9

Motion

1977/78:1944

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

med anledning av propositionen 1977/78:175 med förslag till hyresförhandlingslag
m. m.

Den genom avvecklingslagen till hyresregleringslagen obligatoriska skyldigheten
för fastighetsägare att förhandla om hyreshöjningar upphör under
1978. Det är bakgrunden till att hyresgäströrelsen tidigare har hemställt om
en ny lagstiftning, som skulle ge hyresgästerna förhandlingsrätt även i de fall
då fastighetsägare vägrade att förhandla. Avsikten var att stärka hyresgästernas
ställning. Det var också innebörden i det förslag som hyresrättsutredningen
lade fram 1976.

Detsamma kan inte sägas om nu föreliggande regeringsförslag till ny
förhandlingslag. Snarare kan man påstå att intentionerna i tidigare förslag
torpederats. Under sken av att stärka den fria förenings- och förhandlingsrätten
och undvika ett förhandlingsmonopol, som i varje fall ingen i den
organiserade hyresgäströrelsen krävt, lägger regeringen förslag, vars genomförande
uppenbarligen syftar till att splittra hyresgästfronten och därmed i
själva verket gagna fastighetsägarintressena.

Det är tillräckligt att peka på några inslag i propositionen för att få
bekräftelse härpå:

Lagstiftningen tillerkänner hyresgästorganisation rätt att i hyresuttagen
täcka in kostnader för förhandlingsarbetet. Samtidigt skall emellertid ersättningen
redovisas på hyresavin och enskild hyresgäst ges möjlighet att genom
prövning hos hyresnämnd eller bost ad sd om stol få denna ersättning nedsatt i
form av hyressänkning. Något motsvarande gäller inte för fastighetsägarnas
del.

Arbetarpartiet kommunisterna är visserligen anhängare av att både det ena
och det andra slaget av kostnadsposter som ingår i hyran detaljredovisas på ett
begripligt sätt för hyresgästerna. I förhandlingar med allmännyttiga företag
har hyresgästerna och deras organisation också möjligheter till sådan insyn.
De privata värdarna ger sällan några liknande specifikationer. Det förslag som
regeringen nu lägger beträffande förhandlingsersättningen och den ensidiga
redovisningsskyldigheten för hyresgästorganisation skärper ytterligare denna
olikhet. Förslaget ställer hyresgästorganisation i strykklass gentemot fastighetsägaren
och synes i realiteten vara en gest till fördel åt de oorganiserade
hyresgästerna.

I propositionen föreslås en regel som syftar till att hyresgästen "lättare kan
bli fri från en förhandlingsklausul”. Den ursprungliga avsikten med en
förhandlingslag skulle emellertid vara att stärka hyresgästens ställning. Det
kan sakligt sett inte föreligga något intresse från hyresgästen att göra sig fri

Mot. 1977/78:1944

10

från en förhandlingsklausul som pålägger fastighetsägaren skyldighet att
förhandla i samband med begärda hyreshöjningar. Däremot kan man mycket
väl tänka sig att det finns privata fastighetsägare som är beredda att ge
oorganiserade hyresgäster vissa åtminstone tillfälliga förmåner i utbyte mot
att de avstår från förhandlingsordningen. Hyresgästkollektivet i sin helhet
kan inte tjäna på en sådan friköpsmöjlighet. Samma tankegångar överförda på
arbetsmarknaden skulle leda till att begränsade grupper av eller enskilda
löntagare skulle kunna ernå vissa favörer, medan det stora flertalet skulle
komma i en försämrad position gentemot arbetsköparna genom en
uppluckrad löntagarfront. Samma resonemang är giltigt för hyresgästerna
gentemot fastighetsägarna.

Enligt de regler som nu gäller beträffande uppsägningsförfarande skall
fastighetsägare, om förhandlingar strandar, endera söka nå en frivillig
överenskommelse med sina hyresgäster om begärd hyreshöjning eller också
genom uppsägning bringa avtalet att upphöra. Nu föreliggande förslag
innebär-att fastighetsägare utan uppsägning skall kunna gå med tvisten till
hyresnämnd. Det innebär i hyresrättsligt hänseende en ny favör för
fastighetsägaren. Han får en genare väg till högre hyror.

Detsamma gäller bestämmelsen om att den av parterna som inte bedriver
förhandlingar skyndsamt kan bli skadeståndsskyldig. Under hela efterkrigstiden
har hyroma bara gått i en riktning, nämligen ständigt uppåt. Med
nuvarande ekonomiska politik och hyresutveckling måste man räkna med att
hyresförhandlingar gäller begäran om ökade hyror. I den riktningen är
fastighetsägaren alltid intresserad av att nå snabba resultat. Även denna
bestämmelse innebär sålunda en favör för fastighetsägaren.

Det finns i hyresgästleden växande irritation, ja förbittring över de
våldsamma hyreshöjningarna. Ansvaret för dessa faller i första hand på den
av regeringen förda ekonomiska politiken och den omständigheten att
spekulantintressena fått göra sig allt bredare på fastighets- och hyresmarknaden.
Det är också känt för alla att många hyresgäster anser att den
organiserade hyresgäströrelsen inte med tillräcklig kraft försvarat hyresgästernas
intressen och tagit till vara möjligheten till en mer offensiv hyresgästpolitik.
Sådana yttringar bottnar självfallet för det mesta i en vilja att stärka
hyresgäströrelsen. Det är emellertid detta missnöje som den borgerliga
regeringen nu uppenbarligen söker utnyttja i syfte att luckra upp hyresgästfronten.
För arbetarpartiet kommunisterna framstår emellertid en stark
hyresgäströrelse som en förutsättning för att hyresgästernas intressen skall
kunna främjas. Regeringens förslag friar på ett tämligen oblygt sätt till de
oorganiserade hyresgästerna och till de privata fastighetsägarna samt riktar
sig därmed i verkligheten mot den organiserade hyresgäströrelsen.

Av den anledningen bör regeringen återta sin proposition för översyn med
beaktande av hyresgästernas intressen. Alternativt bör propositionen avslås.
Ingen skada skulle för övrigt ske om det sistnämnda blev fallet och frågorna
angrips på ett nytt sätt. Förslaget om ny förhandlingsordning har från

Mot. 1977/78:1944

11

hyresgästsynpunkt sekundär betydelse jämfört med åtgärder för att angripa
orsakerna till de kraftiga hyresstegringarna. Det är från hyresgästsynpunkt
föga glädje med en hyresförhandlingslag som - under visserligen hyresrättsligt
oantastliga former-bara stadfäster ständiga hyreshöjningar jämfört med
sådana förändringar av bostads- och hyrespolitiken som kan leda till sänkta
hyror. Arbetarpartiet kommunisterna har också i andra motioner till årets
riksdag anvisat vägarna härför.

En uppenbar ovilja att angripa de verkliga problemen präglar också
propositionens förslag till åtgärder mot den svarta handeln med bostadslägenheter.
Vi har under senare tid upplevt nya skrämmande exempel på
svartabörshandeln, som inte sällan är förknippad också med ekonomisk
brottslighet av annat slag. Hyresrättsutredningen har gjort antagandet att
”utrymmet för den svarta marknaden kommer att minska sedan hyresregleringslagen
helt har avvecklats”. Enligt arbetarpartiet kommunisternas
mening finns det anledning att anta motsatsen. Bruksvärdesprincipen har
inte blivit den spärr mot i ordets bemärkelse oskäliga hyror som sades vara
avsikten när den infördes. Vi har tvärtom fått en utveckling som i allt högre
grad präglas av s. k. marknadsanpassning av hyrorna. Samtidigt privatiseras
bostadsmarknaden alltmera. Fastighets- och bostadsmarknaden harblivit en
allt öppnare tummelplats för den s. k. privta företagsamheten. Därmed ökar
också utrymmet för den svarta handeln med lägenheter.

Enligt propositionen föreslås nu en straffskärpning för dem som yrkesmässigt
ägnar sig åt olaglig lägenhetsförsäljning. Straffskärpningen är i och för sig
befogad. Men om syftet med lagändringen skulle vara att förhindra
överlåtelser av hyreslägenheter i vinningssyfte, ärdet naturligtvis en riktigare
väg att försvåra eller omöjliggöra detta än att bara ändra straffsatserna. Det
vore sålunda mångdubbelt effektivare att genomföra en sådan lagändring, att
de kommunala bostadsförmedlingarna fick obligatorisk rätt att fördela alla
nytillkomna och ledigblivna lägenheter. Därmed skulle möjligheterna till
svartabörshandel med bostäder i stort sett undanröjas.

Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen beslutar

1. att avslå regeringens proposition 1977/78:175 angående hyresförhandlingslag
m. m.,

2. att godkänna de i motionen anförda riktlinjerna för bostads-och
hyrespolitiken.

Stockholm den 24 april 1978

ROLF HAGEL (apk)

ALF LÖVENBORG (apk)

GOTAB 58079 Stockholm