Mot. 1977/78
1904-1907

Motion

1977/78:1904

av Sonja Fredgardh och Ulla Ekelund

med anledning av propositionen 1977/78:135 om riktlinjer för
internationellt utvecklingssamarbete m. m.

Att förbättra kvinnornas villkor bör vara ett viktigt mål för biståndspolitiken
men också en väg till höjd standard för breda befolkningsgrupper.

Vilja till solidaritet med u-länderna liksom strävandena efter jämlikhet gör
det naturligt att det svenska utvecklingssamarbetet ges en stark inriktning
även på att hävda jämställdhet mellan könen. Det är helt förenligt med kravet
på ekonomisk och social utveckling för att i första hand förbättra förhållandena
för de sämst ställda i världen. Till dessa hör en mycket stor del av uländernas
kvinnor.

I biståndspolitiska utredningens (BPU) betänkande, Sveriges samarbete
med u-länderna (SOU 1977:13), finns ett kort avsnitt om ”kvinnoutbildning
och andra åtgärder för att förbättra kvinnans situation”. Där konstateras att
något egentligt genombrott för detta arbete ännu inte har skett, även om FN:s
kvinnokonferens 1975 och den därvid antagna världsaktionsplanen haft stor
betydelse för opinionsbildningen på området. Vidare heter det: ”Förutsatt att
området betraktas som särskilt strategiskt i utvecklingsprocessen kan
speciella åtgärder för att förbättra kvinnors situation motiveras. Framför allt
bör verksamheten koncentreras till att i internationella organ skapa förståelse
för hur viktigt detta område är, samtidigt som svenska biståndsresurser bör
finnas tillgängliga för internationella organ och nationella regeringar som vill
genomföra faktiska aktiviteter på området.”

BPU förordar en svensk satsning på att förbättra kvinnors villkor. Med
tanke på detta, på den vikt som regeringen tillmäter jämställdhetsfrågorna
och slutligen med tanke på den nyckelställning som kvinnan intar i ulandsfamiljen
är det förvånande att hela detta område i den nu framlagda
propositionen 1977/78:135 endast ägnas en enda mening (s. 93): ”Åtgärder för
att förbättra kvinnans ställning tillmäts stor vikt.”

Det är nödvändigt att en klar målsättning kommer till uttryck, en
målsättning som inte enbart begränsas till påverkan i internationella
organisationer, hur viktigt detta än är, utan också omsätts i praktisk handling
ute på fältet.

Jämställdhetsfrågorna måste integreras i allt svenskt bistånd och drivas
såväl multilateralt som bilateralt. De måste också finnas med i den dialog som
förs mellan Sverige och mottagarländerna av svenskt bistånd. Vidare bör ett
program utformas för hur jämställdhetsarbetet inom biståndspolitiken skall
bedrivas framöver.

Att så sker ligger inte bara i kvinnornas intresse. Det är också till fördel för

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1904-1907

Mot. 1977/78:1904

2

länderna själva. Kvinnorna är i alltför stor utsträckning ställda utanför den
utveckling som sker i många u-länder. De räknas inte ens med som en reserv.
Inga länder har i längden råd med att på detta sätt undvara en aktiv
medverkan från ena hälften av befolkningen. Det svenska utvecklingssamarbetet
bör stimulera till en förändrad inställning genom att i svenska
biståndsprojekt skall förutsättas medverkan även av kvinnorna.

Med anledning av ovanstående hemställer vi

att riksdagen uttalar sig för att jämställdhet införs som ett delmål
för biståndspolitiken.

Stockholm den 14 april 1978

SONJA FREDGARDH (c)

ULLA EKELUND (c)