Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1977/78:136

Regeringens proposition 1977/78:136

om ändrade regler för skattetillägg m. m.;

beslutad den 23 februari 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upp­tagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

PER AHLMARK

INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakUga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssy­stemet på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen avser alltså skattetillägg m. m. enligt taxeringslagen (1956: 623), lagen (1968: 430) om mervärde­skatt, lagen {1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, vägtraflkskattelagen (1973: 601) och lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Förslagen inne­bär i aUt väsentUgt lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Nivån på skattetillägg enligt taxeringslagen sänks från 50 till 40 % i normalfallen och från 25 till 20% i de fall den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial. För hela skatteområdet avses oriktig uppgift i skatte­mål kunna föranleda skattetillägg. Reglema om eftertaxering och efter­beskattning anpassas till detta förslag. Möjligheterna att efterge skatte­tillägg och avgiftstillägg föreslås få en mer vidsträckt tUlämpning. Den skattskyldige resp. den avgiftspUktige får betydligt längre tid för att yrka undanröjande eller nedsättning av särskild avgift. Taxeringsinten­dent får rätt att föra talan om särskild avgift, om han kvittningsvis för talan om den skattskyldiges taxering.

Enligt gällande rätt skall fråga om eftertaxering ha avgjorts inom viss tid. För att undvika vissa administrativa problem föreslås att sådan beskattningsåtgärd får vidtas, om ansökan kommer in före utgången av samma tid. Prövning får dock inte verkstäUas senare än ett år efter den dag då ansökan senast skall vara Inkommen.

I propositionen lämnas också vissa förslag som rör avräkning från svensk inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av att skatt erlagts i

1    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                     2

utlandet. Enligt förslaget skall beslut om sådan avräkning kunna ändras om den utländska skatten nedsätts.

De nya bestämmelserna i taxeringslagen skall i huvudsak' tiUämpas första gången i fråga om 1978 års taxering. Motsvarande regler om ikraftträdande föreslås på skatteområdet i övrigt och beträffande lagen om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.


 


Prop. 1977/78:136

1    Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956: 623)' dels att 114—116 j §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 31 § 3 mom., 101 § 3 mom., 116 k—116 t och 121 §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

31 §

3 mom. Har skaltskyldig er­hållit avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller för­mögenhetsskatt enligt bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal eller en­ligt 24—28 §§ lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt och ned­sätts härefter den utländska skat­ten, är han skyldig att anmäla detta till skattechefen. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fått del av del beslut genom vilket den ut­ländska skatten nedsatts och skall avfattas på formulär som fast­ställts av regeringen eller myndig­het, som regeringen bestämmer. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detla.

101 §

3 mom. Har anmälan enligt 31 § 3 mom. gforts eller har på annat sätt framkommit att beslut meddelats om nedsättning av ut­ländsk skatt, för vilken skaltskyldig erhållit avräkning, må taxerings­intendent inom tid, som angives i 100 §, anföra besvär med yrkande om sådan ändring av avräkningen som kan föranledas av beslutet.

114 §-'
Har skattskyldig i uppgift eller
     Har skattskyldig i uppgift eller

upplysning, avgiven till ledning vid     upplysning, avgiven till ledning vid

1 Lagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senaste lydelse 1972: 83.


 


Prop. 1977/78:136

Nuvarande lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt med­delande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbörds­lagen (1953: 272) på grund av taxeringen påförts den skattskyl­dige eller hans make eller, vad an­går förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske ge­nom eftertaxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse så­som ringa.

Föreslagen lydelse

hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbörds­lagen (1953:272) på gmnd av taxeringen påförts den skattskyldi­ge eller hans make eller, vad an­går förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske ge­nom eftertaxering. Sådan rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat orikligt meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kun­na läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning av 21 §.

Vad ovan sagts skaU äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upp­lysning.


116 § första stycket

Fråga om eftertaxering prövas, efter framställning från taxerings-intendent eller, i fråga om kommu­nal inkomstskatt, från kommun, av den skatterätt, som haft att upp­taga besvär rörande den skattskyl­diges taxering det år framställning­en avser. Sådan framställning skall, med angivande av yrkande och grunder för talan, ha inkommit två månader före utgången av den tid, inom vilken fråga om eftertaxering enligt 115 § senast kan prövas av skatterätt.

115  § förstastycket
Eftertaxering må icke ske med

mindre fråga därom prövats inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Har den skattskyldige av­lidit,    åsättes   eftertaxering   hans

3 Nuvarande lydelse av 116 § andra

116      §.


115 §

Fråga om eftertaxering prövas av skatterätt efter ansökan av taxe­ringsintendent. Kommun får ansö­ka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till pröv­ning av den skatterätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till skatterätten in­om fem år efter det år, då taxe­ringen rätteligen bort verkställas i första instans. Ansökan om efter­taxering på grund av oriktigt med-

stycket se vid föreslagen lydelse av


 


Prop. 1977/78:136


Nuvarande lydelse

dödsbo, dock att sådan eftertaxe­ring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

115 § andrastycket

Har skattskyldig åtalats för skat­tebrott som avser hans taxering må, även efter utgången av den i första stycket angivna tiden, efter­taxering ske för det år, som åtalet avser. Eftertaxering må dock icke ske med mindre fråga därom prö­vats före utgången av kalender­året efter det då åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering av döds­boet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej tUl någon del, skall den med stöd av detta stycke åsatta eftertaxe­ringen undanröjas av skatterätten.

115 § tredje stycket

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.


Föreslagen lydelse

delande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från ut­gången av den månad då dom el­ler slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avli­dit, skaU ansökan om eftertaxe­ring av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår, då bouppteckning ef­ter honom gavs in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat­tebrott som avser hans taxering, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptagas till prövning även efter utgången av den i andra stycket angivna ti­den. Detsamma gäller, om efter­taxering medför att den skattskyl­dige enligt 12 § skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Ansökan skaU i fall som har sagts nu ha kommit in före utgången av kalenderåret ef­ter det då åtalet väcktes eller åt­gärd som avses i 12 § skattebrotts-lagen vidtogs. Har den skattskyl­dige avlidit, skall ansökan om ef­tertaxering av dödsboet ha kom­mit in inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering, som har åsatts efter åtal mot den skattskyl­dige, skall undanröjas av skatterät­ten, om åtalet ej bifalls till någon del. Delta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skatle­brottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har före­trätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridis­ke personens taxering eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.


 


Prop. 1977/78:136


Nuvarande lydelse

116 § andra stycket

Föreskrifterna 1 denna lag om besvär angående taxering skola i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.

116 a § första stycket

Har skattskyldig i självdeklara­tion eller annat skriftligt medde­lande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (s k a 11 e t i 11-1 ä g g) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögen­hetsskatt som till fölfd av avvikel­se från den oriktiga uppgiften, ut­över vad som elfest skulle ha ut­gått, påföres den skattskyldige el­ler hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med ho­nom samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyl­digs make erhållit skattereduk­tion enligt 2 § 4 mom. uppbörds­lagen raed för högt belopp, på­föres den skattskyldige skattetill-lägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktio­nen nedsättes till följd av avvikel­sen.


Föreslagen lydelse

116 §*

Eftertaxering får ej ske, om frå­ga därom ej har prövats av skatte­rätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering sena.st skall ha komma in.

Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering.

116 a §

Har skattskyldig i självdekla­ration eller annat skriftligt med­delande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, läm­nat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering.

Skattetillägg enligt första styc­ket utgår med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögen­hetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår för­mögenhetsskatt, med honom sam­taxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha för­anlett att skattskyldigs make er­hållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetiUägg med fyrtio procent av detta be­lopp. Vad som enligt det föregå­ende gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tilläm­pas även i det fall då dödsbo sam­taxerats  med annan  skattskyldig.


 


116 a § andrastyckets.»

Avgiftsberäkning   enligt   första stycket  sker  efter  tfugofem pro-


Avgiftsberäkning   enUgt   andra stycket sker efter tjugo procent i


* Nuvarande lydelse av 116 § första stycket se vid föreslagen lydelse av 115 § första stycket.

5 Senaste lydelse 1977: 118.

" Nuvarande lydelse av 116 a § tredje—sjätte styckena se vid föreslagen lydelse av 116 b—116 e §§.


 


Prop. 1977/78:136


Nuvarande lydelse

cent / stället för femtio procent om oriktig uppgift har rättats eller ha­de kunnat rättas med ledning av taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföre­gående beskattningsåret eller upp­gift enligt denna lag som arbets­givare eller annan än taxerings­nämnd utan anmaning skall läm­na till ledning för annans taxering och som har kommit in till veder­börande myndighet innan den år­liga taxeringen har avslutats.


Föreslagen lydelse

fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaierial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattnings­året eller uppgift, som det enligt denna lag åligger arbetsgivare el­ler annan att utan anmaning läm­na till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklara­tion för del nästföregående be­skattningsåret gäller vad som hur sagts nu endast om materialet va­rit tillgängligt för taxeringsnämn­den före utgången av taxerings­perioden. Som normalt tillgäng­ligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxerings­nämnd.


 


116 a § tredje stycket''

Skattetillägg påföres även då av­vikelse skett från självdeklaration med stöd av 21 §. / sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd av uppskattning ut­går utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklaratio­nen. Därvid äga bestämmelserna om avgiftsberäkning i första och andra styckena motsvarande till-lärnpning.


116 b §

Har självdeklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 21 § påförs den skatt­skyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som tUl följd av uppskattning påförs den skatlskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts ho­nom. Vid beräkningen skall i öv­rigt bestämmelserna i 116 a § and­ra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skatt­skyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §.


 


116 a § fjärde styckefä

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklara­tion, påföres skattetillägg. Tilläg­get beräknas på den skatt som ut­går på grund av taxeringen med motsvarande tillämpning av be­stämmelserna om avgiftsberäkning


116c§

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklara­tion, påförs skattetillägg, om självdeklaration ej kommit in trots att anmaning sänts ut till den skatl­skyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av upp-


T Senaste lydelse 1977: 118. ö Senaste lydelse 1977: 118.


 


Prop. 1977/78:136


Nuvarande lydelse

i första stycket. Om den skattskyl­dige lämnat skriftlig uppgift om inkomst eller förmögenhet till led­ning för taxeringsnämnden, beräk­nas tillägget på den skatt som på grund av uppskattningen ulgår ut­över skatt på inkomsten eller för­mögenheten enligt uppgiften. Därvid äga bestämmelserna om avgiftsberäkning i första och and­ra styckena motsvarande tillämp­ning.

116 a § femte stycket

Beslut om tillägg enligt fjärde stycket skall undanröjas av skatte­rätten, om deklaration inkommh inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet, dock senast innan skatterätten av-gfort besvär över beslutet eller taxeringen. Inkommer deklaration avseende fysisk person före ut­gången av året efter det då tilläg­get beslutats, skall skattetillägg som nu avses av skatterätten be­stämmas till tio procent av det tillägg, som skulle ha utgått enligt fjärde stycket med tillämpning av bestämmelserna om avgiftsberäk­ning i första slycket, och till högst 10 000 kronor; gör den skattskyl­dige sannolikt, att han icke fått kännedom om storleken av skatte­tillägget inom tid som nu sagts, skall nedsättning ske om deklara­tionen inkommit inom två måna­der efter det han erhållit sådan kännedom. / fråga om skattetill-lägg, som ingår i tillkommande skatt, skall nedsätlningen dock be­räknas endast på belopp som på­förts utöver tidigare beslutat till-lägg av förevarande slag. Taxe­ringsintendenten anmäler till skat­terätten fall som avses i detta stycke.

116 a § sjätte stycketio Vid tillämpning av första—fem-

9       Senaste lydelse 1977: 118.

10     Senaste lydelse 1977:118.


Föreslagen lydelse

skattningen påförs den skattskyl­dige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga upp­gifter, som den skattskyldige har lämnat till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt be­stämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del upp­skattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyl­dige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §.

116d §

Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av skatte­rätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller lokal skattemyndighet inom två måna­der från det den skattskyldige fått del av beslutet.

Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första stycket angivna ti­den men före utgången av året ef­ter det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatte­rätten sätta ned tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om skattetill-läggets storlek inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från det han erhållit sådan kännedom.

116e§

Vid tillämpning av bestämmel-


 


Prop. 1977/78: 136


Nuvarande lydelse

te styckena skaU meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppglftslämna-ren saknat behörighet att företrä­da den skattskyldige.

l]6b§

Skattetillägg utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse av up­penbar felräkning eller misskriv­ning. Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelsen avser bedöm­ning av i skriftligt meddelande framställt' yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tUlgång och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetill-lägg.


Föreslagen lydelse

serna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk per­son, anses avlämnat av den skatt­skyldige, om det icke var uppen­bart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skatt­skyldige.

116 f§

Skattetillägg utgår ej 1 samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart fram­går av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedöm­ning av 1 skriftligt meddelande framstäUt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetill-lägg.


 


116 c §11

Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter   utgången   av   den   i   34 §

1  mom.   eller  med  stöd  av  34 §

2  mom. föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (förse­ningsavgift). Sådan avgift påföres annan skattskyldig än ak­tiebolag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skatteplik­tiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tillkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatt-

11 Senaste lydelse 1972: 764.


116 g §

Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avlämnas sådan deklaration först efter   utgången   av   den   i   34 §

1     mom.  eller med  stöd  av  34 §

2     mom. föreskrivna tiden, påförs honom särskild avgift (förse­ningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktie­bolag med en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av den skattskyldige för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skattepliktiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som tiUkommer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen, dock med högst 300 kronor för en skatt-


 


Prop. 1977/78:136


10


 


Nuvarande lydelse

skyldig vid en och samma taxe­ring. Aktiebolag påföres förse­ningsavgift enligt detta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestämmes förse­ningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebo­lag.

Har skattskyldig inom föreskri­ven tid avlämnat deklarationshand-Ung, som ej är behörigen under­tecknad, utgår förseningsavgift en­dast om handlingen icke fullstän­digas med underskrift inom tid som föreskrives i anmaning. I så­dant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.


Föreslagen lydelse

skyldig vid en och samma taxe­ring. Aktiebolag påförs försenings­avgift enligt detta stycke med 500 kronor.

Har skattskyldig trots anmaning icke avgivit självdeklaration inom föreskriven tid, bestäms förse­ningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock lägst till 100 kronor för annan skattskyldig än aktiebo­lag.

Har skattskyldig inom före­skriven tid avlämnat deklarations-handling, som ej är behörigen un­dertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke full­ständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften en­ligt andra stycket.


 


116 d § första och andrai styckena Skattetillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlå­tenheten med hänsyn till den skatt­skyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga upp­giftens särskilda beskaffenhet eller därmed fämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämp­liga delar beträffande försenings­avgift.


116 h§

Särskild avgift får helt eftergi­vas, om felaktigheten eller under­låtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfaren­het eller därmed jämförligt förhål­lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den orik­tiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kun­de ha undandragits genom felak­tigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.


 


116 d § tredjei** och fjärde styckena


116 i §

Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige har avlidit.


12     Senaste lydelse av 116 d § andra stycket 1973: 367.

13     Senaste lydelse av 116 d § tredje stycket 1972: 764.


 


Prop. 1977/78:136


Nuvarande lydelse

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämp­ning i fråga om befrielse från skyl­dighet att erlägga skattetillägg el­ler förseningsavgift.

Vid tUlämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. lagen om statlig inkomst­skatt eller 20 § 2 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt må re­geringen meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

116 e § första stycket'

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om så­dan avgift av den lokala skatte­myndighet som länsstyrelsen be­stämmer.

116 g § första stycketi"

Skatterätten beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslul om avgift föres genom besvär hos skatterät­ten.


Föreslagen lydelse

Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts, skall 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) tillämpas i fråga om befrielse från skyldighet att er­lägga avgiften.

Vid tiUämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt eUer 20 § 2 mom. lagen (1947: 577) om statlig för­mögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild av-gift.

116 j§

Fråga om särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens be­slut samt vid rättelse av taxering enligt 72 a §, av den lokala skatte­myndigheten i det fögderi där be­skattningsorten är belägen. I fall som avses i 24 § 2 mom. prövas dock fråga om sådan avgift av den lokala skattemyndighet som läns­styrelsen bestämmer.

Skatterätten   prövar  fråga   om särskild avgift vid eftertaxering.


 


116 e § andra—fjärde styckena

Lokal skattemyndighet skall prö­va fråga om avgift före den 1 ok­tober taxeringsåret. I särskilda fall må beslut fattas senare, dock ej ef­ter den 15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påförlng av avgift, skaU den skattskyldige


116 k §

Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I sär­skilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skaU den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav för­anledd avgift eller ändring av be­slut om avgift.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige


1* Senaste lydelse 1972: 83. Nuvarande lydelse av 116 e § andra—fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 116 k §. 15 Jfr föreslagen lydelse av 116 I §.


 


Prop. 1977/78:136


12


 


Nuvarande lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter häremot. Om så fin­nes påkallat, må yttrande inhäm­tas från taxeringsnämndens ord­förande.

Har rättelse enligt 72 a § beslu­tats, skaU den lokala skattemyn­digheten utan hinder av andra stycket besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

116 f §16

Lokal skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande under­rättelse om avvikelse från själv­deklaration.

116 g § första stycketi''

Skatterätten beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslut om avgift föres genom besvär hos skatterät­ten.

116 g § andra stycket

Skattskyldigs besvär skall vara inkomna till skatterättens kansli inom två månader efter det han erhållit del av beslutet.


Föreslagen lydelse

beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkal­lat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skaU tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69 § 4 mom. and­ra stycket beträffande underrättel­se om avvikelse från självdeklara­tion.

116 1§

Talan mot lokal skattemyndig­hets beslut i fråga om särskild av­gift förs genom besvär hos skat­terätten.

116 m§

Skattskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslut om sär­skild avgift skall ha kommit in till skatterättens kansli inom två må­nader från det han erhållit del av beslutet.

Ulan hinder av bestämmelsen i första stycket skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering som av­giften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yr­kande av taxeringsintendent till förmån för skattskyldig. Om yr­kande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kam­marrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall


16 Jfr föreslagen lydelse av 116 q §.

t Jfr föreslagen lydelse av 116 j § andra stycket.


 


Prop. 1977/78:136

Nuvarande lydelse


13

Föreslagen lydelse

upplagas och vidare handläggas av skatterätt.


 


116 g § tredje stycket

Taxeringsintendent äger hos skatterätten yrka påföring eller ändring av avgift. För taxerings­intendent talan i fråga om taxe­ring eller eftertaxering, skall talan om avgift föras / samband därmed.


116n§

Taxeringsintendent får hos skatterätten yrka påföring eller ändring av särskild avgift.

För taxeringsintendent talan i fråga om taxering eller eftertaxe­ring, skall därav föranledd talan om avgift föras samtidigt. Det­samma gäller när taxeringsinten­denl kvittningsvis framställer in­vändning mot skattskyldigs yrkan­de om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild avgift i fall som har sagts nu får ef prövas, om taxeringsintendentens talan be­träffande taxeringen ej upptages till prövning.

Har skriftlig uppgift, som skatt-skyldig lämnat i mål om taxering, ef godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får taxeringsinten­dent hos skatterätten föra därav föranledd talan om skattetillägg inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.


116 o §

Har beslut om skattetillägg vun­nit laga krafl, får den skatlskyl­dige genom besvär i särskild ord­ning föra talan mot beslutet, om detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller an­nat uppenbart förbiseende. Det­samma gäller, om den skatlskyldi­ge kan åberopa tidigare ej fram­förd omständighet eller nytt be­vis till stöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat om­ständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av taxeringsintendenl till den skatl­skyldiges förmån.

Taxeringsintendent får genom besvär i särskild ordning föra ta-


 


Prop. 1977/78:136


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

lan om höfning av skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Beslutas på grund därav höfning av skattetillägg en­ligt 116 c § med anledning av ute­bliven sfälvdeklaration, gäller be­stämmelserna i 116 d § i fråga om undanröfande eller nedsättning av tillägget.

Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos skatte­rätt. Besvären skall ha kommit in till skatterättens kansli inom fem år från utgången av det taxerings­år som skattetillägget avser.


 


116 i §

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxering skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.


116 p§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekom­mit i ärendet eller målet om sär­skild avgift.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsättas, skall även vidtagas där­av föranledd ändring / beslut om särskild avgift.


 


116 f §18

Lokal skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrives i 69 § 4 mom. andra stycket beträffande under­rättelse om avvikelse från sfälvde­klaration.


116 q §

Beslut om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet, till-lämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften skall beräk­nas, underlaget för avgiftsberäk­ningen samt, beträffande förse­ningsavgift, avgiftens storlek.


 


116 h§i'-'

Avgift som avses i 116a eller 116 c § påföres som slutlig eller tillkommande skatt enligt upp­bördslagen och tillfaller statsver­ket.


116 r§

Särskild avgift påförs som slut­lig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953: 272) och an­ges i helt krontal så att öretal bort­faller.   Avgift  eller det  samman-


18    Jfr föreslagen lydelse av 116 k § tredje stycket.

19    Senaste lydelse 1977: 118.


 


Prop. 1977/78:136


15


 


Nuvarande lydelse

Påföres någon vid en och sam­ma taxering eller eftertaxering skattetillägg, som skall beräknas efter såväl 25 procent som 50 pro­cent, gäller följande. Först uträk­nas skatten på summan av de be­lopp som skola utgöra underlag för avgiftsberäkningen. Denna skatt fördelas sedan vid tillämp­ningen av de olika procentsatser­na efter den kvotdel som under­laget avseende varje procentsats utgör av det sammanlagda avgifts­underlaget. Vad nu föreskrivits gäller även vid beräkning av skat­tetillägg som påföres utöver tidi­gare påfört skattetillägg för samma taxeringsår.

Avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma taxering ut­gående avgifter, som ej uppgå till 100 kronor, påföras ej.


Föreslagen lydelse

lagda beloppet av vid en och sam­ma taxering utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, på­förs ej. Särskild avgift tillfaller statsverket.

Skall någon vid taxering till stat­lig inkomstskatt påföras skattetill-lägg, som skall beräknas efter så­väl fyrtio som tjugo procent uträk­nas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen ulgör av de sammanlagda undanhållna belop­pen.

Bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser.


 


116j§

Om icke annat följer av 116 d— 116 i §§ gäller bestämmelserna i denna lag 1 tUlämpliga delar be­träffande avgift som avses i 116 a eller 116 c §■


116 s§

Vad som föreskrivs i 116 a— 116 r §§ om taxering eller taxe­ringsmål och särskild avgift i sam­band därmed gäller, om ej annat framgår, även mål om eftertaxe­ring och om särskild avgift i så­dant mål.

116 t§

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a—116 s §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 100 §, 101 §, 105 § 1 mom. första stycket tredje och fjärde meningarna, samma moment andra och tredje stycke­na samt 114 §, i tillämpliga delar / fråga om särskild avgift.


Närmare föreskrifter om påfö­ring av avgift och befrielse från avgift meddelas av regeringen el-


 


Prop. 1977/78:136                                                                  16

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

ler myndighet, som regeringen be­stämmer.

121 P<

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter alt inom föreskriven tid göra anmälan enligt 31 § 3 mom. skall dömas till bö­ter.

I ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första stycket.

1.    Denna lag träder, såvitt avser 31 § 3 mom., 101 § 3 mom. och 121 §, i kraft den 1 juli 1978 och i övrigt dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författnings­samling.

2.    I fråga om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxe­ringsmål tillämpas 114 § första stycket och 115 § andra stycket i den nya lydelsen, om det oriktiga meddelandet har lämnats efter ikraftträdandet. Har meddelandet lämnats före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 114 § första stycket och 115 § första stycket i den äldre lydelsen.

3.    I fråga om eftertaxering av skattskyldigs dödsbo, när den skatt­skyldige har begått skattebrott, tillämpas 115 § tredje stycket i sin nya lydelse, om dödsfallet har inträffat efter ikraftträdandet. Har dödsfallet inträffat före ikraftträdandet, tUlämpas fortfarande 115 § andra stycket i sin äldre lydelse.

4.    De nya bestämmelsema i 116 a—116 d §§ samt 116 h och 116 i §§ tUlämpas första gången i fråga om skattetillägg vid 1978 års taxering och eftertaxering för samma år. De nya bestämmelserna tiUämpas dock även i fråga om skattetillägg vid taxering eller eftertaxering för tidigare år på grund av felaktighet eller underlåtenhet efter ikraftträdandet. I fråga om sådant tillägg gäller i övrigt äldre bestämmelser i 116 a § och 116 d §.

5.    I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestäm­melserna i 116 h § första stycket första gången vid 1978 års taxering. Beträffande förseningsavgift vid 1978 års taxering tillämpas därjämte 116 d § första stycket andra ledet samt andra stycket i den äldre lydel­sen. I fråga om förseningsavgift vid taxering för år 1977 eller tidigare år tiUämpas fortfarande 116 d § första och andra styckena 1 sin äldre lydelse.

6.    Den nya bestämmelsen i 116 n § andra stycket andra meningen gäller endast då den skattskyldiges yrkande framställts efter ikraftträ­dandet.

20 Förutvarande 121 § upphävd genom 1971: 70.


 


Prop. 1977/78: 136


17


2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärde-skatti

dels att 38, 40, 51, 64 a—64 h samt 76 §§ skall ha nedan angivna ly­delse,

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 64 i—64 I §§, av ne­dan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


38 §


Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för faststäUel-se av skatt eller underlåtit att läm­na deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke faststäUts eller fast­ställts till för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskatt­ning.


Har skattskyldig i deklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställel­se av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts eller fast­ställts tUl för lågt belopp eller medfört att skatt återbetalats med för högt belopp, sker efterbeskatt­ning. Detsamma gäller när skatt­skyldig har lämnat oriklig uppgift i mål om skatt.


Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskatming sker.

Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.

40 §2


Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om faststäl­lelse meddelats eUer sådant beslut föreligger enligt 36 § tredje styc­ket och endast om fråga om ef­terbeskattning prövats senast un­der sjätte året efter utgången av det kalenderår under vUket redo-visningsjjerioden gått till ända.

Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställel­se meddelats eller sådant beslut fö­religger enligt 36 § tredje stycket och endast om fråga om efterbe­skattning prövats senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redovis­ningsperioden gått till ända. Ef­terbeskattning på grund av orik­tig uppgift i mål om skatt får dock ske inom ett år efter utgång­en av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Lagen omtryckt 1969: 237. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885. Senaste lydelse 1971: 71.

:   Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136


 


Prop. 1977/78:136

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp­teckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.


Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärde­skatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, ef­terbeskattning ske för det år som åtalet avser. Efterbeskattning får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalen­deråret efter det under vilket åta­let skett. Har den skattskyldige avlidit, skaU fråga om efterbe­skattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bi­falles åtalet ej tiU någon del, skall den med stöd av detla stycke åsat­ta efterbeskattningen undanröjas av länsstyrelsen.

Tredje stycket äger motsvaran­de tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åta­lats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den juridiske personen.


Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärde­skatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, efter­beskattning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 § skat­tebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbe­skattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga där­om prövats före utgången av ka­lenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som av­ses i 12 § skattebrottslagen vid­togs. Har den skattskyldige avli­dit, skall fråga om efterbeskatt­ning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfaUet. Efterbe­skattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undan­röjas av länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäl­ler dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har före­trätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärde­skatt för den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrotts­lagen.


51 §3


Talan mot slutligt beslut enUgt 36 § första stycket eller mot be­slut att icke meddela slutiigt be­slut eller mot beslut om efterbe­skattning, skattskyldighet, redo­visningsskyldighet eUer restavgift föres hos länsskattcrätten genom besvär.


Talan mot meddelat slutiigt be­slut eller mot beslut att icke med­dela slutligt beslut eller mot be­slut om efterbeskattning, skatt­skyldighet, redovisningsskyldighet eller restavgift förs hos länsskat­terätten genom besvär.


Senaste lydelse 1974: 885,


 


Prop. 1977/78:136


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Mot beslut om skatterevision eller mot länsstyrelses beslut i fråga om registrering eller föreläggande av vite får talan ej föras.

Talan mot länsstyrelses beslut i övrigt enUgt denna lag föres hos riks­skatteverket genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.


64 a § första och andra styckena**, •'•

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet tUl ledning vid fastställel­se av hans mervärdeskatt, lämnat oriktig uppgift påföres honom sär­skild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skatte­belopp, som tiU följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften ulgår eller ej skall tillgodoräknas ho­nom.

Skattetillägg utgår även då mer­värdeskatten uppskattats med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket. Tillägg beräk­nas härvid på den skatt som på grund av uppskattningen ulgår utöver skatt enligt vad den skatt­skyldige uppgivit i deklaration el­ler i skriftligt meddelande till led­ning vid länsstyrelsens beslut i fråga om skatten.


64 a §

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning för länsstyrel­sens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som befinnes oriktig, på­förs honom särskild avgift (skat­tetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som ej skulle ha påförts eller som felaktigt skul­le ha tillgodoräknats honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan upp­gift i mål om skatt.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som //// fölfd av uppskattning påförs den skatlskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts eller ej till­godoräknats honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skatt­skyldige skall dock skattetillägg ut­gå enligt första stycket.

Har uppskattning skett med slöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket på grund av utebliven deklaration, påförs den skattskyldige skattetillägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom till följd av upp­skattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skrift­liga uppgifter han har lämnai till ledning för beskattningen. Till den del uppskattningen innefattar rät-


" Senaste lydelse 1971: 71.

= Nuvarande lydelse av 64 a § tredje och fjärde styckena se vid föreslagen ly­delse av 64 b och 64 c §§.


 


Prop. 1977/78:136


20


 


Nuvarande lydelse

64 a § tredje stycket*

SkattetUlägg enligt andra styc­ket, som länsstyrelse påfört med anledning av att den skattskyldige ej avlämnat deklaration, skall un­danröjas av länsstyrelsen, om de­klaration avlämnas senast inom en månad från den dag då han fått del av beslutet om skattetill-lägget.

64 a § fjärde styckef

Vid tillämpning av första— tredje styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämna­ren saknat behörighet att företrä­da den skattskyldige.

64 c § första stycket, 9

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skatte­tillägg. Sådant tillägg utgår ej hel­ler i den män avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

64 b §1»

Har  skattskyldig,  som  har  att


Föreslagen lydelse

telse av oriktig uppgift från den skatlskyldige skaU dock skattetill-lägg utgå enligt första stycket.

64 b §

Skattetillägg enligt 64 a § tred­je stycket skaU undanröjas om deklaration kommit in inom en månad från utgången av den må­nad då den skatlskyldige fått del av beslutet om skattetillägg.

64 c §

Vid tillämpning av bestämmel­serna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk per­son, anses avlämnat av den skatt­skyldige, om det icke var uppen­bart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

64 d§

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller an­nat skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedöm­ning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av uttag, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skatte­tiUägg.

64 e§ Har skattskyldig, som har att


6 Senaste lydelse 1971: 71.

' Senaste lydelse 1971: 71.

» Senaste lydelse 1971: 71.

9 Nuvarande lydelse av 64 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen

lydelse av 64 f §.

" Senaste lydelse 1971: 71.


 


Prop. 1977/78:136


21


 


Nuvarande lydelse

avge deklaration för mervärde­skatt utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyldighet, påföres honom särskild avgift (försenings­avgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige anting­en anmanats att lämna deklara­tion men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller underlåtit att avge deklara­tion inom föreskriven tid även för någon av de tre närmast föregå­ende redovisningsperioderna, be­stämmes förseningsavgiften tUl 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påföres förseningsav­gift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskri­vits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 c § andra och tredje styckena" SkattetiUägg får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlå­tenheten med hänsyn till den skatt­skyldiges ålder, sjukdom, bristan­de erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omstän­dighet är att anse .som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tUlämp­liga delar beträffande försenings­avgift. Sådan avgift får även ned­sättas.


Föreslagen lydelse

avge deklaration för skatt utan anmaning, underlåtit att inom fö­reskriven tid fuUgöra denna skyl­dighet, påförs honom särskild av­gift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den skattskyldige anting­en anmanats att lämna deklara­tion men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskri­vits i anmaningen eller underlåtit att avge deklaration inom före­skriven tid även för minst en av de tre närmast föregående redo­visningsperioderna, bestäms förse­ningsavgiften tUl 200 kronor.

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna deklaration endast efter anmaning, påförs förseningsav­gift, om han underlåtit att lämna deklaration inom tid som föreskri­vits i anmaning. Avgiften utgår med 200 kronor.

64 f§

Särskild avgift får helt eftergi­vas, om felaktigheten eller under­låtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfaren­het eller därmed fämförligt förhål­lande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den orik­tiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annal än vad som sägs i första meningen.

Avser skattetiUägg orikug upp­gift som beror på felräkning, miss­skrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokfö­ring, får tillägget helt eftergivas, om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom fel-


" Senaste lydelse 1971: 71.


 


Prop. 1977/78:136


22


 


Nuvarande lydelse

64 e §1

Fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § prövas av läns­styrelsen.

Har skattskyldig hemstäUt om befrielse från beslutad avgift, meddelas nytt beslut i avgiftsfrå­gan även om hemställan icke bi­fallits.


Föreslagen lydelse

aktigheten   eller   underlåtenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit.

64 g §

Fråga om särskild avgift prövas av länsstyrelsen. Fråga om skatte­tillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av skatterätten på talan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har god­tagits efter prövning i sak eller ej har prövats i målet, och skall väc­kas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Har skattskyldig hemstäUt om eftergift av beslutad avgift, med­delas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skatt­skyldigs yrkande i fråga om sär­skild avgift prövas, om beslut om skatten för den redovisningsperiod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av allmänt ombud till för­mån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av skatte­rätt.


 


64 f§"

Finnes vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt att skatt skall   nedsättas   eller   återbetalas,

" Senaste lydelse 1971: 71. " Senaste lydelse 1971: 71.


64h§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som fö­rekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall nedsät­tas eller tiUgodoräknas med ytter-


 


Prop. 1977/78:136


23


 


Nuvarande lydelse

skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

64 g §»

Avgift som avses i 64 a eller 64 b § anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 50 kronor, påföres ej.

64 h §" första stycket

I fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § gäller i tillämp­liga delar, om ej annat följer av 64 c—64 g §§, bestämmelserna i denna lag om skatt.

Närmare föreskrifter om påfö­ring och befrielse från avgift med­delas av regeringen eller myndig­het som regeringen bestämmer.

64 d §i«

Avgift .som avses i 64 a § utgår icke i de fall mervärdeskatt fast­ställes och uppbäres vid införsel. Avgift som avses i 64 b § utgår i fräga om sådan mervärdeskatt en­ligt bestämmelserna i 40 a § tuU-lagen (1973: 670).


Föreslagen lydelse

ligare belopp, skall även vidtas därav föranledd ändring / beslul om skatielillägg.

64 i §

Särskild avgift anges i helt kron­tal så att öretal bortfaller. Av­gift eller för en och samma redo­visningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, på­förs ej.

64 j§

Bestämmelserna i 64 a—64 i §§ gäller i tUlämpliga delar även den som oriktigt har uppgivit sig dri­va verksamhet som medför skatt­skyldighet enligt denna lag.

64 k §

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 64 a—64 j §§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undanlag av 38—41 §§ och 76 § första stycket, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift.

64 1§

Bestämmelserna om särskUd avgift enUgt denna lag tillämpas icke i de fall skatt fastställs och uppbärs vid införsel.


76 §"

Föreligger synnerliga skäl kan regeringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från mervärde­skatt.


Medges befrielse från eller ned­sättning av mervärdeskatt får medgivandet avse även avgift som avses i 64 a eller 64 b §.


Medges befrielse från eller ned­sättning av mervärdeskatt får medgivandet avse även särskild avgift.


" Senaste lydelse 1971: 71. " Senaste lydelse 1974: 885. '* Senaste lydelse 1974: 986. " Senaste lydelse 1974: 885.


 


Prop. 1977/78:136                                                    24

1.    Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2.    I fråga om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 38 § första stycket i den nya lydelsen, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 38 § första stycket i den äldre lydelsen.

3.    De nya bestämmelserna i 64 a, 64 b och 64 f §§ tillämpas 1 fråga om SkattetUlägg, som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestäm­melserna i 64 a § och 64 c § andra stycket.

4.    1 fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestäm­melsema i 64 f § första stycket första gången för redovisningsperiod som gått till ända efter ikraftträdandet. I fråga om förseningsavgift för redovisningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas fortfarande 64 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.


 


Prop. 1977/78:136                                                              25

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum­lionsbeskattning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959; 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning dels att 20, 21, 37 a—37 g och 46 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 37 h—37 j §§, av ne­dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen tydelse

20        §

Har  skattskyldig i deklaration     Har  skattskyldig  i  deklaration

eller annoriedes lämnat oriktig eller annoriedes lämnat oriktig uppgift till ledning vid fastställan- uppgift till ledning vid faststäl-de av skatt och har uppgiften lande av skatt och har uppgiften följts eller har uppgiften eljest följts eller har uppgiften eljest föranlett, att skatt ej fastställts el- föranlett, att skatt ej fastställts ler fastställts till för lågt belopp, eller fastställts till för lågt belopp, skall beskattningsmyndigheten ge- skall beskattningsmyndigheten ge­nom beslut om efterbeskattning nom beslut om efterbeskattning fastställa skatt som tiUkommer. faststäUa skatt som tillkommer. Efterbeskattning må dock ej ske. Detsamma gäller när skattskyldig om det tillkommande skattebe- har lämnat oriktig uppgift i mål loppet är att anse som ringa eller om skatt. Efterbeskattning må det med hänsyn till omständighe- dock ej ske, om det tillkomman-terna framstår som uppenbart de skattebeloppet är att anse som oskäligt att efterbeskattning sker.      ringa   eller  det   med   hänsyn   till

omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbe­skattning sker.

Föreligga sådana omständigheter att efterbeskattning skall äga rum och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna ligga till grund för en tillförlitlig beräkning av skatten, skaU efterbeskattningen ske med tillämpning av 18 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig underlåtit att avgiva deklaration eller icke rätteligen fullgjort vad som åUgger honom enhgt 7, 8 eller 9 §.

21 §2

Efterbeskattning må icke ske,    Efterbeskattning må icke ske,
med mindre beskattningsmyndig-
   med mindre beskattningsmyndig­
heten meddelat beslut därom
    heten meddelat beslut därom in-
Inom fyra år efter utgången av
  om fyra år efter utgången av den
den i 19 § första stycket stadgade
i 19 § första stycket stadgade ti-

■ Senaste lydelse av lagens rabrik 1974: 863. = Senaste lydelse 1971: 72.


 


prop. 1977/78:136


26


 


Nuvarande lydelse

tiden för fastställande av skatt. Har den skattskyldige avlidit, åsättes efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan efterbe­skattning icke må ske med mind­re beskattningsmyndigheten med­delat beslut därom inom två år efter utgången av det kalenderår, under vUket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registre­ring.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans skatt må, även efter den i första styc­ket angivna tiden, efterbeskatt­ning ske för det år som åtalet av­ser. Efterbeskattning må dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret ef­ter det under vilket åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex måna­der från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsatta efter­beskattningen undanröjas av be­skattningsmyndigheten.

Andra stycket äger motsvaran­de tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åta­lats för skattebrott som avser den juridiske personens skatt.


Föreslagen lydelse

den för fastställande av skatt. Ef­terbeskattning på grund av orik­tig uppgift i mål om skatt må åock ske inom ett år efter ut­gången av den månad då dom el­ler slutligt beslut i målet vunnit laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, åsätts efterbeskattningen hans dödsbo, dock att sådan ef­terbeskattning icke må ske med mindre beskattningsmyndigheten meddelat beslut därom inom två år efter utgången av det kalen­derår, under vilket bouppteck­ning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser hans skatt må, även efter den i första styc­ket angivna tiden, efterbeskatt­ning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efter­beskattning medför att den skatt­skyldige enligt 12 § skatlebrotts­lagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret ef­ter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skat­lebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skatl­skyldige skall undanröjas av be­skattningsmyndigheten, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäl­ler dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Andra stycket skaU tillämpas också i fall då den som har före­trätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridis­ke personens skatt eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skattebrottslagen.


 


Prop. 1977/78:136


27


 


Nuvarande lydelse

37 a § första och andra styckena''' ■*

Har skattskyldig i deklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid fastställan­de av hans skatt, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som utgår till fölfd av avvikelse från den oriktiga uppgiften.

SkattetUlägg påföres även då skatten uppskattats med stöd av 18 §. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av upp­skattning utgår utöver skatt enligt vad den skattskyldige uppgiva i deklaration eller, såvitt avser be­skattningsmyndighetens beslut om skatt, i annat skriftligt meddelan­de till ledning vid fastställande av skatten.


Föreslagen lydelse 37 a §

Har skattskyldig i deklaration eller annat skrifUigt meddelande, avgivet till ledning för beskatt­ningsmyndighetens beslut om hans skatt, lämnat uppgift som be­finnes oriktig, påförs honom sär­skild avgift (skattetillägg) med tjugo procent av det skatte­belopp, som ef skidle ha påförts om den oriktiga uppgiften god­tagits. Detsamma gäller när skatt­skyldig har lämnat sådan uppgift i mål om skatt. I sistnämnda fall påförs dock ej skattetillägg, om uppgiften ej prövats med hänsyn till att besvären kommu in för sent.

Har deklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 18 §, påförs den skal t skyl­dige skattetillägg med tjugo pro­cent av den skatt som lill följd av uppskattning påförs den skatlskyl­dige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. TiU den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skatt­skyldige utgår dock skattetillägg enligt första stycket.

Har deklaration ej lämnats och uppskattning skett med stöd av 18 §, påförs den skatlskyldige skattetiUägg med tjugo procent av den skatt som påförs honom tiU följd av uppskattningen utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter han har lämnat till ledning för beskatt­ningen. Till den del uppskattning­en innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige ut­går dock skattetillägg enligt förs­ta stycket.


 Senaste lydelse 1971: 72.

■* Nuvarande lydelse av tredje och fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av

37 b och 37 c §§.


 


Prop. 1977/78:136


28


 


Nuvarande lydelse

37 a § tredje stycket

Skattetillägg enligt andra styc­ket, som beskatlningsmyndigheten påfört med anledning av all den skattskyldige ej avlämnat deklara­tion, skall undanröjas av beskatt­ningsmyndigheten efter anmälan av allmänna ombudet om deklara­tion avlämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige erhållit del av beslutet om skatte­tillägg.

37 a § fjärde stycket*

Vid tillämpning av första—tred­je styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är ju­ridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.


Föreslagen lydelse

37 b §

Skattetillägg enligt 37 a § tredje stycket skaU undanröjas av be­skattningsmyndigheten, om dekla­ration kommit in inom en månad från den dag då den skattskyldige fält del av beslutet om skattetill-lägg.

37 c §

Vid tillämpning av bestämmel­serna om särskild avgift skall med­delande, som lämnats för skatt­skyldig som är juridisk person, an­ses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att upp­giftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.


 


37 c § första stycket'' '

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skatte­tillägg. Sådant tillägg utgår ej hel­ler i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning el­ler misskrivning.


37 d§,

Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart fram­går av deklaration eller annal skriftligt meddelande från den skattskyldige.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skatte­tillägg.


 


37b§»

Har skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anma­ning, underlåtit att inom föreskri­ven tid avgiva deklaration, påföres honom   särskild  avgift   (förse-


37 e§

Har skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anma­ning, underlåtit att inom föreskri­ven tid avgiva deklaration, påförs honom   särskild   avgift    (förse-


' Senaste lydelse 1971: 72. '' Senaste lydelse 1971: 72. ' Senaste lydelse 1971: 72.

* Nuvarande lydelse av 37 c § andra och tredje styckena se vid föreslagen ly­delse av 37 f §. ' Senaste lydelse 1971: 72.


 


Prop. 1977/78:136


29


 


Nuvarande lydelse

ningsavgift)   med   100  kro­nor.

Har i fall som avses i första stycket skattskyldig antingen an­manats atl lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller har han underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för någon av de tre närmast föregående be­skattningsperioderna, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.


Föreslagen lydelse

ningsavgift)   med   100  kro­nor.

Har i fall som avses i första stycket skattskyldig antingen an­manats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom tid som föreskrivits i anma­ningen eller underlåtit att avgiva deklaration inom föreskriven tid för minst en av de tre närmast föregående beskattningsperioder­na, bestäms förseningsavgiften till 200 kronor.


 


37 c § andra och tredje stycke-nai«:"

SkattetiUägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlå­tenheten med hänsyn till den skatt­skyldiges ålder, sjukdom, bristan­de erfarenhet eUer den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständig­het är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tiUämp­liga delar beträffande försenings­avgift. Sådan avgift må även ned­sättas.


37 f§

Särskild avgift får helt eftergi­vas, om felaktigheten eller under­låtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfaren­het eller därmed jämförligt för­hållande att den kan anses ursäkt­lig. Detsamma gäller om felaktig­heten eller underlåtenheten fram­står som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffen­het eller annan särskild omstän­dighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde ha undandragits genom fel­aktigheten eller underlätenheten är att anse som ringa.

Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit. Har avgift ändå påförts, skall den ef­tergivas efter anmälan av döds­boet.


 


31 d §12

Fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § prövas av beskatt-nin gsmy ndi ghe ten.

Innan slutUgt beslut fattas om


37 g §

Fråga om särskild avgift prövas av beskattningsmyndigheten. Frå­ga om skattetillägg på grund av oriktig   uppgift   i   mål   om   skatt


»" Senaste lydelse 1971: 72.

 Nuvarande lydelse av 37 c § första stycket se vid föreslagen lydelse av

37 d§.

1- Senaste lydelse 1971: 72.


 


Prop. 1977/78:136


30


 


Nuvarande lydelse

påföring av avgift, skall den skatt­skyldige erhålla tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.


Föreslagen lydelse

prövas dock av kammarrätten på talan av aUmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Utan hinder av vad som eljest föreskrivs om besvär, skall skatt­skyldigs yrkande i fråga om sär­skild avgift prövas, om beslul om skatten för den beskattningspe­riod som avgiften avser icke har vunnit laga kraft. Detsamma gäl­ler sådant yrkande av allmänt ombud till förmån för skattskyl­dig. Om yrkande som har sagts nu framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av beskattnings­myndigheten.

37 h§

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som före­kommit i ärendet eller målet om särskild avgift.


 


37 e §13

Finnes vid prövning av besvär i mål om faststäUande av skatt att skatt skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

37 f § "

Avgift som avses i 37 a eller 37 b § angives i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller vid en och samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej uppgå till 50 kronor, påföras ej.


Finnes vid prövning av beslut om skatt att skatten skall ned­sättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om skattetillägg.

37 i §

Särskild avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma beskattningsperiod utgående avgif­ter, som ej uppgår tUl 50 kronor, påförs ej.


13       Senaste lydelse 1971: 72.

14       Senaste lydelse 1971: 72.


 


Prop. 1977/78:136


31


 


Nuvarande lydelse

37 g §'5

I fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § gälla i tillämpliga delar, om ej annat följer av 37 c —37 f §§, bestämmelserna i den­na lag om skall.

Närmare föreskrifter om påfö­ring av avgift och om befrielse från avgift meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.


Föreslagen lydelse

37 i §

Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 37 a—37 i §§ gäl­ler bestämmelserna i denna lag, med undantag av 20 och 21 §§ samt 46 § första stycket, i tiUämp­liga delar i fråga om särskild av­gift.


46 §"■

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när syn­nerhga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbetalning av skatt. Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut som meddelas av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som nu

sagts.


Medgives befrielse från eUer återbetalning av skatt, må medgi­vandet avse även avgift som avses i 37 a eller 37 b §.


Medgives befrielse från eller återbetalning av skatt, får medgi­vandet avse även särskild avgift.


1.   Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2.   I fråga om efterbeskatming på grund av oriktig uppgift i mål om skatt tillämpas 20 § första stycket i sin nya lydelse, om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraftträdandet, tillämpas fortfarande 20 § första stycket i sin äldre lydelse.

3.   De nya bestämmelserna i 37 a, 37 b och 37 f §§ tiUämpas i fråga om skattetillägg som påförs genom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet. I övrigt tillämpas fortfarande de äldre bestäm­melserna i 37 a § och 37 c § andra stycket.

4.   1 fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestäm­melserna i 37 f § första stycket första gången för redovisningsperiod som gått tiU ända efter ikraftträdandet. 1 fråga om förseningsavgift för redo­visningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet tillämpas fort­farande 37 c § andra och tredje styckena i den äldre lydelsen.

i"> Senaste lydelse 1971: 72. i« Senaste lydelse 1974: 863.


 


Prop. 1977/78:136                                                              32

4    Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973: 601)

Härigenom föreskrivs att 24, 27 och 28 §§ vägtrafikskattelagen (1973: 601)1 sall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

24 §

Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskatming fast­ställa tiUkommande vägtrafikskatt om skatt undandragits genom att

1.    fordon brukats 1 strid mot vad som är föreskrivet om registrering och avställning av fordon,

2.    föreskriven anmälan tUl registreringsmyndigheten ej gjorts,

3.    i anmälan eller ansökan till registreringsmyndigheten lämnats orik­tig uppgift,

4.    fordonet ej undergått föreskriven registreringsbesikming efter ändring som avses i 13 eUer 19 §.

Tillkommande skatt faststäUs
genom beslut om efterbeskattning
även när vägtrafikskatt har un­
dandragits genom att oriktig upp­
gift har lämnats i mål om skatt.
Vid efterbeskattning enligt förs-
Vid efterbeskattning enligt förs-

ta stycket äger 23 § tredje stycket     ta eller andra stycket äger 23 §
motsvarande tillämpning.
            tredje   stycket   motsvarande   till-

lämpning.

Beslut om efterbeskatming meddelas även om skatt faststäUts enligt 23 § eller tid som sägs i 23 § andra stycket löpt ut men får ej med­delas senare än fem år från utgången av det skatteår skatten avser. Om sådant beslut galler i övrigt 21 § första stycket andra punkten samt andra och tredje styckena lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

27 §

Vid efterbeskattning påför beskattningsmyndigheten den skattskyldi­ ge skattetillägg med tjugo procent av det skattebelopp som tiUkommer.

Skattetillägg som påförts vid ef-    Har skattskyldig i mål om skatt
terbeskatlning på grund av under-
skriftligen lämnat uppgift som be­
låtenhet att lämna föreskriven
   finnes oriklig, påförs honom skat-
uppgift skall undanröjas av be-
tetillägg med tjugo procent av den
skattningsmyndigheten om uppgif-
skatt som ej skulle ha påförts, om
ten lämnats inom en månad från
den oriktiga uppgiften godtagits,
den dag, då den skattskyldige er-
   Skattetillägg utgår dock ej, om
hållit del av beslutet om skatte-
uppgiften ej prövats med hänsyn
tillägg.
                                    till att besvären kommit in för sent.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 869.


 


Prop. 1977/78:136


33


 


Nuvarande tydelse

I fråga om skattetillägg äger 37 c—37 e §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtions­beskattning motsvarande tUlämp­ning. Uppgår skattetillägg eller sammanlagda beloppet av flera samtidigt tUl fastställelse förelig­gande skattetillägg ej till 50 kro­nor, påföres ej tillägg.


Föreslagen lydelse

I fråga om skattetillägg skall 37 d och 37 f—37 h §§ lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas. Uppgår skattetillägg eller samman­lagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse föreUggande skat­tetillägg ej till 50 kronor, påförs ej tiUägg.

Fråga om skatietUlägg prövas av beskattningsmyndigheten. Frä­ga om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prö­vas dock av kammarrätten på ta­lan av allmänt ombud. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgif­ten ej har godtagits efter prövning i sak eller ej prövats i målet, och skall väckas inom ett år från ut­gången av den månad då dom el­ler slutUgt beslut i målet vunnit laga krafl.


28 §

Lämnas ej inom föreskriven tid vederbörlig uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt fordon, påför beskattningsmyndigheten den som ägde fordonet, när fristen utgick, förseningsavgift med 100 kronor.


Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att lämna uppgift men ej efterkommit an-maningen inom föreskriven tid el­ler har uppgift ej lämnats inom föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstill­fällena, bestämmes förseningsav­giften tUl 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift äger 37 c och 37 d §§ lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum­tionsbeskattning motsvarande till-lämpning.


Har i fall som avses i första stycket ägaren anmanats att läm­na uppgift men ej efterkommit anmaningen inom tid som före­skrivits i denna eller underiätit atl inom föreskriven tid lämna upp­gift om fordonets körsträcka vid minst ett av de tre närmast före­gående uppbördstUlfällena, be­stäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Fråga om förseningsavgift prö­vas av beskattningsmynåigheien. I fråga om förseningsavgift skall 37 f § första och tredje styckena, 37 g § andra stycket samt 37 h § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämpas. Utöver vad som före­skrivs i nämnda 37 f § första styc­ket   gäller   att   förseningsavgifter


3    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                     34

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

avseende samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i andra stycket, 1 000 kronor.

1.   Denna lag träder 1 kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2.   De nya bestämmelserna i 24 § tillämpas om den oriktiga uppgiften har lämnats efter ikraftträdandet. Har uppgiften lämnats före ikraft­trädandet tillämpas fortfarande de äldre bestämmelserna.

3.   Den nya bestämmelsen i 27 § andra stycket tillämpas i fråga om oriktig uppgift som har lämnats efter Ikraftträdandet. Hänvisningen i 27 § tredje stycket till 37 f § lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall, i fråga om skattetillägg som påförts ge­nom beslut av beskattningsmyndighet efter ikraftträdandet, avse sist­nänmda lagrums lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. I fråga om annat skattetiUägg skall hänvisningen i de äldre bestämmelserna i 27 § tredje stycket till 37 c § förstnämnda lag fortfarande gälla och avse detta lagrums urspmngliga lydelse.

4.   I fråga om förseningsavgift för skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet skall hänvisningen i 28 § tredje stycket tiU 37 f § första stycket lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss kon-sumtionsbeskatming avse sistnämnda lagrums lydelse enligt lagen (1978: 000) om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum­tionsbeskattning. I fråga om förseningsavgift för annat skatteår eller annan skatteperiod skall hänvisningen till 37 c § förstnämnda lag fort­farande gälla och avse lagrummets ursprungUga lydelse.

5.   Den nya bestämmelsen i 28 § tredje stycket om nedsättning av för­seningsavgift tiUämpas i fråga om avgift för skatteår eller skatteperiod som gått till ända efter ikraftträdandet.


 


Prop. 1977/78:136                                                              35

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.i dels att 14, 15, 26 a, 43 och 45—49 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer 43 a—43 d §§ samt 49 a och 49 b §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

14 §

Har arbetsgivare i uppgift eUer upplysning, avlämnad till ledning för beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har med­delandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för honom icke bUvit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i före­gående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upp­lysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämpning av 10 §.

Vad ovan sagts skaU äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplys­ning.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, på­föres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för       Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott som avser hans arbets-
skattebrott som avser hans arbets­
givaravgift må, även efter utgång-
givaravgift må, även efter utgång­
en av den i fjärde stycket angivna
en av den i fjärde stycket angivna
tiden, avgiftsunderlag bestämmas
tiden, avgiftsunderlag bestämmas
för det utgiftsär, som åtalet avser.
för det utgiftsår, som brottet av-
Avgiftsunderlag må dock icke be-
ser. Detsamma gäller, om bestäm-
stämmas med mindre fråga därom
mande av avgiftsunderlag medför
prövats före utgången av kålen-
att arbetsgivaren enligt 12 § skat-
deråret efter det då åtalet skett.
tebrottslagen (1971: 69) år fri från
Har arbetsgivaren avlidit skall frå-
ansvar för sådant brott. Avgifts-
ga om påföring av avgiftsunderlag
underlag som nu har sagts må
för dödsboet prövas inom sex må-
dock icke bestämmas med mind-

' Lagen omtryckt 1974: 938. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 938.


 


Prop. 1977/78:136


36


 


Nuvarande lydelse

nåder från dödsfallet. Bifalles åta­let ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda av­giftsunderlaget undanröjas av riks­försäkringsverket.

Femte stycket äger motsvaran­de tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åta­lats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgifts­underlag.


Föreslagen lydelse

re fråga därom prövats före ut­gången av kalenderåret efter det då åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 § skattebrouslagen vid­togs. Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om påföring av avgifts­underlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Av­giftsunderlag som påförts efter åtal mot arbetsgivaren skall un­danröjas av riksförsäkringsverket, om åtalet ej bifalles till någon del. Detta gäller dock ej om åtalet ogil­las med stöd av 12 § skattebrotts­lagen.

Femte stycket skall tillämpas också i fall då den som har före­trätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridis­ke personen påfört avgiftsunderlag eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 § skatte­brottslagen.


15 §


Underrättelse om beräkning av avgiftsunderlag som icke överens­stämmer med arbetsgivaruppgift eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite fö­relagts, skaU delgivas vederböran­de, om det ej är känt att han icke kan anträffas. Motsvarande gäUer beslut enligt 5 § andra stycket som går sökanden emot.


Underrättelse om beräkning av avgiftsunderlag som icke överens­stämmer med arbetsgivaruppgift eller som bestämts utan ledning av arbetsgivaruppgift ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite fö­relagts, skaU delgivas vederböran­de, om det ej är känt att han icke kan anträffas. Motsvarande gäller /■ fråga om beslut enligt 5 § andra stycket som går sökanden emot och då det annars anses vara av betydelse att erhålla bevis om atl anmaning eller annan handling kommit vederbörande till hända.


26 a §

Bestämmelser i denna lag som avse arbetsgivares avgift skola i till-lämpUga delar gäUa beträffande särskild avgift, ränta på överskjutande preliminär avgift, respitränta och anståndsränta.

I belopp, vara särskild avgift el-  I belopp, vara särskild avgift el-

ler ränta skall beräknas, inräknas     ler ränta skall beräknas, inräknas ej avgift som avses i 43 eller 44 §.     ej avgiftstillägg eller förseningsav­gift.


 


Prop. 1977/78:136


37


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Påföres arbetsgivare tillkommande avgift eller sker ändring eller rät­telse av debitering skall ny beräkning av särskild avgift eller ränta göras. Motsvarande skall gäUa då eljest avgift som legat till grund för påföran­de av särskUd avgift eller ränta ändras. Särskild avgift eller ränta skall därvid beräknas till belopp, som skulle ha utgått om beräkningen gjorts vid det ursprungliga bestämmandet av den särskilda avgiften eller rän­tan, eUer, om sådant bestämmande icke ägt rum, vid den årliga avgifts­debiteringen för det utgiftsår avgiften avser. Leder sådan beräkning till att arbetsgivaren skall utgiva ytterligare särskild avgift eller utgiva eller återbetala ränta, äga bestämmelserna om tillkommande avgift motsva­rande tillämpning.

Riksförsäkringsverket må, om synnerliga skäl föreligga, besluta att särskild avgift skall utgå med endast tre procent på den kvarstående avgiften.


43 § första stycket

Har arbetsgivare i arbetsgivar­uppgift eller annat skriftligt med­delande, avlämnat tiU ledning vid beräkning av hans avgiftsunder­lag, lämnat oriktig uppgift, påfö­res honom avgiftstillägg med tjugo procent av arbetsgivar­avgift, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha undan­dragits.

43 § andra stycket

Avgiftstillägg utgår även dä av­giftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift uppskattats med stöd av 10 §. / sådant fall beräk­nas tillägget på det avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgiften.

43 § tredje stycket

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avlämnats, påföres avgiftstillägg beräknat på hela   avgiftsunderlaget   eller,   om


43 §

Har arbetsgivare i arbetsgivar­uppgift eller annat skriftiigt med­delande, avlämnat till ledning vid beräkning av hans avgiftsunder­lag, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påföres honom avgifts­tillägg med tjugo procent av den arbetsgivaravgift som ej skulle ha påförts om den oriktiga upp­giften godtagils.

43 a §

Har arbetsgivaruppgift lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 10 § påföres arbets­givaren avgiftstillägg med tjugo proceni av det avgiftsbelopp som //// följd av uppskattningen påföres arbetsgivaren utöver den avgift som eljest skulle ha påförts ho­nom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig upp­gift från arbetsgivaren skall dock avgiftstillägg ulgå enligt bestäm­melserna i 43 §.

43 b §

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avlämnats, påföres avgiftstillägg, om arbets­givaruppgift ej inkommit trots att


- Nuvarande lydelse av 43 § andra—fjärde styckena se vid föreslagen lydelse av 43 a, 43 b och 49 b §§.


 


Prop. 1977/78:136


38


 


Nuvarande lydelse

arbetsgivaren lämnat skriftligt meddelande till ledning vid riks­försäkringsverkets beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgifts­belopp som på grund av uppskatt­ningen utgår utöver avgift enligt meddelandet. Riksförsäkringsver­kets beslut om sådant avgiftstiU-lägg skaU undanröjas av myndig­heten, om arbetsgivaruppgift av­lämnas senast inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet om avgiftstillägget.

45 § första stycket

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgifts­tillägg. Sådant tillägg utgår ej hel­ler i den mån avvikelse från vad arbetsgivaren uppgivit innebär rät­telse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

45 § andra och tredje styckena Avgiftstillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlå­tenheten med hänsyn till arbetsgi­varens  ålder,  sjukdom,   bristande erfarenhet eller den oriktiga upp­giftens särskilda beskaffenhet el­ler därmed  jämförlig omständig­het är att anse som ursäktiig, eller om det belopp som kunde ha un­dandragits genom felaktigheten el­ler  underlåtenheten   är  att  anse som ringa.


Föreslagen lydelse

anmaning utsänts till arbetsgiva­ren. Tillägget beräknas till tjugo procent av det avgiftsbelopp som till följd av uppskattningen påfö­res utöver den avgift som skulle ha påförts enligt skriftliga uppgif­ter, som arbetsgivaren lämnat till ledning för riksförsäkringsverkets beslut om avgiftsunderlag. Till den del uppskattningen innefattar rät­telse av oriktig uppgift från arbets­givaren skall avgiftstillägg utgå en­ligt bestämmelserna i 43 §.

43 c §

Beslut om avgiftstillägg enligt 43 b § skall undanröjas av riks­försäkringsverket, om arbetsgivar­uppgift inkommit inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet.

43 d§

Avgiftstillägg utgår ej i sam­band med rättelse av felräkning eUer, misskrivning, som uppenbart framgår av arbetsgivaruppgift el­ler annat skriftligt meddelande från arbetsgivaren.

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgifts­tillägg.

45 §

Avgiftstillägg och förseningsav­gift må helt eftergivas, om felak­tigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåten­heten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som säges i första punkten.


3 Nuvarande lydelse av 45 § andra och tredje styckena se vid föreslagen ly­delse av 45 §.


 


Prop. 1977/78:136                                                              39

Nuvarande hdelse                        Föreslagen lydelse

Andra stycket gäller i tillämp-       Avgiftstillägg må helt eftergivas

liga delar beträffande försenings- även i fall då det belopp som kun-
avgift. Sådan avgift må även ned- de ha undandragits genom felak-
sättas.
                                        tigheten eller underlåtenheten  är

att anse som ringa.

46        §

Fråga om avgift som av.ies i 43    Fråga   om   avgiftstillägg   eller

eller 44 § prövas av riksförsäk- förseningsavgift prövas av riksför-
ringsverket.
                                säkringsverket.

Innan fråga om avgiftstillägg avgöres skall arbetsgivaren beredas till­fälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.

47        §"

Arbetsgivares yrkande beträf­fande avgiftstillägg eller förse­ningsavgift skall, oavsett vad som eljest föreskrives om besvär, prö­vas om beslutet om avgiftsunder­laget icke vunnit laga kraft.

48        §5

Avgiftstillägg eller förseningsav­gift må ej påföras efter utgången av den tidrymd som i 14 § före­skrives i fråga om arbetsgivarav­gift. Detsamma gäller vid rättelse av avgiftstillägg eller försenings­avgift som ej påförts eller beräk­nats till för lågt belopp på grund (IV felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.

A vgiftslillägg eller försenings­avgift må ej påföras sedan arbets­givaren avlidit.

49 §'

Bestämmelserna om eftergift skola beaktas även om yrkande härom ej framställts i den mån det föranledes av vad som förekommit i ärendet om avgift.itUlägg eller förseningsavgift.

47§''

Finner riksförsäkringsverket vid Om avgiftsunderlag eller arbets­
prövning av ansökan om rättelse
  givaravgift nedsättes, skall även
eller  eljest   att   avgiftsunderlaget
   vidtagas därav föranledd  ändring

4         Nuvarande lydelse av 47 § se vid föreslagen lydelse av 49 § andra stycket.

5         Nuvarande lydelse av 48 § se vid föreslagen lydelse av 49 a §.

8 Nuvarande lydelse av 49 § se vid föreslagen lydelse av 49 b § andra stycket. " Senaste lydelse 1978: 38.


 


Prop. 1977/78:136


40


 


Nuvarande lydelse

eller arbetsgivaravgiften skall ned­sättas, skall därav föranledd änd­ring av avgift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstols prövning av besvär ändring i över­klagat beslut, skall därav föran­ledd ändring av avgift beslutas.


Föreslagen lydelse

i beslut om avgiftstillägg eller för­seningsavgift.


 


48 §

Avgift som avses i 43 eller 44 § anges i helt krontal så att öretal bortfaller. AvgiftstiUägg under 50 kronor påföres ej.

Avgift tiUfaller statsverket.


49 a §

Avgiftstillägg och förseningsav­gift angivas i helt antal kronor så att öretal bortfaller. Avgiftstillägg under etthundra kronor påföres ej.

Avgiftstillägg och förseningsav­gift tillfalla statsverket.


 


43 § fjärde stycket

Vid tillämpningen av första— tredje styckena skall meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda ar­betsgivaren.


49 b §

Vid tillämpningen av bestämmel­serna om avgiftstillägg och förse­ningsavgift skall meddelande, som lämnats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgivaren, pm det icke var up­penbart att uppgiftslämnaren sak­nat behörighet att företräda ar­betsgivaren.


 


49 §

/ fråga om avgift som avses i 43 eller 44 § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 45— 48 §§, bestämmelsema i denna lag om arbetsgivares avgift.


Om ej annat framgår av 43— 49 a §§ skola bestämmelserna i denna lag om arbetsgivares avgift i tUlämpliga delar gälla även be­träffande avgiftstillägg och förse­ningsavgift.


1.    Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den har utkommit från trycket 1 Svensk författningssamling.

2.    De nya bestämmelserna i 43—43 c och 45 §§ samt 48 § andra stycket tillämpas första gången 1 fråga om avgiftstillägg som avser utgiftsåret 1977. De nya bestämmelserna tillämpas dock även i fråga om avgiftstillägg för tidigare utgiftsår på grund av felaktighet eller under­låtenhet efter ikraftträdandet. I fråga om sådant tillägg gäller 1 övrigt äldre bestämmelser i 43 och 45 §§.

3.    I fråga om eftergift av förseningsavgift tillämpas de nya bestämmel­serna i 45 § första stycket första gången i fråga om utgiftsåret 1977. Beträffande förseningsavgift avseende utgiftsåret 1977 tillämpas där­jämte 45 § andra stycket andra ledet samt tredje stycket i den äldre lydelsen. I fråga om förseningsavgift för utgiftsåret 1976 eller tidigare år tillämpas fortfarande 45 § andra och tredje styckena 1 sin äldre lydelse.


 


Prop. 1977/78:136


41


6   Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)'

dels att i 1 § första stycket, 2 § 3 mom. första stycket, 13 § första stycket, 27 § 3 mom. andra stycket och 32 § andra stycket orden "avgift som avses i 116 a § eller 116 c § taxeringslagen" skall bytas ut mot "skattetillägg eller förseningsavgift enhgt taxeringslagen",

dels att i 2 § 4 mom. femte stycket orden "förseningsavgift enligt 116 c § taxeringslagen" skaU bytas ut mot "förseningsavgift enligt taxe­ringslagen",

dels att 49 § 5 mom., 68'§ 4 mom. och 87 § skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


49 §


5 m o m. Bestämmelserna i 1— 4 mom.  gälla i  tillämpliga delar beträffande beslut om påföring av avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)


5 mom. Bestämmelserna i I —4 mom. gälla i tUlämpliga delar beträffande beslut i fråga om SkattetUlägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.

(Se vidare anvisningarna.)


68 §

4 mom. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad åter-bekomma erlagt skattebelopp eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom. för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gott-skrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande till-lämpning av bestämmelserna i 3 mom.


Vad i föregående stycke stad­gas skall äga motsvarande tillämp­ning då skattskyldig, vUken enligt 1 mom. är berättigad återbekom-ma erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § I mom., har att gälda tillkommande skatt, som de­biterats på grund av taxering för inkomst för det år vartiU den pre­liminära skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt I mom. skall ske, den tUlkommande skat­ten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer


Vad i föregående stycke stadgas skall äga motsvarande tUlämpning då skattskyldig, vilken enhgt 1 mom. är berättigad återbekomma erlagd preliminär skatt eller ränta enligt 69 § 1 mom., har att gälda tillkommande skatt, som debite­rats på grtmd av taxering för in­komst eller förmögenhet för det år vartill den preliminära skatten hänför sig eller på grund av sådant beslut om skattetillägg eUer förse­ningsavgift enligt taxeringslagen som  avser samma taxering. Har,


1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. -' Senaste lydelse 1975: 1179.


 


Prop. 1977/78:136


42


 


Nuvaranåe lydelse

att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eUer om eftertaxering eller av länssty­relse om höjd debitering eller av lokal skattemyndighet om rättelse av taxeringslängd eller höjd debi­tering, må den preUminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande skatt på­föres.


Föreslagen lydelse

då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skat­ten icke påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras på grund av beslut av skatterätt om höjd taxering eller om eftertaxering eller avgift som nyss sagts eller av länsstyrelse om höjd debitering eller av lokal skat­temyndighet om rättelse av taxe­ringslängd eller höjd debitering, må den preliminära skatten eller räntan innehållas i avbidan på att tillkommande skatt påföres.


87 §••'

Besvär över beslut enligt denna lag eller över taxering inverkar icke på skyldigheten att erlägga den skatt, som besvären rör.

Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden icke vunnit laga kraft. Beslut eller ut­slag i taxeringsmål, där taxeringen fastställts till lägre belopp än taxe-rlngslntendenten yrkat eller medgivit, får dock icke föranleda restitution om taxeringsintendenten anmält hinder härför. I sistoämnda fall må länsstyrelsen på ansökan medgiva restitution, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket om ställande av säkerhet tillämpas.


Bestämmelserna i andra stycket om restitution äga motsvarande tillämpning i mål där allmänt om­bud har besvärsrätt.


Bestämmelserna i andra stycket om restitution äga motsvarande tiUämpning i mål där allmänt om­bud har besvärsrätt samt i mål om SkattetUlägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen.


Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Senaste lydelse 1974: 771 (ingressen).


 


Prop. 1977/78:136                                                             43

7   Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964: 308)

Härigenom föreskrivs att 41a och 56 §§ stämpelskattelagen (1964: 308)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

41 a§

I fråga om stämpelskatt, .som   1 fråga om stämpelskatt, som
fastställes av riksskatteverket, gäl-
     fastställes av riksskatteverket, gäl­
la bestämmelserna om särskilda
    la bestämmelserna om särskild av-
avgifter i 37 a—37 f §§ och 37 g §
gift i 37 a—37 i §§ lagen (1959:92)
andra stycket lagen om förfaran-
   om förfarandet vid viss konsum-
det vid viss konsumtionsbeskatt-
  tionsbeskattning.
ning

56 §

Regeringen eller den myndighet regeringen förordnar äger, när syn­nerliga skäl äro därtill, medge befrielse från eller återbetalning av stäm­pelskatt.

Medgives   befrielse    från   eller  Medgives   befrielse   från   eller
återbetalning av skatt, må medgi-
   återbetalning av skatt, får medgi­
vandet avse även  särskild  avgift
    vandet avse även särskUd avgift.
som avses i 41 a §.

Vid beslut om återbetalning av skatt, som meddelas med stöd av första stycket, ankommer det på regeringen eller myndighet, som där sägs, att förordna i vad mån ränta skall utgå på skattebelopp, som åter­betalas. Räntan må dock ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i 47 § andra stycket stadgas. I övrigt skall beträffande återbetal­ningen i tiUämpliga delar gälla vad i 47 § är för motsvarande fall före­skrivet.

Vad i denna lag stadgas om besvär skall icke gälla beslut, meddelat av beskattningsmyndighet med stöd av förordnande som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 41 a § tillämpas dock endast i fall då deklaration skall lämnas efter ikraftträdandet. I annat fall tillämpas fortfarande 41 a § i sin äldre lydelse.

' Lagen omtryckt 1971: 454. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 864. 2 Senaste lydelse 1974: 864.


 


Prop. 1977/78:136                                                               44

8    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

Om växtförädhngsavgift gäller     Om växtförädlingsavgift gäller
i tUlämpliga delar lagen (1959: 92)
i tUlämpUga delar lagen (1959: 92)
om förfarandet vid viss konsum-
  om förfarandet vid viss konsum­
tionsbeskattning utom såvitt avser
tionsbeskattning utom såvitt avser
37 a—37 g §§. Beskattningsmyn-
    37 a— 37 j §§. Beskattningsmyn­
dighet är statens centrala frökon-
   dighet är statens centrala frökon-
trollanstalt. Annan som utför
       trollanstalt. Annan som utför
statsplombering av utsäde skall
  statsplombering av utsäde skall
debitera och uppbära avgiften för
   debitera och uppbära avgiften för
centrala frökontrollanstaltens räk-
  centrala frökontrollanstaltens räk­
ning. Vite förelägges och utdömes
  ning. Vite förelägges och utdömes
av lantbruksstyrelsen. Till allmänt
    av lantbruksstyrelsen. TUl allmänt
ombud utses tjänsteman hos länt-
  ombud utses tjänsteman hos lant­
bruksstyrelsen,
                            bruksstyrelsen.

Varje plomberingstlllfälle utgör sådan beskattningsperiod som avses i lagen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vid tillämpningen av 19 § nämnda lag har verkställd debitering samma verkan som där angivet preliminärt beslut. Avgiften skall i sådant fall erläggas inom den tid som bestämmes av den som utför statsplombering.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt upp­gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.


 


Prop. 1977/78:136                                                   45

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                 PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-02-23

Närvarande: statsrådet Ahlmark, ordförande, och statsråden Bohman, Turesson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Asling, Söder, Troeds­son, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Jo­hansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om ändrade regler för skattetillägg m. m.

1    Inledning

Ar 1971 infördes ett administrativt sanktionssystem på skatte- och avgiftsområdet. Det har ett vidsträckt tillämpningsområde och innefattar inkomst- och förmögenhetsskatterna, mervärdeskatten, punktskatterna, vägtrafikskatten och arbetsgivaravgifterna. De centrala bestämmelserna om de skatteadministrativa sanktionerna finns i taxeringslagen (1956: 623), TL, lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, ML, lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, FFL, vägtrafikskatte­lagen (1973: 601), VL, och lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa av­gifter enligt lagen om allmän försäkring, AVGL. Samtidigt reformerades reglerna om skattebrott genom en ny lag, skattebrottslagen (1971: 69), SkBL, (prop. 1971: 10, SkU 1971: 16, rskr 1971: 72, SFS 1971: 69—98). Enligt det administrativa sanktionssystemet kan det påföras skatte- och avgiftstillägg vid oriktig uppgift i deklaration och vid skönstaxering samt förseningsavgift då deklaration inte har lämnats i rätt tid.

Genom denna lagstiftning skapades ett enklare, rättvisare och effek­tivare sanktionssystem på skatte- och avgiftsområdet. Den nya ordningen innebar också att man avkriminaliserade skatte- och avgiftsförseelser av mindre allvarligt slag.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 februari 1975 tiUkal-lade dåvarande finansministern en kommitté för att se över både mate­rieUa och formella regler i det skatteadministrativa sanktionssystemet.

Kommittén, som har antagit benämningen skattetlUäggsutredningen (Fi 1975:06), har den 2 mars 1977 avgett ett delbetänkande (SOU 1977: 6) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1, m. m.


 


Prop. 1977/78:136                                                                  46

I betänkandet lägger utredningen fram förslag om bl. a. vidgade möj­ligheter att efterge eller sätta ned skattetillägg och avgiftstillägg. Vidare föreslås regler om lägre skattetillägg på de direkta skatternas område i vissa fall, där risken för skattebortfall för det allmänna är förhållandevis liten, på grund av att kontrollmaterial regelmässigt är tillgängligt vid gransknmgen av den skattskyldiges uppgifter. Slutligen föreslås författ­ningsändringar som avser vissa processuella frågor m. m.

På grundval av betänkandet har regeringen i prop. 1976/77: 92 före­slagit vissa ändringar av reglema om skattetillägg enligt TL. Förslaget har antagits av riksdagen (SkU 1976/77: 38, rskr 1976/77: 204, SFS 1977: 118). De nya bestämmelserna innebär att skattetillägg enligt TL skall utgå med 25 % i stäUet för 50 %, 1 sådana fall där oriktig upp­gift i självdeklaration har kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för taxeringsnämnden. Bestämmelserna till-lämpas fr. o. m. taxeringen år 1977.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av justitiekans­lern (JK), riksåklagaren (RÅ), kammarrätten i Göteborg, riksförsäkrings­verket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), riksdagens ombudsmän (JO), länsstyrelsema i Stockholms, Söder­manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, HaUands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västemorriands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län, 1969 års punktskatteutredning, mervärdeskatteutredningen, central­organisationen SACO/SR, Svenska civilekonomföreningen/Civilekono­memas riksförbund (SCF/CR), Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer. Kooperativa förbundet (KF), Landsorga­nisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Lands­tingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska bankför­eningen, Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska revisorsamfundet (SRS), Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund. Taxeringsnämnds­ordförandenas riksförbund (TOR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Flera remissinstanser har bifogat yttranden från andra myndigheter. Sålunda har RÅ bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Gö­teborgs och Malmö åklagardislrikt, länsåklagarmyndighetema i Malmö­hus, Kopparbergs och Norrbottens län. Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden från kronofogdemyndigheten i Stockholm, de lo­kala skattemyndigheterna i Handens, Stockholms och Södertälje fögde­rier, länsstyrelsen i Södermanlands län, yttranden från de lokala skatte­myndigheterna i Eskilstuna och Nyköpings fögderier, länsstyrelsen i


 


Prop. 1977/78: 136                                                   47

Kronobergs län, gemensamt yttrande från de lokala skattemyndighe-tema 1 Ljungby och Växjö fögderier och länsstyrelsen i Malmöhus län, yttranden från de lokala skattemyndigheterna i Malmö och Lunds fög­derier. LRF hänvisar till ett av Lantbrukarnas skattedelegation avgivet yttrande. SAF, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund åberopar yttrande av Näringslivets skatte­delegation. Yttrande har även inkommit från Medborgarrättsrörelsen.

2    Nuvarande ordning 2.1 Bakgrund

Det skatteadministrativa sanktionssystemet har tillämpats sedan år 1972. Det infördes på grundval av de förslag som skattestrafflagutred-ningen lade fram i sitt betänkande Skattebrotten (SOU 1969: 42).

Den centrala författningen på skattebrottens område var då skatte­strafflagen (1943: 313) SkSL, som innehöll bestämmelser om brotten falskdeklaration och vårdslös deklaration. Falskdeklaration förelåg när någon i deklaration eller däremot svarande skriftlig försäkran till ledning för faststäUande av skatt uppsåtligen hade lämnat oriktig uppgift, som var ägnad att för honom eller den han företrädde leda tUl frihet från skatt, tiU för låg skatt eller tUl oriktig återbetalning av skatt. Med skatt jämställdes i detta sammanhang annan allmän avgift. Vårdslös deklara­tion förelåg om någon av grov oaktsamhet begick sådan gäming som nu sagts. Straffet för falskdeklaration var böter eller fängelse i högst två år. Böterna skulle bestämmas tUl högst fem gånger det belopp som hade eller kunde ha dragits undan eller oriktigt betalats tillbaka ge­nom den oriktiga uppgiften, dock till minst 400 kr., om det undandrag­na skattebeloppet uppgick till eller översteg 100 kr. För vårdslös deklara­tion var straffet böter eller, om omständigheterna var synnerligen för­svårande, fängelse i högst sex månader. Böterna skulle bestämmas till högst två och en halv gånger det undandragna skattebeloppet, dock till minst 200 kr., om detta uppgick till eller var större än 100 kr. Den som hade dömts till fängelsestraff enligt SkSL kunde efter omständig­heterna åläggas straffskatt med högst tre gånger det belopp som hade eller kunde ha dragits undan eller oriktigt betalats tillbaka.

Skattestrafflagutredningen lät undersöka hur SkSL hade tillämpats åren 1964 och 1965 beträffande inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Undersökningen visade att åtalen för vårdslös deklaration dominerade. Under de båda åren uppgick antalet lagförda falskdeklarationsbrott till sammanlagt 2 325. Antalet brott som avsåg vårdslös deklaration under samma tid var 7 365.

I   1 155   eller   49,6 %   av  falskdeklarationsfallén   understeg   skatte-


 


Prop. 1977/78:136                                                    48

beloppet 1 000 kr. Vid vårdslös deklaration var motsvarande antal fall 5 560 eller 75 %. Ar 1965 avsåg ungefär hälften av åtalen för vårdslös deklaration undandragen skatt om högst 500 kr.

Skattestrafflagutredningen konstaterade, att åtalen för brott mot SkSL till ungefär två tredjedelar riktade sig mot löntagare vars inkomst­förhållanden var relativt okomplicerade och därigenom lätt kunde kon­trolleras.

Skattestrafflagutredningen ansåg att dess undersökningar gav vid handen att reaktionen mot skattefusket var helt otillfredsställande. För underlåtenhet att avge deklaration till inkomst- och förmögenhetsskatt

   ca 70 000 fysiska personer hade åsatts taxering i avsaknad av deklara­tion — saknades helt straffrättslig reaktionsform. Enligt den s. k. dekla­rationsundersökningen kunde man utgå ifrån, att det år 1966 ändrades 366 000 deklarationer på grund av oriktig uppgift till det allmännas nackdel med belopp över 100 kr. I 103 000 deklarationer uppgick änd­ringen till 1 000 kr. eller mer. Det nu redovisade undersökningsmaterialet avsåg —- som antytts — endast självdeklarationer för inkomst- och för­mögenhetsskatt. FörhåUandena inom andra beskattningsområden hade ej undersökts. De angivna siffroma skulle enligt skattestrafflagutred­ningen jämföras med antalet domar för skattebrott åren 1964 och 1965

   enligt det föregående i genomsnitt ca 4 800 om året — samt med att det år 1967 dömdes ca 8 000 personer för deklarationsförsummelse.

Skattestrafflagutredningen ansåg att påföljdssystemet drabbade ojämnt och slumpvis. Man borde enligt utredningens uppfattning sträva efter ett system som medförde en jämnare och mer frekvent reaktion sam­tidigt som det differentierades med hänsyn till gärningamas olika art och svårighetsgrad. Utredningen fann att en i administrativ ordning bestämd ekonomisk sanktion i förening med skärpta straff för skatte­brottslighet av allvarligare art, var utvägen att bota bristerna i det då­varande sanktionssystemet.

Som skäl för att föra in administrativa sanktioner anfördes bl. a. att ett administrativt påföljdssystem skulle bli snabbare, enklare och mindre kostnadskrävande för det allmänna än handläggning hos judiciella myndigheter. Den enskUde skulle därigenom besparas kostnader och besvär. Genom att påföljdema blev mer frekventa än den dittUlsvarande lagföringen för skattebrott, skulle trycket på de skattskyldiga att iaktta de åligganden som föreskrivs i skatte- och avgiftsförfattningar komma att öka.

I proposition tUl riksdagen (prop. 1971: 10) anslöt sig regeringen till utredningens synpunkter. Bl. a. pekades det på den negativa verkan som bristema i det då gällande påföljdssystemet måste ha på skattemoralen (s. 195), Vidare framhölls att ett administrativt påföljdssystem skulle göra det möjligt att avkriminaUsera en stor del av skattebrottsligheten. I propositionen underslröks, att ett ineffektivt påföljdssystem på skatte-


 


Prop. 1977/78: 136                                                                49

området innebar större faror i rättssäkerhetsavseende än det hot mot rättssäkerheten som kunde ligga i risken för felaktiga beslut i fråga om skatte- och avgiftstillägg. Dessa fel kunde rättas till i högre instans.

2.2 Skatteadministrativa sanktioner enligt TL

2.2.1   Skattetillägg vid oriktig uppgift

Enligt 116 a § TL första stycket påförs skattetillägg om den skattskyl­dige lämnat oriktig uppgift i deklaration eller annat skriftiigt medde­lande avgivet till ledning för taxering.

Skattetillägg för oriktig uppgift förutsätter således att den skattskyl­dige har lämnat deklaration eller annat skriftiigt meddelande till led­ning vid sin taxering.

Det skriftiiga meddelandet skall innehålla oriktig uppgift, vilket bl. a. innebär att intäkt har utelämnats eller redovisats med felaktigt belopp eller att avdrag inte svarar mot kostnad som den skattskyldige har haft. Oriktigheten kan utgöras av såväl en osann som en utelämnad uppgift, som är av betydelse för att åsätta en riktig taxering. Det saknar bety­delse om den oriktiga uppgiften har lämnats av uppsåt eller av vårds­löshet. Den oriktiga uppgiften skall ha föranlett avvikelse från deklara­tionen eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige och vara av sådan art att den påverkar skatteuttaget.

Meddelande som har lämnats för skattskyldig juridisk person skall an­ses vara avlämnat av den skattskyldige, om det ej är uppenbart att upp­giftslämnaren har saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

Oriktig uppgift som har lämnats i mål om taxering eller eftertaxering har 1 praxis medfört skattetillägg endast i begränsad omfattning.

2.2.2   Skattetillägg vid skönstaxering

Om skönstaxering har vidtagits därför att den skattskyldiges deklara­tion eller underlaget för denna är så bristfälligt att deklarationen inte kan läggas till grund för taxeringen, skall skattetillägg enligt 116 a § TL andra stycket påföras.

Skönstaxering på grund av att den skattskyldige har underlåtit att deklarera föranleder skattetillägg enligt 116 a § tredje stycket. Skattetill-lägg påförs även om anmaning att deklarera inte har delgetts den skatt­skyldige.

Skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration skall undanröjas av skatterätten om deklaration inkommer inom två måna­der efter det att den skattskyldige har fått del av beslutet om tillägget, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxe­ringen. Skattetillägg av detta slag, som avser fysisk person, skall jämkas av skatterätten om den skattskyldige ger in sin deklaration efter tvåmå-nadersfristen men före utgången av året efter det då skattetillägget beslu-

4    Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                     50

tades. Det jämkade tiUägget utgår med 10 % av det tillägg som annars skulle ha utgått, dock högst med 10 000 kr. Taxeringsintendenten har skyldighet att till länsskatterätten anmäla fråga om undanröjande eller jämkning av skattetillägg. Oriktig uppgift i ej undertecknad dekla­ration har i praxis inte ansetts medföra skattetillägg enligt 116 a § förs­ta stycket utan enligt tredje stycket, varför undanröjande eller ned­sättning av skattetillägg skall ske,' när deklaration inges.

2.2.3 Skattetilläggets storlek och beräkning

Skattetillägg vid oriktigt meddelande utgår i normalfall med 50 % av den skatt som skulle ha undanhållits om den oriktiga uppgiften hade följts. I de fall den oriktiga uppgiften har rättats eUer har kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial utgår skattetillägg fr. o. m. taxe­ringen år 1977 med 25 % på den skatt som skuUe ha undanhållits. Det kontrollmaterial som skall beaktas är taxeringsavi, föregående års dek­laration, uppgift enligt TL som arbetsgivare eller annan än taxerings­nämnd utan anmaning skall lämna tUI ledning för annans taxering. Om skattetillägg utgår efter både 25 % och 50 % vid en och samma taxering skall enligt 116 h§ TL det totala skattebelopp som belöper på under­lagen för avgiftsberäkningen fördelas efter den kvotdel som underlaget för 25 % resp. 50 % utgör av det sammanlagda avgiftsunderlaget.

Vid beräkningen av skattetilläggets storlek beaktas inte enbart den skattskyldiges debitering utan även makes eller, vad angår förmögen­hetsskatten, även annan med honom samtaxerad persons skatt (omyn­diga barns taxering). Sanktionen påverkas således av alla de konsekven­ser för inkomst- och förmögenhetsskatten, som den oriktiga uppgiften kunde ha fört med sig. Skulle denna ha påverkat skattereduktionen en­ligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953: 272), UBL, i en för den skattskyl­diges make fördelaktig riktning påförs även skattetillägg.

Skattetillägg vid skönsmässig avvikelse från deklaration utgår med 50 % av den skatt som till följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen. Dessutom beaktas den betydelse taxeringsbeslutet kan ha i fråga om beräkning av skatte­reduktion för make. Skattetillägg beräknas efter 25 % om förutsätt­ningar härför i övrigt föreligger.

Skattetillägg på grund av utebliven deklaration påförs med 50 % av den inkomst- eller förmögenhetsskatt, som debiteras på grund av taxeringarna. Har emeUertid den skattskyldige lämnat skriftligt medde­lande om inkomst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden utan att avge deklaration skall hänsyn tas tUl detta. Avgiftssanktionen beräknas därvid på den skatt som på gmnd av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften. Dess­utom beaktas den betydelse 'taxeringsbeslutet kan ha 1 fråga om beräk­ning av skattereduktion för make.


 


Prop. 1977/78:136                                                                   51

Oriktig uppgift i meddelande som den skattskyldige lämnat kan för­anleda skattetillägg efter den lägre procentsatsen.

2.2.4    Undantagsbestämmelser

SkattetiUägg utgår inte i den mån avvikelsen från den skattskyldiges meddelande innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

Vidare gäller att tUlägg inte utgår i den mån avvikelsen avser bedöm­ning av i skriftiigt meddelande framstäUt yrkande, såsom fråga om yr­kat avdrag eller värde av naturaförmån eller tiUgång om avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Har den skattskyldige frivilligt rättat oriktig upp­gift utgår inte heller SkattetUlägg.

2.2.5    Förseningsavgift

Skattskyldig som inte har lämnat deklaration i laga tid påförs förse­ningsavgift. Avgiften är differentierad i enkel och dubbel försenings­avgift.

Dubbel förseningsavgift påförs skattskyldig som trots anmaning inte har lämnat självdeklaration inom föreskriven tid.

Har skattskyldig i rätt tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen inte fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs 1 anmaning.

Enkel avgift utgör för alla skattskyldiga med undantag för aktiebolag en procent av den högsta beskattningsbara inkomsten vid taxeringen av inkomst i kommunen samt tre tiondels procent av den faststäUda skatte­pliktiga förmögenheten minskad med det skattefria belopp som tillkom­mer den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen. Sanktionen är maximerad till 300 kr. för en skattskyldig vid en och samma taxering. Anknytningen till taxeringen till kommunal inkomstskatt innebär, att för­seningsavgift kan utgå i varje kommun i vilken den skattskyldige har haft att lämna deklaration. Aktiebolag påförs enkel förseningsavgift med fast belopp som uppgår till 500 kr.

Dubbel förseningsavgift för annan skattskyldig än aktiebolag får ej underskrida 100 kr. För aktiebolag är dubbel förseningsavgift 1 000 kr.

2.2.6    Befrielse från särskild avgift

Skattetillägg får helt efterges dels när den skattskyldiges felaktighet eller underlåtenhet kan anses ursäktlig med hänsyn till hans ålder, sjuk­dom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaf­fenhet eller därmed jämförlig omständighet, dels då fråga är om ringa belopp.

I tillämpliga delar gäller detta också beträffande förseningsavgift.

I fråga om de olika befrielsegrunderna och utredningsskyldigheten beträffande dessa anförde departementschefen följande (prop. 1971: 10 s. 272).


 


Prop. 1977/78:136                                                                  52

Med ålder avses inte enbart hög ålder utan även att den skattskyldige på grund av sin ungdom kan antas vara okunnig i deklarationsförfaran­det. Med sjukdom förstås både fysisk och psykisk sjukdom som kan antas ha menligt påverkal den skattskyldiges förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Utlänningar, som inte förstår språket och bott här endast kort tid, är vidare en grupp skattskyldiga som ofta kan förmodas ha bristande erfarenhet av deklarationsförfarandet.

Ursäktligheten bör emellertid bedömas inte enbart med hänsyn till den skattskyldiges särskilda subjektiva förhållanden utan det måste även beaktas vilken typ av felaktighet eller försummelse det är fråga om. En besvärlig skatterättslig fråga om skattskyldighet bör naturligtvis i detta sammanhang medföra en helt annan bedömning av ursäktligheten än exempelvis ett ej redovisat lönebelopp.

De nu berörda befrielsegrunderna bör kunna tiUämpas generöst, sär­skilt i samband med att avgiftssystemet introduceras men även därefter då de första gången kommer i fråga för en skattskyldig. Den myndighet som har att besluta om skattetillägg har inte skyldighet att självmant undersöka om befrielsegrund föreligger. Principen bör vara att den skattskyldige själv, som i princip bör beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om avgift fattas, får anföra de omständigheter som i hans fall kan föreligga för befrielse. Ett ooh annat undantag från denna regel är emellertid motiverat, t. ex. när den skattskyldige har hög ålder, vilket framgår direkt av antingen deklarationen eller taxeringsavin. Deklara­tionen innehåUer ofta även upplysning om att den skattskyldige lider av långvarig sjukdom.

Av flera skäl bör tUlägg inte påföras när det är fråga om ringa belopp. Vad som får anses som ringa får närmare bestämmas av RSV. Den praxis som i dag tillämpas beträffande gränsen för belopp som bör för­ anleda eftertaxering synes kunna vara vägledande i detta sammanhang.

TiU ledning för tillämpningen av bestämmelserna om särskild avgift vid taxeringen år 1977 har RSV meddelat föreskrifter.

Beträffande eftergift av skattetiUägg anges bl. a.

Allmänt om utredningsansvaret

Den myndighet som har att besluta om skattetillägg är inte skyldig att självmant undersöka om befrielsegrund föreligger. Huvudregeln bör vara att den skattskyldige själv får anföra de omständigheter som i hans fall kan föreligga för befrielse. Undantag från denna regel är motiverat om det av deklarationsmaterialet eller taxeringsavin framgår sådana omständigheter som kan innebära ursäktlighet.

Ålder

Skattskyldig, som under inkomståret har fyllt 67 år eller som uppburit förtidspension, bör — om särskilda skäl inte föreligger — utan skrift­växling och särskild prövning befrias från SkattetUlägg. Som särskild omständighet anses främst att det belopp som enligt bestämmelserna i 116 a § TL grundar skattetillägg är hänförligt tUl mera betydande in­komst av förvärvsarbete vid sidan om uppburen pension. I sådant fall bör den lokala skattemyndigheten söka utreda om förseelsen är av så­dan art att skattetillägg — trots den skattskyldiges ålder — bör påföras. Om frågan inte kan utredas eller myndigheten finner att SkattetUlägg


 


Prop. 1977/78:136                                                                 53

bör påföras, får det ankomma på den skattskyldige att visa att förseel­sen eller underlåtenheten har sådant samband med hans ålder att den på grund härav eller av annan anledning kan anses ursäktlig. Vid 1977 års taxering bör för mera betydande inkomst vid sidan av pension till-lämpas en bcloppsgräns på 10 000 kr. Detta innebär att skattskykUg, som utöver folkpension eller annan pension uppburit inkomst av för­värvsarbete, inte bör påföras skattetillägg om inkomsten av detta arbete uppgått till högst 10 000 kr. Överstiger emellertid inkomsten detta be­lopp föreligger förutsättning att påföra skattetillägg. Skattetillägg skall i sådant fall bestämmas oberoende av om den felaktiga uppgiften avser förvärvsinkomst eller annan typ av inkomst.

Bristande erfarenhet

Skattskyldig, som för första gången fullgör sin deklarationsskyldighet, kan i aUmänhet antas ha bristande erfarenhet av deklarationsförfaran­det. Denna befrielsegrund är tillämplig inte enbart beträffande skatt-skyldig, som på grund av sin ungdom eller otillräcklig skolunderbygg­nad kan antas brista i kunskap och erfarenhet i fråga om deklarations­förfarandet, utan gäller även när skattskyldig för första gången har att avge självdeklaration. Befrielse från skattetillägg på grund av bristande erfarenhet kan således medges den som i mogen ålder efter lång tids bortovaro har trätt in i förvärvslivet och haft Inkomst som har deklare­rats. Samma förhållande gäller t. ex. om en skattskyldig haft inkomst enbart av tjänst men under beskattningsåret har erhållit ny förvärvskälla såsom jordbruksfastighet eller rörelse.

Utlänning, som saknar eller har endast ringa kunskap i svenska språ­ket eller som har vistats kort tid i landet kan oftast förutsättas ha bris­tande erfarenhet av deklarationsförfarandet. Med kort tid avses i detta sammanhang en sammanhängande tidsperiod av tre år. Befrielsegrunden bristande erfarenhet bör i detta avseende i regel inte anses föreligga när utlänning skall lämna deklaration för fjärde gången. Framgår det emel­lertid av taxeringsmaterialet att skäl för befrielse föreligger, bör skatte­tillägget efterges utan skriftväxling med den skattskyldige.

Sfukdom

Med sjukdom förstås både fysisk och psykisk sjukdom som kan antas ha menligt påverkat den skattskyldiges förmåga att fullgöra sina skyl­digheter. Enbart sjukdom som sådan utgör inte grund för befrielse utan det skall föreligga ett samband mellan sjukdomen och den oriktiga upp­giften resp. underlåtenheten. Läkarintyg bör infordras endast om det anses erforderligt for bedömningen. Om det av deklarationsmatcrialet framgår att skattskyldig lidit av sjukdom, som kan antas ha påverkat hans fömtsättningar att fullgöra deklarationsskyldigheten, bör lokal skattemyndighet tiUämpa samma förfaringssätt vid utredningen som har angivits urider befrielsegrunden ålder.

Uppgift av särskild beskaffenhet och därmed jämförlig omständighet

Ursäktligheten bör inte bedömas enbart med hänsyn till den skatt­skyldiges personliga förhållanden. Det måste också beaktas vilken typ av felaktighet eller försummelse det är fråga om. En besvärlig skatte­rättslig fråga, t. ex. om skattskyldighet, bör i detta sammanhang med­föra en helt annan bedömning av ursäktligheten än exempelvis ett ej


 


Prop. 1977/78: 136                                                                 54

redovisat lönebelopp. Ett självklart krav är emellertid att den skattskyl­dige skall redovisa inkomster tUl fulla belopp i deklarationen och att avdrag skall motsvaras av faktiska kostnader av det slag som har an­givits i deklarationen. Åsidosätter den skattskyldige dessa krav på san­ningsplikt bör skattetillägg påföras om inte omständigheter till grund för befrielsen föreligger. Har skattskyldig i sin deklaration redovisat in­komst i enlighet med på kontrolluppgift angivet lönebelopp, som fel­aktigt har angivits för lågt, bör skattetillägg ej påföras när fråga är om smärre avvikelser.

En ursäktlig obekantskap med eller missuppfattning av en författ­ningsbestämmelse bör inte medföra att tiUägg påförs.

Vid 1977 års taxering gäller t. ex. nya regler för fåmansföretag, före­tagsledare och delägare i fåmansföretag samt nya regler om uppdelning av inkomst mellan makar och om beskattning av realisationsvinst. Dessa bestämmelser kan i vissa delar vara svårtolkade. Anvisningar och infor­mation har inte varit tiUgängliga förrän under senare delen av år 1976. Därför kan skäl föreligga att se ursäktligt på fel som har uppstått på grund av missuppfattning av eller obekantskap med de nya reglerna.

Skattetillägg bör inte påföras den som har underlåtit att deklarera så­dan ersättning beträffande vilken det under de senaste åren har bestämts att den utgör skattepliktig inkomst för mottagaren.

Skattetillägg bör ej påföras när t. ex. make deklarerar andre maken tiUkommande Inkomster om det inte är uppenbart att det skett i syfte att erhålla skattelindring.

Beträffande frågor som regleras i dubbelbeskattningsavtal kan skatte­tiUägg, som har påförts på grund av att den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift om inkomst eller påförd skatt, efterges av regeringen om den förordnar att viss inkomst eller förmögenhet inte skall beskattas här 1 landet.

Ringa belopp

Överstiger ej det belopp, som till följd av felaktighet eller underlåten­het har undandragits vid inkomsttaxeringen, 1 000 kr. eller vid förmö­genhetstaxeringen 20 000 kr. — utöver skattefritt belopp — bör i regel skattetillägg inte påföras. Vidare bör skattskyldig med låg inkomst inte påföras skattetillägg även om undandragen inkomst skulle något över­stiga nämnda belopp. Med låg inkomst avses i detta sammanhang "sam­manräknad inkomst" som ej uppgår till 15 000 kr. Skattskyldig med låg inkomst bör inte påföras skattetillägg, om det undanhållna beloppet un­derstiger 1 500 kr. Ej heller bör tillägg påföras om undandraget belopp utgör endast en obetydlig del av de totala inkomsterna, dvs. om undan­hållet belopp understiger 1 % av den taxerade inkomsten, dock högst 10 000 kr.

"Mfuk" tUlämpning

Befrielsegrunderna bör vid 1977 års taxering tillämpas generöst enligt regeln "hellre fria än fälla". Det kan i tveksamma fall vara lämpligt att låta bero med den skriftväxling som kan ha skett i avgiftsfrågan med den skattskyldige. Denne bör under alla förhållanden underrättas om beslutet.

Beträffande eftergift av förseningsavgift anges i RSV:s anvisningar följande.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                 55

Bestämmelserna om befrielse från skattetillägg gäller i tillämpliga delar även för förseningsavgift.

Befrielsegrunden ålder bör i detta sammanhang tillämpas endast be­träffande fall där åldern kan antas ha ett direkt samband med under­låtenheten, dvs. åldern som sådan utgör inte grund för befrielse.

Deklarationer från skattskyldiga i utlandet kommer många gånger in för sent. Om det föreligger särskilda omständigheter som är betingade av utlandsvistelsen, t. ex. att den deklarationsskyldlgc inte haft tillgång tiU deklarationsblanketter i tid eller att postgången har fungerat otill­fredsställande, kan förseningen anses ursäktlig. Förseningsavgift bör där­för efterges, om det framgår eller kan antas att förseningen har berott på omständigheter över vilka den deklarationsskyldige inte har kunnat råda.

Aktiebolag, som har bildats efter den 1 juli 1976 och som tillämpar kalenderårsredovisning bör vid 1977 års taxering inte påföras försenings­avgift om bolaget meddelat att räkenskapsåret har förlängts. Ej heller bör under år 1976 bUdat bolag med brutet räkenskapsår påföras förse­ningsavgift vid 1977 års taxering om räkenskapsåret går till ända efter den 28 februari under taxeringsåret.

2.2.7 Förfarandet vid påföring civ avgift

Beslut i första instans i frågor om skattetillägg och förseningsavgift fattas av lokala skattemyndigheten i det fögderi där beskattningsorten är belägen. 1 vissa fall får dock länsstyrelsen bestämma vilken lokal skatte­myndighet som skall besluta i sanktionsfrågan. Om skattetillägg vid eftertaxering beslutar skatterätten.

Lokala skattemyndigheten skall pröva fråga om skattetillägg och för­seningsavgift före den 1 oktober taxeringsåret.

I särskilda fall får beslut fattas senare t. ex. då omfattande skriftväx­ling har varit nödvändig. Beslut får dock ej fattas efter den 15 decem­ber taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring, skall den skattskyldige beredas tUl­fälle att yttra sig, om inte hinder finns mot detta. Om det är påkallat, får yttrande även inhämtas av taxeringsnämndens ordförande.

Rättas taxering med stöd av 72 a § TL skall lokala skattemyndigheten påföra avgift eller ändra redan påförd avgift om det föranleds av rät­telsen av taxeringen.

Beslut om skattetillägg och förseningsavgift skall med angivande av skälen tillställas den skattskyldige i samma ordning som underrättelse om avvikelse från deklaration. Beslutet innehåUer dock inte besked om avgiftens storlek eftersom skatten inte är uträknad, när beslutet om av­giften sänds till den skattskyldige.

Skattetillägg och förseningsavgift debiteras som slutlig eller tillkom­mande skatt enligt UBL och tillfaller statsverket. Avgiftssanktionerna skall anges i helt krontal så att öretal faller bort. Understiger skattetill-lägg eller, om även förutsättningar för förseningsavgift föreligger, sum­man av skattetillägg och förseningsavgift 100 kr., skall inte någon på­föring ske.


 


Prop. 1977/78:136                                                   56

2.2.8 Besvär

Besvärsförfarandet följer i princip de regler som gäller för taxering. Vissa särbestämmelser gäller bl. a. med hänsyn till att lokala skattemyn­digheten och inte taxeringsnämnden är första instans i sanktionsfrågor som hänför sig till taxeringsarbetet i första Instans.

Talan mot lokala skattemyndighetens beslut om skattetillägg och för­seningsavgift förs enligt 116 g § TL genom besvär hos skatterätten, och skall inkomma till skatterättens kansli inom två månader efter det att den skattskyldige har erhållit del av beslutet.

Enligt 116 g § tredje stycket kan taxeringsintendenten föra talan om påföring eUer ändring av avgift. Bestämmelsen innebär bl. a. att han hos skatterätten kan yrka att skattetillägg eUer förseningsavgift påförs, när lokala skattemyndigheten har underlåtit detta eller inte haft skäl att gå in på frågan härom. Vidare föreskrivs i samma stycke att taxeringsinten­dentens besvär om sådan avgift skall, om han för talan om taxering eller eftertaxering, föras i samband med målet om taxering eller eftertaxering. Av den allmänna hänvisningen i 116 j § till övriga bestämmelser i TL följer bl. a. att taxeringsintendenten har rätt att anföra besvär hos läns­skatterätten intill utgången av april månad året efter taxeringsåret.

I 116 i § föreskrivs, att om det vid prövning av besvär i taxeringsmål befinns att taxering skall sättas ned skall därav föranledd ändring av avgift beslutas. Det Innebär att skattedomstol oavsett yrkande skall be­sluta om nedsättning, om beslut 1 taxeringsfrågan medför ändring av förutsättningarna för beräkningen av avgifterna tlU den skattskyldiges fördel.

2.3 Skatteadministrativa sanktioner enUgt ML

2.3.1   Inledning

Bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift finns i 64 a—64 h §§ ML. Dessa regler stämmer i flertalet hänseenden sakligt sett helt överens med motsvarande regler i TL. Förutsättningarna för att påföra skattetillägg är desamma enligt TL och ML. SkattetUlägg påförs vid oriktig uppgift i deklaration eller annat skriftligt meddelande (64 a § första stycket), vid skönsmässig beskattning på grund av bristfällig deklaration och då skönsbeskattning äger rum på grund av utebliven deklaration (64 a § andra stycket).

Meddelande som har lämnats för skattskyldig juridisk person skall enligt 64 a § fjärde stycket anses vara avlämnat av den skattskyldige, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren har saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

2.3.2   Skattetillägg vid oriktig uppgift

För att skattetillägg vid oriktig uppgift skall utgå krävs att den skatt­skyldige har lämnat deklaration eUer annat skriftligt meddelande tiU


 


Prop. 1977/78:136                                                   57

ledning för fastställelse av hans egen skatt. Vidare skall det skriftliga meddelandet innehålla en oriktig uppgift. Begreppet oriktig uppgift kan även innefatta förtigande av en uppgift som skulle ha haft betydelse vid skattens fastställande. Någon bestämmelse som motsvarar den i 116 b § TL att skattetillägg inte utgår vid oriktigt yrkande, finns ej i ML. 1 RSV:s anvisningar (RSV II 1972: 17) uttalas dock, att oriktigt yrkande ej föranleder skattetillägg.

Enligt RSV:s anvisningar bör vidare, vid bedömningen av huruvida tillägg skall utgå eller ej, beaktas att varje redovisningsperiod utgör en sluten enhet. Det förhållandet att ett fel i redovisningen för en period har korrigerats eller kan antas komma att korrigeras i nästkommande period(-er) utan att detta har meddelats, s. k. periodiseringsfel, utesluter således inte i och för sig att tiUägg utgår. Detsamma gäller vid transak­tioner mellan skattskyldiga parter, då för lågt redovisad utgående skatt hos säljaren svarar mot ett för lågt avdrag för ingående skatt hos köpa­ren.

SlutUgen fordras för skattetillägg för oriktig uppgift att skatten för redovisningsperioden till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften skall ha utgått med högre belopp eller tillgodoräknats med lägre belopp än om meddelandet hade följts vid skattens fastställande.

2.3.3   Skattetillägg vid skönsbeskattning

Skattetillägg påförs om skatten med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje stycket ML har höjts skönsmässigt därför att den inte har kunnat beräknas tillförUtligt med ledning av lämnad deklaration och övriga handlingar eller har uppskattats efter skön.

2.3.4   Skattetilläggets storlek och beräkning

Skattetillägg vid oriktig uppgift beräknas på det skattebelopp som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften utgår eller ej skall tiU­godoräknas den skattskyldige. I det belopp, på vilket tillägget beräknas, skall således räknas in även sådan minskning av överskjutande ingående skatt, som skett tUl följd av att oriktig uppgift har rättats.

Skattetillägg vid skönsmässig beskattning på grimd av bristfällig deklaration beräknas på den skatt som utgår utöver vad den skattskyl­dige har uppgett i deklaration eller annan handling avgiven tUl ledning vid länsstyrelsens beslut i fråga om skatten.

Har deklaration inte länmats, utgår i regel skattetiUägg beräknat på hela den skönsmässigt faststäUda skatten. Har visst skattebelopp upp­getts i annat meddelande än deklaration, beräknas tiUägget på det fast­stäUda belopp som överstiger beloppet enligt detta andra meddelande.

Skattetillägg enligt ML utgår med 20 % av avgiftsunderlaget.


 


Prop. 1977/78:136                                                     58

2.3.5   Undantagsbestämmelser

Tillägg som har påförts vid utebliven deklaration skall helt undan­röjas av länsstyrelsen om deklaration lämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om tillägg.

Skattetillägg utgår inte i den mån avvikelse från vad den skattskyl­dige har uppgett innebär rättelse av uppenbar felräkning eUer miss-skrivning. Sådana fel som har uppstått på grund av felräkning eller misskrivning i den skattskyldiges underlag för deklarationen medför däremot att tiUägg i princip skall utgå. Detta gäller också fel av redo­visningsteknisk karaktär, konteringsfel och liknande.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, påförs inte skatte­tillägg.

2.3.6   Förseningsavgift

Förseningsavgift kan påföras dels skattskyldig som har att avge deklaration för mervärdeskatt utan anmaning, dels skattskyldig som enligt 6 § ML är undantagen från redovisningsskyldighet. I det senare fallet utgår dock avgift först sedan den skattskyldige har underlåtit att efterkomma anmaning att deklarera.

Förseningsavgift utgår med 100 kr. Har skattskyldig trots anmaning inte avgett deklaration inom föreskriven tid, utgår dubbel avgift med 200 kr. Dubbel avgift påförs även i det fall den skattskyldige för någon av de tre närmast föregående perioderna har underlåtit att lämna deklaration inom föreskriven tid. Enligt RSV:s anvisningar bör därvid med underlåtenhet förstås endast sådan som föranlett att avgift har tagits ut.

2.3.7   Befrielse från särskild avgift

Bestämmelsema om eftergift enligt ML har fått ett innehåll som stämmer överens med motsvarande föreskrifter i TL. Sålunda får skatte­tiUägg helt efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig om­ständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Vad nu har sagts gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsav­gift. Sådan avgift får även sättas ned.

I förarbetena har befrielsegrunderna enligt ML inte särskilt kom­menterats. Såväl skattestrafflagutredningen (SOU 1969: 42 s. 244) som departementschefen (prop. 1971: 10 s. 282) hänvisade till vad som hade sagts beträffande befrielse från särskild avgift enligt TL.

RSV har meddelat utföriiga anvisningar i fråga om tUlämpningen av befrielsegmndema (RSV II 1972: 17 s. 6 och RSV Im 1975: 3).


 


Prop. 1977/78:136                                                                 59

2.3.8 Förfarandet vid påföring av avgift

Länsstyrelsen beslutar i första instans i frågor om skattetillägg och förseningsavgift enligt ML. Det är således samma myndighet som fattar beslut om såväl mervärdeskatt som särskild avgift enligt ML. Detta gäller även vid efterbeskattning.

Beslut om skattetiUägg och förseningsavgift fattas i samma ordning som beslut i fråga om skatten. Beslut om avgift är således preliminärt intiU dess slutligt beslut har meddelats eller anses 'föreligga enligt 36 § tredje stycket ML. Nytt preliminärt beslut skall meddelas när framkomna omständigheter föranleder att tidigare preliminärt beslut skall ändras.

EnUgt 64 e § andra stycket ML skaU skattskyldig som har hemställt om befrielse från avgift meddelas nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemstäUan inte har bifallits. Även sådant beslut är preliminärt intill dess slutligt beslut meddelas eller anses föreligga.

Beslut om påföring av särskild avgift i samband med efterbeskattning fattas av länsstyrelsen i samma ordning som beslutet om efterbeskatt­ning.

Såväl skatt som avgift påförs direkt i den beslutshandling som upp­rättas och delges den skattskyldige i skatte- eller avgiftsfrågan. Avgift el­ler för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej upp­går tUl 50 kr., påförs inte.

I 18 § mervärdeskattekungörelsen (1968: 431), MK, finns en hänvis­ning tiU 15 § förvaltningslagen (1971:290), FL, som innebär att den skattskyldige, om det inte är uppenbart obehövligt, skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut meddelas. Bestämmelsen härom är tillämplig även i fråga om skattetillägg.

2.3.9 Besvär

Liksom i fråga om fastställd skatt krävs, för att besvär skall tas upp till prövning, att slutligt beslut har meddelats. Detta kan ske antingen på begäran av den skattskyldige eller, om särskUda skäl föreligger, av läns­styrelsen ex officio. Slutligt beslut kan avse såväl fastställd skatt och av­gift som enbart avgift. Om den skattskyldige har begärt slutligt beslut endast beträffande fastställd skatt och beslutet i fråga om skatten kan komma att Inverka på påförd avgift bör — enligt RSV:s anvisningar — det slutliga beslutet omfatta även avgiften.

Talan mot beslut om skattetiUägg och förseningsavgift förs i samband med besvär i beskattningsfrågan eller som särskild talan över enbart av­giftsbeslutet. Härvid gäller de bestämmelser om besvär i fråga om skatt, som finns intagna i 51—57 §§ ML. Det allmännas talan förs av ett i varje län förordnat allmänt ombud, som i princip har samma uppgifter och StäUning som taxeringsintendent har enUgt TL.

Om det vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt finns anled-


 


Prop. 1977/78:136                                                    60

ning att sätta ned skatt, som den skattskyldige skall betala, eller höja skatt, som den skattskyldige skall återfå, (överskjutande ingående skatt) skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

2.4 Skatteadministrativa sanktioner enligt FFL

Enligt 1 § FFL är lagen tillämplig i fråga om punktskatter i den mån förordnande därom har meddelats i vederbörande skatteförfatt­ning. Sådant förordnande har meddelats beträffande flertalet punktskat­ter. I fråga om vissa skatter såsom stämpelskatten äger FFL tillämpning endast i vissa delar.

Bestämmelser om skatteadministrativa sanktioner finns i 37 a—37 g §§ FFL. Dessa regler stämmer i allt väsentUgt överens med motsvarande regler i ML. Eftersom det på punktskatternas område saknas bestäm­melser om att ingående skatt skall tillgodoräknas, finns till skUlnad från ML inte någon föreskrift om skattetillägg vid för hög tillgodoräkning av skatt. En annan skiUnad avser undanröjande av skattetillägg, som har påförts vid utebUven deklaration. Enligt ML undanröjs tillägget av länsstyrelsen, om deklaration lämnas senast inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om skattetUlägget. FFL innehåller i detta hänseende det tillägget att undanröjande skall ske av beskattningsmyndigheten efter anmälan av allmänna ombudet.

Beslut om särskild avgift fattas av beskattningsmyndigheten. Talan mot beslut förs genom besvär hos kammarrätten i Stockholm.

I förarbetena hänvisas i fråga om befrielsegrunderna i stort till vad som har sagts beträffande motsvarande föreskrift i ML (SOU 1969: 42 s. 244 och prop. 1971: 10 s. 285).

Varje särskild punktskatteförfattning innehåller bestämmelser om vem som är skattskyldig. När skatt utgår för viss vara — som fallet är t. ex. i fråga om särskild varuskatt, energiskatt eller tobaksskatt — skall den som bedriver tillverkning av varan registreras som skattskyldig hos RSV. Anmälan för registrering skall lämnas, innan den skattepliktiga tillverk­ningen påbörjas. Enligt vissa författningar kan återförsäljare eller im­portör av skattepliktig vara efter ansökan registreras hos RSV som skatt­skyldig. På grund av registreringen har de i regel rätt att både importera och inom landet köpa varor utan att skatt tas ut på dessa. Registre­ringen medför skyldighet att deklarera och inbetala skatt för bestämda beskattningsperioder — i regel månad eUer kvartal. Av andra punkt­skatteförfattningar följer att skattskyldighet för en och samma skattskyl­dig i princip endast Inträder vid ett enda tUlfäUe — t. ex. i fråga om stäm­pelskatt på aktier. För båda kategorierna av skattskyldiga utgår de skatteadministrativa sanktionerna efter samma grunder.

I fråga om förfarandet vid avgiftspåföringen gäUer enligt FFL — lik­som enligt ML — att beslut om skattetillägg och förseningsavgift skall


 


Prop. 1977/78: 136                                                   61

fattas i samma ordning som beslut om fastställande av skatt. Besluten skall dock till skillnad från ML vara slutliga om inte beskattningsmyn­digheten finner erforderligt att avgiften preliminärt fastställs, innan ut­redning i ärendet har slutförts. Vid skönsmässig påföring utfärdas re­gelmässigt preliminärt beslut. Har sådant beslut utfärdats, har den skatt­skyldige även enligt FFL rätt att begära att slutiigt beslut meddelas. Har särskilt slutligt beslut inte meddelats, gäller att preliminärt beslut skall anses som slutUgt vid utgången av kalenderåret efter det under vilket beskattningsperioden i fråga har gått till ända.

2.5      Skatteadministrativa sanktioner enligt VL

1 27 § VL föreskrivs att beskattningsmyndigheten i samband med ef­terbeskattning skall påföra den skattskyldige skattetillägg med 20 % av det skattebelopp som tUlkommer genom efterbeskattningen. Har tiUägget påförts på grund av underlåtenhet att lämna föreskriven upp­gift, undanröjs påföljden om uppgiften lämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige har erhållit del av beslutet om skattetillägg. I fråga om sådant skattetillägg äger enligt samma lagrum bestämmelserna i 37 c—37 e §§ FFL motsvarande tillämpning. Uppgår tillägget eller det sammanlagda beloppet av flera samtidigt till fastställelse föreliggande skattetillägg inte till 50 kr., påförs inte tiUägg.

I 28 § VL föreskrivs, att förseningsavgift om 100 kr. skall tas ut av fordonsägaren, om vederbörlig uppgift om körsträcka för kilometer­skattepliktigt fordon inte har lämnats inom föreskriven tid. Har ägaren anmanats men ändå underlåtit att lämna uppgift inom föreskriven tid, fördubblas förseningsavgiften till 200 kr. Detsamma blir fallet om äga­ren inte har lämnat uppgift inom föreskriven tid vid något av de tre närmast föregående uppbördstillfällena. I fråga öm förseningsavgiften äger 37 c och 37 d §§ FFL motsvarande tillämpning.

2.6      Administrativa sanktioner enligt AVGL

Arbetsgivarna betalar årligen avgifter för finansiering av de allmänna socialförsäkringarna m. m. Arbetsgivaravgifterna tas i princip ut med vissa procentandelar av utgivna löner och uppdragsersättningar. Avgif­terna debiteras och uppbärs av RFV med tillämpning av AVGL.

Till ledning för beräkning av avgiftsunderlag för visst år skall ar­betsgivaren i början av därpå följande år självmant lämna s. k. arbets­givaruppgift till lokala skattemyndigheten. Därvid skall i regel ett exem­plar av bl. a. kontrolluppgifter enligt TL bifogas. I slutet av det sist­nämnda året bestäms avgiften av RFV.

AVGL innehåUer i 43—49 §§ bestämmelser om administrativa sank­tioner, som i stort sett är utformade efter mönster av motsvarande före-


 


Prop. 1977/78:136                                                    62

skrifter på den indirekta beskattningens område. I vissa hänseenden har dock i stället knutits an till TL:s bestämmelser.

AvgiftstUlägg påförs i samma situationer som skattetillägg. Tillägget utgör 20 % av arbetsgivaravgift som har eller kunde ha undandragits genom en oriktig uppgift. Om avgiftsunderlaget bestäms skönsmässigt med avvikelse från arbetsgivaruppgiften, beräknas tillägget på det till­kommande avgiftsbeloppet.

Har någon arbetsgivaruppgift inte lämnats, uppskattas avgiftsunder­laget skönsmässigt, och avgiftstillägg beräknas då på hela det påförda avgiftsbeloppet. Beslut om sådant tillägg undanröjs om arbetsgivarupp­gift lämnas inom tre veckor efter delgivning av beslutet. Om arbets­givaren har lämnat annat skriftligt meddelande om avgiftsunderlaget än arbetsgivaruppgift beräknas tUlägget bara på tillkommande avgiftsbe­lopp.

Avgiftstillägg under 50 kr. påförs inte.

Den som inte lämnar arbetsgivarappglft i rätt tid påförs liksom 1 fråga om självdeklaration förseningsavgift. Den utgör 5 % av fastställd ar­betsgivaravgift, dock högst 300 kr. Om arbetsgivaren dessutom har an­manats att lämna sådan uppgift, blir förseningsavgiften dubbel och minst 100 kr.

Beslut om avgiftstillägg eller förseningsavgift fattas av RFV och kan överklagas hos försäkringsdomstolen.

Man kan befrias från avgiftstillägg och förseningsavgift enligt samma grunder som på den Indirekta beskattningens område. RFV har i bety­dande utsträckning tillämpat eftergiftsgrunderna ex officio.

3    Utredningen

3.1 Kritiken mot det skatteadministrativa sanktionssystemet

3.1.1   Motioner i riksdagen m. m.

Utredningen erinrar om att flera riksdagsmotioner har behandlat det skatteadministrativa sanktionssystemet. I motionerna uttalas att syste­met visserligen allmänt sett har stärkt skattemoralen men att det har skett till priset av beslut som för den skattskyldige varit obilliga. Genom­gående kritiseras bristen på nyansering. Skatteutskottet (SkU 1975: 31) framhöll att det var angeläget att utredningen påskyndade sitt arbete och om möjligt med förtur behandlade frågan om jämkning av skatte­tillägg.

3.1.2   JO:s ämbetsberättelser

I sina ämbetsberättelser för åren 1973—1975 har JO tagit upp frågor om tillämpningen av TL:s bestämmelser om skattetUlägg och förse­ningsavgift. Inspektioner har visat att tillämpningen inneburit problem.


 


Prop. 1977/78:136                                                   63

Det gäller särskilt gränsdragningen mellan yrkande och oriktig sakupp­gift.

Ett annat problem gäller hur lokala skattemyndigheten skulle förfara när den skattskyldige — efter taxeringsnämndens beslut men före beslu­tet om skattetiUägg — visade att han inte hade haft den intäkt som taxe­ringsnämnden hade påfört honom eller att han faktiskt hade haft den kostnad för vilken taxeringsnämnden vägrat honom avdrag. I dylika fall skall i princip på grund av lagstiftningens konstruktion skattetillägg på­föras. Det förekommer emellertid i sådana situationer att lokala skatte­myndigheten underlåter att påföra tillägg och i stället lämnar hand­lingarna till länsskatterätten för åtgärd. Det kan enligt JO diskuteras om det inte i TL borde skrivas in möjlighet för lokala skattemyndigheten att i fall av nu angivet slag underlåta att påföra skattetillägg och i stället lämna över ärendet till taxeringsintendent för eftergranskning.

Ett i viss mån likartat problem uppkommer när det av upplysningar i deklarationen eller eljest framstår som sannolikt att taxeringsnämndens avvikelse är felaktig, låt vara att den skattskyldige inte har förmått att direkt visa detta förhållande. I dessa fall kan regelmässigt påföras skatte­tillägg utan annan utredning av lokala skattemyndigheten än att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig. Detta stämmer också överens med lagstiftningens innehåll. Det kan därför enligt JO:s uppfattning disku­teras om inte en viss utredningsskyldighet borde åvila lokala skattemyn­digheten när handläggaren betvivlar att taxeringsnämndens beslut är materiellt riktigt.

I vissa fall kan det enligt JO diskuteras om det varit rimligt att på­föra skattetillägg.

Det är mycket vanUgt att den skattskyldige på deklarationens fjärde sida genom kryssmarkering lämnar felaktiga uppgifter om civUstånd eller barn. Taxeringsnämnden har i dessa fall genom uppgifterna på taxeringsavin normalt tillgång till egna uppgifter i dessa hänseenden. Felaktiga uppgifter från den skattskyldiges sida upptäcks ofta, om ej alltid, och kan därför rättas.

Trots att felaktighet av detta slag enligt JO ofta får anses bero på oförmåga att fylla i en blankett utnyttjas möjligheten till eftergift sällan.

Ett annat fall som har uppmärksammats av JO rör tillämpningen av bestämmelserna om rätt beskattningsår. Den skattskyldiges felaktiga re­dovisning behöver ej alltid medföra att beskattningsresultatet, bedömt under flera år, blir för lågt. Dessutom är regeln om beskattningsårets slutenhet ej absolut utan årsskiftesbetalningar kan under vissa förut­sättningar hänföras till det ena eUer det andra året. Frågan om när ett belopp skall anses vara tUlgängligt för lyftning kan också vara svårbe­dömd. I dessa fall blir taxeringsnämndens ståndpunkt automatiskt avgö­rande för frågan om oriktig uppgift skall anses föreligga. Enligt JO bor-


 


Prop. 1977/78:136                                                     64

de dock skattetillägg många gånger kunna efterges med hänsyn till ur-säktlighetsrekvisitet "uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet".

Beträffande befrielsegrunderna har JO i 1975 års ämbetsberättelse (s. 393—394) konstaterat att RSV:s föreskrifter om deras tillämp­ning endast innefattade tämligen generella regler efter vilka pröv­ningen skuUe ske. JO har erfarit, att man inom RSV i allmänhet har velat vara ganska försiktig med att meddela anvisningar till ledning för lokala skattemyndigheten då man vill vara säker på att verkets uttalan­den skulle stå sig vid skattedomstolamas prövning. Tyvärr har lokala skattemyndigheten enligt JO visat en tendens att följa föreskrifterna till punkt och pricka även när resultatet har blivit materiellt otillfredsstäl­lande. Den mjuka tillämpning som har fömtsatts har ofta inte alls före­kommit. JO har funnit att tillämpningen av skattetillägg har varit väl hård ibland i de fall där skattskyldiga ungdomar, vars anhöriga tidigare år hade upprättat den unges deklaration, själva försökt deklarera.

Andra fall vilka i sanktionshänseende enligt JO kan leda till obilliga resultat föreligger när arbetsgivarnas information till de skattskyldiga om löneförhåUandena är bristfällig liksom då avlämnade kontrollupp­gifter är felaktiga. JO anser att det borde övervägas att komplettera RSV:s föreskrifter beträffande de skattskyldiga löntagare som under beskattningsåret för första gången redovisar inkomst av annan fastig­het. Denna kategori nämns inte särskilt 1 de nu gällande föreskrif­terna om befrielsegrunderna. Det kan enligt JO:s uppfattning för många nyblivna egnahemsägare, som inte tidigare har ägt fastighet eller varit skuldsatta, vara svårt att på ett korrekt sätt tillämpa beskattnings­reglerna.

Sammanfattningsvis uttalar JO i 1975 års ämbetsberättelse (s. 402), att han mot bakgrund av att det hade varit fråga om en ny lagstift­ning och att uttryckligt önskemål om mjuk tillämpning hade fram­förts i förarbetena funnit att lokala skattemyndighetens tiUämpning av befrielsegrundema snarare hade varit väl hård än generös. JO anser också att besluts- och besvärsförfarandet har en del svagheter.

3.1.3 Enskilda organisationers kritik

I skrivelse tUl statsrådet och chefen för finansdepartementet den 3 mars 1975 hemställde vissa enskUda organisationer bl. a. att möjlighet till jämkning av skattetillägg enligt TL och ML skapades. Det ansågs att en avgörande svaghet i sanktionssystemet var avsaknaden av möjlig­het att nyansera tillämpningen. Både större och smärre förseelser föU in under samma bestämmelser, men sanktionen stod inte i förhållande tUl förseelsens svårighetsgrad utan till den skatt som kunde ha undandra­gits. Organisationerna ansåg att det inte kunde vara rimligt att såsom ett genomsnitt påföra större skattetillägg än 25 % av den undandragna


 


Prop. 1977/78:136                                                                  65

skatten. I skrivelsen anfördes också att de inom mervärdebeskattningen vanligen förekommande periodiseringsfelen inte borde föranleda skatte­tUlägg om det på rimliga grunder kan antas att den skattskyldige skolat uppge beloppet till beskattning.

3.2 Utredningens undersökningar

3.2.1 TL

Genom en enkätundersökning vid årsskiftet 1975—1976 som riktade sig tiU samtiiga länsstyrelser och RFV och punktskattesektionerna inom RSV har utredningen försökt skaffa sig en bild av de aUmänna verk­ningarna av det skatteadministrativa sanktionssystemet och synpunkter på behovet av reformer i fråga om befrielsegrunderna. Nästan samtliga länsstyrelser har inhämtat synpunkter i de frågor, som ingick i rund­frågningen, från sina lokala skattemyndigheter. Slutligen har kammar­rätten i Sundsvall besvarat utredningens enkätfrågor.

Dessutom har utredningen tagit fram vissa statistiska uppgifter. Av sistnämnda material framgår bl. a. följande.

Antalet skattetillägg enligt TL uppgick taxeringsåren 1972—1976 till 43 049, 49 022, 54 046, 71672 resp. 71377. I siffrorna ingår tillägg som har påförts på grund av utebliven deklaration. Utredningens under­sökning visar, att av de påförda skattetilläggen vid 1975 och 1976 års taxeringar har 44 733 resp. 47 412 utgått på grund av oriktig uppgift, 8 632 resp. 8 176 på grund av skönsmässig avvikelse från deklaration och 18 611 resp. 15 901 på grund av utebliven deklaration. Av de skattetill-lägg på grund av oriktig uppgift, som drabbat fysiska personer, avsåg 18 718 resp. 18 630 ett undanhållet inkomstbelopp om 1 000—2 000 kr., 17 829 resp. 18 774 2 001—5 000 kr. och 7 534 resp. 9 358 belopp, som översteg 5 000 kr.

De synbara positiva effekterna av skattetillägg har enligt enkätmyndig­heterna sammanfattningsvis varit följande. Många skattskyldiga har bli­vit försiktigare och motiverar numera i sina deklarationer även dolda avdragsyrkanden. En ofta förekommande iakttagelse är att skattetilläg­gen endast i ringa utsträckning — frånsett fall av skönstaxering på grund av utebliven deklaration — drabbar samma personer flera år i rad.

Under taxeringsåren 1972—1976 påfördes 28 554, 33 645, 34 020, 38 145 resp. 38 633 förseningsavgifter. Antalet sådana avgifter Ökade således de fyra första åren varefter en liten minskning har inträtt. Nästan samtliga länsstyrelser, som har deltagit i enkätundersökningen anser att förseningsavgiften har medfört att deklarationerna numera kommer in i rätt tid i långt större utsträckning än tidigare.

Länsstyrelserna har i den nyssnämnda enkäten anmodats att redovisa de typer av fall i vilka skattetillägg kan anses ha lett till obilligt resultat därför att befrielse eller nedsättning inte har kunnat medges. Utred­ningen anför i fråga om enkätsvaren bl. a. följande.

5    Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                    66

Inläst an samtliga länsstyrelser anser att skattetillägg drabbar orimligt hårt i de fall där risken för att felaktigheten undgår upptäckt är liten på grund av att det finns kontrollmaterial vid taxeringen. I enkätsvaren framhålls, att i de nu avsedda fallen oftast kan förutsättas att den läm­nade oriktiga uppgiften är en följd av förbiseende från den skattskyldi­ges sida. Denna kategori innefattar en rad sinsemellan olika typer av faU. Bland dem kan nämnas det fallet, att skattskyldig löntagare har vilseletts av felaktiga eller otydliga kontrolluppgifter när han upprättat sin självdeklaration. Hit hör även det fallet då för beräkning av för­värvsavdrag oriktig uppgift har lämnats i fråga om hemmavarande barns ålder. Ett annat fall som är hänförligt till denna kategori föreligger då den skattskyldige har underiåtit att deklarera restituerad eller avkortad skatt eller avgift, som har dragits av i tidigare års deklaration. Vidare kan nämnas sådana oriktiga uppgifter som består 1 att ingående balans­post på rörelse- eller jordbruksbilaga Inte har tagits upp till samma be­lopp som föregående års utgående balanspost.

Åtskilliga remissinstanser anser, att skattetilläggets storlek inte står i rimligt förhållande till sådana förseelser, beträffande vilka det är uppen­bart att de inte har begåtts med uppsåt att dra undan skatt och där det allmänna inte gör någon definitiv skatteförlust utan endast en ränteför­lust. Hit hör det fallet, då den skattskyldige har haft en i och för sig av­dragsgill kostnad men hänfört denna till fel beskattningsår. Ett annat fall är felaktigt beräknade lagernedskrivningar.

Några enkätmyndigheter uttalar, att skattetillägget drabbar orimligt hårt då den skattskyldige med normal omsorg har fullgjort sina bestyr med underlaget till deklarationen och därefter anlitat medhjälpare som i den skattskyldiges deklaration lämnat felaktig uppgift utan att den skattskyldige uppmärksammat detta. Några länsstyrelser anser att skatt­skyldiga, som har lämnat oriktig uppgift i sin deklaration och som en­dast har inkomster under existensminimum, bör undantas från skatte­tillägg oberoende av det belopp som har hållits undan från beskattning.

Enkätmyndigheterna har även anmodats att lämna förslag till åtgär­der, som kan eliminera de obilliga fallen. I fråga om skattetiUägg vid sådana oriktiga uppgifter som kan upptäckas med hjälp av tillgängligt kontrollmaterial och vissa andra fel lämnar utredningen följande redo­görelse för enkätsvaren.

Det övervägande antalet remissinstanser föreslår, att bestämmelser om jämkning av skattetillägg införs. Hur stor jämkningen bör vara råder det delade meningar om. Det vanligaste förslaget är att sanktionen bör kun­na jämkas tiU hälften. Någon länsstyrelse föreslår att jämkningsregeln nyanseras. Enligt detta förslag skall skattetillägget kunna jämkas till två tredjedelar, om det föreligger i viss mån ursäktliga omständigheter. Vid särskilda skäl, som ej är tillräckliga för att medföra befrielse, skall jämkning kunna medges till en tredjedel av det tillägg, som eljest skulle


 


Prop. 1977/78: 136                                                   67

ha utgått. Vissa av de enkätmyndigheter som har uttalat sig för en jämk­ningsregel anser, att denna skall förenas med ett "tak" för sanktionen. Några av dem förordar, att detta tak skall anges tiU ett fast belopp medan andra menar att påföljden bör maximeras i förhållande till den skattskyldiges skatteförmåga. Enligt en remissinstans bör ansvar för grövre överträdelser utkrävas enbart enligt SkBL. Ett fåtal länsstyrelser föreslår, att uttagsprocenten generellt skall sänkas. Flera remissinstanser anser, att ringabeloppet skall höjas. I enkätsvaren förekommer även kombinationer av nu angivna förslag. I fråga om fall när den taxerings­åtgärd, som föranleder skattetillägg uppenbart är felaktig, efterlyses en bestämmelse som gör det möjligt för lokal skattemyndighet att inte på­föra sanktion utan i stället anmäla förhållandet till taxeringsintendent för åtgärd. Vad slutligen gäller de påtalade bristema i den extraordinära besvärsrätten påkallas en regel enligt vilken förekomsten av befrielse­grund alltid utgör grund för prövning av skattetillägg i särskild ordning.

Kammarrätten i Sundsvall har i skrivelse till utredningen framfört bl. a. följande synpunkter.

Det upplevs som en märkbar svaghet i gällande regler att möjligheter­na till nyansering av tillämpningen är synnerligen begränsade. Både större och mindre förseelser faller in under samma bestämmelser, och avgiften står inte i förhållande till förseelsens svårighetsgrad utan tiU den skatt som kunnat undandras. I sådana fall, där förseelsen inte be­döms som särskilt svår men där avgiften skulle drabba orimligt hårt, har domstolen att välja mellan att utdöma avgiften eller att — under hän­visning till den rekommenderade "mjuka" tiUämpningen — befria från avgift. Det skulle många gånger ha varit betydelsefullt om domstolen haft möjlighet att jämka avgiften.

Införande av möjlighet till jämkning förutsätter att länsskatterätten — som förfogar över juridisk expertis — blir första instans i mål av denna art.

Det synes kunna ifrågasättas om skattetillägg alltid bör utgå i sådana fall där den utelämnade inkomsten framgår av taxeringsavi eller av före­gående års deklaration. I de fall där detta ter sig obilligt, bör det finnas möjlighet att befria från skattetillägg.

Flera fall har förekommit där balansposter inte har upptagits från föregående års deklaration eller har upptagits till felaktiga belopp. Kam­marrätten har i sådana fall inte ansett sig kunna fria från skattetillägg. Då erfarenhetsmässigt föregående års deklaration alltid finns tillgänglig för taxeringsnämnden och balansposterna är bland de uppgifter som kontroUeras av nämnden, ifrågasätts om inte dessa fall bör undantas från skattetillägg. Det kan diskuteras, huruvida avgift skall utgå vid olika slag av periodiseringsfel. Om en person hyser en oriktig uppfatt­ning om rätt beskattningsperiod, kan man i många fall ha grundad an­ledning anta att ett belopp, som har utelämnats för en viss period, kom-


 


Prop. 1977/78:136                                                    68

mer att uppges senare, I sådana fall ter det sig obUligt att utdöma en inte sällan mycket hög avgift.

3.2.2   ML och FFL

I fråga om mervärdeskatten redovisas i enkätsvaren i stort sett samma erfarenheter som i fråga om tUlämpningen av TL.

Antalet skattskyldiga tiU mervärdeskatt uppgår tUl ca 380 000. Varje år avges ungefär 1,5 milj. deklarationer. För åren 1972—1974 saknas statistik beträffande skattetillägg, som har påförts på grund av oriktig uppgift. EnUgt vad utredningen har inhämtat påfördes under budgetåret 1975/76 6 487 skattetiUägg på grund av oriktig uppgift. Antalet beslut med avvikelse från deklaration var under samma tidrymd 28 642.

Detta innebär bl. a. att var 232: a deklaration befanns innehålla oriktig uppgift som medfört skattetillägg. Av de felaktigheter som har upp­täckts vid deklarationsgranskning har 22,6 % föranlett skattetiUägg på grund av oriktig uppgift.

År 1971 uppgick antalet beslut varigenom mervärdeskatt hade upp­skattats i avsaknad av deklaration tiU ca 74 000. Under åren 1972—1975 påfördes 49 902, 36 931, 31 892 resp. 32 645 skattetiUägg i de nu avsedda fallen. Antalet skönsbeskattningar på grund av utebliven dekla­ration har således minskat kraftigt.

Under budgetåret 1975/76 påfördes 36 389 skattetillägg på grund av att deklaration inte hade lämnats. Av dessa undanröjdes 9 658 eUer 26,5 % därför att sådan handling hade kommit in under den s. k. respit-månaden.

Antalet påförda förseningsavgifter åren 1972—1975 var 73 014, 52 047, 46 768 resp. 43 886. Ca 30 % avsåg dubbel förseningsavgift, i regel beroende på upprepade deklarationsförsummelser. Antalet de­klarationsförseelser har således väsentiigt minskat.

I utredningens enkätundersökning har den övervägande delen av länsstyrelserna ansett, att de skatteadministrativa sanktionerna enligt ML har varit tillräckliga för att motverka det slags förseelser som de är avsedda att beivra.

1 fråga om punktskatterna är enUgt RSV erfarenhetema av sanktions­systemet i stort sett desamma som i fråga om mervärdeskatten.

3.2.3   AVGL

RFV har för utredningen uppgett att de avgiftstiUägg som har på­förts under åren 1973 och 1974 erdigt datamaskinellt förd statistik upp­går tlU 2 209 resp. 2 299. För år 1975 finns inte motsvarande statistik. Anledning saknas dock enligt RFV att anta att antalet avgiftstillägg har minskat. Att ingen minskning kan konstateras torde emellertid inte bero på att sanktionsformen helt saknar betydelse för att åstadkomma ett fullständigare  och  riktigare  uppgiftslämnande.   Flertalet  avgiftstillägg


 


Prop. 1977/78: 136                                                   69

orsakas av att arbetsgivarna underlåter att lämna arbetsgivaruppgift och därför blir påförda avgifter genom uppskattning av avgiftsunder­laget. Det är oftast fråga om tillfälliga arbetsgivare, och den uppfost­rande effekten av avgiftstillägget utebUr då. Omsättningen inom arbets­givarkollektivet är enligt en för några år sedan gjord undersökning över huvud taget stor.

Som positiv effekt av bestämmelserna om avgiftstillägg pekar RFV på att antalet s. k. ändringsuppgifter, dvs. av lokala skattemyndigheten rättade arbetsgivaruppgifter med anmärkning om självrättelse har ökat väsentligt. A andra sidan hade lokala skattemyndigheten före tillkoms­ten av sanktionsbestämmelserna inte någon anledning att notera om rättelsen hade gjorts på arbetsgivarens initiativ eller inte.

Beträffande sanktionsformen avgiftstillägg kan RFV således inte klart ange om den har haft önskad effekt.

I fråga om förseningsavgift anser RFV att denna har haft en klart positiv effekt. Enligt den datamaskinellt förda statistiken över antalet förseningsavgifter har dessa under åren 1973—1976 utgjort 30 249, 35 547, 29 338 resp. 23 059. Statistiken är beträffande de två sista åren ofullständig så till vida att det till nämnda antal bör läggas ytterligare ca 2 000 förseningsavgifter som har debiterats under slutet av de åren. Att antalet förseningsavgifter steg mellan åren 1973 och 1974 anses naturligt med hänsyn till att verket fr. o. m. år 1974 skärpte den praxis som hade tillämpats det första året. Fr. o. m. år 1974 har tendensen emellertid varit klart sjunkande. Sänkningen mellan åren 1975 och 1976 antas till en del kunna tillskrivas den omständigheten att RFV i januari 1975 för första gången anlitade TV för information om skyldigheten att lämna arbetsgivaruppgift.

En annan positiv effekt är enligt RFV att antalet uppskattningsären­den synes ha minskat något under senare år. TUl detta resultat kan även sanktionsformen avgiftstillägg och påminnelserna i TV tänkas ha bi­dragit.

RFV har slutligen också lämnat utredningen vissa synpunkter och förslag beträffande ändring i sanktionsbestämmelserna.

3.3 Synpunkter på sanktionssystemet och kritiken av gäUande ordning

Utredningen anser att systemet med skattetiUägg haft flera positiva effekter. Sålunda slår utredningen fast att de administrativa sanktioner­na har medfört en mer frekvent, jämnare och från dessa synpunkter en mera rättvis reaktion gentemot de skattskyldiga som ej iakttar sin upp­giftsskyldighet enligt skatte- och avgiftsförfattningarna. Förekomsten av sanktionssystemet har inneburit ett väsentligt ökat tryck mot dem som inte efterkommer sina åligganden 1 nu förevarande avseende. Ut-


 


Prop, 1977/78:136                                                    70

redningen framhåller att skattetillägg — i vart fall genomsnittligt sett — är mindre betungande än böter enligt SkSL. ÅtskiUiga faU, i vilka avgift av nu förevarande slag har eftergivits, torde vara sådana där den tilltalade inte skulle ha undgått ansvar för vårdslös deklaration enligt judiciell praxis.

Utredningen påpekar att ett motiv för att föra in det skatteadmini­strativa påföljdssystemet var att de rättsvårdande organen inte borde tas i anspråk för att utreda och handlägga bagatellartad brottslighet och förseelser av ordningsmässig art. Det judiciella förfarandet med åtal och lagföring skulle efter reformen kunna reserveras huvudsakligen för medelsvåra och grova fall av skatteundandragande. Eftersom den ad­ministrativa sanktionen skuUe kunna utgå jämsides med den judiciella påföljden kunde reaktionssystemet differentieras med hänsyn till gär­ningens art.

Utredningen konst.iterar också att antalet domar för skattebrott har minskat och att de judiciella organen således i hög grad har avlastats, sedan det skatteadministrativa sanktionssystemet infördes. Utredningen finner det uppenbart att dessa myndigheters resurser i större utsträck­ning har inriktats på medelsvåra och grövre fall av skatteundandragan-den. Den nya ordningen innebär också på grund härav att reaktions­systemet har nyanserats.

Det ligger i sakens natur påpekar utredningen vidare att det skatte­administrativa påföljdssystemet har medfört en snabbare handläggning än den tidigare judiciella ordningen och även på annat sätt besparat såväl den enskilde som det allmänna kostnader och besvär.

Utredningen framhåller att den gällande ordningen att avgifterna påförs även om försumligheten har berott på "rent slarv" eller glömska har kritiserats i olika sammanhang. Utredningen anser sig efter studier av olika utiändska skatteadministrativa sanktionssystem kunna konsta­tera, att de system där påföljd förutsätter uppsåt eller oaktsamhet inte av den anledningen utesluter sådana fall av försumlighet som det svenska sanktionssystemet omfattar.

Det är enligt utrednmgens mening bara undantagsvis möjligt att pröva frågan huruvida en skattskyldig har undanhållit belopp från be­skattning av uppsåt, grov oaktsamhet eller oaktsamhet utan att in­gående undersöka omständigheterna i det enskUda fallet. Vid den praktiska tillämpningen är man därför hänvisad till att bedöma skuld­frågan med hjälp av presumtioner, sådana som att ett större belopp i aUmänhet kan antas ha hållits undan av grov oaktsamhet eller uppsåt och att obetydliga belopp har utelämnats på gmnd av "våda". Utred­ningen finner det i princip otjänligt att gradera skattetilläggen efter den subjektiva skulden hos den skattskyldige med hänsyn tUl att de felaktig­heter, som tUl det yttre ter sig likadana, subjektivt kan ha sin grand i oförstånd, oaktsamhet, grov oaktsamhet eller uppsåt.


 


Prop. 1977/78:136                                                    71

Kritiken, som har riktats mot systemet, tar i hög grad sikte på att det är alltför odifferentierat för att fylla kraven på hänsyn till ömmande omständigheter och andra förhållanden i det enskilda fallet.

Utredningen påpekar att den mest negativa kritiken mot skattetilläg­gen vanligen inte tar hänsyn tUl att tillägg vid oriktig uppgift knappast i något fall är hårdare än det i praxis tillämpade bötesstraffet för vårds­lös deklaration enligt SkSL och i åtskUliga fall är mUdare än detta var. Kritiken mot skattetilläggen torde enligt utredningen delvis kunna för­klaras med att dessa påförs i så många fler fall än de som tidigare för­anledde straff. Från psykologisk synpunkt torde den omständigheten att förundersökning, åtal och rättegång initierats ha väckt en viss känsla hos den skattskyldige att en oriktig deklarationsuppgift inte var en så bagatellartad försummelse som han tidigare kanske hade föreställt sig. De administrativa sanktionerna påförs genom ett enklare förfarande. Detta inger enligt utredningen inte samma respekt som ett rättegångs­förfarande eller strafföreläggande. Emellertid saknas det inte kritik mot systemet som grundas på en ingående kännedom om den praktiska till-lämpningen av det och som enligt utredningen har fog för sig. Vad nu har sagts gäller i första hand skatteområdet.

Behovet av en reform av sanktionssystemet är däremot inte lika starkt uttalat på arbetsgivaravgifternas område. Med hänsyn till intresset av ett enhetligt system gäller emellertid följande förslag i stor utsträckning också AVGL.

3.4 Förslagen

3.4.1 Lägre skattetillägg i vissa fall

Utredningen anser att kritilcen mot att skattetillägg påförs för oriktig uppgift trots att felaktigheten har kunnat upptäckas med ledning av kontrolluppgift och annat kontrollmaterial som skall finnas tillgängligt vid taxeringen har fog för sig. Utredningen föreslår därför att avgiften i dessa fall på TL:s område skall beräknas efter 25 % i stället för 50%.

Det kvalificerande kontrollmaterialet skall enligt utredningen omfatta taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för närmast föregående beskattningsår, för taxeringen tiUgänglig underrättelse från annan taxe­ringsnämnd eller kontrolluppgift, som annan utan anmaning skall lämna till ledning för den skattskyldiges taxering. Den lägre avgiftssatsen skall emellertid inte tillämpas om det får anses uppenbart att den skattskyl­dige har lämnat den oriktiga uppgiften i syfte att undgå skatt. Regeln skall inte heller få medföra att den skattskyldige helt undgår skattetlll-lägg genom att tillägget kommer att understiga 100 kr. när regeln till-lämpas.


 


Prop. 1977/78:136                                                    72

3.4.2 Eftergift av hela den särskUda avgiften

Utredningen delar JO:s uppfattning att eftergiftsgrunderna i många fall har tillämpats på ett alltför stelt och bokstavligt sätt och att rätts-tUlämpningen synes ha gett alltför obetydligt utrymme för befrielse-granden "därmed jämförlig omständighet". Vidare anser utredningen liksom JO att det vid eftertaxering kan föreligga situationer där skatte­tillägg inte bör påföras trots att eftertaxeringen i och för sig grundas på oriktig uppgift från den skattskyldiges sida.

Utredningen föreslår att orden "den oriktiga uppgiftens särskilda be­skaffenhet eller därmed jämförlig omständighet" byts ut mot "den orik­tiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskUd omständighet". Änd­ringen betingas bl. a. av att den nuvarande lydelsen vållat tolknings­problem, därför att jämförelse mellan olika befrielsegrunder inte utan vidare kan göras.

De föreslagna ändringarna i lagtexten på denna punkt, som avser hela tillämpningsområdet för det administrativa sanktionssystemet, har enligt utredningen närmast redaktionell karaktär. Dock framhåller ut­redningen att den olikhet i tillämpningen av befrielsereglerna, som synes föreligga i viss utsträckning, troligen inte blir så markerad om utred­ningens förslag till hälfteneftergift godtas. Därmed skulle det nämligen bli möjligt att mildra benägenheten till "hård" tillämpning som kan finnas i ett eller annat sammanhang.

I fråga om förseningsavgiften anser utredningen att det inte finns några skäl till eftergift med hänvisning till ringabeloppsregeln och före­slår ändring i enlighet härmed.

3.4.3 Delvis eftergift av skatte- och avgiftstillägg

Utredningen konstaterar att skattetillägget är avsett att ge eftertryck åt skyldigheten att lämna riktiga uppgifter till underlag för beskattningen och att sanktionen har en utpräglat allmänpreventiv funktion. Å andra sidan menar utredningen att det är väsentligt, att en avgift av nu före­varande slag kan minskas, när en oreducerad avgiftspåföring skulle te sig uppenbart stötande. Utredningen konstaterar emellertid att det f. n. saknas möjlighet att jämka skattetillägg i de fall där det föreligger så "ursäktande" omständigheter att beslutsfattaren inte kan undgå att överväga om avgiften bör efterges. Praxis i sådana fall går Isär. Utred­ningen förmodar dock att den stränga praxis som gällde för tolkningen av SkSL:s rekvisit "grov oaktsamhet" i en del fall har påverkat bedöm­ningen av befrielsefrågan.

Utredningen anser att det finns behov av att i vissa fall kunna jämka skatte- och avgiftstillägg. En sådan jämkningsmöjlighet bör utformas som en regel om eftergift med viss del av avgiften. Skulle jämkningen nyanseras med flera steg, medför detta med säkerhet svåra awäg-ningsproblem.


 


Prop. 1977/78: 136                                                  73

Utredningen föreslår en ny eftergiftsregel som gör det möjligt att efterge skatte- och avgiftstillägget med hälften då sådan omständighet som f. n. skall beaktas vid fråga om befrielse föreligger men den ej är så uttalad att hela tillägget bör efterges. Bestämmelsen föreslås införd på hela tillämpningsområdet för det administrativa sanktionssystemet.

Eftergift med hälften skall också kunna medges om det med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation skulle vara obilligt att ta ut hela tillägget. Detta föreslås dock gälla endast i fråga om skattetillägg enligt TL och avse endast fysiska personer.

Den föreslagna eftergiftsregeln avses bli til lämpUg även i fråga om sådana skattetiUägg som enligt utredningens förslag bör beräknas efter 25 % i stället för 50%.

Därutöver föreslår utredningen att skattetillägg enligt ML som inte kan efterges helt skall kunna sättas ned med tre fjärdedelar om tillägget avser oriktig uppgift som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring och tillägget eljest skulle framstå som uppenbart obilligt.

I fråga om förseningsavgiften finner utredningen i princip inte några beaktansvärda skäl för att kunna jämka denna avgift. I ML, FFL och AVGL bör — i likhet med vad som tidigare har skett i TL — bestäm­melsen om jämkning av denna avgift utgå ur lagtexten. Inom vägtra­fikbeskattningen bör enligt utredningen den nu förefintliga möjligheten att sätta ned förseningsavgiften dock bibehållas för det fallet att en och samma ägare till ett stort antal fordon har försummat att 1 rätt tid sän­da in avstämplingskort och därvid påförs en förseningsavgift för varje fordon. Påföljden kan i ett sådant fall komma att stå i uppenbart miss­förhållande till förseelsen.

3.4.4 Skatte- och avgiftstillägg för oriktig uppgift i mål

Utredningen konstaterar att skattetillägg inte f. n. kan påföras om skattskyldig har lämnat oriktig uppgift först i mål om taxering. Utred­ningen anser att intresset av att den skattskyldiges uppgifter är riktiga bör skyddas, även när uppgifterna lämnas i skatteprocess, och erinrar om att deklaration, som skall avges på heder och samvete, kan lämnas i vilken instans som helst. Utredningen framhåller att de nu avsedda fallen torde kunna medföra ansvar för skattebedrägeri enligt SkBL. Ut­redningen föreslår därför en regel om att skattetillägg skall utgå vid oriktig uppgift i mål om taxering. En sådan regel bör dock tUlämpas med en viss reslriktivitet för att den inte skall komma att omfatta argu­mentation i rättsfrågor eller beträffande bevisläget. En oriktig uppgift i processen skall föranleda skattetillägg endast om den är sådan att till-lägg skulle ha påförts om den skriftiigen hade lämnats till ledning vid taxeringen. Reglerna om skattetillägg för oriktig uppgift i mål föreslås få motsvarande tillämpning på hela tillämpningsområdet för det admi­nistrativa sanktionssystemet.


 


Prop. 1977/78:136                                                    74

3.4.5  Skatte-  och  avgiftstillägg för  oriktig  uppgift  vid skönstaxering,
m. m.

Utredningen påpekar att självdeklaration anses lämnad i behörig ord­ning endast om den skattskyldige ger in undertecknad deklarations­blankett. Det innebär att taxering som bestäms med ledning av annan handling än undertecknad deklarationsblankett anses skönsmässigt fast­ställd även om uppgifterna i sin helhet har godtagits. Om taxering har bestämts högre än vad handlingen utvisar utgår skattetillägg, beräknat på skatten på det överskjutande beloppet. Sådant skattetillägg an­ses i praxis i sin helhet bestämt enligt 116 a § fjärde stycket TL på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration, oavsett om höjningen inne­fattar konstaterad oriktig uppgift. Det Innebär att skattetillägget skall undanröjas resp. nedsättas om behörig självdeklaration lämnas inom vissa tidsfrister även till den del skattetillägget avser den oriktiga upp­giften.

Den skattskyldige kan alltså helt undgå påföljd för oriktiga uppgifter i en ej undertecknad deklaration, om han avger en undertecknad dekla­ration inom viss tid från det han har fått meddelande om skönstaxe­ringen.

Utredningen som anser att varje meddelande från den skattskyldige i och för den egna taxeringen bör lämnas under det ansvar och den på­tryckning som skattetillägget för oriktig uppgift utgör finner denna ord­ning OtUlfredsstäUande. Enligt utredningen bör den skattskyldige svara för skriftliga uppgifter även om dessa inte har lämnats i deklaration. Utredningen framhåller att så också f. n. är fallet om den oriktiga upp­giften lämnas till taxeringsnämnden först sedan deklaration har lämnats dit. Därför föreslår utredningen att skattetillägg skall påföras på grund av oriktig uppgift vid taxering som har bestämts genom uppskatming till den del denna innefattar rättelse av oriktig uppgift. Bestämmelsema om skattetillägg för oriktig uppgift i samband med skönstaxering föreslås få motsvarande tillämpning på hela tUlämpningsområdet för det admini­strativa sanktionssystemet.

3.4.6      Nedsättning av skatte- och avgiftstillägg som har påförts på grund
av utebliven deklaration eller uppgift

Utredningen instämmer i den kritik som har riktats mot bestämmelsen att skattetillägg på grund av utebliven deklaration helt skall undanröjas om behörig handling inkommer inom viss tid. Regeln medger enligt kritikerna möjlighet till spekulation.

Utredningen framhåller att tillägget i de nu avsedda situationerna av­ser att få fram de uppgifter från vederbörande som endast denne har tiUgång tUl. Underlåtenheten att lämna uppgifter i behörig tid har or­sakat administrativa kostnader och besvär. Därför bör, enligt utred­ningens mening, en viss ekonomisk sanktion i form av skattetillägg all-


 


Prop. 1977/78: 136                                                                 75

tid stå kvar, där inte befrielse bör medges. Detta skulle motverka spe­kulation i beskattningsåtgärder på skönsmässig grund.

Utredningen anser att skattetUlägg vid skönstaxering på grund av ute­bliven deklaration med hänsyn till detta ej bör undanröjas helt i dessa fall utan i stället sättas ned till 5 % av det tillägg som eljest skulle utgå om deklaration lämnas inom två månader från meddelande om be­slutet om skattetUlägg.

Den nuvarande bestämmelsen om nedsättning av skattetillägg för fysisk person till 10 % bör enligt utredningen bibehållas och utsträckas till att avse även juridisk person. Motivet för att utvidga regelns tillämp­ningsområde är att även inom den senare kategorin finns sådana per­soner vars kontakt med "det ekonomiska livet" är mer begränsad, t. ex. företrädare för vissa ideella föreningar. Utredningen finner inte något avgörande skäl för den nuvarande skillnaden i påföljdshänseende mel­lan dessa personkategorier och fysiska personer.

Möjligheten att få skattetillägg nedsatt i det sist avsedda fallet avser att stimulera den skattskyldige till att komma in med uppgifter som grundas på hans eget deklarationsunderlag. Eftersom denna grund för nedsättning förlorat i aktualitet sedan taxeringsmyndigheten själv har bildat sig en närmare uppfattning om den skattskyldiges inkomst- eller förmögenhetsförhållanden, anser utredningen att avgift inte bör kunna sättas ned till 10 % om den skattskyldige har fått skriftiigt medde­lande om resultatet av taxeringsrevision eller taxeringsintendentens yrkande hos skatterätten om höjning av den taxering som skattetilläg­get avser eller om eftertaxering för samma år.

Enligt utredningen har även när det gäller ML och FFL berättigad kritik riktats mot att en skattskyldig kan underlåta att lämna deklara­tion, avvakta beskattningsmyndighetens beslut och därefter lämna dekla­ration på grundval av beslutet. Påfört skattetillägg undanröjs då vilket innebär att den skattskyldige kunnat göra en riskfri spekulation i sköns­beskattning.

Skatteunderlaget enligt ML och punktskatterna kan för olika redo­visningsperioder variera högst väsentligt. Skattetillägget, som bestäms efter den skatt som slutligen påförs, förlorar i betydelse som påtryck­ningsmedel när den skönsmässigt påförda skatten avsevärt sätts ned eller undanröjs sedan deklaration har lämnats. I andra fall blir tillägget orim­ligt högt när fristen för undanröjande av tillägget försitts. Utredningen föreslår därför att skattetillägget skall utgå med fasta belopp om de­klaration kommer in inom vissa tidsfrister som bör vara längre än de nu föreskrivna. Dessa åtgärder torde leda till att de skattskyldiga oftare än nu kommer att avge deklaration inom rimlig tid sedan de har för­summat att iaktta den föreskrivna deklarationsplikten.

Skattetillägg vid skönsbeskattning till mervärdeskatt eUer punktskatt bör sålunda bestämmas till 250 kr. dock till högst hälften av påförd avgift


 


Prop. 1977/78:136                                                    76

om deklaration lämnas senast inom två månader efter den månad då den skatlskyldige har fått del av beslutet om tUlägget och till 500 kr. dock till högst tre fjärdedelar av påförd avgift om deklaration avges senare men inom åtta månader efter utgången av den månad när deklaration senast skulle ha lämnats. En sådan regel saknar egentlig funktion vid efterbeskattning och bör därför inte gälla i sådant fall. Inte heller bör den tillämpas sedan resultatet av skatterevision har meddelats den skatt­skyldige eller fråga har väckts om höjning av skatten för den redovis­ningsperiod som skattetiUägget avser.

Inom vägtrafikbeskattningen skall f. n. skattetUlägg som har påförts vid efterbeskattning på grund av utebliven uppgift undanröjas, om uppgiften lämnas inom en månad från den dag då den skattskyldige har fått del av beslutet om avgiften. Den föreskrivna uppgiften är ett stämpelkort, som skall avstämplas i ett räkneverk. Eftersom räknarställningen ändras vid körning är det i normalfallet omöjligt att i efterhand åstadkomma en av­slämpling som gäller just den ifrågavarande perioden. Det är därföi mindre ändamålsenligt att undanröja skattetillägget när uppgiften inges mom respittiden. Den skattskyldige har dock försummat sin uppgifts-skyldighet. Utredningen föreslår att ifrågavarande bestämmelse om un­danröjande av skattetiUägg skall utgå.

Utredningen föreslår slutligen också att avgiftstUlägg som grundas på skönsdebitering vid utebliven arbetsgivarappglft inte längre skall undan­röjas i här avsedda fall. TUlägget skall i stället sättas ned till en fjärde­del om uppgift lämnas inom tre veckor från den dag arbetsgivaren fick del av sanktionsbeslutet.

3.4.7 Beräkning av undandraget belopp (kvittning)

Utredningen framhåller att underlag för skattetUlägg enligt TL kan beräknas på två olika sätt, när den skattskyldige gör kvittningsinvänd-ning och det belopp som åberopas kvittningsvis inte äger samband med den oriktiga uppgiften. Utredningen belyser frågeställningen med föl­jande exempel. En skattskyldig uppger nettointäkt av viss förvärvskälla tUl 50 000 kr. Vid granskningen konstateras att en intäkt om 10 000 kr. har utelämnats. Nettointäkten skulle därför bli 60 000 kr. Emellertid visar den skattskyldige, att han är berättigad till avdrag med ytterligare 5 000 kr. Nettointäkten fastställs därför till 55 000 kr.

Enligt det ena betraktelsesättet skall hela den utelämnade intäktspos­ten på 10 000 kr. läggas tiU grund för beräkning av skattetillägg. Den skattskyldige skulle rätteligen ha deklarerat med beaktande av avdrags­posten 5 000 kr. Nettointäkten hade då uppgått till 45 000 kr. enligt de­klarationen och till 55 000 kr., sedan rättelse vidtagits. Enligt detta syn­sätt kommer den skattskyldige inte i bättre läge vid beräkning av skatte­tUlägget därför att han 1 efterhand kan åberopa en kvlttningspost.

Utredningen påpekar att man med ett annat betraktelsesätt kan utgå


 


Prop. 1977/78:136                                                    77

från att den skattskyldige ju faktiskt deklarerat en nettointäkt om 50 000 kr., varför det allmännas förlust aldrig kan bli större än skatten på 5 000 kr. Det skulle därför mot bakgrund av skattetilläggets syfte sak­nas anledning att beräkna detta på ett högre underlag.

Utredningen vill för sin del förorda det senare alternativet och fram­håller att detta beräkningssätt skulle undanröja vissa problem i rättstill-lämpningcn. Enligt utredningen rimmar det också bättre med de fall då underlaget för skattetillägg reduceras på grund av låg taxering. Vi­dare åberopar utredningen som stöd för sin ståndpiinkt, att detta be­traktelsesätt är det enda tillämpliga vid skönstaxering, eftersom en sådan åtgärd alltid avser inkomst av förvärvskälla eller av förmögenhet (21 § TL). Detta framgår f. ö. av 116 a § andra stycket TL. Utredningen erin­rar också om att den föreslagna beräkningsgrunden synes vara densam­ma som skall tiUämpas när för lågt påförd skatt beräknas enligt SkBL, (prop. 1971: 10 s. 249). Praktiska synpunkter och rättviseskäl talar en­ligt utredningens mening för den metoden som förordas. Beräkningssät­tet bör gälla även skattetillägg vid oriktigt angiven förmögenhet. Det bör tillämpas generellt i det nu avsedda administrativa sanktionssystemet.

Utredningen påpekar att den förordade ordningen inte kommit till uttryck i något av utredningens författningsförslag. Utredningen anser emellertid inte att författningsändring är erforderlig för en enhetUg rätts­tillämpning i dessa fall. Denna torde kunna styras genom auktoritativa uttalanden om hur gäUande bestämmelser bör tiUämpas.

För tydlighetens skull påpekar utredningen, att de belopp man har att utgå från självfallet måste vara kvarvarande belopp, sedan felräk­ningar, som framgår av deklarationen eller motsvarande handling, har rättats. En felräkning i deklarationen till den skattskyldiges nackdel skall aldrig kunna åberopas till hans fördel då den nu föreslagna kvitt-ningsmetoden tillämpas. Vidare, framhåller utredningen, måste det vill­koret vara uppfyllt att det avdrag i förvärvskällan, som yrkas i efter­hand, inte förutsätter sådana dispositioner som medför ändring i bok­slut. Däremot, påpekar utredningen, bör kanske en oriktig uppgift be­träffande viss resultatreglerande åtgärd 1 vissa fall kunna kvittas mot annan ej utnyttjad vinstregleringsmöjlighet.

3.4.8 Besvärsbestämmelserna 3.4.8.1 Allmänt om besvär enligt TL

De frågor av processuell karaktär, som utredningen behandlar i be­tänkandet, har i huvudsak samband med föreslagna ändringar i de ma­teriella bestämmelserna. Sålunda fordrar förslaget om skattetillägg för oriktig uppgift i skatteprocessen en viss processuell reglering. För de fall där samme skattskyldig påförs mer än ett skattetillägg vid samma taxering, t. ex. efter såväl 50 % som 25 %, fordras en bestämmelse om hur avgifterna skall beräknas, detta med hänsyn till progressionen i


 


Prop. 1977/78:136                                                    78

skatteuttaget. Utredningen har sett över de nuvarande besvärsbestäm­melserna och erinrar om att JO har efterlyst förtydliganden. Utred­ningen har för sin del kommit fram tUl att besvärsrätten för skattskyldig bör väsentligt utvidgas och i vissa avseenden regleras självständigt i förhållande till besvärsrätten i skattemål. Utredningen anser att även andra påpekanden från JO och i motioner bör föranleda lagändring.

3.4.8.2 Besvär av skattskyldig

Utredningen påpekar att det enligt uttalande i förarbetena till gäl­lande bestämmelser (prop. 1971: 10 s. 275) bör anses föreligga yrkande från den skattskyldige att beslut om särskild avgift skall omprövas även om detta har kommit till uttryck endast 1 hans argumentering i skattc-mål. Utredningen framhåller emellertid att det kan synas ologiskt att anse att den skattskyldige besvärat sig i avgiftsfrågan, när skattskyldig argumenterar om särskild avgift i skattemålet först sedan besvärstiden har löpt ut.

Utredningen menar att det för skattskyldiga i allmänhet inte utan vidare torde vara klart att frågan om skattetillägg — nära anknuten tiU taxeringen som den är — formeUt ger upphov till ett särskilt mål. För skattedomstol kan det i vissa fall vara svårt att avgöra om skatt­skyldigs besvär över taxering också avser påfört skattetillägg. Mot den­na bakgrund anser utredningen att den förevarande frågan bör lösas efter en generös princip, nämligen på så sätt att skattskyldigs yrkande att skattetillägg skall undanröjas eller sättas ned skall prövas så länge den taxering som tiUägget avser inte har vunnit laga kraft. I de fall så­dant yrkande — även argumentationsvis — framställs först hos kam­marrätt eller regeringsrätten bör det vara möjligt för domstolen att återförvisa målet till länsskatterätt för prövning av detta, på samma sätt som f. n. sker vid extraordinära besvär i skattemål.

Den nu föreslagna bestämmelsen har enligt utredningen sannolikt mindre betydelse i fråga om förseningsavgift än beträffande skattetill-lägg. Fall kan dock förekomma där den skulle fylla en funktion även beträffande den förra typen av avgift. Utredningen anser därför, att besvärsregeln bör omfatta även denna.

Beträffande besvär i särskild ordning av skattskyldig erinrar utred­ningen om att bestämmelserna i 100 § TL gäller i tillämpliga delar även beträffande särskild avgift. Denna hänvisning har orsakat viss osäkerhet i praxis. Utredningen framhåller också att analogitolkning av bestämmelserna, som ju har utformats för specifika situationer i skatte­målen, innebär betydande svårigheter.

Utredningen är av den uppfattningen att specieUa bestämmelser bör gälla för besvär i särskild ordning i fråga om skattetillägg. I fråga om förseningsavgiften synes dock sådana regler kunna undvaras, bl. a. med hänsyn till avgiftens relativt ringa storlek och att förseningsavgiftens belopp enligt utredningens förslag direkt skall anges 1 beslutet.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                79

Utredningen föreslår att besvär skall kunna anföras i särskild ord­ning med yrkande om att skattetillägg skall undanröjas eller sättas ned om klaganden för detta kan åberopa tidigare inte framförd omständig­het eller nytt bevis. Av praktiska skäl anser utredningen att sådan talan skall få föras endast hos skatterätten. Besvärsrätten bör avse endast sådant beslut om skattetillägg som har vunnit laga kraft. I andra fall föreligger ju klagorätt enligt vad utredningen tidigare har föreslagit. Denna särskilda besvärsrätt, som alltså endast kan verka till skattskyl­digs fördel, bör kunna åberopas även av taxeringsintendenten. Utred­ningen förordar att besvärstiden 1 de nu avsedda fallen blir densamma som eljest gäller för besvär i särskild ordning enligt TL, alltså fem år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser.

3.4.8.3 Besvär av taxeringsintendent

Utredningen har funnit att besvärsbestämmelserna för taxeringsinten­denten på några punkter är bristfälliga. Enligt utredningen bör även dessa regler i viss utsträckning regleras särskilt. Utredningen förordar följande.

Den ordinarie besvärstiden för taxeringsintendentens talan mot lokala skattemyndighetens avgiftsbeslut föreslås avsevärt förlängd. Taxerings­intendenten bör nämUgen ha praktisk möjlighet att granska lokala skat­temyndighetens beslut i avgiftsfrågor och föra den talan — till den skattskyldiges fördel eller nackdel — som en sådan granskning kan för­anleda. Den nuvarande tidsramen för besvär torde endast i undantags­fall medge utrymme för sådana åtgärder från taxeringsintendentens sida. När uppgiften att besluta om särskild avgift går över på taxeringsnämn­den och således antalet beslutande organ väsentligt ökar, kommer ett tyngre ansvar för en enhetlig rättstillämpning att vila på taxeringsinten­denten. Utredningen föreslår av dessa skäl att taxeringsintendentens besvärstid skal! avse hela året efter taxeringsåret.

Bestämmelsen att taxeringsintendenten skall föra talan om avgift av­seende taxering i samband med talan som förs i fråga om taxeringen är ej entydig. Bl. a. kan det vara tveksamt vid vilken tidpunkt yrkandet om avgift senast skall vara framstäUt. Utredningen föreslår den ord­ningen att taxeringsintendentens avgiftsyrkande skall vara framställt innan hans talan om taxeringen har prövats. Detta innebär bl. a. att han inte kan yrka att avgift påförs i annan instans än där han har väckt talan om taxeringen, om avgiftsfrågan har samband med taxeringsmå­let. Utredningen påpekar att en kvitlningsinvändning regelmässigt tas upp tiU prövning eftersom taxeringsmål anses vara en s. k. beloppspro­cess. Däremot, framhåller utredningen, är det f. n. inte generellt möjligt för taxeringsintendenten att yrka att särskild avgift skall påföras i den mån hans kvitlningsinvändning godtas. För att kunna yrka avgifts-påföring måste taxeringsintendenten avstå från kvittningsinvändningen


 


Prop. 1977/78:136                                                    80

och i stället föra talan om eftertaxering av intäkten och skattetillägg i samband därmed. Utredningen har funnit att situationen inte är ovanlig i praktiken framför allt inte i de fall då skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad av deklaration skall sättas ned därför att deklaration har läm­nats. I sådana faU saknas f, n. möjlighet att yrka skattetillägg på gmnd av felaktighet i deklarationen, som kvittningsvis påtalas om deklaration har ingetts sedan taxeringsintendentens besvärstid löpt ut. Utredningen anser att förfarandet med eftertaxering i de nu avsedda fallen medför en processuellt sett otymplig omgång och föreslår, att en regel införs som medger rätt för taxeringsintendenten att yrka skattetUlägg med stöd av invändning om kvittning.

Utredningen förordar att de nu skisserade reglerna om taxeringsinten­dentens besvärsrätt i fråga om särskild avgift får tillämpning även vid eftertaxering och besvär i särskild ordning enligt 101 § TL. Utredningen framhåller emellertid att en förutsättning för att tillämpa dem bör vara att taxeringsintendentens talan beträffande taxeringen tas upp till pröv­ning, vilket får särskUd betydelse vid eftertaxering och besvär i särskUd ordning.

Utredningen erinrar att även oriktiga uppgifter i skattemål föreslagits skola kunna föranleda skattetillägg. Utredningen anser att det själv­fallet bör vara taxeringsintendentens uppgift att framställa yrkande om att sådan avgift påförs. Har uppgiften godkänts i skattemålet kan sådan talan föras i samband med yrkande om eftertaxering. Däremot, påpekar utredningen, fordrar de fall då uppgiften inte har godtagits en särskUd reglering av talerätten. Utredningen menar att det bör krävas att den oriktiga uppgiften verkligen har prövats i målet och underkänts. Är må­let desert bör oriktig uppgift i detta således inte kunna leda till skatte­tUlägg. Det finns nämligen enligt utredningens mening inte behov av skydd mot oriktig uppgift i en skatteprocess, om uppgiften inte har ska­pat risk för en felaktig taxering. En sådan risk anser utredningen där­emot kunna föreligga i vissa fall när oriktig uppgift återtas av den skatt­skyldige eller när han återkallar sin talan. Har denna åtgärd inte skett frivilligt, bör skattetUlägg kunna påföras för oriktig uppgift i processen, liksom detta kan ske när oriktig uppgift i deklaration har rättats. Vidare finner utredningen skäl att tidsmässigt begränsa taxeringsintendentens möjlighet att yrka avgiftspåföring i de nu avsedda fallen. Utredningen anser att sådant yrkande för att kunna prövas skall framställas inom ett år från utgången av den månad då slutligt beslut har meddelats i taxe­ringsmålet. Utredningen förordar av processuella skäl att yrkandet bör framställas hos länsskatterätten, oavsett i vilken instans den oriktiga uppgiften har lämnats.

Utredningen påpekar att taxeringsintendenten enligt 101 § TL får besvära sig i särskild ordning även till skattskyldigs nackdel om dennes taxering har blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller an-


 


Prop. 1977/78: 136                                                   81

nat uppenbart förbiseende. Motsvarande bör enligt utredningen gälla även i fråga om påföring av skattetillägg. Dessutom, framhåller utred­ningen, kan det med den nuvarande ordningen för avgiftsbeslut inträffa, att lokal skattemyndighet av förbiseende underlåter att pröva av­giftsfråga där så bort ske. Utredningen föreslår att det även i sådant fall bör vara möjligt för taxeringsintendenten att anföra besvär i sär­skild ordning och därvid yrka att skattetillägg påförs.

3.4.8.4 Besvär enligt ML, FFL och VL

Inom mervärdebeskattningen bör enligt utredningen införas motsva­rande bestämmelser som i TL. Vissa skillnader i förslagen är motiverade av det annorlunda beskattningsförfarandet och allmänna ombudets be­gränsade besvärsrätt enligt ML. Enligt ML kan länsstyrelsen vanligen inom en mycket vid tidsram fatta beslut om fastställelse av skatt. Om nya omständigheter ger anledning till att ändra ett tidigare beslut, kan nytt preliminärt beslut i beskattningsfrågan meddelas under en tid av tre år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ak­tuella redovisningsperioden infaller. Därefter blir det preliminära be­slutet automatiskt "slutligt" och kan ändras endast efter besvär. Ordi­narie besvärsrätt förutsätter att ett slutligt beslut har meddelats av läns­styrelsen. Detta sker på begäran av den skattskyldige. Allmänna om­budet kan däremot inte på eget initiativ anföra besvär. Även efterbe­skattning sker i första instans på länsstyrelsens initiativ. Den helt över­vägande delen av beslut om efterbeskattning kan på grund härav med­delas av länsstyrelsen inom en tidsperiod av sex år efter redovisnings­årets utgång. Allmänna ombudets roll är i praktiken begränsad till att han inträder som den skattskyldiges motpart då denne har anfört besvär över slutligt beslut av länsstyrelsen eller beslut om efterbeskattning. Samma ordning gäller i avgiftsprocessen.

Utredningen har inte ansett det nödvändigt att utvidga allmänna om­budets rätt att i den ordinära processen yrka påföring eller höjning av särskild avgift. Däremot bör han enligt utredningen liksom den skatt­skyldige få möjlighet att under pågående skatteprocess framställa yr­kande om undanröjande eller nedsättning av särskild avgift även om avgiften inte har något samband med skattefrågan.

Av samma skäl som har redovisats beträffande skattetillägg enligt TL bör vidare införas en extraordinär prövningsrätt i fråga om yrkande om undanröjande eller nedsättning av skattetUlägg när beslut om sådan av­gift har vunnit laga kraft. Sådant yrkande bör kunna prövas av länssty­relsen inom en sexärsperiod under förutsättning att nya omständigheter eller nytt bevis kan åberopas till stöd härför. Förslaget innebär att det blir möjligt för den skattskyldige och allmänna ombudet att inom den angivna besvärstiden alltid få yrkande om eftergift prövat i första in­stans. 6    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                   82

Enligt bestämmelser i 55 § ML har aUmänna ombudet extraordinär besvärsrätt i vissa särskilt angivna fall. Dessa motsvarar i princip vad som gäller för taxeringsintendent enligt TL. Allmänna ombudets besvärs­rätt är begränsad i fråga om talan till den skattskyldiges nackdel. Den omfattar endast felaktigheter som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. I analogi med utredningens förslag be­träffande TL bör i ML föras in en bestämmelse som ger allmänna om­budet rätt att föra talan om särskild avgift som har samband med besvär i särskild ordning i skattefrågor. Därutöver bör allmänna ombudets be­svärsrätt regleras endast i ett särskilt angivet fall, nämligen då skatte­tillägg inte har påförts eller har påförts med för lågt belopp och detta beror på felräkning, misskrivning eller uppenbart förbiseende. Någon motsvarighet till den föreslagna möjligheten för taxeringsintendent att föra talan om skattetillägg när frågan om tillägg inte har prövats av loka­la skattemyndigheten, ehuru detta bort ske anser utredningen inte erfor­derlig på mervärdeskattens område.

Förslagen till ändrade processregler på punktskatteområdet bör enligt utredningen väsentligen utformas med de föreslagna bestämmelserna i TL som förebild. Beskattningsförfarandet enligt FFL skiljer sig emeUer­tid i flera hänseenden från såväl förfarandet enligt TL som det enligt ML.

Rätten att meddela beslut om fastställande av skatt är enligt FFL be­gränsad till ett år efter utgången av det kalenderår, under vilket viss be­skattningsperiod har gått till ända. Besluten kan vara antingen prelimi­nära eller slutliga. Ett preliminärt beslut blir automatiskt slutligt vid ut­gången av den tid som enligt ovan gäller för att meddela beslut om fast­ställande av skatt. Beskattningsmyndigheten har möjlighet att fatta nytt preliminärt beslut för en och samma beskattningsperiod. Besvär över slutiiga beslut anförs hos kammarrätt.

FFL innehåller mte några bestämmelser om extraordinär besvärsrätt. Med TL som förebild föreslår emellertid utredningen att den skattskyl­dige och även aUmänna ombudet i fråga om icke lagakraftvunna beslut i beskattningsfrågan skall få möjlighet att under pågående process yrka undamöjande eller nedsättning av särskild avgift. Sådant yrkande skall kunna göras även om avgiften inte har något samband med skattefrågan. Vidare föreslås att prövningsrätt införs i fråga om yrkande om undan­röjande eller nedsättning av skattetillägg när beslut om sådan avgift har vunnit laga kraft. Sådant yrkande skaU prövas av beskattningsmyndig­heten före utgången av femte året efter det kalenderår under vilket be­skattningsperioden har gått till ända under förutsättning att nya om­ständigheter eller nytt bevis kan åberopas till stöd härför.

När skattetillägg har blivit för lågt på grund av felräkning, misskriv­ning eller annat uppenbart förbiseende ankommer det enligt gällande bestämmelser på beskattningsmyndigheten att meddela beslut om rät-


 


Prop. 1977/78:136                                                                 83

telse. Utredningen finner inte skäl att föreslå ändring i FFL på denna punkt.

I likhet med vad som har föreslagits i TL och ML föreslås att allmän­na ombudet skall få föra talan hos kammarrätt om skattskyldig har lämnat oriktig uppgift i mål om skatt. Talan skall föras inom ett år efter utgången av den månad då slutligt beslut har meddelats i målet. Det bör i sådana fall vara möjligt för domstolen att återförvisa målet till beskattningsmyndigheten för prövning av yrkandet.

VL innehåller inte några processuella regler beträffande särskild av­gift. 1 detta hänseende hänvisas till FFL. Denna ordning bibehålls i ut­redningens förslag beträffande FFL som därför gäller även i fråga om särskild avgift enligt VL.

Vissa ändringar i andra författningar måste enligt utredningen vidtas till följd av förslagen beträffande FFL. Sålunda bör hänvisningen i 41 a § stämpelskattelagen (1964: 308) till vissa paragrafer i FFL ändras. Vidare bör 56 § andra stycket stämpelskattelagen utformas efter förebild av utredningens förslag till motsvarande paragrafer i FFL. Slutligen bör hänvisningen i 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädling till vissa paragrafer i FFL ändras.

3.4.8.5 Besvär enligt AVGL

Till skillnad från vad som gäller på skatteområdet saknar den avgifts­pUktige motpart i mål om arbetsgivaravgift.

Förslagen om att kunna ompröva skattetillägg eller förseningsavgift så länge taxeringen inte har vunnit laga kraft vill utredningen ge mot­svarighet inom avgiftsprocessen.

Sanktionssystemet föreslås även bli kompletterat med vissa bestämmel­ser om besvär i särskild ordning efter förebUd av TL:s regler. AVGL in­nehåller inte några bestämmelser om extraordinär besvärsrätt, men utredningen föreslår alltså att en sådan rätt införs i fråga om avgifts­tillägg. Arbetsgivares talan om undanröjande eUcr nedsättning av tillägg bör enligt utredningens mening prövas av RFV om framställning görs inom sex år från utgången av det utgiftsår tillägget avser, förutsatt att arbetsgivaren kan åberopa ny omständighet eller nytt bevis till stöd för yrkandet.

AVGL:s bestämmelser om arbetsgivaravgift gäller i princip även be­träffande avgiftstillägg och förseningsavgift. Det anges också under vilka förutsättningar RFV utanför det ordinära förfarandet får ändra avgifts­underlag som har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Vidare regleras villkoren för att fast­ställa avgiftsunderlag i extraordinär väg när arbetsgivaren har lämnat oriktigt meddelande i uppgift eller upplysning till ledning för avgiftsbe­räkningen. Utredningen föreslår av samma skäl som för motsvarande ändring i TL en bestämmelse som klart anger i vad mån avgiftstillägg och förseningsavgift får påföras i här avsedda extraordinära fall.


 


Prop. 1977/78:136                                                    84

3.4.9   Övriga frågor

Utredningen föreslår att det lagfästs, att eftergiftsbestämmelserna skall beaktas även om yrkande om eftergift ej har framställts, i den mån detta föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Utredningen anser att bl. a. rättssäkerhetssynpunkter talar för att be­slutet utformas så tydligt att den skattskyldige skall kunna få klart för sig vad det innebär och den debiterande myndigheten skall ha ett säkert underlag för sina åtgärder. Utredningen föreslår den bestämmelsen att beslut om särskUd avgift skall ange skälen för beslutet, tillämpligt lag­rum, den procentsats efter vilken avgiften skall beräknas och under­laget för avgiftsberäkningen. Med undantag för TL skaU också skatte-och avgiftstilläggets storlek anges. Beträffande förseningsavgift bör be­slutet ange avgiftens storlek.

Utredningen påpekar att skattetillägg på grund av oriktig uppgift vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen enligt förslaget kan utgå efter olika grunder vid en och samma taxering samt framhåller att det medför behov av en bestämmelse om hur avgifterna skall räknas ut för att det skall kunna undvikas att flera skattetillägg uträknas på grund­val av den högsta marginalskatten vid debiteringen. Utredningen an­ser att det önskade resultatet nås, om den skatt som belöper på de sammanlagda underlagen för tilläggen först räknas ut och detta skat­tebelopp sedan fördelas på de oUka tUläggen efter den kvotdel som resp. underlag utgör av de sammanlagda underlagen. Utredningen för­ordar att regeln ges tillämpning även då skattetillägg påförs vid efter­taxering om tillägg tidigare har påförts vid den årliga taxeringen.

Utredningen understryker att förslagen beträffande besvärsrätt m. m. i mål om särskild avgift får till följd att motsvarande bestämmelser i TL, ML, FFL, VL och AVGL inte skall tillämpas i sådant mål och därför UttryckUgen bör undantas från sådan tUlämpning. Utredningen föreslår också beträffande TL att föreskriften i 105 § TL om överflyttning ex officio av taxering på annan skattskyldig m. m. inte skall äga tillämp­ning i skattetilläggsprocessen. Skattetillägg bör, menar utredningen, självfallet inte kunna påföras enligt ett sådant extraordinärt förfarande. Eftertaxeringsbestämmelserna bör också undantas (114 § TL). Enligt ut­redningens mening bör oriktig uppgift 1 ett avgiftsmål inte grunda sär­skild möjlighet för det allmänna att ompröva utgången i målet.

Utredningen har föreslagit att regeringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer, utöver föreskrifter, skall kunna utfärda anvisningar rörande tillämpningen av 116 a—116 t §§.

3.4.10 UBL

Utredningen föreslår vissa ändringar i UBL. Dessa betingas delvis av ändringsförslagen i fråga om TL och är i dessa fall av redaktionell


 


Prop. 1977/78:136                                                                  85

art. 1 sakligt hänseende föreslås att rätten att i vissa fall ta i anspråk eller innehålla preliminär skatt och ränta för betalning av tillkommande skatt utvidgas så att den omfattar särskild avgift och förmögenhetsskatt. Utredningen föreslår också ändringar som syftar tiU att restitution av särskild avgift enligt TL skall följa samma regler som i dessa av­seenden gäller för inkomst- och förmögenhetsskatt. Utredningen före­slår ett tillägg 1 förtydligande syfte i reglerna om anstånd med betal­ning av sådan avgift.

3.4.11 Ikraftträdaitde m. m.

Utredningen anser att det av tekniska och organisatoriska skäl blir nödvändigt att räkna med en inte alltför kort förberedelsetid, innan de föreslagna bestämmelserna kan träda i kraft. RSV och RFV måste ha tid på sig att utfärda nya föreskrifter och anvisningar och fastställa nya formulär m. m. Den personal som skall besluta om skattetiUägg bör in­formeras och utbildas i de nya bestämmelsema vilka om möjligt bör träda i kraft vid samma tidpunkt åtminstone i vad de avser skatteom­rådet.

En särskUd frågeställning anses dock föreligga beträffande AVGL. Utredningen erinrar därvid om betänkandet (SOU 1976: 53) Försäk­ringsrätt och försäkringsöverdomstol. Enligt det förslaget bör besvärs-prövningen av mål om arbetsgivaravgift m. m. flyttas över till besvärs-organisationen på skatteområdet. Under ett övergångsskede avses dock en föreslagen försäkringsrätt i Stockholm vara första besvärsinstans och försäkringsöverdomstolen högsta instans. Enligt skattetilläggsutredning­ens mening finns därför skäl att avvakta med genomförandet av dess förslag på AVGL:s område till dess de kan fogas in i den nya besvärs-ordningen. Detta gäller i synnerhet de processuella reglerna i utred­ningens förslag, medan de föreslagna materiella bestämmelserna anses kunna genomföras fristående.

Utredningen erinrar om att taxeringsnämnden skall ta över lokala skattemyndighetens nuvarande uppgift att besluta om särskild avgift enligt principuttalande i prop. 1975: 87 om riktlinjer för en ändrad skatteadministration och taxering i första instans m. m. Utredningen påpekar att dess förslag i fråga om TL, som har utformats på grundval av nu gällande ordning, måste bearbetas och anpassas till taxerings­nämndens nya beslutsfunktion.

Utredningen framhåller att de föreslagna ändringarna i sanktionssy­stemet är av skiftande karaktär. Flera av dem är närmast redaktionellt betingade. De förslag som avser materiella ändringar innebär i huvud­sak att de nuvarande reglerna mildras. Några förslag innebär dock en skärpning. De förslag som rör besvärsrätt utvidgar denna såväl för den skattskyldige som för det allmänna.

När det gäUer frågan om ändringsförslagen skall gälla retroaktivt, dvs.


 


Prop. 1977/78:136                                                                  86

generellt beaktas vid beslutsfattande efter ikraftträdandet, konstaterar utredningen att det torde följa av allmänna rättsgrundsatser att regler av materiellt innehåll som innebär skärpning av sanktioner inte skall tiUämpas retroaktivt. Förslaget innehåller sådana bestämmelser och för tillämpningen av dem bör alltså den nu angivna regeln gälla generellt.

I fråga om sädana föreslagna regler av materiellt innehåll som inne­bär lättnader anser utredningen att det finns skäl som talar såväl mot som för en retroaktiv tillämpning av dem. Utredningen erinrar om att det för straff processen gäUer att i valet mellan att tillämpa äldre och senare lagregler skall den regel väljas som medför det mildare straffet. För de administrativa avgifterna, såsom t. ex. restavgift, torde däremot generellt gälla att varken skärpande eller mildrande bestämmelse tilläm­pas retroaktivt. Också vid införandet av det skatteadministrativa sank­tionssystemet har denna princip valts. Dessa sanktioner skall nämligen ej tillämpas i den mån det är fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet. Utredningen anser emellertid inte att situationen var fullt jämförbar med den nu föreliggande, beroende på att man då hade att ta hänsyn tUl den avkriminalisering som det nya systemet innebär. I det enskilda fallet skulle det inte med säkerhet kunna avgöras om tiUämpning av SkSL:s bestämmelser eller det skatteadmini­strativa systemet medförde den lindrigare påföljden (prop. 1971: 10 s. 109).

Utredningen konstaterar, att det skulle medföra stora praktiska problem om de lindrigare reglerna för skattetillägg skulle tillämpas retroaktivt. Om de föreslagna reglerna om utsträckt besvärstid för skattskyldig ges tillbakaverkande kraft, skulle besvär med yrkande om avgiftsberäkning efter lägre procentsats uppgå till flera tusental. Det skulle röra sig om en omprövning av åtskilliga av de skatte- och avgifts­tillägg, som har påförts för de senaste fem åren. Möjligt vore att låta den lindrigare beräkningen verka retroaktivt endast på sådana fall som inte slutligt har prövats vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Från rättvisesynpunkt finner utredningen det emeUertid mindre till­talande att skattskyldiga som har anfört besvär över beslut om skatte­tillägg och vilkas besvär inte slutligt har prövats enbart av dessa skäl skulle behandlas förmånligare än andra skattskyldiga som har påförts sådan avgift.

Enligt utredningens mening bör den förevarande frågan kunna avgöras utan hänsyn till vad som gäller beträffande retroaktiv tillämpning av påföljdsbestämmelser på andra områden. Det gäller här en ny form av sanktioner som påförs i massärendeprocess. Praktiska hänsyn och önske­målet om lika behandling av alla skattskyldiga för försummelser som avser uppgiftslämnande för en och samma tidrymd väger här tungt. Mot bakgrand av dessa synpimkter föreslår utredningen den principen, att de materiella bestämmelsema skall gälla fr. o. m. visst taxeringsår eller


 


Prop. 1977/78:136                                                                 87

från utgången av viss redovisningsperiod vare sig de verkar mildrande eller skärpande i fråga om avgiftens storlek.

Från nu angivna princip anser utredningen att det undantaget bör göras, att de nya bestämmelserna genereUt skall gälla i fråga om felak­tighet eller underlåtenhet som har inträffat efter ikraftträdandet. Detta innebär t. ex. för TL:s del, att en oriktig uppgift i mål om taxering, som lämnas efter ikraftträdandet, kan medföra skattetiUägg oavsett vilket taxeringsår uppgiften avser, men även att bestämmelsen om lägre skatte­tillägg i visst faU liksom beträffande hälfteneftergift kan bli tillämplig i sådant fall.

Vad angår de processueUa bestämmelserna anser utredningen att det inte finns hinder från principieU synpunkt för att de tillämpas retroak­tivt. Administrativt merarbete torde visserligen uppkomma därigenom men sannolikt bli mindre omfattande. De föreslagna processuella reg­lerna verkar i huvudsak till den skattskyldiges fördel.

Förslaget till övergångsbestämmelser bör enligt utredningen i prin­cip gälla över hela tillämpningsområdet för det administrativa sanktions­systemet.

4    Remissyttrandena

4.1 Allmänna synpunkter på det skatteadministrativa sanktionssystemet

4.1.1  Verkningarna av sanktionssystemet

Utredningens mening att målsättningen med det år 1971 reformerade påföljdssystemet för överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattningar i stort har förverkligats lämnas utan uttrycklig erinran av nästan samtliga remissinstanser. Flera av dem bekräftar med utgångspunkt i egna erfa­renheter utredningens uppfattning. En och annan remissinstans ifråga­sätter om utredningen har tUlräckligt stöd för vissa av sina uttalanden i denna fråga.

RA förklarar att reformen från åklagarsynpunkt har gett önskvärt re­sultat.

Enligt kammarrätten i Göteborg tyder allt på att införandet av det skatteadministrativa sanktionssystemet var ett viktigt steg för att mot­verka att den enskilde lämnar beskattningsmyndigheterna oriktiga eller ofullständiga uppgifter. De skattskyldiga synes fullgöra sin uppgiftsskyl­dighet mer korrekt än tidigare. Det nya systemet har medfört att sank­tionerna träffar försumliga uppgiftslämnare mera frekvent än tidigare. Det framstår därför som mera rättvist. För den enskilde, som utsätts för sanktion. Innebär handläggningen i administrativ ordning dessutom i re­gel mindre av lidande, besvär och kostnader. För det allmänna medför den enklare handläggningsordningen betydande besparingar.


 


Prop. 1977/78:136                                                     88

Uttalanden i samma riktning görs av länsstyrelserna i Södermanlands, Älv.sborgs, Blekinge och Gävleborgs län.

SACO/SR slår fast att övergången till ett administrativt sanktionssys­tem utan tvekan har Inneburit fördelar i flera avseenden. En viktig för­del är att vissa lindrigare förseelser har avkriminaliserats och att de en­skilda har sluppit det obehag som är förenat med åtal och domstolsför­farande. Samtidigt har åklagarmyndigheterna och domstolarna avlastats de bagatellartade skattebrottsmålen.

LO framhåller att systemet med skatte- och avgiftstUlägg vid utebli­ven eller oriktig deklaration i stort sett synes ha fungerat tUlfredsstäl­lande och lett till att de skattskyldiga är noggrannare med att uppfylla sin uppgiftsskyldighet.

Svenska företagares riksförbund uttalar att fördelarna med ett enkelt administrativt sanktionssystem är så stora att de uppväger olägenheterna med att detta ej aUtld är rättvist.

Enligt SRS får det administrativa sanktionssystemet i stort sett anses vara en acceptabel lösning på frågan om vilken reaktionen bör vara mot brott mot skattelagstiftningen. Inte minst för de skattskyldiga kan det många gånger vara att föredra att i administrativ ordning bli påförd en avgift framför att bli åtalad inför domstol med därmed förenad ökad offentlighet, tidsåtgång för förhör m. m. och sannoUkt även större kost­nader för biträdeshjälp. Till de positiva effekterna hör också en öppnare redovisning i deklarationerna.

Samma uppfattning har Sveriges advokatsamfund som framhåller att avsevärda praktiska och andra fördelar har vunnits i förhållande till ti­digare påföljdssystem, däribland att förfarandet har blivit enklare, snab­bare och billigare samtidigt som en avkriminalisering av en mängd för­seelser skett. Liknande uttalanden görs av Sveriges grossistförbund.

Lantbrukarnas skattedelegation ställer sig kritisk till utredningens ut­talande att många skattskyldiga har blivit försiktigare och numera mo­tiverar även dolda avdragsyrkanden samt att man har kurmat märka en större noggrannhet i uppgiftslämnandet från vissa deklarationsbyråer. Om uppfattningen att skattetilläggen har höjt deklarationsmoralen skulle vara riktig borde enligt delegationen som en konsekvens därav antalet påförda skattetillägg minska i stället för att öka. Det verkar rimligare att tolka den redovisade statistiken som ett belägg för att merparten av de deklarationsfel som resulterar i skattetUlägg är av omedveten karak­tär än att uppfatta den som ett belägg för skattetilläggens preventiva effekt. Vidare vänder sig delegationen mot utredningens uttalande att de administrativa sanktionerna har medfört en mer frekvent, jämnare och från dessa synpunkter mera rättvis reaktion mot de skattskyldiga än vad SkSL gav samt mot uttalandet att skattetillägg är mindre betungande än böter enligt SkSL och att dessa sanktionsformer innebär att reaktions­systemet har nyanserats. Skattetilläggen påförs enligt delegationen efter


 


Prop. 1977/78:136                                                                 89

grova schabloner med 50 % eller numera 25 % av det undanhållna skattebeloppet. SkBL medger betydligt större möjligheter att variera påföljden. Prövning i judiciell ordning är därför enligt delegationen mer nyanserad.

4.1.2 Behovet av en reform av sanktionssystemet

Så gott som samtliga remissinstanser vitsordar mer eller mindre ut-tryckUgt behovet av en reform av det skatteadministrativa sanktions­systemet. Flera av dem påpekar att införandet av det nu gällande sank­tionssystemet innebar en genomgripande reform. De betonar att det är angeläget att nu göra en utvärdering på grundval av de erfarenheter som har vunnits. Åtskilliga remissinstanser understryker eller bekräf­tar den kritik som i olika sammanhang har riktats mot påföljdssyste­met. Särskilt fäster de sig vid att detta är alltför onyanserat och att sanktionen inte sällan framstår som orimligt hård i förhållande till felaktighetens eller försummelsens art. Från flera håll görs gällande att nu förevarande lagstiftning inte tar tillräcklig hänsyn till den skatt­skyldiges av naturliga skäl många gånger bristande förmåga att sätta sig in i skatte- och avgiftsförfattningarna som ofta är svårtillgängliga. Andra remissinstanser framhåller att inte alla typer av felaktigheter är lika reak­tionsvärda och anger som exempel härpå bl. a. periodiseringsfelen och i fråga om TL de fel som har eller hade kunnat rättas med ledning av vid taxeringen tillgängligt kontrollmaterial. Sanktionen är i sådana och lik­nande typer av fall ofta inte rimlig med hänsyn till vad som bör be­traktas som en förseelse mot uppgiftsplikten. Flera remissinstanser för­klarar uttryckligen att de påtalade olägenheterna till största delen har sin grund i den nu förevarande lagstiftningens materiella innehåll och inte kan förklaras av en stelbent rättstillämpning. Det nu anförda visar enligt remissinstanserna att det föreligger ett behov av att sanktions­systemet nyanseras.

4.1.3 Principiella synpunkter på en reform

Ett stort antal remissinstanser framför principieUa synpunkter i frå­ga om de riktlinjer efter vilka det skatteadministrativa sanktionssystemet bör reformeras. Några av dem tar upp frågan huruvida den nuvarande fördelningen mellan de överträdelser mot skatte- och avgiftsförfattning­arna som prövas i administrativ resp. judiciell ordning är godtagbar. Åt­skUliga remissinstanser ger synpunkter på i vilken utsträckning sank­tionssystemet kan nyanseras utan att man rubbar de principer, på vilka detta vilar. Några remissinstanser uttalar sig om hur långt man bör driva kravet på att sanktionsbestämmelserna inom de oUka beskattnings­områdena bör vara lika. ÅtskiUiga remissinstanser aktualiserar frågan huruvida skattetilläggets nuvarande storlek är rimlig. Flera av dem på-


 


Prop. 1977/78:136                                                                  90

kallar att statsmakterna redan nu tar ställning till den generella reak­tionsnivån. Andra föreslår alternativa beräkningsgrunder för skattetill-lägg.

Det nuvarande förhållandet mellan administrativ och judiciell lagföring

Den nuvarande fördelningen mellan de överträdelser av skatte- och avgiftsförfattningarna som prövas i administrativ resp. judlcieU ordning lämnas utan uttrycklig erinran av det stora flertalet remissinstanser. Som framgår av avsnittet 4.1.1 framhålls av länsstyrelsen i Söderman­lands län, SACO/SR, SRS, Sveriges advokatsamfund och Sveriges grossistförbund, att avkriminaliseringen av en mängd förseelser har varit en positiv effekt av det år 1971 införda påföljdssystemet. Några remissinstanser uttalar sig närmare om det nuvarande förhållandet mellan administrativ och judiciell lagföring.

R.4 anser att om man jämför de skatteadministrativa sanktionerna och de straffrättsliga påföljderna så framstår det som riktigt att det nu­varande systemet med avkriminalisering bör vidmakthållas. Reformen har nämligen i nu förevarande avseende för de judiciella myndigheter­nas vidkommande gett önskvärt resultat.

Länsåklagaren i Norrbottens län är av samma mening som RÅ även om enligt hans mening lagstiftaren torde ha avsett att fler skattebrott än vad nu är fallet skulle lagforas i judiciell ordning.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att endast några hundra fall har dragits inför allmän domstol och menar att denna avkriminalisering inte enbart har positiva verkningar.

Några remissinstanser förespråkar att fler överträdelser mot skatte-och avgiftsförfattningarna lämnas över till åtal.

RSV anser att de grövre fallen av skatteundandragande bör bedömas straffrättsligt. Det skattetillägg som skall träffa och utgöra en rimlig sanktion mot förseelser mot uppgiftsplikten måste här ersättas med kraf­tigare påföljder. Det är väsentligt att sanktionerna i sådana fall utformas och tillämpas så att man kan upprätthålla allmänhetens uppfattning att sådana handlingar är brottsliga. RSV anser det från den synpunkten som en olycklig utveckling att åtalsfrekvensen nu har tenderat att bli så låg.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar att avkriminaliseringen av överträdelser mot skattelagarna har skett i en utsträckning som inte kan ha varit avsedd när påföljdssystemet år 1971 reformerades. Sålunda dömdes under vart och ett av åren 1974 och 1975 endast 200—300 per­soner i hela landet för brott mot SkBL. Mot antalet domar står ca 70 000 skattetillägg om året på den direkta beskattningens område, var­av ca 65 % eller omkring 45 000 för "oriktig uppgift". Antalet domar utgör således blott ca 0,5 %. Enligt länsstyrelsens uppskattning uppfyl­ler åtminstone en fjärdedel av dessa senare fall — de 45 000 — dvs.


 


Prop. 1977/78:136                                                                  91

ca 11 000 eUer omkring 15 % av totalantalet, rekvisiten "uppsåt" eller "grov oaktsamhet". Det är sålunda inte någon rimlig proportion mel­lan antalet skattskyldiga, som har begått straffvärda förseelser och an­talet under nämnda år lagförda och dömda. Det allmänna undanhålls varje år miljardbelopp pä grund av brott mot skattelagstiftningen. Ett brott mot samhället är indirekt också ett brott mot de enskilda med­borgarna. Detta måste bedömas lika allvarligt som annan brottslighet. Det är därför viktigt att lagstiftarens intentioner att jämställa sådan brottslighet med bedrägeri verkligen kommer till uttryck. Länsstyrelsen bedömer att det ur allmänpreventiv synvinkel måste vara en rimlig strävan från samhällets sida att dra flera fall än f. n. inför allmän dom­stol. Den nuvarande alltför ringa frekvensen av åtal synes vara en följd av skattetilläggssystemet.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att myndigheterna i större ut­sträckning än f. n. bör lämna över de uppenbara och medvetet begångna felen tiU åtal. Om dessa lagfördes enhgt SkBL skuUe skattetiUäggets reaktionsnivå kunna sänkas betydligt. Om skattetilläggen var avsedda att träffa endast slarvfel och liknande fel borde det vara möjligt att införa ett högsta belopp som skattetillägget inte fick överskrida.

Liknande synpunkter framförs av Svenska företagares riksförbund.

Synpunkter på i vilken utsträckning nyansering är möflig inom ramen för sanktionssystemels principiella uppbyggnad

Remissinstanserna synes helt eniga om att de grundläggande dragen av enkelhet och schablonisering som utmärker det skatteadministrativa sanktionssystemet bör vidmakthållas vid en reform. Flera remissinstan­ser som JK, kammarrätten i Göteborg, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län, För­eningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, SCF/CR ställer sig un­der åberopande av dessa principer avvisande till införande av regler som differentierar reaktioner på grundval av bedömningar i det enskilda fal­let. Andra remissinstanser som JO, RÅ, överåklagarna i Stockholms och Göteborgs åklagardislrikt, RFV, länsstyrelserna i Södermanlands, Öster­götlands, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, 1969 års punktskat­teutredning, flertalet av näringslivets organisationer, LO, SACO/SR, samt Sveriges advokatsamfund uttalar uttryckligen eller får på grund av innehållet i sina remissvar anses ansluta sig till uppfattningen att åtmins­tone en viss nyansering av reaktionen på nu angivet sätt ryms inom ra­men för sanktionssystemets principiella uppbyggnad. Flera remissinstan­ser inom båda meningsriktningarna, däribland JO, JK, statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län. För­eningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer och Sveriges advokat­samfund, pekar på möjligheten att generellt sänka sanktionsnivån inom


 


Prop. 1977/78:136                                                    92

den direkta beskattningen för att där minska behovet av nyanserings­regler av nu förevarande slag. Detta förslag och andra synpunkter som framförs i fråga om skattetiUäggets nuvarande storlek och beräkning redovisas mer utförligt i ett senare avsnitt.

Några av de remissinstanser som av principiella hänsynstaganden motsätter sig införandet av regler enligt vilka sanktionen kan differentie­ras på grundval av bedömningar i det enskilda fallet har mer ingående utvecklat grunderna för sin ståndpunkt.

JK framhåller att avsikten med det ekonomiska sanktionssystemet var att skapa enkla och effektiva påföljder på skatte- och avgiftsområdet. Genom att ett sådant system med nödvändighet slår blint fordras natur­ligtvis att möjlighet finns till korrigeringar. TiUägg bör således kunna ef­terges och eventueUt för vissa faU kunna differentieras. Detta bör dock ske med största försiktighet och genom lättillämpade regler. Dessa reg­ler bör i största möjliga utsträckning vara fria från särskilda övervä­ganden och bedömningar i det enskilda fallet. I annat fall motverkas syftet med sanktionssystemet. JK vill i detta sammanhang påminna om sanktionssystemet i fråga om olovligt byggande. Den sanktionen kan anpassas till värdet av det olovligt byggda. Förutom en avgift (bygg­nadsavgift), som står i viss relation till den taxa som byggnadsnämnden tar ut för beviljande av byggnadslov, utgår nämligen för vissa former av olovligt byggande en s. k. tilläggsavgift. Denna avgift utgår för sådant olovligt byggande som det är särskilt angeläget att motverka och beräknas efter den yta som den olovliga åtgärden omfattar. JK vill be­träffande betydelsen av enkelhet och effektivitet hänvisa till vad depar­tementschefen framhöll i propositionen (prop. 1975/76: 164) med för­slag till lag om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande. De­partementschefen uttalade (s. 22), att "systemet medför att avgiftens storlek inte skall sättas i relation till den byggandes uppsåt eller oakt­samhet" och att "avgiftssanktionen slår lika hårt oavsett om det olovliga byggandet sker avsiktiigt eller om detta sker av okunnighet eller oför­stånd". Han framhöll också, att detta var en nackdel men att man måste acceptera den för att få ett effektivt system.

Kammarrätten i Göteborg förklarar att ett administrativt sanktions­system också har sina givna begränsningar. Dessa hänger intimt samman med den administrativa handläggningsformen. Vid lagstiftningens till­komst framhölls också att ett administrativt sanktionssystem måste bygga på enkla och schablonartade regler. Det finns därför inte samma möjligheter i ett administrativt system som i ett straffrättsUgt att nyan­sera påföljden med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Nu skall man enligt kammarrätten emellertid inte överdriva värdet av en sådan möjlighet tiU nyansering. Redan tUlämpningen av det tidigare gällande straffrättsliga sanktionssystemet på området visade att nyanse­ringsmöjligheterna är tämligen begränsade i praktiken. Det var sålunda i


 


Prop. 1977/78: 136                                                                93

regel svårt att styrka i straffprocess att en oriktig uppgift hade lämnats med uppsåt. Detta förhållande medförde sannolikt att många uppsåtsfall av åklagare eller domstol i stället rubricerades som grov vårdslöshet. Vi­dare gavs rekvisitet grov oaktsamhet en så vidsträckt tillämpning, att det kunde ifrågasättas om det ej endast var ringa oaktsamhet som lämnades utanför det straffbara området. Enligt kammarrättens uppfattning ligger det emellertid ett betydande värde i att på ett område som det före­varande mäta ut påföljden efter enkla och schablonartade regler. Vad som är centralt i sammanhanget är inte om den enskildes förfarande eller underlåtenhet beror på uppsåt, grov oaktsamhet eller vanligt slarv utan att ge eftertryck åt samhällets krav på att den enskilde skall lämna korrekta uppgifter till grund för skatte- och avgiftsdebiteringen och däri­genom motverka risken för att denna blir oriktig. Kammarrätten anser därför att man måste vara mycket restriktiv mot propåer att göra det skatteadministrativa systemets regler mer nyanserade, i synnerhet om detta innebär att det skall tas större hänsyn till subjektiva faktorer hos de uppgiftsskyldiga. Annars blir systemet lätt alltför otympligt för att tillämpas i administrativ ordning med påföljd att den "förfinade" rätt­visa som systemet ger uttryck för stannar på papperet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att införandet av regler som gör det möjligt att sätta ned reaktionen med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet i realiteten innebär att man i det administrativa sank­tionssystemet skulle föra in en judiciell, närmast domstolsmässig pröv­ning, som inte hör hemma där.

De remissinstanser som anser att en nyansering av reaktionen på grundval av bedömningar i det enskilda fallet ryms inom ramen för sanktionssystemets principiella uppbyggnad representerar i ett hänseende skilda uppfattningar. Dels finns de som mer eller mindre uttryckligen förklarar att de endast kan tänka sig jämkning av sanktionen i ett steg, i vart fall vad gäller den direkta beskattningen, däribland JO och flera länsstyrelser, dels finns de, främst näringslivets organisationer, som före­språkar längre gående differentieringar.

JO förklarar i fråga om skattetiUägg enhgt TL att han anser att ett system där alternativet står mellan hel avgift eller ingen avgift alls i vissa fall lämnar otillfredsställande resuhat. Även om en hel del av kritiken mot nuvarande avgiftssystem kan hänföras tUl en njugghet att utnyttja föreliggande möjligheter tiU eftergift, kan man inte frigöra sig från att nuvarande regelsystem är stelt och onyanserat. Skatte­tilläggets anknytning till den "undanhåUna" skatten gör att sanktio­nen många gånger kan drabba hårt. Sanktionen kommer därigenom att stå i disproportion till den brist eller det fel som den skattskyldige gjort sig skyldig till vid deklarationens upprättande. Man kan inte bortse från att fömtsättningama för att fullgöra deklarationsplikten på ett kor­rekt sätt varierar kraftigt mellan olika skattskyldiga. Uppgiften att fylla


 


Prop. 1977/78:136                                                                   94

i en vanlig löntagardcklaration kan vara en enkel sak för de flesta men framstå som en ytterligt komplicerad sak för andra. Kunskap, erfaren­het och omdöme växlar. Men till sådana förhållanden tar nuvarande ef­tergiftsgrunder mycket liten hänsyn. En genomgång av de skattetilläggs­beslut som en lokal skattemyndighet utfärdar under ett år visar att många beslut grundar sig på fel som sammanhänger med att den skatt­skyldige inte förstått deklarationsblanketten eller sina kontrolluppgifter, att han missförstått deklarationsanvisningarna, att han saknat förmåga att värdera vilka uppgifter som är väsentliga för bedömning av en skatte­fråga eller att han inte har innebörden klar för sig av skilda juridiska och ekonomiska termer. Många skattskyldiga gör nog så gott de kan men inte desto mindre blir deras deklaration oriktig och förutsättningar för skattetillägg inträder. Det kan därför sägas att skattetillägg drabbar den "lilla människan" oftare och hårdare än den som står bättre rustad i samhället. Visserligen bör ett administrativt sanktionssystem känneteck­nas av enkelhet och tUl sin grundlösning vara schabloniserat. Ett infö­rande av möjlighet till jämkning av reaktionen med ett steg Innebär i och för sig en komplicering men inte i sådan utsträckning att några principiella invändningar bör kunna resas mot det.

RA och länsåklagaren i Malmöhus län ifrågasätter om inte en jämk­ningsmöjlighet med ett steg är otillräcklig för det fall skattetillägget upp­går till extremt högt belopp.

Gradering av de skatteadministrativa sanktionerna efter subjektiva rek­visit

Ett annat principiellt spörsmål som berörs av ett stort antal remissin­stanser är huruvida det bör vara möjligt att gradera de administrativa sanktionerna med hänsyn till den subjektiva skulden hos den skattskyl­dige. Så gott som samtliga som yttrar sig i frågan nämUgen, JO, JK, RÅ, kammarrätten i Göteborg, RSV, det stora flertalet länsstyrelser och nä­ringslivets organisationer, stäUer sig helt avvisande till en sådan ordning. Några få remissinstanser förklarar sig vara inte alldeles främmande för en sådan lösning i vissa ytterlighetsfall.

Likformighetskravet och behovet av särregler för olika beskattningsom­råden

Några få remissinstanser nämligen, RSV och Näringslivets skattedele­gation, tar från principiell synpunkt upp kravet på att sanktionsbestäm­melserna inom de olika beskattningsområdena till sitt innehåll bör vara lika men förklarar att detta krav inte får drivas för långt.

RSV framhåller att hänsyn måste tas till att beslutsordningen skiljer sig högst avsevärt på olika skatteområden. Om taxeringsnämnderna tar över uppgiften att påföra avgifter enligt TL kommer besluten här­om att fattas i kanske 3 000 beslutsorgan. På mervärdeskatteområdet


 


Prop. 1977/78: 136                                                                95

och i fråga om vägtrafikskatten fattas besluten av ett fåtal handläggare hos varje länsstyrelse. På punktskatteområdet fattas besluten i huvud­sak av en eller ett par handläggare för varje skatt. Möjligheterna att upprätthålla en likformighet i beslutsfattandet skiljer sig därmed ra­dikalt på de olika områdena. Detta förhållande kan tala för att man utan risk för bristande likformighet kan öppna ett större utrymme för nyanseringsregler på den indirekta beskattningens område än på den di­rekta skattens. Även i övrigt skiljer sig den indirekta beskattningen i vä­sentliga avseenden från inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Ett skäl som dock talar starkt för att så stor enhetlighet som möjligt bör upprätthållas är att kontrollen av olika skatter nu alltmer sker sam­ordnat genom s. k. integrerad revision. För de skattskyldiga och för den reviderande personalen kan ett alltför splittrat sanktionssystem te sig svårförståeligt.

Näringslivets skalledelegation slår fast att förhållandena för de mer­värdeskattskyldiga i många stycken ter sig helt annorlunda än inom in­komstskattesystemet. Mervärdeskattelagstiftningens speciella karaktär gör att frågorna om skattetillägg blir särskilt känsliga. De olikartade för­hållanden som råder mellan de båda beskattningsområdena bör enligt delegationens uppfattning beaktas vid bestämmandet av de faU då skat­tetillägg skall utgå. Det framstår som helt orimligt och snarast stötande att det allmänna skall reagera mot förseelser där samhället inte på något sätt kan riskera att förlora genom minskade skatteintäkter. Liknande synpunkter kan anföras beträffande arbetsgivaravgifter av olika slag.

Skattetilläggets nuvarande storlek och beräkning

Åtskilliga remissinstanser aktualiserar frågan huruvida skattetiUäggets nuvarande storlek är rimlig. Deras uttalanden synes i det övervägande antalet fall ta sikte på den direkta beskattningen. Från flera håll lämnas emellertid synpunkter som avser reaktionsnivån inom övriga beskatt­ningsområden. Flera remissinstanser understryker kraftigt angelägen­heten av att frågan om skattetilläggets storlek bringas till en snar lös­ning. Som framhållits i det föregående förklarar flera remissinstanser att behovet av nyanseringsregler, som tar hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet i viss utsträckning, minskar vid en mer betydande generell sänkning av reaktionsnivån. Några av dessa remissinstanser ger uppslag till differentierade skattetiUägg, som bygger på tanken på ett lågt tUlägg i normalfallet och ett förhöjt sådant i grövre faU. Från några löntagarorganisationer framförs krav på att sanktionsnivån inom den indirekta beskattningen anpassas till vad som gäller enligt TL. Ett ej obetydligt antal remissinstanser understryker behovet av att vissa typer av felaktigheter som periodiseringsfelen undantas från eller görs till föremål för en begränsad sanktion. Slutiigen föreslår några remiss­instanser principiellt annorlunda utformade beräkningsgrunder för de nu förevarande påföljderna.


 


Prop. 1977/78:136                                                                  96

Två remissinstanser påkallar uttryckligen en omedelbar sänkning av den procentsats efter vilken skattetillägg enligt TL skall beräknas.

RSV förordar att statsmakterna redan nu tar ställning till om det nu­varande avgiftsuttaget ligger på en lämplig nivå. För egen del är RSV be­rett att föreslå att nivån sänks tiU 20—30 % av den skatt som belö­per på den oriktiga uppgiften. Med en radikal sänkning av sanktionen skulle mycket av den kritik som framförts mot skattetilläggssystemet dämpas.

I stort sett samma synpunkter framförs av länsstyrelsen i Stockholms län, som föreslår att den procentsats efter vilken skattetillägg beräknas sätts ned tiU 25 %.

Flertalet av näringslivets organisationer betonar med skärpa angelä­genheten av att frågan om skattetiUäggets storlek snarast löses.

Några remissinstanser, nämligen JO, JK, statskontoret, länsstyrel­serna i Södermanlands och Malmöhus län, Föreningen Sveriges kommu­nala taxeringsrevisorer och Sveriges advokatsamfund, framhåller i sin bedömning av behovet av nyanseringsregler inom den direkta beskatt­ningen att detta skulle minska vid en mer betydande generell sänkning av sanktionsnivån. I frågan om hur stor denna bör vara uttalar länssty­relserna att tUlägget bör beräknas efter 25 % och JK att det är en öp­pen fråga, men att han inte är främmande för att nivån sänks till hälf­ten av den nu gällande.

Några remissinstanser, nämligen, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län och Näringslivets skattedelegation, ger uppslag tUl differentierade skattetillägg, som i stort bygger på tanken av en låg avgiftssanktion i normalfallet och en förhöjd sådan eller even­tuellt annan typ av påföljd i grövre fall.

RSV är medvetet om att den av verket för den direkta-beskattningen föreslagna sanktionsnivån blir alltför lindrig för grova fall som rör större belopp. En strängare ekonomisk sanktion än för normalfallen måste här framstå som motiverad.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som föreslår att den generella sank­tionsnivån inom den direkta beskattningen sänks till 25 %, föresprå­kar att det införs regler som gör det möjligt för taxeringsintendent att vid uppsåtligt brott eller grov oaktsamhet från den skattskyldiges sida hos skatterätten yrka ett med 25 % förhöjt skattetillägg. Enligt länsstyrelsen innebär förslaget att obetydUga förseelser träffar mindre hårt än hittUls, vilket står i överensstämmelse med riksdagens inten­tioner.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Malmöhus län förordar i fråga om skattetillägg enligt TL att den procentsats som till följd av lagstift­ningen om lägre skattetillägg i vissa fall kommer att bli den vanligast förekommande, dvs. 25 %, upphöjs till huvudregel, och att avgifts­uttaget vid upprepade eller eljest svårartade överträdelser bestäms till 50%.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                  97

Näringslivets skattedelegation understryker att skattetilläggsnivån måste bestämmas efter de lindrigare fallen, vilka utgör den helt domi­nerande delen. Om man på något sätt vill bestraffa de uppsåtiiga och grovt oaktsamma fallen hårdare, bör detta ske genom ett förhöjt skatte­tUlägg, utdömt av domstol eller av någon kvalificerad administrativ myndighet.

Från två löntagarorganisationer framförs krav på att sanktionsnivån inom mervärdebeskattningen anpassas tUl den som gäller enligt TL.

LO väcker frågan om den lägre procentsatsen för skattetillägg enligt ML alltid kan anses vara motiverad. De som är skyldiga att redovisa mervärdeskatt måste i flertalet fall anses bättre informerade om skatte­systemet än de flesta enskilda löntagare. Fusk vid momsredovisningen torde emellertid vara ganska vanligt. Det bör därför enligt LO:s mening övervägas om skattetillägg enligt ML inte bör höjas, åtminstone i grövre fall.

TCO vUl i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att förre de­partementschefens motivering för ett så lågt skattetillägg som 20 % på mervärdeskatteområdet främst var baserat på en principiell invänd­ning mot ett differentierat sanktionssystem som enligt dennes bedöm­ning skulle vara opraktiskt och svårt att tillämpa. Han menade att pro­centsatsen i och för sig kunde framstå som låg vid oriktig uppgift men däremot väl avvägd vad beträffar uppskattningar med hänsyn till att det på mervärdeskatteområdet ofta är fråga om beskattningsvärden som inte direkt återspeglar den skattskyldiges vinst av verksamheten och således inte heller hans beskattningsförmåga. Enligt TCO:s förmenande måste det anses som obilligt att företeelser inom mervärdebeskattningen som skett med klart uppsåt skall rendera den skaltskyldige ett lägre skattetiU-lägg än vad som hade varit fallet om den oriktiga uppgiften lämnats i samband med den direkta taxeringen. TCO finner det stötande, samt an­ser att det stär i motsättning till grundprincipen om likformighet, att sanktionen är så låg som 20 % av undandragen skatt för liknande för­seelser.

Ett ej obetydligt antal remissinstanser, nämligen överåklagaren i Gö­teborgs åklagardislrikt, RSV, länsstyrelserna i Jönköpings, Hallands och Norrbottens län, FAR, Lantbrukarnas skattedelegalion, Näringslivets skattedelegalion. Svenska företagares riksförbund, SHIO och SCF/CR understryker behovet av regler som undantar från sanktion eller maxi­merar reaktionen i vart fall vid vissa typer av felaktigheter, t. ex. perio­diseringsfel.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardislrikt framhåller att uppsåtliga periodiseringsfel vanligen syftar till att skaffa en otillåten skattekre­dit. En straffränta om 25 till 50 % synes inte skälig. Än mer oskä­lig framstår avgiften om felet har begåtts av oaktsamhet eller våda.

Enligt RSV finns det anledning att överväga att förse skattetilläggs-

7    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                                  98

sanktionen med någon form av tak inom såväl direkt som indirekt be­skattning. I fråga om s. k. räkenskapsfel inom mcrvärdebeskattningen förklarar verket, att sådana fel, till följd av att mervärdeskatten regel­mässigt redovisas med löpande bokföring som underlag, kan uppkomma även hos företag med välordnad bokföring och utbyggd internkontroll. I de fall omständigheterna är sådana att förutsättningar för hel befrielse inte föreligger, men risken för att felet inte skulle ha rättats frivilligt är liten, bör det finnas ett tak om förslagsvis 10 000 kr. med hänsyn till att det ofta kan vara fråga om stora skattebelopp och därigenom påföljder som eljest skulle stå i uppenbart missförhållande till den oriktiga uppgif­tens karaktär.

FAR fäster uppmärksamheten på sådana felaktigheter som att ett företag exempelvis vid avsättning till investeringsfond av förbiseende glömt att göra inbetalning tUl riksbanken inom föreskriven tid, vilket medfört skattetillägg. Vid fel av detta slag torde det vara helt uppenbart, att det icke rör sig om ett undanhållande av skatt, vilket givetvis bör beaktas vid bedömningen om skattetUlägg skall påföras.

Lantbrukarnas skattedelegation föreslår att skattetillägg inte i något fall skall kunna påföras med högre belopp än 10 000 kr. I fråga om periodiseringsfelen framhålls att de normalt inte leder till någon skatte­vinst sett över en längre tidsperiod, men att de vid ett isolerat tillfäU kan ge en skattelättnad. Delegationen reagerar starkt mot att fel av detta slag resulterar i skattetillägg på samma sätt som vid definitivt skatteun­dandragande.

Några remissinstanser, nämligen RSV och Lantbrukarnas skattedele­gation, föreslår principiellt annorlunda utformade beräkningsgrunder för sanktionerna. Två förslag framförs. Det ena tar sikte på beräk­ningen av skattetillägg över huvud taget medan det andra gäller endast skattetillägg för oriktig uppgift som har eller hade kunnat rättas med ledning av vid taxeringen tillgängligt kontrollmaterial. Förslagen redovi­sas i det följande var för sig.

RSV anger exempel som är avsedda att belysa de svårigheter i debite­ringsarbetet som differentierade tiUägg leder till och menar att dessa komplikationer snarast måste undanröjas. Väljer man att acceptera tan­ken på differentierade procentsatser för skattetillägg enligt TL måste man enUgt RSV:s mening noga överväga om man inte bör gå över tUl en annan beräkningsgrund än den nuvarande. Ett alternativ är det som föreslogs av skattestrafflagutredningen, nämligen att underlaget skall utgöras av den undanhållna inkomsten eller förmögenheten och att skattetillägg skall utgå i procent av det undanhåUna beloppet. En av­görande fördel med den av skattestrafflagutredningen förordade be­räkningsgrunden är att skattetillägget låter sig uträknas direkt i kro­nor redan i samband med taxeringen. Skattetilläggets storlek kan anges i beslutsunderrättelsen. Flera av de processuella olägenheterna i vårt nu­varande system kan därmed elimineras.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                99

Samma förslag framför Lantbrukarnas skattedelegation som framhål­ler, att uttas skattetillägget med utgångspunkt från det undanhållna be­loppet i stället för den undanhållna skatten, undviks den progressiva ef­fekten. Samtidigt får man med ett sådant förfarande ett skattetUlägg som är relaterat till de aktuella beloppen. Under förutsättning att den höga skattetilläggsnivå som gäller i dag över huvud taget skall behållas, måste vid en övergång till sistnämnda princip självfallet de nuvarande procentsatserna 50 resp. 25 % sättas ner till ca 25 resp. 10 %. Den före­slagna ordningen skulle medföra en ökad jämställdhet mellan de skatt­skyldiga i fråga om tiUämpningen av skattetillägg.

Det andra förslaget avser, som har framhållits i det föregående, skat­tetillägg för oriktig uppgift som har eller hade kunnat rättas med ledning av vid taxeringen tillgängligt kontrollmaterial.

RSV förklarar att verket i det nu avsedda fallet kan tänka sig att i stället använda fasta ordningsbotsliknande skattetillägg om några hund­ratal kronor eller, när det rör mera betydande belopp, enligt en skala med fasta avgifter från kanske 1 000 till 10 000 kr. Sådana kontroll­avgifter skulle säkert bidra till allmänhetens förståelse för uppgiftskra­vet genom att sanktionen då mera skulle framstå som riktad mot för­seelsen mot uppgiftsplikten som sådan och mindre mot risken för skatte­bortfall för det allmänna — en risk som i dessa fall skulle vara hypote­tisk. Behovet av ytterligare nyanseringar i form av jämkning med ett steg och en vidsträckt tillämpning av befrielsegrunder, som komplicerar systemet, skulle med en sådan lösning kunna tänkas bli mindre. Detta förslag fordrar emellertid en noggrann analys av regelns tänkta tillämp­ningsområde och av de eventuella tröskeleffekter som kan uppkomma, när regeln sätts i sammanhang med de övriga sanktionsreglerna.

1 stort sett samma inställning har Lantbrukarnas skattedelegation som särskilt fäster sig vid att det nuvarande systemet innehåUer ett accentue­rat progressivt moment. I det nu avsedda fallet saknas anledning till "progressiv bestraffning". Fixerade normbelopp borde passa bättre.

4.2 Synpunkter på utredningsförslaget

4.2.1 Inledning

Det helt övervägande antalet remissinstanser godtar i princip eller har inte något att erinra mot huvudlinjerna i utredningens lagförslag. Kom­pletteringar cUer överarbetningar föreslås emeUertid i flera hänseenden. Ett mindre antal remissinstanser ställer sig avvisande till förslaget. Någ­ra remissinstanser anser att genomförandet av de föreslagna jämk­ningsreglerna främst beträffande TL bör anstå tills frågan om den gene­reUa sanktionsnivån har prövats, varvid behovet av dem ånyo får be­dömas. Flera remissinstanser påkallar att de föreslagna besvärsreglerna anpassas till RS-reformen och att ikraftträdandet samordnas i tiden. Ett


 


Prop. 1977/78:136                                                                lOO

icke obetydligt antal remissinstanser pekar på behovet av aktiva insatser från det allmänna och utökade resurser för att rättstillämpningen skall bli så enhetiig som möjligt.

4.2.2 Detaljförslagen i fråga om TL Lägre skattetillägg i vissa fall

Utredningens förslag om att skattetillägg för oriktig uppgift skall be­räknas efter 25 % i stället för 50 %, om uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial som i princip skall vara tillgängligt vid taxeringen har i stort redan lett tUl lagstift­ning (prop. 1976/77: 92, SkU 1976/77: 38, rskr 1976/77:204, SFS 1977: 118). På följande punkter avviker denna lagstiftning från vad ut­redningen föreslagit. Underrättelse från annan taxeringsnämnd ingår ej i det kontrollmaterial som aktualiserar tillämpning av den lägre procent­satsen. Utredningens förslag om att skattetillägg, oavsett om den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av det rele­vanta kontrollmaterialet, skall beräknas efter 50 %, om det av omstän­digheterna får anses uppenbart att den skattskyldige har lämnat upp­giften i syfte att dra undan skatt, har inte heller föranlett lagstiftning. Detsamma gäller förslaget om att tillämpningen av den lägre procent­satsen inte får medföra att skattetillägget helt faller bort.

Remissinstanserna är eniga med utredningen om att sanktionen bör mUdras i det fall oriktig uppgift har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av sådant kontrollmaterial som taxeringsnämnden normalt har till sitt förfogande vid taxeringen. Några remissinstanser anser att de med förslaget avsedda fallen är de vanligast förekom,mande och föreslår därför att den lägre procentsatsen av förenklingsskäl bör upphöjas tUl huvudregel. Det övervägande antalet remissinstanser — några av dem med hänsyn till att skäligheten av de förevarande påföljdernas storlek ännu inte har varit föremål för utredning — godtar eller har inte något att erinra mot den valda sanktionsnivån. Åtskilliga remissinstanser anser emellertid att det föreslagna avgiftsuttaget för den typ av förseelse det här är fråga om är en alltför sträng reaktion. Flera av dem förordar att procentsatsen sänks ytterligare eller föreslår att skattetillägget förses med ett tak. Några remissinstanser förespråkar ett system med fasta av­gifter för att sanktionen mer skulle framstå som riktad mot förseel­sen mot uppgiftsplikten och mindre mot risken för skattebortfall för det allmänna. Ett fåtal remissinstanser finner det oskäligt att skattetillägg över huvud taget utgår i här avsedda fall eftersom den typ av förseelser tillägget skall träffa närmast är att betrakta som otjänliga försök. Nästan samtliga remissinstanser ställer sig avvisande tUl prövning av det subjek­tiva rekvisitet i den föreslagna undantagsregeln. Det stora flertalet re­missinstanser anser att det kontrollmaterial som bör beaktas i samman­hanget i stort bör ha den omfattning som har angetts i den genomförda


 


Prop. 1977/78: 136                                                               101

lagstiftningen. Kompletteringar av och inskränkningar i det relevanta kontrollmatcrialet föreslås dock från några håll. Det övervägande antalet remissinstanser avstyrker den föreslagna regeln att tillämpning av den lägre procentsatsen inte får medföra att skattetillägget helt faller bort.

Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Malmöhus län anser att tillämpningen av den lägre procentsatsen kommer att bli den vanli­gast förekommande och att i utredningsförslaget de mindre vanliga fallen omfattas av huvudregeln. De ifrågasätter därför om inte av förenklings­skäl den generella reaktionsnivån bör sänkas och föreslår att förhöjd av­giftssanktion bör utgå 1 de grövre fallen. Den närmare innebörden av detta förslag har redovisats i avsnittet 4.1.3.

Den föreslagna sanktionsnivån i det nu avsedda fallet godtas eller läm­nas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÄ, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län, FAR, Föreningen Sveriges fög­deritjänstemän, LO, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska spar­banksföreningen, Sveriges advokatsamfimd, Sveriges grossistförbund och TOR.

Det föreslagna avgiftsuttaget anses alltför högt av kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Blekinge, Hallands och Norrbottens län. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, KF, Lantbru­karnas skattedelegation, Näringslivets skattedelegation, SACO/SR, Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO, Sveriges köpmannaförbund och TCO. Några av dessa remissin­stanser, nämligen länsstyrelsen i Blekinge län. Föreningen Sveriges kom­munala taxeringsrevisorer, Lantbrukarnas skattedelegalion. Näringsli­vets skattedelegation, SACO/SR och Svenska försäkringsbolags riksför­bund, ifrågasätter uttryckligen om skattetillägg över huvud taget bör utgå i nu avsedda fall.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som i första hand förordar att skattetill-lägg inte alls skall påföras i nu avsedda fall, föreslår i andra hand att procentsatsen bestäms till 10 % och understryker att det beloppsmässiga underlaget för skattetillägg ofta kan vara så stort att även ett uttag på 25 % kan synas oskäligt.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att man i avvaktan på utred­ningens slutbetänkande till nöds kan acceptera den föreslagna sanktions­nivån och förutsätter att skattetilläggets storlek i det nu avsedda fallet nyanseras betydligt mer.

Näringslivets skattedelegation ifrågasätter om det finns någon som helst anledning att sätta skattetillägget i de nu angivna fallen i relation till det skattebelopp som skulle ha dragits undan. Skall någon relation finnas mellan denna förseelse och normalförseelsen, bör den inte sättas högre än till l/lO av den senare. Enligt delegationens uppfattning vore


 


Prop. 1977/78:136                                                   102

det rimligast att samhäUet reagerade mot den i och för sig oskyldiga för­seelsen på det viset att den sociala reaktionen utgick med 1/20 av skatte­beloppet, med ett tak vid 1 000 kr.

Sveriges köpmannaförbund understryker att även det föreslagna 25-procentiga skattetillägget för många företag är synnerligen betungande.

TCO anser att det vid felaktigheter av nu förevarande slag inte finns någon väsentlig risk för att skatt skall dras undan eftersom felet i prin­cip skall kunna rättas av taxeringsnämnden genom tillgängligt kontroll­material. Detta måste också innebära att den som känner till kontroll­förfarandet inte heller kan ha för avsikt att undgå skatt genom fel­aktigheten.

Några av de remissinstanser som anser det föreslagna avgiftsuttaget alltför högt i nu avsedda fall föreslår takregler eller principiellt annor­lunda utformade beräkningsgrunder. Deras synpunkter i hithörande avseende har berörts i avsnittet 4.1.3. Detsamma gäller instäUningen till förslaget att i ett undantag tiU regeln om lägre skattetiUägg införa pröv­ning av subjektiva rekvisit.

Det stora flertalet remissinstanser anser att det kontrollmaterial som bör beaktas i sammanhanget i stort bör ha den omfattning som har an­getts i den genomförda lagstiftningen. Kompletteringar av och inskränk­ningar i det relevanta kontroHmaterialet föreslås dock från några håll.

Synpunkter av principiell natur framförs av kammarrätten i Göteborg som framhåller att den ledande principen bör vara att hänsyn tas till så­dant kontrollmaterial som generellt sett är omedelbart tillgängligt för taxeringsmyndigheten. Utredningsförslaget lider av den svagheten att då kontroUrutinerna byggs ut och ändras, slår förändringarna inte omedel­bart igenom på skattetilläggssidan.

I frågan om att låta underrättelse frän annan taxeringsnämnd ingå i det kontrollmaterial som aktualiserar tillämpning av den lägre procent­satsen och de problem som hänger samman därmed utvecklar några re­missinstanser mer utförligt sina synpunkter.

JO slår fast att genom utredningsförslaget kommer man i viss mån till rätta med de skattetilläggsfall som de skattskyldiga i dag har svårast att acceptera. De hänvisar just i dessa fall till den obetydliga risken för fel­taxering med hänsyn till tUlgängligt kontrollmaterial. Bland sådant ma­terial bör man kunna beakta allt material som taxeringsnämnd regel­mässigt har tillgång till. JO finner det därför omotiverat att — som skett vid lagändringen — undanta underrättelse från annan taxeringsnämnd. De underrättelser enligt 22 § taxeringskungörelsen som det här är fråga om avser oftast skattskyldiga som utbotaxerats (jfr 66 § andra stycket TL) eller som gjort avdrag för periodiskt understöd. JO kan inte se något hinder mot att låta dylika underrättelser ingå i det kontrollmate­rial som motiverar det lägre skattetillägget.

Kammarrätten i Göteborg finner det rimligt att lägre skattetillägg till-


 


Prop. 1977/78:136                                                                103

lämpas, om den andra taxeringsnämnden kan hämta den uppgift som av­ses med underrättelsen direkt ur tUlgängligt deklarationsmaterial och re­gelmässigt vidarebefordrar den, exempelvis underrättelser om avdrag för periodiskt understöd. Är det däremot fråga om material som den andra taxeringsnämnden fått fram genom förfrågningar eller på annat sätt, bör fullt skattetUlägg utgå.

RSV anser att den föreslagna bestämmelsen att för taxering tillgänglig underrättelse från annan taxeringsnämnd omfattas av 25-procentsregeln har sina problem. För det första fordras att man avskiljer de faU då den ena taxeringsnämnden själv utrett att en oriktig uppgift förelegat i den granskade deklarationen och sedan underrättat den andra taxerings­nämnden om detta förhållande. Regeln får då självklart inte bli tillämp­lig. För det andra är reglerna om de fall där underrättelse sker mellan taxeringsnämnderna rätt vaga. I vissa faU föreligger enligt 66 § TL en obligatorisk underrättelseskyldighet. 1 andra fall har den underrättelse­verksamhet som nu normalt förekommer sitt stöd i mer löst formulerade regler i samma paragraf och 22 § taxeringskungörclsen. I de sistnämnda faUen bör 25-proccntsregeln knappast göras tillämplig. En likformig tUl-lämpning av 25-procentsregeln i underrättelsefallen förutsätter att taxe­ringsnämnderna verkligen korrekt fullgör sin obligatoriska underrättelse­skyldighet. Annars blir den skattskyldige lidande på grund av ett myn­dighetsfel. Om utbotaxeringarna avskaffas och den skattskyldige endast behöver lämna en deklaration, en ordning som övervägs inom RS-pro-jektet, blir behovet av den föreslagna regeln mycket litet.

I stort sett samma synpunkter som anförts av RSV lämnas av läns­styrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

Den föreslagna avgränsningen av det relevanta kontrollmaterialet an­ses av några remissinstanser vara för vid i vissa avseenden och för snäv i andra.

RSV framhåller att vissa av reglerna i TL om kontrolluppgift (37 § 1 mom. 4 om royalty m. m. samt 5 och 6 om vissa vederlag till jord­brukare m. fl.) avser belopp som redovisas i deklarationen under inkomst av rörelse eller jordbruk och som därvid många gånger kan ligga dolda i större poster. Det finns därför skäl som talar för att dessa fall bör hållas utanför regelns tillämpningsområde. Detsamma gäller uppgiftsskyldigheten enligt 43 § TL, som enligt prop. 1976/77: 92 omfat­tas av bestämmelserna. Denna regel avser emellertid enligt ordalagen uppgifter till ledning för egen taxering. Såvitt RSV kan finna omfattar 25-procentsregeln inte sådana kontrolluppgifter som inkommer till svens­ka skattemyndigheter från utländska myndigheter med stöd av bestäm­melser i handräckningsavtal. Det kan vara svårt att avgöra om dessa uppgifter avlämnats i den utländska staten med stöd av en obligatorisk uppgiftsplikt eller friviUigt. Vidare kommer sådana uppgifter ofta in sent under taxcringsperioden eller först under den senare delen av året. Des-


 


Prop. 1977/78: 136                                                  104

sa skäl talar för att dessa uppgifter bör håUas utanför regelns tillämp­ningsområde. I vissa fall, såsom bl. a. i fråga om svenska sjömän som har inkomster i Sverige men också inkomster av arbete ombord på t. ex. en dansk båt finns skäl som talar för att regeln dock borde vara tillämp­lig i fråga om uppgiften om den danska sjöinkomsten. Sådana uppgifter är emellertid inte kontroUuppgifter, utan uppgifter som upprättats av RSV på visst underlag som lämnats till verket.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att kontrolluppgift från få-mansbolag undantas från det kontrollmaterial som kan grunda lägre skattetUlägg.

Någon remissinstans vill utvidga omfattningen av det kontrollmaterial som kan grunda lägre skattetillägg.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att taxeringsnämnd regel­mässigt har tillgång till annat kontrollmaterial än det som har berörts i betänkandet, exempelvis uppgift om taxeringsvärde och överlåtelse av fastighet. Det kan hävdas att sådana uppgifter bör jämställas med de uppgifter som framgår av taxeringsavi.

JO, kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs och Gävleborgs län, Föreningen Sveriges kommu­nala taxeringsrevisorer, SRS, Sveriges grossistförbund och TOR finner det OtillfredsstäUande att sanktionens storlek kan bli beroende av den större eUer mindre noggrannhet, varmed annan än skattskyldig fullgör sin underrättelse- eller uppgiftsskyldighet. Flera av dem föreslår där­för, att 25-procentsregeln skall gälla oavsett om vederbörande har full­gjort eller försummat sin skyldighet i nu förevarande avseende.

Frågan om vid vilken tidpunkt det relevanta kontrollmaterialet skall ha varit tillgängligt för taxeringsnämnden berörs av några remissinstan­ser.

RSV konstaterar att det enligt prop. 1976/77: 92 avseende den genom­förda lagstiftningen inte fordras att kontrolluppgift skall ha funnits till­gänglig vid taxeringstillfället. Det räcker att den har kommit in till ve­derbörande myndighet under taxeringsperioden. Av 37 § 4 mom. jäm­förd med 35 § TL framgår att med vederbörande myndighet åsyftas länsstyrelse, lokal skattemyndighet och vederbörande taxeringsnämnd. Däremot faller RSV och "fel" taxeringsnämnd utanför detta uttryck. Om en kontrolluppgift skickas till sistnämnda myndigheter och sedan inte vidarebefordras i rätt tid, bUr 25-procentsregeln alltså inte tillämp­lig. Det kan framstå som obiUigt att sådana händelser skall leda till att den skattskyldige drabbas. Slutligen kan nämnas att den nu genomförda regeln fordrar att kontrolluppgifter ibland inkomststämplas med datum.

Länsstyrelsen i Västmanlands län understryker värdet av att kontroll­uppgifter kommer in i rätt tid och förklarar att sådan uppgift i framti­den skall registreras för databehandling. Det är ett led i det tillämnade ADB-stödet för taxeringen. Då blir det ännu viktigare än nu att kontroll­uppgifterna lämnas i tid.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                105

En och annan remissinstans, däribland länsstyrelsen i Älvsborgs län och TOR, finner det otillfredsställande att det är den skattskyldige som skall göra troligt, att kontrolluppgift verkligen har lämnats. Länsstyrel­sen i Malmöhus län däremot menar att taxeringsintendent mot ett åbe­ropat påstående från en arbetsgivare att han lämnat uppgift och even­tueUt företeende av kopia inte synes ha mycket att anföra i praktiken. Från likformighetssynpunkt kan det därför hävdas att skattetillägg bör påföras med 25 % av undandragen skatt, så snart kontrolluppgift skulle ha lämnats utan anmaning.

Eftergift av hela den särskilda avgiften

Utredningens förslag till ändringar i 116h § TL första stycket godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga re­missinstanser. Från några håll föreslås dock kompletteringar och överar­betningar. Några remissinstanser framför önskemål om att befrielse-grunderna vidgas ytterligare till sin innebörd, t. ex. genom införandet av ett s. k. ägnadrekvisit. Ett mindre antal remissinstanser påkallar att statsmakterna lagfäster att prövningen av eftergiftsfrågan skall grundas på en samlad bedömning av samtliga ursäktliga omständigheter i det en­skilda fallet.

Enligt RSV har den kritik som riktats mot skattetilläggssystemet inte i första hand rört lagstiftningen som sådan. I mycket är det här, förutom problemet med den generella nivån, i stället fråga om ett besvärligt rätts­tillämpningsproblem. Trots uttalanden i förarbetena om att sanktionen inledningsvis borde tillämpas mjukt efter principen hellre fria än fälla har praxis hos myndigheterna och skattedomstolarna blivit tämligen strikt. Härvid har likformighetskravet och det förhållandet att RSV:s föreskrifter av nödvändighet måste bli ganska aUmänt hållna och inte kan reglera alla fall helt visst spelat en stor roll. RSV anser att eftergifts-rekvisiten "den oriktiga uppgiftens särskUda beskaffenhet eller annan särskild omständighet" nu, såsom utredningen också föreslagit, bör skju­tas i förgrunden. Genom uttalanden i lagstiftningsförarbeten om den närmare innebörden av dessa rekvisit bör praxis kunna ledas in på en mindre sträng tUlämpning.

Länsstyrelsen i Stockholms län tar upp utredningens uttalande om att den som trots hög ålder fortfarande är ekonomiskt aktiv i princip bör ha fullt ansvar för felaktighet vid uppgiftslämnandet. Avses härmed t. ex. den som äger fastighet, vilken sköts och förvaltas av annan, eller som har annan förmögenhet som ger avkastning, kan länsstyrelsen inte utan vidare acceptera uttalandet. Begreppet "ekonomiskt aktiv" har vid flera tillfällen diskuterats inför RSV som inte använder det i sina föreskrifter. I stället bör uttalandet avse den som trots hög ålder har inkomst av eget arbete av tjänst eller i t. ex. fastighet eller rörelse.

Länsåklagarmyndigheten i Kopparbergs län och länsstyrelsen i Göte-


 


Prop. 1977/78:136                                                                 106

borgs och Bohus län ser det som en brist att befrielsegrunderna inte är utformade för juridiska personer.

En kritisk hållning till de föreslagna ändringarna i denna del av ut­redningsförslaget intar kammarrätten i Göteborg som ifrågasätter om omformuleringarna av lagtexten innebär någon förbättring. De brister i tillämpningen av eftergiftsinstitutet som har konstaterats torde i första hand böra avhjälpas genom utbyggda anvisningar tiU de tillämpande myndigheterna och särskild utbildning på området. Man kan också tänka sig en utbyggd bevakning från det allmännas sida av att reglerna om skattetillägg blir riktigt tillämpade. Den kommande överflyttningen av förevarande ärenden från lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd kan dessutom tänkas leda till förbättringar i hithörande hänseenden.

Några remissinstanser, JO, KF, Lantbrukarnas skattedelegation och Svenska försäkringsbolags riksförbund, stäUer krav på att eftergiftsgrun­derna till sin innebörd utvidgas ytterligare. Vissa av dem utvecklar mer utförligt sin mening.

JO ifrågasätter om eftergift inte bör kunna ske i ett fall där skattetUl-lägg framstår som uppenbart obilligt men där någon av de nu gäUande befrielsegrunderna inte är för handen. JO tänker här i första hand på att man möjligen skulle kunna applicera det s. k. "ägnadrekvisitet" i gamla SkSL på vissa skattetiUäggsfall. Man kan t. ex. praktisera ett sådant reso­nemang på rättsfallet R 76 1: 34 i publikationen rättsfallsreferat från re­geringsrätten och kammarrätterna (RRK), där en skattskyldig lant­arbetare deklarerat lön som enda inkomst med 2 900 kr., 1 stället för rät­teligen 29 002 kr., men erlagt preliminär skatt med 10 418 kr. Någon större risk för att taxeringsnämnden skulle låta deklarationen godkännas utan ändring torde ej föreligga i sådana fall.

Lantbrukarnas skattedelegalion konstaterar att en förutsättning för att avgiften skall efterges är att den begångna felaktigheten eller underlå­tenheten framstår som ursäktlig. Detta gör att det i samtiiga fall måste göras en bedömning av den skattskyldiges person. Det är hans subjek­tiva agerande som i sista hand måste bedömas. Trots att den skattskyldi­ges ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet finns bland rekvisiten är denna lagstiftningsteknik inte tillfredsställande. Först när eftergiftspara­grafen är så formulerad att det s. k. lantarbetarfallet faller in under paragrafen kan den accepteras. I detta fall var den skattskyl­dige tvungen att tillstå att han var okunnig och oerfaren för att skattetillägget skulle efterges. Men för att kunna tillstå detta måste den skattskyldige vara tUlräckligt klok för att begripa att han skall tala om att han är okunnig. Genom att hålla fast vid ursäktlighetskravet kan fel av dessa slag endast undantas från skattetillägg, om den skattskyldige så att säga klassar ner sig själv. De som borde omfattas av reglerna saknar ju som har nämnts förmåga att framhålla detta. Detta kan inte vara rimligt. Utmärkande för dessa fall är att felen är så häpnadsväckande


 


Prop. 1977/78:136                                                   107

att vem som helst kan upptäcka dem och att de därför inte bör föran­leda skattetillägg. I gamla SkSL frän år 1943 utgick man ifrån att den oriktiga uppgiften skulle vara ägnad att leda tUl för låg skatt. Detta till-lämpades av högsta domstolen så att, i de fall det var helt uppenbart att den felaktiga uppgiften var så absurd, att den inte skulle kunna medföra för låg skatt, på grund av att det stod klart att taxeringsmyndigheterna skulle upptäcka felet, ansågs felet inte ägnat att medföra för låg skatt. Följaktiigen utdömdes intet straffansvar. Delegationen anser att 116 h§ TL första stycket i utredningsförslaget bör avslutas med "att den kan an­ses ursäktlig eller det eljest är uppenbart obUligt att skattetillägg ut­tages". Med ett sådant tillägg blir det möjligt att undanta kommande "lantarbetarfall".

Några remissinstanser påkallar att statsmakterna lagfäster att pröv­ningen av eftergiftsfrågan skall grundas på en samlad bedömning av samtliga ursäktiiga omständigheter i det enskilda fallet.

JO förklarar att han vid tidigare tillfäUe har framhållit skyldigheten för tillämpande myndighet att söka göra en samlad bedömning av samt­liga kända omständigheter av betydelse för eftergiftsprövningen. Flera ursäktande omständigheter av mindre tyngd kan tillsammans ha sådan styrka att eftergift bör ske. JO konstaterar att utredningen understrukit denna i och för sig självklara bedömningsprincip.

Enligt RSV är det särskilt svårt att i anvisningar ge uttryck åt princi­pen att befrielse bör komma i fråga om det i ärendet föreligger flera be­frielsegrunder som tillsammans har beaktansvärd styrka, även om dessa grunder tagna var och en för sig framstår som otillräckliga för eftergift. RSV anser att denna självklara princip är så viktig att den bör anges ut­tryckligen i lagtexten eller påpekas i förarbetena till en ny lagstiftning.

Förslaget om att förseningsavgift inte skall kunna efterges på grund av att det belopp som hade kunnat dras undan genom underlåtenheten att deklarera i rätt tid är att anse som ringa godtas eUer lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga remissinstanser. En och annan remissinstans finner den föreslagna skärpningen onödig.

Några remissinstanser berör ringabeloppets nuvarande storlek.

Statskontoret konstaterar att det av det statistiska material som redo­visas i betänkandet framgår att ca 40 % av skattetilläggen avser undan­dragna belopp under 2 000 kr. Flera skäl talar för att lägsta undandrag­na belopp som leder till skattetillägg bör höjas till 2 000 kr. Ett skäl är att penningvärdet förändrats sedan år 1972 då 1 000-kronorsgränsen in­fördes. Ett annat skäl är att påföljden i många fall kommer att reduce­ras genom de föreslagna jämkningsreglerna eller genom nedsättning. En höjning är motiverad också från den aspekten att skattemyndigheten el­jest kommer att lägga ner mycket tid på ärenden vars handläggnings­kostnader kommer att överstiga sanktionsbeloppet. Som framgår av sta­tistiken skulle en betydande del av antalet ärenden försvinna genom


 


Prop. 1977/78: 136                                                                108

denna höjning, varigenom den mer komplicerade handläggningen av återstående ärenden i huvudsak kan rymmas inom ramen för nuvarande resurser. Om inte beloppsgränscn höjs kommer resurserna till stor del att få ägnas åt smärre förseelser.

Samma uppfattning har bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

SACO/SR redovisar en direkt motsatt inställning och framhåller att enligt RSV:s anvisningar skall skattetillägg i regel inte utgå om det un­dandragna beloppet vid inkomsttaxeringen ej överstiger 1 000 kr. Ord­ningen innebär att en deklarant med en extrainkomst på 1 000 kr. för vil­ken kontrolluppgift inte har lämnats i det närmaste riskfritt kan undan­hålla inkomsten, förutsatt blott att hans skattemoral tillåter detta. SACO/ SR finner denna möjlighet otillfredsstäUande. Visserligen kan en gräns för bagatcUförseelser vara motiverad, men en gräns vid 1 000 kr. är an­märkningsvärt hög jämfört med exempelvis straffen för traditionella förmögenhetsbrott. Möjligen har utredningen här låtit sig påverkas av sitt resonemang om de administrativa sanktionernas rättsliga natur, där utredningen bl. a. anför att skattetillägg inte bör uppfattas som ett straff utan som ett annat medel som syftar till att "tvinga fram en bättre ordning" och att de som åläggs skattetiUägg inte skulle vara "brotts-Ungar i social mening". Skattetillägg och straff har i stort sett samma syften, och undandragande av 1 000 kr. är ett väl så klandervärt be­teende som åtskilliga förfaranden som straffbeläggs i brottsbalken.

Delvis eftergift av skattetillägg

Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges med hälften, när sådan omständighet som skall beaktas vid fråga om befrielse från avgift föreligger men denna är ej så uttalad att hela tillägget bör efterges, god­tas av det helt övervägande antalet remissinstanser. Det stora flertalet av näringslivets organisationer förespråkar dock längre gående nyanserings­regler än de föreslagna. Ett inte obetydligt antal av främst de statliga re­missinstanser som är positiva till den föreslagna jämkningsregeln fäster uppmärksamheten på praktiska svårigheter i tillämpningen. Ett mindre antal remissinstanser ställer sig under åberopande av principiella och ad­ministrativa skäl avvisande tUl den föreslagna eftergiftsregeln. Utred­ningens förslag att skattetillägg skall få efterges med hälften beträffande fysisk person med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation får ett blandat mottagande. Några fler än hälften av remiss­instanserna anser sig kunna godta eller har intet att erinra mot förslaget medan de övriga avstyrker det.

Utredningens förstnämnda förslag godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, RA, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norr­bottens län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagar-distrikt,   länsstyrelserna   i  Södermanlands,   Östergötlands,   Kronobergs,


 


Prop. 1977/78:136                                                                109

Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sve­riges fögderiljänstemän, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegalion, Nä­ringslivets skattedelegalion, Sveriges företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska kommunförbundet, SRS, Svens­ka sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossisiför­bund, SHIO, TCO och TOR. Som framgår av avsnittet 4.1.3 före­språkar det stora flertalet av näringslivets organisationer längre gå­ende nyanseringsregler än de föreslagna. JO, länsstyrelserna i Söder­manlands och Malmöhus län och Sveriges advokatsamfund förklarar mer eller mindre uttryckligen att en sänkning av avgiftsuttaget rubbar förutsättningarna för deras ställningstagande till det föreslagna nyanse­ringssystemet.

Ett inte obetydligt antal av främst de statHga remissinstanserna, som ställer sig positiva tUl de föreslagna jämkningsreglerna, nämligen JO, RRV, länsstyrelserna i Södermanlands, Öslergötiands, Malmöhus, Hal­lands, Västmanlands, Jämtlands och Västernorrlands län, framhåller ut­tryckligen att den praktiska tillämpningen kommer att försvåras. Några av dessa remissinstanser uttalar sig mer utförligt om vilka åtgärder som måste sättas in för att minimera svårigheterna. RRV anför att även om det merarbete som de föreslagna jämkningsreglerna föranleder kan hål­las inom rimliga gränser, kan ändringen leda till ökade resurskrav. En­ligt RRV:s mening bör en fullständig prövning av resursbehovet göras efter en tids tillämpning av de nya reglerna. Redan nu synes den mate­riella sidan av ärenden om skattetillägg inrymma många svåra bedöm­ningsfrågor och besvärliga praktiska frågor för de tillämpande myndig­heterna. Även tillämpningen av bestämmelserna rörande eftergift är ofta svår. RRV anser det vara av stor vikt att ärenden om skattetiUägg hand­läggs av tiUräckligt kvalificerad personal. En tilltagande svårighetsgrad i tillämpningen torde därför kräva ökad utbildning av personal vid de beslutande organen. Enligt RRV:s uppfattning bör dessa frågor beaktas före ikraftträdandet.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Södermanlands län som framhåller att behovet av anvisningar från i första hand RSV men också RFV beträffande sanktionsformema avgiftstillägg och försenings­avgift blir mycket accentuerat. Det krävs att verken utförligt beskriver grunderna för bedömningen av fall där befrielse bör komma i fråga, undantagssituationer osv. Särskilda utbildningsinsatser erfordras i första hand för den personal som har att handlägga dessa ärenden, dvs. gransk­ningsassistenter hos länsstyrelsen och lokal skattemyndighet när den nya taxeringsorganisationen träder i kraft fr. o. m. taxeringen år 1979.

Avvisande tiU det nu förevarande förslaget är JK, kammarräiien i Göteborg, statskontoret, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län. Föreningen Sveriges kommu-


 


Prop, 1977/78:136                                                                 110

nala laxerlngsrevisorer och SCF/CR. Flera av dem åberopar principiella eller administrativa skäl till stöd för sitt stäUningstagande. Deras syn­punkter i hithörande hänseende har redovisats i avsnittet 4.1.3.

Utöver nyss angivna synpunkter framför kammarrätten i Göteborg kritiska anmärkningar mot den konkreta utformningen av utrednings­förslaget i denna del. Kammarrätten slår inledningsvis fast att kritiken mot bristen på nyansering i det skatteadministrativa systemet inte så mycket synes ha gällt reglerna som sådana. Av JO:s uttalanden att döma har man i stäUet framför allt fäst sig vid att de möjligheter till efter­gift som reglerna ger inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning av de tiUämpande myndigheterna. Mot denna bakgrund är det knappast motiverat att göra regelsystemet om eftergift mer komplicerat genom att införa möjlighet även till halv eftergift.

Några få remissinstanser föreslår ändringar i den föreslagna lagtex­ten.

Svenska företagares riksförbund anser att när det står och väger för hel befrielse bör endast ett mindre skattetillägg få komma i fråga. Till-lägg med 10 % av skatten på det undanhållna beloppet bör vara ett fullt tillräckligt remedium. Enligt utredningen skulle procentsatsen i stället bli antingen 12,5 eUer 25 %.

Utredningens förslag att skattetillägg skall få efterges med hälften be­träffande fysisk person med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala sitiuation godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av RA, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, över­åklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, länssty­relserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Hallands, Älvs­borgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, KF, LO, Näringslivets skattede­legalion, Sveriges företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, TCO och TOR. Flera av dem som intagit en positiv hållning till förslaget understryker behovet av klargörande anvis­ningar hur regeln skall tillämpas för att tillämpnmgen skaU bli enhetlig.

Förslaget avstyrks av JO, JK, kammarrätten i Göteborg, statskon­toret, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens län, SACO/SR, Föreningen Sveriges kommunala taxe­ringsrevisorer. Lantbrukarnas skattedelegalion, SRS, Sveriges grossist­förbund och SHIO.

Några av de remissinstanser som ställer sig avvisande tUl utrednings­förslaget i denna del utvecklar grunderna för sin ståndpunkt mera utför­ligt.

Enligt JO torde den föreslagna jämkningsregeln, som innebär tillska­pandet av en ny befrielsegrund, inte ens med uppföljande anvisningar


 


Prop. 1977/78:136                                                                 111

kunna få en tillfredsställande avgränsning. Risk för betydande svårighe­ter vid tillämpningen och oenhetliga bedömningar skulle uppstå.

Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter varför de anförda omständig­heterna bör föranleda bara halv eftergift och inte i något fall hel efter­gift. Det mest betänkliga är emeUertid att förslaget ställer rättstiUämp-ningcn inför närmast oöverstigliga svårigheter på utrednings- och be­dömningsplanet. Domstolen frågar om de relevanta ekonomiska förhål­landena skall föreligga vid deklarationstillfället, vid tidpunkten för beslut i skattetilläggsfrågan i första instans eller eventuellt när frågan prövas i besvärsinstans. Enligt kammarrättens uppfattning bör skattetillägget i fråga om beaktande av den skattskyldiges ekonomi i princip inte följa andra regler än själva skatten, dvs. eventuella förödande effekter som tillägget kan få på vederbörandes ekonomi får beaktas på verkställig-hctsstadiet.

Skattetillägg för oriktig uppgift i taxeringsmål

Utredningens förslag att skattetillägg skall utgå för skriftlig oriktig uppgift som avges i mål om taxering godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Till förslaget att även muntliga oriktiga uppgifter i det nu avsedda fallet bör träffas av sådan påföljd intar remissinstanserna en något försiktigare hållning, även om det stora flertalet ställer sig positiva härtill. Några av de remissin­stanser som är avvisande till förslaget ifrågasätter huruvida förvaltnings­processens principiella uppbyggnad medger att muntliga oriktiga upp­gifter beivras inom ramen för denna. Flera av de positiva remissinstan­serna understryker vikten av att sanktionsbestämmelserna i nu avsedda fall tillämpas restriktivt. Från några håll påkallas att de föreslagna reg­lerna överarbetas i vissa hänseenden.

Förslaget att skattetillägg skall utgå för skriftlig uppgift som avges i mål om taxering godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, länsåklagarna i Malmöhus och Norrbottens län, överåklagarna i Stock­holms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, statskontoret, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönkö­pings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bo­hus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveri­ges fögderiljänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsreviso­rer, KF, LO, Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbun­det, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sve­riges grossistförbund, TCO och TOR.

Avvisande till förslaget är RÅ, länsåklagaren i Kopparbergs län, kam­marrätten i Göteborg, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Närings­livets skattedelegation och SHIO samt — tills förslaget överarbetats ytterligare — Lantbrukarnas skattedelegation.


 


Prop. 1977/78:136                                                  1J2

Några av de remissinstanser som ställer sig positiva till förslaget be­handlar detta mer ingående.

Länsåklagaren i Norrbottens län slår fast som en positiv konsekvens av förslaget att skattetillägg skall kunna påföras för oriktiga skriftliga uppgifter, som avges först i mål om taxering, och att det därigenom blir möjligt att undvika åtal för denna typ av skatteförseelser. I övriga fall är åtal inte beroende av påförda skattetillägg utan av de undandragna beloppens storlek.

RRV anser att någon avgörande invändning inte kan resas mot utred­ningens uppfattning att det bör vara möjligt att i nu avsedda fall beivra skattebedrägeri genom skattetUlägg som ett alternativ till den redan be­fintliga möjligheten till åtal för skattebrott. Samtidigt vill verket emeller­tid starkt betona utredningens uttalande att den föreslagna regeln bör tUlämpas med reslriktivitet för att den inte skall komma att omfatta ar­gumentation i rättsfrågor eller beträffande bevisläget. RRV anser därför att förutsättningama för påföljd bör preciseras så att tillfredsställande garantier skapas mot att skattetillägg påförs i strid mot dessa allmänna rättsprinciper.

RSV framhåller att förslaget att skattetillägg skall kunna påföras för oriktig uppgift i skattemål Innebär att en lucka i gällande lagstiftning täcks. Liksom utredningen anser RSV att skattetillägg i princip bör utgå i dylika förhållandevis sällsynta fall. Saken är dock ganska komplicerad och fordrar enligt RSV:s mening närmare överväganden.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län kommer förslagen, om de godtas, att få en viktig allmänpreventiv funktion men kommer sannolikt också att leda till svåra gränsdragningsproblem.

SRS har i princip intet att erinra mot att användningsområdet för skattetillägg utsträcks att omfatta även uppgifter lämnade i samband med en skatteprocess. Av utredningens överväganden framgår att regeln bör tillämpas med restriktivitet. Detta anser samfundet vara en förut­sättning. Från en annan synpunkt är emellertid den föreslagna utvidg­ningen betänklig. En deklaration kan inte avges genom ombud. Genom att underteckna deklaration ådrar sig den skattskyldige ansvar för däri lämnade uppgifter. Däremot kan en skatteprocess väl föras av ombud på grund av fullmakt. Det vore mycket betänkligt om en oriktig uppgift lämnad av ett ombud i en skatteprocess skuUe kunna medföra skatte­tillägg för den skattskyldige, om denne inte har varit medveten om den lämnade oriktiga uppgiften. Samfundet vill understryka angelägenheten av att sådana fall undantas.

Sveriges advokatsamfund konstaterar att förslaget i denna del har till­kommit för konsekvensens skull och för att åtal för skattebrott i många fall skall kunna undvikas. Samfundet kan i och för sig godta att skatte­tUlägg skall kunna påföras i uppenbara fall, dvs. när ansvar för skat­tebedrägeri hade kunnat dömas ut på grund av den oriktiga uppgiften.


 


Prop. 1977/78: 136                                                               113

Utredningen ger i någon mån uttryck härför genom att ange att viss re­striktivitet bör iakttas vid tillämpningen. Samfundet vill understryka nödvändigheten av långtgående restriktivitet vid bestämmelsens tillämp­ning.

De remissinstanser som avstyrker förslaget anger varierande skäl för sin ståndpunkt.

RÅ förklarar att han hyser förståelse för motiven bakom förslaget, men anser sig böra uttala tveksamhet om lämpligheten härav. För det första måste konstateras att skattefrågan i taxeringsmål mestadels måste anses vara så kontroversiell att den föranleder argumentering och bevis­ning. Även om man måste ställa stora krav på den skattskyldiges san­ningsenlighet, kan hotet om eventuellt skattetUlägg i denna situation trots allt verka hämmande på hans rätt att argumentera. Ett schablon­system av den modell som nu tillämpas är inte lämpligt i sådana fall. Hänsyn till den enskilde gör sig i övrigt i dessa fall alls inte särskilt starkt gällande och av denna anledning har en väsentlig grund för till-lämpningen av administrativ sanktion fallit bort. De judiciella myndig­heterna torde i de få fall detta kan bli aktuellt handlägga dessa ärenden i vanlig straffrättslig ordning. För det andra och helt avgörande leder emellertid förslaget till en inte acceptabel dualism mellan skattedom­stolarna och de aUmänna domstolar som handlägger samma sakliga frågor. Sanningsplikt vid administrativt äventyr kommer alltså att råda hos skatteorganen medan påföljd för oriktig uppgift saknas 1 det judi­ciella förfarandet.

Länsåklagaren i Kopparbergs län ställer sig frågande inför utredning­ens uttalande att åtal skuUe kunna undvikas i fråga om oriktig uppgift som avges i taxeringsmål om skattetillägg kunde påföras i detta fall. Åtal underlåts ju inte därför att sådan sanktion utgår. Länsåklagaren förklarar vidare att han har svårt att inse att inte skattetillägget skulle kunna träffa argumentation i rättsfrågor eller beträffande rättsläget. I detta sammanhang bör enligt länsåklagaren vidare beaktas den kom­plikation som ligger i de olika processuella regler som gäller för straff-processen och skatteprocessen. Den misstänkte i straffprocessen är inte skyldig att bidra till utredningen, medan han i en parallellt löpande skat­teprocess, vars utgång ofta är avgörande i brottmålet, har en sådan skyl­dighet. Enligt förslaget skulle han löpa risken av skattetillägg om han lämnar oriktiga uppgifter. Förundersökning angående skattebrott på­börjas ofta i anslutning till en avslutad taxeringsrevision, eftersom granskade räkenskapshandUngar måste beslagtas. Vid denna tidpunkt beslutas ofta också om andra straffprocessuella tvångsåtgärder så­som husrannsakan och anhållande. Det förekommer att taxeringsrevi­sorn biträder vid polisförhör och samtidigt utformar sina taxerings-promemorior och framställer sina förslag om eftertaxering mer eller mindre   på   grundval  av  vad   som   framkommit  under  förundersök-

8    Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78: 136                                                                114

ningen. Dessa taxeringsrevisorer, som vid muntliga förhandlingar i skat­tedomstolarna och i mål om skattebrott ibland lär höras såsom vittnen, har en ur processuell synpunkt något säregen ställning. En än svårare position torde de försvarare ha, som söker försvara den misstänkte genom att biträda honom i skatteprocessen. Denna dubbelstäUning blir mer markant om förslaget genomförs. Den skulle också innebära en nackdel för de misstänkta i skattebrottsmålen, då deras processföring i skattedomstolarna kan komma att åberopas mot dem.

Enligt kammarrätten i Göteborg torde fall av oriktig uppgift som lämnas först i besvärsprocess vara sällsynta. Något större behov av att beivra oriktiga uppgifter som lämnats i skattemål genom skattetiUägg sy­nes inte föreligga. Utredningens undersökningar tyder inte heller på detta. Bestämmelsema i SkBL torde dessutom ge samhäUet tillräck­liga möjligheter att beivra dessa fall. Det föreslagna institutet är såvitt kammarrätten kan överblicka unikt för svensk rätt. En bestämmelse, som generellt belägger oriktig uppgift i taxeringsprocess med sanktion, får antas komma att på ett olyckligt sätt verka hämmande på skatt­skyldiga som själva skall föra sin talan i sådan process. Att märka är att även uppgifter som lämnats av slarv beivras.

Lantbrukarnas skattedelegation framhåller att konsekvenserna av för­slaget endast har berörts ytligt av utredningen. Eventuella följdverk­ningar är ej analyserade. Indirekt kan en bestämmelse av detta slag medföra att den skattskyldige kommer i underläge i processen även om han naturiiglvis skall lämna riktiga uppgifter i skatteprocessen. 1 samma riktning uttalar sig SHIO.

Förslaget att skattetillägg skall utgå även för muntliga oriktiga upp­gifter som avges i mål om taxering godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JK, länsåklagaren i Malmöhus län, överåklagarna i Stock­holms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Väst­manlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Norrbottens län, SACO/SR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, KF, LO, Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges gros­sistförbund, TCO och TOR.

Förslaget avstyrks av JO, RA, länsåklagarna i Kopparbergs och Norr­bottens län, kammarrätten i Göteborg, RSV, Näringslivets skattedele­gation. Svenska försäkringsbolags riksförbund, SHIO samt — tills för­slaget överarbetats ytterligare — Lantbrukarnas skattedelegation.

Flera av såväl de remissinstanser som tillstyrker eller uttalar sig i po­sitiv anda som de remissinstanser som ställer sig avvisande till utred­ningsförslaget i denna del lämnar i stort samma synpunkter som i fråga om förslaget att skattetillägg skall kunna påföras för skriftlig oriktig


 


Prop. 1977/78:136                                                                 115

uppgift som lämnas i mål om taxering. Härutöver behandlar några re­missinstanser mer specifikt problematiken kring skattetillägg för munt­liga oriktiga uppgifter i taxeringsmål.

Skatielillägg vid skönsiaxering

Utredningen föreslår såvitt nu är i fråga att skattetillägg skall påföras på grund av oriktig uppgift vid taxering som har bestärats genom upp­skattning till den del denna innefattar rättelse av oriktig uppgift. Som ytterligare förutsättning för skattetUlägg på grand av utebliven deklara­tion föreslås att anmaning att deklarera skall ha sänts ut till den skatt­skyldige. Förslaget godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av samt­liga remissinstanser utom en. Kompletteringar och överarbetningar före­slås från några håll.

Förslaget att skattetillägg skall påföras på grund av oriktig uppgift vid taxering som har bestämts genom uppskattning tiU den del denna inne­fattar rättelse av oriktig uppgift berörs mer ingående av ett fåtal remiss­instanser.

JO förklarar att han inte har några invändningar mot förslaget men vill i likhet med utredningen framhålla vikten av att beslutsmyndigheten vid påföring av skattetillägg klart skiljer mellan underlaget för oriktig uppgift och underlaget för skönsmässigt tillägg. För att reglera innehål­let i ett skattetilläggsbeslut bl. a. i detta hänseende har utredningen före­slagit ett särskUt stadgande, 116 q § TL, om vad ett avgiftsbeslut skall innehåUa. I och med denna senare bestämmelse torde man också kunna räkna med att fall, såsom det i JO:s ämbetsberättelse 1976/77 s. 228 re­dovisade, inte skall bphöva uppkomma.

Nedsättning av skattetillägg påfört på grund av utebliven deklaration

Huvudlinjerna av utredningens förslag i denna del godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. I vissa detalj avseenden föreslås dock ändringar eller kompletteringar från några håll. Ett fåtal remissinstanser ställer sig avvisande eller intar en tveksam hållning till grunddragen av förslaget.

Förslaget att skattetillägg på grund av utebliven deklaration inte skall undanröjas helt när sådan handling kommer in inom viss tid utan i stäl­let sättas ned tillstyrks eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, kammarrätten i Gö­teborg, RRV, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Öster­götlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Älvs­borgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Väster­bottens och Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitfänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxerings­revisorer, KF, LO, Svenska företagares riksförbund, Svenska kommun-


 


Prop. 1977/78:136                                                                116

förbundet,  SRS,  Svenska  sparbanksföreningen,  Sveriges  advokatsam­fund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.

Flera av de positiva remissinstanserna förklarar uttryckligen att för­slaget bör motverka spekulation i taxeringsmyndigheternas beskattnings­åtgärder.

En avvisande eller tveksam hållning till förslaget intar länsåklagaren i Norrbottens län, statskontoret, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Lantbrukarnas skaltedelegation. Näringslivets skattedelegation och Svenska försäkringsbolags riksförbund.

Lantbrukarnas skaltedelegation anser det inte vara motiverat att in­föra en speciell regel för skattskyldiga som avvaktar myndighets beslut och därefter lämnar in deklarationen. Redan nu är det möjligt att på­föra den skattskyldige förseningsavgift och att om så behövs vitesföre-lägga honom. Att ha tre olika maktmedel för detta rimmar illa med rim­liga krav på rättssäkerhet.

Den föreslagna storleken av den avgift som skall stå kvar om deklara­tion kommer in inom tidsfristerna godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, RSV, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Hal­lands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt­lands och Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sve­riges kommunala laxerlngsrevisorer, KF, LO, Svenska företagares riks­förbund. Svenska kommunförbundei. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.

Det föreslagna avgiftsuttaget i de nu avsedda fallen anses för lågt av kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms, Söderman­lands, Kronobergs, Malmöhus och Västerbottens län, Föreningen Sve­riges fögderitfänstemän och SRS. De förklarar att det är tveksamt om ett så lågt tiUägg är en tillräckligt kraftig reaktion för att utgöra ett verksamt medel mot spekulationsfallen.

Några av de remissinstanser som förordar att avgiftsuttaget höjs i de nu avsedda fallen utvecklar grunderna för sin ståndpunkt mer utförligt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår att skattetiUägg på grund av utebliven deklaration i stället skall sättas ned till 10 % för skatt­skyldig, som inkommer med deklaration inom två månader efter det att meddelande om tillägget har erhållits. Vidare förordar länsstyrelsen att tillägget höjs i de fall deklaration inkommer efter denna tidpunkt till förslagsvis 20 %, eventuellt i kombination med en minimiavgift på 500—1 000 kr.

Förslaget att den nuvarande bestämmelsen om nedsättning till 10 % av skattetillägg på grund av utebliven deklaration avseende fysisk per­son bör utsträckas till att avse även juridiska personer godtas eller läm-


 


Prop. 1977/78: 136                                                               117

nas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Länsstyrelserna i Södermanlands och Gävleborgs län ställer sig avvi­sande till förslaget.

Utredningens förslag att skattetillägg på grund av utebliven deklara­tion inte skall få sättas ned till 10 % om den skattskyldige har fått skriftligt meddelande om resultatet av taxeringsrevision eller taxerings­intendents yrkande hos skatterätten om höjning av den taxering som skattetillägget avser eller om eftertaxering för samma år godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av så gott som samtliga de remiss­instanser, som har ställt sig positiva tiU huvudlinjerna av utredningens förslag till nedsättningsbestämmelser. Från några håll föreslås smärre ändringar i eller kompletteringar till de föreslagna reglerna.

Länsstyrelserna i Hallands och Gävleborgs län ifrågasätter om inte de föreslagna begränsningarna av rätten till nedsättning av skattetillägg av nu förevarande slag till 10 % bör utvidgas till att avse även rätten tiU nedsättning till 5 %.

Några remissinstanser föreslår att rätten till nedsättning skall falla bort tidigare än den tidpunkt då den skattskyldige har fått del av resul­tat av taxeringsrevision.

RSV anser att utgångspunkten för valet av tidsgräns bör vara att till-lämpningen av nedsättningsrätten avskärs när den skattskyldige med kännedom om revisionspromemorian e. d. så att säga "har facit i sin hand" när han avlämnar deklarationen. Å andra sidan måste regeln också utformas så att den inte får olämpliga verkningar på revisionsverk­samhetens bedrivande.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåUer att det är vanligt och ända­målsenligt att redan under hand eller innan revisionen avslutas muntiigen delge den skattskyldige vad som kommer fram under granskningens gång eller resultatet av revisionen. Man synes därför böra anknyta till den tidpunkt dä förordnandet om revision har delgetts den skattskyl­dige. Samma ståndpunkt intar länsstyrelserna i Kronoberg, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Föreningens Sveriges kommunala laxeringsre visorer.

Beräkning av undandragen inkomst (kvittning)

Utredningens förslag om utsträckt kvittningsrätt vid beräkning av den inkomst som skall anses ha undandragits godtas av det helt över­vägande antalet remissinstanser. Några av dem påkallar att gränserna för kvittningsrätten närmare klargörs. Från några håll framförs krav på att förslaget lagfästs. Ett mindre antal remissinstanser ställer sig avvi­sande till förslaget.

Förslaget godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, över­åklagarna i Stockholms,  Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, stats-


 


Prop. 1977/78:136                                                                  118

kontoret, RRV, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönkö­pings, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvs­borgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Väster­bottens och Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skatte­delegation. Näringslivets skattedelegation, Svenska företagares riksför­bund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbun­det, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sve­riges grossisiförbund, SHIO, TCO och TOR.

Några av de positivt inställda remissinstanserna berör vissa frågor i samband med förslaget.

En helt eller delvis avvisande hållning till förslaget intar kammarrät­ten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län och Föreningen Sveriges fögderitjänstemän.

Enligt kammarrätten i Göteborg står de negativa konsekvenserna av utredningens förslag i öppen dag. Den skattskyldige kan "spara" ett avdrag för att "ha det i bakfickan" som motvikt, om en avsiktligt läm­nad oriktig uppgift skulle upptäckas. Avdraget kan han sedan få be­svärsvägen. Särskilt betänkligt blir systemet om den skattskyldige kan i sammanhanget utnyttja avdragsposter, som han kan hänföra till i stort sett valfritt beskattningsår. Att ge möjlighet till en sådan spekulation i taxeringsmyndigheternas åtgärder är inte önskvärt. Eftersom kvitt-ningsregeln måste gälla lika i alla instanser, måste den högre instansen — om taxeringen ändras — alltid undersöka om skattetillägg som har påförts kan bli föremål för kvittning, samt besluta därom. Om taxerings­nämnd har godtagit ett avdrag — som sedan vid skattetilläggsberäkning kvittats mot en oriktig uppgift —■ följer att, om länsskatterätten skulle vägra avdraget, underlaget för skattetillägget skall höjas, detta oavsett om talan har förts beträffande skattetillägget eller ej. Om utredningens förslag godtas, behövs i motsats tUl vad utredningen påstår lagändring.

RSV hyser förståelse för utredningens förslag främst från förenklings­synpunkt men menar att olika rättviseskäl kan åberopas såväl för som emot förslaget. Detta synes inte heller överensstämma med RSV:s nuva­rande föreskrifter, tillämpad praxis eller ett auktoritativt uttalande om nu gällande lagstiftning. Frågan om kvittning hänger emellertid också samman med vissa problem som utredningen avser att ta upp i ett kom­mande betänkande, nämligen problemet om bl. a. förlustavdragens In­verkan på skattetillägget. Det kan därför diskuteras om inte kvittnings-frågan bör övervägas ytterligare i det sammanhanget, särskilt som dessa frågor kan behöva analyseras från nya utgångspunkter om RSV:s för­slag i fråga om ett annorlunda bestämt underlag för beräkningen av skattetillägg prövas närmare.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän är av den uppfattningen att den skattskyldige inte från avgiftssynpunkt bör komma i ett bättre läge


 


Prop. 1977/78:136                                                                119

genom alt först sedan den oriktiga uppgiften har konstaterats åberopa den tidigare ej avdragna kostnadsposten. Den undandragna inkomsten bör i delta fall bestämmas till den oriktiga uppgiftens belopp och inte till nettobeloppet även om intäkten av förvärvskällan i fråga inte kan höjas med mer än sistnämnda belopp.

Undantag från påföring av skattetillägg

Utredningens förslag till förtydliganden av de gällande bestämmel­serna om undantag från påföring av skattetillägg och dess uttalande om bevisbördan vid öppet angivna yrkanden m. m. godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JO, JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Koppar­bergs och Norrbottens län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, statskontoret, RRV, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbottens län, SA­CO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. För­eningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, "KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Näringslivels skattedelegalion, Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommun­förbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsam­fund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.

Några av de positivt inställda remissinstanserna behandlar förslaget i denna del mer ingående.

JO anser att bevisbördan för att uppgift är oriktig vid avvikelse från öppet angivet yrkande eller angivet värde av naturaförmån eller till­gång enligt utredningen skall vila på det allmänna. Förslaget i denna del innebär den preciseringen att skattetiUägg för oriktigt yrkande inte kan påföras skattskyldig enbart för att denne inte vill eller kan specificera eller styrka ett avdragsyrkande sedan han uppmanats göra detta. Under detta stadgande kommer att falla bl. a. de inte så ovanUga fallen då skattskyldig inte vill eller förmår styrka avdrag för periodiskt understöd eller underhåU tiU barn (jfr JO 1975 s. 379), och de fall då skattskyldig gjort avdrag för ränteutgifter som ej har kunnat styrkas.

Avvisande till eller tveksamma inför förslaget är kammarrätten i Gö­teborg och länsstyrelserna i Malmöhus och Älvsborgs län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att uttrycket "såvida det ej är uppenbart att den skattskyldige ... lämnat oriktig uppgift i sak" i den föreslagna 116 f § TL andra stycket är avsett att understryka att skatte­tillägg inte får påföras enbart på grund därav att exempelvis ett avdrag har vägrats i brist på begärda uppgifter I motiven (s. 206) uttalas ka­tegoriskt att bevisbördan för att en uppgift är oriktig vilar på det all­männa. Konsekvensen av ett kategoriskt krav att taxeringsintendenten skall bevisa förhandenvaron av en oriktig uppgift är att det blir riskfritt


 


Prop. 1977/78:136                                                                 120

för den skattskyldige att exempelvis yrka avdrag för skuldräntor, som han aldrig har haft, såvida han vid begäran om verifikationer endast ger ett allmänt hållet svar eller inget svar alls. Det kan synas som om utred­ningen har den uppfattningen att skattetillägg inte skulle kunna påföras i ett fall som det sist berörda. Länsstyrelsen kan inte instämma i utred­ningens kategoriska uttalande vad angår bevisbördan. Däremot synes den föreslagna lydelsen i paragrafen vara godtagbar.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har samma uppfattning som länsstyrel­sen i Malmöhus län samt tillägger. Utredningens uttalande om bevisbör­dan i nu avsett fall skulle kunna tolkas så att om en skattskyldig i sin deklaration har fantiserat ihop ett ränteavdrag, som han efter anmodan inte kan styrka helt enkelt därför att han inte har haft några ränteutgif­ter, så skulle taxeringsnämnden vara tvingad att tillgripa skönstaxering för att skattetillägg skuUe kunna påföras. Enligt 116 b § skulle då skatte­tillägg utgå enligt 116 a § till den del uppskattningen Innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige, dvs. i exemplet på beloppet for det obehöriga ränteavdraget.

Den ordinarie besvärsrätten för skattskyldig i fråga om särskild avgift

Utredningens förslag att yrkande om att särskild avgift skall un­danröjas eller sättas ned skall prövas så länge den taxering avgiften avser inte har vunnit laga kraft godtas i princip eller lämnas utan ut­trycklig erinran av samtliga remissinstanser. Några av dem riktar dock kritik mot den lagtekniska utformningen av den föreslagna bestämmel­sen och föreslår ändringar i denna. Från några håll påkallas atl den nu gällande fristen för skattskyldigs ordinarie besvär dessutom förlängs. En och annan remissinstans framhåller att det är önskvärt att besvärsbe­stämmelserna i fråga om särskild avgift så långt som möjligt anpassas till motsvarande bestämmelser i taxeringssammanhang.

Kammarrätten i Göteborg har i princip inte något atl erinra mot den generösa lösning utredningen stannat för. I sammanhanget måste emel­lertid uppmärksammas vilka konsekvenser utredningens förslag kan få på bestämmelserna om prövningstillstånd med hänsyn till utgången i rättsfallet 1972 ref. 66 i regeringsrättens årsbok.

Kritik mot den föreslagna lagtekniska utformningen av nu föreva­rande bestämmelse framförs av några remissinstanser.

Länsstyrelsen i Kronobergs län och Föreningen Sveriges fögderitjäns­temän föreslår att den gällande fristen för skattskyldigs ordinarie besvär förlängs.

Den ordinarie talerätten för taxeringsintendenl i fråga om särskild avgift Utredningens förslag tUl reglering av den ordinarie talerätten för tax­eringsintendent i fråga om skattetUlägg och förseningsavgift godtas el-


 


Prop. 1977/78:136                                                                 121

ler lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remiss­instanser. Ändringar och förtydliganden föreslås dock från några håll. Flera remissinstanser betonar det önskvärda i atl bestämmelserna i nu förevarande avseende så långt som möjligt erhåller samma utformning som motsvarande regler vid inkomsttaxeringen. En och annan påkallar att de föreslagna bestämmelserna stäms av mot RS-projektet och att ikraftträdandet samordnas i tiden.

Utredningens förslag om förlängning av taxeringsintendents tidsfrist för ordinarie besvär godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Väs­terbottens samt Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxerings­revisorer, KF, LO, Näringslivets skattedelegation. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommun­förbundet. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, SHIO, TCO och TOR.

Avvisande till förslaget är JO, kammarrätten i Göteborg, statskonto­ret, länsstyrelserna i Malmöhus län och Hallands län, Lantbrukarnas skattedelegation, SRS och Sveriges grossisiförbund.

JO konstaterar att som skäl för att taxeringsintendentens besvärstid skall utsträckas anges att ett tyngre ansvar för enhetlig rättstillämpning kommer att vila på intendenten när avgiftsbesluten läggs på taxerings­nämnderna. JO kan för sin del inte finna någon anledning att göra åt­skillnad på besvärsreglerna för taxeringsbesluten å ena sidan och för skattetilläggsbeslulen å andra sidan. Ett lika slort ansvar för enhetlig rättstillämpning har ju sedan länge legat på intendenten vad gäller taxe­ringsbesluten. Besvärsliden bör därför vara densamma i båda fallen och tills vidare begränsas till den 30 april året efter taxeringsåret.

Kammarrätten i Göteborg anser alt praktiska skäl talar för att samma besvärstid bör gälla både för taxeringsfrågan och för avgiftsfrågan. När taxerlngsintendenlen överväger åtgärder beträffande taxeringen är det naturligt atl han lar ställning även i avgiftsfrågan.

Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län är det i och för sig välmotiverat att förlänga taxeringsintendents besvärstid till utgången av året efter tax­eringsåret, men det finns inte tillräckliga skäl för något särskUt stad­gande härom i fråga om särskild avgift.

I stort sett samma synpunkter framförs av Lantbrukarnas skattedele­gation.

För SRS, som anser att uppgiften att besluta om särskild avgift bör ligga kvar hos lokal skattemyndighet, är det inte acceptabelt att en


 


Prop. 1977/78:136                                                                 122

skattskyldig under i det närmaste två år efter deklarationens avlämnan­de skall behöva förbli oviss om eventuell påföring eller förändring av påfört skattetillägg.

Utredningen har föreslagit atl taxeringsintendents yrkande om sär­skild avgift skall vara framställt innan hans talan om taxeringen har prövats. Vidare har föreslagits att en reglering av rätten att föra talan om sådan avgift i det fall taxeringsintendenl gör kvitlningsinvändning och i del fall den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift i laxerlngsmål. Dessa förslag godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av i stort samma remissinstanser som har ställt sig positiva till förslaget om för­längning av tidsfristen för taxeringsintendents ordinarie besvär.

Kritiska synpunkter och ändringsförslag i fråga om de nu förevarande bestämmelserna framförs från några håll.

Kammarrätten i Göteborg framhåller att förslaget all taxeringsinten­denl som för talan om taxering skall ha rätt att framställa yrkandena angående särskild avgift som har samband med taxeringen innan tax­eringsfrågan har prövats, ger taxeringsintendenten möjlighet att yrka sär­skild avgift efler det att hans besvärstid har gått ut. Utredningen har inte anfört något egentligt skäl för att en sådan ordning införs. Kam­marrätten har också svårt atl se atl det föreligger något sådant skäl.

Den föreslagna regeln att taxeringsintendent som framställer kvitl­ningsinvändning mot skaltskyldigs yrkande om nedsättning av taxering skall kunna föra talan om skattetillägg i samband därmed anser RSV vara mindre lämplig. Som skäl anför verket att räiten aldrig kommer att pröva taxeringsintendentens kvitlningsinvändning eller skattetilläggsfrå­gan öm den skattskyldige efler utgången av taxeringsintendents besvärs­lid återkallar sina besvär eller målet eljest inte tas upp till saklig pröv­ning. Taxeringsintendenten bör därför i dessa fall anlita taxeringsinslitu-tet.

Förslaget till reglering av talerätten i det fall oriktig uppgift har läm­nats i laxerlngsmål berörs mer ulföriigt av några remissinstanser.

Den extraordinära besvärsrätten till den skattskyldiges fördel i fråga om skattetillägg

Utredningens förslag till besvärsrätt i särskild ordning till den skatt­skyldiges fördel godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Ett mindre antal remissinstanser anser att den föreslagna besvärsrätten är aUtför vittgående och påkallar atl den Inskränks.

Förslaget tillstyrks eller lämnas utan uttrycklig erinran av JK, RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, över­åklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, stats­kontoret, RRV, länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönkö­pings, Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt-


 


Prop. 1977/78: 136                                                                123

lands, Västernorrlands, Västerbottens saml Norrbottens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderitfänstemän. Föreningen Sve­riges kommunala taxering.srevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skattedele­gation. Näringslivets skaltedelegation, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, SHIO, TCO och TOR.

Förslaget anses för långtgående av JO, kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus och Göte­borgs och Bohus län.

RSV och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den före­slagna besvärsrätlen i särskild ordning till den skattskyldiges förmån är för vid och att den i likhet med 100 § TL bör begränsas med ett ursäkt-lighetsrekvisit.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att envar skattskyldig torde kunna framföra någon omständighet som han inte tidigare har åberopat. Han skulle därför enligl utredningsförslaget få en femårig besvärslid som helt kan jämföras med ordinär sådan.

Den extraordinära besvärsrätlen för det allmänna lill nackdel för den skattskyldige i fråga om skattetillägg

Utredningen har föreslagit extraordinär besvärsräit för det allmänna lill nackdel för den skaltskyldige i del fall skattetillägg inte har påförts eller har blivit för lågt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Förslaget godtas eller lämnas ulan uttrycklig er­inran av RÅ, länsåklagarna i Malmöhus och Kopparbergs län, överåkla­garna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardislrikt, RRV, läns­styrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Väst­manlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens samt Norrbollens län, SACO/SR, SCF/CR, FAR, Föreningen Sveriges fögderi­tjänstemän. Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer, KF, LO, Lantbrukarnas skattedelegation. Svenska företagares riksförbund. Svenska kommunförbundet, SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund, TCO och TOR.

Avvisande lill förslaget är JO, JK, länsåklagaren i Norrbottens län, kammarrätten i Göteborg, RSV, länsstyrelsen i Malmöhus län. Nä­ringslivets skattedelegation. Svenska försäkringsbolags riksförbund och SHIO.

Några av de negativt inställda remissinstanserna utvecklar grunderna för sin ståndpunkt mer ingående.

JO förklarar att han inte kan se någon anledning till att det allmänna skall ha förlängd besvärstid 1 fall där fråga om skattetillägg antingen av misstag inte har prövats eller där skattetiUägg blivit oriktigt på grund av


 


Prop. 1977/78:136                                                   124

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Del allmän­na bör enligt hans mening stå risken för atl riktiga beslut fattas från bör­jan och den skatlskyldige skall efler en viss tid kunna utgå från alt så varit fallel.

RSV kan endast tillstyrka en regel som innebär en besvärsräit i sär­skild ordning för taxeringsintendent i de fall skattetillägget blivit för högt på grund av felräkning etc. 1 de övriga fallen skulle en besvärsrätt för taxeringsintendenten i praktiken innebära att denne fick en femårig frist för att yrka påföring av skattetillägg i de fall lokal skattemyndighet gjort en materiell felbedömning eUer ett formellt fel till den skatlskyl­diges fördel. En sådan regel framstår som slötande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att taxeringsintendent i taxeringsmål äger anföra extraordinära besvär endasl till skattskyldigs fördel med undantag för felräkning etc. Granden för den nu föreslagna besvärsrätlen "lokal skattemyndighet ej prövat, ehuru så bort ske" är alltför vag. Enligt nuvarande rutiner antecknas lokal skaltemyndighets beslut, när tillägg ej påförs, på taxeringsavins baksida, ofta med blyerts. Avsaknaden av anteckning på avin skulle komma att ge taxeringsinlen-denten fem års besvärsrätt till den skattskyldiges nackdel. Länsstyrelsen förordar alt taxeringsintendentens extraordinära besvärsrätt begränsas 1 Överensstämmelse med de grunder som enligt 100 och 101 §§ TL gäller för hans extraordinära besvärsrätt i taxeringsmål.

Skyldighet att i vissa fall beakta eftergiftsbestämmelserna ex officio

Remissinstanserna är eniga med utredningen om alt man bör lagfästa en skyldighet att i viss utsträckning beakta eftergiftsbestämmelsema, även om yrkande om eftergift ej har framställts. Från några håll föreslås dock överarbetning av förslaget.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att ett lagfästande av den före­slagna regeln inte är tillräckligt. Visserligen skall lokal skattemyndighet beakta bestämmelserna om eftergift även om framställning därom inte har gjorts. Men då skälen, som kan föranleda eftergift, är av huvudsakli­gen personlig karaktär och förutsätter viss skrivförmåga hos den skatt­skyldige bör denna paragraf utvidgas. Om det framgår av deklaration eller övriga handlingar att skäl för eftergift av skattetilUägg kan före­ligga på grund av att den skaltskyldige kan åberopa hög ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller Uknande, bör lokal skattemyndighet eller läns-skatterätten åläggas alt komplettera utredningen och i tveksamma fall föranstalta om en muntlig handläggning av ärendet.

Innehåll i beslut om särskild avgift

Utredningens förslag om vad ett beslut om särskild avgift skall inne­hålla godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av samtliga


 


Prop. 1977/78:136                                                                 125

remissinstanser utom en. Från några håll föreslås ändringar eller klar­lägganden.

Näringslivets skattedelegalion konstaterar atl skalletUläggels storlek enligt utredningsförslaget inte behöver anges i beslutet men väl underla­get för avgiftsberäkningen. Mot detla vill delegationen invända att del finns en uppenbar risk för att den skaltskyldige undervärderar storleken av skattetillägget som han får uppgift om först i samband med atl debet­sedeln utfärdas. Det är önskvärt atl sanktionens storlek är bestämd i det definitiva beslutet.

Debitering av särskild avgift

Utredningens förslag till förlydliganden i gällande debileringsregler och förslag till proportioneringsregel i vissa fall godtas i princip eller lämnas utan uttrycklig erinran av remissinstanserna. Några av dem på­kallar att innebörden av utredningsförslaget ytterligare klarläggs genom motivuttalanden. Från några håll föreslås ändringar i den föreslagna lagtexten.

Ikraftträdandet

Uiredningens förslag om den tidpunkt när de föreslagna bestämmel­serna bör träda i kraft godtas eller lämnas ulan uttrycklig erinran av del övervägande antalet remissinstanser. Som har framhållits i det föregåen­de anser några remissinstanser alt genomförandel av de föreslagna jämk­ningsreglerna bör anstå tills frågan om den generella sanktionsnivån har prövats varvid behovet av dem ånyo får bedömas. Från flera håll på­kallas att de föreslagna besvärsreglerna anpassas lill RS-projektet och att ikraftträdandet samordnas i tiden. Ett icke obetydligt anlal remiss­instanser pekar på behovet av aktiva insatser från det allmänna och ut­ökade resurser för att rättstillämpningen skall bli så enhetlig som möj­ligt.

De föreslagna ikraftlrädandereglernas materiella innehåll godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt övervägande antalet remiss­instanser. Ett mindre anlal remissinstanser lar avstånd från förslaget att de processuella bestämmelserna skall få retroaktiv verkan.

RSV framhåller, atl i belänkandet (SOU 1975: 75) Medborgeriiga fri-och rättigheter, s. 157 anförs att förbudet mot retroaktiv strafflagstift­ning naturligtvis — åtminstone genom analogisk lagtillämpning — träf­far även straffliknande administrativa påföljder såsom skattetillägg, restavgift och förseningsavgift enligt olika skatleförfattningar, överlast­avgift etc. Verket hänvisar även tiU samma betänkande s. 438. I prop. 1975/76: 209 s. 125 anslöt sig departementschefen till detta resonemang. RSV menar alt detla principieUa ställningstagande är mycket viktigt och att det kan medföra att man även när det gäller andra regler i fråga om sanktionssystemet än ikraftträdandebestämmelserna bör göra analogislut


 


Prop. 1977/78:136                                                                 126

från straffrättsliga och sraffprocessuella grundsatser bl. a. i fråga om de processuella reglernas utformning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker att en retroaktiv tillämp­ning av de processuella reglerna kan få en högst påtaglig materiell ver­kan. Såväl ur administrativ synpunkt som ur rättvisesynpunkt bör även processuella regler tUlämpas först från och med taxeringen visst taxe­ringsår resp. eftertaxering för samma år.

Övriga frågor

JO finner del stötande att skattetillägg kan påföras dödsbo på grund av oriktig uppgift, som lämnats av den avlidne. JO anser därför all det bör övervägas en bestämmelse som föreskriver att fråga om särskild av­gift förfaller om den skattskyldige avlidit, innan avgiften påförts.

Åtskilliga remissinstanser aktualiserar frågan vilken myndighet som bör ha beslutsrätten i fråga om särskild avgift. Flera av dem anser atl principbeslutet att taxeringsnämnderna skall överta beslutsrätten bör omprövas. De åberopar därvid risken för olikformighet i den praktiska tillämpningen om beslutet genomförs och sanktionssystemet blir mer komplicerat. En och annan remissinstans anser att starka skäl lalar för att sanktionsfrågorna bör handläggas av förvaltningsdomstol.

4.2.3 Detaljförslagen i fråga om ML, FFL och VL

Utredningens förslag i fråga om sanktioner inom den indirekta be­skattningen godtas eller lämnas utan uttrycklig erinran av det helt över­vägande antalet remissinstanser. Kompletteringar och överarbetningar föreslås dock i flera hänseenden. Åtskilliga remissinstanser behandlar ej utredningens förslag i denna del mera specifikt utan hänvisar till vad de har anfört beträffande motsvarande förslag enligt TL. Som har framhål­lits i avsnittet 4.1.3 framförs från några håll principiella synpunkter på likformighetskravet och behovet av särregler beträffande de administra­tiva sanktionerna inom de olika beskallningsområdena. De föreslagna reglerna om nyansering av de administrativa sanktionerna inom den in­direkta beskattningen mottas mer positivt än motsvarande förslag enligl TL. Även i fråga om den indirekta beskattningen kan man urskilja två meningsriktningar i reaktionen på uiredningens förslag. Å ena sidan finns de remissinstanser, främst näringslivets organisationer, som förespråkar längre gående nyanseringsmöjligheter än de föreslagna. Å andra sidan fiims de som betonar vikten av återhållsamhet i detta avseende. Flera re­missinstanser pekar på behovet av aktiva Insatser från det allmänna och utökade resurser för att rättstillämpningen skall bli så enhetiig som möj­ligt. Några remissinstanser, främst näringslivets organisationer, är av den uppfattningen att statsmakterna inte bör ta ställning till utredningens förslag förrän den mera genomgripande översynen av sanktionsbestäm­melserna är slutförd, dock senast hösten 1977.


 


Prop. 1977/78:136                                                                 127

I del följande återges endasl de synpunkter i remissvaren som direkt lar sikte på utredningens förslag i fråga om de administrativa sanktio­nerna enligt ML, FFL och VL.

Eftergift av hela den särskilda avgiften

Utredningens förslag till bestämmelser i 64 h § ML och 37 h § FFL om eftergift av hela avgiften innebär endasl redaktionella ändringar av gällande bestämmelser och godtas allmänt eller lämnas utan utlryckUg erinran av remissinstanserna. Detta gäller även förslaget atl slopa möj­ligheten alt efterge eller sätta ned förseningsavgift. Från några håll före­slås att den föreslagna lagtexten skall ändras eller förtydligas efter i hu­vudsak samma riktlinjer som har föreslagits i fråga om motsvarande be­stämmelse enligt TL.

Delvis eftergift av den särskilda avgiften

Utredningens förslag till eftergiftsbestämmelser i 64 h § ML och 37 h § FFL anses allmänt utgöra en välkommen förbättring av möjlighe­terna att nyansera skattetilläggets storlek. Utredningens uppfattning att s. k. periodiseringsfel och tillämpningsfel i transaktioner mellan skatt­skyldiga bör bedömas välvilligt och ofta kunna leda till atl skattetillägg helt efterges delas av flertalet remissinstanser som berör frågan. Även förslaget i fråga om tillägg enligt ML för ursäktliga fel som grundar sig på ej avslutade räkenskaper mottas positivt. Från några håll föreslås del beloppsgränser som skattetillägg resp. förseningsavgift enligt VL inte får överskrida. Uiredningens förslag alt möjligheten att sätta ned förse­ningsavgift enligt ML bör slopas, tillstyrks av de remissinstanser som lar upp frågan.

Utredningens förslag till eftergiftsbestämmelser i 64 h § ML och 37 h § FFL berörs från allmänna utgångspunkter av några remissinstanser.

Enligt RSV utgör de föreslagna nya eftergiftsbestämmelsema i 64 h § ML och 37 h § FFL underlag för en nyansering i tillämpningen av de särskilda avgifterna. Denna är i hög grad angelägen i synnerhet på mer-värdeskalteområdet. Framför allt gäller delta skattetillägg på grund av oriktig uppgift. Med nuvarande bestämmelser har alllför liten hänsyn kunnat tas lill mervärdeskattens speciella konstruktion och komplice­rade materiella regler. Mervärdeskatteutredningen ansluter sig till de synpunkter RSV har anfört.

En och annan remissinstans ställer sig kritisk till förslaget i denna del.

Kammarrätten i Göteborg erinrar om sin principiella kritik mot strä­vandena atl genom differentieringsregler nyansera del skatteadministra­tiva sanktionssystemet. En liknande uppfattning uttalar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Utredningens uppfattning atl s. k. periodiseringsfel och tUlämpnings-fel i transaktioner mellan skattskyldiga bör bedömas välvilligt och ofta


 


Prop. 1977/78:136                                                   128

leda till hel eftergift delas av flertalet remissinstanser. Några av dem ytt­rar sig mer utförligt i frågan.

Kammarrätten i Göteborg anser liksom utredningen atl de s. k. perio-diserings- och räkenskapsfelen bör kunna bedömas mer nyanserat än vad som f. n. är fallel. Detta bör emeUertid enUgt kammarrätten kunna uppnås redan inom ramen för ett system som saknar annan eftergift än hel sådan.

RSV delar utredningens uppfattning all hel eftergift i betydande om­fattning bör kunna medges i fall av rena s. k. periodiseringsfel och när fråga är om felaktigheter av mindre allvarlig karaktär som begås vid transaktioner mellan skattskyldiga.

Några remissinstanser, nämUgen RSV, Lantbrukarnas skattedelega­lion och Näringslivets skattedelegation, förordar att de föreslagna be­stämmelserna om eftergift med del av avgiften i fråga om mervärdebe­skattningen förses med beloppsgräns vilken sanktionen inte får över­skrida. RSV föreslår därvid 10 000 kr. som maximibelopp. Lantbru­karnas skattedelegation 3 000 kr. och Näringslivets skattedelegation 2 000 kr.

Utredningens förslag om att skattetillägg enligt ML för oriktig upp­gift som beror på felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbi­seende i ej avslutad bokföring i visst fall skaU kunna efterges med tre fjärdedelar föranleder mer ingående synpunkter från några håll.

Föreningen Sveriges kommunala taxeringsrevisorer påkallar att den föreslagna regeln förtydligas så alt sådan eftergift endast skall kunna ak­tualiseras fram till dess bokslut bör föreligga enligl god bokföringssed. Lagstiftaren måste förhindra atl uppmjukningsregeln kommer att åbero­pas av mindre nogräknade skattskyldiga som håller sina böcker öppna i det oändUga.

Några remissinstanser är av den uppfattningen atl del bör vara möj­ligt att vid nu förevarande typ av fel i stället efterge hela tillägget.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter om förslaget i denna del bör kvarstå. Då skattetillägg med denna beräkning ändå sätts ned till 5 % eller lägst 200 kr. talar enkelhetsskäl närmast för hel eftergift i dessa fall.

Länsstyrelsen i Hallands län och SRS är tveksamma om skalletillägg över huvud tagel skall påföras beträffande sådana felaktigheter som konstaleras på löpande år där räkenskaperna ännu ej kunnat avslutas och där man med tUlämpande av sedvanlig bokslutsteknik kan förvänta sig atl felaktigheterna upptäcks och rättas av den skattskyldige själv. Ett annal förhållande är givetvis om felaktigheterna är avsiktliga och beror på ren underdeklaralion eller åigärder för uppnående av större likvidmässiga fördelar.

I stort sett samma Inställning har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och SHIO.


 


Prop. 1977/78: 136                                                 129

Några remissinstanser framhåller att del skulle kunna uppstå problem atl avgöra huruvida skattetillägg skall efterges med hälfien eller med tre fjärdedelar i de fall båda typerna av eftergift skulle förekomma.

RSV framhåller att en oriktig uppgift kan bestå t. ex. i ett felaktigt av­drag för förvärv som inle omfattas av avdragsrält enUgl ML men väl är förvärv för den skattskyldiges yrkesmässiga verksamhet. Ett sådant fel bör normalt kunna hänföras till kategorin "tUlämpningsfel" och därmed kvalificera för hälfteneftergift. Om felet upptäcks av länsstyrel­sen innan den skaltskyldige upprättat bokslut, kan även tillämpning av trefjärdedelsregeln aktualiseras. Det kan då vara svårt att avgöra om den oriktiga uppgiften beror på ett bokföringsfel, t. ex. en felkontering, eller en felaktig tolkning av de materiella bestämmelser som reglerar av­dragsrätten. RSV anser för sin del atl trefjärdedelsregeln i dylika fall bör dels ges en generös tillämpning, dels ges företräde såvida det inte framstår som uppenbart att fråga är om ell tolkningsfel som inte skulle ha rätlats av den skallskyldige. Detla givetvis under förutsättning att ur-säklligheten inte är så framträdande atl hel eftergift kan komma i fråga.

En och annan remissinstans anser all jämkningsreglerna i 64 h § ML bör utformas något annorlunda än vad som föreslagils.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår atl nu förevarande jämkningsregler formuleras så att del klart framgår att avgiften ut­gör 10 resp. 5 %. Någon nedre gräns för skattetillägg bör inte före­komma.

SRS förordar att 64 h § ML bör kompletteras med en motsvarighet till bestämmelsen i 116 h § TL enligt vilken den skattskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan motivera att skattetill-lägg efterges med hälften.

Förslaget att förseningsavgift enligt FFL inte längre bör kunna sättas ned biträds inte av RSV, som utvecklar grunderna för sin ståndpunkt enligt följande. Möjligheten att jämka förseningsavgift har hittills an­vänts ganska ofta i fråga om de olika punktskatterna. Erfarenheterna härav är goda. Skulle en jämkningsregel beträffande förseningsavgift en­ligt FFL inte anses lämplig bör man enligt RSV:s mening överväga att sänka den generella nivån för förseningsavgift enligt FFL.

Utredningens förslag till eflergiflsbestämmelser beträffande förse­ningsavgift enligt VL föranleder synpunkter från två remissinstanser.

RSV anser liksom utredningen atl det kan te sig oskäligt att påföra förseningsavgift med fullt belopp i del fall att ägaren lill ett slort antal fordon har försummat att i rätt tid sända in samtliga slämpelkort. RSV framhåller all det angivna problemet kan lösas på annat sätt. I författ­ningen skulle kunna anges atl de sammanlagda förseningsavgiftema för en och samma fordonsägare för en skatteperiod inte får överstiga exem­pelvis 300 kr. om det inte till någon del är fråga om upprepad förseelse. Vid upprepad förseelse skulle beloppsgränsen kunna sättas högre, exem-

9    Riksdagen 1977/78. 1 saml Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                                 130

pelvis till 600 kr. Med den sålunda föreslagna ordningen skulle man re­dan i meddelande om förseningsavgift kunna ifrågasätta påföring av rätt belopp. Uiredningens lösning synes inle på samma sätt göra del möjligt atl pröva avgiftens storlek innan meddelande om ifrågasatt förseningsav­gift skickas ul. Från administrativ synpunkt torde enligt RSV den disku­terade ordningen med fasta maximibelopp vara att föredra. Antalet ären­den som länsstyrelserna skulle få all handlägga skuUe minska. Samtidigt skulle man slippa den prövning av de enskilda fallen som utredningens förslag torde leda tUl och man skulle således få en mer enhetlig rättslill-lämpning.

Länsstyrelsen i Värmlands län vill med hänsyn till kritik från skatt­skyldiga fordonsägare vidga befrielsegrunderna beträffande försenings­avgift enligt VL.

Skattetillägg för oriklig uppgift i skattemål

Utredningens förslag att skattetillägg skall utgå för oriktig uppgift som avges först i skattemål föranleder inte några särskilda synpunkter som tar sikte på förhållandena inom den indirekta beskattningen.

Skattetillägg vid skönsbeskattning

Mot utredningens förslag på denna punkt har någon saklig invändning inte riktats. Kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Kronobergs län framhåller att den nya bestämmelsen om oriktig uppgift vid sköns-beskattning när deklaration har lämnats inle fyller någon funktion efter­som skattetillägg alltid utgår med 20 % och inle kan sättas ned. Enligt länsstyrelsens uppfattning gäller delsamma vid skönsbeskattning i av­saknad av deklaration.

Nedsättning av skattetillägg påfört på grund av utebliven deklaration

Huvudlinjerna i uiredningens förslag i denna del godtas allmänt eller lämnas utan uttrycklig erinran av remissinstanserna. I vissa hänseenden föreslås dock ändringar eller kompletteringar. Några remissinstanser förordar 1 fråga om skattetillägg enligl ML att tidsfristerna för nedsätt­ning utformas på annat sätt. En och annan remissinstans anser det före­slagna avgiftsuttaget för lågt i de nu avsedda fallen. Flera remissinstan­ser finner att beloppsgränserna angivils otydligt och påkallar klarläg­gande. Några remissinstanser föreslår en annan utformning av undan­tagsbestämmelserna till nedsättningsreglerna.

De föreslagna tidsfristerna i fråga om nedsättning av skattetillägg av nu förevarande art enligt ML behandlas mer Ingående av några remiss­instanser.

Vad först angår utgångspunkten för tidsberäkningen enligt den i 64 d § första stycket 1 ML föreslagna regeln förordar länsstyrelsen i


 


Prop. 1977/78: 136                                                                13i

Älvsborgs län atl denna bör vara den dag då beslutet har sänts ul. DeUa skulle förhindra att en tredskande skattskyldig gynnas.

Kammarrätten i Göteborg har motsatt uppfattning och anser atl del måste utredas när den skallskyldige har fått del av beslutet. Delgiv­ning bör därför ske. All bestämma dclgivningsdagen är angeläget även mot bakgrund av att "åttamånadersregeln" inte blir tillämplig förrän tvåmånadcrsfrislen gått lill ända. Ytterligare ett skäl för detta är de föreslagna ändringarna i 35 och 36 §§ ML. Det kan också framhållas atl utredningen i FFL och AVGL har föreslagit att dagen för delgivning skall vara utgångspunkt för beräkning av motsvarande lidsfrister.

I fråga om längden av de föreslagna tidsfristerna förklarar RSV inled­ningsvis atl verket ansluter sig tiU utredningens uppfattning all respit-månaden kan utnyttjas för spekulationer i aUtför låga skönsbeskatt­ningar och alt det därför finns grundad anledning att ersätta denna be­stämmelse med regler som markerar en skillnad i påföljd om deklara­tion inkommer före resp. efter beslut om skönsbeskatlning. RSV anser vidare att ytterligare en tidsfrist bör införas, under vilken nedsättning enligt en mera schablonmässig metod skall ske.

Länsstyrelserna i Blekinge och Göteborgs och Bohus län, mervärde-skatteiitredningen och Lantbrukarnas skattedelegation har i stort sett samma inställning som RSV.

Länsstyrelsen i Kronobergs län förespråkar av förenklingsskäl endasl en lidsfrist för nedsättning av skattetillägg av nu förevarande slag.

Av samma uppfattning som länsstyrelsen i Kronobergs län är länssty­relsen i Malmöhus län som bl. a. anför. Ett visst skattetiUäggsbelopp bör kvarstå även om deklaration kommer in inom viss tidsgräns efler del att skönsbeskatlning har sketl. Förfarandet med skönsbeskattning medför ett betydande merarbete inte bara för länsstyrelsen utan även för Indriv-ningsmyndighetcrna. Anmaningsförfarandel med information lill den skattskyldige har visat sig har god effekt, när det gäller all förebygga skönsbeskattningar. Det bör dessutom uppmärksammas atl befrielse från eller nedsättning av skattetillägg i särskilda fall kan medges enligt de föreslagna reglerna i 64 h § ML.

Några remissinstanser anser det föreslagna avgiftsuttaget i nu avsedda fall för lågt.

Kammarrätten i Göteborg understryker det angelägna i atl risken för spekulation 1 beskattnmgsmyndighelens åtgärder motarbetas. Därför bör visst skattetillägg ulgå, även om deklarationen kommer in inom de an­givna tidsfristerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att skattetillägg av nu föreva­rande slag skall kunna sättas ned endasl genom att del räknas om efler en lägre procentsats och att således de föreslagna fasta beloppen bör ut­mönstras ur lagtexten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att skattskyldiga med


 


Prop. 1977/78:136                                                                 132

kredit- och likviditetssvårigheter kan utnyttja del låga avgiftsbeloppet för att tillfälligt förbättra sin ekonomiska situation. Det kan enligt läns­styrelsens mening ifrågasättas om det inle vore lämpligare att utforma bestämmelsen så atl skattetillägg utgår med vissa procenttal alltefter den tid inom vilken deklaration kommer in.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår att gränsbeloppen höjs lill 500 resp. 1 500 kr. Genom den föreslagna komplelteringsregeln kommer de mindre företagen inle att drabbas av en sådan höjning.

En och annan remissinstans, däribland Lantbrukarnas skattedelega­tion, anser atl den föreslagna storleken av avgiftsuttaget i nu avsedda fall innebär en skärpning av gäUande regler.

De föreslagna nedsättningsreglerna inom punktbeskattningen tas upp av några remissinstanser.

RSV avstyrker nedsättning av skattetillägg av nu förevarande slag om deklaration kommer in inom den föreslagna åttamånadersfristen. Verket framhåller all de som registreras som skattskyldiga på punktskatteområ­det skriftligen tillställs anvisningar m. m. rörande den aktuella skatten och dessutom i regel blir besökta av revisorer i nära anslutning till sin registrering. Vid besöket lämnas information om de gällande bestäm­melserna bl. a. om beskattningsperioder och om hur deklaration skall avges och ifyllas. De registrerade skallskyldiga får på så sätt en informa­tion om skatteredovisningen, något som väsentligt skiljer sig från vad som sker på andra skatteområden. Samma ståndpunkt intar 1969 års punktskatteutredning.

Flera remissinstanser framhåller att bestämningen av beloppsgrän­serna i de föreslagna nedsättningsreglerna är otydlig och inte klart anger alt 250 resp. 500 kr. är maximibelopp.

Utredningens förslag att skattetillägg av nu förevarande slag inte skall sättas ned när tillägget har påförts i samband med efterbeskattning och inte heller om deklaration kommer in sedan den skattskyldige har fått skriftligt meddelande om resultatet av skatterevision eller om att fråga har väckts om höjning av skatten föranleder i stort sett samma synpunk­ter som motsvarande förslag enligt TL.

Beräkning av undandraget belopp (kvittning)

Utredningens förslag om utsträckt kvittningsrätt vid beräkning av un­dandraget belopp föranleder inte några synpunkter avseende förhål­landena inom den indirekta beskattningen.

Förlängning i vissa fall av den tid inom vilken beslut om mervärdeskatt eller punktskatt får meddelas

Utrednmgens förslag om förlängning i vissa fall av den tid inom vil­ken beslut om mervärde- och punktskatt får meddelas utsätts för erin­ringar från några remissinstanser.


 


Prop. 1977/78:136                                                                133

Länsstyrelsen i Älvsborgs län uppger atl det i praktiken har visat sig svårt att nå de skattskyldiga, som här avses. För att få tidsfristen att börja löpa synes enligt länsstyrelsen lämpligen den kompletteringen böra göras alt skattskyldig skall anses ha fått del av beslutet när delsamma har sänts ut till honom 1 rekommenderad försändelse eller genom post-delgivning på den för länsstyrelsen senast kända adressen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåUer att den skaltskyldige enligt tiUämpade rutiner vid ett flertal tillfäUen blir påmind om sin underlå­tenhet all avlämna deklaration. Det finns dessutom möjlighet atl anföra besvär hos länsskatterätten över påförda skattetillägg. Länsstyrelsen an­ser att någon förlängd tid för meddelande av nytt preliminärt beslut inte är nödvändig utan endast skulle bli administrativt betungande för myn­digheten. På samma grunder bör enligt länsstyrelsens uppfattning före­slaget tillägg lill 36 § ML angående tiden för s. k. automatiskt slutiigt be­slut bortfalla. 1 förslaget görs tiden för sådant beslut beroende av den tidpunkt då beslul om skattetillägg har delgetts.

Av delvis samma skäl motsätter sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­hus län utredningsförslaget i denna del.

Några remissinstanser påpekar att den föreslagna utformningen av 51 § ML innebär att även s. k. automatiska slutliga beslut kommer att kunna överklagas, vilket utredningen inte torde ha avsett.

Den ordinära och extraordinära besvärsrätten till förmån för skallskyl­dig i fråga om särskild avgift

Uiredningens förslag att yrkande om undanröjande eller nedsättning av särskild avgift skall prövas så länge som beslutet om skatten för ifrå­gavarande redovisningsperiod inte har vunnit laga kraft kan enligl läns­styrelsen i Göteborgs och Bohus län få till följd atl länsstyrelsen under pågående process om skattetillägget måste ompröva sitt beslut härom under förutsättning att skattefrågan inle har vunnit laga kraft.

I fråga om den föreslagna utformningen av den extraordinära be­svärsrätten till förmån för skattskyldig upprepar några remissinstanser sitt krav beträffande motsvarande förslag enligt TL nämligen att be­svärsrätlen begränsas till sitt omfång genom ett ursäktlighetsrekvisit.

Kammarrätten i Göteborg och länsstyrelsen i Kronobergs län påkallar alt instansordningen vid besvär i särskild ordning klarläggs genom hän­visning till 56 § ML och därmed till 103 § TL.

RSV avvisar förslaget att länsstyrelsen som första instans skall pröva besvär i särskild ordning. Verket anser all även om vissa praktiska skäl finns för en sådan ordning så talar avgörande principiella skäl för att besvärsprövning bör ske i besvärsinstans.


 


Prop. 1977/78:136                                                              134

Den ordinära och extraordinära talerätten för allmänt ombud i fråga om särskild avgift

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller atl den före­slagna bestämmelsen i 64 k § ML första stycket synes ge utrymme för allmänna ombudet all — i fall då den skattskyldige har anfört besvär i särskild ordning — yrka all skattetillägg påförs. Som utredningen kon­staterar är ombudels rätl alt i särskild ordning anföra besvär till den skattskyldiges nackdel begränsad lill de fall då felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende föreligger och beskattningen på grund därav blivit felaktig. Det finns enligt länsstyrelsen inte skäl atl allmänna ombudet jusl i sådant fall skaU få rätt atl yrka skattetillägg. Paragrafens två första stycken bör därför inte införas. I föreslagna 64 k § ML tredje stycket bör anges atl talan skall föras hos länsstyrelse och inte hos skat­terätt.

Skyldig/tet att i vissa fall beakta eftergiftsbestämmelserna ex officio

De föreslagna bestämmelserna i 64 1 § ML och 37 I § FFL om att frå­gan om eftergift i vissa fall skall beaktas ex officio godtas allmänt av re­missinstanserna.

Ikraftträdandet

De föreslagna ikraflträdandebestämmelsernas materiella innehåll tas upp av två remissinstanser.

RSV framhåller att beskattningsåtgärder enligl ML ofla sker sedan relativt lång tid förflutit efter det att deklaration har lämnats. Utred­ningens förslag atl äldre bestämmelser i princip skall tillämpas när den i ML föreskrivna senaste deklarationsdagen infaller före den 1 januari 1978 innebär därför all de äldre och de nya bestämmelserna skulle få tillämpas parallellt under lång tid. Särskilt när del gäller tUlämpningen av de nya lindrigare bestämmelserna i 64 h § ML kan nackdelar t. ex. i form av felaktig tillämpning bli följden. RSV anser därför att sist­nämnda bestämmelser skall tillämpas beträffande särskild avgift som påförs genom beslul efter ikraftträdandet även om avgiften avser redo­visningsperiod som gått till ända före ikraftträdandet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län påpekar att skattskyldig som skall lämna deklaration under år 1977 men underlåter del inte synes kunna påföras skattetillägg om han efler utgången av år 1977 lämnar deklarationen och den innehåUer oriktig uppgift.

4.2.4 Detaljför.ilagen i fråga om AVGL

RFV instämmer i utredningens åsikt att reformbehovet inte torde vara lika uttalat på avgiftsområdet som på skattesidan men har ändå förståelse för atl utredningen vill genomföra ett enhetligt sanktions­system så långt del är möjligt. Verket hälsar också med tillfredsställelse


 


Prop. 1977/78:136                                                                 135

några av utredningens förslag, vilka redovisas närmare i det följande.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar också sin tillfredsstäl­lelse med en lindring av avgiftstilläggen men anser de föreslagna reg­lerna alltför stränga. Förbundet menar alt såväl författningsbestämmel­ser som myndighetsanvisningar och praxis på avgiftsområdet är svårtol­kade och atl delta bör medföra att avgiftstillägg påförs bara i mycket uppenbara fall. Förbundet hänvisar i övrigt — liksom några andra re­missinstanser — lill del yttrande från Näringslivels skattedelegation som har redovisats i bl. a. avsnitt 4.1.3.

1 övrigl är det bara RFV som närmare behandlar utrednnigens förslag i fråga om avgiftstiUägg. Verket anför bl. a. följande.

RFV hälsar med tillfredsställelse förslaget att avgiftstillägget i vissa situationer skall kunna sättas ned tiU hälften. Med nu gällande bestäm­melser har avgiftstillägget i här avsedda fall antingen fått slå kvar i sin helhet, vilket ibland får anses vara väl hårt mot arbetsgivaren, eller ock­så helt undanröjts, vilket å andra sidan får anses ägnat att motverka sanktionsbestämmelsernas syfte. Verket påpekar dock att ett differen­tierat system medför en mera komplicerad och tidskrävande prövning än det nuvarande systemet.

Vad gäller förslaget att slopa nedsätlningsmöjligheten i fråga om för­seningsavgift delar verket utredningens åsikt att behov av nedsättning inle föreligger beträffande en avgift som är begränsad till ett så relativt lågt belopp som 300 kr. I de fall där dubbel förseningsavgift påförs torde förutsättning för nedsättning praktiskt taget aldrig föreligga.

RFV ifrågasätter däremot uiredningens förslag all även oriktig uppgift i mål om arbetsgivaravgift skall kunna föranleda avgiftstillägg. Även om verket har förståelse för att utredningen vill skapa ett enhetligt sank­tionssystem, anses det vara mindre lämpligt att verket tar upp ell mål som har avgjorts av försäkringsdomstolen för att pröva huruvida avgifts­tillägg skall påföras för oriktig uppgift i målet. Enligl RFV:s uppfatt­ning kräver en sådan ordning ett ivåpartsförhållande, dvs. å ena sidan arbetsgivaren och å andra sidan en part som, i likhet med taxerings­intendent på skatteområdet, bevakar det allmännas rätt. Verket stryker därför under utredningens uttalande atl det på avgiftsområdet kan fin­nas skäl att avvakta med genomförandet av de processuella reglerna till dess de kan fogas in i en ny besvärsordning.

RFV finner del tillfredsställande att en arbetsgivare, som trots ett flertal påminnelser från lokala skattemyndighetens och verkels sida inte på något sätl har velat medverka lill fastställande av ett riktigt avgifts­underlag utan fått detta bestämt genom uppskattning, inle längre skall kunna helt undgå sanktion genom alt lämna arbetsgivaruppgift inom tre veckor efter sanktionsbeslutet.

Förslaget att arbetsgivares yrkande om nedsättning eller undanrö­jande av avgiftstillägg eller förseningsavgift skall kunna prövas så länge


 


Prop. 1977/78:136                                                  136

beslutet om avgiftsunderlaget i fråga inle har vunnit laga kraft innebär enligt RFV inle någon ändring i sak på avgiftsområdet. Enligl utbildad praxis prövas frågan nämligen regelmässigt ex officio, såväl i ärenden som i mål om avgiftsunderlag.

Vad slutligen angår förslaget till extraordinär besvärsräit för arbetsgi­varen har RFV inte något att erinra, även om behov av en sådan be­svärsräit inte anses ha visat sig i fråga om sanktionerna på avgiftsområ­det. Den föreslagna besvärstiden sex år efter utgiflsåret förefaller verket väl lång men verket erinrar å andra sidan att den motsvarar den tid inom vilken arbetsgivaravgifter normalt kan efterdebiteras.

5   Föredraganden

5.1 Allmänna överväganden

Skatte- och avgiftssystemet bygger till stor del på atl de skattskyldiga medverkar genom att lämna uppgifter 1 olika former. För att betona vikten av att riktiga och fullständiga uppgifter lämnas har skattelagstift­ningen sedan lång tid tillbaka innehålUt regler om påföljder för den som inte fullgör sina skyldigheter i dessa avseenden. Under tiden före 1971 års reform av påföljdssystemet var åtal och lagföring i princip det enda medel som stod till buds för att ge eftertryck åt skyldighetema.

Skattestrafflagen var den centrala lagen på området. Den innehöll bestämmelser om straff för den som i deklaration lämnade oriktig upp­gift som var ägnad att leda till frihet från skatt eller för låg skall. Falsk­deklaration förelåg när någon uppsåtligen lämnade oriktig uppgift och vårdslös deklaration när sådan uppgift lämnades av grov oaktsamhet.

Vid den översyn av påföljdssystemet som år 1965 påbörjades av skat­testrafflagutredningen konstaterades att det dittills rådande systemet fungerat mindre väl. Utredningen påpekade bl. a. att de rättsvårdande myndigheterna togs i anspråk för alt utreda och avgöra bagatellartad brottslighet och förseelser av ordningsmässig art. Samtidigt var det enligl utredningen tydligt att sådana brott och förseelser inle blev föremål för påföljd i en utsträckning som bestämmelsema i och för sig gav möjlig­het till. Genom den sovring av ifrågasatta ätalsanmälningar, som förste taxeringsintendenten av praktiska skäl var tvingad alt göra, uteblev i åtskilliga fall en reaktion på gärningen. Det kunde sålunda konstateras en påtaglig bristande balans mellan antalet fall av konstaterade oriktiga uppgifter i deklarationerna och antalet lagförda brott. Päföljdssystemet drabbade således ojämnt och slumpvis.

Det påföljdssyslem som infördes genom 1971 års reform innebär i korthet följande.

Skattetillägg enligt taxeringslagen (1956: 623), TL, påförs, om den skattskyldige i självdeklaration eller annal skriftligt meddelande tUl led­ning för hans taxering har lämnat oriktig uppgift, om taxering bestämts


 


Prop. 1977/78:136                                                  137

skönsmässigt med avvikelse från deklaration eller om taxering verk­ställts skönsmässigt därför all deklaration uteblivit. Skattetillägg som påförts i sistnämnda fall kan undanröjas eller nedsättas, om den skatt­skyldige kommer in med deklaration inom viss lid. Skalletillägget be­räknas normall efter 50 % på den skatt som skuUe ha undandragils om den skattskyldiges förfarande hade godtagils. Om rättelse av oriktig uppgift kunnat vidtas med ledning av visst närmare angivet kontroll­material, beräknas skattetillägget emellertid fr. o. m. 1977 års taxering efter 25 %. Fel som beror på felräkning, misskrivning eller liknande föranleder inte skattetUlägg. Sanktion förekommer inle heller med an­ledning av yrkande från den skatlskyldige om viss skattemässig behand­ling. Skattetillägg kan efterges i vissa fall, om felet är ursäktiigt eller den undandragna inkomsten eUer förmögenheten uppgått till ringa belopp.

Motsvarande regler gäller i fråga om de indirekta skatterna och ar­betsgivaravgifterna. 1 sistnämnda hänseende kallas den särskilda avgif­ten avgiftstillägg.

En grundläggande tanke vid utformningen av systemet har varit att den ekonomiska sanktionen i form av skatte- och avgiftstillägg skall tas ut efter enkla och schabloniserade regler. Tillägg skall därför påföras när vissa lätt konslaterbara förhållanden föreligger. Subjektiva förutsätt­ningar i form av uppsåt eller oaktsamhet beaktas i princip inte. Det straffrättsliga päföljdssystemet enligt skatlebrottslagen (1971: 69), SkBL, reserveras för brott som kräver en mer kraftfull reaktion från sam­hällets sida.

Det nya sanktionssystemet, som nu har tillämpats i sex år, har inne­burit betydande förbättringar. På gnmdval av företagna undersökningar kan konstateras att målsättningen med systemet i stort sett har för­verkligats.

Systemet har emellertid också gett upphov till kritik på en del punk­ter. Sålunda har det påpekats att påföljderna i vissa fall varit för hårda. Det har ansetts utgöra en brist alt skattetillägg påförs ulan beaktande av om den skattskyldige haft uppsåt att undandra skatt eller om han enbart förfarit oaktsamt. Möjlighetema alt nyansera tilläggen har vidare ansetts vara för begränsade. Bl. a. har riksdagens ombudsmän (JO) på­talat att sanktioner i flera fall kommit att te sig orimligt hårda och stötande.

SkattetlUäggsutredningen har i uppdrag att se över systemet. Ut­redningen har i delbelänkandel Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1


 


Prop. 1977/78: 136                                                                138

genomförts med verkan fr. o. m. 1977 års taxering. Skatte- och avgifts­tillägg skall kunna efterges med hälfien, om skäl till eftergift föreligger men inte är av sådan styrka atl hel eftergift kan meddelas. Skattetillägg enhgt TL skall också kunna efterges med hälften, om den skattskyldige är fysisk person och del med hänsyn lill hans ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter skulle vara obilligt att ta ut hela tillägget. I fråga om mervärdeskatt föreslås alt skattetillägg skall kunna efterges med tre fjärdedelar, om oriklig uppgift beror på felräkning, misskrivning eller annal uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring. Reglerna om hel eftergift föreslås ändrade i klarläggande syfte. Ändringen möjliggör längre gående eftergift än som hittiUs medgivits i praxis. Skatte- och avgiftstUlägg på grund av utebliven deklaration eller uppgift skall inte längre undanröjas, om deklaration inges. 1 stället skaU nedsättning ske. Härigenom motverkas enligl utredningen spekulation i för låg sköns­beskattning eller för låg uppskattning av avgiftsunderlag. Skatte- och avgiftstillägg som påförs på grund av oriktig uppgift i en icke under­tecknad handling skall enligt förslaget inte kunna nedsättas trots att beskattning i sådant fall sker efter skön. Även detta förslag riktar sig mot spekulation i för låga skönsbeskatlningar och dess motsvarighet på avgiftsområdet. Oriktig uppgift som lämnas i mål om skatt eller avgift föreslås kunna föranleda sanktion. Detta innebär en utvidgning av till-lämpningsområdet och avser atl skydda intresset av att uppgifter som lämnas i pågående process är riktiga.

Utredningen föreslår vidare, atl man vid beräkning av underlag för skatte- och avgiftstillägg på grund av oriktig uppgift skaU tillgodoräkna den skattskyldige vad han uppgett som intäkt i förvärvskällan och even­tuellt glömda avdrag i samma förvärvskälla.

Vissa processuella ändringar föresläs också. Sålunda skall yrkande om nedsättning av skattetillägg kunna framställas så länge beslul om skatt eller avgift inte har vunnit laga kraft. Därigenom kan man und­vika sådana fall av rättsförluster som beror på att den skaltskyldige inte känner till att målet om sanktionen är ett särskilt mål. Besvärstiden för det allmänna föreslås förlängd i mål om skattetUlägg enligt TL, eftersom taxeringsintendenten enligt utredningen bör ha praktisk möj­lighet alt granska sanktionsbesluten. En särskild processuell reglering föreslås för det fall oriktig uppgift lämnas i mål om skatt eller avgift.

Bestämmelserna om rätt att anföra besvär i extraordinär ordning enligt TL föresläs väsentiigt utvidgade både för den enskilde och för det aUmänna. Motsvarande ändringar föreslås i fråga om de adminis­trativa sanktionerna i övrigl.

Med mycket få undantag lämnar remissinstanserna utan erinran ut­redningens uppfattning att målsättningen med det administrativa sank­tionssystemet uppnåtts. Några remissinstanser har på grundval av egna erfarenheter framhållit att de skattskyldiga förefaller fullgöra uppgifts-


 


Prop. 1977/78:136                                                                 139

skyldigheten med större noggrannhet numera. Del anses allmänt atl systemet är rättvisare än den tidigare ordningen, som drabbade ojämnt och slumpvis. Flera remissinstanser menar också att reglerna inneburit fördelar för såväl den enskilde som det allmänna genom att förfaran­det förenklats.

Nästan alla remissinstanser vitsordar emellertid behovet av en re­form. Ett flertal har sålunda framhållit att det är naturligt att verk­ningarna av en så genomgripande reform som del år 1971 införda ad­ministrativa sanktionssystemet utvärderas, sedan det har varit i kraft några år. Åtskilliga remissinstanser anser att sanktionerna i många fall är för kraftiga med hänsyn lill det begångna felet eller liU oriktigheten. Bristen på möjligheter till nyansering påpekas. Från några håll fram­hålls det att gällande lagstiftning inte i tillräcklig grad beaktar de skatt­skyldigas många gånger bristande kännedom om skatteförfatlningarna. Kritik riktas också mot besvärsbestämmelserna, som anses svåra alt förslå för de skattskyldiga.

Ett stort antal remissinstanser lämnar principiella synpunkter på hur ett administrativt sanktionssystem bör utformas. Del stora flertalet har därvid ingen erinran mot den rådande fördelningen meUan de över­trädelser som endast prövas i administrativ ordning och de som prövas av allmän domstol. Nägra menar emellertid atl domstolsprövning borde förekomma i större utsträckning. Hit hör några statliga myndigheter. Även företrädare för näringslivet framhåller att avkriminaliseringen inte haft enbart positiva verkningar. Några få remissinstanser, främst bland näringslivets organisationer, kastar fram tanken på att skalletill-lägg skulle kunna beräknas på annat underlag än undandragen skatt, t. ex. på undanhållen inkomst.

Remissinstansema är eniga om att ett administrativt sanktionssystem bör präglas av enkla och schabloniserade regler. Allmänt avvisas där­för möjligheten att gradera skatte- eller avgiftstillägg med beaktande av subjektiva rekvisit. Det hindrar inte att många anser atl det finns utrymme för en viss nyansering inom ramen för ett sådant system. Det stora flertalet remissinstanser godtar eller lämnar utan erinran förslaget att skattetillägg skall kunna efterges med hälften, när skälen för efter­gift inte är tillräckligt starka för hel eftergift. Åtskilliga remissinstanser godtar även förslaget om hälfteneftergift av skattetiUägg för fysisk per­son med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden m. m. De flesta re­missinstanser som uttalat sig i frågan är dock starkt kritiska till för­slaget i denna del. Ett inte obetydligt antal av främst de statliga remiss­instanser som är positiva till förslaget om hälfteneftergift pekar på de praktiska tillämpningssvårigheter sådana regler skulle medföra. Flera remissinstanser lämnar också synpunkter på den generella sanktions­nivån. Både bland dem som anser att systemet bör vara helt schabloni­serat och bland dem som menar att ett administrativt syslem kan inne-


 


Prop. 1977/78:136                                                  140

fatta skilda jämkningsregler finns företrädare för uppfattningen all nivån på sanktionen bör sänkas. Vad avser de grova överträdelserna hänvisas till möjligheterna att väcka åtal i större utsträckning än f. n. Förutom önskemålet om en lägre nivå och vidgade eflergiftsmöjligheter framhåller flera remissinstans&r all reaktionen varit för hård när myn­digheterna med ledning av tillgängligt kontroUmaterial lätt kunnat rätta felet. Uiredningens förslag tiU lägre skattetillägg i sådana faU hälsas därför allmänt med tillfredsställelse.

För egen del vill jag anföra följande. Som jag tidigare har anfört fungerar det administrativa sanktionssystemet på skatte- och avgiftsom­rådena i huvudsak tillfredsställande. Detta bestyrks av utredningens undersökningar. Systemet har otvivelaktigt inneburit fördelar i många avseenden. En viktig fördel är att man har kunnat avkriminalisera vissa lindrigare förseelser som 1 det allmänna rättsmedvetandet inte uppfattas som brott i egentlig mening. De enskilda har sålunda i åtskilliga sådana fall sluppit det obehag som är förenat med ett ingripande i form av åtal och domstolsförfarande. Samtidigt har åklagarmyndigheterna och domstolarna befriats från bagatellfall. Det skatteadministrativa på­följdssystemet har även medfört en enklare och snabbare handläggning och därigenom besparat såväl den enskilde som det allmänna kostnader och besvär. Den förenklade handläggningen innebär också att sanktio­nerna har blivit effektivare. Detta innebär i sin tur att det nu framstår som mera angeläget för de skattskyldiga att iaktta sina skyldigheter i fråga om uppgiftslämnande m. m.

Vid en bedömning av kritiken mot det administrativa sanktionssy­stemet bör man beakta att vårt beskattningssystem till stor del bygger på uppgifter som de skatt- och avgiftsskyldiga själva har att lämna. Det är därför av största vikt att uppgiftsskyldigheten fullgörs korrekt. Sker inte detta kan skattesystemet inte fungera så som det är avsett. Skatte­tillägget skall understryka bl. a. kravet på noggrannhet. Bristande nog­grannhet kan därför principiellt sett inle medföra frihet från sank­tion. Det förhåUer sig snarare så att tillägget — generellt sett — just avser att träffa sådana lindrigare förseelser som har sin grund i vad man i dagligt tal brukar beteckna som slarv o. d. För grövre fall —• där grov oaktsamhet eller uppsåt föreligger — gäller att de utöver skattetillägg kan föranleda straff enligt SkBL.

Jag anser emeUertid att den kritik som riktats mot systemet i viktiga avseenden är berättigad. Delvis har kritiken redan beaktats. Jag tänker då på den redan vidtagna ändring som tUlämpas fr. o. m. inkomst- och förmögenhetslaxeringen år 1977 (prop. 1976/77: 92, SkU 1976/77: 38, rskr 1976/77: 204 och SFS 1977: 118), varigenom skattetiUägg beräknas efter 25 %, när rättelse av oriktig uppgift kunnat verkställas med led­ning av visst kontrollmaterial. Jag menar emellertid att det finns skäl till ytterligare ändringar i mildrande riktning.


 


Prop. 1977/78:136                                                                 141

Det kan däremot starkt ifrågasättas om en reform av systemet helt bör få den uppläggning som utredningen förordar. Jag tänker här på förslagen om hälfteneftergift.

När del först gäller förslaget om hälfteneftergift med hänsyn tiU den skattskyldiges ekonomiska eller sociala situation, intar, som jag tidigare har nämnt, det stora flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i saken en klart avvisande hållning. Del gäller bl. a. justitiekanslern (JK), JO, kammarrätten i Göteborg, riksskatteverket (RSV), flera länsstyrel­ser och en del företrädare för näringslivet. Bl. a. JO framhåller, all be-frielscgrunden inte torde kunna ges en tillfredsställande avgränsning och pekar på betydande lillämpningssvårigheter och risk för oenhetliga bedömningar.

Förslaget om hälfteneftergift, när sådan omständighet som skall beaktas vid befrielse föreligger men inle är sä uttalad att tillägget bör efterges helt, tas emot mer positivt av remissinstanserna. Flertalet av dem som jag nyss har nämnt avstyrker emellertid även delta förslag med hänvisning till svårigheterna på utrednings- och bedömningsplanen. Även flera av de positiva remissinstanserna, bl. a. JO, uttrycker viss tveksamhet och pekar pä de praktiska tUlämpningssvårigheter som en sådan jämkningsregel skulle föra med sig.

Jag sympatiserar i och för sig med uppfattningen atl man borde ha mildare regler för fall där det föreligger sådana omständigheter, som enligt utredningens förslag skall utgöra grund för hälfteneftergift. En sådan ordning är å andra sidan inte väl förenlig med principerna för ett administrativt sanktionssystem som för att det skall bli effektivt måste kunna tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt och till stor del bygga på schabloniserade bedömningar. Det råder sålunda inte någon tvekan om att regler om hälfteneftergift skulle komplicera tillämpningen högst vä­sentligt. Detta gäller särskilt den föreslagna regeln om hälfteneftergift med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska eller sociala situation.

Med regler om hälfteneftergift blir det nödvändigt att göra en av­vägning i vissa fall mellan eftergift med hela eller halva avgiften och i andra fall mellan hälfteneftergift och oreduccrat tillägg. Detta ökar givetvis kravet på utredningen i det särskilda fallet. Detta gäller inte minst i fall då den skattskyldiges sociala eller ekonomiska situation skulle kunna utgöra grund för eftergift. I en massärendeprocess som det här är fråga om är det emellertid inte rimligt med ett så resurskrä­vande system.

Jag vill erinra om alt det ärligen handläggs ett myckel slort antal ärenden om skattetillägg. Enligt uppgifter siom redovisas i betänkandet påfördes skattetillägg för oriktig uppgift vid 1976 ärs taxering i 47 412 fall. Antalet fall som årligen handläggs av de lokala skattemyndighe­terna är emellertid betydligt större, efiersom skattetillägg övervägs i flera fall än de där tillägg slutligt påförs. Den stora mängden av ärenden gör


 


Prop. 1977/78:136                                                                ,42

att kraven på enkla och lättillämpade regler måste tillmätas särskild be­tydelse. Lämpligt utformade verkstälMuhcrsföreskrifler kan självfallet bidra tiU att reglerna tillämpas på cU likartat sätl, men det är inte tro­ligt att man med en sådan slor mängd ärenden kan uppnå en jämn och rättvis tillämpning av regler om hälfteneftergift. Det grundläggande draget av enkelhet i systemet måste enligt min mening behållas för all man skall kunna fä en tillfredsställande likformighet i besluten.

Ytterligare tungt vägande skäl kan anföras mot regler om halv efter­gift. Vad gäller förslaget att halv eftergift skall kunna medges om skä­len för eftergift inte är så uttalade att hel eftergift kan medges — med andra ord "hälfteneftergift på halva skäl" — är sålunda tanken atl samma typ av omständigheter skall utgöra grund för såväl hel som halv eftergift. Någon klar gränsdragning med hänsyn till styrkan i skälen är dock inle möjUg. Jag anser för min del att det finns en betydande risk för att sådana regler skulle medföra en ojämn tillämpning och även få till resultat att skattetillägg kom att påföras i vissa situationer där befrielse hellre borde medges.

Mot bakgrund a\' det jag nu har anfört kan jag inte förorda att ut­redningens förslag om hälfteneftergift genomförs. Syftet med förslaget bör emellertid enligt min mening tUl slor del kunna uppnås på andra vägar.

En väg kan vara atl sänka den generella nivån på skattetillägget, eftersom denna, såsom flera remissinstanser har framhållit, är av vä­sentlig betydelse för utformningen och behovet av bestämmelser om eftergift och befrielse från särskild avgift. Jag anser också att nivån bör kunna sänkas något. Därigenom minskar i viss mån behovet av mera komplicerade regler för nedsättning. Jag skall i det följande återkomma lill frågan om den lämpliga nivån på skattetillägg enUgl TL.

Vidare bör förutsättningarna för undantag från skattetillägg resp. för eftergift av sådant tUlägg kunna vidgeis. Ändringarna bör ha till syfte atl från del sanktionerade området undanta vissa felaktigheter som enligt gällande praxis medför skattetillägg.

Jag anser också atl reglerna om lägre skattetillägg i fall där den orik­tiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial bör omarbetas. Dessa regler är motiverade av den obetydliga risken för att den oriktiga uppgiften skall undgå uppläckt. Motsvarande gäller även i andra fall än de som omfattas av gällande lagstiftning. Reglerna bör därför ändras med syfte att nå en enhetUg reglering av de fall där faran för alt den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt generellt sett är obetydlig.

Vid remissbehandlingen har förts fram en hel del förslag tUl änd­ringar i det administrativa sanktionssystemet. Ett exempel är den av flera remissinstanser omfattade tanken pä en spärregel mot belopps­mässigt särskilt höga tillägg. Vissa skäl kan anföras för en sådan regel.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                143

Jag är dock inle beredd att nu ta ställning i frågan utan anser att ut­redningen bör överväga den i sitt fortsatta arbete. Vissa andra förslag kommer jag atl tichandla i anslutning till min närmare behandling av utredningsförslaget. I övrigt är utredningen naturligtvis oförhindrad att inom ramen för sina direktiv i sitt fortsatta arbele ta upp till prövning de synpunkter och förslag som kommit fram vid remissbehandlingen.

5.2 Särskild avgift enligt TL

5.2.1 Förutsättningar för skattetillägg

Som jag tidigare har nämnt har en del felaktigheter i deklaration inte ansetts böra träffas av sanktion. 1 fråga om vissa felaktigheter har direkt föreskrivits att skattetillägg inle utgår (116 b §). Vidare finns möjlighet alt efterge tiUägg (116 d §).

1 116 b § föreskrivs att skattetiUägg inte ulgår i den mån avvikelsen avser bedömning av i skriftUgt meddelande framställt yrkande, såsom fräga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgäng och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Utredningen har föreslagU ändringar av dessa regler i två avseenden. Den första ändringen innebär all uttrycket "bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande" ersätts med orden "öppet angivet yr­kande". Ordalagen "öppet angivet" ansluter enligt utredningen tiU vad som redan gäller och innebär ett förtydligande, som avser att under­stryka alt dolda yrkanden inle avses i bestämmelsen.

Den andra ändringen rör bevisbördan och beviskravet i fråga om oriktig uppgift. Utredningen konstaterar atl bevisbördan för all en uppgift är oriktig vilar på del allmänna. Den skaltskyldige bör alltså enligt utredningens mening inte påföras skattetillägg för oriktigt yr­kande enbart därför att han inle vill eller kan styrka ett avdragsyrkande sedan han uppmanats att göra delta. Ett vägrat avdrag eller ett höjt värde av förmån vid taxering behöver sålunda inle föranleda skalletill-lägg. En annan sak är, påpekar utredningen, att skönsiaxering kan in­begripa ett allmänt underkännande av kostnadsposter och därför för­anleda skattetUlägg på den gmnden. Utredningen föreslår atl i lagtexten tas in en föreskrift om beviskravet i detta hänseende. Enligt förslaget skall det för skattetillägg vid avvikelse från öppet angivet yrkande eller värde av naturaförmån fordras att det är uppenbart att den skattskyl­dige lärrmat oriktig uppgift i sak.

Remissinstansema har i allmänhet inte haft något alt erinra mot ut­redningens förslag. En remissinstans efterlyser dock en klarare gräns­dragning mellan yrkande och uppgift i sak. Vidare redovisar några remissinstanser en tveksam inställning tiU utredningens förslag i fråga om kravet på bevisning om att oriktig uppgift verkligen har lämnats.


 


Prop. 1977/78:136                                                                 144

För egen del får jag anföra följande. Den grundläggande förutsätt­ningen för att skattetillägg skall utgå är att den skattskyldige har lämnat oriktig uppgift. Beträffande denna förutsättning hänvisades i prop. 1971: 10 till 31 § 1 mom. TL, enligt vilken skattskyldig utöver vad dcklaralionsformuläret föranleder bör lämna alla de upplysningar som kan vara av betydelse för åsättande av riktig taxering. Det framhölls att den skattskyldige har skyldighet atl öppet redovisa sådana tvek­samma frågor som kan ha betydelse för en riktig taxering. Sker inle delta, får deklarationen i regel anses innefatta oriklig uppgift som kan föranleda skattetillägg liksom den även kan föranleda eftertaxering. I fråga om gränsdragningen mellan oriktig uppgift och yrkande fram­hölls bl.a. att undantaget i 116 b § reglerar enbart i deklarationen öppet framställt yrkande. Det påpekades vidare atl fråga om skälig-helen av yrkade avdrag eller värde av naturaförmån, skall med nämnda reservation, anses utgöra bedömning av yrkande. Som oriktiga uppgifter anses alltså inte oriktiga yrkanden och värderingar, som grundas på den skattskyldiges subjektiva uppfattning. Oriktig uppgift föreligger däremot om den skatlskyldige lämnar felaktig sakuppgift som skall ligga lill grund för bedömningen. Det framhölls slutligen att tveksamma frågor i detta avseende borde kunna avgöras med ledning av de rättsgrundsatser och den rättstillämpning som utbildats vid tillämpningen av cflerlaxe-ringsinstilutet.

Begreppet oriktig uppgift har alltså utformats med efterlaxerings-rekvisiten som förebild. Som villkor för eftertaxering gäller att den skattskyldige har lämnat oriktigt meddelande. Rekvisitet oriktig uppgift förekommer också i SkBL. Ansvar för skattebedrägeri och vårdslös skat-teuppgifl förutsätter att handling med oriktig uppgift har avgetts. Enligt förarbetena till SkBL (prop. 1971: 10 s. 247) menas därmed delsamma som i beskatlningsförfattningarna uttrycks med "oriklig uppgift" och "orikligt meddelande".

Vad jag nu har anfört innebär, alt en enhetlig gränsdragning meUan oriktig uppgift och oriktigt yrkande är avsedd att gälla pä de nu be­rörda områdena. Någon annan ordning torde inte heller vara praktiskt möjlig att upprätthålla. Uiredningens förslag bör ses mot denna bak­grund.

Av den föregående redogörelsen har framgått att undanlaget för orik­tiga yrkanden Inte avser yrkanden som är dolda i underlaget för dekla­rationen, t. ex. i bokföringen. Yrkandet måste framgå av deklarationen eller annan tillgänglig handling. För att ett felaktigt yrkande inte skall anses innefatta oriktig uppgift krävs som jag tidigare har nämnt dess­utom i princip att den skattskyldige åtminstone i någon form redovisat de sakförhållanden som ligger till grund för yrkandet. Även i detta av­seende kan man tala om all yrkandet skall vara "öppet angivet". Det skall med andra ord vara fråga om ett yrkande i den meningen att det


 


Prop. 1977/78: 136                                                               145

kan bedömas på grundval av lämnade sakuppgifter eller andra omstän­digheter. Det bör framhåUas att man här av naturliga skäl inte kan driva kravet på uppgiftslämnande alltför långt. Vad jag nu har sagl framgår enligl min mening redan av gällande lagtext där det angetts att det skall vara fråga om "bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkan­de". Utredningen har föreslagit att dessa ord skall ulgå med hänsyn till att även felaktig muntiig uppgift föreslås kunna ådra den skattskyldige skattetillägg. Jag avser att behandla frågan om skattetillägg för muntlig uppgift i ett senare avsnilt. Jag vill emellertid förutskicka alt jag inte är beredd att förorda utredningens förslag att muntliga uppgifter skall kunna föranleda skattetiUägg. Uttrycket "bedömning av i skriftligt med­delande framställt yrkande" behöver inte ändras av del skäl utredningen angett. Med hänsyn härtill och då det föreslagna tillägget att yrkandet skall vara öppet angivet inte är entydigt anser jag att man bör behålla den nuvarande utformningen av ifrågavarande bestämmelse.

När det gäller bevisvärderingen ansluter jag mig till utredningens mening att ett skatterättsligt underkännande av bevisning om ett av­dragsyrkande inte automatiskt innebär tillräckUg bevisning om att oriktig uppgift har lämnats om avdraget. Det innebär att man måste hålla isär bedömningen av om avdraget är styrkt i taxeringssammanhang från be­dömningen av om den skatlskyldige lämnat oriktig uppgift i skattetill-läggssammanhang. I taxeringsfrågan gäller som huvudregel atl den skatl­skyldige har bevisbördan i fråga om yrkade avdrag. Kan han inte på ett tiUfredsställande sätt styrka avdraget, skall detta vägras. För att skatte­tillägg skall kunna påföras måste del å andra sidan framgå av omstän­digheterna atl det rör sig om en oriktig uppgift. Motsvarande gäller i fråga om eftertaxering där bevisbördan i princip åvilar det allmänna. Det åligger således det aUmänna att visa att det föreligger ett obehörigen åt­njutet avdrag för atl eftertaxering skall kunna ske. Utredningen har förordat i fråga om påföring av skattetillägg att det skall vara "uppen­bart" alt det föreligger oriktig uppgift i sak. Ett sådant krav anser jag dock skulle föra för långt.

Vad jag här har anfört i fråga om krav på utredning och bevisning bör komma lill uttryck i lagtexten. Det bör emellertid ske i 116 a §. I detta lagrum bör anges som förutsättning för skattetillägg att uppgift som lämnas av den skattskyldige befinnes vara oriktig. 116 b § bör lämnas oförändrad i de avseenden jag nu har behandlat.

Utredningen har också föreslagit ändringar rörande de två övriga undantag som regleras i 116 b §. EnUgt den nuvarande lydelsen av dessa undantagsregler utgår inle skattetillägg i den mån avvikelsen innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. SkattetiUägg utgår inte heller om den skattskyldige frivilligt har rättat oriktig uppgift.

Utredningen föreslår i fråga om felräkning eUer misskrivning att till den nuvarande lydelsen av författningstexten läggs orden "som fram-

10    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78: 136                                                                146

går av deklaration eUer annat skriftligt meddelande från den skattskyl­dige". Tillägget innebär enligt utredningen endast ett förtydligande i enlighet med uttalandena i förarbeten och praxis. Utredningen påpekar att för att felaktigheten skall anses uppenbar måste den vara så iögon­fallande att den som granskar uppgiften med normal noggrannhet inle kan undgå att upptäcka felaktigheten.

Utredningen föreslår vidare att undantaget för fall av frivillig rättelse skall göras mera vidsträckt och gälla om skallskyldig "frivilligt vidtagit åtgärd som leder till att skatt kan påföras med rätl belopp". Utred­ningen påpekar atl den nuvarande lydelsen avser endast rättelse av oriktig uppgift, som den skattskyldige har lämnat, medan den föreslagna lydelsen däremot täcker också andra faU då frivillig åtgärd från den skatlskyldiges sida kan ligga till grund för beskattningen.

Förslagen lämnas utan erinran av det helt övervägande antalet remiss­instanser.

För egen del kan jag biträda utredningens förslag beträffande de fall av rättelse av felräkning och misskrivning som inte skall föranleda sank­tion. En redaktionell ändring i lagtexten bör dock göras.

Vad gäUer möjligheterna till frihet från skattetUlägg vid frivillig rät­telse finns det enligt min mening inte något uttalat behov av atl ändra nuvarande bestämmelse. En regel i överensstämmelse med 12 § SkBL, som utredningen har föreslagit, kan för övrigl på ett icke önskvärt sätt minska kraven på atl rättelsen skall vara klar och tydlig. Jag kan därför inte ansluta mig till utredningens förslag utan förordar all bestämmel­sen i nuvarande 116 b § förs över oförändrad till 116 f § sista stycket.

5.2.2 SkalletUläggels generella nivå

Den generella nivån för skattetilläggen har självfallet väsentlig be­tydelse för behovet av regler om nedsättning av tillägget med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Ju lägre det generella tiUägget sätts, desto mindre blir behovet av särskilda nedsältningsregler. Innan jag behandlar frågan om de vidgade möjligheterna till nedsättning av skattetillägg vill jag därför ta upp frågan om en justering av tUläggets generella nivå.

Underlaget vid beräkning av skattetillägg är den undandragna skat­ten. F. n. gäller procentsatserna 50 och 25. Den lägre procentsatsen 25 tUlämpas när skattemyndigheterna har kunnat rätta den oriktiga upp­giften med ledning av särskilt angivet kontrollmaterial. Procentsatsen 50 tillämpas i övriga faU.

De individuella effektema för olika inkomstlägen och undandragna belopp framgår av följande uppställning (kommunal utdebitering om­kring 27 kr. per skattekrona).


 


Prop. 1977/78:136                                                  147

 

Beskattningsbar

EJ uppgiven

Skattetillägg

inkomst enUgt

inkomst

 

 

taxeringen

 

 

 

100 000

1 500

569

(50%)

 

 

284

(25%)

75 000

1 500

561

(50%)

 

 

281

(25%)

50 000

1 500

464

(50%)

 

 

232

(25%)

30 000

1 500

276

(50%)

 

 

138

(25%)

100 000

7 500

2 844

(50%)

 

 

1 422

(25%)

75 000

7 500

2 744

(50%)

 

 

1 372

(25%)

50 000

7 500

2 207

(50%)

 

 

1 103

(25%)

30 000

7 500

1 332

(50%)

 

 

666

(25%)

Andelen fall där 25-procenttiUägget har påförts för oriktig uppgift vid 1977 års taxering är drygt hälften av samtUga såvitt gäller fysiska per­soner Det framgår av upplysningar, som har inhämtats från ett antal lokala skattemyndigheter.

De individuella effekterna innebär enligt min mening en i stort sett rimlig avvägning mellan å ena sidan samhällets krav på ett riktigt full­görande av deklarationsskyldigheten och ä andra sidan deklarantens intresse av att inte drabbas alltför hårt om han av förbiseende lämnar oriktiga uppgifter. I vissa fall synes mig emeUertid de nuvarande reg­lerna drabba väl hårt. En nedsättning av den generella nivån är därför enligt min mening motiverad. Förslag i denna riktning har också fram­förts av flera remissinstanser. Nedsätlningen får dock inte vara så stor att verkningarna av sanktionen uteblir. Jag anser att en generell nivå på 40 % innebär en lämplig avvägning. Den lägre procentsats som bör gälla i kontrolluppgiftsfallen bör då vara 20. Jag kommer alt närmare beröra dessa fall senare. Accepteras mina förslag till procentsatser bör dessa ligga fast. Utredningen bör då inte överväga den frågan i .sitt fort­satta arbete.

De individuella effekterna av skattetillägg enligt dessa lägre procent­satser framgår av följande uppställning.

 

Beskattningsbar

Ej uppgiven

Skattetillägg

inkomst enligt

inkomst

 

 

taxeringen

 

 

 

100 000

1 500

455

(40%)

 

 

228

(20%)

75 000

1 500

449

(40%)

 

 

225

(20%)

50 000

1 500

371

(40%)

 

 

186

(20%)

30 000

1 500

221

(40%)

 

 

111

(20%)


 


Prop. 1977/78:136                                                                 148

 

Beskattnini

?sbar

Ej uppgiven

Skattetillägg

inkomst en

ligt

inkomst

 

 

taxeringen

 

 

 

 

100 000

 

7 500

2 276 1 138

(40%) (20%)

75 000

 

7 500

2 196 1098

(40%) (20%)

50 000

 

7 500

1766 883

(40%) (20%)

30 000

 

7 500

1066

533

(40%) (20%)

Jag föreslär sålunda alt skattetilläggets generella nivå bestäms enligl vad jag nu har anfört. Delta föranleder ändring av 116 a § TL.

5.2.3 SkattetUlägg beräknat efter lägre procentsats

Skattetillägg för oriktig uppgift skall enligt 116 a § i vissa fall beräk­nas efter 25 i stället för 50 %. Som jag tidigare har anfört, bör procent­satserna sänkas till 20 resp. 40 %. Skattetillägg enhgt den lägre procent­satsen påförs, om den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning av visst kontrollmaterial, som i princip skall vara tillgängligt vid taxe­ringen. Det relevanta kontrollmaterialet utgörs av taxeringsavi, den skallskyldiges självdeklaration för del nästföregående beskattningsåret saml uppgift enligt TL som arbetsgivare eller annan än taxeringsnämnd ulan anmaning skall lämna tUl ledning för annans taxering och som har kommit in till vederbörande myndighet innan den årliga taxeringen har avslutats.

Dessa regler infördes som jag tidigare har sagt på grundval av utred­ningens förslag under våren 1977 och började tillämpas fr. o. m. taxe­ringen samma år. Lagstiftningen skulle enligt vad jag uttalade i prop. 1976/77: 92 betraktas som ett provisoriskt ingrepp i systemet i första hand med avseende på 1977 års taxering.

Lagstiftningen avviker från utredningens förslag bl. a. såtUlvida att skattetillägg enligt utredningen även i fall av här avsett slag skall beräk­nas efter 50 % om del av omständigheterna fär anses uppenbart att den skatlskyldige har lämnat uppgiften i syfte att dra undan skatt. Vidare föreslär utredningen att underrättelse från annan taxeringsnämnd skall ingå i del relevanta kontrollmaterialet.

Remissinstanserna är eniga om att man bör se mildare på sådana fall där oriktig uppgift kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som taxeringsnämnden normalt har till sitt förfogande vid taxeringen. Ett fåtal remissinstanser finner del oskäligt att skattetUlägg över huvud laget utgår i här avsedda fall eftersom den typ av förseelser tiUägget skall träffa närmast sägs vara att betrakta som otjänliga försök.

Nästan samtliga remissinstanser ställer sig avvisande till den av ut­redningen föreslagna regeln om undantag för uppsåtUga fall. Det stora flertalet remissinstanser anser att det kontrollmaterial som bör beaktas i sammanhanget i slort bör ha den omfattning som har angetts i den


 


Prop. 1977/78:136                                                                 149

genomförda lagstiftningen. Kompletteringar av och inskränkningar i det relevanta kontroHmaterialet föreslås dock från flera håll.

För egen del gör jag följande bedömning. Skattetillägget har gene­rellt sett funktionen atl understryka vikten av omsorg och noggrannhet vid fullgörandet av uppgiftspllklen. Som jag tidigare har anfört kan jag mot denna bakgrund inte biträda den uppfattningen, som har förts fram från nägra remissinstanser, all man helt bör undanta ifrågava­rande felaktigheter frän skattetillägg. En annan sak är att man i det framtida taxeringsförfarandet bör sträva efter all lätta pä den skatt­skyldiges uppgiftsplikl i sådana fall där uppgifterna normalt redan finns hos myndigheterna.

Den kategori av uppgifter som del här är fråga om bör således även i fortsättningen lämnas under det ansvar och den påtryckning som skattetillägget utgör. Den obetydliga risken för all en oriktig uppgift av detla slag undgår upptäckt bör liksom f. n. beaktas genom att tillägget sätts lägre än för övriga fall.

Reglerna om lägre skattetillägg har enhgt vad jag nyss har sagt ut­formats främst med avseende på 1977 ärs taxering. Jag anser emellertid att reglema även i fortsättningen bör ha samma principiella utform­ning. Subjektiva rekvisit bör sålunda inte föras in i sammanhanget ulan tillämpningen av reglerna bör vara beroende endast av vad som objek­tivt sett kan konstateras föreligga. Jag har emellertid tidigare uttalat mig för atl de nuvarande reglerna om lägre skattetillägg bör omarbetas i syfte att nå en mer enhetlig reglering av de fall där risken för att den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt är obetydlig.

Det kan då till en början övervägas om man inte bör utvidga tillämp­ningsområdet för det lägre skattetillägget utöver sådana oriktiga upp­gifter som kan rättas med ledning av kontrollmaterial. Fall kan så­lunda förekomma där en oriktighet i en lämnad uppgift framstår som mer eller mindre uppenbar med hänsyn tiU t. ex. vad den skattskyldige i övrigt själv har upplyst i deklarationen. Enligt min mening lalar vissa skäl för att man behandlar sådana fall på samma sätt som "kontroU-materialfallen". Samma obetydliga risk för att felet skall undgå upp­täckt kan sålunda föreUgga i båda fallen. En sådan ordning torde emel­lertid förutsätta att man inför någon form av riskbedömning vid pröv­ning av skattetilläggsfrågor. Detta bör inte ske utan en Ingående analys av frågan. Bl. a. måste behovet av en sådan åtgärd utredas. Jag är där­för inte beredd all nu la ställning i frågan ulan anser alt utredningen bör överväga den i sitt fortsatta arbete. Jag vill dock påpeka atl det i flertalet av nu avsedda fall finns förutsättningar för att — även utan en allmän riskbedömning — tillämpa det lägre skattetillägget med hän­syn lill atl kontrollmaterial samtidigt finns. I många av dessa fall torde också förutsättningar för eftergift föreligga.

En annan typ av fel som bör uppmärksammas i detta sammanhang


 


Prop. 1977/78:136                                                   150

är de s. k. periodiseringsfelen. Hit räknas i första hand fel i fråga om rätt beskattningsår för redovisning av intäkt eller kostnad. Till periodi­seringsfel i en vidare betydelse kan också hänföras fel i fråga om fond­avsättningar, lagervärdering eller annan resultatreglerande åtgärd.

Gemensamt för dessa fel är att risken för skatleförlust för det all­männa är mindre än eljest sett över en längre tidsperiod. Utredningen anser att sådana fel i vissa faU bör kunna medföra hälfteneftergift. Ett stort antal remissinstanser understryker behovet av en mildare sanktion för dessa fall.

Jag kan i princip ansluta mig lill uppfattningen atl periodiseringsfelen bör behandlas mildare än f. n. från skattetilläggssynpunkl. Fall torde f. ö. förekomma, när förutsättningar för hel eftergift föreligger. Jag är emellertid medveten om att det vid den tidpunkt då frågan om skatte­tillägg aktualiseras för ett sådant fel inte alltid går alt avgöra om felet kommer att innebära ett definitivt skatteundandragande. Man vet t. ex. inte om en utelämnad intäkt kommer att redovisas i deklarationen för det följande året. Enligt min mening kan man emellertid inte bortse från att periodiseringsfelen generellt sett innebär en lägre risk för slutligt skattebortfall än flertalet andra feltyper. Därför bör det enligt min mening ankomma på utredningen att överväga hur periodiserings­felen bör behandlas.

Reglerna om lägre skattetillägg behöver som jag tidigare har antytt omarbetas också med avseende på de fall där kontrollmaterial på­verkar bedömningen. Den främsta anledningen härtiU är den före­stående omorganisationen av laxeringen i första instans. Denna om­organisation kommer att innebära väsentliga förändringar i förhållande till nuläget bl. a. i fråga om granskningsrutinerna. Av intresse i detta sammanhang är bl. a. följande.

Taxeringsperioden förlängs Ull den 30 november. Ett stort antal kon­troller som omfattar besök hos den skaltskyldige företas under taxc­ringsperioden för att taxeringsnämndernas beslutsunderlag skall för­bättras. ADB-stödet vid deklarationsgranskningen byggs ut bl. a. genom en omfattande registrering av uppgifter i deklarationer och kontroll­uppgifter. Resultatet av de ADB-tester som sker av de registrerade uppgifterna skrivs ul på taxeringsavin. Denna utökas också med vissa andra uppgifter, bl. a. om fastighetsinnehav och om inbetald preUminär skatt. Deklarationsgranskningen av löntagardeklaralloner avses 1 slor utsträckning ske utan att föregående års deklaration finns lill hands. En helt ny rutin läggs upp för lämnandet av kontroUuppgifter. Det avses ske i en formbunden ordning på i huvudsak förtryckta blanket­ter. De nämnda ändringarna genomförs successivt fram lill 1979 års taxering.

Omorganisationen av laxeringen i första instans innebär sålunda för­ändringar i fråga om bl. a. det kontrollmaterial som f. n. skall beaktas


 


Prop. 1977/78: 136                                                                151

enligt reglerna om lägre skattetillägg. Självdeklaralionen för det när­mast föregående året kommer inte regelmässigt att finnas med vid granskningen av löntagardeklaralloner.

Som jag nyss har nämnt kommer dock de väsentiiga uppgifterna i deklarationerna atl registreras med hjälp av ADB. Dessa uppgifter kom­mer att vara tillgängliga vid granskningen. Vidare skall föregående års deklaration i regel finnas med vid granskningen av rörelseidkares och jordbrukares deklarationer. Jag anser därför inte atl det f. n. finns nå­gon anledning att ta undan denna handling från del relevanta kontroll-materialet i fråga om beräkning av skattetillägg efter lägre procentsats.

De ändringar som föresläs beträffande taxeringsavin föranleder enhgt min mening inle heller att handlingen som sädan bör mista sin plats bland det kontrollmaterial som skall beaktas i sammanhanget. Vissa av de uppgifter som kommer att tillföras avin finns emellertid redan f. n. 1 regel tUlgängliga vid taxeringen utan att de för den skull får beaktas i skatletilläggssammanhang. Jag avser här uppgifterna om fastighets­innehav. Dessa uppgifter omfattar bl. a. taxeringsvärden och anges f. n. på en särskild handUng siom sorleras in i deklarationen. Enligt min mening bör denna handling — 1 avvaktan på att uppgifterna däri förs in på taxeringsavin — hänföras till det kontrollmaterial som kan grunda lägre skattetillägg.

Det finns emellertid ocksä andra handlingar som jag anser böra hän­föras till detta kontrollmaterial. Det finns anledning alt räkna med att omorganisationen av taxeringen så småningom kommer atl innebära all kontrollrutinerna ytterligare byggs ut eller ändras. Mot denna bakgrund anser jag att man inle kan hälla fast vid den nuvarande principen att i lagtexten räkna upp alll relevant kontrollmaterial. I stället bör lagregeln ges en mera generell utformning som kompletteras med en exemplifie­rande uppräkning. Innebörden bör vara att hänsyn skall tas till alla upp­gifter som taxeringsnämnden regelmässigt har tillgång till. För att annat kontrollmaterial än det som f. n. anges i lagtexten skall kunna beaktas bör enligt min mening som villkor gälla alt det rör sig om material som normalt är tillgängligt vid taxering. Rätt höga krav bör ställas upp för atl kontrollmaterial skall anses normalt tillgängligt. I princip bör man till en början kräva att materialet tas fram årligen för dekarationskon-trollen. Vidare bör materialet vara generellt i den meningen alt det om­fattar alla eller så gott som alla skallskyldiga i landet eller i visst län som haft intäkt, kostnad etc. av det slag som konlroUmaterialet avser att ge upplysning om.

Slutligen bör man kräva att det genom administrativa rutiner är sörjt för att de som granskar deklarationerna regelmässigt får tillgång lill materialet. I regel bör det vara fråga om sådant material som mer eller mindre automatiskt överlämnas till taxeringsnämnd, t. ex. genom atl del insorteras  i  deklarationerna.   Något   krav  på  att   materialet  skall  ha


 


Prop. 1977/78:136                                                   152

varU direkt tillgängligt finns dock inte. Även sådant kontrollmaterial i form av t. ex. ADB-register som finns hos skattemyndigheterna bör be­aktas under förutsättning atl det vid taxeringen rutinmässigt sker en kontroll av deklarationsuppgifterna mot detta. Även i detta fall måste dock självfallet kravet på att det skall vara fråga om ett generellt kon­trollmaterial i nyss angiven bemärkelse vara uppfyllt.

Det anförda innebär atl material som hämtats in genom särskilda förfrågningar, utredningar eller kontrollaktioner inte omfattas av be­stämmelsen. Inte heller sådana uppgifter som RSV enligt särskild före­skrift i TL kan fordra in beträffande en viss kategori av skattskyldiga (se t. ex. 40 §) bör räknas till normalt tillgängligt material. Underrättel­ser mellan taxeringsnämnder bör uteslutas från det nu aktuella kontroll­materialet. Det beror framför alll på att de f. n. tillämpade rutinerna inte är så utvecklade att detta material generellt kan påräknas. I förtydligan­de syfte föreslår jag att detta undantag särskUt föreskrivs i lagtexten.

Jag avser att i specialmotiveringen närmare redogöra för de principer som bör gälla när man bedömer om en uppgift eller handling skall be­aktas vid tillämpningen av nu ifrågavarande regler. Del får sedan an­komma på RSV att efter bemyndigande av regeringen meddela verk­ställighetsföreskrifter i frågan.

Kontrolluppgifter o. d. skall enligl nuvarande ordning beaktas om de har kommit in till vederbörande myndighet före taxeringsperiodens ut­gång, dvs. f. n. senast den 30 juni. 1 prop. 1976/77: 92 framhöll jag att man av praktiska skäl inte borde göra undantag härifrån för de säll­synta fall då kontrolluppgiften har lämnats först sedan skattemyndig­heterna tagit initiativ för att få in uppgiften. Bl. a. den förestående förlängningen av taxcringsperioden ger mig anledning att ta upp frågan om de nu angivna förutsätlningarna bör gälla även i den nya taxerings-organisationen.

Förlängningen av taxeringsperioden till den 30 november medför — med nuvarande lydelse av reglerna om lägre skattetiUägg — automatiskt en motsvarande förlängning av den tid under vilken kontrolluppgift kan lämnas med verkan att den skall beaktas i skattetilläggssammanhang. Den förlängda taxcringsperioden i förening med den utvidgade kon­trollverksamheten i första instans medför också att del bhr vanligare att man redan under taxeringsperioden kan upptäcka sådana fall av underlåtenhet all redovisa löneinkomst där samtidigt kontrolluppgift saknas. Det kan här röra sig om fall där arbetsgivaren och den an­ställde har kommit överens om "skattefri" lön. I sådana faU kan den anstäUde med nuvarande regler komma i åtnjutande av det lägre skat­tetillägget om arbetsgivaren före taxeringsperiodens utgång sänder in en kontrolluppgift.

Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om man inte för fram­tiden bör kräva att kontrolluppgiften, för att den skall beaktas i skatte-


 


Prop. 1977/78:136                                                   153

tilläggsfrågan, skall ha lämnats innan skattemyndigheterna på annat sätt har fått kännedom om löneutbetalningen. En sådan ordning skulle emellertid medföra problem av bl. a. administrativ art. Det torde så­lunda inte utan omfattande administrativa rutiner vara möjligt att håUa reda på om en kontrolluppgift har lämnats självmant eller först efter anmaning eller kontroll. Vidare skulle även i inte uppsåtliga fall för­seningar frän arbetsgivare i fråga om lämnandet av kontrolluppgifter få olika konsekvenser i skatlelilläggsfrågan beroende på om den skatt­skyldiges underlåtenhet all redovisa en löneinkomst hinnner avslöjas innan kontrolluppgiften kommer in eller först därefter. Med hänsyn till del anförda kan jag inle förorda att man från tiUämpningsomrädet för det lägre skattetiUägget tar undan sådana faU där kontrolluppgift har lämnats först sedan skattemyndigheterna har fått kännedom om den oredovisade inkomsten. Den ytterligare reaktion som kan vara motiverad i dessa fall bör utdömas enligt SkBL.

Delta ställningstagande gör att man också bör aktualisera frågan om man skall behålla kravet på att kontrolluppgiften skall ha kommit in under taxeringsperioden. Ett stort antal remissinstanser anser att detta krav bör slopas och alt man skall fästa avseende endast vid om skyldig­het att lämna kontrolluppgift utan anmaning i och för sig har före­legal. Remissinstanserna motiverar sin inställning med att det är otill­fredsställande att sanktionens storlek är beroende av den större eller mindre noggrannhet, varmed annan än den skatlskyldige fullgör sin uppgiftsskyldighet.

Som jag nyss har framhållit gjorde jag beträffande denna fråga i prop. 1976/77: 92 i likhet med utredningen den bedömningen att tillämp­ning av den lägre procentsatsen förutsätter atl klontrolluppgift har kom­mit in till vederbörande myndighet före laxeringsperiodens utgång. Där­emot ansåg jag inte atl det bör krävas att uppgiften faktiskt finns till hands vid taxeringstillfället. Det skulle kunna leda tUl obilliga konse­kvenser. Med hänsyn till risken för illojalt utnyttjande anser jag inte heller nu att man kan gå längre och släppa kravet på att uppgifterna verkligen har kommit in före taxeringsperiodens slut. Uppgifterna bör därför ha varit tillgängliga för taxeringsnämnden före taxeringsperio­dens utgång. Motsvarande bör gälla för övrigt kontrollmaterial utom taxeringsavi och den skattskyldiges deklaration för nästföregående år.

Mitt förslag tiU ändring i 116 a § om skattetUlägg beräknat efter 20 % innebär säledes följande.

Den lägre procentsatsen tillämpas om rättelse skett med ledning av kontrollmaterial, som normall är tillgängligt vid taxering. Med undan­tag för taxeringsavi och självdeklaration för nästföregående beskatt­ningsår skall kontrollmaterialet vara tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontroll­material anses inte meddelande från annan taxeringsnämnd.


 


Prop. 1977/78: 136                                                                154

5.2.4 Eflergiflsbestämmelser

Enligl 116 d § fär skattetillägg efterges om felaktigheten eller under­låtenheten "med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller där­med jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig". Skattetillägg får också efterges om det belopp som kunde ha undandragits är atl anse som ringa.

Utredningen framhåller att eftergiftsgrunderna i många fall har till-lämpats på ett alltför stelt och bokslavUgt sätt och att rättstillämpning­en synes ha gett alltför obetydUgl utrymme för befrielsegrunden "där­med jämförlig omständighet". Utredningen påpekar vidare atl flera ur­säktande omständigheter av mindre tyngd bör kunna motivera att av­gift efterges om de tiUsammans har beaktansvärd styrka.

Utredningen anser emellertid inte att någon väsentlig ändring av reg­lerna om hel eftergift är påkallad. Med hänsyn främst till att befrielse­grunden "därmed jämförlig omständighet" vållat tolkningssvårigheter — en jämförelse mellan oUka befrielsegrunder sägs inte utan vidare kunna göras — föreslår utredningen vissa ändringar av delvis redaktio­nell art.

I förslaget framhävs de objektiva kriterierna. Det anges att särskild avgift får efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten "framstår som ursäktlig med hänsyn till den orikliga uppgiftens beskaffenhet el­ler annan särskild omständighet". Det anges också att avgift kan efter­ges, om felaktigheten eller underlåtenheten "kan antagas ha sådant sam­band med den skattskyldiges ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig".

Uiredningens förslag har bedömts positivt av de flesta remissinstan­serna. Några instanser framhåller att det föreslagna eftergiftsrekvisilet "annan särskild omständighet" ger större möjligheter till eftergift på objektiva grunder än nuvarande lydelse.

Ett par remissinstanser anser att del bör komma till uttryck i lagtex­ten atl flera omständigheter, som var för sig inte kan föranleda efter­gift, sammantagna skall kunna medföra eftergift. Några remissinstan­ser anser att det bör övervägas att möjliggöra eftergift då den skatte­undandragande åtgärden inte har varit ägnad att leda till lägre skall. Det påpekas också att bestämmelserna om eftergift inte är utformade så all de passar för juridiska personer.

Av min tidigare redogörelse för den avgränsning av sanktionsområdel som följer av rekvisitet "oriktig uppgift" framgick det, att kraven på att den skattskyldige redovisar betydelsefulla sakuppgifter är ganska höga. Del innebär bl. a. att den skattskyldige måste ha en uppfattning om vilka uppgifter som är väsentliga för bedömningen av ett yrkande för alt inte riskera att anses ha lämnat oriktig uppgift och därför bU påförd skattetillägg. Han måste med andra ord ha en viss kunskap om beskattningsreglerna.


 


Prop. 1977/78:136                                                                 155

Eftergiftsreglerna är avsedda att förhindra att bl. a. en ursäktlig ovet­skap eller missuppfattning om innehållet i en skatteregel skall föranleda skattetillägg. De skall också förhindra alt andra ursäktliga felaktigheter vid fullgörandet av deklarationsskyldigheten ådrager den skattskyldige skattetillägg.

I prop. 1971: 10 framhöll föredraganden att det gäller särskilt att ta hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den skattskyldige i fråga om noggrannhet och förmåga att tillgodogöra sig skattereglerna. Befri­elsegrunderna borde enhgt hans mening tUlämpas generöst åtminstone i inledningsskedet. Skatteutskottet (SkU 1971: 16) gjorde uttalanden i samma riktning. Utskottet framhöll också, i Ukhet med föredraganden, att påföring av skattetillägg i regel torde komma att begränsas till så­dana fall då det av deklarationen eller annoriedes klart framgår atl en intäkt utelämnats eller atl avdrag inte motsvaras av någon kostnad av angivet slag eller uppgiven storlek.

Jag biträder den av utredningen och flera remissinstanser framförda meningen att befrielsegrunderna har tillämpats med större återhållsam­het än som avsetts i förarbetena.

Jag vill även framhålla, att tillämpningen av eftergiflsgrunderna måste bedömas mot bakgrund av effektiviteten i del administrativa sanktionssystemet som i detta hänseende skiljer sig väsentligt från den äldre ordningen med enbart straffpåföljder. Den ordningen innebar att endasl ett mindre antal av alla skattskyldiga som försökte undandra skatt bestraffades. Med ett sådant system som i första hand hade en av­skräckande effekt, var det nödvändigt all bortse från den skatlskyldiges eventuella okunnighet om gällande bestämmelser på beskattningsområ­det. Behovet av att ge eftertryck åt samhällets krav på att korrekta uppgifter lämnas betonas under sådana omständigheter genom en sträng tillämpning av reglerna i varje enskilt fall som blir föremål för lagfö­ring. De administrativa sanktionsreglerna verkar som jag nyss antydde genom alt träffa flertalet skattskyldiga som lämnar oriktig uppgift. Un­der sädana förhållanden finns ett betydligt större utrymme för mild be­dömning och ökade möjUgheter att i det enskilda fallet la hänsyn till den skattskyldiges bristande förtrogenhet med gällande beskattningsbe­stämmelser. Med hänsyn till skattelagstiftningens delvis komplicerade natur skulle det f. ö. kunna leda till obilliga konsekvenser, om inte be­stämmelserna om eftergift tillämpades med generositet.

Av det jag nu har anfört framgår att jag för min del anser att möj­ligheterna att efterge särskild avgift bör vidgas och tillämpas med större generositet än som hittills varit fallet.

Utredningens författningsförslag i förevarande hänseende medger ökade befrielsemöjligheter. Jag tänker då i första hand på de objektiva eftergiftsgrunderna "den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet". Även förslaget till ändrad formulering av reg-


 


Prop. 1977/78:136                                                   156

lerna om eftergift med hänsyn till den skattskyldiges subjektiva situa­tion ger enligt min mening större utrymme än hittills för en friare be­dömning av eftergiflsfrägorna.

Jag förordar således att utredningens förslag till ändring i reglerna om eftergift genomförs med vissa redaktionella justeringar. Den nya ut­formningen tillsammans med en allsidig bedömning av eftergiftsfrågor­na — jag skall strax återkomma härtiU — tUlgodoser enligt min mening behovet av befrielsemöjligheter. Jag är sålunda inte beredd att som några remissinstanser har föreslagit införa ytterligare eftergiftsgrunder. En regel som gör det möjligt att helt befria från skattetillägg, om felet inte har varit ägnat atl leda till lägre skatt anser jag sålunda inte bör införas. Som jag tidigare redovisat tillämpas fr. o. m. taxeringen år 1977 en ordning med reducerat skattetUlägg för det stora flertalet fall, där felet kan sägas inle ha varit ägnat att leda till för låg skatt, nämli­gen när rättelse kunnat ske med ledning av normalt tillgängUgt kon­trollmaterial. Behovet av sådana bestämmelser vitsordas av de flesta re­missinstanser. Däremot anses det, med hänsyn till vikten av atl korrek­ta uppgifter lämnas tUl taxeringen, inte lämpligt att helt undanta dessa fall från sanktionsområdel. En regel om eftergift när felet inte har va­rit ägnat att leda till lägre skatt är inte förenligt med den bedömning som föranlett nedsätlningen av tillägget i kontrolluppgiftsfallen.

Mitt förslag innebär således att skattetillägg får efterges dels om fel­aktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jäm­förligt förhållande alt den kan anses ursäktlig, dels om felaktigheten el­ler underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den orikliga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör an­nat än vad som nyss har sagts. Den nuvarande möjligheten att efter­ge skattetiUägg i fall då det belopp som kunde ha undandragits är all anse som ringa står också kvar. Bestämmelserna bör i enlighet med ut­redningens förslag tas in i 116 h §.

Jag avser att behandla eftergiftsgrunderna närmare i specialmolive­ringen. Jag vill dock redan här anföra följande.

Eftergiftsgrunden "den orikliga uppgiftens beskaffenhet" är främst avsedd att möjliggöra eftergift i de fall den skallskyldige haft att bedö­ma en svår skatterättslig fråga. Frågor av detta slag torde vara vanli­gast förekommande vid redovisning av inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse men kan givetvis också förekomma beträffande de övriga inkomstslagen. Bestämmelsen är tillämplig på såväl fysisk som juridisk person. Det är emellertid meningen att eftergift skall kunna meddelas med stöd av denna grund inte endast, när skattefrågan varit svår att avgöra för en skatleexpert utan också då skattskyldig som inte besitter särskilda insikter begått ett fel och frågan med utgångspunkt i hans all­männa insikter framstått som svårbedömd.


 


Prop. 1977/78:136                                                   157

Vad gäller eftergiftsgrunden "annan särskild omständighet än vad som sägs i första meningen" bör denna enligl min mening ibland kunna tillämpas när det'visserligen föreligger en oriklig uppgift men denna sär­skilt har markerats av den skaltskyldige. Den skaltskyldige kan t. ex. ha haft svårigheter alt faststäUa huruvida en lämnad uppgift varit helt rik­tig och detta har han försökt fästa myndighetens uppmärksamhet på ge­nom atl uttala sin osäkerhet om uppgiftens riktighet. I praxis har man enligt min mening ibland Intagit en alltför restriktiv hållning i här av­sedda fall.

Jag vill även ta upp vissa allmänna frågor om tillämpningen av be­stämmelserna om eftergift.

I de föreskrifter, som RSV har utfärdat, anges i slor utsträckning genom konkreta exempel vilka krav som bör ställas på rekvisiten ålder, bristande erfarenhet etc. för att ursäktlighel skall anses föreligga i skat­tetilläggssammanhang. Föreskrifterna bygger på att myndigheterna skall använda vissa presumtioner vid den praktiska tillämpningen av be­frielsegrunderna. Enligt föreskrifterna bör man sålunda i vissa situatio­ner, där presumtionen starkt talar för att förulsättningarna för befriel­se är för handen, kunna efterge utan särskild prövning 1 det enskilda fallet av orsakssammanhanget mellan den "ursäktande" omständighe­ten och det konstaterade felet. Sådan generell eftergift bör enligt före­skrifterna i regel ges åt förstagångsdeklaranter, folkpensionärer m. fl.

Det finns enligt min mening i och för sig inte något att erinra mot atl man vid den praktiska tillämpningen av befrielsegrunderna använder sig av vissa schablonregler. En sådan ordning är nödvändig i en mass­ärendeprocess som det här är fråga om i fall man vill upprätthålla en tillfredsställande Ukformighet i besluten. Jag anser alt RSV:s föreskrif­ter i detta avseende i stort sett har fått en utformning som ger utrym­me för en sådan generös tolkning som bör ges åt befrielsegrunderna.

Jag vill emellertid betona att det förhållandet att man för vissa fall har ställt upp schabloner för befrielse självfallet inle får leda till, atl man genomgående vägrar eftergift i fall där del inte anges att avgift skall efterges utan särskild prövning. Den omständigheten att det finns regler om en i princip generell befrielse för t. ex. förstagångsdeklaran­ter och pensionärer får alltså inte uppfattas så att bristande erfarenhet och ålder aldrig kan åberopas som grund för befrielse av den som dekla­rerar för andra gången resp. inte uppnått pensionsåldern. Gäller det fall som tangerar de generella befrielsefallén, bör man tillämpa en ge­nerös tolkning av eftergiftsgrunderna. Det åligger myndigheterna att på grundval av tiUgängligt material noggrant pröva om förhållandena i det enskilda fallet motiverar eftergift. Detta gäller naturligtvis också för det fall att föreskrifterna direkt anger att den åberopade omständighe­ten normalt inte bör föranleda befrielse. Detta innebär emeUertid inte att myndigheterna har skyldighet att ingå i prövning av förutsättning-


 


Prop. 1977/78:136                                                   158

arna för eftergift utöver vad som föranleds av innehållet i tillgängligt material eller förhåUanden som på annal sätt är kända för myndighe­ten. En sådan ordning stämmer överens med vad föredragande departe­mentschefen anförde i regeringens förslag till bestämmelser på detla område (prop. 1971: 10 s. 272).

Som jag tidigare har antytt har emellertid skattemyndigheterna till-lämpat befrielsegrunderna onödigt stelt. Jag har 1 prop. 1976/77: 92 be­tonat nödvändigheten av att myndigheterna söker göra en samlad be­dömning av samtliga kända omständigheter av betydelse för eftergifts-prövningen. Flera ursäktande omständigheter av mindre tyngd kan tUl­sammans ha en sådan styrka att eftergift bör ske. Flera remissinstanser har i likhet med utredningen understrukit denna i och för sig självklara bedömningsprincip. Med hänsyn till att den haft vissa svårigheter att slå igenom 1 tillämpningen har några remissinstanser ifrågasatt om inte principen bör komma till uttryck i lagen. För egen del anser jag emel­lertid att en anvisning av detta slag närmast har sin plats 1 RSV:s före­skrifter.

Utbyggda anvisningar tiU de tillämpande myndigheterna bör således vara en väg att få en smidigare tUlämpning av befrielsegrunderna. Det är också viktigt att den handläggande personalen får en tillfredsställan­de utbildning. Här har bl. a. de tjänstemän på länsstyrelserna som ut­setts lill särskilda kontaktmän i skattetilläggsfrågor en viktig uppgift.

Den kommande handläggningen av skatletilläggsärendena i taxe­ringsnämnd torde vidare komma att ge möjligheter till en mer allsidig belysning av omständigheter av betydelse för om särskild avgift bör ef­terges.

5.2.5 Övriga materiella förslag 5.2.5.1 Huvudregeln

De grundläggande bestämmelsema om skattetUlägg på grund av orik­tig uppgift i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande som den skatlskyldige avgett till ledning för sin taxering finns i 116a § första stycket. SkattetUlägg utgår, som redan har framgått av vad jag har an­fört i det föregående, endast om avvikelse från den oriktiga uppgiften föranleder att skatt påförs med högre belopp än som annars skulle ha varit fallet. SkattetUlägg beräknas enligt huvudregeln efter 50 % på ett underlag, som utgörs av skillnaden mellan den skatt som rätteUgen skall tas ul och den skatt som skulle tagits ul om den orikliga uppgiften hade godtagits. Vid beräkning av underlaget beaktas inte endast skatt som skulle ha debiterats den skattskyldige ulan också skatt, som skulle ha debiterats make eller barn, med vilken han skall sambeskattas.

Utredningen har föreslagit en redaktionell ändring i den grundläggan­de bestämmelsen i 116 a §. Ändringen innebär att lagrummets nuvaran­de första stycke i förtydligande syfte delas upp i två stycken. Vidare har


 


Prop. 1977/78:136                                                  159

utredningen föreslagit att beskrivningen av underlaget för skattetiUägg ges en något ändrad formulering. Ändringen hänger samman med för­slaget att oriktig uppgift 1 mål skall kunna föranleda skattetillägg. Ut­redningen anser också att skalletillägg bör kunna påföras dödsbo som samtaxerals med annan skattskyldig.

Förslaget i dessa delar lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Även jag anser att förslaget kan godtas bortsett från en redaktionell ändring. Jag har nyss anfört atl skattetillägg bör beräknas efter 40 % i normala fall, och att det bör anges i lagtexten att skattetillägg förutsätter att uppgift befinnes oriktig.

5.2.5.2 Oriktig uppgift i skattemäl

Utredningen, som påpekar att skattetillägg enligl gällande rätt inte kan påföras om oriktig uppgift lämnas först i mål om taxering, fram­håller att Intresset av att den skattskyldige lämnar riktiga uppgifter bör skyddas oavsett om uppgifterna lämnas till taxeringsnämnd eller i pro­cess vid skattedomstol. Den framhåller atl deklaration kan lämnas i vilken instans som helst. Detsamma gäller skriftliga uppgifter med sak­liga upplysningar. Utredningen föreslår att både muntlig och skriftlig oriklig uppgift som lämnas 1 taxeringsmål skall kunna föranleda skatte­tillägg. Enligt utredningsförslaget skall skattetillägg emeUertid inte kun­na komma i fråga om uppgift inle har prövats, därför alt besvären in­kommit för sent, eller när besvärsrätt av annat skäl inte föreligger i må­let om taxering.

Flertalet remissinstanser som uttalar sig i denna fråga anser sig kun­na godta att oriktig uppgift, som lämnas skriftligen, skall kunna grunda skattetillägg. Några remissinstanser framhåller dock atl bestämmelsen bör tillämpas restriktivt. En remissinstans understryker del särskilda problem som kan uppkomma när det gäller att fastställa om den skatl­skyldige har varit medveten om de uppgifter ombud har lämnat. En an­nan remissinstans anser atl fara föreligger för att skatt undandras även. om besvär ej prövas på grund av att besvären har anförts för sent eller för atl rätt till besvär i särskild ordning ej föreligger. Denna remissin­stans framhåller att även för sent anförda besvär kan prövas. Att de inte prövas i det särskilda fallet kan bero just på att oriktig uppgift före­ligger.

Vad gäller skattetillägg för oriklig uppgift som lämnats muntligen motsätter sig ett inte ringa antal remissinstanser förslaget bl. a. med hänvisning till att handläggningen normalt är skriftUg i förvaltningsmål och alt den muntliga förhandlingen endast är ett komplement. Det på­pekas också att det kan visa sig svårt att korrekt dokumentera vad som förekommit vid muntlig handläggning.

För egen del får jag anföra följande. Enligt gällande rätt kan skatte-


 


Prop. 1977/78:136                                                   160

tillägg påföras endast i vissa faU när skallskyldig har lämnat oriktig uppgift i skatteprocess. Jag delar utredningens uppfattning alt det är viktigt atl skydda intresset av atl den skatlskyldige lämnar riktiga upp­lysningar i mål om taxering. Jag anser därför atl bestämmelser om skattetillägg för oriktig uppgift i mål bör införas. De invändningar och de påpekanden som har framförts av remissinstansema riktar sig främst mot förslaget att sanktion skall träffa även muntliga uppgifter i laxe­rlngsmål. De problem som hänger samman med alt oriklig skriftlig uppgift skulle kunna föranleda skattetillägg synes kunna bemästras. Uppgifter som har lämnats muntligen bör däremot inte kunna föranleda skattetillägg. Del beror bl.a. på att del kan föreligga svårigheter atl fastställa vad part har sagl särskilt med hänsyn till atl skatteprocessen är mindre formbunden än vad som gäller förhandling vid allmän domstol.

Skriftliga uppgifter som lämnats av ombud bör inte behandlas på an­nat sätt än uppgift lämnad av den skatlskyldige själv. En annan ordning torde knappast vara praktiskt möjlig. I den mån den skaltskyldige på­förs skattetUlägg på grund av att ombudet har lämnat oriktiga uppgifter, som inte härrör från den skaltskyldige, får denne överväga om han vill rikta ersättningsanspråk mot ombudet.

Jag vUl i sammanhanget understryka viklen av att försiktighet iakttas vid bedömningen av om uppgift, som lämnats 1 mål, utgör sådan oriktig uppgift som kan föranleda skattetillägg. Delta gäUer särskilt material som presenteras argumentationsvis. Meddelanden som därvid innehåller vissa överdrifter eller förskjutningar av verkliga förhåUanden bör inte föranleda att skattetillägg påförs. Visserligen saknas ofta någon klar gräns mellan sakupplysningar och argumentation. Ä andra sidan utgör just detla förhållande ett starkt skäl att iaktta återhållsamhet vid be­dömningen av om en uppgift sakligt sett är oriktig.

Beträffande oriktiga uppgifter som skattskyldig lämnar i för sent an­förda besvär, får jag anföra följande.

Jag delar uppfattningen atl det föreligger risk för att skatt undandras i dessa fall, efiersom del förhållandel att för sent anförda besvär ej tas upp till prövning kan bero just på att oriktig uppgift konstaleras fö­religga. Tillräckliga skäl att ta undan sådana fall från den föreslagna re­geln om skattetillägg föreligger inte enligt min mening. Det får därför ankomma på taxeringsintendent att i sådant fall pröva om förutsätt­ningar föreligger för att framställa yrkande om att skattetillägg påförs. Skäl att föra sådan talan torde emellertid föreligga endast undanlags­vis och i fall av uppenbart oriktigt uppgiftslämnande.

SlutUgen vill jag framhålla att de skriftliga uppgifter som kan föran­leda skattetillägg givetvis måste ha lämnats av den skattskyldige i med­delande riktat till domstol, alltså inom processens formella ram.

Regeln om skattetillägg på grund av skriftlig oriktig uppgift, som skattskyldig lämnar i mål om sin taxering, bör las in i 116 a §.


 


Prop. 1977/78:136                                                                 16i

5.2.5.3 SkattetiUägg vid skönsiaxering

Om inkomster i viss förvärvskälla bestäms skönsmässigt pä grund av brister i deklaration eller dess underlag påförs skalletillägg enligt 116 a § tredje stycket. Tillägget beräknas normalt efter 50 % på den skall som liU följd av uppskattningen utgår utöver skatt på inkomsten eller för­mögenheten enligt deklaration. Även verkningar i fråga om makes skattereduktion beaktas. Om ändring till någon del vidtagits med led­ning av kontroUmaterial på grund av konstaterad oriklig uppgift kan tillägget med anledning av denna ändring komma atl beräknas efter 25 %.

Skönstaxering på grund av utebliven deklaration föranleder skatletill-lägg enligl 116 a § fjärde slycket. Tillägget utgår i detta fall med 50 % på den inkomst- eller förmögenhetsskatt som debiteras på grund av taxeringen. Även verkningar i fråga om makes skaltereduktion beaktas. Skattetillägget kan 1 dessa fall sägas vara ett vite för att förmå den skattskyldige att ge in deklaration. Mot bakgrund härav har i 116 a § femte stycket förts in bestämmelser om undanröjande eller nedsättning av skattetillägg, som påförts med slöd av fjärde stycket, om deklaration ges in inom viss närmare angiven tid. Påfört tillägg skall enligt dessa bestämmelser undanröjas av skatterätten, om den skattskyldige lämnar in deklaration inom två månader från del att han fått del av beslutet om skattetiUägg, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eUer laxeringen. Om skattskyldig, som är fysisk person, inte lämnai in deklaration inom denna tid men före utgången av året efter del då skat­tetillägget beslutats eller, om han gör sannolikt alt han inte fåll känne­dom om tiUägget inom sist angivna tid, inom två månader från del han fått sådan kännedom, skall tillägget bestämmas till 10 %, dock högst

10 000 kr. I fråga om skattetillägg, som ingår i tiUkommande skatt,
beräknas nedsättning endast på belopp som har påförts utöver tillägg
som har beslutats tidigare. Taxeringsintendenten skall lill skatterätten
anmäla fall då skattetillägg skall undanröjas eller nedsättas.

Har den skatlskyldige lämnat skriftlig uppgift, t. ex. icke undertecknad deklaration, kan inte skattetillägg påföras enligt 116 a § fjärde slycket, om taxeringsnämnden följer uppgiften. Däremot kan skattetillägg på­föras, om del icke undertecknade meddelandet inte följs, antingen för att taxeringsnämnden uppskattar inkomsterna till högre belopp eller därför atl oriktig uppgift konstateras föreligga. I sistnämnda fall kan skattetillägget beräknas efler 25 % av den skatt som tas ut utöver skall enligt uppgiften. Även skattetillägg som påförts i dessa fall anses emeUer­tid påfört enligt 116 a § fjärde stycket och skall därför undanröjas eller nedsättas enligt de nyss nämnda bestämmelserna i femte stycket.

Utredningen, som har funnit den gällande ordningen delvis otillfreds­ställande, anser att alla meddelanden som den skattskyldige lämnar för sin taxering bör lämnas under det ansvar som skattetUlägg för oriktig

11  Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                   162

uppgift innebär. Därför föreslår utredningen att skattetillägg, som för­anleds av oriktig uppgift, oavsett om denna lämnas i en ej undertecknad deklaration eller i annan skriftlig uppgift, skall påföras enligt reglema i den föreslagna 116 a §. Det innebär att skattetillägg på grund av ute­bliven deklaration kan nedsättas endast till den del tillägget hänför sig lill uppskattningen, utom såvitt avser konstaterad oriktig uppgift. För att ytterligare motverka spekulation i myndighelsbeslul föreslår utredningen att skattetillägg på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration inte skall kunna helt undanröjas. Del skall i stället nedsättas tUl 5 % om deklaration inges inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet om tUlägget. Utredningen anser också att skönstaxering på grund av utebliven deklaration skall föranleda skatletillägg endast om anmaning att deklarera utsänts till den skattskyldige. Som villkor för påföring av skattetillägg gäller däremot inte enligt förslaget, att den skattskyldige också har tagit del av anmaningen. Bestämmelsen, att skat­tetillägg skall nedsättas lill 10 % om deklaration ges in inom utgången av året efter det då skattetillägget beslutades, föreslås kompletterad med en regel som betager den skatlskyldige denna möjlighet i vissa fall. Sålunda anser utredningen atl nedsättning inte skaU vidtas om deklaration ges in först sedan han fått skriftligt meddelande om resultatet av taxeringsrevi­sion eller skriftlig underrättelse om taxeringsintendents yrkande hos skat­terätten om höjning av den taxering som skattetillägget avser, eller om eftertaxering för samma taxeringsår. Nedsättalng till 10 % föreslås om­fatta även juridiska personer. Vidare anser utredningen att spärrbe­loppet 10 000 kr. bör las bort. Även den särskilda regeln om beräk­ning av nedsättning av skattetillägg, som ingår i tillkommande skatt, föreslås utgå liksom skyldigheten för taxerlngsintendenlen att göra an­mälan till skatterätten om de faU då undanröjande och nedsätming skall verkställas.

Remissinstanserna godtar i allmänhet lydelsen av berörda bestämmel­ser, som föreslås intagna i 116 b och 116 c §§, samt förslaget att konsta­terad oriktig uppgift skall föranleda skattetillägg enUgt 116 a § även i skönstaxerlngsfallen. En länsstyrelse föreslår i detta sammanhang att re­geln om skattetiUägg vid skönstaxering med avvikelse från deklaration bör formuleras så alt skattetillägg kan beräknas på hela det skönsmäs­sigt beräknade tillägget, även om taxeringen blivit lägre än vad den skatt­skyldige redovisat i sin deklaration t. ex. på grund av att vissa intäkts­belopp upptagits för högt. Länsstyrelsen anser vidare att skattetUlägg en­ligl nämnda lagrum bör avse endast den skönsmässiga höjningen, sedan deklarationen korrigerats med ledning av såväl tiUgängligt kontrollmate­rial som vad som i övrigt kunnat konstateras. Från annat håll har det ifrågasatts, närmast med hänvisning till förslaget beträffande skattetillägg på grund av skönstaxering vid utebliven deklaration, om det går att till-lämpa den föreslagna bestämmelsen om uppdelning av skönsmässig höj-


 


Prop. 1977/78:136                                                  163

ning i en del som avser uppskattning och en del som avser konstaterad oriktig uppgift.

För egen del kan jag biträda utredningens förslag. Genom delta görs klart alt hela den skatt som påförs till följd av uppskattning skall Ugga till grund för beräkning av skattetillägg. Den skattskyldige skaU således vid beräkning av underlaget för skattetillägg tillgodoräknas vad som återstår av den av honom uppgivna inkomsten sedan ändringar i före­kommande fall gjorts med anledning av räknefel och felaktigt upptagna intäkter. I likhet med utredningen anser jag också atl skattetillägg bör påföras enligt 116 a § i den mån oriktig uppgift konstateras föreligga i samband med att taxering bestäms med tillämpning av 21 § TL. Några särskilda svårigheter att tillämpa sistnämnda bestämmelse bör enligt min mening inte uppkomma. Jav avser att 1 specialmoliveringen till den före­slagna 116 c § lämna exempel i anslutning till sistnämnda bestämmelse.

Jag vill också tillägga följande. Del är inle ovanligt att skönsiaxe­ring sker ulan atl det uttryckligen anges alt viss del av inkomsten avser konstaterade oriktigheter. Denna ordning har emellertid vållat problem sedan det administrativa sanktionssystemet infördes på skatteområdet. Det hänger samman med reglerna om eftergift av skatletillägg samt föreskriften all avvikelse som innebär atl rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning ej skall föranleda skattetiUägg. TUlämpning av dessa bestämmelser kan medföra att skattetillägg på grund av oriktig uppgift ej påförs. Utrymmet för att på sådana grunder underlåta att påföra skattetiUägg är däremot begränsat, när del är fråga om skattetillägg lill följd av skönstaxering. Den oriktiga uppgiften kan ju också vara sådan att skattetillägg för denna skall utgå efler den lägre procentsatsen. Jag vill med anledning härav understryka vikten av att det i beslut om skönstaxering noga anges i vad mån en höjning avser direkt konstaterade oriktiga uppgifter och vilken del som avser skönsmässig höjning.

De flesta remissinstanserna länmar utan erinran förslaget att skatte­tillägg vid skönstaxering inte skall undanröjas utan nedsättas med viss del om deklaration lämnas inom viss tid efter beslutet om skatletill-lägg. En del remissinstanser finner de föreslagna procentsatserna för låga och en instans anser att procentsatserna inte utan undantag bör gälla juridiska personer. Ett icke ringa antal remissinstanser anser emel­lertid att skattetUläggen skall undanröjas sedan deklaration lämnats. De framhåUer att vite och förseningsavgift utgör tUlräckliga påtrycknings­medel. Även jag anser att möjligheten att undanröja skattetillägg bör bibehåUas i de fall tiUägget påförts på grund av skönstaxering vid ute­bliven deklaration. Det bör kunna ske, oavsett om skatterätten hunnit pröva besvär över beslutet eller taxeringen. Gällande regler kan visser­ligen sägas ge visst utrymme för spekulation 1 myndigheternas taxerings­beslut. För att motverka detta har jag nyss föreslagit, att oriktiga upp­gifter i skriftligt meddelande, som lämnas i skönstaxerlngsfallen, skall


 


Prop. 1977/78:136                                                   164

bedömas enligt reglerna om skattetillägg för oriktig uppgift. Denna ål-gärd träffar de fall då skattskyldig, som inte har deklarerat, också har lämnat oriktig uppgift 1 skrift, t. ex. i en inte undertecknad deklaration. Därigenom torde en väsentlig olägenhet med gällande bestämmelser ha undanröjts.

De flesta remissinstanser godtar uiredningens förslag all skattetill-lägg på grund av utebliven deklaration inte skall kunna påföras med mindre anmaning all ge in deklaration har sänts ut till den skaltskyldige. En remissinstans anser emellertid att det vore rimligt alt skattetUlägg skulle kunna påföras även om anmaning av förbiseende inle har sänts till den skattskyldige. Från några remissinstanser framförs önskemål om förklaringar och förtydliganden med anledning av förslaget.

Jag delar den uppfattning som utredningen och de flesta remissin­stanser har givit uttryck för och förordar att det skall utgöra en förut­sättning för att påföra skattetillägg vid skönstaxering atl anmaning har sänts ut till den skaltskyldige. Krav på delgivning föreslås emellertid inte. Förslaget från en remissinstans att skatletillägg borde kunna påfö­ras även när myndigheterna av förbiseende glömt att sända anmaning kan jag därför inte godta.

I detta sammanhang vill jag också understryka viklen av att anma­ningen uppfyller alla formella krav.

Det måste t. ex. anges, när deklarationen senast skall lämnas. Del är också väsentligt alt lokala skattemyndigheten tar reda på den skatt­skyldiges aktuella adress för alt anmaningen skall kunna skickas dit. Det måste naturligtvis också iakttas att anmaning med hänsyn till före­skrifterna i 47 § TL skall sändas till den deklarationsskyldige som inte alltid är samma person som den skattskyldige.

Utredningens förslag att regeln om nedsättning till 10 % skall ut­sträckas till juridiska personer har stött på motstånd från några remiss­instanser. Jag vill i detta sammanhang också erinra om atl den gemen­samma projektgmpp inom RSV och statskontoret som utreder skatte­administrationen och taxeringen i första instans (RS-projektet) i en rap­port har föreslagit att någon sådan nedsättning över huvud taget inte skall förekomma. Med anledning härav och då förslaget till skatletill-läggsbestämmelser måste anpassas till det förslag till ändrad skatte­administration och taxering i första Instans som jag avser alt lägga fram senare, vill jag inte nu la ställnmg till om nedsättning av skattetillägg till 10 % skall utsträckas till juridiska personer. Detsamma gäller i fråga om förslaget atl den skallskyldige i vissa fall, bl. a. när han fått del av resultatet av revision hos honom, skall vara betagen rätten att få tilläg­get nedsatt tiU 10 %.

Förslaget att den särskilda spärregeln på 10 000 kr. vid skönstaxering skall utmönstras har allmänt godtagits. Även jag ansluter mig tUl för­slaget.


 


Prop. 1977/78:136                                                   165

Förslaget all utmönstra den särskilda regeln om beräkning av ned­sättning av skattetillägg som ingår i tillkommande skatt lämnas ulan erinran av remissinstansema. Detsamma gäller förslaget att slopa skyl­digheten för taxeringsintendenten att göra anmälan till skatterätten av de faU då undanröjande och nedsättning skall verkställas. Förslagen bör enUgt min mening genomföras.

Vad jag nu har föreslagit innebär att en bestämmelse om skattetillägg vid skönstaxering med avvikelse från den skattskyldiges deklaration bör införas i 116 b §. Vissa redaktionella ändringar bör dock göras i utred­ningsförslaget. 1 116 c § bör tas in bestämmelsen om skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven deklaration. Förulsättningarna för påföring av skattetillägg ändras inte, bortsett från kravet på att anma­ning att deklarera skall ha sänts ul till den skattskyldige. Bestämmel­serna om undanröjande och nedsättning av skattetillägg vid skönstaxe­ring föreslås införda i 116 d §.

5.2.5.4 Beräkning av undandragen inkomst (kvittning)

Enligt praxis får den skattskyldige inte kvittningsvis tiUgodoräkna sig avdrag på grund av för högt upptagna intäkter eller för lågt beräknade avdrag, när undandragen inkomst beräknas. Däremot medges s. k. oäk­ta kvittning. Det innebär atl kostnader, som har direkt anknyming till utelämnad Intäktspost, dras av vid beräkning av undandraget belopp. Som antyds av beteckningen oäkta kvittning är det 1 sådant fall inte fråga om en verkUg kvitmingsrätt utan om ett förfarande för beräkning av undandraget belopp.

Utredningen har funnit att den skattskyldiges kvittningsrätt bör ut­sträckas. Som motiv har utredningen åberopat praktiska synpunkter och rättviseskäl. Utredningen har anfört ett exemjjel för att belysa för­slaget.

En skaltskyldig har angett nettointäkten av viss förvärvskälla till 50 000 kr. Vid granskning konstateras atl 10 000 kr. utelämnats. Sam­tidigt konstaleras att den skatlskyldige är berättigad till avdrag med ytterligare 5 000 kr. Nettointäkten uppgår därför till 55 000 kr. Enligt ett synsätt har den skattskyldige undandragit 10 000 kr., varför skatte­tillägg skall beräknas med utgångspunkt från detta belopp. Den skatl­skyldige skaU inte komma i bättre läge på grund av att han glömt en avdragsposl. Enligl ett annat betraktelsesätt skall skattetillägg beräknas med hänsyn tagen också lill kvlttnlngsposlen 5 000 kr. Den skattskyldige har faktiskt redovisat 50 000 kr. Det allmännas förlust kan då inte bli större än 5 000 kr.

Utredningen har förordat det sistnämnda alternativet men anser att kvittningsrätten bör begränsas till den förvärvskälla som den uteläm­nade intäkten eller det för högt upptagna avdraget avser.


 


Prop. 1977/78:136                                                   166

Bland de remissinstanser som uttryckligen uttalat sig om förslaget är majoriteten positiva till förslaget. Kritiska röster saknas emellertid inte. Bl. a. har en del myndigheter framhållit de uppenbara risker för miss­bruk som förslaget ger upphov till.

Det har även framhållits alt en utvidgad kvittningsrätt skulle inne­bära administrativa problem. Sålunda har en domstol framhåUit att kvittningsrätten måste gälla i alla instanser. Därför skulle omräkning av undandragen inkomst behöva ske i de fall högre instans i taxerings­processen vägrar avdrag som tidigare kvittats mot oriktig uppgift.

För egen del får jag anföra följande. Kvittning aktualiseras främst i fråga om oriktig uppgift vid beräkning av rörelseinkomst. Genom ut­redningsförslaget kan man visserligen undvika rättstvister huruvida viss avdragspost är hänförlig till konstaterad oriktig uppgift eller inte. Vissa rättviseskäl synes också tala för en sådan regel. Det är emellertid up­penbart atl en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk om den skattskyldige vid avsiktUg underdeklaration samtidigt underlåter att yrka avdrag han har rätt till.

Om underdeklarationen inle upptäcks har den skattskyldige viss möjUghet att i efterhand begära nedsättning av taxeringarna med hän­syn lill den outnyttjade avdragsrätten. Jag är med hänsyn till risken för ett sådant missbruk inte beredd att förorda utredningens förslag.

5.2.5.5 Eftergift av förseningsavgift

Jag har tidigare lagt fram förslag i fråga om eftergiftsbestämmelser­na. I anslutning härtUI bör bestämmelsen om eftergift av förseningsav­gift på grund av ringa belopp justeras. Bestämmelsen är inlagen i 116 d § andra stycket i gällande lag.

Utredningen har konstaterat att avgiften — vad gäller TL — i hu­vudsak är avpassad efter storleken av den skattskyldiges inkomst eller förmögenhet och därför normalt bortfaller om inkomsten eller för­mögenheten är ringa. Det sammanhänger med bestämmelsen att endast avgift som uppgår till 100 kr. påförs. De fall där fasta avgifter utgår, oavsett om inkomsten eller förmögenheten är låg, är sådana där sär­skilda skäl talar för att ge eftertryck åt skyldigheten att avge deklaration. Utredningen finner därför inte atl några skäl talar för att efterge för­seningsavgiften med hänvisning tiU regeln om ringa belopp.

Endast en remissinstans har invänt mot förslaget och uttalat att skärpningen är onödig.

Jag finner motiveringen för att ringabeloppsregeln ej skall tillämpas på förseningsavgift bärande och ansluter mig till vad utredningen anfört i detta hänseende. Jag föreslår sålunda att förseningsavgift ej skall kunna efterges på grund av atl det belopp som skulle ha kunnat undan­dras är ringa.


 


Prop. 1977/78:136                                                                167

5.2.5.6 Undantag från särskild avgift för dödsbo i vissa fall

Dödsbo efter här i rikel bosall skallskyldig kan enligl 75 § 1 mom. kommunalskatielagen (1928: 370) i vissa faU befrias från skatt. Mot­svarande befrielse kan enligl 116 d§ tredje stycket TL medges i fråga om särskild avgift. Förutsättning för befrielse är att den skattskyldige efterlämnat bodelägare som vid hans frånfälle var beroende av honom för sin försörjning och all omständigheterna är ömmande.

Utredningen har inte föreslagit någon annan ändring av bestämmelsen än att den flyttas till 116 i §.

En remissinstans har funnit det otillfredsställande alt särskild avgift över huvud laget kan påföras dödsbo på grund av alt den avlidne lämnat oriktig uppgift.

Jag delar uppfattningen och anser att varken beslut om skattetillägg eller förseningsavgift bör fattas sedan den skatlskyldige avlidit. Jag för­ordar att en bestämmelse av den Innebörden tas in i 116 i § första stycket. I det andra slycket regleras frågan om särskild avgift som påförts innan den skattskyldige avlidit. I denna del föreslår jag en redaktionell justering 1 anslutning till den nu behandlade ändringen.

5.2.6 Besvärsbestämmelser 5.2.6.1 Ordinära besvär

Enligt 116 g § andra slycket gäller f. n. all den skattskyldiges besvär över påförd särskild avgift skall ha kommit in lill skatterättens kansli inom två månader efter det all han fått del av beslutet om påfört skatte­tillägg. Om den skattskyldige anför besvär endasl över taxeringen bör enligt uttalande 1 förarbetena (prop. 1971: 10 s. 275) yrkande om om­prövning av beslut om särskild avgift anses ha framställts även om detta framgår endast av den skattskyldiges argumentering i skattefrågan.

För skattedomstol kan det emellertid 1 vissa fall vara svårt att avgöra om skattskyldigs besvär över taxering också avser påfört skattetillägg. För att undvika rättsförlust för den enskilde föreslår utredningen att skaltskyldigs eller taxeringsintendents yrkande om atl beslul om särskild avgift skall undanröjas eller nedsättas skall kunna prövas så länge den taxering som tillägget avser inle har vunnit laga kraft. Om yrkandet framförs först i regeringsrätten eller i kammarrätt, skall målet kunna återförvisas till länsskatterätt i denna del.

Förslaget godtas av de flesta remissinstanser. En del kritiska syn­punkter framförs dock. Några myndigheter påpekar alt frislen ter sig alltför generös. En länsstyrelse, som i och för sig har godtagit tanken på en utsträckt besvärstid för den skattskyldige, framhåller att det med visst fog kan hävdas att taxering inte vinner laga kraft förrän den 30 april året efter taxeringsåret. Huvudregeln om två månaders besvärstid


 


Prop. 1977/78:136                                                    168

skulle därför ha betydelse endast då besked om skattetillägg har del­givits efter den sista februari året efter taxeringsåret. En remissinstans anser alt det bör öppnas möjlighet för domstol all i samband med pröv­ning av taxering ex officio ändra skattetillägg som domstolen finner felaktigt påfört.

För egen del vill jag anföra följande. För många skattskyldiga har det varit svårt all se laxeringen och beslutet om särskild avgift som skilda avgöranden. Detta har kunnat leda till rättsförluster. Dessa effekter un­danröjs om förslaget genomförs. Några beaktansvärda nackdelar med­för inte detta. Jag ansluter mig därför lill förslaget. Vissa redaktionella justeringar bör vidtas. Bestämmelserna bör tas in i 116 m§. Om den skattskyldige först i regeringsrätten eller i kammarrätt framför yrkande beträffande skattetillägg, kan denna fråga återförvisas till lägre instans. Den omständigheten att besvär, som anförs av den skaltskyldige sedan den ordinära besvärstiden löpt ut men före den 30 april året efter taxe­ringsåret, kan föranleda omprövning av taxeringen, om taxeringsinten­denten tillstyrker besvären, kan givetvis inte föranleda all besvär över skattetillägg generellt skulle kunna anföras intill den 30 april året efler taxeringsåret, eller att huvudregeln om två månaders besvärslid skuUe ha betydelse endast då beslut om skattetillägg har delgivits efter den sista februari året efter taxeringsåret.

Förslaget från en remissinstans att domstol ex officio skall ompröva påfört skattetUlägg i samband med prövning av taxeringen, anser jag leder för långt. En sådan regel skulle i normalfallet medföra onödigt merarbete. Varje domstol som befattar sig med en taxeringsfråga skulle i sådant fall nödgas utreda de närmare omständigheterna kring ett tidi­gare påfört skattetillägg, oavsett om den aktuella taxeringsfrågan har samband med skattetillägget. En sådan ordning är inte godtagbar med hänsyn till det stora antal ärenden det här är fråga om. Min uppfattning i denna del överensstämmer med skatteutskottets uttalande vid riks­dagsbehandlingen av prop. 1971: 10 (SkU 1971: 16 s. 64).

Bestämmelser om taxcringsintendentens besvärsräit finns f. n. i 116 g § tredje stycket. Vad gäller den tid inom vilken besvären skall anföras tillämpas reglerna i 76 § analogt. Det Innebär atl taxeringsintendenl skall anföra besvär före utgången av aprU månad året efter taxerings­året. Utredningen föreslår en utsträckning av besvärstiden lill utgången av året efler det taxeringsår som skattetUlägget avser. I denna del bör förslaget tas upp till bedörrming inom ramen för det förslag till en änd­rad skatteadministration och taxering i första instans som jag avser atl lägga fram senare i år.

Enligt gällande ordning skall taxeringsintendent föra talan om taxe­ring och särskild avgift samtidigt. Utredningen föreslår också en änd­ring av denna bestämmelse. Som jag nyss framhållit avser jag atl ta ställning till längden av taxeringsintendentens besvärstid i annal sam-


 


Prop. 1977/78: 136                                                               169

manhang. Nu ifrågavarande ändring bör behandlas samtidigt. Jag lägger därför inte nu fram något förslag på denna punkt.

Utöver detta föreslår utredningen att det i andra stycket i en ny 116 n § tas in en regel atl taxeringsintendent, som kvittningsvis fram­ställer mvändnlng i laxeringsprocess, får föra talan också i fråga om särskild avgift. Hans talan om särskild avgift skall dock inle prövas om yrkandet i fråga om taxeringen ej prövas.

Förslaget tillstyrks eUer lämnas utan erinran av så gott som samtiiga remissinstanser. Några ifrågasätter emeUertid behovet av sådana be­stämmelser.

För egen del finner jag förslaget riktigt i sak och dessutom ägnat att förenkla rutinerna för taxeringsintendent som kvittningsvis vill föra ta­lan om taxering och i samband därmed framföra yrkande beträffande särskild avgift. Jag ansluter mig därför till utredningens förslag på denna punkt bortsett från några redaktionella ändringar. Reglerna om laxe-ringsinlendents besvärsrätt bör tas in i 116 n §.

F. n. saknas det en särskild regel om taxeringsintendents besvärsrätt i fall då oriklig uppgift har lämnats i mål om skatt. Utredningen före­slår i delta hänseende följande. Om den skattskyldige lämnar uppgift i mål om taxering och uppgiften ej har godtagils eller ej har prövats i målet får taxeringsintendenl hos länsskatterätten föra talan om att skattetillägg skall påföras. Sådant yrkande skall framföras inom ett år efler utgången av den månad under vilken rätten avgjort målet.

Förslaget lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Några menar emellertid att taxeringsintendenten, innan målet avgörs, bör yr­ka skattetillägg i den instans där uppgiften lämnats. Del påpekas ocksä att den föreslagna formuleringen av regeln ger intryck av att taxerings­processen skall ha avslutats innan taxerihgsintendenten äger föra talan hos länsskatlerätlen.

Med anledning härav får jag anföra följande. En bestämmelse av det­ta slag behövs på grund av förslaget att oriklig uppgift som har lämnats skriftiigen i taxeringsmål skall kunna föranleda skatletillägg. Ett god­tagande av förslaget från en remissinstans att yrkande om skattetillägg bör göras, innan målet har avgjorts av den instans där uppgiften har lämnats, skulle innebära atl instansordningen i flera fall inte iakttas. Del skulle medföra nackdelar för bl. a. den skattskyldige. Jag kan där­för inte ansluta mig till del. Däremot anser jag det rimligt att besvärs­tiden 1 dessa fall inte börjar löpa förrän lagakraftvunnet avgörande föreligger. Annars kan taxeringsinlendenten bli tvungen att föra talan om skattetiUägg innan saken slutiigen har avgjorts. En sådan situation uppkommer om den skattskyldige anför besvär över dom, varigenom rätlen ej godtagit uppgift som den skattskyldige lämnat i målet. Jag bi­träder alltså förslaget med den ändringen att besvärstiden 1 dessa fall skall räknas från utgången av den månad då lagakraftvunnet avgörande


 


Prop. 1977/78:136                                                   170

i målet om taxeringen föreligger. Den förhållandevis långa besvärsliden för taxeringsintendenten är motiverad av att det kan behövas taxerings­revision för alt fastställa alt den skattskyldige lämnat oriktig uppgift. Som en följd av den relativt långa lidrymd som kan behövas för att fastställa att oriktig uppgift har lämnats är del också nödvändigt att in­föra en bestämmelse enligt vilken eftertaxering skall kunna ske med anledning av oriktig uppgift i mål. Utformningen av en sådan bestäm­melse återkommer jag liU.

5.2.6.2 Besvär i särskUd ordning

Enligt 116 j § första stycket gäller — om inle annal är föreskrivet — övriga bestämmelser i TL i tillämpliga delar beträffande skattetillägg och förseningsavgift. Det innebär alt reglerna i 100 och 101 §§ om be­svär i särskild ordning tillämpas analogi i fråga om de särskilda av­giftema.

Utredningen framhåller att denna ordning har orsakat viss osäkerhet i praxis, eftersom bestämmelserna har utformats för specifika situationer i skattemålen. Därför har utredningen föreslagit en särskild reglering av extraordinär besvärsrätt i mål om skattetillägg. Sådana regler behöver enligt utredningen endast omfatta skalletillägg, eftersom förseningsav­gift påförs med förhållandevis låga belopp och f. ö. till sitt belopp före­slås skola anges i beslut om sådan avgift. Enligt förslaget skaU skatt­skyldig få anföra besvär i särskild ordning om alt skattetillägg skall undanröjas eller nedsättas om talan stöds av tidigare ej framförd om­ständighet eller nytt bevis. Taxeringsintendenl skall enligt förslaget få föra talan i särskild ordning om att skatletillägg påförs den skattskyldige, för det fall fråga om skattetillägg ej har prövats av lokal skattemyndig­het trots alt så bort ske. Genom sådana besvär skall taxeringsintendenl också få föra talan om höjning av skattetillägg om beslut om skatletill-lägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Talan skall i båda fallen anföras hos länsskatte­rätl inom fem år från utgången av del taxeringsår uppgiften avser.

Förslagen tillstyrks i huvudsak eUer lämnas utan erinran. Några re­missinstanser finner emellertid förslagen för långtgående i vissa delar. De invänder att extraordinär besvärsräit för den skattskyldige bör för­utsätta att denne har vägande skäl att inte föra talan inom den normala besvärstiden. Vad gäller möjligheten att anföra besvär till den skatl­skyldiges nackdel riktas kritik mot att sådana besvär skall kunna las upp om fråga om skattetillägg av förbiseende ej har prövats av lokal skattemyndighet. En remissinstans påpekar alt föreskriften atl besvär i särskild ordning skall anföras hos länsskalterält bryter mot den vanUga instansordningen.

Jag biträder förslaget att regler om rätt att anföra besvär i särskild ordning införs i kapitlet om särskilda avgifter 1 TL. Bestämmelserna bör


 


Prop. 1977/78: 136                                                 171

i enlighet med utredningens förslag endast gälla skattetillägg. Rätten all anföra besvär i särskild ordning beträffande förseningsavgift bort­faller därmed. Besvär till den skattskyldiges förmån skall få anföras både av den skaltskyldige och av taxeringsintendent. En förutsättning för besvärsrätlen bör, som utredningen har föreslagit, vara all nya om­ständigheter eller nytt bevis kan åberopas. I likhet med några remiss­instanser anser jag att man bör kräva all den skatlskyldige haft skäl för atl inle besvära sig i vanlig lid. Jag föreslår därför att del som förutsätt­ning för besvärsräit i särskild ordning skall gälla all del varit ursäktligt all den skaltskyldige inte har fört talan i ordinär ordning. Till ledning för rättstillämpningen vill jag i sistnämnda hänseende hänvisa til! den rättspraxis som har utvecklats i fråga om tillämpning av föreskrifterna om ursäktlighet som förutsättning för besvär enligl 100 § TL. När be­slul blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat up­penbart förbiseende, bör talan till den skatlskyldiges förmån också få föras. På grund av sådant fel bör talan därjämte få föras av taxe­ringsintendent lill den skattskyldiges nackdel. Däremot bör besvär i särskild ordning tiU nackdel för den skattskyldige enligl min mening inte få anföras av det skälet alt myndighetema av förbiseende inte har tagit upp frågan om skattetillägg i räll lid.

Jag föreslår vidare att extraordinära besvär i enlighet med utredning­ens förslag skall få anföras intill utgången av femte året efler del taxe­ringsår tillägget avser. Sådana besvär bör anföras hos skatterätt. Denna avvikelse från annars gällande regler i fråga om instansordning motive­ras av enkelhetsskäl. De föreslagna besvärsreglerna bör tas in i 116 o §.

5.2.6.3 Skyldighet att i vissa fall ex officio beakta bestämmelserna om eftergift

F. n. föreskrivs inte någon skyldighet för myndigheterna atl ex officio iaktta bestämmelserna om eftergift av särskild avgift. I 1971 års för­slag om administrativa sanktionsregler (prop. 1971: 10 s. 272) avvisade föredraganden en sådan skyldighet. Han framhöll atl den skatlskyldige skulle beredas tillfälle yttra sig innan beslul om skattetillägg fattades samt alt den skattskyldige därvid hade tillfälle åberopa de omständig­heter som kunde föranleda eftergift. Skatteutskottet (SkU 1971: 16 s. 64) avvisade tanken alt överinstans i samtliga mål rörande skattetillägg, oavsett om besvär anförts, ex officio skulle pröva om eftergiflsgrund kunde föreUgga.

Enligt uiredningens förslag skall eftergiflsgrund iakttas även om yrkande ej har framställts om delta föranleds av vad som förekommit i målet om särskild avgift.

Förslaget har mottagits välvilligt av remissinstanserna. 1 något fall sägs atl förslaget inte är tillräckligt långtgående. Sålunda framhåller denna remissinstans att handläggande myndighet borde åläggas verk-


 


Prop. 1977/78:136                                                   172

ställa en mer fullständig utredning 1 de fall del av deklarationen eller andra handlingar i ärendet framgår all skäl till eftergift föreUgger på grund av ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande.

Jag finner utredningsförslaget väl avvägt. Med hänsyn till att skatte­tilläggsprocessen är av massärendenatur, är det nödvändigt att som utredningen funnit, begränsa de fall, då myndigheterna på eget initiativ skall tiUämpa eftergiflsreglema. Genom förslaget tillgodoses i huvudsak också det önskemål som har framställts vid remissbehandlingen. Jag tiUstyrker sålunda utredningens förslag att del lagfästs en skyldighet för myndighet som handlägger fråga om särskild avgift att ex officio iaktta eftergiftsbestämmelserna om det föranleds av vad som förekommit i ärendet. Den föreslagna regeln bör tas in i 116 p §.

1 detta sammanhang vill jag också ta upp ett annat fall då frågan om ändring av skattetillägg bör iakttas ex officio. Det gäller bestämmelsen i den nuvarande 116 i §. Där föreskrivs atl domstol som ändrar taxe­ring också skall besluta om den ändring av avgift som föranleds av beslutet i taxeringsfrågan. Denna bestämmelse har enligt min me­ning givits en onödigt restriktiv tolkning i vissa fall. De fall jag åsyftar inträffar när taxering höjs på grund av flera oriktiga uppgifter, varav en eller flera var för sig inte skulle ha föranlett skattetillägg på grund av regeln om eftergift när del undandragna beloppet är ringa. Om den skattskyldiges taxering sedermera sänks, har i praxis endast den del av skattetillägget som äger samband med ändringen av taxeringen undanröjts. Även om kvarstående skattetillägg avser en eller flera oriktiga uppgifter som tillsammans ej uppgår till gränsen för ringa belopp har detla tillägg fått stå kvar. Denna ordning är mindre tillfreds­ställande. Jag förordar därför en ändring av gällande 116 i § som nu föreslås utgöra 116 p § andra stycket. Genom den ändring som jag fö­reslår klargörs att eftergiftsbestämmelsen skall iakttas i fall liknande det jag nyss beskrev.

5.2.6.4 Innehållet 1 beslul om särskild avgift

I beslut om särskild avgift skall f. n. enUgl 116 f § skälen för sådant beslut anges. Besluten avfattas på förtryckt blankett. Där anges f. n. skälen för beslutet, underlaget för avgiftsberäkningen och beräknings­grunden. Förseningsavgift anges till sitt belopp. Detta är däremot inte praktiskt möjligt i fråga om skattetillägget, efiersom den undandragna skatten i allmänhet räknas ut först efter det alt beslut har fattats om att påföra skattetillägg.

Utredningen föreslår bl.a. av rättssäkerhetsskäl alt man närmare regle­rar vad beslut om särskild avgift skall innehålla. Enligt förslaget skall sådant beslut ange skälen för beslutet, tillämpligt lagrum, den procent­sats efter viUcen avgiften skall beräknas, underlaget för avgiftsberäk­ningen samt, beträffande förseningsavgift, avgiftens storlek.


 


Prop. 1977/78: 136                                                               173

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget eller lämnat det utan erinran.

Även jag kan ansluta mig till utredningens förslag. I och för sig är det givetvis önskvärt att man i beslutet anger det påförda beloppet av skattetillägget. Det är emellertid inle praktiskt möjligt eftersom den undandragna skatten ej räknas ut förrän efter beslutet om skattetiUägg. En bestämmelse av det slag utredningen föreslår bör tas in i 116 q §.

5.2.6.5            Beräkning av skattetillägg efter skilda procentsatser

I 116 h § andra stycket TL anges hur skattetillägg som utgår ef­ter skilda procentsatser skall beräknas. Bestämmelsen infördes efter förslag i prop. 1976/77:92 (SkU 1976/77:38, rskr 1976/77:204, SFS 1977: 118). Den betingas av att man vid tillämpning av olika pro­centsatser inte får beräkna skattetillägget på högre belopp än marginal­skatten hänförlig lill de sammanlagda oriktiga uppgifterna. Vart och ett av de undandragna beloppen skall således inle betraktas isolerat från de övriga felen, vilket skulle kunna leda till atl man som undandragen skatt betraktade marginalskallen på varje belopp för sig. Nuvarande bestämmelse är emellertid mindre väl avpassad bl. a. för fall som kan uppkomma då skatt skall beräknas med tillämpning av lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall. Därför föreslår jag en del redaktionella ändringar. Det bör sålunda anges hur skaltemyndigheter­na skall förfara i ett normalfall då skattskyldig undandragit minst två belopp vid inkomstbeskattningen. Därefter bör det föreskrivas att mot­svarande princip skall tillämpas även i andra fall. Det gäller t. ex. då skattskyldig undandragit inkomst som påverkar både inkomstskatten och förmögenhetsskatten samt fall då både inkomst och förmögenhet undandragits. De föreslagna reglerna bör tas in i 116 r § andra och tredje styckena.

5.2.6.6 Tillämpligheten av övriga bestämmelser i TL

Av 116 j § första stycket följer även atl bestämmelsema i TL gäller i tillämpliga delar beträffande mål eller ärende om särskild avgift.

Utredningen, som föreslår en motsvarande bestämmelse i 116 t §, påpekar att flera bestämmelser i TL, som hittiUs tillämpats analogi i mål eller ärende om särskild avgift, enligt uiredningens förslag las in 1 kapitel XIV i TL, som reglerar de särskilda avgifterna. Utredningen föreslår att detta beaktas då man anger vilka regler i övrigt i TL som skall tillämpas i fråga om de särskilda avgiftema. Dessutom anser utred­nmgen att reglerna i 105 § TL om överflyttnmg ex officio av taxering och i 114 § TL om eftertaxering skall undantas från tillämpning i mål och ärende rörande särskild avgift. Som skäl anför utredningen alt ett sådant extraordinärt förfarande som regleras i 105 § inte bör tiUämpas


 


Prop. 1977/78:136                                                    174

i fråga om särskild avgift. Eftertaxeringsbestämmelserna i 114 § bör enhgt utredningen undantas därför atl oriktig uppgift i mål om särskild avgift, till skillnad från vad som föreslås i fråga om oriktig uppgift i mål om taxering, inte bör föranleda skattetillägg.

Vid remissbehandUngen har uiredningens förslag till 116 t § i huvud­sak godtagits. Några myndigheter har emellertid invänt mot att 105 § helt har undantagits i förslaget.

För egen del godtar jag förslaget med den enda ändringen att undan­taget beträffande 105 § Inskränks till lagrummets första mom. första stycket tredje och fjärde meningarna och samma mom. andra och tredje styckena. Genom denna ändring kommer 105 § att tillämpas vid över­flyttning av taxering för en och samma skattskyldig tUl annan ort. Mitt förslag bör las in i en ny paragraf, 116 t §.

5.2.6.7 Eftertaxering på grund av oriktig uppgift i mål om taxering m.m.

Jag har i det föregående föreslagit att oriktig uppgift, som lämnas i mål om taxering, skall kunna föranleda skattetillägg. 1 sådant fall skall taxeringsintendent inom ett år från utgången av den månad under vil­ken dom eller slutiigt beslut i målet om taxering vann laga kraft fram­ställa yrkande till länsskatterätl om att skattetillägg påförs. En förut­sättning är därvid att uppgiften ej godtagits efter prövrung 1 sak eller ej prövats. Om uppgiften godtagits föreligger givetvis inte gmnd för all yrka alt skattetillägg påförs. Anser taxeringsintendent att uppgiften är oriktig, får han i besvär yrka att saken prövas i målet om taxering. I vissa fall har han inte denna möjUghet. Det kan förekomma att det inte kommer fram att uppgiften varit oriktig, förrän efter det att taxerings-intendentens besvärstid i taxeringsmålel gått till ända. Det kan också tänkas atl oriktig uppgift lämnas först i regeringsrätten eller i kammar­rätt, varefter prövningstillstånd ej meddelas.

I sådana fall är taxerlngsintendenlen hänvisad till att eftertaxeringsVis yrka prövning av taxeringsmålet. Viss tveksamhet har emellertid ulla­lats beträffande möjligheten att med stöd av 114 § yrka ändring av taxering på grand av oriktig uppgift, som lämnats i taxeringsmål. Detta har också föranlett förslaget att 1 116 a § införa bestämmelser om skatte­tUlägg på grund av oriktig uppgift 1 mål om taxering.

Bestämmelserna i 114 § och 116 a § företer Ukheter i fråga om for­muleringen. Med hänsyn till det anser jag att det i 114 § bör anges att eftertaxering kan företas på grund av oriktig uppgift i mål. Eftersom eftertaxering kan företas också på grund av oriktig muntlig uppgift, bör även muntlig uppgift i mål om taxering kunna föranleda eftertaxering. Jag vill erinra om att jag tidigare förordat ett tillägg tUl 116 a § av in­nebörd att del vid sidan av övriga förutsättningar för skattetUlägg krävs att uppgift som lämnats befinnes oriktig. Ändringen innebär närmast


 


Prop. 1977/78:136                                                   175

ell förtydligande. En motsvarande justering anser jag inle behövs be­träffande eftertaxering.

I detta sammanhang vill jag även beröra de tidrymder, inom vUka ef­tertaxering f.n. kan företas. Bestämmelserna härom finns i 115 §TL. Normalt gäller att fråga om eftertaxering skall ha prövats inom fem år efter utgången av det taxeringsår då taxeringen rätteligen bort verk­ställas i första instans. Fråga om eftertaxering av skaltskyldigs dödsbo skall prövas inom två år efter utgången av det kalenderår då boupp­teckning efter honom ingavs för registrering. Har den skattskyldige åta­lats för skattebrott, får eftertaxering för det år som åtalet avser ske även senare. Jag skall i det följande återkomma till vad som gäller i sistnämnda hänseende och därvid föreslå vissa ändringar.

Som framgår av vad jag har anfört nu skall fråga om eftertaxering prövas senast vid viss i lagen angiven tidpunkt. Ansökan om eftertaxe­ring skall enligt 116 § första stycket TL ha kommit in till skatterätten två månader före utgången av den tid inom vilken eflerlaxeringsfrågan senast skall ha prövats av domstolen. Den nu angivna ordningen har haft flera negativa följder. Tidrymden två månader är många gånger inte tillräcklig för att skatterätten i erforderlig omfattning skall kunna bereda eftertaxeringsmålet. Särskilda problem uppkommer i sådana fall, då den skattskyldige inte kan anträffas för delgivning av taxeringsinten­dentens framställning och det av delta skäl blir nödvändigt att tillgripa kungörelsedelgivning. Det kan t.o.m. inträffa att skatterätten inte hinner pröva målet inom föreskriven tid. Detta måste självfallet anses otill­fredsställande. Även om målet kan avgöras inom föreskriven tid, kan tidsbrist i dessa fall medföra, atl skatterättens avgörande måste ske utan att saken 1 tillräcklig grad blivit genomgången.

I eftertaxeringsmål rör del sig inle sällan om svåra rättsfrågor, som kräver ingående undersökningar och överväganden. Alt avgörandena 1 sådana fall beslutas under stor tidspress befrämjar naturligtvis inte säkerheten i avgörandena. Sådana omständigheter kan medföra att målet måste föras vidare till högre instans, där erforderligt rådrum för utredning och prövning av målet kan ges. Det är angeläget att parterna inte anser sig behöva anföra besvär av sådant skäl. Den nuvarande ord­ningen medför vidare betydande svårigheter i skatterätternas arbets-planering. Detta är särskilt otillfredsställande med hänsyn till de stora målbalanser som för närvarande finns hos dessa domstolar.

Det jag nu har anfört utgör enligt min mening tUlräckliga skäl att ändra bestämmelserna om den tidrymd inom vilken eftertaxering får ske. Starka skäl talar för att en taxering inte bör kunna ändras sedan lång tid förflutit efter utgången av taxeringsåret. Det kan därför inte bli tal om någon mer betydande ändring av nuvarande bestämmelser. Enligt min mening innebär det en lämplig avvägning mellan enskilda och allmänna intressen alt ansökan om eftertaxering får tas upp till prov-


 


Prop. 1977/78:136                                                   176

ning, om den har kommit in till skatterätt före utgången av den tid­rymd under vilken prövning av frågan nu skall ha skett, dvs. inom fem år efter utgången av det år då taxering rätteligen bort verkställas i första instans. Det väsentliga för den enskUde måste nämligen anses vara atl han inom en rimlig perlod får reda på att det allmänna ställer anspråk på att hans taxering skall höjas på visst sätt. För att handläggningen i skatterätten inte skall fördröjas i onödan, an­ser jag dock att en föreskrift bör införas om atl fråga om eftertaxering inte får prövas av skatterätten senare än ett år från den dag ansökan därom senast skall ha kommit in. Detta innebär en allmän förlängning av eftertaxerlngstiderna med ett år. Ä andra sidan innebär mitt förslag att de tider inom vilka ansökan om eftertaxering skaU ha kommit in till skatterätten förlängs med endast två månader.

Jag berörde nyss de särskilda regler om eftertaxering som gäUer för det fall alt skallskyldig har begått skattebrott. Eftertaxering får då ske senare än vad som gäller enligt huvudregehi. Bestämmelserna härom finns i 115 § andra och tredje styckena TL. De innebär, att om åtal har väckts, eftertaxering för det år som åtalet avser får ske före utgång­en av kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Har den skattskyldige avlidit gäller att fråga om eftertaxering av hans dödsbo skall ha prövats inom sex månader från dödsfallet. Eftertaxering som har åsatts med stöd av dessa bestämmelser skall undanröjas, om åtalet inte bifalls till någon del.

De särskilda bestämmelsema om eftertaxering då den skattskyldige döms för skattebrott tar sikte framför allt på fall av grovt skattebedrä­geri, för vilket preskriptionstiden är tio år, men de kan i och för sig tillämpas även då någon har gjort sig skyldig till skattebedrägeri av "normal" svårhelsgrad, t. ex. genom att lämna oriktig uppgift i taxerings-mål. Preskriptionstiden är här visserligen endast fem år, men eftersom preskriptionstid genereUt räknas från den tidpunkt brottet begicks, kan i sådana fall åtal väckas och eftertaxering åsättas långt efter utgången av den period inom viUten eftertaxering vanligtvis skall ske. Jag vill i detta sammanhang nämna alt det, för alt skattebedrägeri skall anses föreligga, måste vara mera betydande skattebelopp som har undandra­gits. Undandragande av mindre belopp bedöms nämligen regelmässigt som skatteförseelse enligt 3 § SkBL. Åtal för sådant brott får enligt 13 § SkBL väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl. Sådana skäl anses föreligga endast undantagsvis, t. ex. om gärningsmannen inte kan påföras skattetillägg. Normalt får sådant tillägg anses utgöra tillräcklig sanktion för skatteförseelse. Vad som har sagts nu gäller i fråga om brott som har begåtts av oaktsamhet. Delta brott — vårdslös skatteupp­gift enligt 5 § SkBL — kräver för övrigt alt det rör sig om betydande belopp.

Med hänsyn liU Innehållet i de bestämmelser jag har berört nu, vill


 


Prop. 1977/78: 136                                                               177

jag med tanke på några situationer, när eftertaxering kan bli aktuell, föreslå vissa ändringar.

Jag tänker då särskilt på efterlaxeringsinstilutet i förhållande till be­stämmelserna i 12 § SkBL om frivilligt tillbakalrädande frän skalle­brott.

EnUgt nyss nämnda paragraf inträder ansvar för skattebedrägeri m.fl. skattebrott inle för den som frivilligt vidtar åtgärd, som leder till alt skatten eller avgiften kan påföras med rätt belopp. Ett tillbaka­trädande som sker inom fem år från utgången av laxeringsåret kan föranleda eftertaxering enligt huvudregeln. Även ell llllbakaträdande som sker senare bör dock kunna grunda eftertaxering för del år som brottet avser. En bestämmelse härom bör därför föras in i anslutning till reglerna om eftertaxering av skattskyldig som döms för skattebrott.

Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som anknyter till milt förslag atl eftertaxering skall kunna ske även på grund av oriktig uppgift i taxe­ringsmål. Oftast torde de normala tiderna för eftertaxering räcka till även i sådana fall. Om den oriktiga uppgiften emellertid lämnas först i högre instans, kan dessa tider visa sig otillräckliga. Med hänsyn härtill, och då bestämmelserna om eftertaxering på grund av åtal inle är prak­tiskt tillämpbara i flertalet fall, behövs del enligt min mening en särskild regel om när eftertaxering på grund av oriktig uppgift 1 laxerlngsmål senast får verkställas. Jag föreslår därför atl eftertaxering i sådant fall skall kunna prövas, om taxeringsintendenten framställer yrkande härom inom ell år från utgången av den månad under vilken dom eller slutligt beslut i målet vann laga krafl. Denna lid stämmer överens med den tid inom vilken intendent får föra talan om skattetillägg i taxerings­mål med anledning av den oriktiga uppgiften.

De ändringar 1 fråga om eftertaxering som jag nu har föreslagit för­anleder viss omarbetning av 114—116 §§ TL. I samband därmed bör även vissa redaktionella justeringar vidtas.

Vad som enligl mina förslag bör föreskrivas om taxering eller taxe­ringsmål och särskild avgift i samband därmed bör, om ej annat fram­går, föreskrivas även om eftertaxering och om särskild avgift i sådant mål. En bestämmelse härom bör tas in i 116 s §.

5.2.6.8 TUlämpningsföreskrifter

F. n. gäUer enligt 116 j § andra stycket att regeringen eller den myn­dighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om påföring av av­gift och befrielse från avgift.

Utredningen har föreslagit att denna regel bibehålls och alt den kompletteras så att myndighet som regeringen bestämmer får utfärda anvisningar.

Några myndigheter har satt denna bestämmelse i fråga. De har på­pekat alt regeringen enligl 8 kap. 13 § regeringsformen får i förordning

12    Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78:136                                                   178

överlåta ål underordnad myndighet att meddela verkställighelsföre­skrifler. Därför skulle något behov av den föreslagna bestämmelsen inte finnas.

Jag kan ansluta mig till vad remissinstanserna anfört i denna fråga. Avsikten är alt senare i administrativ ordning utfärda verkställighets­föreskrifter.

5.2.6.9 Ikraftträdande

De föreslagna ändringama i det administrativa sanktionssystemet verkar i huvudsak till förmån för de skattskyldiga. Detta gäller särskilt i fråga om de materieUa bestämmelser, som reglerar förutsättningarna för påföring och eftergift av särskild avgift, avgifternas storlek, beräk­ningsgrunder m. m. Dessa bestämmelser bör 1 princip träda i kraft ome­delbart och tillämpas i fråga om skatletillägg och förseningsavgift vid 1978 års taxering. Del kan erinras om att påföring av skattetillägg och förseningsavgift i samband med denna taxering kommer atl ske i hu­vudsak under månaderna efter taxeringsperiodens slut den 30 juni 1978. De nya reglerna bör dock — även om de innebär lindringar — inte tillämpas i fråga om avgifter vid 1977 års och tidigare års taxeringar. De skall alltså inte verka retroaktivt på sådana fall som inte slutligt har prövats vid ikraftträdandet. Denna ståndpunkt stämmer överens med den som intogs vid de lindringar i fråga om skattetilläggen som inför­des 1977 med verkan från och med 1977 års taxering (prop. 1976/77: 92, SkLJ 1976/77: 38, rskr 1976/77: 204, SFS 1977: 118). Ståndpunk­ten grundas främst på rätlvisehänsyn. I likhet med vad som ansågs böra gälla vid införandet av de nyss nämnda lindringarna, bör dock felaktig­het eller underlåtenhet efter ikraftträdandet bedömas enligt de nya reg­lerna, även om felet eller underlåtenheten avser tidigare års taxering.

I några hänseenden innebär de nya reglerna mindre skärpningar. Sådana regler bör inte ges retroaktiv tillämpning. Ett exempel är att förseningsavgift enligt de nya reglerna inte, som enligt gällande bestäm­melser, kan efterges på den grunden att det är fråga om ringa belopp. Den äldre bestämmelsen om eftergift av förseningsavgift på grund av ringa belopp bör alltså tillämpas även vid 1978 och tidigare års laxe­ringar.

När det gäller ändringar i processuella bestämmelser torde det följa av aUmänna rättsgrundsatser, alt ändringarna i princip skall slå igenom även på förhållanden som Ugger i tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En tUlämpning av denna princip på förevarande förslag iimebär i huvudsak fördelar för de skattskyldiga och inger såtillvida inga betänkligheter. I vissa fall då förslagen rörande processuella be­stämmelser har en påtagligt materiell innebörd kan dock en sådan till-lämpning leda till försämringar för de skattskyldiga. En sådan ordning kan enligt min mening inte anses tillfredsställande. Retroaktiv tillämp-


 


Prop. 1977/78:136                                                   179

ning av de nya bestämmelserna bör därför undvikas i sådana fall. Som exempel kan jag nämna den utvidgade möjligheten för laxeringslnlen-dent att föra talan om skattetillägg i samband med att han kvitmingsvls framställer invändning mot den skattskyldiges besvär i fråga om taxe­ring. Denna regel bör gälla endast, om den skattskyldiges yrkande om ändring av laxeringen framställs efter ikraftträdandet av de nya be­stämmelsema.

Även bestämmelserna om eftertaxering är av processuell natur. De föreslagna ändringarna i dessa bestämmelser bör i princip kunna träda i kraft omedelbart. Delta innebär att de nya reglerna blir tillämpliga i sådana fall då eftertaxering fortfarande kan ske enhgt äldre bestäm­melser, för normalfallet alltså i fråga om eftertaxering för 1973 och senare år. En tillämpning av de nya bestämmelserna fullt ut från ikraft­trädandet skulle dock i vissa fall kunna leda till eftertaxering, trots alt sådan inte är möjlig enligt äldre regler. En sådan relroaktivitet bör inte komma i fråga. Reglerna om Ikraftträdande bör utformas med hänsyn tiU det.

Det jag har anfört nu innebär sammanfattningsvis

atl nya regler med materiellt innehåll bör tillämpas från och med 1978 års taxering i den mån de innefattar lindringar men först från ikraftträdandet — alltså i princip från och med 1979 års taxering — om de innefattar skärpningar,

att de nya reglerna dock skall tillämpas även i fråga om skattetillägg vid taxering och eftertaxering för tidigare år på grund av felaktighet eller underiålenhet efler ikrafiträdandet,

och att nya processuella bestämmelser tillämpas från ikraftträdandet, dock att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas på förhållanden som Ugger i tiden före ikraftträdandet, i den mån annat skulle föranleda försämringar för de skattskyldiga.

Jag ämnar i specialmotiveringen återkomma till de särskilda regler som behövs för all övergången mellan nu gällande och föreslagna be­stämmelser skall bli den som jag har beskrivit i det föregående.

5.3 Särskild avgift enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och väg­trafikskattelagen (1973: 601)

Skattetillägg och förseningsavgift utgör även enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, ML, de administrativa sanktioner som skall bidra lill att förmå de skattskyldiga att lämna uppgifter till ledning för fast­ställelse av mervärdeskatt och att lämna riktiga sådana uppgifter.

Bestämmelserna motsvarar i flertalet hänseenden sakligt sett TL:s bestämmelser. Skattetillägg påförs när oriktig uppgift har lämnats i deklaration eller annat skriftligt meddelande och när skatt har upp-


 


Prop. 1977/78:136                                                   180

skattals skönsmässigt på grund av utebliven eller bristfällig deklaration.

Skatletillägg beräknas till 20 % av det skattebelopp som den skalt­skyldige påförs eller ej tillgodoräknas tUl följd av avvikelse från oriklig uppgift eller deklaration eUer i avsaknad av deklaration.

Skattetillägg som har påförts vid utebliven deklaration skall helt undanröjas av länsstyrelse om deklaration lämnas inom en månad från den dag då den skatlskyldige har fått del av beslutet om tiUägg.

1 likhet med vad som gäller enligt TL utgår inle skattetillägg när endast uppenbar felräkning eller misskrivning rättas och inte heller när den skatlskyldige frivilligt rättat oriktig uppgift. Även eftergift av skat­tetillägg följer TL:s bestämmelser, dvs. skattetillägg kan efterges när den skattskyldiges fel är ursäktligt på grund av ålder, sjukdom m.m., eUer om skattebeloppet i fråga är ringa.

Förseningsavgift kan påföras skattskyldig som inle iakttar sin skyldig-hel att lämna deklaration. Avgiften är 100 kr. eller, bl.a. vid upprepad förseelse, 200 kr. Även förseningsavgift kan efterges på de grunder som gäller för eftergift av skattetillägg. Avgiften kan också sättas ned.

Länsstyrelse beslutar i första instans om skattetillägg och försenings­avgift enligt ML. Beslutsordningen är densamma som gäller för beslut om skatt, dvs. beslutet är ell preliminärt beslut som efter viss lid eller efter särskilt beslut blir ett slutligt beslut. Endast mot ett särskilt med­delat slutligt beslut kan talan föras hos länsskatterätl av den skatlskyldige eller av allmänna ombudet.

Bestämmelser om skattetillägg och förseningsavgift finns också i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning, FFL, som reglerar beskattningsförfarandet för punktskatterna. Reglerna stämmer i allt väsentligt överens med motsvarande regler i ML.

Beslut om skattetillägg och förseningsavgift fattas i samma ordning som gäller för beslut om skatt men de kan direkt meddelas som slut­liga beslul. Besluten meddelas av beskatlningsmyndigheten, RSV. Mot RSV:8 slutliga beslut förs talan hos kammarrätten i Stockholm.

Skattetillägg enligt vägtrafikskattelagen (1973: 601), VL, skaU påföras vid efterbeskattning. FFL:s regler om undanröjande eller eftergift av skatletillägg gäller även enligt VL.

Förseningsavgift uttas av fordonsägare som underlåter alt lämna körlängdsuppgift för kilometerskattepliktigt fordon. Avgiften utgör 100 kr. eller, bl.a. vid upprepad förseelse, 200 kr.

Länsstyrelse meddelar beslut om skattetillägg och förseningsavgift. Mot sådana beslut förs talan hos kammarrätt.

Utredningen har med få undantag föreslagit att enhetliga bestämmel­ser skall gälla i fråga om de administrativa sanktionerna enligt TL, ML, FFL och VL. Denna principiella uppfattning har allmänt godtagits el­ler lämnats utan erinran av remissinstansema. Även om jag är medve­ten om att behovet av sanktioner kan vara mindre beträffande vissa in-


 


Prop. 1977/78: 136                                                                181

direkta skatter anser jag det nödvändigt all behälla sanktioner på hela skatteområdet. Det är också naturligt alt så långt möjligt tillämpa lik­artade bestämmelser i de olika skatteförfattnlngama.

De grundläggande bestämmelserna om skattetillägg i 64 a § ML och 37 a § FFL i uiredningens förslag överensstämmer i jämförbara delar med förslaget tlU 116 a § TL. I enlighet med vad jag har uttalat vid behandlingen av sistnämnda bestämmelse föreslår jag alt utredningens förslag tiU omformulering av 64 a § ML och 37 a § FFL godtas. Av de skäl som jag anförde, när jag redovisade mitt förslag beträffande TL bör som ytterligare förutsättning för atl påföra skattetillägg enligt ML, FFL eller VL anges alt den skattskyldige har lämnai uppgift som befinnes oriktig. Möjlighet bör också införas i ML, FFL och VL att på­föra skattetillägg när oriklig uppgift lämnas skriftligen i process. Om sådan uppgift lämnas i besvär, som ej tas upp lill prövning, bör upp­giften ej kunna föranleda skattetillägg enligl FFL eUer VL, eftersom de lagarna saknar bestämmelser om extraordinär besvärsräit.

Skattetillägg på den indirekta beskattningens område utgår med 20 % av den undandragna skatten. Utredningen har fömtskickal, alt den i sitt fortsatta arbete ämnar överväga skattetilläggets nivå. Efiersom be­hovet av en ändring 1 detla hänseende får anses vara mindre uttalat, anser jag det lämpligt att redovisningen av dessa överväganden avvak­tas, innan ståndpunkt tas i frågan. SkattetiUägget bör alltså tills vidare utgå med oförändrad procentsats. I detta sammanhang vill jag fram­hålla, att utredningen även på detta område bör överväga, om någon form av spärregel bör införas för undvikande av extremt höga skatte­tillägg. Jag hänvisar härutlnnan till vad jag har anfört 1 det föregående om en sådan regel i fråga om skattetillägg enligt TL. Vad jag nu har anfört bör gälla även i fråga om avgiftstiUägg enligl lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligl lagen om allmän försäkring, m. m., AVGL.

Även på förevarande skatteområden har utredningen föreslagit änd­ringar beträffande rättelse av felräkning m. m. samt i de fall den skalt­skyldige frivilligt vidtagit rätlelseåtgärd. Av de skäl, jag anförde i fråga om TL, föreslår jag att föreskrifterna i ML, FFL och VL utformas på samma sätt. Som utredningen föreslagit bör också föreskrivas atl skatte­tillägg ej skall påföras vid avvikelse från yrkande. Regeln bör utformas i nära anslutning till motsvarande bestämmelse i TL. Nu behandlade regler bör tas in 1 64 d § ML och 37 d § FFL. I 27 § VL görs en hän­visning till sistnämnda paragraf 1 FFL.

Utredningen har föreslagit att de nuvarande möjligheterna till hel befrielse från särskUd avgift med vissa justeringar i mildrande riktning skall kvarstå. Jag delar i likhet med remissinstanserna den uppfatt­ningen.

Utredningens förslag till nyansering av skatletillägg genom eftergift


 


Prop. 1977/78:136                                                   182

med del av tillägget har 1 stort sett godtagits av remissinstanserna när det gäller ML, FFL och VL.

Del är i huvudsak tre fall, som har betonats av utredningen och re­missinstanserna när det gäller partiell eftergift enligl ML. Det första är rena periodiseringsfel, dvs. fel som innebär att viss skatt har hänförts tiU fel redovisningsperiod, vilka föreslås bli välvilligt behandlade och ofta kunna leda till hel eftergift. Detsamma gäller tUlämpningsfel som begåtts i transaktioner mellan skattskyldiga. Jag delar denna uppfattning. Jag vill dock understryka att reglerna inte skall ges en sådan tillämpning att skattskyldiga kan systematiskt eller medvetet begå fel utan reaktion från skattemyndigheterna.

Del andra fallet, för vilket utredningen har föreslagit att skattetUlägg skall kunna nedsättas till hälften, omfattar sådana situationer där viss men inte full ursäktilghet kan åberopas.

Någon särskild kri 'ik har inte riktats mot detta förslag. RSV har god­tagit det i fråga om ML och FFL och flertalet länsstyrelser har inte haft något atl erinra mot förslaget. Från några håll har emellertid samma principiella kritik riktats mot detta förslag som mot förslaget om halv eftergift av skattetillägg enligl TL.

Vid bedömning av förslaget bör enligt min mening beaktas även det tredje fallel, som avser räkenskapsfel. Enligt utredningen avses skalle­tillägg enligt ML kunna efterges i detta fall. Förslaget tar hänsyn tUl att mervärdeskatt oftast redovisas flera gånger om året, och innebär atl tre fjärdedelar av ett skattetUlägg skall kunna efterges, när det har påförts i samband med fel som beror på uppenbart förbiseende i ej av­slutad bokföring. Även denna regel har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna.

Allmän enighet råder om atl skattetillägg bör kunna efterges när oriktigheten beror på ursäktliga fel i ej avslutade räkenskaper. Även jag anser det vara väsentligt atl sådan möjlighet skapas. Jag kan där­emot inte dela uiredningens uppfattning att eftergift skall kunna med­ges endast med tre fjärdedelar av skattetillägget i samband med räken­skapsfel. Enligt min mening bör en enklare och rättvisare tillämpning kunna uppnås om dessa fall behandlas på samma sätt som andra ursäkt­liga fel. Vid ursäktliga räkenskapsfel bör alltså skattetillägg kunna efter­ges helt.

Genom en välvillig behandling av s. k. periodiseringsfel och fel i samband med transaktioner mellan skattskyldiga minskar enligt min me­ning behovet av ytterligare eftergiftsmöjligheter. DärtiU kommer att jag avvisade förslaget om halv eftergift beträffande skattetiUägg enligt TL. Med hänvisning till vad jag då anförde anser jag att regler om ef­tergift med hälfien inte heller bör införas i ML.

Mitt ställningstagande i dessa frågor bör i tillämpliga delar gälla även skattetillägg enligt FFL och VL.


 


Prop. 1977/78: 136                                                               183

Uiredningens förslag om alt förseningsavgift enligt ML inte längre skall kunna nedsättas utan endast kunna efterges helt när ursäktlighel föreligger har inte mött någon kritik. När det gäller motsvarande för­slag i fräga om FFL har RSV framhållit att förseningsavgiften kan framstå som avsevärd för vissa skattskyldiga, t. ex. ideeUa föreningar och skallskyldiga som skall lämna två olika deklarationer vid ett och samma tiUfäUe.

Även om jag har viss förståelse för RSV:s uppfattning, är jag inte beredd att föreslå all möjligheten till nedsättning av förseningsavgift enligt FFL skall finnas kvar. Den omständigheten att två deklarationer i vissa fall skall lämnas på samma deklarationsunderlag innebär visser­ligen all två förseningsavgifter kan komma att påföras. Detta beror dock på att den skattskyldige åsidosatt en dubbel skyldighet att dekla­rera, och påföljd bör enligl min mening finnas i båda fallen.

Utredningen har beträffande VL föreslagit att förseningsavgifter skall kunna sättas ned om de hänför sig till brister i uppgiftslämnandet för samma skatteperiod. RSV har godtagit detta förslag men för sin del förordat atl en beloppsgräns om 300 kr. eller, vid upprepad försummelse, 600 kr. fastställs.

I princip anser jag att varje brist i uppgiftslämnandet bör bedömas särskilt och ulan hänsyn tUl andra samtidigt föreliggande brister. För fordonsägare med stora vagnparker kan dock en försummelse att sända in avstämplingskort röra tiotals fordon. Det bör enligt min uppfattning vara möjligt att ta hänsyn lill dessa fall genom atl fastställa en övre beloppsgräns för samtidigt påförda förseningsavgifter enligt VL. Grän­sen bör dock sättas något högre än RSV har föreslagit. Jag föreslår all gränsen dras vid 500 kr. eller, vid upprepad förseelse, 1 000 kr.

I övrigl vill jag beträffande förseningsavgiften enligt VL endast fram­hålla att det praktiska och administrativa förfarandet för kilometerskat­ten f. n. ses över av vägtrafikskatteutredningen. När resultatet av den översynen föreligger kan det finnas anledning att på nytt överväga för­seningsavgiftens utformning i VL.

Jag har i likhet med remissinstanserna ingen erinran mot utredning­ens förslag att slopa möjligheten till eftergift av förseningsavgift när skallebeloppet är ringa. Jag ansluter mig alltså tUl utredningsförslaget.

Utredningen har föreslagit att skattetillägg vid skönsbeskattning skall påföras särskilt till den del skönsbeskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift. Jag anser av de skäl som jag har anfört i fråga om mot­svarande bestämmelser i TL all förslaget med vissa redaktionella änd­ringar bör genomföras. Även 1 fall då skönsbeskattning sker enligl ML eller FFL med avvikelse från lämnad deklaration fyUer bestämmelsen om oriktig uppgift en funktion. Del hänger samman med alt utrymmet för att tillämpa bestämmelserna om eftergift är begränsat om skönsbe­skatlning sketl. Möjlighet atl tillämpa reglerna i 64 d § ML och 37 d §


 


Prop. 1977/78:136                                                                 184

FFL, som innebär all avgift ej utgår vid felräkning och misskrivning, föreligger knappast alls i samband med skönsbeskatlning. Till den del skönsbeskatlning innefattar rättelse av oriktig uppgift kan föreskrifterna däremot tillämpas.

Del finns enligt de bestämmelser som nu gäller möjlighet för skall­skyldig all, när skattetUlägg påförts i avsaknad av deklaration, få skat­tetillägget helt undanröjt genom atl lämna deklaration inom en månad från del att den skattskyldige fått del av beslutet. Utredningen har fö­reslagit att avlämnandet av deklaration skall leda endast till nedsättning av skattetillägg. Olika nedsättningsnivåer skall därvid gälla beroende pä när deklaration lämnas. Vidare förbinds nedsätlningen med vissa maxi­mibelopp.

Några remissinstanser har varit kritiska mot utredningens förslag på denna punkt. Det anses utgöra en ej obetydUg skärpning av sanktioner­na i förhållande till vad som nu gäller. Bland beskattningsmyndigheter­na dominerar farhågor för att det föreslagna systemet skulle bli svårt att tillämpa.

Jag har förståelse för de skäl som ligger bakom utredningens för­slag. Enligt min uppfattning kan dock starkt ifrågasättas om en ekono­misk påföljd om högst 250 resp. 500 kr. kommer att ha någon på­taglig funktion att fylla. Det är ett väsentligt önskemål att beskattning så långt det är möjligt skall grundas på uppgifter som den skattskyldige lämnai. Den skatlskyldiges motiv för alt lämna deklaration i de fall som avses bör snarare vara större om hela skattetillägget därigenom undan­röjs. Det bör också påpekas att förseningsavgift och restavgift resp. ränta utgår oberoende av atl deklaration lämnas senare. Härtill kommer att skattetillägg som påförts på grund av oriktig uppgift i samband med skönsbeskatlning med anledning av all deklaration ej lämnats, t. ex. i en icke undertecknad deklaration, givelvis inte skaU kunna undanröjas i dessa fall. Därmed får en väsentlig brist i nuvarande regler anses un­danröjd.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört föreslår jag att den nuvaran­de principen i ML och FFL om helt undanröjande av skattetillägg i dessa faU bör behållas. Däremot anser jag att viss förenkling kan upp­nås när det gäller ML genom atl låta den tid inom vilken deklaration kan lämnas beräknas från utgången av den månad då den skattskyldige fått del av beslutet om skattetillägg. I fråga om FFL anser jag dock att vägande skäl lalar för att tiden liksom nu är fallet räknas från den dag då den skatlskyldige fått del av beslutet om skattetillägg. Jag föreslår att nya bestämmelser utformas i enUghet härmed.

Mitt StäUningstagande i denna del medför att jag inte förordar de av utredningen föreslagna ändringarna av beslulsförfärandet i 35 och 36 §§ ML samt 19 § FFL.

För att komma till rätta med några ölägenheter har utredningen fö-


 


Prop. 1977/78: 136                                                                185

reslagit att skattetillägg i vissa fall skall kvarstå även om deklaration ges in. Det gäller faU då deklaration lämnas först sedan efterbeskatt­ning skett eller den skattskyldige fått kännedom om en planerad eller vidtagen beskattningsåtgärd. Dessa förslag har i princip godtagils eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Av de skäl jag har anfört i samband med min redovisning av mot­svarande bestämmelse i TL, är jag inle nu beredd la stäUning tUl en sådan regel.

Enligl gällande bestämmelser 1 27 § andra stycket VL föreskrivs atl skattetillägg, som påförts vid efterbeskattning på grund av underlåten-hel alt lämna föreskriven uppgift, i vissa fall skall undanröjas. Utred­ningens förslag att denna möjlighet till undanröjande skall slopas har godtagits av remissinstanserna. Även jag delar utredningens uppfatt­ning. En utförlig förklaring lämnas i specialmotiveringen till 27 § VL.

Jag har inte godtagit utredningens förslag om kvittning vid beräk­ning av undandraget belopp på området för direkt skatt. Den utvidgade kviltnlngsmöjlighet som utredningen har föreslagit i fråga om skatte­tiUägg enligt ML bör då inle heller genomföras.

Utredningens förslag att bestämmelsema om eftergift skaU beaktas ex officio finner jag i likhet med remissinstanserna lämpUgt. En mind­re justering bör emellertid vidtas. Beträffande bakgrunden till denna fär jag hänvisa tUl specialmoliveringen till 64 h § andra stycket ML och 116 p § andra stycket TL.

I fråga om besvärsförfarandet har utredningen lämnat förslag som i huvudsak avser att utvidga besvärsmöjligheterna. Dessa förslag bör be­dömas 1 samband med andra förslag som föreligger eller väntas relativt snart. Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05) har 1 betänkandet Över­syn av mervärdeskatten Del III Redovisningsskyldighet m. m. (Ds B 1977: 6) föreslagit ändringar bl. a. i besluts- och besvärsförfarandel.

Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds f. n. inom bud­geldepartemenlet. Punktskalteutredningens uppdrag innefattar även en översyn av FFL. Vägtrafikskatteutredningen kommer all göra en teknisk översyn av VL och övrig anslutande lagstiftning. Jag är därför inte be­redd att nu ta ställning till uiredningens aUmänna förslag i denna del.

På två punkter bör dock enligt min mening utredningens förslag ge­nomföras redan nu. Jag har tidigare förordat att oriktig uppgift i skatte­process skall kunna medföra skattetillägg. Som ett komplement till den­na bestämmelse har utredningen i 64 k § tredje stycket ML och 37 k § FFL föreslagit att allmänt ombud skall få föra talan otn skattetiUägg i det fall skattskyldigs uppgift i mål om skatt ej godtagits efter prövning i sak eUer ej prövats i målet.

Jag har föreslagit en motsvarande bestämmelse på området för di­rekt skatt. Jag får hänvisa till vad jag då anförde. Jag förordar att mot­svarande ordning skall gälla också 1 ML, FFL ooh VL. Bestämmelserna bör tas in i 64 g § ML och 37 g § FFL.


 


Prop. 1977/78:136                                                   186

Även utredningens förslag att den skatlskyldige skall kunna yrka undanröjande eller eftergift av skattetUlägg, så länge beslut om skat­ten för den redovisningsperiod som avgiften avser icke vunnit laga kraft, vill jag behandla utan att avvakta de ändringar som kan föranledas av pågående författningsöversyn.

Förslaget har endast föranlett påpekande som berör frågan om behö­rig instans. 1 övrigt har det lämnats utan erinran. Jag finner att förslaget i princip bör genomföras. Del bör emellertid kompletteras på samma sätl som motsvarande bestämmelse 1 TL. Om yrkande om eftergift eUer undanröjande framställs först i regeringsrätten eller i kammarrätt bör domstolen få förordna atl frågan om särskild avgift skall behandlas av skatterätt eller, såvitt avser FFL och VL, beskaltningsmyndigheten. Om process pågår i domstol beträffande både skall och särskild avgift skulle det givetvis slå i strid med allmänna processrättstiga regler om länsstyrelse log upp den skallskyldiges yrkande om skattetillägg. Med detta förtydligande anser jag frågan om behörig instans tillräckligt klar­lagd. Regeln bör tas in i 64 g § ML och 37 g § FFL.

På TL:s område har jag tidigare föreslagit vissa ändringar beträffan­de eftertaxering. Motsvarande ändringar bör delvis genomföras inom skatteområdet i övrigt. De ändringar som därvid kommer i fråga är förtydligandet beträffande eftertaxering för oriktig uppgift i mål och den ändring som avser eftertaxering vid frivilligt tillbakaträdande från skatte­brott. Beträffande skälen till ändringarna hänvisar jag till vad jag an­förde i samband med mitt förslag beträffande ändring i TL 1 dessa delar.

Utöver vad jag där anfört vUl jag framhålla följande. Vid tillämpning av FFL och VL är det inte helt klart i vUken utsträckning tidigare ef­terbeskattning kan följas av ny efterbeskattning på grund av att ytter­ligare omständigheter tillkommit. Med mitt förslag att efterbeskattning skall kunna verkställas på grund av oriktig uppgift i mål om skatt avser jag inte att ta ställning tUl detta problem. I den utsträckning det enligt gällande regler är möjligt alt efter en tidigare efterbeskattning vidta en förnyad sådan åtgärd, avses denna möjlighet kvarstå oberoende av mitt förslag rörande efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i mål.

Utredningen har föreslagit att innehållet i beslut om särskild avgift skall regleras i lagtexten. Vad remissinstanserna har anfört beträffande motsvarande regel i TL avser i viss utsträckning även ML, FFL och VL. För egen del får jag anföra följande. TUl skillnad från vad som gäUer på området för direkt skall finns inle något behov av sådana regler på det övriga skatteområdet. Det hänger bl. a. samman med att det inte föreligger samma problem att ange det belopp med vilket skattetillägg enligt ML, FFL och VL påförts. Föreskrifterna i regeringsformen, för­valtningslagen (1971:290) och förvaltningsprocesslagen (1971:291) om Innehållet i beslut är enligt min mening tiUräckliga. De av utred-


 


Prop. 1977/78:136                                                  187

ningen föreslagna bestämmelsema i 64 m § ML och i 37 m § FFL återfinns därför inte i det förslag till författningsändringar som jag be­handlar i det följande.

Ändringarna i FFL föranleder vissa redaktionella ändringar i 41 a § och 56 § andra stycket stämpelskattelagen (1964: 308) samt 1 6 § lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växtförädhngsavgift.

Vad gäller Ikraftträdandet av de nya bestämmelsema måste de sär­skilda förhållanden som gäller i fråga om mervärdeskatt beaktas.

Fråga om påföring av särskUd avgift prövas av beskattningsmyndig­heten. Beslut om avgiftspåföring kan meddelas tiU utgången av tredje året efter utgången av det år under vilket redovisningsperioden gått till ända, under förutsättning att slutiigt beslul i avgiftsfrågan inte förelig­ger. Om de äldre bestämmelsema skulle tillämpas för redovisningspe­rioder som gått till ända före ikraftträdandet och nya bestämmelser för senare redovisningsperioder skulle beskattningsmyndigheten få tillämpa både gamla och nya bestämmelser för olika redovisningsperioder under år 1978. Delta är praktiskt olämpligt. Därtill kan läggas att mervärde­skatteutredningen (Fi 1971: 05) i sill betänkande Översyn av mervärde­skatten Del III Redovisningsskyldighet m. m. (Ds B 1977: 6) har föresla­git atl en möjlighet skall införas i ML att hänföra ändring av fastställd skatt för viss redovisningsperiod under ett beskattningsår till den sista redovisningsperioden under året. Motsvarande möjlighet kommer enligt förslaget atl finnas i fråga om fastställelse av skattetiUägg. Jag avser att senare i vår redovisa min uppfattning i denna fråga. Redan nu vill jag dock framhålla att vissa skäl lalar för ett sådant system. Tillämpning­en därav skulle dock inskränkas avsevärt om beskattningsmyndigheten skulle vara tvungen att dela upp t.ex. en skönsbeskattning på de olika redovisningsperioderna under år 1978 och påföra eller efterge skatte­tillägg för de olika perioderna enligt olika regler.

Utan att göra avkall på den principiella uppfattning som jag har redovisat beträffande ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i TL anser jag att de nya materieUa bestämmelserna i ML bör tUlämpas i de fall beslul om påföring av skattetillägg meddelas av beskattningsmyn­digheten efler ikrafiträdandet. Det betingas av de särskilda förhållanden som råder på det indirekta beskattnmgsområdel. Beslut om sådan skatt kan fattas myckel lång lid efter det att redovisningsperioden gått till ända. Sådana beslut kan också ändras genom att nytt beslut fattas för samma redovisningsperiod. Härtill kommer att ändringarna i fråga om indirekt skatt inle är lika omfattande som ändringarna i TL. Samma synsätt kan anläggas på FFL och VL. Jag vUl 1 detta sammanhang fram­hålla att de nya bestämmelserna om skattetUlägg skall tillämpas på re­dovisningsperiod som har gått ut före ikraftträdandet endast när beslut första gången meddelas av beskaltningsmyndigheten, dvs. när skatte­tillägg påförs genom preliminärt beslut eller motsvarande. I övrigt bör


 


Prop. 1977/78:136                                                   188

på samma sätt som jag anfört i fråga om TL de nya bestämmelserna inte ges retroaktiv verkan.

5.4 Administrativa sanktioner enligt lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om aUmän försäkring, m. m.

RFV debiterar årligen arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna och närliggande ändamål med tillämpning av AVGL. Debileringen sker med ledning av särskilda uppgifter om lönesummor m. m. från arbetsgivar­na. I AVGL avses med arbetsgivare även uppdragsgivare. Avgiftsunder­laget kan vid behov uppskattas skönsmässigt, såväl när arbetsgivarupp­gift uteblir som 1 samband med avvikelse från lämnad uppgift.

AVGL:s sanktionsbestämmelser är i stort utformade efter mönster från den indirekta beskattningens område men knyter i vissa hänseen­den an till TL:s bestämmelser.

Avgiftstillägg påförs i motsvarande situationer som skattetillägg och utgör i princip 20 % av undandragen arbetsgivaravgift. Avgiftstillägg vid utebliven arbetsgivaruppgift undanröjs om uppgift lämnas inom tre veckor efter sanklionsbeslulet.

Förseningsavgift för utebliven arbetsgivaruppgift enligl AVGL utgör 5 % av fastställd arbetsgivaravgift, dock högst 300 kr. Har arbetsgiva­ren dessutom anmanats atl lämna arbetsgivaruppgift, blir förseningsav­giften dubbel och minst 100 kr.

Sanktionsibeslulen fattas av RFV och kan överklagas hos försäkrings-domstolen.

Befrielse från avgiftstillägg och förseningsavgift kan medges enligt samma grunder som på beskattningsområdet.

Behovet att reformera sanktionsbestämmelserna är enligl skattetill-läggsutredningen inte lika starkt på avgiftsområdet som på beskattnings­området. I syfte att skapa ett enhetligt system föreslår utredningen emellertid också nya bestämmelser i AVGL efter mönster av TL:s reg­ler. Förslaget innehåller också flera tekniska och redaktionella änd­ringar av nuvarande bestämmelser. Bl. a. föreslås bestämmelser om nedsättning av avgiftstillägg till hälften när fullt tillräckliga skäl för hel befrielse inte föreligger.

Vidare föreslås att nuvarande möjligheter att jämka förseningsavgift skall slopas, liksom möjligheten till befrielse vid försummelser som gäl­ler ringa belopp. En oriktig uppgift i avgiftsprocessen anses av utred­ningen böra föranleda avgiftstillägg efter mönster av vad som har före­slagits för beskattningsområdet.

Det föreslås vidare att avgiftstUlägg i samband med utebliven arbets­givaruppgift inte längre skall undanröjas om uppgift lämnas inom tre veckor efter sanktionsbeslutet utan då bara sättas ned till en fjärdedel. Också förslagen om att kunna ompröva skattetillägg eller försenings-


 


Prop. 1977/78: 136                                                               189

avgift så länge taxeringen inte har vunnit laga krafl vill utredningen ge motsvarighet inom avgiftsprocessen.

Sanktionssystemet föreslås även bli kompletterat med vissa bestäm­melser om besvär i särskild ordning efter förebild av TL:s regler. AVGL innehåller f. n. inte några bestämmelser om extraordinär besvärsrätt, men utredningen föreslår alltså all en sådan rätt införs i fråga om av­giftstillägg.

Vad gäller Ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i AVGL erinrar utredningen om att en annan utredning har föreslagit en ny besvärsor­ganisation inom socialförsäkringen (SOU 1976; 53) och menar alt det därför finns skäl att avvakta med genomförandet, åtminstone beträf­fande de processuella reglerna.

Frånsett Svenska försäkringsbolags riksförbund, som bl. a. menar att avgiftstillägg bör påföras endast i myckel uppenbara försummelsefall, är del av remissinstanserna bara RFV som närmare behandlar utred­ningens förslag på avgiftsområdet.

RFV instämmer bl. a. i utredningens förslag om atl sälta ned avgifts­tillägg liU hälfien i vissa fall och om alt slopa nuvarande möjlighet att sätta ned förseningsavgift.

Vad gäller förslaget om avgiftstillägg för oriktig uppgift i mål om ar­betsgivaravgift förutsätter delta enligl RFV ett Ivåpartsförhållande lik­som på skatteområdet, och verket slryker därför under utredningens uttalande atl det på avgiftsområdet kan finnas skäl att avvakta med genomförandel av de processuella reglerna till dess de kan fogas in i en ny besvärsordning.

RFV finner del däremot tillfredsställande atl avgiftstillägg i samband med utebliven arbetsgivaruppgift inte längre skall undanröjas helt på grund av all uppgift senare lämnas inom tre veckor.

RFV har i princip inte heller något alt erinra mot de föreslagna reg­lema om att påföljd skall kunna omprövas så länge avgiftsunderlaget i fråga kan ändras och inte heller mot förslaget om införande av extra­ordinär besvärsrätt i fråga om avgiftstillägg. Något behov av sådana bestämmelser anser verket dock av olika skäl inte föreligga.

För egen del vill jag efter samråd med chefen för socialdepartemen­tet anföra följande.

Även om reformbehovet inle är lika uttalat på arbetsgivaravgifternas område som på skatteområdet anser jag det liksom utredningen lämp­ligt att sanktionsreglerna är enhetliga så långt som möjligt och att AVGL:s regler i prmcip utformas efler mönster av bestämmelserna ITL.

Uiredningens förslag om eftergift av påföljd med hälften har jag tidigare avvisat såvitt gäUer skaitesidan och det kommer då inle heller i fråga på avgiftssidan. Detsamma gäller beträffande förslaget att av­giftstiUägg 1 samband med utebliven arbetsgivaruppgift inte längre skall


 


Prop. 1977/78:136                                                   190

undanröjas helt om uppgift senare lämnas inom tre veckor efter delgiv­ning av beslutet om avgiftstillägg.

I fräga om påföljd för oriktig uppgift i avgiftsprocessen och besvär i särskUd ordning vill jag erinra om följande. Riksdagen har nyligen be­slutat att en ny besvärsorganisation inom socialförsäkringen skall in­rättas den 1 januari 1979 (prop. 1977/78: 20, SfU 1977/78: 15, rskr 1977/ 78: 113). Delta innebär bl. a. att ett tvåpartsförfärande införs och all vissa organs nuvarande möjligheter att ex officio pröva beslut av lägre instans och understäUa högre instans ett beslut för prövning försvinner. Någon rätt till extraordinära besvär som inom skatteprocessen har inte införts. RFV har dock enligt 13 och 36 §§ AVGL vissa möjligheter atl rätta egna beslut, och jag kommer att föreslå ytterligare förmånliga prövningsregler i 47 och 49 §§ AVGL. Del har slutligen också förut­skickats att handläggningen av avgiftsärenden, såväl i första Instans som i besvärsinstans, senare skall föras över till myndigheter och domstolar inom skatteområdet. Mot denna bakgrund finner jag det med hänsyn till vad utredningen och RFV har anfört inte lämpligt att utredningens förslag om påföljd för oriktig uppgift 1 avgiftsprocessen eller besvär i särskild ordning genomförs år 1978. Dessa frågor bör övervägas senare i annal sammanhang.

Utredningens övriga förslag på avgiftsområdet kan jag i princip in­stämma i. Jag återkommer till de närmare bestämmelserna i special­motiveringen tiU ändringarna 1 AVGL.

På skalleområdet har jag föreslagit att del för alt skattetillägg för oriktig uppgift skaU kunna påföras har klarlagts att uppgiften är orik­tig. Detta krav bör också uppställas i fråga om avgiftstillägg. Jag före­slår därför att det i 43 § AVGL anges att avgiftstillägg förutsätter att uppgiften i fråga befiruies oriklig. Tidigare har jag också föreslagit vissa ändringar i TL rörande eftertaxering med anledning av tillbakaträdande från skattebrott. Motsvarande ändringar bör införas i 14 § AVGL.

Vad jag anfört beträffande ikraftträdandet av bestämmelsema om särskild avgift enligt TL äger motsvarande tillämpning pä avgiftstillägg och förseningsavgift enUgt AVGL.

5.5 Uppbördslagen (1953: 272)

Förslagen till ändringar i TL:s bestämmelser om särskild avgift för­anleder vissa ändringar av redaktioneU art i några paragrafer i upp­bördslagen (1953:272), UBL. Härutöver viU jag föreslå vissa sakliga ändringar 1 68 och 87 §§ UBL.

Enligl 68 § 4 mom. andra stycket får överskjutande preUminär skatt, som den skattskyldige har rätt att få tillbaka, och ränta på sådan skatt tas i anspråk för betalning av tiUkommande skatt som har debiterats den skattskyldige. Har sådan skatt Inte påförts men kan det med fog


 


Prop. 1977/78:136                                                                 191

antas all påföring kommer att ske, får beloppet innehållas i avbidan på påföringen. Vad som har sagts nu gäller dock inte i fråga om tillkom­mande skatt pä grund av taxering för förmögenhet eller som avser sär­skild avgift enligt TL. Enligt min mening bör överskjutande skatt eller ränta på sådan skall få tas i anspråk även för betalning eller säker­ställande av det allmännas anspråk på förmögenhetsskatt och skatletill-lägg eller förseningsavgift. Detla kräver vissa tillägg i 68 § 4 mom. andra slycket.

EnUgl 87 § andra stycket UBL kan taxeringsintendenl anmäla hinder mot restitution av skatt på grund av utslag i taxeringsmål, där taxe­ringen har fastställts till lägre belopp än intendenten har yrkat eller medgett. Motsvarande gäller enligt tredje stycket i uppbördsmål, där allmänt ombud har besvärsräit. SåJah anmälan om hinder mot restitu­tion som här är i fråga bör enligt min mening få göras även i mål om särskild avgift. Ett tiUägg för detta fall bör därför göras i 87 § andra stycket UBL.

5.6 Avräkning av utländsk skatt

Enligl 24-28 §§ lagen (1947: 576) om statUg inkomstskatt har här i riket bosatt skattskyldig som beskattats för viss Inkomst i utlandet rätl att få nedsättning av svensk inkomstskatt genom avräkning av den ut­ländska skatten. Motsvarande gäller enligt flertalet svenska dubbel­beskattningsavtal både i fråga om inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Avräkning enligt lagen om statlig inkomstskatt sker efter särskild an­sökan genom beslut av skatterätt (27 §) medan avräkning enligt be­stämmelse i dubbelbeskattningsavtal beslutas i samband med taxeringen. Avräkningen verkställs vid debitering av skatt.

Det kan inträffa att den utländska skatten, för vilken avräkning så­lunda medgetts vid svensk beskattning, höjs efter utgången av den ordinarie besvärstiden. Utländsk skall kan sålunda ha påförts på grund av eftertaxering. Avräkning har då medgetts med för lågt belopp. Har avräkning skett enligt lagen om statlig Inkomstskatt, kan ytterligare av­räkning erhållas efter ansökan enligt 27 §. Om avräkning medgetts med stöd av dubbelbeskattningsavtal, har den skattskyldige extraordinär besvärsräti enligt 100 § punkt 8 TL.

Det förekommer också att den skallskyldige har besvärat sig, i ordi­när eller extraordinär väg, över den utländska taxeringen enligt veder­börande lands interna rättsordning och därvid fått skatten nedsatt. I sådant fall har den skatlskyldige erhållit avräkning med för högt belopp och ändring av det ursprungliga beslutet borde därför ske. Del är emel­lertid tveksamt om nuvarande bestämmelser i taxeringslagen ger möj­lighet till sådan ändring. Beslutet om nedsättning av den utiändska skatten synes knappast kunna utgöra grand för eftertaxering, eftersom


 


Prop. 1977/78:136                                                   192

den skatlskyldige inle kan anses ha lämnat sådant oriktigt meddelande som avses 1 114 § TL vid tiden för avräkningsbeslutet. I TL bör därför införas bestämmelser som ger det allmänna rätt atl föra talan om änd­ring av avräkningsbeslutet 1 fall då den utländska skallen har nedsatts sedan avräkning har medgetts vid svensk beskalning. Detta synes mig rimUgt även mot bakgrund av alt den skatlskyldige har möjlighet atl erhålla ytterligare nedsättning av svensk skatt enligt nyss angivna regler, om den utländska skallen sedermera höjs. En sådan rätt för det all­männa bör givetvis föreligga antingen avräkningen skett enligl lagen om statlig inkomstskatt eller med stöd av bestämmelse 1 dubbelbeskatt­ningsavtal.

F. n. torde skattemyndigheterna sällan få underrättelse om att den utländska skatten har sänkts. För att säkerställa att skattemyndigheterna får sådan underrättelse bör den skattskyldige vara skyldig att anmäla nedsättning. Anmälan bör ske till skattechefen, som bedömer huruvida yrkande om ändrad avräkning skall göras. Avser nedsätlningen av den utländska skatten ett mindre belopp, torde yrkande om ändring kunna underlåtas.

För att understryka viklen av att anmälningsskyldigheten fullgörs bör underlåten anmälan medföra straff, lämpligen böter. Bl. a. med hänsyn till påföljden vid underlåten anmälan bör den skaltskyldige i samband med beskedet om den ursprangUga avräkningen erinras om sin anmäl­ningsskyldighet. Sådan erinran bör lämpUgen göras av debiteringsmyn­digheten, dvs. den lokala skallemyndigheten. Föreskrift härom kan ut­färdas i administrativ ordning.

Det allmännas räll till besvär över avräkningen bör vara begränsad i tiden på samma sätt som gäller för den skattskyldige enligt 100 § TL, och således anföras inom fem år efter taxeringsåret i fråga. Den före­slagna besvärsrätlen kan sägas vara likställd med den besvärsrätt som taxerlngsintendenlen har enligt 101 § TL. Jag finner det därför natur­ligt all de föreslagna bestämmelserna om taxeringsintendentens rätt alt yrka omprövning av avräkningsbeslut införes i ett nytt moment av den­na paragraf.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1978 och tilläm­pas om det ursprungliga avräkningsbeslutet har meddelats efler nämnda dag.

5.7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2.    lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.


 


Prop. 1977/78:136                                                                I93

3.     lag om ändring i lagen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsum­lionsbeskattning,

4.     lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973: 601),

5.     lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av  vissa avgifter enligl lagen om aUmän försäkring, m. m.,

6.     lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7.     lag om ändring 1 slämpelskattelagen (1964: 308),

8.     lag om ändring i lagen (1976: 298) om statsplombering av utsäde och om växlförädllngsavgift.

Del under 5 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet. Det under 8 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet.

5.8 Specialmotivering

5.8.1  Förslag till lag om ändring i TL

Här kommenteras endast ändringarna i bestämmelserna i kapitel XIV a, som har rubriken "Om särskilda avgifter". Beträffande ändring­arna i 31, 101, 114—116 och 121 §§ hänvisas tiU allmänmotiveringen (avsnitt 5.2.6.7 och 5.6). Samtliga paragrafer i kapitel XIV a har änd­rats, några dock endast redaktionellt. Kapitlet har utökats med tio nya paragrafer, 116 k—116 t §§, 1 huvudsak till följd av atl den gällande 116 a har delats upp i tre nya paragrafer och atl nya besvärsregler m. fl. processuella regler införs.

Förutsätlningarna för att påföra skattetillägg och grunderna för hur denna avgift skaU beräknas anges 1 116 a—116 f §§ och 116 i § första stycket. Bestämmelser om förseningsavgift finns i 116 g §. Eftergift av särskild avgift regleras i 116 h och 116 i §§. Paragraferna 116 j och 116 k innehåller bestämmelser om behörighet att besluta om sådan avgift och om handläggning av avgiftsfrågan. Bestämmelser om besvär finns i 116 I—116 o §§. I 116 p § föreskrivs viss officialprövning i ärende eller mål om särskild avgift och i 116 q § vad ett beslul om skatletillägg eller förseningsavgift skall innehåUa. I 116 r § finns bestämmelser om debitering av avgift. 1 fråga om de återstående föreslagna paragraferna kan nämnas, all 116 t § Innehåller en bestämmelse om i vilken utsträck­ning TL:s bestämmelser 1 övrigt skall gälla beträffande särskild avgift.

116a§

Paragrafen har tre stycken. Det första och det andra motsvarar när­mast det första enligt gällande lydelse. Del tredje stycket motsvarar det som f. n. är det andra stycket. De nuvarande tredje—sjätte styckena motsvaras närmast av de föreslagna 116 b—116 e §§. Första slycket första meningen InnehåUer — liksom f. n. — villkor för att skattetUl-

13    Riksdagen 1977/78.1 saml. Nr 136


 


Prop. 1977/78: 136                                                  194

lägg skall kunna påföras om oriktig uppgift föreligger. 1 lagtexten har som förutsättning för att påföra skattetillägg tillagts atl uppgiften i frå­ga skall befinnas oriktig. Det innebär att det skall krävas atl oriktighe­ten framgår av omständigheterna. I detta hänseende torde del inte före­ligga något problem då det är fråga om intäkter som utelämnats. I dessa fall konstaterar taxeringsnämnd eller skattedomstol atl viss inläkt ute­lämnats och taxeringen höjs. Med hänsyn till den oriktiga uppgiften skall också, i den mån övriga förutsättningar föreligger, skattetillägg påföras. I fråga om avdragen är situationen ibland mera komplicerad. Den skattskyldige kan inle påföras skattetillägg enbart på den granden att han vägrats ett icke styrkt avdrag. Det ankommer vid taxeringen på den skattskyldige att visa att förutsättningar föreUgger för att medge avdrag. Kan han inte fullgöra detta tillfredsställande, skall avdraget helt eller delvis vägras. Detla Innebär emellertid inte atl man ulan vidare kan säga att oriktig uppgift har lämnats. Om den skattskyldige visser­ligen inle visat sig berättigad lill avdraget men vissa omständigheter lalar för att han kan ha haft den uppgivna kostnaden bör skattetillägg ej påföras. Föregående års deklaration kan Innehålla betydelsefulla upplysningar. 1 de fall fråga är om betalning från den skaltskyldige tUl viss angiven person kan denna som ett led i utredningen tillfrågas om betalningen mottagils. Om del därvid konstateras att betalning sketl skall skatletillägg givetvis inle påföras. Framför den skattskyldige ett yrkande om avdrag ulan alt ange något stöd för detta, och svarar han inte på förfrågningar torde man emellertid ofta kunna utgå Ifrån atl det finns förutsättningar för att påföra skattetillägg. Enbart de obe­svarade förfrågningarna utgör emellertid inle tUlräckliga skäl alt påföra skattetillägg. En annan sak är att skönstaxering enligl 21 § kan inbe­gripa ett allmänt underkännande av kostnadsposter och därför medföra skattetillägg enligl bestämmelserna i 116 b eller 116 c §§.

Innehållet i andra meningen är nytt. Där anges atl skattetillägg skall påföras även när skattskyldig skriftligen har lämnat oriktig uppgift i mål om sin taxering. På grund av den nya 116 s § skall bestämmelsen gälla även 1 mål om eftertaxering.

Bestämmelsen innebär att området för avgiftspåföring utvidgas. En­ligt gällande regler torde oriktig uppgift som lämnats i mål om taxering kunna föranleda skatletillägg endast i speciella fall t. ex. om uppgiften lämnats i deklaration i samband med besvär över skönstaxering.

Den oriktiga uppgiften skall ha lämnats i mål om taxering eller efter­taxering. Har den avgelts i annan typ av mål, t. ex. mål om eftergift av särskild avgift, kan den inte föranleda skattetillägg. Den skattskyldige skall ha lämnat uppgiften 1 ett meddelande riktat till domstolen. Oriktig uppgift i samband med revision i anslutning till talan mot taxerings­nämndens beslut kan alltså inte i och för sig föranleda skattetillägg.

Det är utan betydelse i vilken typ av handling som den oriktiga upp-


 


Prop. 1977/78:136                                                   195

giften har lämnats. Fråga om sådan avgift kan således aktualiseras för oriktiga uppgifter som förekommer i besvärsskrift, genmäle, annat sva­ romål eller annan handling.

Självfallet får flera skattetillägg inte påföras med anledning av att samma oriktiga uppgift lämnats flera gånger. Har en skattskyldig på­förts skattetillägg på grund av att han lämnai oriktig uppgift i sin de­klaration, skall han således inte på nytt påföras skattetillägg för att han senare lämnar samma uppgift i mål om taxeringen. Gör han i målet felaktigt gällande atl hans inkomst har varit lägre än han tidigare har uppgett, kan han naturligtvis påföras tillägg på grund av den oriktiga uppgiften i målet.

Lämnar skattskyldig i en fråga flera olika uppgifter i mål om taxe­ring, varav en är riktig, får frågan om påföljdsansvar bedömas mot bak­grunden av bestämmelsen om frivUlig rättelse i den föreslagna 116 f § tredje stycket.

Bestämmelsen gäller även i fall då den orikliga uppgiften inte har prövats i taxeringsmålet. Detta kan bero på t. ex. att den skattskyldige återtagit uppgiften eller återkallat sin talan. Utredningen har föreslagit två undantag från den nu angivna regeln. Det ena avser det fallet att uppgiften inte har kunnat prövas därför att besvären anförts för sent och det andra att prövning uteslutits därför att besvär anförts under åberopande av 100 eller 101 §, men där avsedd besvärsräti ej har an­setts föreligga. Vid remissbehandlingen påpekades att också oriktig upp­gift i samband med för sent anförda besvär kunde Innebära risk för att skatt skulle dras undan. Därför har inte något undantag gjorts för dessa fall. Den möjlighet taxeringsintendenten därmed får att yrka skattetill-lägg torde emellertid komma att begagnas med stor återhållsamhet och tillgripas endast i flagranta fall.

Besvärsrätten för taxeringsintendenten vid fall av oriktig uppgift i taxeringsmål regleras i 116 n § tredje stycket.

Andra stycket i den föreslagna 116 a § motsvarar senare delen av första stycket i paragrafens gällande lydelse. Enligl de föreslagna be­stämmelserna skall skattetillägg beräknas efter 40 % av den undandrag­na skatten i stäUet för 50 % enligt gällande rätt. Orden "om den orik­tiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts" har ersatt "till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften utöver vad söm eljest skulle ha utgått, påföres". Det förstnämnda uttrycket har valls särskilt med hän­syn till fall av skattetillägg vid oriktig uppgift i skatteprocessen. Vidare har av redaktionella skäl orden "med honom samtaxerat bam" ersatt "med honom samtaxerad person". Stycket innehåller också ett tUlägg som avser det fallet, att skattskyldigs dödsbo samtaxeras med efterle­vande make. Även då skall underlaget för skattetillägg beräknas på det sätt som anges i stycket. Ändringen är ett förtydligande.

Av bestämmelsen i andra stycket följer all skattetiUägg kan påföras


 


Prop. 1977/78:136                                                   196

endasl om uppgiften har kunnat påverka skatteberäkningen. Underla­get för avgiften är således högst den beskattningsbara inkomsten resp. skattepliktiga förmögenheten. Härvid beaktas även den inverkan den oriktiga uppgiften kan ha vid beräkning av sådan inkomst eUer förmö­genhet för den skattskyldiges make.

I tredje stycket anges att skattetillägg i vissa fall skall beräknas efter 20 1 stället för 40 %. Enligl gällande regler skall den lägre avgiftssatsen tillämpas då rättelse vidtagits eller kunnat vidtas med ledning av visst i bestämmelsen angivet kontroUmaterial. De nya bestämmelserna går längre.

Enligt dessa skall avgiftsberäkning verkställas efter 20 % om rättelse vidtagits eller kunnat vidtas med ledning av kontrollmaterial som nor­malt är tillgängligt vid taxering. 1 lagrummet lämnas exempel på sådant material.

Det kontrollmaterial som anges är taxeringsavi, den skatlskyldiges självdeklaration för nästföregående beskattningsår samt till vederböran­de myndighet inkommen uppgift som det enligt denna lag åligger ar­betsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering.

Taxeringsavin innehåller f. n. uppgift om bl. a. skaltskyldigs civil­stånd, barn under 18 år och 16 år, debiterad kvarstående eUer överskju­tande skall samt kvarskatteavglft och ö-skatteränta. Längre fram torde den ange även fastighetsinnehav och fastighetens taxeringsvärde.

Självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret hör till det relevanta konlroUmaterialet. EnUgt 17 § taxeringskungörelsen (1957: 513), TK, skaU självdeklaralioner avlämnade till ledning vid nästföregå­ende taxering sändas till taxeringsnämnden. Har den skatlskyldige på grund av ändrat räkenskapsår inle taxerats det föregående taxerings­året får deklarationen för den skatlskyldiges näst sista beskattningsår anses relevant vid tillämpning av bestämmelsen.

För fel som kunnat rättas med ledning av taxeringsavi eller den i lag­rummet avsedda självdeklarationen tillämpas den lägre procentsatsen även om sådan handling inte varit tUlgänglig vid taxeringen.

Skyldigheten för arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna uppgift till ledning för annans taxering regleras i bl. a. 37, 38, 42 och 42 a §§ TL. Bestämmelserna omfattar en rad sinsemellan olika typer av uppgifter. Hit hör bl. a. inkomsluppgift för anstäUning eller uppdrag och åtnjuten pension. Undantag från uppgiftsskyldigheten föreskrivs angående bl. a. folkpension och smärre inkomstbelopp. Bestämmelserna omfattar också bl. a. uppgifter från riksförsäkringsverket samt vissa uppgifter från allmän försäkringskassa och från arbetslöshetskassa och ytterligare om inköp av vissa produkter från jordbrak m. m. (37 §). Han­delsbolag, kommanditbolag och rederi skaU lämna vissa uppgifter om sin verksamhet och om delägarna (38 §). Bostadsförening och bostads-


 


Prop. 1977/78:136                                                  197

aktiebolag skall 1 vissa fall lämna uppgift om medlems resp. delägares inbetalningar (42 §). Juridisk person som förvallar samfäUighcl skall lämna uppgift om bl. a. utdelning tUl delägare (42 a §). I fråga om så­dant kontrollmaterial som inle tUlhör det i lagtexten särskilt angivna blir tillämpningen av bestämmelsen beroende av om materialet kan an­ses vara normalt tillgängligt vid taxering. Principerna för denna bedöm­ning har angetts i den allmänna motiveringen. Till ledning för tillämp­ningen kan anges att uppgift om aktieutdelning enligt 43 §, som det ut­delande bolaget utan särskUd anmaning skaU lämna in till skattemyn­digheterna, bör omfattas av bestämmelsen. Detsamma gäller besked från värdepapperscentralen angående verkställd utdelning, bilregister-utdrag, uppgift om försäljning av fastighet och uppgift om taxerings­värde.

TUl normalt tUlgängUgt kontroUmaterial räknas däremot inle uppgif­ter som RSV eller viss länsstyrelse på grund av kontrollaktion ställer till taxeringsnämnds förfogande. Som anges direkt i lagtexten har med­delande från annan taxeringsnämnd uttryckligen undantagits från de uppgifter som kan grunda tillämpning av lägre procentsats.

För samtliga de fall som kan grunda avgiftsberäkning enhgt den lägre procentsatsen gäller — utom då fråga är om taxeringsavi och självdekla­ration för nästföregående år — att uppgiften skall ha kommit myndig­heten tUl banda före laxeringsperiodens slut — dvs. senast den 30 juni — för att kunna beaktas vid tillämpning av nu Ifrågavarande bestäm­melse. Av praktiska skäl skall undantag inte göras för de sällsynta fall då kontrolluppgiften har lämnats först sedan skaltemyndigheterna tagit initiativ för att få in uppgiften. Allmänt sett åligger del den skaltskyl­dige att göra troligt alt så är faUel, om den saknas där.

Den oriktiga uppgiften skall ha rättats' eller ha kunnat rättas med ledning av det i lagrummet avsedda kontrollmaterialet. Uppgiftens orik­tighet skall således klart framgå av detta material. Det räcker inte att man pä grund av kontrollmaterialet kan misstänka atl den lämnade uppgiften är felaktig. Däremot krävs inte att felets omfattning direkt framgår av materialet. Kan man sålunda av ett tUl deklaration bifogat bilregisterutdrag, konstatera att den skattskyldige har bil, vars värde inte redovisats på förmögenhetsbilagan, föreligger förutsättning tilläm­pa den lägre procentsatsen utan hinder av att bilens värde ej anges på utdraget.

Bedömningen blir densamma om den skattskyldige underlåtit redo­visa bilförmån, trots atl det av kontrolluppgift framgår att han åtnjutit sådan förmän. Däremot skall skattetillägg inte beräknas efler den lägre procentsatsen om kontroHmaterialet inte ger någon ledning för att vidla rättelse. Det torde normalt gälla t. ex. ett företag för vilket utfärdats kontrolluppgift på grund av mottaget royaltybelopp. Del är i sådant fall inte möjligt stämma av deklarationen mot kontrolluppgiften.


 


Prop. 1977/78:136                                                    198

Generellt gäller att om taxeringsnämnd inte rättat felaktigheten trots att det nu avsedda kontrollmaterialet har varit tiUgängligt är bestäm­melsen ändå tiUämplig. Detta bör särskilt iakttas när taxeringsintendent upptäcker felaktigheten vid eftergranskning och sanktionsfrågan ak­tualiseras först i länsskatterätten.

När skattetillägg beräknas efler den lägre procentsatsen skall i övrigl gälla bestämmelsema om avgiflsberäkningen i andra stycket. 1 tredje stycket regleras endast förutsättningarna för den mildare reaktionen.

De bestämmelser som avses gäUa 1 fråga om debitering av skaltetill-lägg i de faU oUka procentsatser skall tUlämpas vid beräkning av skatte­tillägg för en och samma skaltskyldig finns i den föreslagna 116 r § andra stycket.

116b§

Paragrafen motsvarar tredje stycket i gäUande 116 a §. Den anger villkoren för att skattetillägg skall få påföras vid skönsmässig avvikelse från deklaration enligt 21 § och anger vidare hur avgiften skall beräk­nas i sådant fall. Vissa ändringar är av redaktionell art. Vidare anges alt i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket skall tiUämpas vid be­räkningen. Slutiigen föreskrivs, alt skattetUlägg skall utgå enligt 116 a § till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige.

Genom tillägget att bestämmelserna i 116 a § andra stycket i övrigl skall tillämpas vid beräkningen lagfästs något som 1 och för sig kan anses självklart, nämligen alt bestämmelserna i nämnda lagrum gäller vid beräkning av skattetillägg enligt förevarande paragraf. Av delta föl­jer bl. a. all tillägget utgår med 40 % av den skatt som hade undgått debitering om den uppgift, som frångåtts, hade godtagits. Vidare klar­görs att man vid beräkning av skatt som undgått debitering beaktar skattereduktion som den skatlskyldiges make skulle ha blivit berättigad tiU om skönstaxering inte skett.

Vid beräkning av skattetillägg på grund av avvikelse från deklaration med stöd av 21 § skall följande iakttas. Underlag för beräkning av skat­tetiUägg enligl 116 b § utgörs av skatten på skilhiaden mellan nettoin­täkten i förvärvskällan bestämd med stöd av 21 § och det belopp dekla­rationen utvisar efler korrigering. Det innebär att deklarationen först skall rättas med hänsyn till fel som kan konstateras såsom febäkning och felaktigt upptagna intäktsposter. Det framgår av den föreslagna ly­delsen "utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom". Följan­de exempel kan tjäna tUl ledning vid tillämpning av bestämmelsen. Den skattskyldige har redovisat inkomst i sin deklaration med 35 000 kr. Det föreligger förutsättningar att tillämpa 21 § TL. Taxeringsnämnden, som finner att ett avdrag på 5 000 kr. inte har utnyttjats, bestämmer


 


Prop. 1977/78: 136                                                               !99

den taxerade inkomsten skönsmässigt till 50 000 kr. Med anledning av detla skaU skattetiUägg beräknas på skatten på skillnaden mellan 50 000 kr. och 30 000 kr. i inkomst.

Den föreslagna sista meningen i paragrafen innebär att beslutsmyn-dighelen skall undanta rättelse av oriktig uppgift, som kan föranleda skattetillägg, när man beräknar avgiften pä del skönsmässiga tillägget. Avgiftsunderlaget skall säledes i fortsättningen delas upp pä oriktig uppgift och övrig del av den skönsmässiga uppskattningen. Till den del höjningen sker på grund av uppskattning skall skattetUlägg beräknas en­ligt 116 b § med tillämpning i övrigt av 116 a § andra stycket. Till den del höjningen innefattar konstaterade oriktiga uppgifter, skall tillägget dock beräknas enligt 116 a § andra slycket. Effekterna av att skattetillägg be­räknats enligt 116 b § eller enligt 116 a § är olika. Detta beror på flera omständigheter. Ett skäl är att skattetillägg som påförs skaltskyldig på grund av skönsiaxering med ledning av kontrollmaterial som anges i 116 a § tredje slycket, skall beräknas efter den lägre procentsatsen. Upp­delning av avgiftsunderlaget är emeUertid av betydelse även om endast en procentsats skall tillämpas. Skälen till detta är flera. Det ligger ett värde i att skälen för beslut om skattetillägg är så klart angivna, att par­terna lätt kan ange ramen för en eventuell besvärsprocess. Processlägel kan vara olika i fråga om en oriklig uppgift och ett skönsmässigt påslag. Någon möjlighet att med tillämpning av 116 f § underlåta alt påföra skattetillägg som skall påföras enligt 116 b § kan knappast alls komma i fråga. Även utrymmet för eftergift enligt 116 h § av sådant skaltetill-lägg är begränsat.

TiUämpning av bestämmelsen kan illustreras med följande exempel. En skattskyldig uppger nettointäkt av en förvärvskälla till 50 000 kr. Vid granskning av deklarationen konstateras, att ett avdrag har tagits upp 4 000 kr. för högt och att en balanspost har förts över med felaktigt belopp från nästföregående ärs deklaration och sänkt nettointäkten med 6 000 kr. Bristfällig bokföring m. m. ger stöd för skönstaxering. Netto­intäkten bestäms därför tiU 75 000 kr. Skattetillägg avseende 10 000 kr. (=4 000-f6 000) skall beräknas enligt 116 a §. Därvid sker avgiftsberäk­ning enligt andra stycket såvitt avser 4 000 kr. och enligt tredje stycket såvitt avser 6 000 kr. Till den del taxeringsbeslutet innefattar uppskatt­ning dvs. 15 000 kr. skall skattetUlägg beräknas enligl 116 b § med till-lämpning av 116 a § andra stycket.

116c§

Paragrafen motsvarar fjärde stycket i gäUande 116 a §. Den anger villkoren för att skattetUlägg skall kunna påföras när skattskyldig har skönstaxerats därför att han inte har lämnat självdeklaration och anger vidare hur avgiften skall beräknas i sådant fall.

Den nya lydelsen innehåller 1 sakligt avseende följande ändringar.


 


Prop. 1977/78:136                                                  200

Som ytterligare förutsättning för skattetillägg föreslås gälla att anma­ning all deklarera skall ha sänts ut tUl den skatlskyldige. Det anges vi­dare att bestämmelserna i 116 a § andra stycket skall i övrigt tillämpas vid beräkningen. Slutiigen föreskrivs i överensstämmelse med sista me­ningen i 116 b § atl skatletillägg skall ulgå enligt 116 a § till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skaltskyl­dige. 1 denna del hänvisas till fjärde och femte styckena i specialmotive­ringen till 116 b §.

Kravet på alt anmaning att deklarera skall ha sänts ut tUl den skatt­skyldige för all skattetillägg skall kunna påföras på grund av utebliven deklaration skall ses mot bakgrund av att deklarationsanmanlng regel­mässigt bör sändas till den skattskyldige innan tillägg påförs. (JO:s äm­betsberättelse 1975 s. 386.) Den skattskyldige behöver däremot inte ha tagit del av anmaningen för atl skattetillägg skall kunna påföras. Det är tillräckligt att sådant meddelande sänts lill honom. Det är viktigt att an­maningen avfattas i enlighet med TL:s bestämmelser rörande innehållet 1 anmaning. Brister i sådant hänseende kan medföra att skattetillägg inte kan påföras. Om taxeringsnämnd underlåter att sända ut anmaning till den skattskyldige eller om sådan anmaning av förbiseende inle sänts ut kan skattetillägg givetvis inte påföras. Villkoret kan emellertid bli upp­fyllt sedermera genom att taxeringsintendenl utfärdar sådan anmaning. Har däremot taxeringsnämnd anmanal den skattskyldige har en förnyad anmaning från taxeringsintendent inte någon betydelse i avgiftsfrågan. Om ytterUgare påtryckning anses erforderlig i sådant fall bör taxerings­intendenl förelägga den skaltskyldige vite.

Beträffande regeln att vid avgiftsberäkningen bestämmelserna i 116 a § andra stycket i övrigt skall tillämpas, hänvisas tUl kommentaren tUl 116 b §. Bestämmelsen innebär inte någon ändring i förhållande tUl praxis. Utöver den förklaring som lämnats vid 116 b § kan följande exempel tjäna tiU ledning för tillämpningen. En skattskyldig har i de­klaration, som han inte har undertecknat, tagit upp intäkter i förvärvs­källan rörelse med 15 000 kr. och yrkat avdrag med 5 000 kr. Han upp­ger således en nettointäkt på 10 000 kr. Taxeringsnämnden finner av­dragen styrkta till endast 2 000 kr. Inkomsten i förvärvskällan bestäms skönsmässigt tiU 40 000 kr. Skattetillägg enligt 116 c § skall i detta faU beräknas på skatten på 30 000 kr. (=40 000—10 000). Om det av om-ständighetema framgår att yrkandet beträffande de 3 000 kr. för vilka avdrag vägras innefattar oriktig uppgift, skall skattetillägg beräknas på detta belopp enligt 116 a §. SkattetUlägg enligt 116 c § skaU då beräk­nas på skatten på 27 000 kr. ( = 30 000—3 000) i stäUet för på skatten på 30 000 kr.

Utöver vad som har uttalats i kommentaren till 116 b § i fråga om sista meningen kan anmärkas följande.

I fall då taxering sker på grundval av ifylld men ej undertecknad de-


 


Prop. 1977/78:136                                                  201

klaralionsblanketl är laxeringen i sin helhet skönstaxering enligl 21 §. Delta har ansetts medföra all påfört skatletillägg i sin helhet skall un­danröjas eller sättas ned lUl 10 % av det tillägg som eljest skuUe påfö­ras, om deklaration sedermera avlämnas, även i det fall att rättelse av lämnad oriktig uppgift ingår i taxeringen.

Av de nya reglerna följer att varje skriftligt meddelande från den skattskyldige i och för taxeringen lämnas under den påtryckning som risken att påföras skattetillägg vid oriktig uppgift utgör. Detta är mo­tivet till bestämmelsen att skattetillägg skall ulgå "enligt" 116 a § lill den del uppskattningen innefattar rättelse av sådan uppgift.

Bestämmelsen medför att den lägre procentsatsen enligl 116 a § tred­je stycket kan bli tillämplig.

I 116 d § föreskrivs att skattetiUägg som påförs enligt 116 c § vid ute­bliven deklaration skall undanröjas resp. nedsättas under vissa förut­sättningar, om deklaration sedermera avges. Sådan nedsättning kan emellertid inte komma i fråga till den del uppskattningen avser oriktig uppgift, lämnad i skriftligt meddelande, eftersom skattetUlägg på så­dan grund utgår enligt 116 a §.

Skattetillägg enUgt 116 a § kan alltså påföras även vid oriklig upp­gift som lämnas i ej undertecknat skriftligt meddelande. Det ligger i sa­kens natur, att meddelandet måste innehålla något som ger belägg för att del kommer från den skattskyldige som del avser. I del enskilda fallet måste det saknas anledning anta att det härrör från någon annan per­son. Vad som mer konkret erfordras 1 bevishänseende får avgöras från fall till fall. Erfarenhetsmässigt får det anses vara ytterst ovanUgt, att någon lämnar deklarationsuppgift för annan utan dennes vetskap och vilja. I nästan samtliga faU har den omständigheten att deklarationen eller meddelandet inte har undertecknats en mera näraUggande och na­turlig förklaring.

Kan det vid granskningen av meddelandet med ledning av vid taxe­ringen tillgänglig kontrolluppgift slås fast, att flertalet sakupplysningar om den skatlskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden är kor­rekta, talar detta givetvis starkt för att meddelandet härrör från honom. Nästföregående års deklaration kan också utgöra en viktig upplysnings­källa i frågan om vem som lämnat det ej undertecknade meddelandet. Har den skattskyldige sedan han har beretts tillfälle att yttra sig över ifrågasatt avvikelse från meddelandet inte tagit avstånd från detta, får denna omständighet anses styrka antagandet att det härrör från honom. Skulle åter den skattskyldige göra gällande att meddelandet lämnats utan hans vetskap eller vilja får påståendets sannolikhet bedömas mot bakgrunden av de omständigheter som anförts till stöd för detta. Finner beslulsmyndigheten att meddelandet härrör från den skatlskyldige skall liksom f. n. de inkomster som han har redovisat i detla räknas honom till godo vid avgiftsberäkningen.