Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1977/78:1924

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:159 om ändring i lagen
(1966: 413) om vapenfri tjänst, ni. m.

Allmänt

Kritiken mot den nu gällande lagen om vapenfri tjänst har varit hård
och ihållande. Den kraftiga ökningen av vapenvägrare och totalvägrare
under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet tog myndigheterna på
sängen. Man hade inte på ansvarigt håll, allra minst inom det militära
systemet, räknat med att den ökade medvetenheten bland stora ungdomsgrupper
också skulle slå igenom på det här området. Kritiken mot äldre
generationers värderingar, insikten att resurser av olika slag, både nationellt
och internationellt, förslösades på ett vansinnigt sätt, inte minst
genom militära utgifter. Större kunskaper om hur ekonomiska och politiska
sammanhang styr vår vardag gjorde att allt större grupper började
ifrågasätta sådant som förut ansetts självklart. Det var naturligt att en del
av kritiken vände sig mot militärapparaten och plikten att alla skulle finna
sig i tjänstgöringen där utan protester. Det kom fram en ny typ av vägrare
som myndigheterna stod handfallna inför. På dem gick det inte att tilllämpa
den överseende, lite föraktfulla attityd som använts tidigare mot
mestadels de religiösa vägrama. Problemet gick inte att lösa med utgångspunkt
i religiösa värderingar, och lagen, som till en del var skriven för
det ändamålet, blev allt mindre tillämplig.

Vi har nu efter sedvanlig utredning fått förslag till en ny lag som ändrats
i vissa stycken. Men någon genomgripande förändring är det inte
fråga om. Vänsterpartiet kommunisterna, som kritiserat lagen från början,
anser att en del av de krav som partiet framfört har tillgodosetts,
men att det fortfarande finns anledning till kritik. Mycket beror på hur
den nya lagen kommer att användas.

Förutsättningar för vapenfri tjänst

Det krav som ställs för att någon ska bli befriad från vanlig värnpliktstjänstgöring
och beviljas vapenfri tjänst formuleras i 1 § vapenfrilagen.
Det är här som vi i gällande lag möter den mycket kritiserade formuleringen
”djup samvetsnöd”. Den har kritiserats därför att den ansetts ha
gynnat dem som vägrat av religiösa skäl i jämförelse med dem som vägrat
av etiska och allmänt humanistiska skäl. Den har också kritiserats därför
att det ansetts omöjligt för någon prövande instans att avgöra om samvetsnöden
varit tillräckligt djup för att en ansökan om vapenfri tjänst

Mot. 1977/78:1924

skulle bli beviljad. Vänsterpartiet kommunisterna har flera gånger krävt
att uttrycket ”djup samvetsnöd” som ett krav för vapenfri tjänst skall
slopas. Partiet hälsar därför med tillfredsställelse det förslag som framlagts
av vapenfriutredningen. Vpk anser också att det arbete som utredningen
lagt ner på att precisera skillnaderna mellan bruk av vapen i varje
situation, t. ex. i nödvärn, och den planmässiga användningen i krig är
mycket värdefull. Det förslag till skrivning i 1 § vapenfrilagen som görs
av utredningen, att ”Om övervägt bruk av vapen mot annan ej är förenligt
med värnpliktigs personliga allvarliga övertygelse äger han erhålla
tillstånd att i stället för värnpliktstjänstgöring fullgöra vapenfri
tjänst”, finner därför partiet vara en klar förbättring i jämförelse med
nuvarande lag. Tyvärr har föredragande statsråd och regeringen ansett
att uttrycket ”övervägt” inte skall ingå i lagtexten, vilket innebär att vapenfri
tjänst kan komma att nekas den som väl kan tänka sig att i vissa
situationer bruka vapen, men för den skull inte vill deltaga i regelrätta
krigshandlingar. Vpk anser att utredningens förslag skall gälla.

Tjänstgöringsalternativ

Även när det gäller tjänstgöringsmöjligheterna innebär utredningens
förslag klara förbättringar. Föredragande har inte ansett sig nu kunna
tillstyrka att förslaget genomförs i sin helhet i vad det gäller civilförsvaret.
Den etappvisa utökningen och förbättringen av detta alternativ
som utlovas bör genomföras så fort det är ekonomiskt och organisatoriskt
möjligt. De övriga alternativa tjänstgöringsmöjligheter som föreslås ligger
i linje med vad vpk tidigare krävt. På en punkt har propositionen även
i detta avsnitt ett förslag till lagtext som avviker från vad utredningen
föreslagit och som i likhet med ändringen i 1 § kan innebära att strävan
att minska antalet totalvägrare försvåras. Det gäller avsnittet i 2 § där
utredningen föreslagit att den vapenfrie skall ”göra tjänst i verksamhet
som är betydelsefull för samhället”. Detta har i propositionen ändrats
till ”... betydelsefull för samhället under beredskap och krig”. Detta är
en försåtlig formulering, vars syfte måste uppfattas som ett försök att till
varje pris knyta de vapenfria till försvaret, vilket ju skulle undvikas. Vpk
anser att utredningens förslag skall gälla.

Prövningsförfarandet m. m.

I likhet med utredningsförslaget och propositionen anser vpk att ett
prövningsförfarande bör finnas. Partiet har riktat kritik mot vapenfrinämndens
sammansättning för att den haft överrepresentation för religiösa
grupper. Utredningen har framhållit att det skulle vara fördelaktigt
om någon eller några företrädare för fredsrörelsen ingick i nämnden.
Denna uppfattning delas av vpk. Beträffande prövningsförfarandet i

Mot. 1977/78:1924

övrigt bör en övergång till flera fast anställda utredare genomföras. Detta
främjar likformighet och rättvisa vid prövning.

Sanktionsformer vid vägran

Vpk har upprepade gånger krävt att fängelsestraff för totalvägran skall
slopas. Detta krav kvarstår. Partiet delar de uppfattningar som framförts
från skilda håll att antalet totalvägran kommer att minska i och med
att de nya bestämmelserna börjar tillämpas. Utredningens förslag om
samhällstjänst som syftar till att ytterligare bredda möjligheterna för vapenvägrarna
att fullgöra någon form av tjänsteplikt är positivt och värt
att pröva. För det fåtal som även därefter kan tänkas totalvägra bör en
villkorlig dom med ett bötesstraff vara tillräckligt. Vpk ansluter sig således
till utredningens förslag, med den ändringen att fängelsestraff inte
skall kunna utdömas.

Sammanfattning

Vpk anser att förslaget till ändringar i vapenfrilagen är ett steg i rätt
riktning, men förbättringarna skulle varit större om vapenfriutredningens
förslag hade följts i större omfattning enligt vad som angivits i motionen.
För de ändringar i vapenfriutredningens förslag till Lag om samhällstjänst
som påkallas av motionen förutsättes att utskottet utarbetar erforderlig
lagtext.

Med hänvisning till det anförda och med godkännande av propositionen
1977/78: 159 i övrigt föreslås

1. att riksdagen beslutar att 1 och 2 §§ i Lagen om vapenfri tjänst
ska ges följande lydelse:

Propositionens förslag Motionärernas förslag

1 §

Värnpliktig äger enligt denna
lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,
om det kan antagas
att bruk av vapen mot annan är så
oförenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse
att han icke kommer att fullgöra
värnpliktstj änstgöring.

Värnpliktig som erhållit

fri tjänstepliktig.

2 §

Vapenfri tjänstepliktig skall full- Vapenfri tjänstepliktig skall fullgöra
tjänst i verksamhet, som är be- göra tjänst i verksamhet som är betydelsefull
för samhället under be- tydelsefull för samhället. Tjänst

redskap och krig. Tjänstgöringen göringen skall ske hos statlig, kom

Värnpliktig äger enligt denna
lag erhålla tillstånd att fullgöra vapenfri
tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring,
om det kan antagas
att övervägt bruk av vapen mot annan
är så oförenligt med den värnpliktiges
allvarliga personliga övertygelse
att han inte kommer att fullgöra
värnpliktstjänstgöring.

Mot. 1977/78:1924

skall ske hos statlig, kommunal el- munal eller landstingskommunal

ler landstingskommunal myndig- myndighet eller hos förening eller

het eller hos förening eller stiftelse stiftelse som regeringen bestäm

som regeringen bestämmer. mer.

Den som har i sådan utbildning.

2. att riksdagen uttalar sig för en ändring av vapenfrinämndens
sammansättning i enlighet med vapenfriutredningens förslag
samt för att antalet fast anställda utredare ökas,

3. att riksdagen beslutar att den som vägrar vapenfri tjänst dömes
till samhällstjänst enligt vapenfriutredningens förslag, med den
ändringen att påföljden fängelse för brott mot lagen slopas och
ersättes med böter.

Stockholm den 17 april 1978
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)