogram har tillkommit för avgränsade delar av havs­resursverksamheten och viss ny utrustning för havsutforskning har an­skaffats. Verksamheten är emellertid fördelad på sä många skilda organ att den f. n. är svår att överblicka. I stor utsträckning saknas samlad information om framtagna forskningsresultat och om vilka forsknings­projekt som planeras eller genomförs. Ofta är det praktiskt omöjligt att samla resultaten från flera forskningsprojekt till mer täckande redovis­ningar, eftersom olika mätskalor, redovisningsunderlag m. m. har an­vänts. Samtidigt är det också svårt att överblicka vilken teknisk utrust­ning som finns och utnyttjas i olika havsaktiviteter.

Frågan om inrättande av ett särskilt organ för samordning av havs-resursverksamheten har varit aktueU tidigare. Riksdagen har uttalat sig för att ett sådant organ bör inrättas. Ar 1975 tUlkallades en utredning (I 1975: 06) med uppgift att utreda frågan om inrättande av ett organ för samordning av havsresursfrågor. Utredningen, som kallade sig orga­nisationskommittén för havsresursfrågor, har avlämnat betänkandet (Ds 11977; 5) Samordning av havsresursverksamheten.

Organisationskommittén har studerat vilka fömtsättningar som finns alt inom nuvarande organisation dra upp övergripande riktlinjer för havsresursverksamheten i dess helhet, att samordna olika forsknings- och genomförandeprojekt och att åstadkomma effektivare utnyttjande av forskningsutrustning m. m. Kommittén konstaterar att viss samordning och mer långsiktig planering nu förekommer på avgränsade delar av havsresursverksamheten, dvs. i första hand inom etablerade sektorer. Även om denna verksamhet kan byggas ut uppnås enligt kommitténs be­dömning inle en tillfredsställande samordning och planering på det sättet. Flertalet av de organ med särskilda samordningsuppgifter som nu finns, saknar möjligheter att ansvara för mer övergripande planering och samordning på havsresursområdet. Kommittén föreslår därför att en särskild havsresursdelegation inrättas. Denna skall vara regeringens råd­givande organ i havsresursfrågor samt främja och verka för samordning av verksamheten i dess helhet. En viktig uppgift för delegationen skall vara atl upprätta och fortlöpande utveckla ett övergripande svenskt havsresursprogram. Delegationen skall verka för att tekniska och perso­nella tillgångar tillvaratas bättre på alla områden av verksamheten. Den skall vara ett organ för samarbete mellan myndigheter och näringsliv och den skall i erforderliga fall förmedla kontakter och information på havsresursområdet. Den skall vidare bidra till att underlätta internatio-nellt samarbete.

Kommittén föreslår att representanter för samhällsintressena och för havsresursverksamhetens fackområden skall ingå i delegationen. Bestå­ende eller tillfälliga arbetsgrupper skall kuima etableras för att betjäna delegationen med särskilda utredningar. Delegationen skall tiU sitt för­fogande få ett särskilt kansli, bestående av fyra centralt placerade hand-

 

Prop. 1977/78:167                                                   12

läggare, varav en kanslichef, samt fyra regionalt placerade handläggare med uppgift att samordna planering och resursutnyttjande i de konkreta havsakliviletema. Havsresursdelegationen skall enligl kommittén inte ha egna medel utöver vad som behövs för dess egen utrednings-, informa­tions- och kontaktverksamhet och för kansliresurserna.

Vid remissbehandlingen har det stora flertalet instanser tillstyrkt att en havsresursdelegation inrättas. Organisationsförslagets huvudprinci­per tillstyrks således av bl. a. överbefälhavaren, FOA, sjöfartsverket, SMHl, generallullstyrelsen, statens planverk, riksantikvarieämbetet, flertalet berörda universitet och högskolor, forskningsrådsnämnden, forskningsråden, SGU, länsstyrelserna. Ingenjörsvetenskapsakademien, LO, TCO, SACO/SR, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges industri­förbund och Boliden AB. Bland de tveksamma eller avstyrkande in­stanserna finns universitets- och högskoleämbetet, statskontoret, fiskeri­styrelsen, statens naturvårdsverk, statens industriverk och STU.

Det är enligt min mening angeläget att ta fram bredare och mer all­sidiga underlag för de beslut som fattas för skilda former av nyttjande och skydd av våra havsområden. Beslut om t. ex. mineralutvinning till havs, uppmuddring av farleder och avgränsning av särskilt skyddsvärda havsområden måste grundas på goda kunskaper om tillgångarna, miljö­förhållandena m. m. i havsområdena samt om t. ex. de ekonomiska och tekniska förutsättningama för olika slag av havsanknutet arbete. Möj­ligheterna att jämföra konsekvenser av havsresursutnyttjande och ut­nyttjande av motsvarande resurser till lands måste också ökas. Olika intressenters anspråk på exploatering resp. bevarande kan därigenom bättre vägas mot varandra. Det är nödvändigt att inom havsutforsk­ningen eftersträva att forskningsprogram samordnas så långt det är möjligt varigenom mer belysande och täckande beskrivningar av havs­områden kan erhållas. Det är därför av vikt att planeringen av komman­de forskningsprogram sker över institutions- och myndighetsgränser. Vidare är det viktigt att genomförande av projekt med olika inriktning samordnas så att personal kan arbeta rationellt och kostnadskrävande teknisk utrustning utnyttjas effektivt. Projekt kan med samma resurs­insats bedrivas i större skala och ge resultat av betydligt större gene­rellt värde, om flera myndigheter och organ samverkar. Sådana brett upplagda projekt har hittUls genomförts endast i enstaka fall.

Det internationella havsresurssamarbetets betydelse ökar. Gemensam­ma åtgärder är nödvändiga för långsiktig hushållning med havens natur­resurser och för att skydda haven mot överexploatering och förore­ningar.

Som jag tidigare har framhållit satsar allt fler länder på exploatering av sina havsområden, varför nya marknader uppstår för de industriföre­tag, som kan tillhandahålla större tekniska system, särskild utrustning eller tekniskt kunnande. Många svenska företag har en produktion, som

 

Prop. 1977/78:167                                                    13

skulle kunna utvecklas med inriktning på dessa utländska marknader. Det är därför viktigt att samarbetet ökar såväl mellan myndigheter och näringsliv som mellan olika företag i näringslivet och att den havs­tekniska forskningen och utvecklingen främjas.

Mot bakgrund av vad jag nu har sagt om de rådande förhåUandena i svensk havsresursverksamhet och av att havsresurserna totalt sett blir allt viktigare, finner jag att särskild samordning av verksamheten är motiverad. Inget av de befintliga organen är enligt min uppfattning lämpat att åläggas de samordningsuppgifter som här är aktuella. Jag för­ordar därför att ett nytt organ, en havsresursdelegation inrättas. Jag är i huvudsak beredd att tillstyrka vad kommittén har föreslagit om orga­nisation och uppgifter för denna delegation.

Delegationen skall i första hand verka för samordnande satsningar inom forskning och utveckling rörande utnyttjande av naturresurser i haven. På så sätl kan en långfristig hushållning med naturresurser främ­jas och miljövårdens krav beaktas på ett bättre sätt. Delegationen bör vidare allmänt främja och stödja havsresursverksamheten genom att verka för aktiva satsningar inom forskning och utveckling, exploatering och miljövård. En av havsresursdelegationens första uppgifter bör vara att i samverkan med berörda intressenter upprätta och därefter fort­löpande utveckla förslag till ett övergripande program för verksamheten inom havsresursområdet. Genom delegationens medverkan bör olika myndigheters och andra organs arbete kunna samordnas så att det blir möjligt att genomföra omfattande breda kartläggningar, inventeringar m. m. Jag vill emellertid framhålla att delegationen inte skall ta över de nuvarande myndigheternas verksamhet, planering och samordning inom resp. sektor. Delegationen bör i stället verka för att sådan plane­ring samordnas när så är lämphgt och genom en nära kontakt med före­tag och olika myndigheter förelägga regeringen förslag om för verksam­heten gynnsamma åigärder. Jag bedömer det härvid vara väsentligt att samordnade insatser även kan riktas mot bl. a. exportfrämjande åtgär­der.

Jag vill även framhålla att frågor om hushåUningen med havsresur-serna bör ses också i ett större sammanhang. Naturresursfrågorna på land och lill havs bör behandlas på ett om möjligt enhetiigt sätt. Jag vUl därför påpeka atl det kan finnas anledning att ta upp frågan om be­handlingen av havsresursfrågorna när resultaten föreligger från den ut­redning om naturresurs- och miljöpolitiken som chefen för jordbruks­departementet nyligen bemyndigades tillkalla. Av vikt för delegationens arbete blir även resultatet av den pågående mineralpolitiska utredningen (1 1974: 02).

Inom den fysiska riksplaneringen pågår ett arbele, varigenom olika intressenters anspråk på havsområdena, forskningsbehov m. m. skall redovisas. Enligt organisationskommitténs mening har inom delta arbete

 

Prop. 1977/78:167                                                             14

ett första steg tagits mot en samlad syn på havet. Kommittén föreslår alt delta arbete skall fortsättas av havsresursdelegationen. Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet har jag kommit till den slutsatsen alt de redovisningar, som skall göras inom den fysiska riksplaneringen, bör kunna ingå som en betydelsefull del av underlaget för delegationens arbele med att upprätta ett övergripande havsresursprogram.

Kommittén föreslår att havsresursdelegationen skall arbeta regionalt med att samordna planering och genomförande av det praktiska arbetet i olika slag av havsanknutna projekt. I denna fråga råder delade me­ningar bland remissinstansema. För egen del kan jag inte biträda kom­mitténs förslag i denna del. Genomförandet av förslaget kräver en re­gional organisation, som är jämförelsevis kostnadskrävande. Jag anslu­ter mig till dem, som anser att havsresursdelegationen bör byggas upp kring centrala funktioner. Detta bör kunna främja samordningsarbetet. Jag räknar dock med att delegationen genom kontakter med bl. a. läns­styrelserna i kustlänen skaffar sig möjlighet att överblicka havsresurs-projekt på genomförandestadium och att följa den regionala utveck­lingen.

Enligt flera av remissinstanserna bör havsresursdelegationen kunna fylla en viktig uppgift såsom förmedlare av information och kunskaper på området. Jag delar denna uppfattning. Delegationen bör i samarbete med olika berörda organ ansvara för att praktiska möjligheter skapas att överblicka hela verksamhetsfältet.

Flera av remissinstanserna har berört frågan om ansvar för fartyg och annan tung utrustning för forsknings- och undersökningsändamål. Jag bedömer det angeläget att forskningsutrustningen utnyttjas så effektivt som möjligt. Jag anser emellertid inte att delegationen bör överta och förvalta sådan utrustning som nu handhas av olika myndigheter. De, som har forskningsutruslning för sin verksamhet bör disponera denna som tidigare. Inom dessa myndigheter finns de administrativa och tekniska funktioner, som behövs för att utnyttja utrustningen. Det bör dock ankomma på delegationen att lägga upp register över den mer avancerade tekniska utrustningen med uppgifter om dess kapacitet och huvudsakliga användning. Delegationen kan då förmedla information om disponibel utrustning.

Forskningsrådsnämnden har fått regeringens uppdrag att utreda for­merna för finansiering inom forskningsrådens verksamhetsområde av dyrbar vetenskaplig utrustning. Utgångspunkten för översynen skall en­ligt uppdraget vara att medelsanvisningen sker inom forskningsrådens resursramar. Några undantag bör inte göras när det gäller anskaffning av utrustning för havsutforskningsändamål i den mån detta faUer inom forskningsrådens verksamhetsområde. Jag anser att sådan anskaffning även i övrigt bör behandlas på samma sätt som annan anskaffning av forskningsutrustning.  Emellertid  bör havsresursdelegationen ha goda

 

Prop. 1977/78:167                                                    15

förutsättningar att bedöma behovet av t. ex. forskningsfartyg. Delega­tionen bör därför höras i sådana anskaffningsärenden. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbUdningsdepartementet.

Organisationskommittén anser att havsresursdelegationen inle bör ha några medel att fördela utöver vad som kan behövas för att kompen­sera myndigheter för deras bidrag tUl delegationens egen utrednings­verksamhet. För egen del anser jag att delegationen under ett inled­ningsskede inle bör få egna medel för detta. IiUedningsvis bör delegatio­nen upprätta ett detaljerat program för sin samordnande verksamhet. Jag är därefter beredd att pröva om särskilda medel bör anvisas tUl delegationen för att kompensera myndigheter och andra organ som deltar i dess utredningsarbete eller för att bidra tiU undersökningar av intresse för delegationen.

Sammanfattningsvis innebär således mitt förslag att en havsresurs­delegation inrättas med uppgift atl verka för samordning av havsresurs­verksamheten. Som kommittén föreslår bör i havsresursdelegationen in­gå representanter för samhällsintressena och för verksamhetens olika fackområden. Expertgmpper bör kunna tillkallas för att betjäna dele­gationen med t. ex. utredningar på skilda fackområden. Delegationen bör ha ett kansli, som i första hand skall fungera som sekretariat för det löpande arbetet i delegationen. Jag kan däremot inte ansluta mig till vad kommittén föreslagit om regionalt placerade befattningar.

Jag förordar att havsresursdelegationen inrättas den 1 januari 1979. Det ankommer på regeringen atl besluta om havsresursdelegationens närmare uppgifter och organisation samt antal ledamöter i delegationen.

Mot bakgrund av vad jag nu har redovisat bedömer jag att havsre­sursdelegationens medelsbehov för första halvåret 1979 uppgår tUl 400 000 kr. Jag avser att återkomma med förslag om anvisning av me­del för verksamheten vid min anmälan till tilläggsbudget I för budget­året 1978/79.

6   Hemställan

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemstäUer jag att rege­ringen föreslår riksdagen

alt godkänna att en delegation för samordning av havsresurs­verksamheten med de uppgifter som jag har angett inrältas den 1 januari 1979.

7   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som före­draganden har lagt fram.

STOCKHOLM 1978    NORSTEDTS TRYCKERI 780150