17

Motion
1977/78:1895
av Lars Wemer m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:165 om värdesäkert
lönsparande

I propositionen 1977/78:165 föreslås nya former för lönsparande i syfte att
stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andrasom
har A-inkomst kan genom att spara i bank eller aktiesparfonder erhålla vissa
skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert. Minst sex månadsinsättningar
under ett år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt till skattereduktion
med 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för året. Räntan på sparkontomedel
är skattefri för sparåret och fem år därefter. För det nya aktiefondssparandet
skall bildas nya fondbolag och aktiefonder (aktiesparfonder). De
nya sparformerna är tänkta att tillämpas vid sidan av nuvarande lönsparande.

Föredragande statsrådet anför två huvudskäl för det nya systemet. Det ena
är att det skulle föreligga en sparbrist i svensk ekonomi och att det därför
skulle vara angeläget att öka sparandet genom olika åtgärder. Några rader
längre ned i propositionen sägs emellertid att Sveriges ekonomiska svårigheter
inte kan förklaras av otillräckligt sparande. Det är inte i första hand
bristen på kapital som ligger bakom den sjunkande investeringsaktiviteten. I
själva verket tycks det föreligga ett betydande överskott på kapital, som bl. a.
framträder i att produktionsanläggningar endast otillräckligt utnyttjas eller
helt läggs ned. Detta första argument för det nya lönsparandet förefaller alltså
inte särskilt starkt.

Det andra huvudskälet för det nya sparsystemet skulle enligt regeringen
vara trygghets- och rättviseskäl. Detta låter cyniskt i en situation då
lönarbetarnas reallöner starkt sänkts genom regeringens politik och genom
funktionssättet hos det ekonomiska system som regeringspartierna försvarar.
Vill man garantera trygghet och rättvisa åt löntagarna krävs det effektiva
åtgärder för att stoppa inflationen och återställa resp. höja reallönerna.

Det avgörande skälet mot det föreslagna nya sparsystemet är emellertid
vad som anförs i remissuttalandena från de stora löntagarorganisationerna
LO och TCO, vilka bägge avstyrker förslaget. Den fördelningsmässiga
effekten av det nya systemet kommer att bli negativ. I ett läge med
stagnerande eller fallande reallöner blir det särskilt påtagligt att de ekonomiskt
svagaste kategorierna får svårast att utnyttja de tilltänkta förmånerna.
Risken är påtaglig att den huvudsakliga effekten av förslaget blir att de som
ändå sparar flyttar över sitt sparande till det skattesubventionerade lönsparandet.
Den bestående effekten på sparandel blir därför troligen begränsad.
Vad som händer är att de som redan har kapital får nya, stora fördelar på

Mot. 1977/78:1895

övriga skattebetalares bekostnad.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen beslutar att avslå propositionen 1977/78:165.

Stockholm den 14 april 1978
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

GOTAB 57991 Stockholm 1978