2
Motion
1977/78:37
av Georg Åberg m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att
främja de mindre och medelstora företagens utveckling
1 propositionen 1977/78:40 framläggs en rad viktiga förslag för att stärka de
mindre och medelstora företagen. Propositionen berör inte bara företag inom
industrin utan också inom servicenäringarna, jordbruk etc. I denna motion
vill vi peka på angelägna åtgärder för att förbättra förhållandena för dem som
är sysselsatta inom fisket.
Yrkesfiskarnas inkomster varierar avsevärt mellan olika år. Ett eller ett par
goda år följs ofta av sämre år. Variationerna är sällan betingade av
förändringar i fiskeansträngningarna utan har ofta sin orsak i andra
förhållanden. Såväl tillgången på fisk som avsättningsmöjligheterna på
världsmarknaden ger utslag i fiskets lönsamhet. Denna omjämnhet i
inkomsterna har alltid varit ett hinder då det gällt att åstadkomma bättre och
stabilare förhållanden för yrkesfiskarna.
Fisket går nu som allmänt bekant mot en ökad kvotering. Det finns all
anledning befara att variationerna i fångstmängd kommer att öka i stället för
att minska när fisket inte enbart blir beroende av biologiska förändringar utan
också av politiskt betingade beslut.
De flesta fiskebåtar ägs i s. k. partrederier, vilket innebär att delägarna
skattar för uppkommen vinst det beskattningsår vinsten uppkommer. Större
vinst ett år innebär således betydande marginalskatter och därmed minskade
möjligheter att spara erforderliga medel för att möta de svårigheter som kan
uppkomma under efterföljande år.
Ett partrederi har i princip inget lager utan endast anläggningstillgångar,
vilka avskrivs enligt plan. Den vinst som uppkommer blir därför efter avdrag
för planenliga avskrivningar på anläggningstillgångarna direkt beskattad hos
delägarna.
I några få fall bedrivs fiskeriverksamheten som handelsbolag eller aktiebolag.
Men även där så sker uppkommer samma problem på grund av
avsaknaden av lager. Möjligheter föreligger visserligen att vid drift i
aktiebolagsform göra avsättningar till investeringsfond, men en sådan
avsättning är med hänsyn till övriga skattemässiga konsekvenser knappast
någon för fåmansbolag attraktiv lösning. Avsättning till investeringsfond är
begränsad till viss del av den vinst som redovisas i bolaget och innebär således
att återstoden av vinsten skall beskattas dels i bolaget och dels hos delägarna,
om den utdelas. Balanseras vinstmedlen i bolaget innebär detta, om de tas i
anspråk för den fortsatta driften, en för delägarna dyrbar finansieringsform.
Mot. 1977/78:37
3
Såväl för partrederierna som för de fåtaliga bolagen gäller att såväl
ojämnheten i inkomsterna som avsaknaden av rätten att tillskapa någon form
av utjämningsfond leder till avsevärda svårigheter att finansiera reparationer
vid påkommande motorhaverier eller andra för verksamheten angelägna
reparationer och förbättringar.
Fiskare i vårt grannland Norge har sedan många år tillbaka möjlighet att
göra avsättningar till en s. k. driftregleringsfond. Enligt norsk lag av den 11
mars 1966 (nr 4) kan skattskyldig, som bedriver fiske som yrke, fordra avdrag
vid inkomstberäkningen för avsättning till driftregleringsfond. Avsättningen
får inte överstiga 60 % av den del av den skattskyldiges inkomst som
överstiger hans genomsnittsinkomst för de två senaste åren före inkomståret.
Är genomsnittsinkomsten mindre än 15 000 kr. skall dock sistnämnda belopp
läggas till grund vid beräkningen. Avdrag kan endast ske om avsättningsbeloppet
utgör minst 1 000 kr. För rätt till avdrag fordras att den skattskyldige
före utgången av den tid då självdeklaration skall avges sätter in medlen på
särskilt konto i bank. Till självdeklarationen skall fogas intyg från banken om
inbetalningen. Belopp för vilket avdrag medgivits skall upptas till beskattning
det år då medlen tas i anspråk eller senast under femte året efter inkomståret.
I svensk skattelagstiftning kan jämförelse närmast göras med skogskontolagen.
I förarbetena till denna lag anfördes att syftet var att öppna
möjligheter till skattemässig fördelning av erhållna skogslikvider under ett
flertal år för att därmed minska effekterna av progressiviteten i inkomstbeskattningen.
Som framgått ovan föreligger ett sådant behov av utjämning
också för yrkesfisket. Det brådskar med ett beslut att ge yrkesfiskarna
möjlighet till skattemässig resultatutjämning.
Inkomsterna för yrkesfiskarna har under de senaste åren legat förhållandevis
lågt och på en jämn nivå, givetvis med variationer mellan olika fisken så
som alltid brukar vara fallet. För år 1977 finns av förklarliga skäl ännu ingen
statistik som kan presenteras, men för den som känner till förhållandena står
det klart att inkomsterna från fisket detta år betydligt kommer att överstiga de
föregående åren i synnerhet för västkustens fiskare. Orsaken härtill är att
finna i det faktum att världsmarknadspriserna på i synnerhet sill men också
andra fiskslag legat avsevärt högre än tidigare. Vid fiske i Skagerak och
Kattegatt har dessutom inte gällt några fångstkvoteringar, och tidvis har
fångsterna varit ganska goda.
Att ett uppsving i inkomsterna kunnat ske är ju på sitt sätt glädjande. Men
medaljen haren baksida. Redan nu vet man att sillfisket i Nordsjön kommer
att vara förbjudet under hela år 1978 på grund av beslut inom EG samt i
Norge. Vidare kommer sillfisket i Skagerak och Kattegatt att starkt begränsas
av mycket rigorösa kvoteringar. Detta kommer utan tvivel att dra ner
inkomsterna för många fiskare på ett markant sätt. Det är därför nu mer
angeläget än någonsin att möjlighet bereds för yrkesfiskarna att redan vid
taxeringen 1978 för inkomsten under 1977 få göra avsättningar till någon
\* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 36-38
Mot. 1977/78:37
4
form av utjämningsfond, gärna med det norska systemet som förebild. Att
vänta med en sådan åtgärd tills företagsskatteberedningens betänkande blir
föremål för regerings- och riksdagsbeslut skulle vara att försitta ett tillfälle att
ge det svenska fisket möjlighet att med delvis egna ackumulerade medel
möta de svårigheter som kan förutses. Alternativet är ytterligare stödåtgärder
från statsmakternas sida. Ett arrangemang som det här föreslagna måste bli
till gagn såväl för fiskarna som för samhället.
Med hänvisning till vad i motionen anförts föreslås därför
att riksdagen beslutar att yrkesfiskarna som ett provisorium får rätt
att vid 1978 års taxering göra avsättning till en utjämningsfond,
ungefär i enlighet med det för norska fiskare tillämpade
systemet.
Stockholm den 14 november 1977
GEORG ÅBERG (fp)
RUNE JOHNSSON (c) NILS CARLSHAMRE (m)
i Mölndal