Mot. 1977/78
1950-1956

Motion
1977/78:1950

av Hans Petersson i Röstånga

med anledning av propositionen 1977/78:155 om exportkreditfinansiering,
m. m.

Förslagen i exporlkreditpropositionen 1977/78:155 innebär avsevärda
förbättringar av många företags möjligheter att lämna exportkrediter till
konkurrenskraftiga räntesatser. Det finns dock vissa begränsningar i
förslagen som medför att de nya möjligheterna främst kommer att kunna
utnyttjas av medelstora och stora företag. Jag tänker härvidlag på kravet att
kredittiden skall vara minst två år, på att de nya stödsystemen endast i
begränsad utsträckning skall få utnyttjas för export till industriländer samt på
föreskriften att kreditbeloppet skall vara minst 300 000 kr.

En utgångspunkt för förslagen har varit att svenska exportörer skall få
ungefär samma stöd vid sin exportkreditfinansiering som exportörer i andra
industriländer. Eftersom man i många av dessa länder huvudsakligen ger
stöd till exportaffärer med kredittider om minst två år förefaller en sådan
begränsning rimlig också i de föreslagna systemen.

Vid exportkreditgivning till industriländer kan det enligt handelsministern
(prop. s. 76) te sig mindre motiverat att lämna statligt stöd. Export till sådana
länder bör därför endast i särskilda fall kunna komma i åtnjutande av de
föreslagna åtgärderna. Det sägs också i propositionen att det bör ankomma på
regeringen att inom ramen för våra handelspolitiska strävanden lämna
nödvändiga riktlinjer i detta avseende.

Allt fler mindre företag har under de senaste åren börjat med export, varvid
de i regel i första hand inriktat sina ansträngningar på närliggande marknader
i Västeuropa. Många av dessa företag tillverkar kapitalvaror där kredittider på
två år och längre är vanligt förekommande. Enligt min uppfattning bör stöd
kunna utgå också för deras exportkreditgivning även om den enbart skulle
avse industriländer.

De ovan refererade uttalandena i propositionen avseende stöd vid export
till industriländer är allmänt hållna men synes tyda på att regeringen avser att
ge restriktiva riktlinjer i detta hänseende. Osäkerheten om regeringens
intentioner förstärks av att det i propositionen inte finns några anvisningar
rörande vilka länder som i detta sammanhang skall anses vara industriländer.

Jag anser att de utlovade riktlinjerna från regeringen bör ges en liberal
utformning, vilket kan motiveras bl. a. med.att många instustriländer ger ett
omfattande statligt stöd vid exportkreditgivning till Sverige.

I propositionen nämns också att vissa remissinstanser påpekat att utredningens
förslag inte i någon större utsträckning löser de mindre företagens
exportproblem. För att i någon mån tillmötesgå dessa synpunkter föreslår

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1950-1956

Mot. 1977/78:1950

2

handelsministern att den beloppsgräns som hittills gällt för avdragssystemet,
500 000 kr., skall sänkas till 300 000 kr. och tillämpas även i SEK-systemet.
Någon motivering för att gränsen skall sättas just vid 300 000 kr. anförs inte i
propositionen.

Handelsministern hänvisar emellertid till att exportkreditutredningen inte
närmare berörde frågan om minimibeloppets storlek och utgår därför ifrån att
utredningen avsåg att nuvarande beloppsgräns om 500 000 kr. skulle
tillämpas i båda de föreslagna systemen.

Mot denna tolkning av utredningen vill jag invända att den dock föreslog
att exportkreditnämndens praxis skulle vara vägledande för båda systemen
och att kredittiden skulle vara minst två år. Utredningen torde då ha varit väl
medveten om att EKN:s praxis bl. a. innebär att nämnden för att garantera en
affär med minst två års kredittid kräver att kontraktsbeloppet skall vara minst
50 000 kr. Även om utredningen inte direkt uttalat det torde det sålunda ha
varit dess avsikt att minimibeloppet i båda systemen skulle vara 50 000 kr.
Någon anledning att sätta gränsen högre föreligger inte heller.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen beslutar uttala

1. att båda systemen för exportkreditfinansiering skall kunna
utnyttjas också vid export till industriländer och att detta skall
kunna ske utan krav på bevisning om utländsk statssubventionerad
kreditkonkurrens,

2. att minimibeloppet för båda systemen för exportkreditfinansiering
sätts till 50 000 kr. i stället för föreslagna 300 000 kr.

Stockholm den 28 april 1978

HANS PETERSSON (fp)
i Röstånga