13

Motion
1977/78:1893

av Ivan Svanström och Karl-Eric Norrby

med anledning av propositionen 1977/78:159 om ändring i lagen
(1966:413) om vapenfri tjänst, m. m.

Det svenska försvaret bygger på den allmänna värnplikten. Därigenom blir
det svenska försvaret en hela folkets angelägenhet och en naturlig del i
samhället. Värnpliktsprincipen är också en garanti för insyn, kontroll och
påverkan från demokratiska organ. Det är alltså angeläget att den allmänna
värnplikten inte urholkas.

Enligt värnpliktslagen är varje svensk man värnpliktig i åldern 18 till 47 år.
Denna skyldighet kan dock ersättas med vapenfri tjänst, om vapentjänst
skulle strida mot den värnpliktiges övertygelse och enligt nuvarande lagtext
medföra ”djup samvetsnöd”. 1 propositionen 1977/78:159 föreslås att
möjligheterna att erhålla vapenfri tjänst vidgas. Den som har en allvarlig,
personlig övertygelse om krigets och våldets absoluta meningslöshet och
orättfärdighet skall kunna få vapenfri tjänst, under förutsättning att inställningen
inte är selektiv, dvs. krig och våld får inte accepteras i någon situation
eller för något ändamål.

Den förändringen i förutsättningarna för vapenfri tjänst är välkommen.
Utvecklingen de senaste åren har visat att motiven för ansökan om vapenfri
tjänst i ökad utsträckning övergått till att vara av etisk och inte enbart religiös
karaktär.

Det är dock angeläget att prövningen av den vapenfrisökandes inställning
inte försvinner. Enligt förslaget skall den sökande kallas till samtal där han
"ges möjlighet att redogöra för skälen till att han inte vill bruka vapen”.
Lagrådet har i sin remiss påpekat att med det föreslagna utredningsförfarandet
”blir utrymmet för en reell prövning mera begränsat än det nu är”. Vid
det obligatoriska samtalet mellan sökande och utredare är det väsentligt att en
dialog kommer till stånd, som gör det möjligt för vapenfrinämnden att göra en
verklig sakprövning av ansökan, även om sökandens bevisbörda "inte bör
vara tung”.

Föredragandens kommentar i propositionen att bedömningen av vapenfriansökan
måste bygga på vad den sökande själv uppger kan vålla osäkerhet
om möjligheten till verklig prövning. Riksdagen bör därför ge regeringen till
känna att en verklig prövning bör ske.

Mot. 1977/78:1893

14

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna att en reell sakprövning av
ansökan om vapenfri tjänst skall komma till stånd, men att
sökandens bevisbörda för att styrka sin övertygelse inte bör vara
tung.

Stockholm den 17 april 1978

IVAN SVANSTRÖM (c)

KARL-ERIC NORRBY (c)