4

Motion
1977/78:1823

av Kurt Hugosson m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78: 92 om åtgärder för att
förbättra lokal och regional kollektiv persontrafik

Genom de förslag som redovisas i propositionen 1977/78: 92 kommer
på flera väsentliga punkter kollektivtrafikens villkor att förbättras, bl. a.
genom att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun klarlägges,
riktlinjer för ersättning till trafikföretag erhålles, kollektivtrafiknämnd
inrättas, förbättrade koncessionsbestämmelser erhålles m. m.

På några punkter kommer propositionen att innebära svårigheter för
redan befintlig regional kollektivtrafiksamverkan, i så måtto att föreslagna
administrativa gränser ej alltid sammanfaller med naturliga samverkansområden
för trafiken. Detta gäller särskilt västra Sverige och då
speciellt Göteborgsområdet.

Propositionens förslag bygger på länen som trafikregioner. Detta förutsätter
att länen utgör sammanhållna trafikregioner. Så förefaller också
vara fallet i flertalet län. Vissa län har dock en betydande pendling över
länsgränserna. Länskortsutredningen visar att pendlingssträckorna Lerum—Göteborg,
Kungsbacka—Göteborg, Ale—Göteborg och Kungsbacka—Mölndal
hör till landets fem mest frekventerade pendlingssträckor
över länsgräns mellan enskilda kommuner.

Pendlingen inom Göteborgsregionen visar en utveckling med starkt
ökad inomregional pendling. Samtliga kommuner utanför Göteborg har
större förvärvsarbetande nattbefolkning 1975 jämfört med 1970. Antalet
personer som både bor och arbetar i förortskommunerna har dock
ej ökat lika markant, i vissa kommuner är det t. o. m. fråga om minskningar.
Innebörden av detta är att pendlingen till Göteborg ökat kraftigt,
med 10 000 personer eller knappt 30 procent. Utpendlingen från
Kungsbacka, Lerum och Ale till Göteborg har under femårsperioden
ökat med 75 procent, 33 procent respektive 50 procent. Som framgår av
dessa uppgifter om pendlingen är förhållandena i Göteborgsregionen speciella.
Enligt propositionen skall periodkortens giltighet kunna utsträckas
över länsgränserna genom överenskommelse mellan huvudmännen.
Praktiska svårigheter kommer härvid att uppstå. Propositionen tar inte
steget fullt ut och föreslår att även huvudmannaskapet skall kunna anpassas
till naturliga trafikregioner, t. ex. genom överenskommelser mellan
huvudmännen eller efter hänvändelse till regeringen. En sådan
anpassning är av grundläggande betydelse för möjligheterna att få en
god samordning och planering av linjenät, trafikutbud och taxor och ett
rationellt utnyttjande av resurserna.

Mot. 1977/78:1823

5

Den föreslagna samordningen av kollektivtrafiken måste ske för områden
som är homogena för trafik- och annan samhällsplanering. För
Västsveriges del förordas en Stor-Göteborgsregion, en nordbohuslänsk
region, en Boråsregion och en Hallandsregion. Vilka kommuner som
bör ingå i respektive region beror delvis på formen för huvudmannaskapet.

Inom Göteborgsregionen har kommunerna, efter ett omfattande utredningsarbete
i kommunalförbundets regi, beslutat om en samordning
av regionens kollektivtrafik benämnd Göteborgsregionens Lokaltrafik.
Ale, Alingsås och Lerums kommuner i Älvsborgs län samt Kungsbacka
kommun i Hallands län ingår i denna trafiksamverkan tillsammans med
Göteborgs, öckerö, Partille, Mölndals, Härryda och Kungälvs kommuner
i Göteborgs och Bohus län. Etapp I startade 1 juni 1977 och etapp II
planeras starta 1 sept. 1978.

Samordningen sker genom avtal mellan berörda kommuner. Trafiktjänster
upphandlas av befintliga trafikföretag. Det praktiska samordningsarbetet
ombesörjs av kommunalförbundet. Genom taxesamarbete
mellan kommunerna får de resande fri omstigningsrätt mellan alla linjer
— såväl lokala som regionala. Samtidigt behåller de enskilda kommunerna
bestämmanderätten över sin lokala kollektivtrafik och kan därigenom
planera och utveckla denna integrerat med kommunens övriga
planering.

Att detta samarbetsmönster har valts har sin grund i att dessa kommuner
ingår i en sammanhängande trafikregion. Kommunalförbundet
är också det naturliga samarbetsorganet för regionen i andra sammanhang.
Förbundet handhar således vissa andra frågor inom regionen som
gäller teknisk försörjning, bostadsförsörjning, naturvårdsplanering etc.

Samordningen av kollektivtrafiken inom Göteborgsregionen överensstämmer
inte med propositionens förslag vad beträffar huvudmannaskapet.
Den uppfyller dock de krav på samordning av kollektivtrafik
som eftersträvas i propositionen. Reglerna om huvudmannaskap bör
därför enligt vår mening ges en sådan flexibel utformning att den i
Göteborgsregionen fungerande lösningen kan bibehållas och vidareutvecklas.

Det är vår uppfattning att om propositionens huvudmannaskapssystem
skall genomföras, medför det att den trafiksamverkan som etablerats
i Göteborgsregionen måste brytas upp.

En genomgång av de västsvenska remissinstansernas yttranden över
länskortsutredningen ger vid handen att de föreslagna huvudmännen,
dvs. berörda landsting och kommuner, var fullt ense om det då planerade
och i dag etablerade kollektivtrafiksamarbetet för Göteborgsregionen.
Det framgår enligt vår mening icke av propositionens sammanställning
av remissyttrandena att de tre berörda landstingen, Göteborgs kommun
liksom övriga kommuner samtliga förordat en speciell lösning för
Göteborgsregionen.

Mot. 1977/78:1823

6

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar en särskild lösning
för Göteborgsregionen, och länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det beklagligt
att utredningen ej behandlat gränsproblemen i de västsvenska
länen mer utförligt, särskilt med tanke på att en samordning av lokaltrafiken
arbetats fram för Göteborgsregionen, vilket utgör ett praktiskt
exempel på interkommunalt samarbete i trafikhänseende. Länsstyrelsen
i Hallands län utgår från länet som huvudmannaskapsområde men påpekar
att pendlingen mot Göteborg från Kungsbacka är betydande samt
att ett samarbete mellan Göteborgsregionens och Hallands huvudmän
måste utformas.

Under hänvisning till vad vi ovan anfört hemställer vi att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1977/78: 92 angående förslag till
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik vidtager sådana förändringar
i lagförslaget, att det inledda samarbetet inom Göteborgsregionen
kan fortsätta och vidareutvecklas och att den regionala huvudmannen
kan vara mottagare av de statliga bidragen. De ekonomiska
relationerna mellan berörda landsting och Göteborgsregionens kommunalförbund
kan antingen regleras genom avtal eller genom deltagande i
huvudmannaskapsorganisationen. Erforderliga lagtekniska förändringar
föreslår vi att vederbörande utskott får till uppgift att utarbeta.

Undantag från föreslagen huvudmannaskapsform kan behövas även
för andra näringsgeografiskt sammanhållna områden, som sträcker sig
över länsgräns och för vilka trafikförsörjningen kan ordnas bättre genom
särskilt huvudmannaskap än genom samverkan mellan de berörda länens
huvudmän för kollektivtrafiken. Som exempel på ett dylikt område
kan nämnas fyrstadsområdet (Lysekil, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg).
Möjligheten till sådana undantag bör därför ges genom generell
föreskrift.

Under hänvisning till vad vi sålunda anfört får vi hemställa

att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1977/78: 92
måtte besluta att möjlighet till undantag från föreslagen huvudmannaskapsform,
i enlighet med vad som föreslagits i motionen,
införes.

Stockholm den 28 mars 1978

KURT HUGOSSON (s)

PER BERGMAN (s)

EVERT SVENSSON (s)

HILDING JOHANSSON (s)

KARL-ERIK SVARTBERG (s)
WIVI-AN NE RADESJÖ (s)
INGEMUND BENGTSSON (s)

OWE ANDRÉASSON (s)