Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:1815

av Lars Werner m. fl.

med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för
fiskeripolitiken, m. m.

Regeringens proposition 1977/78:112 grundar sig i huvudsak på förslag till
nya riktlinjer för fiskeripolitiken som angetts av fiskerikommittén. Det gäller
fiskets framtida omfattning och inriktning, licensiering av yrkesfiske, statliga
insatser för fiskets rationalisering samt prisregleringen på fisk.

Enligt propositionen bör målen för fiskeripolitiken vara att skapa förutsättningar
för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få en ekonomisk
och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra
näringar och trygghet i arbetet, samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av
god kvalitet till rimliga priser. Fisket bör bedrivas så effektivt som möjligt
inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna
och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil
avsättning. Hänsyn skall tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och
skärgårdsområden, där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.

Propositionen föreslår även en fortlöpande planering av fiskets omfattning
och inriktning, varvid syftet med planeringen är att ta till vara de fiskresurser
som står till förfogande och utnyttja fiskeflottan så effektivt som möjligt. Vad
beträffar den föreslagna licensieringen av yrkesfisket syftar denna enligt
propositionen till att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket
kommer yrkesfisket till del. Särskilt stöd föreslås utgå i form av fiskerilån,
lånegaranti och statsbidrag. Förslaget om nya riktlinjer för prisregleringen på
fisk syftar enligt propositionen till att ge större inkomststabilitet inom fisket,
samtidigt som konsumenterna ges ett större inflytande över prisregleringen.

Vidare föreslås åtgärder för att främja beredning och avsättning av
svensk fångad fisk. Särskilda åtgärder föreslås för att främja reproduktion av
vissa fiskslag.

Fiskerinäringen har offrats

Den svenska fiskerinäringen har sedan länge varit styvmoderligt
behandlad av höga myndigheter. Dess fackliga organisation har varit svag i
jämförelse med exempelvis jordbrukarnas föreningsrörelse. Det kan i viss
mån förklaras med att fiskarna till antalet varit få i förhållande till
jordbrukarna. Detta är dock inte hela förklaringen till den starkare ekonomiska
föreningsrörelse som jordbrukarna byggt upp och det omfattande
statliga stöd som under åren kommit jordbruket till del. Det svenska fisket,

Mot. 1977/78:1815

och då framför allt väst- och ostkustfisket, har offrats till förmån för andra
näringsgrenar. Ett exempel härpå är uppgörelsen med EG-länderna, där
svenska fiskprodukter är belagda med tullavgifter, men det är fritt fram och
utan tullavgifter för dessa länders export av samma varor till Sverige. Detta
förhållande har slagit hårt mot den svenska berednings- och konservindustrin
på fiskets område. Enligt industriverkets utredning var konsumtionen
1976 ca 1,8 miljarder, medan saluvärdet av den svenska fiskkonservproduktionen
var något över 500 milj. kr. Att det ensidiga åtagande som gjordes i
anslutning till Sveriges frihandelsavtal med EG nu äntligen skall bli föremål
för överläggningar med EG för en avveckling av tullen på svensk export av
beredda och konserverade fiskvaror hälsas med tillfredsställelse. Vpk har
varit motståndare till detta avtal. Vår uppfattning har vi framfört i motioner i
riksdagen.

Fiskets omfattning och inriktning

Enligt propositionen kommer under de närmaste åren fängstmöjligheterna
när det gäller viktiga områden av fiskslag att vara starkt begränsade på grund
av de senaste årens överfiskning främst i Skagerak, Kattegatt och Nordsjön,
varför möjligheter att under de närmaste åren öka det svenska fisket endast
finns i Östersjön. Om nu endast Östersjön står till förfogande för ett rationellt
drivet fiske är sannerligen framtiden mörk för det svenska fisket. Överfiskningen
i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt är nu ett faktum. I framför allt
Nordsjön har under flera år förekommit ett formligt rovfiske med de mest
effektiva fiskredskap.

Östersjön, ett relativt litet innanhav, står till förfogande för flera nationers
fiske. Stora fiskeflottor från andra nationer finkammar Östersjön. Nu skall
även västkustfiskarna här söka sin ekonomiska bärgning, sedan fiskevattnen
västerut inte längre står till förfogande på samma sätt som tidigare. Mycket
talar för att även Östersjön kommer att vara utfiskad inom en snar framtid,
trots kvoteringar. I propositionen sägs exempelvis inget om den s. k.
mittlinjen i Östersjön.

Reproduktionen av fisk

Sverige, en liten nation med en ständigt krympande fiskarkår, bedriver ett
fiske som i effektivitet inte kan mäta sig med det i länder som exempelvis
Sovjet och Japan. Östersjön som fiskevatten måste alltså vårdas på ett mer
hänsynsfullt sätt än tidigare. Förgiftningen av Östersjön måste få ett slut. Här
gäller det numera framför allt reproduktionen av fisk. Men länderna kring
Östersjön spyr ut sina gifter som aldrig förr. Sverige är i detta avseende inte
den minste förorenaren. Från Rönnskärsverken och cellulosafabrikerna i norr
och utefter hela den svenska kusten sker en förorening, som i verklig mening
förhindrar reproduktion av fisk. I anslutning till reproduktionen av fiskbe

Mot. 1977/78:1815

ståndet sägs det inget i propositionen om dessa omfattande vattenföroreningar
eller att dessa skall stävjas, vilket är en påtaglig brist i propositionen.

Laxfisket vid ostkusten är inte som förr. De många kraftverken hindrar
laxen att nå sina yngelplatser. Laxtrappor, som skulle ha underlättat för laxen
att nå lekplatserna, har i stor utsträckning nonchalerats.

Ålfisket, som förr var en verklig näring utefter vissa av landets kuster, ger
inte tillnärmelsevis samma avkastning som tidigare. Så kallade ålledare förbi
kraftverken, vilka ger möjligheter för ålyngeln på sin väg från Sargassohavet
att nå upp i de svenska älvarna och insjöarna, saknas. I Sovjetunionen
exempelvis lär ålledare ingå som en viktig del i reproduktionen av ål. I
propositionen saknas helt dylika initiativ för fiskens reproduktion.

Fiskodling

Fiskerikommitténs förslag att inom ramen för rationaliseringsstödet till
fisket bevilja statsbidrag till fiskodling och utsättning av fisk kan jordbruksministern
inte biträda. Fiskodling är dock en värdefull tillgång vid livsmedelsförsörjningen
i andra länder. Enligt tillgängliga uppgifter finns i Norge
över 300 anläggningar för matfiskproduktion, vilka tillsammans producerar
ca 4 000 ton per år. För att ytterligare nämna några exempel är fiskodlingar en
stor tillgång för livsmedelsförsörjningen i länder som Kina, Vietnam,
Nordkorea etc.

Avancerade odlingar av blåmussla skulle säkerligen ge den av sysselsättningssvårigheter
drabbade kustbefolkningen i norra Bohuslän arbete och
utkomst. 1 andra länder, som exempelvis Spanien, Italien, Portugal och
Frankrike, är detta slag av musselodling en inkomstbringande näring.
Blåmusslan är ytterst näringsrik, då 60 % av dess torrvikt är rent protein. De
försöksodlingar som är på gång och prövats i norra Bohuslän visar att odling
av blåmussla i dessa kustvatten kan bli en näring av stor omfattning. För att
göra odlingen av blåmussla i Bohusläns kustband till en verklig näring och i
någon mån kompensera tillbakagången av djuphavsfisket bör samhället träda
till. Kustbefolkningen bör uppmuntras genom ekonomiskt stöd för en
utvecklad musselodling. Hjälp till marknadsföring ges av staten. Dessa odlare
bör inte endast bli leverantörer till konservfabriken av sin råvara. De bör
också vara delägare. Här bör utvecklingen ske efter samma linjer som den
svenska jordbrukskooperationen har byggt upp och med stöd av statliga
medel.

Yrkesfiskarna en nationell tillgång

På s. 70 i propositionen förklarar departementschefen ”det vara angeläget
att yrkesfiskarna får en sådan organisatorisk styrka att de kan tillvarata sina
rättmätiga intressen på ett effektivt sätt och därigenom ta ett ansvar för

Mot. 1977/78:1815

fiskerinäringens framtid”. En något dunkel skrivning med tanke på statsmakternas
tidigare uppträdande och behandling av de svenska yrkesfiskarna.
För inte så länge sedan, då det rådde ”full, ja, överfull sysselsättning”,
då glesbygderna skulle avfolkas för att ge arbetskraft till de stora varven och
verkstäderna, infördes det s. k. ”omställningsbidraget” för yrkesfiskare. De
erhöll av staten upp till 12 000 kr., om de lovade att lämna yrkesfisket och
därmed sin gamla fackorganisation för att "varaktigt utöva annan yrkesverksamhet
än fiske”. På Volvo och de stora varven i Göteborg tog man emot
denna arbetskraft med öppna armar. I dag råder andra förhållanden på den
svenska arbetsmarknaden, varför departementschefen föreslår ”en avveckling
av omställningsstöd till fiskare".

Den svenska fiskerinäringen har från sin mycket undanskymda plats
genom propositionen mera kommit i fokus. Mot de förhållanden som tidigare
varit gängse att avfolka fiskarkåren är statsmakterna nu inne på linjen om
yrkesutbildning på fiskets område för att bl. a. ”säkra rekryteringen till
fiskaryrket”. Statsmakternas tidigare uppträdande mot den svenska fiskarkåren
med åtgärder för att radikalt minska den under tider av relativt god
fisktillgång men nu med åtgärder för att öka samma fiskarkår, då i stort sett
"endast Östersjön står till förfogande som fångstplats”, verkar något av en
paradox. Det ger en uppfattning om hur statsmakterna har kunnat uppträda
mot en relativt liten yrkesgrupp, som ändå haft och har en stor betydelse för
landets livsmedelsförsörjning. Nu ställs även förslag om att inrätta en allmän
fiskevårdslinje vid universitetet i Göteborg för utbildning av fiskeritjänsteman.

Marknadsföring och upplysning

Trots Svergies långsträckta kuster med god tillgång på fisk och skaldjur är
svenskarna inget fiskätande och fiskälskande folk i jämförelse med andra
kustnationer som t. ex. Medelhavsländerna och staterna utefter den europeiska
Atlantkusten. Här spelar tillagning, marknadsföring, upplysning och
reklam en väsentlig roll. Då den svenska fiskarkåren och dess organisationer
framför allt inte haft de ekonomiska tillgångarna, bör staten träda till. Det
svenska folket bör lära sig att i större utsträckning än nu äta fisk.

Licensieringen

Fiskerikommitténs förslag att avgränsa det förvärvsmässiga fisket från
andra former av fiske genom licenssystem har fått delade omdömen bland
remissinstanserna. Enligt fiskerikommitténs mening "bör innehav av licens
berättiga till fiske med alla tillåtna fiskredskap". Vi menar dock att stor
hänsyn måste tas till de speciella förhållanden som råder i vissa kust- och
skärgårdsområden. För befolkningen i dessa områden kan knappast tillämpas
rigorösare föreskrifter än vad som gäller för jordbruket. Kustbefolkningen

Mot. 1977/78:1815

måste ges samma möjligheter tili sidoinkomster som jordbruket har för att
därmed erhålla en dräglig inkomst. Kustbefolkningen befarar att den urgamla
rätten till husbehovsfiske kan bli allvarligt kringskuren.

För att statligt stöd skall utgå till fiskarna är inte licensiering nödvändig.
Den kontrollapparat som erfordras härför finns redan. Självklart måste en
licensiering, om den genomförs och skall bli meningsfull, knytas till fiskets
utövande. Detta talar dock för att ett ställningstagande till förvärvsfiskelicens
bör anstå till dess att 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt utlåtande.
Denna utredning har som bekant till uppgift att utreda frågan om lagstiftning
rörande rätten att utnyttja olika typer av fiskredskap.

Fisken: baslivsmedel

Avgörande är dock priset på fisken. Enligt propositionen skall prisregleringen
ge fiskarna samma ställning som jordbrukarna haft sedan länge. Priset
på fisken skall alltså ge fiskarna en bättre ersättning för arbetsinsatserna. För
att undvika större prisökningar för konsumenterna bör fisk föras till de
baslivsmedel som är föremål för statliga subventioner, liknande dem som
tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött etc.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen med godkännande av propositionen 1977/78:112 i
övrigt beslutar

1. att hos regeringen begära att fisken förs till de baslivsmedel som
blir föremål för statliga subventioner, liknande dem som
tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött m. fl.,

2. att licensieringen av yrkesfisket anstår till dess att 1973 års
fiskevattensutredning avgivit sitt yttrande och därmed avslår
punkt 2 i hemställan i propositionen 1977/78:112,

3. uttala att vad som i motionen anförs under rubrikerna Reproduktion
av fisk och Fiskodling snarast bör göras till föremål för
regeringens överväganden och förslag.

Stockholm den 28 mars 1978

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
GUSTAV LORENTZON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

GOTAB 57861 Slockholm 1978