Motion
1977/78:1814
av Hans Gustafsson m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för
fiskeripolitiken, m. m.
Fiskerikommittén framhöll i betänkandet Fiskerinäringen i framtiden
(SOU 1977:74) att den svenska fiskeflottan har hög medelålder. Detta gäller
särskilt i fråga om de mindre och medelstora fartygen. I Göteborgs och Bohus
län är 60 96 av fiskefartygen i storleksklassen 10-75 bruttoton byggda före år
1940. På sydkusten är 40 96 av fartygen i denna storleksklass byggda före år
1940.
Mot bakgrund av detta menade fiskerikommittén att om det svenska Fisket
skall kunna bestå som näring måste fiskeflottan successivt förnyas. En plan
för en sådan förnyelse bör enligt kommittén upprättas med sikte på att fartyg
byggda före år 1940 skall vara ersatta senast 1990.
Kostnaderna för en medelstor trålare beräknas i dag till ca 4 milj. kr. Om
fartygen byggs i längre serier bör kostnaderna kunna nedbringas. Kommittén
föreslog också att fiskeristyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling i
samarbete med Svenska Varv och Sveriges fiskares riksförbund skulle
utveckla fiskefartyg, som är lämpade för fiske i svenska vatten och som kan
tillverkas i längre serier till rimliga kostnader.
I propositionen redovisas att regeringen gett fiskeristyrelsen i uppdrag att ”i
samarbete med bl. a. styrelsen för teknisk utveckling och Sveriges fiskares
riksförbund närmare utreda förutsättningarna för utveckling av lämpliga
fartygstyper”. I propositionen framhålls vidare vikten av att nya typer av
fartyg utvecklas, vilka kan ersätta föråldrade, medelstora trätrålare.
V i delar hel t det i propositionen redovisade synsättet. Det är nödvändigt att
fiskeflottan successivt förnyas. Denna förnyelse kan påskyndas, om fartygen
produceras i längre serier och om kostnaderna därigenom kan nedbringas.
Det är vidare värdefullt att regeringen följt fiskerikommitténs förslag om
utveckling av nya fartyg.
1 detta sammanhang vill vi erinra om det utvecklingsarbete som bedrivits
vid Karlskronavarvet AB angående tillverkning av fiskefartyg av glasfiberarmerad
plast. Ett sådant fartyg har också tillverkats. Erfarenheterna är enligt
uppgift goda. Det bör således finnas goda förutsättningar att utnyttja
Karlskronavarvets erfarenheter på området och snabbt kunna påbörja
serietillverkning av denna fartygstyp, som har många fördelar framför andra
tänkbara konstruktioner. Bl. a. är underhållskostnaderna låga. Fartygstypen
har vidare inbyggda isolerande egenskaper, som är värdefulla för produkter
som måste kylas.
Ett hinder för en snabb förnyelse av fiskeflottan är kapitalfrågan. Investe
Mot. 1977/78:1814
9
ringskostnaderna är höga. Vi vill därför förorda att de fiskare som inte anser
sig ha möjlighet att satsa det erforderliga kapitalet för ett nytt fartyg i stället
ges möjlighet att "leasa” fartyget. För detta krävs då att staten ställer
erforderligt investeringskapital till förfogande eller lämnar statlig lånegaranti.
För att nedbringa ”leasingavgiften” bör möjlighet ges för svenskt varv som
serietillverkar fiskefartyg att tillgodogöra sig det i propositionen förordade
rationaliseringsstödet i samma utsträckning som sådant stöd skulle utgått om
berörd fiskare själv beställt fartyget. Stödet skall självfallet bara utgå till
sådana fartyg som "leasas” av yrkesfiskare med licens. Om fartyget senare
används för annat ändamål, bör då ej avskriven del av det statliga stödet
återkrävas.
För att ytterligare nedbringa kostnaderna för den enskilde fiskaren bör
också marinens möjligheter att i krigstid utnyttja fartyget för försvarsändamål
undersökas. Om så kan ske, bör en del av kostnaden för fartyget kunna
anses som försvarskostnad och betalas med statsmedel.
Det vid Karlskronavarvet utvecklade fartyget i glasfiberarmerad plats kan
lätt utrustas som minsvepare i händelse av krig.
Sammanfattningsvis vill vi framhålla alt det av Karlskronavarvet utvecklade
fiskefartyget i glasfiberarmerad plast väl uppfyller i propositionen
redovisade krav på ny typ av fiskefartyg lämpat att ersätta föråldrade,
medelstora trätrålare. Fartyget kan i händelse av krig - om så erfordras utnyttjas
för försvarsändamål. För att påskynda förnyelsen av fiskeflottan bör
fiskare, som inte kan anskaffa erforderligt investeringskapital, ges möjlighet
att genom leasingförfarande anskaffa nytt fartyg.
Vi hemställer
1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i fråga
om möjligheterna att utnyttja Karlskronavarvets erfarenheter
för serieproduktion av fiskefartyg,
2. att riksdagen uttalar sig för att staten garanterar erforderligt
investeringskapital för serieproduktion av fiskefartyg som
genom leasingförfarande kan ställas till enskilda fiskares förfogande.
Stockholm den 28 mars 1978
HANS GUSTAFSSON (s)
HELGE KARLSSON (s)
RALF LINDSTRÖM (s)