4

Motion
1977/78:1909

av Anna Eliasson

med anledning av propositionen 1977/78:135 om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m.

I propositionen 1977/78: 135 om det internationella utvecklingssamarbetet
framhålls att de tjänster som Sverige kan erbjuda är av central
betydelse för kvaliteten på Sveriges bidrag till u-ländemas utveckling.
Det framhålls som en angelägen uppgift att tillhandahålla kvalificerad
svensk personal för uppdrag inom ramen för det direkta utvecklingssamarbetet.
Vikten av utbildning av utresande personal betonas. Nya
former som kompletterar det traditionella personalbiståndet, bl. a. finansiering
av konsulttjänster och utbildningstjänster, omnämns som möjliga
alternativ.

En ändamålsenlig förberedelse med avseende på språkkunskaper och
allmän förståelse av u-landsförhållanden är enligt propositionen lika viktiga
för konsultföretagens personal som för den kontraktsanställda personalen.
Det framhålls som viktigt att SIDA har ett medansvar för att
konsultföretagen skall ha personal med relevant utbildning, att SIDA
vidareutvecklar sin förmåga att upphandla konsulttjänster och hjälper
mottagarländerna att kontrollera och styra de konsulter som engagerats.

När det gäller ett så komplicerat område som kunskapsöverföring
genom tjänster och uppdrag i det internationella utvecklingssamarbetet,
finns det skäl att ytterligare utveckla riktlinjerna för de biståndsinsatser
Sverige bör bidra med. Erfarenhetsmässigt finns här problem inte bara
beträffande förberedande utbildning av den personal det gäller och
administrativ kontroll på platsen från mottagarlandets sida. Stor uppmärksamhet
måste också ägnas frågorna om hur kunskapsöverföringen
skall kunna bidra till en bättre samlad kunskap i mottagarlandet och en
ökad kapacitet att inlemma dessa biståndsinsatser i sammanhållna program
för att nå mål som satts upp, t. ex. i fråga om bostadssanering, vattenförsörjning
och jordbruksutveckling.

Ett problem är att biståndsinsatserna inom olika sektorer ofta är
”smala”. Expertkunskaperna är starkt specialiserade, och omplanterade
i mottagarlandet framstår de många gånger som lösryckta ur ett sammanhang.
Genom att flera länder vanligen gör biståndsinsatser inom
en och samma sektor ställs mottagarlandet inför mycket höga krav när
det gäller att hålla samman insatserna. Experterna arbetar många gånger
mycket självständigt i förhållande till varandra.

Det är angeläget att man från svensk sida eftersträvar bredd i insatserna
inom de sektorer bistånd ges och anpassning till verksamhetens

Mot. 1977/78:1909

5

karaktär. Först med relativt breda insatser på områden där intressen
står emot varandra — t. ex. exploaterings- kontra bevarandeintressen i
användningen av mark och vatten — ges rimliga förutsättningar för att
mottagarlandet får ett bistånd i ordets egentliga bemärkelse. Viktigt är
också att personal- och konsultinsatsen knyts samman med andra nödvändiga
resurser så att kunskapsöverföringen kommer till praktiskt utnyttjande.
Även i detta avseende faller ett medansvar på det biståndsgivande
landet. I flertalet fall finns det också skäl att vidta åtgärder för
att utresande personal inte bara är väl förberedd för uppgiften utan också
ges möjligheter att under arbetets gång hålla kontakt med den biståndsverksamhet
som sker i andra former och det större sammanhang som den
egna biståndsinsatsen ingår i.

Sammanfattningsvis bör man från svensk sida i ökad utsträckning
skapa garantier för att biståndsinsatserna i fråga om personal och konsulttjänster
är så utformade att de kan tillvaratas på ett ändamålsenligt
sätt i mottagarländerna.

Med stöd av det anförda hemställer jag

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
ökade insatser för att bistånd i form av personal och konsulttjänster
skall kunna nyttiggöras på ett ändamålsenligt sätt i
mottagarländerna.

Stockholm den 17 april 1978

ANNA ELIASSON (c)