Motion

1977/78:1826

av Kjell Mattsson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78: 92 om åtgärder för att
förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik

Starkare inflytande över trafikplanering och trafikförsörjning från de
lokala och regionala kommunala organen, dvs. kommun och landsting,
är angeläget. Propositionens olika förslag ger möjlighet till detta.

För vår del vill vi framföra förslag om en annan utformning av huvudmannaskapet.
Propositionen föreslår kommunalförbund mellan
landsting och kommuner. För olika verksamheter av regional karaktär
har vi redan nu de i allmänna val utsedda landstingen. Det borde därför
vara självklart att ansvaret för regional trafik lades på landstinget. Även
den samordning av olika kommuners lokala trafik, som är så angelägen,
borde vara en regional uppgift.

Denna ståndpunkt intogs också av länsberedningen. Utredningen om
länskort i kollektivtrafiken ansåg att en betydande flexibilitet borde råda
om landstingens och kommunernas ”andelar” i huvudmannaskapet.
Efter överenskommelse mellan parterna borde det vara möjligt att låta
huvudmannaskapet skötas av landstingskommunen ensam eller av primärkommunerna
gemensamt.

Eftersom det vore orimligt att en primärkommun skulle svara även
för regional trafik annat än i undantagsfall, t. ex. en storstad, blir det
kvarstående alternativet att landstinget är huvudman. Som ett alternativ
till propositionens utformning av lag om huvudmannaskap för viss
kollektiv trafik föreslår vi att landstinget kan vara huvudman enligt
lagen, om landstinget och majoriteten av kommunerna är överens härom.
Härigenom vinnes klarare politiska ansvarslinjer och en enklare
administration.

Ett reellt mycket omfattande samarbete mellan kommuner och landsting
erfordras för att trafikarbetet skall flyta bra. Olika former av detta
finns redan, och utredningar pågår i många län om att starta samarbete.

Inom Göteborgsregionen har ett gemensamt trafikarbete påbörjats.
Trafiksamarbetet omfattar kommuner i tre län. För att kunna bibehålla
det samarbete som redan etablerats bör också ett landstingskommunalt
huvudmannaskap vara en fördel. Landstinget bör då kunna ge en
befintlig organisation uppdrag att fortsättningsvis sköta trafikarbetet.
Riksdagen bör också — med bibehållet huvudmannaskap efter länsgräns
— ge huvudmannen rätt att låta organisation i annat län ansvara

1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1826—1829

Mot. 1977/78:1826

2

för trafikarbetet inom en kommun eller inom annat för trafikarbetet
lämpligt område.

Den föreslagna kommunalförbundsformen kan för vissa län ge märkliga
effekter. I O-län har landstinget 61 ledamöter. Göteborgs kommun
81 ledamöter i kommunfullmäktige. Ett kommunalförbund där varje
kommun har minst två ledamöter i fullmäktige ger 170—180 ledamöter.
Lägsta antalet med 1 ledamot per påbörjat 10 000-tal invånare ger
136 ledamöter. Att behöva skapa en så omfattande organisation för en
detalj av det regionala samhällsarbetet kan inte vara motiverat.

På s. 71 i propositionen sägs: ”1 de fall full enighet råder mellan
landstingskommunen och kommunerna i länet om att man i stället för
kommunalförbundsformen vill välja aktiebolaget som samverkansform
bör detta sålunda vara möjligt.” Formuleringen: ”1 de fall full enighet

räder — i stället för kommunalförbundsformen vill välja

bör detta sålunda vara möjligt.” bör enligt min mening utbytas mot:
”Om landstingskommun och en majoritet av kommunerna i stället för

kommunalförbundsformen vill välja bör detta sålunda vara

möjligt. ”

Vissa speciella frågor

Riksgränsöverskridande trafik bör vara bidragsberättigad endast till
den del den utförs i Sverige (s. 84). Inom Göteborgs och Bohus län finns
sådan trafik mellan Strömstad och Halden. Trafiken ingår i den regionala
trafikplanen och utgör också förbindelse mellan SJ och NSB. Att
göra avräkning av busslinjens kostnad för den del den trafikerar svensk
väg synes väl byråkratiskt. Det stämmer inte heller med praktiskt nordiskt
samarbete. Riksdagen bör därför uttala att busstrafik ingående i
en regional trafikplan bör erhålla stöd för hela sträckan, dvs. även om
den till en del är belägen utanför Sverige.

Där alternativa trafiklösningar tillgodoser i huvudsak samma trafikbehov
(s. 86) bör restriktivitet i bussbidragsgivningen iakttas. ”Statligt
bussbidrag bör sålunda inte utgå till vägsträcka, som löper parallellt
med en järnvägslinje, som redan har ett tillfredsställande trafikutbud
tillgängligt för det lokala och regionala resandet och där huvudmannens
taxa tillämpas.” För vissa järnvägssträckor har SJ tillämpat att vissa
reselägenheter utföres med buss, andra med tåg. Busslägenhetema ingår
i SJ:s tågtidtabeller. Om denna busstrafik överföres till huvudman
enl. propositionen, uppstår problem för busstrafikens ekonomi om statens
stöd helt tillföres SJ:s tågtrafik, då denna uppgår till minimiantalet
resemöjligheter per dag.

Mot. 1977/78:1826

3

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar

1. att i lagen ges rätt för landstinget att vara huvudman om
landstinget och en majoritet av kommunerna är ense härom,

2. att ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående

a) regional organisation i vissa områden,

b) villkoren för val av annan form för samarbete än kommunalförbund,

c) bidrag vid gränsöverträdande trafik,

d) bidrag till busstrafik då alternativa trafiklösningar finns.

Stockholm den 29 mars 1978
KJELL A. MATTSSON (c)

GUNNAR A. JOHANSSON (m) TORKEL LINDAHL (fp)

RUNE JOHNSSON (c) MÄRTA FREDRIKSON (c)

i Mölndal