Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:72

av Oile Wästberg i Stockholm m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:46 om fortsatt giltighet av
lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

1 september 1972 tillsatte den förutvarande socialdemokratiska regeringen
en kommission under ledning av dåvarande statsrådet Lidbom. Kommissionens
uppgift var att överväga vilka åtgärder som borde vidtas för att förebygga
politiska våldsdåd med internationell anknytning i Sverige. I december
samma år överlämnade kommissionen sin rapport, vilken mynnade ut i
förslaget till den s. k. terroristlagen. Våren 1973 antog riksdagen en sådan
lag.

Förslaget väckte från början stark kritik, bl. a. från liberalt håll. Kritiken
gällde främst att lagen frångick den självklara principen om individuell
ansvarighet och den i övrig svensk lagstiftning upprätthållna principen om att
misstanke om brott eller förberedelse därtill måste föreligga, innan så
integritetskränkande spaningsåtgärder som telefonavlyssning och brevkontroll
tillgrips. Dessutom har lagen kritiserats för att den genom sin
uppbyggnad diskriminerar utländska medborgare.

Hösten 1975 föreslog den dåvarande regeringen att terroristlagen skulle
delas upp i två lagar-en permanent och en tidsbegränsad. Bestämmelserna
om avvisning, utvisning m. m. infördes i utlänningslagen, medan bestämmelserna
om telefonavlyssning m. m. fick en särskild lag, den s. k. spaningslagen,
vilken föreslogs gälla ett år i taget. Riksdagen biföll propositionen, och
ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1976.

Samtidigt med denna uppspjälkning av terroristlagstiftningen genomfördes
förbättringar. Ett s. k. personligt rekvisit infördes då i utlänningslagen
och därmed indirekt i spaningslagen. Viktiga delar av orsakerna till
folkpartiets tidigare kritik undanröjdes därmed.

Den proposition om telefonavlyssning som förra året avslogs innebar flera
förbättringar från rättssäkerhetssynpunkt, bl. a. införandet s. k. gode män,
som skall ha i uppgift att företräda den mot vilken telefonavlyssning begärs.
Dessa regler gäller numera av spaningslagen berörda.

Här måste dock understrykas att för samtliga andra brott, för vilka
telefonavlyssning enligt förra årets riksdagsbeslut kan tillgripas, gäller att
”skälig misstanke om brott” måste vara för handen. Spaningslagen är det
enda undantaget från denna princip.

Det räcker enligt spaningslagen med rekvisitet ”synes det vara av betydelse

för att utröna huruvida organisation eller grupp som avses planlägger

eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften”
för att bl. a. husrannsakan skall få tillgripas.

Mot. 1977/78:72

Om dessutom ”synnerliga skäl föreligger” för också, efter beslut av
Stockholms tingsrätt, telefonavlyssning och brevkontroll tillgripas. Och detta
utan att den avlyssnade skäligen misstänks för brott, försök eller förberedelse
till brott.

I förra årets proposition om förlängning av spaningslagen för år 1977
förespråkades ytterligare en förbättring av resterna av den gamla terroristlagen.
1 föredragandens överväganden, till vilka regeringen ansluter sig, sades
”bestämmelserna i 20 § UtlL för enligt min mening inte tillämpas så att man
frångår kravet på att den berörda personen är farlig”. Därefter konstaterades
att det inte är uteslutet att detta ställningstagande tydligare skulle kunna
framgå i lagtexten än vad som f. n. är fallet, och regeringen pekar på att en
sådan förbättring ligger inom ramen för utlänningslagkommittén att pröva.
Tyvärr fick kommittén inte i uppdrag att behandla den nämnda frågan med
förtur. När denna önskvärda precisering av utlänningslagen görs, kommer
principen om individuell ansvarighet helt och fullt att gälla på denna
punkt.

I årets proposition återkommer föredragande statsrådet återigen till att
utlänningslagkommittén bör se över 20 § UtlL. Men enligt vad vi erfarit har
utredningen hittills inte diskuterat denna paragraf och avser inte att göra det
med förtur. Skall statsrådets förhoppningar om förändring av 20 § UtlL fö
någon reell effekt krävs att regeringen ger utlänningslagkommittén tilläggsdirektiv.

De resterande delarna av den gamla terroristlagen kan sägas bestå av den
speciella listan över terrorister och den med denna förenade avvisningsmöjligheten,
utvisningsmöjligheten samt bestämmelserna om tvångsåtgärder i
spaningssyfte mot de terrorister som av humanitära skäl tillåts stanna i
Sverige.

Rikspolisstyrelsen, som måste anses mest kvalificerad att bedöma tillämpningen
av listsystemet och avlyssningarna, anser att listorna är verkningslösa.
Vi delar den uppfattningen. Denna rest av terroristlagen bör kunna
avskaffas.

I vad gäller spaningslagen slutligen med dess möjlighet att tillgripa
telefonavlyssning utan att skälig misstanke föreligger, har den enligt
regeringsskrivelsen tillämpats i två fall sedan terroristlagen tillkom 1973 - att
döma av skrivelsen och tidigare redovisningar utan något resultat. Lagens
brottsförebyggande värde torde därför kunna starkt ifrågasättas.

Till detta kan läggas att riksåklagaren i tidigare remissvar framfört
uppfattningen att dessa bestämmelser ”bör kunna upphävas utan att
effektiviteten i det brottsförebyggande arbetet går förlorad”. Detta riksåklagarens
ställningstagande bör enligt vår mening tillmätas stor betydelse vid
bedömningen av spaningslagens värde.

Mot. 1977/78:72

Sammanfattning

Den ursprungliga terroristlagen från 1973 har under hela sin existens starkt
kritiserats från liberalt håll. Innebörden i denna kritik har på väsentliga
punkter tillgodosetts. Den rest av terroristlagen som nu läggs fram för
förlängning i form av spaningslagen är långt mindre betänklig från principiell
synpunkt än tidigare lagstiftning.

Dock kvarstår starka skäl att avvisa lagen.

Principen att en individ som utsätts för spaningsåtgärder eller rättsliga
åtgärder skall vara misstänkt för att ha begått eller planlägger ett brott är
fortfarande alltför vagt uttryckt i lagen, i och med att det även i fortsättningen
räcker med rekvisitet ”finnes det vara av betydelse för att utröna huruvida

organisation eller grupp som avses planlägga eller förbereder gärning

som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften” för att bl. a.
husrannsakan skall få tillgripas. Vidare riktar sig lagen mot utlänningar som
tillhör organisationer och som ”deltar mer aktivt i organisationens verksamhet”
- oavsett om den individuella utlänningen är misstänkt för brott eller
förberedelse till brott.

Lagen har väckt stor oro i invandrarkretsar i Sverige. Spaningslagen
innebär ett moment av diskriminering av utländska medborgare genom att
olika telefonavlyssningsregler används för utländska och svenska terrorister.
Statens invandrarverk har tidigare på goda grunder framfört remisskritik på
dessa punkter. Ingenting tyder på att lagen hittills haft åsyftad effekt. Den
lista på terrorhandlingar under de senaste åren som propositionen presenterar
ger ett allvarligt belägg för hur vanligt terror blivit som politiskt kampmedel.
Detta är djupt oroande. Samtidigt står det klart att de terrorhandlingar som
skett i Sverige inte på något sätt kunnat hindras eller förebyggas med hjälp av
terroristlagen. Föredragande statsrådet säger i propositionen att ”bestämmelserna
i den särskilda spaningslagen inte behövt tillämpas under det senaste
året”. Detta innebär i klartext att spaningslagen inte har varit till någon som
helst nytta i den aktuella terroristaffären.

Spaningslagen och dess föregångare terroristlagen har uppenbarligen
hittills tillämpats med stor restriktivitet i vad gäller de särskilda spaningsåtgärderna.
Det är icke desto mindre av betydande värde att vi inte i svensk
lagstiftning bibehåller bestämmelser som i eventuella krislägen kan tillämpas
mer vidlyftigt och som i värsta fall kan användas som prejudikat för att
urholka rättssäkerheten och skyddet för den personliga integriteten även i
annan lagstiftning.

Mot. 1977/78:72

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att avslå regeringens proposition 1977/78:46
om fortsatt giltighet av lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte
i vissa fall.

Stockholm den 17 november 1977

OLLE WÄSTBERG (fp)
i Stockholm

JÖRGEN ULLENHAG (fp) BONNIE BERNSTRÖM (fp)

HANS LINDBLAD (fp)