Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

8

Motion
1977/78:684
av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens
centrala ledning m. m.

Det förslag till organisation av försvarsmaktens högsta ledning som lämnas
i propositionen följer med sömngångaraktig säkerhet den försvars- och
säkerhetspolitiska linje, vars orimliga konsekvenser blir alltmera uppenbara
och iögonfallande, även för dem som är dess ivrigaste försvarare.

Föredragande statsrådet konstaterar: ”Med hänsyn till kostnadsutvecklingen
är det nödvändigt att så långt det är möjligt begränsa kostnader för

försvarsmaktens fredsadministration ”, och ”Behovet av besparingar är

mycket stora inom hela den militära organisationen”, (s. 74-75 i prop.)

Förändringarna marginella

Hur skall detta åstadkommas? Det läggs stor vikt vid försvarets planeringsoch
ekonomisystem som ses som ett instrument för förbättrad planering och
samordning. Det konstateras att lönekostnadernas andel av försvarets totala
ekonomiska ram ökar. Man föreslår därför personalminskningar vid de högre
staberna. Detta är givetvis ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt.
Efter försvarsmaktens ledningsutrednings arbete och efter beredning i
departementet av frågan presenteras ett förslag som endast innebär marginella
förändringar. Vi skall fortfarande ha en uppdelning på tre olika
försvarsgrenar, med allt vad det innebär av skråtänkande och inbördes
konkurrens. Vi skall fortfarande upprätthålla en organisation som har sina
rötter i andra världskrigets erfarenheter och vars förespråkare envist vägrar
att inse, eller medge, att detta inte ökar vår säkerhet och att det lägger allt
orimligare ekonomiska bördor på de svenska skattebetalarna. Inte ens
effektiva och översiktliga planeringssystem blir till någon hjälp att pressa ner
kostnaderna, om man inte är villig att på ett mera avgörande sätt förändra
organisationen än vad som föreslås i den här propositionen.

Inget verkligt lekmannainflytande

Oviljan och motståndet hos militärledningen när det gäller insyn och
kontroll i dess verksamhet har också medfört att kraven på civilt inflytande i
militärapparaten urvattnats. Nu föreslås att en rådgivande nämnd skall
knytas till överkommandot. Den skall endast verka under fred och inte ta del i
frågor som rör operativ verksamhet och underrättelsetjänst. Det säger sig
självt att det inflytande som genom en sådan nämnd kan utövas över

Mot. 1977/78:684

9

militärledningen blir mycket obetydligt. Det kan i det här sammanhanget
vara intressant att erinra om den insyn och det inflytande som de militära
myndigheterna har skaffat sig inom den civila förvaltningen genom systemet
med militärassistenter. Det är en gammal institution som innebär att
officerare av minst majors grad knyts till verksledningar och andra organ för
att se till att de militära synpunkterna, eller totalförsvarsaspekten som det
kallas, blir tillgodosedda i tillräcklig omfattning. Men någon motsvarande
påverkan från det civila hållet vill man inte veta av. Den militära organisationen
skall även i fortsättningen hållas avskärmad från samhället i
övrigt.

Vpk:s uppfattning

Vänsterpartiet kommunisterna har ständigt krävt och arbetat för ett
nytänkande när det gäller det nationella försvarets utformning. Partiet har
begärt att en grundlig utvärdering och omprövning av hela det säkerhetspolitiska
problemet skall genomföras. Detta krav har kopplats till förslag om
utredningar för alternativ produktion inom försvarsindustrin och begränsningar
av den svenska vapenexporten. Förslagen har inte mött något gensvar
vare sig hos den tidigare socialdemokratiska regeringen eller den nuvarande
borgerliga. Partiet kan lika litet nu som tidigare stödja förslag som innebär ett
fasthållande och t. o. m. en förstärkning av den nuvarande militära organisationen.

Mot bakgrund av det framförda föreslås

1. att riksdagen avslår propositionen 1977/78:63,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förnyad utredning
av försvarets ledning, som skall syfta till genomgripande
förändringar i riktning mot en nedbantad och billigare organisation,

3. att riksdagen uttalar sig för ett verkligt lekmannainflytande över
militärledningen i form av en styrelse som högsta beslutande
organ.

Stockholm den 23 januari 1978

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)