Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:897

av Olof Palme m. fl.
om bostäder och byggande

Målet för den socialdemokratiska bostadspolitiken är att främja tillkomsten
av goda bostäder i tillräckligt antal och till skäliga kostnader. Samhällets
engagemang i aktiva bostadspolitiska åtgärder har därför ända sedan 1930talet
varit en central fråga i den socialdemokratiska politiken. De bostadspolitiska
målsättningarna har också uppnåtts i betydande utsträckning. Genom
en kraftig satsning på nyproduktion - bl. a. genom miljonprogrammets
fullföljande - blev det möjligt för samhället att erbjuda de flesta människor en
bostad och dessutom en viss valfrihet.

Detta innebär emellertid inte att det saknas problem inom bostadssektorn.
Det finns fortfarande trångboddhet och undermåliga bostäder, och många
hushåll, särskilt med låg inkomst och stor försörjningsbörda, kan inte skaffa
en bostad som svarar mot deras behov. Den fortgående kostnadsökningen
inom nyproduktionen har medfört att boendekostnaderna för många framstår
som orimligt höga. En del områden företer brister i fråga om yttre miljö
och service. Bostadssegregation, dvs. tendenser till skiktning av de boende i
olika bostadsområden efter ålder och inkomst, är på många håll också ett
problem.

För att försöka komma till rätta med dessa problem vidtog den dåvarande
socialdemokratiska regeringen en rad bostadspolitiska åtgärder (prop.
1974:150) rörande bl. a. bostadsfinansiering och bostadsbeskattning, markpolitik,
konkurrens inom bostadsbyggandet och förbättrad boendemiljö.
Avsikten var att 1974 års reform skulle följas upp med ytterligare bostadspolitiska
åtgärder. I vår partimotion (1977/78:1688) om boendemiljö m. m.
utvecklar vi närmare vår syn på en social bostadspolitik.

I 1974 års proposition underströk dåvarande bostadsministern att det
primära målet för bostadsförsörjningen är att alla invånare skall kunna
erbjudas tillräckligt stora och välutrustade lägenheter. Bostadspolitiken för
återstoden av 1970-talet skulle inriktas på att avskaffa den kvarvarande
trångboddheten. För att utrymmesstandarden skall kunna förbättras för de
grupper, främst barnfamiljer, som fortfarande är trångbodda krävs ett fortsatt
byggande av nya lägenheter. Hushållsbildningen har också ökat bland de
yngre årgångarna, vilket leder till ökad efterfrågan på bostäder. En fortsatt
hög bostadsproduktion är därför nödvändig.

Under senare år har emellertid bostadsbyggandet minskat kraftigt. År 1975
producerades ca 75 000 lägenheter. År 1976 påbörjades 57 000 lägenheter
medan igångsättningen under förra året endast blev omkring 48 000 lägenheter.
Igångsättningen av nya bostäder ligger sålunda på en alarmerande låg

Mot. 1977/78:897

nivå, och utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaden inger stark oro.
Särskilt ogynnsam är utvecklingen för flerfamiljshusen. Endast omkring en
fjärdedel av de nytillkommande lägenheterna byggs i flerbostadshus. I
omkring två tredjedelar av landets kommuner finns nu bostadsbrist. Det är
särskilt de unga människorna som ställs inför svårigheter, när bostadsbristen
ökar.

Från socialdemokratisk sida föreslog vi redan i april förra året i ett
sjupunktsprogram en rad konkreta åtgärder för att förhindra en snabb
försämring av läget på bostadsmarknaden. Vi har därefter vid flera tillfällen
upprepat krav på aktiva insatser från statsmakternas sida för att fä fart på
bostadsbyggandet. Regeringen har emellertid visat en påfallande passivitet
under hela det gångna året. Bortsett från några justeringar av lånetaket har
regeringen passivt registrerat utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaden.

Som vi framhållit i vår ekonomisk-politiska motion är byggnadsverksamheten
av särskild betydelse, när ekonomin måste stimuleras och när
byggandet för framtiden står i centrum. Genom byggnadsinvesteringarna
skapas en viktig draghjälp för övriga delar av industrin. För produkter som
armeringsjärn, kylskåp, spisar, snickeriprodukter och mycket annat skulle en
uppgång i framför allt bostadsbyggandet vara av stor betydelse. Sammanlagt
är direkt och indirekt 260 000 personer sysselsatta i tillverkningen av
råämnen, material och maskiner för byggandet i vårt land.

Regeringens passivitet på bostads- och byggnadsområdet har därför
bidragit till neddragningen av verksamheten inom andra delar av industrin.
Det sjunkande byggandet riskerar nu att urholka stora delar av byggnadsmaterialindustrin.
Det är inte enbart ett hot mot vissa industrigrenar och
sysselsättningen där, utan också i växande grad risk för en total nedrustning
av utvecklingskapaciteten på byggnadsmaterialområdet i landet. Följden av
detta blir ett ökat importberoende på byggnadsmaterialsidan. Redan nu har
bl. a. vissa stora byggnadsmaterialföretag gjort klart att de kommer att satsa
på import av byggmaterial.

I dagens läge är det i stället viktigt att återge byggnadsindustrin den roll av
motor för den ekonomiska utvecklingen som den tidigare så många gånger
spelat. Det är också viktigt att skapa underlag för en ökad rekrytering av
byggnadsarbetare, både av omedelbara sysselsättningsskäl och för att klara
morgondagens behov av byggnadsarbetare. Under december månad ökade
byggarbetslösheten i samtliga län, i flera fall mycket kraftigt. Värst är läget i
Norrbotten däröver 1 000 personer eller 16,6 % var utan arbete vid årsskiftet.
Sedan dess har arbetslösheten i Norrbotten ökat ytterligare till 17,5 %.

Mot denna bakgrund krävs nu snabbt och brett verkande insatser över hela
byggnadssektorn. Utvecklingen på bostadsområdet kräver omedelbara
åtgärder för att en snabbt växande bostadsbrist skall kunna förhindras,
vidgade sociala klyftor skall kunna motverkas och en kraftigt ökad byggarbetslöshet
skall kunna undvikas.

Mot. 1977/78:897

Vi har vid flera tillfällen under förra året funnit anledning att kritisera
regeringen för passivitet, när det gäller åtgärder för att få fart på bostadsbyggandet.
Också de fackliga organisationerna liksom Arbetsgivareföreningen
riktade i november krav till regeringen att vidta omedelbara åtgärder i syfte att
stimulera byggandet. Som ett resultat av kritiken har genom beslut i
december den särskilda femtonprocentiga investeringsavgiften på byggnadsinvesteringar
avskaffats. Vidare har vissa justeringar av lånetaket gjorts. Nu
föreslår regeringen i budgetpropositionen, i syfte att stimulera bostadsbyggandet,
en bättre anpassning av låneunderlag och pantvärde till kostnadsutvecklingen
genom att den s. k. tidskoefficienten i framtiden prövas oftare än
hittills. Vidare föreslås en sänkning av den garanterade räntan för flerbostadshus
som påbörjats eller påbörjas under 1977 och 1978 och för småhus som
igångsätts under 1978.

Vi har tidigare krävt en bättre anpassning av lånesystemet till prisutvecklingen
och särskilda åtgärder för att motverka de kraftiga kostnadsökningarna
vid bostadsproduktionen. Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär
sålunda enligt vår mening steg i rätt riktning. I övrigt innehåller emellertid
inte regeringens budgetförslag några aktiva åtgärder för att snabbt få fart på
bostadsbyggandet. Vi återkommer därför med våra förslag, som syftar till att
förhindra att utvecklingen på bostadsmarknaden ytterligare försämras.

Vi upprepar kravet på prisstopp på byggnadsmaterial. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen till känna att ett sådant prisstopp införs. Det senaste
årets byggkostnadsutveckling, som den kommit till uttryck i bl. a. aktuella
anbud, kan inte accepteras. 1 sådana fall, där prisökningarna visat sig vara
omotiverat höga, anser vi att priserna skall sänkas. Vi förordar också en skärpt
kontroll av entreprenadpriserna på bostadsbyggnadsmarknaden.

Olika skäl har anförts för att förklara prisförändringarna, men dessa skäl har
varken varit klarläggande eller uttömmande. För knappt ett år sedan noterade
ett enhälligt civilutskott att uppgången i byggnadskostnaderna inte helt
kunde förklaras med bakomliggande mätbara faktorer.

Parallellt med prisuppgången föreligger en relativt stor spridning av
byggpriserna. Detta har inte minst visat sig i bostadsbyggandet. Det finns
t. ex. stora och oförklarade prisskillnader mellan olika orter med i stort sett
samma allmänna prisförutsättningar.

Mot bakgrund av samhällets omfattande stöd till bostadsförsörjningen
finns det enligt vår mening anledning att också ägna särskild uppmärksamhet
åt konkurrensförhållanden m. m. inom bostadsbyggandet såväl i entreprenörledet
som på byggmaterialsidan. Byggentreprenad- och byggmaterialbranscherna
har under den senaste 10-årsperioden förändrats påtagligt.
Utvecklingen mot större företagsenheter har underlättats av strävandena mot
ett industrialiserat byggande och stora byggprojekt. Genom uppköp och
fusioner har skett en fortlöpande koncentration till större företagsenheter.
Det föreligger ett stort antal karteller, och ett omfattande prissamarbete
förekommer. Förutsättningarna att använda konkurrensen som medel för att

Mot. 1977/78:897

hålla priserna nere har under senare år därigenom försämrats inom byggnadsbransch^.
Att det förekommer en reell konkurrens är vidare en helt
nödvändig förutsättning för att möjliggöra en övergång till s. k. produktionskostnadsanpassad
belåning, som föreslagits av såväl boende- och bostadsfinansieringsutredningarna
som byggkonkurrensutredningen. Det finns mot
denna bakgrund enligt vår mening skäl för att samhället i högre utsträckning
än nu ökar sin insyn och sina kontrollmöjligheter av prisbildningen inom
byggnadssektorn. Sålunda bör t. ex. övervägas en utvecklad enhetlig redovisning
av byggkostnader som ger ökad möjlighet till insyn och kontroll. De
prisövervakande myndigheterna bör ges ökade möjligheter att göra undersökningar
och analyser av byggnadsentreprenörerna och byggmaterialleverantörerna.

En viktig utgångspunkt för samhällets stöd till bostadsförsörjning är
självfallet att de pengar som avdelas primärt skall komma de boende till del.
Ett effektivt byggande med sunda principer för prissättningen av byggprodukterna
är en av förutsättningarna för detta.

Med hänsyn till det anförda föreslår vi riksdagen att den av regeringen
begär en fullständig redovisning och analys av orsakerna lill prisutvecklingen på
byggnadsmarknaden med betoning av bostadssektorn. Resultatet av dessa
fortsatta undersökningar bör så snart som möjligt av regeringen redovisas för
riksdagen tillsammans med en redogörelse för regeringens bedömningar och
de konkreta förslag som kan aktualiseras. Eftersom det här är frågan om
brådskande åtgärder bör i riksdagens uttalande också understrykas behovet
av aktiva åtgärder från regeringens sida.

Regeringens förslag om en sänkning av bostadsräntan i nyproduktionen är,
som vi nämnt, ett steg i rätt riktning. Det är emellertid inte tillräckligt för att
pressa ned bostadskostnaderna. Däremot föreslår inte regeringen några
åtgärder för att komma till rätta med överkostnaderna inom bostadsproduktionen,
som visat sig vara ett allvarligt hinder för ett snabbt ökat bostadsbyggande.
Vi föreslår därför att regeringens förslag kompletteras med ett
särskilt ränte- och amorteringsfritt tilläggslån förflerbostadshus. När ränte- och
amorteringsfriheten skall upphöra får avgöras med hänsyn till kostnadsutvecklingen.
För att tilläggslånet skall få avsedd verkan, nämligen att
stimulera till en snabb ökning av bostadsbyggandet, bör lånet avse bostäder
som igångsätts senast den 31 december 1978.

Trots de regionala variationerna i byggkostnaderna, som vi berört i det
föregående, bör det föreslagna tilläggslånet vara generellt. Enligt vår mening
är det angeläget att reglerna är så enkla som möjligt, om lånet skall få den
avsedda effekten när det gäller att stimulera bostadsbyggandet. Vi föreslåratt
de tidsbegränsade tilläggslånen skall utgöra 10 % av låneunderlaget, vilket i
stort sett motsvarar kostnaderna för mervärdeskatt inom byggnadsproduktionen.

Ett ränte- och amorteringsfritt lån av denna omfattning skulle innebära en
betydande insats för ett ökat bostadsbyggande. En ökad igångsättning under

Mot. 1977/78:897

innevarande år kommer delvis att få effekt på utbetalningar av lån under
nästa budgetår. Anslaget till lånefonden för bostadsbyggande bör därför ökas
med 200 milj. kr.

Det av oss föreslagna tilläggslånet skulle också bidra till lägre inflyttningshyror
i nyproduktionen. Värderat i hyreskostnader skulle förslaget för en
normal trerumslägenhet som påbörjas under 1978 innebära en minskad
inflyttningshyra på ca 50 kr. i månaden eller ungefär 600 kr. per år utöver
effekterna av den av regeringen föreslagna räntesänkningen.

Det bör understrykas att en förutsättning för vårt förslag om särskilt
tilläggslån är att också vårt förslag om prisstopp förverkligas. I annat fall kan
följden bli ytterligare prishöjningar, som motverkar den press på hyrorna vi
syftar till. Detta bör ges regeringen till känna.

Utöver de förslag som vi lägger fram för att stödja bostadsproduktionen
måste ytterligare insatser för de boende vidtas. Hyresgästerna och bostadsrättsinnehavarna
har drabbats av den mycket kraftiga inflationen och de
därav förorsakade höjningarna av boendekostnaderna, vilket slår särskilt hårt
på barnfamiljer och familjer med lägre inkomster. I särskilda motioner
föreslår vi därför åtgärder, som syftar till att förhindra att de breda lagrens
standard ytterligare pressas ned genom pris- och hyreshöjningar. Vi föreslår
sålunda en avsevärd förbättring av bostadsstödet till barnfamiljer och
låginkomsttagare i förhållande till regeringens förslag. Vi avvisar också
regeringens planer på att försämra villkoren för bosättningslån. Vi föreslår
vidare att utbyggnaden av daghem och fritidshem fullföljs i den takt som 1976
års riksdagsbeslut föreskriver. Denna satsning påverkar också byggarbetsmarknaden
och är således av vikt även från denna synpunkt.

Under år 1977 har uppstått betydande störningar i fråga om byggnadskrediterna
för bostäder. Många bostadsprojekt har stoppats eller försenats på
grund av brist på krediter. Det har lett till minskad sysselsättning och ökad
risk för bostadsbrist. Regeringen har när det gäller bostadsbyggandets
kreditförsörjning visat en påfallande brist på kraftfullt agerande gentemot
bankerna. 1 budgetpropositionen anmäler föredragande statsrådet endast att
ett arbete pågår inom delegationen för bostadsfinansiering i syfte att finna
bättre former för överenskommelserna mellan bankerna. Vi kräver att
regeringen omedelbart vidtar åtgärder för att säkra bostadsbyggandets kreditförsörjning.
Detta krävde vi redan i april 1977. Även detta bör ges regeringen
till känna av riksdagen.

Genom den kreditpolitiska lagstiftningen har man från statens sida
möjligheter att kräva att bankerna skall klara kreditförsörjningen till
bostadsbyggandet. Enligt lagen om kreditpolitiska medel kan regeringen
förordna om särskild placeringsplikt för att tillgodose behovet av byggnadskrediter.
Ett sådant förordnande innebär skyldighet för bank att lämna
byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsföretag. Det är detta som ligger
bakom möjligheterna att träffa verksamma överenskommelser med kreditgivarna
om finansieringen av bostadsbyggandet. En mer eller mindre klart

Mot. 1977/78:897

uttalad avsikt att under vissa förutsättningar tillämpa de extraordinära
kreditpolitiska medlen har emellertid inte alltid avsedd effekt på bankernas
forhandlingsvilja. De vet nämligen att regeringen i det längsta drar sig för att
tillämpa ett system som kommer att medföra stora administrativa insatser
och byråkratisk detaljhantering. Vid lagstiftningens tillkomst förutsattes att
lösningar i första hand skulle sökas i överenskommelser och rekommendationer.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt vår mening nödvändigt att
reglerna om särskild placeringsplikt snarast ses över i syfte att så långt som
möjligt förenkla tillämpningen av dem. Reglerna kan t. ex. utformas så att
placeringsplikten avser grupper eller typer av krediter inom vissa ramar och
kanske även kompletteras med ett snabbt verkande påföljdssystem. Likaså
bör kravet på kommunal borgen omprövas.

Som vi framhållit i det föregående har den minskade produktionen av
bostäder i många kommuner lett fram till en akut bristsituation. Ett
ytterligare problem i detta sammanhang är att planberedskapen i många
kommuner är dålig. Det gäller för såväl nybyggnadsområden och sanering
som utrymmen för nya barnstugor. Risk föreligger för att bostadsbyggnadsprogram
i flera kommuner redan av dessa skäl kan komma att äventyras. Det
är mot denna bakgrund särskilt viktigt att inte genom statsmakternas
agerande planeringssituationen i kommunerna ytterligare förvärras. Efter
regeringsskiftet har emellertid hanteringen i regeringens kansli av planärendena
väsentligt fördröjts. Genom sin oförmåga att fatta beslut har regeringen
därigenom förhindrat eller fördröjt ett förverkligande av bostadsbyggnadsplanerna
i många kommuner. Enligt vår mening är det helt oacceptabelt att
oklara eller uteblivna ställningstaganden från regeringens sida tillåts förlama
kommunernas handlingskraft när det gäller bostadsbyggandet. Detta bör ges
regeringen till känna.

Sammanfattningsvis innebär våra förslag ett väsentligt ökat stöd till
bostadsproduktionen genom bl. a. ett särskilt tilläggslån kombinerat med
prisstopp på byggnadsmaterial och skärpt anbudskontroll. Förslagen innebär
också en avsevärd stimulans för sysselsättningen i landet. Vi beräknar att
dessa åtgärder tillsammans med våra förslag om åtgärder för att säkra
bostadsbyggandets kreditförsörjning och förbättrade bostadssociala insatser
skulle medföra en produktion av ca 15 000 lägenheter utöver vad regeringens
förslag kan åstadkomma.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställer vi*

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prisstopp m. m. på byggnadsmaterial och
skärpt kontroll av entreprenadpriser på byggnadsområdet,

2. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna att det till

Mot. 1977/78:897

grund för bostadspolitiska överväganden bör göras en fullständig
redovisning och analys av orsakerna till prisutvecklingen
på byggnadsmarknaden med betoning av bostadssektorn
och att resultatet därav snarast bör redovisas för riksdagen i
förening med därav föranledda förslag, allt i enlighet med vad i
motionen anförts,

3. att riksdagen - under förutsättning av bifall till hemställan
under 1 ovan - godkänner i motionen förordade riktlinjer
beträffande särskilt tilläggslån för flerbostadshus,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förbättra planberedskapen
i kommunerna.

INGEMUND BENGTSSON (s) VALTER KRISTENSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s) ANNA-GRETA SKANTZ (s)

Stockholm den 20 januari 1978

OLOF PALME (s)
ERIK ADAMSSON (s)

GÖRAN KARLSSON (s)

INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

ANNA LISA LEWEN-ELIASSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)

PAUL JANSSON (s)

INGVAR SVANBERG (s)

* Se även motionen 1977/78:898.