10

Motion

1977/78:184

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:57 om riktlinjer i den
fysiska riksplaneringen för vattendrag i norra Svealand och Norrland

Vi är överens med propositionens förslag att som riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen skall gälla att vattenkraftsutbyggnader inte bör medges i de
vattendrag som f. n. föreslås undantagna från vattenkraftsutbyggnad. Vi
delar också uppfattningen om att man inte kan utgå från att alla utbyggnadsprojekt
i de områden som inte omfattas av riktlinjer kommer att tillåtas efter
prövning i vanlig ordning enligt vattenlagens bestämmelser.

En fortsatt utbyggnad av vattenkraften i nu berörda älvar och älvsträckor
bör bara få ske i begränsad omfattning. Riksdagen fattade 1975 beslut om en
utbyggnad till 66 TWh (terawattimmar) 1985. Redan genomförda eller under
utbyggnad varande projekt ger vid normal vattentillrinning ca 63 TWh per år.
Kraftindustrin bedömer projekt för utbyggnad till ytterligare 30-40 TWh vara
ekonomiskt intressanta, och i den summan ingår såväl de fyra orörda
huvudälvarna som en rad kvarvarande forssträckor i övriga älvar.

Vi anser liksom olika miljöintressenter att 3-5 TWh av dessa 30-40 TWh
kan accepteras. Det gäller i första hand ombyggnader av redan uppförda
stationer men också en del s. k. minikraftverk och utbyggnad av några nya
forsar. Vi anserockså att kraftförsörjningen kan tryggas på en rimlig nivå utan
vare sig användning av kärnkraft eller omfattande utbyggnad av vattenkraften.
Olja behövs i kraftvärmeverk och i industrins mottrycksanläggningar i
väntan på att bl. a. inhemska bränslen och vindkraft kan ta över.

Flera skäl talar mot en fortsatt exploatering av vattenkraften. Landskapsbilden
i Sveriges inland präglas i hög grad av älvdalarna, och i dag återstår bara
fyra sådana dalar i icke-exploaterat skick. Kraftverksbyggen med åtföljande
torrläggningar och överdämningar innebär ödeläggelse av goda strömfisken
och fina rekreationsområden liksom av jordbruks- och skogsmark. Samerna,
som länge varit en hotad etnisk minoritet, drabbas ytterligare genom
förstörda kalvnings- och renbetesland samt flyttningsvägar.

En utbyggnad av de få kvarvarande forssträckorna i redan delvis exploaterade
älvar är med få undantag inte heller motiverad. Älvsträckor såsom
”Mellanljusnan” och Västerdalälven har stor betydelse för rekreation och
friluftsliv i de berörda kommunerna, och de har också ett värde för många
tillresande människor från Mälardalen och Sydsverige.

En fortsatt och kanske total exploatering av vattenkraften i Norrland och
norra Svealand kan bara få en relativt marginell sysselsättningseffekt under
ett tiotal år i var och en av de kommuner som berörs. Utbyggnad av
vattenkraften löser inte sysselsättningskrisen. Arbete måste i stället skapas

Mot. 1977/78:184

11

genom statliga och kommunala insatser i syfte att bygga upp ett samhälleligt
differentierat näringsliv.

Vi anser att 66 TWh f. n. är övre gränsen för acceptabel vattenkraftsutbyggnad.
Möjligen kan i framtiden ytterligare ombyggnad av äldre anläggningar
resp. utbyggnad av vissa lokalt accepterade forssträckor höja den
siffran något. De fyra orörda huvudälvarna måste dock hållas fria från
exploatering.

Enligt vår uppfattning måste sträng restriktivitet iakttas vid bedömningen
av ytterligare vattenkraftsutbyggnad i våra älvar. Det råder redan nu
knapphet på orörda älvsträckor, och riksdagen bör därför klart uttala att
ytterligare objekt bör undantas från utbyggnad genom riktlinjer i den fysiska
riksplaneringen.

Sedan utredningar om förutsättningar genomförts och förslag lämnats
angående ytterligare utbyggnad av våra älvar har i flera fall framkommit nya
synpunkter genom kompletterande undersökningar. Kompletteringar har
gjorts av tidigare undersökningar, och vissa felaktigheter har påtalats. Det gör
att man nu måste göra nya bedömningar beträffande bevarandevärden och
slutlig rangordning, om inte stora natur- och bevarandevärden för alltid skall
gå förlorade.

En ny genomgång av tidigare rangordning och klassningar med beaktande
av nya fakta ger till resultat att man nu bör ompröva tidigare ställningstagande
och till de objekt som bör undantas från utbyggnad tillföra ytterligare
ett antal älvar och älvsträckor. Sålunda bör alla objekt som nu placerats i klass
3 a och 3 b undantas liksom följande objekt, som i slutlig rangordning
upptagits i klass 2: INDALSÄLVEN: Långforsen, Litsnäset (Nedre Långan),
LJUNGAN: Sölvbackaströmmarna, LJUSNAN: Härjesjöån, DALÄLVEN:
Djurforsen, RÅNE ÄLV, SKELLEFTE ÄLV: Sädvajaure, UME ÄLV:
Klippen, GIDE ÄLV och ÅNGERMANÄLVEN: Övre Åseleälven och
Storån. Ytterligare ett objekt, som uppenbarligen blivit helt felklassat (i klass
1), måste enligt vår mening undantas, nämligen i INDALSÄLVEN: Granbofors.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att från
utbyggnad undantas - utöver vad som angivits i propositionen även
de i motionen upptagna objekten.

Stockholm den 25 november 1977
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) JÖRN SVENSSON (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) TORE CLAESON (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)