Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1977/78

81-84

1977/78:81
av Nils Hörberg

med anledning av propositionen 1977/78:13 om nytt system för de
statliga sjöfartsavgifterna, m. m.

För den genomgående trafiken längs våra kuster är avgifterna desamma,
antingen ett fartyg avslutar sin resa i t. ex. västkusthamn eller fortsätter till
hamn i norra Sverige. Det måste därför anses obilligt att trafiken till Väneroch
Mälarhamnarna skall belastas med särskilda avgifter.

Trafikpolitiska utredningen menade att nuvarande avgiftsprinciper
innebär en stark avgiftsbelastning för trafiken på Vänern och - om än med
mindre tyngd - även för trafiken på Mälaren. Utredningen fann att orsak
förelåg att nu föra in kanal- och insjöfarten i ett större sammanhang och ansåg
det skäligt att kanal- och insjötrafiken inte skulle belastas med högre
kostnader än trafiken på kusthamnar.

Bland remissinstanserna instämmer Landstingsförbundet i utredningens
tankegångar och menar att de särskilda kanal- och seglationsavgifterna bör
slopas i linje med den långtgående kostnadsutjämning inom farledsväsendet
som redan tillämpas.

Kommunförbundet framhåller att sjöfarten från energisynpunkt är ett
mycket fördelaktigt transportalternativ och att berörda farleder därför bör
utnyttjas på ett samhällspolitiskt riktigt sätt.

Arbetsmarknadsstyrelsen pekar på de betydande strukturomvandlingar
inom näringslivet som nu sker i Älvsborgs och Värmlands län och menar att
man därför bör undvika störningar som följd av den offentliga avgiftssättningen
för insjötrafiken.

Länsstyrelserna i Värmlands och Älvsborgs län pekar båda på de investeringar
som gjorts i Trollhätte kanal och för isbrytningen på Vänern och menar
att dessa bör följas upp av åtgärder, som ökar Vänersjöfarten. En ökad
Vänersjöfart skulle medföra lättnader inom landsvägstransporterna i form av
färre olyckor och miljöstörningar, minskat vägslitage och vägbyggnadsbehov
samt mindre trängsel.

Länsstyrelsen i Västmanlands län menar att de investeringar som gjorts i
Södertälje kanal och Mälarlederna verkligen bör utnyttjas, eftersom syftet
med dem bl. a. är att minska långa landsvägstransporter för industrierna.

Kommunförbundet erinrar om att isbrytningen har setts som ett viktigt
regionalpolitisk! stöd till Norrland och Vänerområdet. Staten har av den
anledningen tagit på sig kostnaderna. Förbundet anser att ett liknande
betraktelsesätt bör kunna läggas på kanal- och insjöfarten.

Slutligen kan nämnas att Svenska åkeriförbundet, sjöfartsverket och
Svenska hamnförbundet anser att stödet till inlandssjöfarten bör vara baserat

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami Nr 81-84

Mot. 1977/78:81

2

på skattemedel liksom stödet till isbrytningen i dag är.

Med de hänsynstaganden av regional- och lokaliseringspolitisk art som
med 1970 års riksdagsbeslut om sjöfartsavgifter ledde fram till en omfattande
kostnadsutjämning för trafiken längs kusten bör enligt utredningens mening
följa en utjämning också av farledskostnaderna för inlandssjöfarten. Vattenfallsverket
räknar enligt propositionen med att kanalavgifterna för 1978
behöver inbringa nära 16 milj. kr. för att täcka drifts- och underhållskostnaderna
för Trollhätte kanal. Propositionen omfattar ett avgiftssystem, som
visserligen sänker kostnaderna för trafiken till Väner- och Mälarhamnarna
men inte i den omfattningen att dessa blir jämställda med kusthamnarna.
Avgiftsborttaget bör givetvis gälla enbart nyttotrafiken, medan fritidsbåtar
även i fortsättningen bör betala avgifter.

Flera remissinstanser framhåller den samhällsekonomiska fördelen av
ökad kanal- och insjötrafik på bekostnad av framför allt landsvägstrafik.
Kanal- och insjötrafikens fördelar berör såväl olycksfrekvens, miljöförstöring
genom avgaser, vägslitage och vägbyggnadsbehov, minskad energiåtgång
och därmed minskad oljeimport. Nuvarande dygnstransport på Trollhätte
kanal motsvarar t. ex. mer än 500 långtradare per dygn mellan Vänerområdet
och västkusthamnarna.

Ingenjörsvetenskapsakademien redovisade för något år sedan att dpn
effektiva energiförbrukningen per transporterat kilo i grova drag kan ges
följande jämförelsetal vid olika transportsätt:

Vattenväg Järnväg Landsväg Flyg

1,0 1,25 4,3 67,5

Det finns således all anledning för statsmakterna att prioritera kanal-, insjöoch
kustsjöfart. Sådant sker sedan länge i Centraleuropa och inte minst inom
Sovjetunionen, där befintliga flodsystem och kanaler förbättrats betydligt
under efterkrigstiden, och särskilda pråmbärande båtar har konstruerats för
att underlätta omlastningar mellan kustsjöfart och floder/kanaler och mellan
sådana av olika storlek.

Propositionen berör obetydligt den totala samhällsekonomiska fördel som
här nämnd sjöfart medför. Den föreslagna avgiftsminskningen utgör endast
en bråkdel av de extra kostnader som kanal- och insjötrafiken på Vänern och
Mälaren belastas med. Mera behöver göras från statsmakternas sida för att
stimulera denna från samhällets synpunkt fördelaktiga transportmetod.

Med hänvisning till ovanstående hemställer jag

att riksdagen begär att regeringen vid utformandet av kommande,
allomfattande trafikpolitiska proposition beaktar de samhällsekonomiska
fördelar som vattenvägsbaserad transport medför

Mot. 1977/78:81

3

framfor andra transportmetoder och bl. a. föreslår de åtgärder
som erfordras för att stimulera ökad kanal- och insjötrafik.

Stockholm den 21 november 1977

NILS HÖRBERG (fp)