2
Motion
1977/78:1962
av Joakim Ollén
med anledning av propositionen 1977/78:178 med förslag till
lagstiftning om marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror
Det är rimligt att fordra att reklam för alkoholdrycker och tobak skall vara
måttfull och återhållsam till sin utformning. I propositionen 1977/78:178
föreslås en reglering som i huvudsak bygger på denna princip. Men i ett
viktigt avseende föreslås en längre gående reglering. För att tillmötesgå
riksdagens uttalade krav på ett alkoholreklamförbud föreslås att annonsering
för alkoholdrycker i princip helt skall förbjudas. Därigenom åstadkommer
man ett nära nog totalt reklamförbud för alkoholdrycker. Det finns grundad
anledning att ifrågasätta värdet av ett sådant förbud och möjligheterna att
upprätthålla detsamma.
Tobaks- och alkoholreklamutredningen, vars betänkande ligger till grund
för propositionen, stannade efter en ingående prövning för att varken föreslå
något totalförbud eller något partiellt förbud mot annonsering. Utredningens
förslag fick härvidlag starkt stöd i remissopinionen.
Vilka är då för- resp. nackdelarna med ett reklamförbud av det slag som
föreslås i propositionen? Föredragande statsrådet hänvisar i stort sett enbart
till det formella argument som ligger i riksdagens tidigare fattade beslut i
denna fråga. Ett argument som åberopats i den allmänna debatten för förbud
är att reklamen påverkar den totala konsumtionen. Tobaks- och alkoholreklamutredningen
har dock inte kunnat finna något belägg för detta påstående.
Erfarenheter tyder t. o. m. på att inte ens valet mellan olika typer av
alkoholdrycker påverkas av reklam. Sålunda kan konstateras att vodkakonsumtionen
i Sverige under åren 1970-1973 ökade med 67 % utan någon
reklaminsats, medan whiskyn, som annonserades, ökade högst obetydligt.
Drycken Kir som snabbt vunnit stor popularitet har över huvud taget inte
annonserats. Beträffande reklamens inverkan på den totala konsumtionen
bör noteras att även internationella erfarenheter talar för att något samband
mellan reklam och totalkonsumtion inte går att finna.
Ett annat argument skulle kunna vara att alkoholreklamen visserligen inte
leder till ökad alkoholkonsumtion men väl till ett ökat missbruk. Att leda det
påståendet i bevis torde emellertid vara en hart när omöjlig uppgift.
Missbrukarna torde i stor utsträckning konsumera alkoholdrycker som hör
till den 85-procentiga del av det totala utbudet som det redan i dag över huvud
taget inte sker någon annonsering för.
Ett argument av mer subjektiv karaktär för förbud är att det är omoraliskt
av samhället att tillåta reklam för drycker som man annars söker minska
Mot. 1977/78:1962
3
användandet av. Denna ståndpunkt är av en sådan karaktär att det är svårt att
argumentera mot den. Enligt min uppfattning bör dock starka sakliga skäl
föreligga, om förbud av skilda slag skall genomdrivas lagstiftningsvägen.
Några sådana skäl synes inte föreligga i detta fall. Tvärtemot har tobaks- och
alkoholreklamutredningen pekat på några viktiga argument mot ett
förbud.
Utredningen pekar således på att ett långtgående förbud kan leda till att
säljarna börjar använda olämpliga affärsmetoder. Uppenbart är att exportörerna
av de drycker som nu annonseras även framgent kommer att ha ett
behov av att marknadsföra sina produkter. Påverkan på detaljhandel och
restauranger kan tänkas utövas, vilket rimligtvis är mer negativt ur
samhällelig synvinkel än en öppen annonsering. Ett långtgående förbud kan
också gynna utländska intressen, då annonsering i utländska tidningar inte
kan förbjudas. Utredningen pekar vidare på att konsumenterna faktiskt har
ett berättigat intresse av att kunna överblicka marknadens utbud. Genom
annonsering kan konsumenterna bevaka prisnivå och styra sina inköp. En
invändning mot annonseringsförbud av särskilt intresse är de kringgåendemöjligheter
som vid internationella jämförelser visar sig bli utnyttjade.
Genom att vissa producenter av alkoholdrycker lanserar andra artiklar under
samma varumärke åstadkommer man en reklameffekt som det inte blir
möjligt att komma åt med den föreslagna regleringen. Ett förbud mot reklam
för varor som endast associerar till alkoholdrycker torde vara helt otänkbart.
Något annat sätt att stoppa sådana kringgåenden av ett annonseringsförbud
torde inte stå till buds. Därmed kan konkurrenssnedvridande effekter sägas
bli en följd av ett annonseringsförbud.
Sammantaget kan det konstateras att medan argumenten för ett fullständigt
eller partiellt reklamförbud synes relativt svaga flera betydelsefulla
nackdelar med ett sådant förbud kan anges. Enligt min uppfattning bör därför
inte lagstiftningen om marknadsföring av alkoholdrycker ges den utformning
som föreslagits i propositionen. I stället bör den linje väljas som föreslagits av
tobaks- och alkoholreklamutredningen. I detta syfte bör förslaget till lag med
vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker nu avslås, och
riksdagen bör begära att regeringen utarbetare» nytt förslag till lagstiftning på
detta område i enlighet med vad som anförts i motionen.
1* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1961-1964
Mot. 1977/78:1962
4
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
1. att riksdagen avslår det i propositionen 1977/78:178 framlagda
förslaget till lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
beträffande marknadsföring av alkoholdrycker i huvudsaklig
överensstämmelse med tobaks- och alkoholreklamutredningens
förslag.
Stockholm den 2 maj 1978
JOAKIM OLLÉN (m)