5
Motion
1977/78:194
av Olof Palme m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:57 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland
Planmässig hushållning med mark och vatten
Sverige har i sin natur unika tillgångar, som vi måste slå vakt om. För
socialdemokratin är varje hot mot människans livsmiljö en uppfordran till
politisk handling. Hotet mot natur och miljö skärper kraven på en planmässig
hushållning. En ohämmad konkurrens om naturresurser som mark och
vatten undergräver möjligheterna att tillförsäkra alla människor en god yttre
miljö. Våra mark- och vattentillgångar måste användas så att de kommer alla
medborgare till gagn.
Ibland råkar angelägna mål -1, ex. kravet på orörd natur och människors
behov av arbete i en region - i konflikt med varandra. Miljöproblemen kan
emellertid inte isoleras från andra samhällsproblem. För att ge samhället
möjligheter att planera för en god livsmiljö för alla och samtidigt behålla
välfärd och sysselsättning tog den socialdemokratiska regeringen initiativ till
en fysisk riksplanering. Ett första steg mot en sådan mera planmässig
hushållning med våra mark- och vattentillgångar togs genom riksdagens
beslut 1972 (prop. 1972:111, CU 1972:35, rskr 348). Därigenom lades fast vissa
riktlinjer för hushållningen med värdefulla naturtillgångar om vilka konkurrensen
är stor eller vilka är särskilt känsliga för miljöpåverkan. Beslutet
förutsattes bli uppföljt genom närmare preciseringar av de geografiska
riktlinjerna för en övergripande fysisk planering.
Genom beslut 1975 (prop. 1975/76:1, CU 1975/76:1, rskr 45) gjordes en
sådan precisering beträffande vissa av de s. k. verksamhetsanknutna riktlinjerna
i den fysiska riksplaneringen. Vidare godkände riksdagen vissa
principfrågor om ansvarsfördelning m. m. i den fortsatta fysiska riksplaneringen.
Formerna för den fortsatta fysiska riksplaneringen hänger nära samman
med frågan om en framtida lagstiftning rörande markanvändning och
byggande. Den socialdemokratiska regeringen avsåg att kring årsskiftet 197677
låta remissbehandla ett förslag till nytt system för planläggning, vilket
därefter skulle läggas till grund för förslag till riksdagen. Till följd av
regeringsskiftet har emellertid det angelägna arbetet på en reformering av
byggnadslagstiftningen avsevärt fördröjts.
Mot. 1977/78:194
6
Riktlinjer för vattendrag i norra Svealand och Norrland
I samband med besluten år 1972 om den fysiska riksplaneringen tillkallade
den socialdemokratiska regeringen en utredning för att närmare studera
vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Detta utredningsarbete
följdes sedan upp med en likartad utredning rörande vattenkraftsutbyggnader
i norra Norrland.
Genom regeringens proposition 1977/78:57 inbjuds nu riksdagen att ta
ställning till vissa riktlinjer rörande vattenkraftsutbyggnad i vattendrag i
norra Svealand och Norrland. Propositionens förslag innebär visserligen
långtgående undantag från vattenkraftsutbyggnad, men förslagen innebär
likväl inte någon större framgång för miljöintressena. Bostadsministern säger
nämligen i propositionen, att det nu lämnade förslaget ger regeringen
handlingsfrihet att i samband med kommande förslag till riktlinjer för
energipolitiken på nytt pröva vattenkraftens roll i energipolitiken. Denna
prövning har förutskickats till 1978. Därmed undanröjs inte genom propositionen
den oklarhet som råder beträffande den framtida vattenkraftsutbyggnaden.
Detta är olyckligt såväl med hänsyn till miljöintressen som behovet av
en tryggad energiförsörjning och full sysselsättning. Regeringens proposition
om riktlinjer för vattendragens utnyttjande är i själva verket en tidsbegränsad,
provisorisk principproposition. En kortsiktighet av detta slag är främmande
för den fysiska riksplaneringen.
I anslutning till 1975 års riksdagsbeslut angående energihushållning m. m.
(prop. 1975:30, CU 1975:28, NU 1975:30, rskr 202,203) förutsatte visserligen
civilutskottet att regeringen, sedan det tillkommande utredningsmaterialet
hade remissbehandlats, skulle förelägga riksdagen en redovisning av materialet
jämte därav föranledda förslag till kompletterande riktlinjer för
vattenkraftsutbyggnader fram till år 1985.1 energibeslutet förutsätts vattenkraftsproduktionen
öka med 5 TWh fram till 1985. Nu har emellertid nästan
hela år 1977 förflutit utan att riksdagen fått möjlighet att ta ställning till frågan
om riktlinjer för vattenkraftsutbyggnaden, samtidigt som riksdagen redan
under nästa år kommer att få ta ställning till vattenkraftens roll i samhällets
energipolitik.
Därtill kommer den ökade osäkerhet beträffande den framtida energipolitiken
efter 1978, som blivit en ofrånkomlig följd av regeringens splittring i
energifrågorna. Såväl en ansvarsfull energipolitik som en planmässig hushållning
med våra mark- och vattentillgångar kräver långsiktiga ställningstaganden.
Regeringens proposition innebär emellertid ett provisoriskt ställningstagande
på mycket kort sikt. Tvärtemot vad som sägs av bostadsministern
kommer därför, även efter ett ställningstagande till de i propositionen
föreslagna riktlinjerna, oklarhet alltjämt att bestå beträffande avvägningen
mellan bevarandeintressen och kraftintressen i fråga om vattenkraftsutbyggnaden.
Mot denna bakgrund bör enligt vår mening riksdagens ställningstagande
till riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra
Mot. 1977/78:194
7
Svealand och Norrland anstå till dess att frågan kan prövas i direkt anslutning
till riksdagens ställningstagande till den framtida energipolitiken. En sådan
handlingslinje skulle stämma väl överens med principerna för den fysiska
riksplaneringen.
Även om vi sålunda anser att frågan om vattenkraftsutbyggnaden bör
bedömas i samband med ställningstagandet till en mera långsiktig energipolitik,
vill vi emellertid redan nu redovisa vissa ställningstaganden.
1. Som de nämnda utredningarna har visat knyts starka bevarandevärden
till åtskilliga av de ännu outbyggda vattendragen. Enligt vår uppfattning bör
därför återhållsamhet iakttas när det galler den fortsatta vattenkraftsutbyggnaden.
Med hänsyn till bl. a. behovet av elkraft och sysselsättningseffekterna är
emellertid en viss ytterligare vattenkraftsutbyggnad ofrånkomlig. Detta har
också förutsatts i riksdagens energipolitiska beslut 1975. Mot denna bakgrund
är, enligt vår mening, ett fåtal ingrepp i större älvar att föredra framför ett stort
antal ingrepp i mindre vattendrag. En sådan handlingslinje är avgjort att
föredra från kraftsynpunkt och är också skonsammare från miljösynpunkt.
Denna uppfattning har också kommit till uttryck i såväl utredningarna som
ett stort antal remissvar. En begränsning av antalet ingrepp som påverkar
miljön för att därigenom kunna bevara större områden orörda ligger f. ö. helt i
linje med den allmänna syn som varit vägledande för arbetet med den fysiska
riksplaneringen.
I utredningarna har framhållits de stora bevarandevärden som de mindre
vattendragen har. Det gäller framför allt de s. k. skogsälvarna i närheten av de
större orterna vid kusten. En vattenkraftsutbyggnad ger i många av de
mindre vattendragen endast ett litet krafttillskott. Däremot har dessa
vattendrag stor betydelse från rekreationssynpunkt för befolkningen. Det
finns också i detta sammanhang skäl att varna för en alltför stark tro på att
s. k. småkraftverk i stort antal kan byggas ut utan att detta leder till negativa
konsekvenser för miljön. Vi ställer oss därför mycket tveksamma till den
utbyggnad i de mindre vattendragen som möjliggörs i propositionen. En
strävan bör i stället vara att i ökad utsträckning söka erbjuda rekreationsmöjligheter
t. ex. genom fiskebefrämjande åtgärder i anslutning till sådana
vattendrag där bevarandesynpunkterna i första hand bör beaktas.
2. 1975 års energipolitiska beslut förutsatte bl. a. en utbyggnad av
vattenkraften med 5 TWh. Vattenkraften är en förnyelsebar energikälla som i
allmänhet kan byggas ut till förhållandevis låga kostnader. För att i enlighet
med vad vi framhållit i det föregående i så stor utsträckning som möjligt
begränsa miljöeffekterna av en ytterligare vattenkraftsutbyggnad, bör enligt
vår mening en av de s. k. orörda Norrlandsälvarna få byggas ut. Etapp I i
Kalixälven bör därför tillätlighetsprövas för vattenkraftsutbyggnad. Av de
orörda Norrlandsälvarna lämnade den socialdemokratiska regeringen frågan
om en eventuell utbyggnad av Kalixälven öppen. Kalixälven är därför den
enda av de outbyggda huvudälvarna, vilken har utretts tillfredsställande med
Mot. 1977/78:194
8
avseende på vattenkraftsutbyggnad. Från kraftförsörjningssynpunkt finns
det mycket starka skäl att bygga ut någon hittills outnyttjad huvudälv för
kraftproduktion. Kalixälven svarar ensam för ungefär en tredjedel av det
möjliga energitillskottet i det utredningsmaterial som den s. k. Ekströmska
utredningen redovisar. En utbyggnad av etapp I i Kalixälven skulle möjliggöra
en mer återhållsam linje vid prövningen av utbyggnadsförslag i mindre
vattendrag.
Ett ställningstagande till en vattenkraftsutbyggnad är självfallet inget lätt
avgörande. Som det har belysts i de båda utredningarna innebär det bl. a. att
bevarandeintressen måste vägas mot kraftintressen. Men även andra betydande
intressen måste tillmätas vikt i en sådan bedömning. Sålunda spelar
självfallet kraven på full sysselsättning, industriell utveckling och regional
balans en stor roll vid ställningstagandet till en eventuell vattenkraftsutbyggnad.
Utredningen har visat att Kalixälven lämpar sig väl för utbygnad, främst
i sitt mellersta lopp. Visserligen kan mycket starka skäl redovisas för att
bevara Kalixälven outbyggd, men det har också visat sig möjligt att få ut
ganska mycket kraft - och därvid ändå spara stora natur- och kulturvärden även
vid en partiell utbyggnad av älven.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit att en utbyggnad skulle
innebära ett värdefullt energitillskott från länets synpunkt. Vi delar denna
uppfattning. I dag hotas speciellt Norrbotten av sysselsättningssvårigheter
och en ekonomisk kris. Samhället måste därför vidta kraftfulla åtgärder för att
vända denna utveckling. En ökad satsning på vidareförädling av råvarorna i
Norrbotten ställer ökade krav på elkraftsförsörjningen. En utbyggnad av
vattenkraften kan därför framför allt på sikt ge företagen i Norrbotten bättre
utvecklingsmöjligheter. En utbyggnad skulle därtill medföra ett omedelbart
sysselsättningstillskott till regionen. Sålunda skulle en eventuell utbyggnad
av etapp I enligt Vattenfall ge 7 000 årsarbeten i Pajala kommun, fördelade på
en utbyggnadstid av 10 år. I detta sammanhang bör övervägas att bilda ett
speciellt bolag av de statliga företagen LKAB, NJA och ASSI tillsammans
med statens vattenfallsverk. Bolaget bör ges möjlighet att efter nödvändiga
utredningar bygga ut Kalixälven i enlighet med vårt förslag.
3. Med hänsyn till sysselsättning och långsiktig arbetsplanering bör enligt
vår mening en utbyggnad av vissa projekt kunna prövas enligt vattenlagen utan
att avvakta ett samlat ställningstagande angående utnyttjandet av vattendragen
inom den fysiska riksplaneringens ram. Det gäller sådana projekt som
har stor betydelse från sysselsättningssynpunkt och som inte tillhör de högst
värderade älvsträckorna med hänsyn till motstående intressen. Gällande
riktlinjer för regeringens prövning bör ändras så att de ger utrymme för en
tillämpning av dessa synpunkter. Enligt vår uppfattning ligger en sådan
prövning i linje med riksdagens ställningstagande i samband med 1975 års
energipolitiska beslut.
Ett omedelbart aktuel lt exempel på sådana projekt är övre Åsele älven där det
Mot. 1977/78:194
9
sedan lång tid finns planer på utbyggnad av tre vattenkraftsprojekt Stenkulla
och Åsele (som ägs av staten) och Volgsjöfors (som ägs av
Graningeverken). Anläggningarna är från kraftekonomisk synpunkt mycket
värdefulla. En utbyggnad i övre Åseleälven är också mycket angelägen från
sysselsättningssynpunkt. Den skulle bidra till att stabilisera sysselsättningen i
Åsele och Vilhelmina kommuner. Från vattenfallsverket har framhållits att
en fordröjning av utbyggnaden i Åseleälven skulle leda till allvarliga
sysselsättningssvårigheter för den berörda personalen. 1978-1979 sker en
nedtrappning av de arbeten som pågår i Juktån, och om denna personal skall
kunna flyttas över till övre Åseleälven, där arbetskraftsbehovet angetts till
300 anställda, är ett omedelbart besked i tillståndsfrågan nödvändigt. Mot
denna bakgrund togs frågan om en vattenkraftsutbyggnad i övre Åseleälven
upp i en socialdemokratisk motion redan i januari i år. Med hänsyn till de
omedelbara sysselsättningssvårigheterna i det berörda området bör regeringen,
som har ärendet för prövning, fatta ett omedelbart beslut i frågan.
Vi vill i detta sammanhang också understryka att en utbyggnad av
Volgsjöfors, som har betydelse för fritidsfisket i Vilhelmina kommun, bör
kombineras med sådana åtgärder i nedre Vojmån att ett tillfredsställande
fiske kan skapas och upprätthållas där.
4. De överledningsprojekt som aktualiserats i propositionen och beträffande
vilka föreslås ytterligare utredning är från kraftsynpunkt mycket
intressanta. De torde också kunna förenas med mycket begränsade ingrepp i
miljön. En överledning ligger också i linje med vår allmänna syn, att ett
begränsat antal från kraftsynpunkt betydelsefulla projekt är att föredra
framför ett större antal utbyggnadsprojekt i mindre vattendrag. Vi vill alltså
för vår del tillstyrka den ytterligare utredning av frågan om överledning av
vatten vilken föreslås i propositionen.
Sammanfattningsvis innebär våra ställningstaganden 1) att riksdagen bör ta
ställning till riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen för utnyttjandet av
vattendragen först i samband med ställningstagandet till den framtida
energipolitiken, 2) att en utgångspunkt därvid bör vara ett starkt hävdande av
bevarandeintressena, 3) att en vattenkraftsutbyggnad av etapp I i Kalixälven
redan nu får prövas i syfte att möjliggöra ett beslut i frågan, i direkt anslutning
till 1978 års energipolitiska ställningstagande, samt 4) att tillstånd bör ges för
sådana projekt som har stor betydelse från sysselsättningssynpunkt men där
bevarandeintressena inte bedömts vara så betydande att en utbyggnad bör
förhindras.
Mot. 1977/78:194
10
Hemställan
Vi föreslår
att riksdagen - i avvaktan på ett ställningstagande i anslutning till
beslut om den framtida energi politiken-godkänner de riktlinjer
för vattenkraftsutbyggnaden som förordas i motionen.
Stockholm den 25 november 1977
OLOF PALME (s)
ERIK ADAMSSON (s) GÖRAN KARLSSON (s)
INGEMUND BENGTSSON (s) VALTER KRISTENSON (s)
INGVAR CARLSSON (s) ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s) ESSEN LINDAHL (s)
BENGT GUSTAVSSON (s) LISA MATTSON (s)
LILLY HANSSON (s) THAGE PETERSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s) ANNA-GRETA SKANTZ (s)
PAUL JANSSON (s) INGVAR SVANBERG (s)