Mot. 1977/78:1796
Motion
1977/78:1796
av Olof Palme m. fl.
med anledning av propositionen 1977/78:91 om radions och televisionens
fortsatta verksamhet
Sammanfattning
I motionen föreslås att den allmänna programverksamheten skall bedrivas
inom ett sammanhållet företag, att lokalradion organiseras som ett dotterföretag
till Sveriges Radio samt att utbildningsradion blir ett fristående företag.
Regeringens förslag om en uppdelning av Sveriges Radio i fyra självständiga
dotterbolag skulle innebära en ökad byråkratisering till stora kostnader.
Riksradio och television bör samordnas i en distriktsorganisation, vilket bl. a.
innebära» riksradion till skillnad från propositionens förslag får en distriktsorganisation
som täcker hela landet. Distrikten föreslås också få en mer
självständig ställning än i regeringsförslaget.
Lokalradion föreslås få möjligheter att bygga ut underredaktioner.
Programverksamheten för invandrarna föreslås utbyggd. Egenproduktionen
bör öka och medel tilldelas Sveriges Radio för att också möjliggöra
kvalitetsförbättringar.
I motionen föreslås åtgärder för en effektivare långsiktig planering inom
Sveriges Radio, bl. a. genom en metod för automatisk kostnadskompensation,
som nära ansluter till den faktiska kostnadsutvecklingen, och genom
treåriga rullande verksamhetsbudgetar.
Försöksverksamhet med närradio och när-TV bör ske inom ramen för
lokalradions sändningsrätt och också omfatta försök med s. k. allemansradio
enligt den modell som prövats av lokalradion.
I motionen kritiseras regeringens uppfattning att våldsinslag i underhållningsprogram
inte har någon entydigt skadlig inverkan på barn. Det är
numera väl dokumenterat att så är fallet. Sveriges Radio bör därför söka
minska inslagen av våld i underhållningsprogram.
I motionens konstateras att förslagen i propositionen innebären försämring
av yttrandefriheten genom att kravet på balans i programutbudet skall gälla
bl. a. för varje programföretag och varje TV-kanal för sig. Kravet på ett
balanserat programutbud bör som hittills gälla för hela den samlade
rundradioverksamheten inom Sveriges Radio.
Anslagen till Sveriges Radio och till Sveriges Lokalradio bör även i
fortsättningen särredovisas. För att bl. a. möjliggöra en förbättring av
programkvaliteten och en utbyggd programverksamhet på olika områden
föreslås en ökad medelstilldelning för Sveriges Radio med 60 milj. kr. jämfört
med innevarande år. För lokalradion föreslås en ökning av anslaget till
1 Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1796
Mot. 1977/78:1796
2
driftkostnader med 15 milj. kr. Det innebär en ökning i jämförelse med
regeringens förslag på sammanlagt 24,1 milj. kr. I verkligheten blir tillskottet
till programverksamheten med vårt förslag betydligt större genom att inga
extra kostnader drabbar företaget på grund av icke motiverade organisatoriska
förändringar.
Inledning
Redan i direktiven till radioutredningen framhöll den socialdemokratiska
regeringen att en allmän förutsättning för utredningsarbetet skulle vara att de
grundläggande villkor, som sedan länge gällt för rundradioverksamheten i
vårt land, inte rubbas. Bl. a. skulle radion och televisionen även i fortsättningen
ha karaktären av en rundradio i allmänhetens tjänst som var
självständig i förhållande till påtryckningar utifrån och som gav utrymme för
nya initiativ, originalitet i presentationen samt mångsidighet och mångfald i
programproduktionen.
En allmän utgångspunkt skulle vidare vara statsmakternas beslut om den
statliga kulturpolitiken, dit också programverksamheten inom radio och
television till väsentliga delar hör.
Regeringens proposition (prop. 1977/78:91) om radions och televisionens
fortsatta verksamhet m. m. innebär i dessa avseenden inga ändringar.
När det gäller organisationen i stort av rundradioverksamheten prövades
olika modeller av radioutredningen (SOU 1977:79). En enig utredning fann att
de många skilda kraven på rundradion bäst kan tillgodoses om det slutliga
ansvaret för den allmänna programverksamheten behålls samlat i ett enda
företag. Den allmänna programverksamheten i ljudradio och television borde
därför även i framtiden enligt radioutredningen bedrivas inom ett sammanhållet
företag. Lokalradions inre organisation uttalade sig utredningen inte
närmare om. Utredningen ansåg emellertid att lokalradion t. v. borde vara ett
dotterbolag till Sveriges Radio. Sveriges Utbildningsradio borde enligt
radioutredningen i framtiden vara ett självständigt företag.
En genomgång av remissyttrandena visar att förslaget om ett sammanhållet
företag för den allmänna programverksamheten fått ett nära nog
enhälligt stöd av remissinstanserna. Också förslagen beträffande lokalradion
och utbildningsradion har fått ett massivit stöd under remissbehandlingen.
Det finns sålunda en bred enighet om att organisationen i stort bör behållas
oförändrad när det gäller riksradion, televisionen och lokalradion samt att
utbildningsradion bör bli ett fristående företag.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att föredraganden i propositionen
anför att utredningen i vissa grundläggande frågor har mött en mycket
stark kritik och att det därför varit nödvändigt att finna andra lösningar än
dem som utredningen har förordat. Föredraganden anser att valet har stått
mellan att göra vissa förändringar inom ramen för nuvarande organisation
och att med vägledning av bl. a. remissopinionen utarbeta ett nytt alternativ.
Mot. 1977/78:1796
3
Utbildningsministern har valt den senare möjligheten.
Det är i och för sig riktigt att utredningsförslaget på vissa punkter mött stark
kritik. Det gäller bl. a. förslaget att alla regionalt producerade TV-program för
rikssändningar skulle sändas i en kanal (TV R), medan övriga program som
framställs i Stockholm skulle sändas i den andra kanalen (TV S). Men i fråga
om organisationen i stort finns ingen sådan kritik, och det är därför direkt
vilseledande när det i propositionen sägs att remisskritiken skulle motivera
ett i grunden nytt alternativ.
Till bilden hör också att Sveriges Radios styrelse och SIF-klubben vid
Sveriges Radio enhälligt har avvisat alla propåer om en uppdelning av den
allmänna programverksamheten inom Sveriges Radio, dvs. riksradion och
televisionen, oavsett om det skulle ske genom att ett antal helt fristående
företag bildades eller genom en koncernkonstruktion med ett formellt
sammanhållande moderbolag och ett antal självständiga dotterbolag.
Sveriges Radio och SIF-klubben anser att de åsyftade förändringarna i
programproduktionen bättre kan tillgodoses inom ramen för ett sammanhållet
företag. Också från flera av de stora aktieägarna i Sveriges Radio (LO,
TCO, KF och LRF) har framförts stark kritik mot förslaget om en uppdelning
av Sveriges Radio, som inte har något stöd i vare sig utredningsförslag eller
remissyttranden.
Utbildningsministern framhåller att fyra nyckelord varit vägledande vid
utarbetande av förslaget, nämligen integritet, kvalitet, mångfald och decentralisering.
Det torde inte råda några delade meningarom att dessa nyckelord,
vilka redan nu gäller, bör vara vägledande också i fortsättningen, men som
bl. a. framgår av Sveriges Radios remissyttrande kan de mål som döljer sig
bakom nyckelorden bättre tillgodoses inom nuvarande organisatoriska
ramar.
Det finns, sammanfattningsvis, enligt vår mening inga skäl att nu göra en
omfattande omorganisation av Sveriges Radio, som i sig kommer att ta stora
resurser i anspråk. Utgångspunkten för ett ställningstagande till rundradions
verksamhet under den kommande avtalsperioden bör i stället vara att
kvalitetsmässigt förstärka programverksamheten både för den allmänna
rundradioverksamheten och för lokalradion och utbildningsradion.
Organisationsfrågor
I propositionen föreslås att Sveriges Radio delas upp i fyra olika programföretag:
ett för TV, ett för riksradio, ett för lokalradio och ett för utbildningsradio.
Dessa fyra programföretag skall ha självständighet i sin programverksamhet
men också i ekonomiskt, tekniskt, administrativt och personalpolitiskt
avseende. De fyra programbolagen skall ingå i en koncern, som leds av
ett moderbolag. Moderbolagets uppgifter blir mycket begränsade. I huvudsak
skall moderbolaget svara för anslagsframställningar och fördelning av
tilldelade medel till de fyra programbolagen samt fördelning av sändnings
Mot. 1977/78:1796
4
tider mellan dotterföretagen. Moderbolaget skall vidare utse styrelserna i
dotterbolagen samt ge programföretagen riktlinjer för den långsiktiga planeringen.
Det understryks särskilt i propositionen att dotterföretagen, i alla
frågor som rör programverksamheten men även i övriga frågor som rör
driften av verksamheten, bör vara helt självständiga och bära det fulla
ansvaret gentemot staten och publiken.
Det lämnas i propositionen inga hållfasta skäl för den föreslagna omorganisationen
i vad gäller den allmänna programverksamheten.
För en omorganisation talar enligt utbildningsministern starka principiella
och praktiska skäl. Bl. a. sägs att de föreslagna organisationsförändringarna
ger bättre förutsättningar för mångfald i programverksamheten. Ljudradion
anses i den nuvarande organisationen löpa risk att hamna i skuggan av TV
och att underordnas televisionens krav i skilda avseenden. Självständighet i
fråga om ekonomi, teknik, organisation, administration och personalfrågor är
enligt propositionen viktiga förutsättningar för självständighet i programverksamheten.
De framförda motiven för en uppdelning av Sveriges Radio är långt ifrån
övertygande. Utbildningsministern anser att de praktiska och kostnadsmässiga
skälen för ett sammanhållet företag när det gäller ljudradion och TV är
svaga. Vi kan inte dela den uppfattningen. Som vi utförligare redovisar längre
fram i motionen kan kostnadsfördyringen till följd av regeringens förslag
uppskattas till 12 milj. kr. i engångskostnader och 25 milj. kr. per år i ökade
driftsutgifter. Den föreslagna omorganisationen kommer att ställa stora krav
på nya lokaler och därmed ökade kostnader. De kostnadsmässiga skälen är
därför mycket starka för att behålla det sammanhållna företaget. En
omorganisation av den betydande omfattning som regeringen förordar borde
ha åtföljts av en närmare precisering av de praktiska konsekvenserna och
åtföljande kostnader. Självfallet kommer en omorganisation enligt propositionen
också att medföra stora praktiska problem. Ca 1/3 av personalen, dvs.
minst 1 500 personer, torde direkt beröras av den föreslagna omorganisationen.
Det gäller bl. a. omplaceringar av personal och därmed MBL-förhandlingar
samt lokalfrågor.
Den mångfald i programverksamheten som utbildningsministern säger sig
eftersträva får man inte genom den föreslagna organisationsförändringen
utan framför allt genom angivande av vilka riktlinjer som gäller för
programverksamheten och de resurser som ställs till förfogande. Genom att
programbolagen skall teckna egna avtal med staten och vart och ett för sig
svara för att kraven på opartiskhet och saklighet samt balans i utbudet
uppfylls - detta krav gäller även var och en av de båda T V-kanalema - innebär
förslaget betydande risker för en försämring av yttrandefriheten och mångfalden
i programutbudet. Ljudradion får enligt vår mening en försämrad
ställning då den inte längre får en rikstäckande distriktsorganisation utan i
väsentlig utsträckning hänvisas till att köpa tjänster av lokalradion och TVdistrikten.
Mot. 1977/78:1796
5
Vi yrkar avslag på propositionens förslag att göra om Sveriges Radio till en
koncern med ett moderbolag och fyra självständiga programbolag. Det bör
vidare ankomma på ledningen för Sveriges Radio att själv besluta om
teknikens organisation, varvid bör prövas om drifttekniken kan knytas
närmare till programenheterna. Företaget bör även pröva att inom ramen för
nuvarande organisation ge riksradion möjlighet till vidgad självständighet i
fråga om bl. a. administration, ekonomi och teknik.
I propositionen föreslås att den nuvarande särskilda enheten för utlandsprogram
förs till riksradiobolaget. Någon närmare motivering lämnas inte.
Radioutredningen föreslog att utlandsradion borde ingå i ljudradioenheten
och alltså upphöra som självständig enhet. Som motiv anfördes att verksamheten
borde bedrivas enligt samma regler för programverksamheten som för
Sveriges Radios övriga verksamhet. Vidare skulle förutsättningarna för
personellt samarbete mellan riks- och utlandsprogrammen gynnas av en
sammanslagning.
Vi delar uppfattningen att samma regler skall gälla för utlandsprogrammet
som för Sveriges Radios övriga verksamhet. Men de skäl som radioutredningen
anför gäller inte i första hand den organisatoriska inplaceringen. De av
utredningen åsyftade effekterna kan mycket väl uppnås utan organisationsförändringar.
Vi föreslå att utlandsprogramenheten skall bestå som en
självständig enhet inom Sveriges Radio.
När det gäller distriktsorganisationen föreslår utbildningsministern att de
nuvarande distrikten delas upp så att radio och TV skiljs åt även på
distriktsplanet och förs till olika bolag. Som vi tidigare har framhållit föreslås i
propositionen ingen egen landsomfattande distriktsorganisation för riksradion.
Utbildningsministern utgår dock från att riksradiobolaget skall ha egna
redaktioner i Malmö och Göteborg samt i minst en ort i Norrland.
I övrigt hänvisas riksradion främst till att samarbeta med lokalradion, som
anses kunna lämna direkta bidrag till riksradion i form av färdiga program och
annan medverkan. Lokalradiobolaget sägs till och med delvis kunna tjäna
som distriktsorganisation för riksradiobolaget.
Den föreslagna lösningen av distriktsverksamheten för riksradions del är
från flera synpunkter olycklig. Ett av motiven för den föreslagna omorganisationen
är enligt propositionen att stärka ljudradions ställning. Så blir
emellertid inte fallet när den i stor utsträckning hänvisas till att köpa tjänster
av lokalradion och i vissa fall av TV-distrikten. Den föreslagna lösningen ter
sig än mer egendomlig med tanke på att distriktsproduktionen för rikssändningar
under avtalsperioden föreslås öka från nuvarande ca 30 % till 40 %.
Också för lokalradions del är den föreslagna lösningen olycklig. Den innebär
nämligen att lokalradion i stor utsträckning skall inrikta sin produktion på
program lämpliga för rikssändningar. Nyckelordet integritet blir i detta
sammanhang ett honnörsord utan innebörd. Lokalradion bör i stället ges
förutsättningar att utvecklas till en verklig lokalradio. - Vi återkommer
senare till lokalradion.
1* Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 1796
Mot. 1977/78:1796
6
När det gäller TV-distrikten skall en väsentlig utgångspunkt enligt
propositionen vara utvecklingen av regional-TV. Det föreslås därvidlag att
regional-TV under den kommande avtalsperioden skall byggas ut till att
omfatta hela landet och sändas från 11 regional-TV-områdén. Detta innebär
att det också skall inrättas 11 TV-distrikt, vilka noggrant preciseras i
propositionen. Vi kommer senare i motionen att behandla frågan om
regionala TV-sändningar.
Vi har ingenting att erinra mot förslaget om distriktens antal och
geografiska avgränsning. Det är emellertid inte motiverat att riksdagen i
detalj skall fastställa Sveriges Radios distriktsorganisation. Detta bör liksom i
dag ankomma på företaget självt. Vidare bör enligt vår mening distrikten avse
både ljudradion och TV, så som i dag är fallet.
Regeringens förslag innebär också en försvagning av distriktens ställning. I
dag är radiochefen ansvarig för det totala programutbudet och därmed inför
radionämnden. Distriktschefer och programenhetschefer är därigenom
jämställda i organisationen.
I den föreslagna organisationen blir det programbolagschefen som bär
ansvaret för programutbudet och inför radionämnden. Distrikten blir
därigenom underordnade resp. programbolagschef och förTV-företaget resp.
kanalchef. Vi finner detta mindre tillfredsställande, speciellt med tanke på att
en bärande tanke i propositionen är att väsentligt öka andelen regionalt
producerade program för rikssändningar.
Vi vill förorda en utveckling av den nuvarande organisationen som ger ökat
inflytande och ökad självständighet för distrikten. Detta kan ske genom att
distrikten ges rätt att själva besluta om sändning samt att de får ökat
inflytande över och ansvar för programutbudets sammansättning. Distrikten
åtar sig att producera ett visst antal program inom skilda programsektorer.
Inom denna ram beslutar distrikten själva om sändning av de egna
programmen. Det bör ankomma på företagsledningen att närmare genomföra
den här föreslagna ordningen i samråd med programenheter och distrikt.
När det gäller lokalradions organisatoriska inplacering menar vi att Sveriges
Lokalradio t. v. bör ingå som ett dotterbolag i Sveriges Radio. Den bör också
ges en mera självständig ställning än enligt propositionen genom att
riksdagen direkt beslutar om medelstilldelningen och genom att merparten
av styrelseledamöterna utses av regeringen.
Utbildningsradion föreslås i propositionen ingå som ett programbolag i
koncernen. Vi menar liksom en överväldigande majoritet av remissinstanserna
att Sveriges Utbildningsradio bör vara ett fristående företag. Motiven
härför och utformningen av en sådan organisatorisk lösning finns utvecklade
i propositionen 1975/76:110, till vilken vi hänvisar. Skäl för att göra
utbildningsradion fristående är bl. a. att utbildningsradions verksamhet i
långa stycken skiljer sig från den som bedrivs inom Sveriges Radio i övrigt
samt att hela verksamheten är skattefinansierad.
Vårt förslag innebär emellertid inte att vi ställer oss bakom den motivering
Mot. 1977/78:1796
7
för en fristående ställning för utbildningsradion som radioutredningen
framförde, nämligen att utbildningsradion skall tjäna som ett instrument för
samhällets utbildningspolitik och därför inte kan fä det slag av självständighet
och integritet som rundradion i övrigt tillförsäkras. Utbildningsradion
måste, som också framhölls i propositionen 1975/76:110, ges en lika hög grad
av integritet som rundradioverksamheten i övrigt samt garanteras en fri och
obunden ställning som producent av utbildningsprogram.
Inom Sveriges Radio finns i dag ett antal gemensamma funktioner för hela
verksamheten. Det gäller bl. a. fastighetsförvaltningen och flera
administrativa och tekniska funktioner, bibliotek och arkiv, personalutbildning
och företagshälsovård, resetjänst, publik- och programforskningsavdelningen(PUB)samt
programtidningen Röster i Radio/TV. Med den konstruktion
som föreslås i propositionen borde det rimligen vara en uppgift för
moderbolaget att svara för dessa uppgifter. Det sägs emellertid i propositionen
”att det inte får bli moderföretaget i koncernen som direkt svarar för de här
behandlade funktionerna”. De bör i stället styras från programföretagen och
antingen läggas hos ett av programföretagen, som sedan säljer tjänster till de
andra företagen, eller utföras av ett eller flera gemensamt ägda dotterföretag.
Detta kan alltså innebära att koncernen inte bara kommer att bestå av ett
moderbolag och fyra dotterbolag utan också av ett antal dotterdotterföretag.
Förslaget visar klart att regeringen vill göra moderbolaget så obetydligt som
möjligt, och resultatet blir att Sveriges Radio ytterligare styckas sönder och att
bryåkratin och kostnaderna växer. Vi yrkar avslag på förslaget när det gäller
administrationen av de gemensamma funktionerna. Med vårt förslag i
organisationsfrågan kan berörda gemensamma funktioner handläggas som
nu är fallet.
Vi föreslår att Sveriges Radio även i fortsättningen har ensamrätt till
rundradiosändningar. Lokalradions och utbildningsradions rätt till etersändningar
bör regleras i separata avtal med Sveriges Radio, så som nu är
fallet.
Styrelsernas sammansättning
I propositionen föreslås att antalet styrelseledamöter i moderbolaget ökas
från 13 till 15 jämfört med Sveriges Radios nuvarande styrelse. Ökningen
beror dels på att regeringen föreslås utse sju i stället för sex ledamöter samt att
verkställande direktören (radiochefen) skall ingå i styrelsen. Vidare skall inga
suppleanter utses. Dotterbolagen föreslås få 14 ledamöter, av vilka ordförande
och 10 ledamöter utses av moderbolagets styrelse och två av
personalen. Verkställande direktören föreslås ingå som självskriven ledamot.
Inte heller i dotterföretagen föreslås några suppleanter.
Vi föreslår att styrelsen för Sveriges Radio skall bestå av 15 ledamöter på
samma sätt som moderföretaget enligt regeringens förslag. Emellertid anser
Mot. 1977/78:1796
8
vi att suppleanterna bör finnas kvar, dels för att ge stor spridning av
uppdragen, dels för att erfarenheten visar att suppleanterna ofta får tjänstgöra.
Antalet suppleanter bör ökas med en plats för att också verkställande
direktören skall ha en ersättare. Suppleanten för verkställande direktören
utses av styrelsen.
När det gäller Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio bör
antalet styrelseledamöter fastställas till 10. Det innebär en ökning med en
plats jämfört med nuläget, vilket motiveras av att verkställande direktören
också bör ingå. Antalet suppleanter bör ökas med en plats för att också ge
verkställande direktören en ersättare.
Enligt propositionen skall dotterbolagens styrelser, bortsett från personalrepresentanterna,
utses av moderbolaget. F. n. utses fem ledamöter av
regeringen och två av bolagsstämman, medan personalen utser två. Vi ser
inget skäl att föreslå någon ändring i nuvarande ordning. Det innebär att vi
föreslå att fem av lokalradions styrelseledamöter, inkl. ordföranden, skall
utses av regeringen, två av bolagsstämman och två av personalen. Verkställande
direktören bör vara självskriven ledamot av styrelsen. Ersättare för
verkställande direktören utses av styrelsen för lokalradion. I övrigt bör som
för närvarande tre suppleanter utses av regeringen och en av bolagsstämman.
Personalen utser två ersättare.
Av ledamöterna i styrelsen för Sveriges Utbildningsradio bör sju utses av
regeringen samt två av personalen. Verkställande direktören bör vara
självskriven ledamot av styrelsen. Ersättare för verkställande direktören
utses av styrelsen. Regeringen utser fyra suppleanter och personalen två.
Huruvida arbetsutskott skall utses inom de olika styrelserna behöver inte
särskilt regleras. Det bör ankomma på varje styrelse att avgöra om
arbetsutskott skall inrättas liksom sammansättningen av och uppgifterna för
arbetsutskottet.
Programfrågor
I propositionen föreslås i enlighet med radioutredningens förslag en ökad
medverkan i radio och TV av fristående utövare av konstnärlig, publicistisk,
vetenskaplig och liknande verksamhet, s. k. frilansmedverkan. Vi delar
uppfattningen att det är angeläget med en ökad frilansmedverkan i programverksamheten.
En mera omfattande frilansmedverkan förutsätter en god
sammanhållen planering inom hela rundradioverksamheten. En uppsplittring
av verksamheten på flera självständiga företag kan därför göra det
svårare att åstadkomma en planmässigt motiverad spridning på större och
mindre uppdrag av frilansmedverkande. Även kravet på ökad frilansmedverkan
talar därför för ett sammanhållet företag.
Enligt förslaget i propositionen skall en viss begränsad ökning ske av
riksradions sändningstider. Bortsett från det särskilda dagblocket med
repriser, som utbildningsministern föreslår, skall ingen ökning av riks-TV:s
Mot. 1977/78:1796
9
sändningstider ske. För att tillgodose olika angelägna önskemål om utrymme
på bra sändningstid erfordras en koordinering av programutbudet i de olika
kanalerna. Vi anser liksom utbildningsministern att televerket i kommande
internationella förhandlingar rörande frekvensfördelning bör verka för att
Sverige får ytterligare frekvensutrymme för att kunna etablera en .fjärde
radiokanal, P 4.
Vi anser i 'likhet med utbildningsministern och remissinstanserna att
andelen regionalt producerade riksprogram under avtalsperioden bör öka till
40 %, även om vi är medvetna om att detta innebär betydande kostnadsökningar.
I vad gäller frågan om en utbyggnad av regional-TV, vill vi inte motsätta oss
att den byggs ut till att omfatta hela landet. Vi vill dock erinra om att detta är
en synnerligen dyr verksamhet, som minskar möjligheterna till insatser på
andra områden av rundradioverksamheten. Huruvida den föreslagna utbyggnaden
helt kan ske under nästa avtalsperiod blir beroende av medelstilldelningen
under de kommande budgetåren. Riksdagen bör därför inte nu
besluta att regional-TV-sändningarna skall vara fullt utbyggda vid slutet av
den kommande avtalsperioden. Det bör i stället åligga Sveriges Radio att själv
avgöra takten i utbyggnaden liksom frågan om det är möjligt att öka
sändningstiden från nuvarande 10 minuter per dag fem dagar i veckan.
1 fråga om lokalradion föreslås endast medel för konsolidering av verksamheten
i huvudsak på de nuvarande produktionshuvudorterna. Utbildningsministern
anser att en tillfredsställande bevakning av hela länet skall kunna
ske, utgående från produktionshuvudorten. Det är enligt vår mening
nödvändigt att konsolidera verksamheten vid de nuvarande produktionshuvudorterna.
Men det är också angeläget att lokalradion får möjligheter att
bygga ut ett system med underredaktioner för att bättre kunna spegla lokala
frågor och förhållanden. Vi kan alltså inte dela utbildningsministerns
uppfattning att bevakningen av länen även i fortsättningen skall ske från en
enda ort. Honnörsorden mångfald och decentralisering tycks i detta sammanhang
inte ha påverkat utformningen av regeringens förslag. Vi har i vårt
förslag om medelstilldelning beaktat behovet av en sådan utbyggnad.
I propositionen diskuteras avvägningen mellan s. k. egen och främmande
produktion, dvs. mellan program som framställts med företagets egen
personal och teknik, å ena sidan, och sådana som gjorts utanför företaget i
Sverige eller utomlands, å den andra. I remissyttrandena över radioutredningens
förslag har från flera håll framhållits vikten av att öka andelen
egenproducerade program. Exempelvis anser TCO att en ökad egenproduktion
bör eftersträvas inom alla de områden som programverksamheten
omspänner för att programutbudet i sin helhet skall anses tillfredsställande.
Utbildningsministern är emellertid inte beredd att rent allmänt förorda en
kraftigare ökning av andelen svenska program. Han åberopar därvid
ekonomiska skäl - genomsnittskostnaden för de egenproducerade program
Mot. 1977/78:1796
10
men är betydligt högre än för den främmande utländska produktionen - men
även kulturpolitiska skäl, nämligen möjligheterna att ge den svenska
publiken vidgade kontakter med skilda utländska förhållanden och
miljöer.
Självfallet kan utländska program av god kvalitet bidra till en större
kunskap om människor och förhållanden i andra länder. Men det beror
naturligtvis på vilken typ av program som köps utifrån. Enligt vårt
förmenande är det angeläget att söka öka både andelen egenproducerade
program och kvaliteten på dessa. Vi har därför i vår medelsberäkning tagit
hänsyn härtill. Som vi visar i avsnittet om anslagsberäkningar kommer de
medel som utbildningsministern anvisar inte att räcka till för att genomföra
allt vad som föreslås i propositionen. I ett sådant pressat ekonomiskt läge är
det stor risk för att billiga utländska underhållningsprogram av låg kvalitet
kommer att få ett ökat utrymme i televisionen på bekostnad av den dyra
egenproduktionen. Såväl utbildningsministerns principiella syn på egen och
främmande produktion som medelstilldelningen kommer därför med stor
sannolikhet att medföra en förflackning av programutbudet. Genom den
ökade regionala TV-produktionen kommer det att finnas möjligheter att öka
produktionen också i Stockholm. Som Sveriges Radio har framfört är det inte
möjligt att i större utsträckning öka omfattningen av gestaltande och annan
tung produktion utan ett väsentligt bidrag från produktionen i Stockholm.
Enligt utbildningsministern bör en grundläggande målsättning för
programverksamheten under den kommande avtalsperioden vara att åstadkomma
kvalitetsförbättringar. Vi vill gärna understryka detta men noterar
samtidigt att den föreslagna medelstilldelningen inte medger några egentliga
kvalitetsförbättringar. Honnörsordet kvalitet blir därmed ett tomt ord. Vi
föreslår därför en höjning av medelstilldelningen utöver regeringens förslag
för att möjliggöra en kvalitetshöjning genom bl. a. bearbetning och gestaltning
i ökad utsträckning.
Vad beträffar det som i propositionen sägs om programsättningsprinciperna,
nyhetsförmedlingen och utrikesbevakningen har vi inga erinringar.
När det gäller kravet på opartiskhet och saklighet liksom i fråga om
bevakningen av s. k. slutna samhällen återkommer vi under avsnittet
Lagförslag med specialmotivering.
I propositionen behandlas också frågan om vdldsinslag i underhållningsprogram.
Utbildningsministern anser inte att några särskilda föreskrifter
härvidlag är nödvändiga utan hänvisar till de allmänna reglerna för programverksamheten.
Vi delar uppfattningen att frågan om s. k. underhållningsvåld
inte bör regleras i lag eller avtal, bl. a. därför att de problem det här är fråga om
är svåra att avgränsa.
Däremot tar vi avstånd från de synpunkter som utbildningsministern för
fram när det gäller betydelsen av våldsinslagen. Det hävdas bl. a. i
propositionen att de undersökningar som gjorts av hur vuxna och barn
påverkas av film och TV inte medger några entydiga slutsatser. Detta är ett
Mot. 1977/78:1796
11
minst sagt förvånande uttalande. Det är numera väl dokumenterat att
våldsinslagen i underhållningsprogram har en klart negativ inverkan på
framförallt barn. Utbildningsministerns lättsinniga uttalande om betydelsen
av underhållningsvåld markeras ytterligare av att han nöjer sig med att
påpeka att den ökning av underhållningsvåldet som har ägt rum i biograffilm
och kommersiellt producerade TV-program inte bör återspeglas i den svenska
televisionens programutbud. Någon aktiv strävan att söka minska våldsinslagen
är med andra ord enligt utbildningsministern inte angelägen.
Vi delar inte denna uppfattning. De kulturpolitiska målen gäller också för
Sveriges Radios programverksamhet, och i propositionen framhålls att
radions och televisionens kulturpolitiska uppgifter bör skrivas in i avtal. Ett
av de kulturpolitiska målen är att motverka kommersialismens negativa
verkningar. Detta måste rimligen också tolkas så, att Sveriges Radio så långt
möjligt bör söka minska inslagen av våld i underhållningsprogram. Med detta
uttalande, som vi anser att riksdagen börge regeringen till känna, kan vi godta
att någon särskild, uttalad föreskrift om omfattningen av våld i underhållningsprogram
inte erfordras i avtalet mellan staten och Sveriges Radio eller i
radiolagen.
I propositionen läggs vissa synpunkter på programverksamheten för att i
större utsträckning göra programmen tillgängliga för döva och hörselskadade
samt för synskadade. Vi vill särskilt betona vikten av att fler TV-program
textsätts samt att försöksverksamheten med text-TV snarast kommer i gång.
Det bör också framhållas att det är angeläget att söka göra en större del av
programutbudet tillgängligt för psykiskt utvecklingsstörda.
Vi finner också skäl att understryka principen att programföretagen bör
svara för programinformation till olika handikappgrupper. Det är viktigt att
det programhäfte som Sveriges synskadades riksförbund nu utger också kan
utges i framtiden, i varje fall till dess en bättre information kan ges på annat
sätt. Sveriges Radio bör därför kraftigt öka sitt bidrag till riksförbundet för att
möjliggöra fortsatt utgivning av programhäftet. På sikt bör programinformationen
utvecklas så att alla blinda och svårt synskadade kan nås.
Propositionens uttalanden när det gäller programverksamheten för språkliga
minoriteter finnér vi alltför torftiga. Någon uttalad målsättning finns inte i
propositionen. Det finns skäl att erinra om att den traditionella uppfattningen
om Sverige som enhetligt i språkligt och kulturellt avseende inte längre gäller.
Som statens invandrarverk framhållit i sitt remissyttrande har de senaste
decenniernas invandring i grunden förändrat vårt samhälle: ”Av ett tidigare
homogent Sverige har blivit ett mångspråkigt och flerkulturellt samhälle.”
Omkring en miljon människor i vårt land har direkt eller nära kontakt med en
annan språk- och kulturmiljö än den svenska. Det är mot denna bakgrund
nödvändigt att fler program kommer till stånd både för invandrarna och om
invandrarna. Därför bör minoritetsprogrammen breddas till innehållet och
sändas på fler språk än i dag. Detta medför krav på en förstärkning av
minoritetsspråksredaktionernas personalresurser. Det är också önskvärt att
Mot. 1977/78:1796
12
program produceras om de olika språkliga och etniska minoriteterna.
Det är en uppgift för Sveriges Radio och lokalradion att utforma
programverksamheten för invandrarna. En förutsättning för en förstärkning
av denna verksamhet är dock att medel ställs till förfogande. Enligt vår
mening bör programverksamheten för invandrare successivt byggas ut under
de närmaste åren. Ett motiv för den av oss föreslagna ökningen av
medelstilldelningen jämfört med regeringens förslag är att möjliggöra en icke
obetydlig förstärkning redan under nästa budgetår.
I propositionen föreslås att det kvalificerade scenteaterutbud som möjliggörs
genom stöd från det allmänna i ökad utsträckning bör göras tillgängligt
för den del av befolkningen som inte har tillfälle att se scenföreställningarna.
Sådana TV-sändningar av scenföreställningar från teatrarna, s. k. transmissioner,
bör enligt förslaget i första hand ske från Operan och Dramaten, men
det skall också kunna ske från regionala teatrar, riksteaterensembler och fria
teatergrupper.
Vi ställer oss också positiva till flera transmissioner av teaterföreställningar
i televisionen. Enligt vår mening har regeringen emellertid alltför starkt
markerat föreställningar från Operan och Dramaten. Det är lika viktigt att
transmissioner sker från regionala och lokala teaterföreställningar, om
nyckelordet decentralisering skall få någon innebörd på detta område. Vi
anser emellertid i motsats till utbildningsministern att denna verksamhet
rymmer så många problem av främst konstnärlig och upphovsrättslig art, att
det i första hand bör bli fråga om en försöksverksamhet som sedan
utvärderas.
I propositionen föreslås att en fast teaterensemble skall knytas till Sveriges
Radio. Vi anser också att det är värdefullt med en sådan ensemble men vill
särskilt betona vikten av att en successiv förnyelse av ensemblen kan ske.
Vi vill också betona att folkrörelserna och deras verksamhet bör speglas
bättre i programverksamheten i radio och TV än f. n.
Kontakter med publiken
Radioutredningen underströk angelägenheten av bättre kontakter mellan
Sveriges Radio och publiken. Utredningen föreslog därför att nio regionala
publikråd med 15 ledamöter i varje skulle inrättas som en försöksverksamhet
under tre år. Ledamöterna skulle utses av Sveriges Radio efter förslag från
olika föreningar och organisationer. Råden skulle ha rådgivande uppgifter för
programverksamheten. De skulle också ha egna ekonomiska och personella
resursersamt kunna beställa undersökningar. Råden skulle sammanträda två
tre gånger per år.
Förslaget om regionala publikråd har genomgående kritiserats av remissinstanserna.
Det skulle bli en alltför tungrodd organisation, och
ansvarsfördelningen skulle bli oklar.
Inte heller utbildningsministern biträder förslaget om regionala publikråd.
Han föreslår i stället att dotterföretagen årligen skall inbjuda ägarna
Mot. 1977/78:1796
13
folkrörelserna, pressen och näringslivet - i koncernens moderbolag till
konferenser om den egna programverksamheten. Sådana konferenser föreslås
förekomma två gånger per år inom vart och ett av programföretagen.
Utbildningsministern undantar emellertid utbildningsradion, eftersom de
rådgivande kommittéerna har till uppgift att lämna råd och synpunkter på
verksamheten inom de fyra utbildningssektorerna.
Vi delar utbildningsministerns och remissinstansernas kritik i vad gäller de
regionala publikråden. De skulle bli administrativt ohanterliga. Råden skulle
bli institutionaliserande organ, som kan komma i konflikt med principen om
programverksamhetens integritet. Men självfallet är det angeläget att en
rundradio i allmänhetens tjänst har en omfattande kontaktverksamhet.
Sveriges Radio har i sitt remissyttrande framhållit detta och understrukit
nödvändigheten av att visa öppenhet och beredskap för nya synsätt samt
ambition att lyssna till alla olika önskemål och krav som finns i samhället.
Sveriges Radio har vidare pekat på en lång rad olika former för publikkontakter,
som bör utvecklas vidare. Det gäller bl. a. publikforum och de
kontakter med organisationer, näringsliv och skolor, som anordnas i
anslutning till publikträffarna. Vi anser för vår del att den bästa lösningen är
att dessa kontakter utvecklas i enlighet med vad som framhölls i Sveriges
Radios remissyttrande. Också bolagsstämman kan, om aktieägarna så
önskar, utvecklas till ett centralt forum för programdebatt. Det bör ankomma
på företagsledningen för Sveriges Radio att finna formerna för att ytterligare
fördjupa och förstärka programkontakterna.
När det gäller Sveriges Utbildningsradio bör de rådgivande kommittéerna,
såsom föreslås i propositionen, kunna tjäna som lämpliga organ för publikkontakter.
Vi vill dock framhålla att flera av de olika kontaktkanaler som
Sveriges Radio har pekat på i sitt remissyttrande också med fördel kan
komma till användning inom utbildningsradion. Det bör vara en uppgift för
ledningen för Sveriges Utbildningsradio att främja ytterligare publikkontakter.
Finansiering och medelstilldelning
I .propositionen föreslås att Sveriges Radio får en rimlig och förutsebar
kompensation för automatiska kostnads- och löneökningar. Utgångspunkten
skall vara den allmänna kostnadsutvecklingen så som den avspeglar sig i
konsumentprisindex (K.PI). Det innebär att programföretagen enligt organisationsförslaget
i propositionen skall kunna påräkna en kompensation som
motsvarar utvecklingen av KP1 för resp. budgetår.
Det är enligt vår mening angeläget att Sveriges Radio ges bättre möjligheter
än f. n. till en långsiktig planering. Ett viktigt skäl för att ge Sveriges Radio en
schablonmässig automatisk kostnadskompensation är att någon extra tilldelning
inte behöver komma i fråga. Detta förutsätter emellertid att den
automatiska kompensationen på ett rimligt sätt överensstämmer med den
Mot. 1977/78:1796
14
faktiska kostnadsutvecklingen.
En genomgång av de senaste budgetåren visar att konsumentprisindex
vissa år skulle ha gett Sveriges Radio en högre medelstilldelning än som har
skett. Andra år skulle förhållandet ha blivit det motsatta. När löneökningarna
är måttliga och de allmänna prisstegringarna omfattande ger en kompensation
enligt KPI ett högre belopp än som motsvarar den verkliga kostnadsutvecklingen.
Vid motsatt utveckling blir det en lägre kompensation. Enligt vår
mening blir utvecklingen så slumpartad att ett bättre mått än KPI bör
väljas.
Grovt taget utgörs Sveriges Radios kostnader till två tredjedelar av
lönekostnader, resten av allmänna omkostnader. En kombination av en
löneindex och en KPI-index skulle ge ett utfall som mycket nära ansluter sig
till de faktiska kostnadsökningarna för varje budgetår. Självfallet bör Sveriges
Radios egen löneutveckling inte läggas till grund vare sig när det gäller de
årliga löneförändringarna eller förändringen av lönekostnadernas andel av
totalkostnaderna från år till år. Radioutredningen framhöll att en kompensation
för den faktiska totala personalkostnaden skulle kunna innebära ett
fastställande av hur stor andel av Sveriges Radios verksamhet som skall
utföras av fast personal. En sådan ordning skulle också kunna påverka
förhandlingssituationen när det gäller Sveriges Radios löner. Dessa problem
undviks om man väljer en annan löneindex än företagets egen löneutveckling
och om man väljer en schablonmetod. Vi föreslår därför att den automatiska
kostnadskompensationen utgår på det sättet att två tredjedelar av basbeloppet
förändras med utgångspunkt i de faktiska lönekostnadsförändringarna på
SIF-SAF-området och en tredjedel på grundval av utvecklingen av konsumentprisindex.
Radioutredningen föreslog att treåriga rullande verksamhetsplaner skulle
införas. De skulle enligt utredningen fastställas av statsmakterna i samband
med medelstilldelningen. Förslaget har allmänt tillstyrkts av remissinstanserna.
Även utbildningsministern anser att förslaget har stora förtjänster.
Men med hänsyn till det nuvarande samhällsekonomiska läget är han inte nu
beredd att tillstyrka en övergång till en ordning med treåriga rullande
verksamhetsplaner.
Enligt vår mening är ett system med treårig rullande budget en väsentlig
förutsättning för en mer långsiktig planering. Det innebär att Sveriges Radio
får betydligt större möjligheter än för närvarande att bedriva programverksamheten
planmässigt och rationellt. Det besvärliga samhällsekonomiska
läget talar enligt vår uppfattning inte mot en sådan ordning utan är i stället ett
starkt skäl för att införa en mer långsiktig budgetplanering, som ger Sveriges
Radio bättre möjligheter än i dag att bedriva en rationell planering.
Regeringen bör därför i budgetpropositionen nästa år återkomma med ett
förslag om en treårig rullande verksamhetsbudget. Sveriges Radio bör i sin
anslagsframställning för budgetåret 1979/80 redovisa förslag för den
närmaste treårsperioden.
Mot. 1977/78:1796
15
Radionämnden m. m.
I propositionen avvisas ett förslag från en tidigare utredning (Ds U 1974:7)
om att inrätta en radioombudsman. I stället föreslås att en tjänst som chef för
radionämndens kansli inrättas. Denne skulle få rätt att bl. a. självständigt
besluta om utredning och granskning av program och programinslag samt att
å nämndens vägnar fatta beslut, som ej innebär att program strider mot
radiolag och avtal.
Vi vill inte heller ställa oss bakom förslaget om att inrätta en särskild
radioombudsman. Vi har med hänsyn till den omfattande arbetsbördan ingen
erinran mot att en kanslichefstjänst inrättas hos nämnden samt att kanslichefen
får rätt att besluta om utredning och granskning av program samt rätt
att infordra yttrande från programföretagen. Däremot kan vi inte godta
regeringens förslag att kanslichefen å nämndens vägnar skulle få rätt att fatta
någon form av fällande beslut.
Regeringens förslag innebär att kanslichefen ej får fälla ett program såsom
stridande mot radiolagen eller avtalet men väl att han får kritisera sända
program. Inom programföretaget görs i praktiken ingen åtskillnad mellan
fällda och kritiserade program. I båda fallen sker en seriös prövning av hur
man skall kunna undvika att inslag i framtiden fälls eller kritiseras av
radionämnden. Med hänsyn till nuvarande praxis inom Sveriges Radio kan
en olikartad handläggning av fällda och kritiserade program inom radionämnden
lätt skapa den uppfattningen att kritiserade program inte behöver
tas lika allvarligt inom programföretaget som fällda program. Detta vore
enligt vår mening en olycklig utveckling. Vi föreslår därför att såväl fällande
som kritiserande utslag av radionämnden skall fattas av nämnden så som i
dag är fallet. Däremot bör kanslichefen ha rätt att fria program.
Närradio och när-TV
I propositionen föreslås en försöksverksamhet med närradio och när-TV,
som skall ledas av en kommitté med parlamentarisk sammansättning. Vi vill
för vår del inte motsätta oss att en försöksverksamhet kommer till stånd. Med
hänsyn till den okritiska plädering för ett system med närradio och när-TV
som utbildningsministern utvecklar i propositionen finns det skäl att
understryka att såväl utredningen som försöksverksamheten skall vara helt
förutsättningslös och att den inte får ses som ett första steg i etablerandet av
s. k. närradio och när-TV. Vi vill också erinra om att flera av de remissinstanser
som ställt sig positiva till en vidare utredning och en försöksverksamhet
samtidigt anfört stor tveksamhet till att permanent införa närradio
och när-TV.
Vi vill här peka på några problem, som vi anser att utbildningsministern
inte har beaktat. Det gäller bl. a. den geografiska räckvidden av närradion.
Den föreslagna försöksverksamheten skall omfatta sändare med en räckvidd
av omkring 5 km. Även om, som anförs i propositionen, antalet sändare
Mot. 1977/78:1796
16
skulle komma att utvidgas utöver de 200 sändare, som radioutredningen
anger, kvarstår ändå det förhållandet att det blir fråga om en tätortsradio som
endast täcker en mycket liten del av Sveriges yta och långt ifrån hela
befolkningen. Dessa synpunkter är än mer markerade vad gäller när-TV
genom utnyttjande av centralantennanläggningar inom bostadsområden.
Som Sveriges Utbildningsradio har framhållit blir verksamheten förbehållen
redan väl gynnade grupper i samhället. Sveriges Radio har framhållit att en
särskild rundradio av ifrågavarande slag innebär ett avsteg från den princip
som hittills har gällt för rundradioverksamheten i Sverige, nämligen att alla
medborgare oavsett bostadsort skall ha tillgång till sändningarna.
Kostnadsfrågorna är i propositionen inte belysta på ett tillfredsställande
sätt. Sålunda framgår inte vad totalkostnaden blir för försöks- och utredningsverksamheten,
endast att det sammantagna statliga medelsbehovet
skall kunna täckas via utbildningsdepartementets kommittéanslag. Det finns
med andra ord ingen som helst uppskattning av kostnaderna för den
försöksverksamhet som riksdagen nu föreslås besluta om. När det gäller
kostnaderna för etablering och drift av närradio- och när-TV-stationerna
nämns vissa uppgifter. I ett mer permanent tillstånd torde det dock komma
att röra sig om betydligt större kostnader. För att nå en publik fordras relativt
kontinuerliga sändningar. Som Sveriges Radio har anfört kan driftkostnaderna
bli betydande med krav på bidrag från samhället av samma slag som till
tidningar, tidskrifter, föreningsliv, teater och annan kulturell verksamhet.
Kostnadsaspekterna bör noga penetreras av kommittén.
Risken för reklam i närradio och när-TV avvisas av utbildningsministern
med hänvisning till att det i lag bör stadgas att alla former av reklam skall
förbjudas i försöksverksamheten. Detta är i och för sig tillfredsställande men
ändå inte till fyllest. Frågan om reklam gäller dels inte i första hand
försöksverksamheten utan ett mer permanent tillstånd, dels inte bara reklam
i programmen utan i lika hög grad finansiering av verksamheten av
kommersiella intressen. Kooperativa Förbundet (KF) har understrukit att det
är ytterst få regionala och lokala organisationer, som har personella och
ekonomiska resurser att helt självständigt svara för denna form av utsändningar.
”Det finns en betydande risk att de organisationer som lättast kan fl
bidrag från näringslivet eller kapitalstarka individer blir finansierade och att
Sverige på detta sätt smygvägen får en reklamfinansierad ljudradio.”
Liknande synpunkter har anförts från Landsorganisationen (LO).
I propositionen bemöter utbildningsministern de från flera håll framförda
farhågorna för att en utveckling av närradio och när-TV kan komma att
hämma lokalradions utbyggnad. Kritiken bottnar enligt utbildningsministern
i missuppfattningen om närradions funktion och arbetssätt. Närradio bör
enligt förslaget inte ingå i en rikstäckande rundradioverksamhet och skulle
bl. a. därigenom skilja sig så markant från ljudradion, att det knappast kan bli
fråga om konkurrens.
Denna argumentation är inte övertygande. Redan utbildningsministerns
Mot. 1977/78:1796
17
snäva syn på lokalradion - den föreslås enbart få medel för en konsolidering
av nuvarande verksamhet - inger stora farhågor. I propositionen föreslås
dessutom att lokalradion i stor utsträckning bör fungera som det föreslagna
riksradioföretagets distriktsorganisation. Förslagen är med andra ord så
konstruerade att de skapar ett vakuum där behov av en närradio och när-TV
kan uppstå.
Vi har här kortfattat pekat på några av de problem som ett etablerande av
lokala rundradiosändare skulle aktualisera. Detta innebär inte att vi intar en
negativ syn på mer lokala sändningar än vad lokalradion i dag kan erbjuda. Vi
förutsätter att de av oss nämnda frågorna ingående kommer att studeras av
den aviserade kommittén.
Enligt vår mening bör försöksverksamheten bedrivas i nära samarbete med
lokalradion och sändningarna ske inom ramen för lokalradions sändningsrätt.
Därvid kan några försök med närradio enligt utbildningsministerns
modell göras. Vi anser det också viktigt att den försöksverksamhet med s. k.
allemansradio som nu bedrivs inom lokalradion i samarbete med utbildningsradion
kan utvidgas och integreras i den föreslagna försöksverksamheten.
Allemansradion innebär att enskilda, grupper eller föreningar inbjuds att
producera radioprogram. Lokalradion avgör vilka program som skall sändas,
varvid programmet skall vara tekniskt Juridiskt och programmässigt försvarbart.
Programmen får gärna - och måste av uppenbara skäl ofta - vara
subjektiva och partiska. Men detta måste ske på ett sådant sätt att
totalutbudet blir balanserat. På så sätt skapas en garanti för att yttrandefriheten
reellt sett vidgas samtidigt som ett skydd skapas mot att starka
organisationer kommer att dominera och snedvrida verksamheten. Vidare
bör inom ramen för försöksverksamheten försök göras med lokalradiosändningar
begränsade till en kommun, s. k. kommunradio.
De försök med när-TV som enligt propositionen skall göras bör enligt vår
mening ha samma karaktär som allemansradion. De bör alltså vara lokala
TV-försök av det slag som åren 1973-1974 prövades av Sveriges Radio, TRUkommittén
och Kiruna kommun i ett kabel-TV-försök. Försök med när-TV
bör ske inom ramen för utbildningsradions eller Sveriges Radios sändningsrätt.
Med den organisation av försöksverksamheten som vi här har föreslagit
erfordras ingen särskild lag om försöksverksamhet med närradio.
Lagförslag med specialmotivering
I radiolagen stadgas att ensamrätten skall utövas opartiskt och sakligt. I
avtalet mellan staten och Sveriges Radio sägs dessutom att denna bestämmelse
skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och
informationsfrihet skall råda i rundradion. Utbildningsministern föreslår nu
att även denna vidgning av yttrandefriheten skall överföras till radiolagen. Vi
delar denna uppfattning. Det är viktigt att principen om en vidsträckt
yttrande- och informationsfrihet stadfästs i radiolagen.
Mot. 1977/78:1796
18
Självfallet är det viktigt att programföretagen i sin programverksamhet
bemödar sig om att iaktta kraven på opartiskhet och saklighet. Men dessa
regler får inte tolkas så att yttrandefriheten blir beskuren.
I detta avseende finns det skäl till oro för konsekvenserna av förslagen i
propositionen. Enligt propositionen skall varje programföretag sluta egna
avtal med staten och därigenom svara för att sändningsrätten utövas opartiskt
och sakligt. ”Ett program eller programinslag som sänds av ett programföretag
kan således inte balanseras av ett annat program eller programinslag
som sänds av ett annat programföretag.” Vad som här sägs om programföretag
gäller dessutom var och en av TV-kanalema.
Detta innebären förändring jämfört med situationen i dag. Det stadgas nu i
avtalet att programverksamheten i sin helhet skall präglas av skälig balans
mellan olika åsikter och intressen. Detta innebär att ett partiskt program eller
programinslag kan balanseras av ett annat inslag inte bara i samma kanal utan
också av inslag i andra kanaler. Denna bestämmelse har skapat förutsättningar
för en vid yttrande- och informationsfrihet och granskande reportage
och kontroversiella program. Radionämnden har vid flera tillfällen också
hänvisat till programutbudet i sin helhet vid bedömning av om ett program
skall anses ha brutit mot kravet på opartiskhet och saklighet.
Enligt utbildningsministerns förslag skall vart och ett av programföretagen
och de två TV-kanalema bedömas för sig. Det är uppenbart att denna ordning
innebär en kraftig inskränkning av den reella yttrandefriheten. Programmen
kommer att bli mer utslätade, och möjligheterna att göra kritiska reportage
och kontroversiella program blir kraftigt beskurna. Inte minst skapar detta
särskilda problem när det gäller medverkan av utomstående programskapare
och konstnärliga medverkanden. Den mångfald och kvalitet i programverksamheten
som utbildningsministern säger sig vilja främja får svårt att frodas i
ett sådant klimat.
Vi förordar att den nuvarande organisationen i sina huvuddrag inte ändras.
Vi menar också att den nuvarande bestämmelsen i avtalet, att programverksamheten
i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och
intressen, skall gälla också i framtiden.
I det nu gällande avtalet sägs att bolaget i programverksamheten skall
hävda de grundläggande demokratiska värdena. Vi kan godta förslaget i
propositionen att även denna bestämmelse skall ingå i radiolagen. Emellertid
kan vi inte godta förslaget till ändrad formulering.
Det finns flera skäl att behålla den nuvarande formuleringen av demokratibestämmelsen.
Det har efter hand utbildats en praxis både inom Sveriges
Radio och radionämnden om hur bestämmelser skall tolkas. Både Sveriges
Radio och radionämnden liksom en majoritet av de remissinstanser som
uttalat sig i frågan har också avstyrkt en ändring av formuleringen. En ny
formulering kommer enbart att skapa nya tolkningsproblem. Då något sakligt
motiv för att förändra den nuvarande formuleringen inte har redovisats
föreslår vi att den nuvarande formuleringen i avtalet oförändrad förs över till
Mot. 1977/78:1796
19
radiolagen. Det innebär att vi inte heller ser något skäl att i själva lagtexten ta
in formuleringen om att företaget skall hävda ”principen om alla människors
lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet”. Självfallet
delar vi i sak innehållet i det citerade avsnittet, men innebörden ryms i
formuleringen ”de grundläggande demokratiska värdena”. Däremot kan
detta avsnitt ingå i specialmotiveringen, varvid bör framhållas att lagen måste
anses innebära bl. a. en skyldighet för företaget att i programverksamheten
fördöma rasism, våld och brutalitet samt att hävda jämställdhet mellan
könen.
Vi har inte lämnat konkreta förslag till lagändringar. Det bör ankomma på
vederbörande utskott att utforma erforderliga lagändringar. Vi erinrar också
om att vi i avsnittet om närradio och när-TV föreslagit en sådan ordning att
någon särskild lag om försöksverksamhet med närradio inte erfordras.
Anslagsberäkningar
För innevarande budgetår utgår för driftkostnader för den allmänna
programverksamheten 786,2 milj. kr. och för lokalradion 83,3 milj. kr., alltså
sammanlagt 869,5 milj. kr. I propositionen föreslås att de båda anslagen läggs
samman till ett och för nästa budgetår upptas till 920,4 milj. kr. Det innebär en
ökning med drygt 50 milj. kr.
Vi vill först framhålla att vi delar uppfattningen att även innevarande års
anslag skall kompenseras för inträffade kostnadsökningar samt att basbeloppet
för budgetåret 1978/79 höjs i motsvarande grad. Därvid börden metod
för kostnadskompensation som vi har föreslagit tillämpas. Med hänsyn till
den organisation som vi föreslår och med tanke på att vi vill ge lokalradion en
starkare ställning än vad regeringen är beredd att göra, bör anslagen till
Sveriges Radio och lokalradion även i fortsättningen redovisas vart och ett för
sig. Detta bör tillförsäkra lokalradion möjligheter att utvecklas enligt
statsmakternas intentioner.
Den resursförstärkning på ca 50 milj. kr. som föreslås i propositionen är
enligt vår mening klart otillräcklig. Nyckelorden kvalitet och mångfald har
inte påverkat medelstilldelningen. Den räcker inte till för att förverkliga vad
som förutsätts i propositionen. Enbart förslagen om en ökad regional TVproduktion
för rikssändningar med en veckotimme, införande av regionala
TV-sändningar i ytterligare en region samt ett mindre dagblock, bestående av
reprissändningar, kan kostnadsberäknas till minst 25 milj. kr. i helårskostnad.
Försöksverksamhet med text-TV uppskattas kosta 3 milj. kr. för nästa
budgetår. Därtill kommer införandet av fem veckors semester, som för
Sveriges Radio innebär en merkostnad av minst 8 milj. kr., såvida inte
kostnaden för den femte semesterveckan kompenseras genom den automatiska
kostnadskompensationen.
Vad som återstår skall enligt propositionen räcka till en ökad frilansmedverkan,
till att göra programmen tillgängliga för handikappade och för
Mot. 1977/78:1796
20
språkliga minoriteter, till att inrätta en fast teaterensemble, till att lägga ut
programuppdrag till fristående frilansare, till bättre utlandsbevakning samt
till transmissioner i ökad utsträckning i TV från teatrar. Medlen skall också
användas för en konsolidering av lokalradions verksamhet samt inte minst
för mera gestaltande program och till en allmän förstärkning av programkvaliteten.
Till detta kommer att en stor del av den föreslagna anslagsökningen
kommer att behövas för att täcka kostnaderna för den omorganisation som
utbildningsministern föreslår. Vi finner det anmärkningsvärt att inga försök
görs i propositionen att uppskatta dessa kostnader, vilket är normalt vid
organisationsförändringar. Hur stora dessa kostnader blir kan naturligtvis
diskuteras, men det är alldeles uppenbart att de blir omfattande. Riksdagen
föreslås ta ställning till en omorganisation, där en väsentlig del av beslutsunderlaget
saknas.
Inom Sveriges Radio har man beräknat att en omorganisation enligt
förslaget i propositionen kommer att medföra kvantifierbara engångskonstnader
på ca 12 milj. kr. Vidare erfordras ca 75 nya tjänster i distrikten samt lika
många nya tjänster centralt. Kostnaderna härför samt för andra extra
driftutgifter kan uppskattas till ca 25 milj. kr. per år, varav 11 milj. kr. faller på
distrikten och 14 milj. kr. på verksamheten i Stockholm.
Eftersom genomförandet av den föreslagna omorganisationen måste ske
successivt under nästa budgetår, kommer kostnadskonsekvenserna att bli
mindre än under senare budgetår. Men så mycket står redan nu klart att en
betydande del av de 50 milj. kr. som utbildningsministern föreslår som
resursförstärkning kommer att behöva tas i anspråk för omorganisationen.
Vi vill också erinra om att försäljning av tjänster mellan dotterbolag och
mellan moderbolag och dotterbolag enligt gällande skattelagstiftning är
belagd med mervärdeskatt. Skattekostnaderna kan uppskattas till 20 milj. kr.
Dessa inträffar visserligen inte under nästa budgetår, men det borde
onekligen höra till beslutsunderlaget att redovisa problemet. Så har emellertid
inte skett i propositionen.
Eftersom vi yrkar avslag på förslaget om en omorganisation av Sveriges
Radio utvecklar vi inte ytterligare konsekvenserna på kostnadssidan av
omorganisationsförändringama och av mervärdeskattefrågan. Vi noterar
endast att dessa stora utgifter inte blir aktuella med vårt förslag, varför ett
betydande belopp utöver vad regeringen föreslår i stället kan tillföras
programverksamheten.
Även med en oförändrad organisation är emellertid den föreslagna
resursförstärkningen klart otillräcklig för att Sveriges Radio skall kunna
genomföra intentionerna i propositionen. Ytterligare medel behöver tillföras.
Vi föreslår att anslaget till driftkostnader för Sveriges Lokalradio höjs med 15
milj. kr. jämfört med innevarande budgetår till 98,3 milj. kr. samt att anslaget
för driftkostnader för den allmänna programverksamheten höjs med 60 milj.
kr. i jämförelse med innevarande budgetår till 846,2 milj. kr. Detta innebär
sammantaget 24,1 milj. kr. mer än i regeringens förslag.
Mot. 1977/78:1796
21
I verkligheten blir tillskottet emellertid betydligt större genom att inga
extra kostnader drabbar företaget på grund av icke motiverade organisatoriska
förändringar. Vårt förslag innebär därför att propositionens intentioner
kan genomföras samtidigt som lokalradion får möjligheter att förstärka de
nuvarande redaktionerna och bygga upp nya underredaktioner. En betydande
förstärkning av programkvaliteten och en utbyggnad av egenproduktionen
liksom av programverksamheten för invandrare kan också genomföras,
vilket inte blir möjligt med regeringens förslag.
När det gäller medel för investeringar föreslås i propositionen en ökning
med sammanlagt 10,0 milj. kr. för Sveriges Radio och Sveriges Lokalradio
mot begärda 67,9 milj. kr. i ökning. Detta innebär att en lång rad angelägna
investeringsbehov inte kan tillgodoses. Det gäller bl. a. ersättning för teknisk
utrustning, som inköpts under 1960-talet och som nu är hårt nedsliten.
Utrustningen är i stor utsträckning nu så gammal att det är svårt att uppbringa
reservdelar.
Vi är emellertid inte beredda att i år föreslå en höjning av investeringsbeloppet
med hänsyn till de ökningar som föreslås beträffande den allmänna
programverksamheten. Enligt vår mening bör dock medel för investeringar
ges hög prioritet under de närmaste budgetåren. Det föreslagna investeringsbeloppet
på 60,1 milj. kr. föreslår vi fördelat så att Sveriges Radio tilldelas 58,1
milj. kr. och Sveriges Lokalradio 2,0 milj. kr. för nästa budgetår.
Regeringen föreslår en höjning av den allmänna mottagaravgiften med 60
kr. och av tilläggsavgiften för innehav av färg-TV med 20 kr. De ytterligare
medel som vi föreslår kan täckas genom att behållningen i rundradiofonden
minskas i motsvarande mån. Enligt vår bedömning blir det under alla
omständigheter nödvändigt att höja mottagaravgifterna redan nästa år för att
tillgodose de av regeringen uppsatta målen. Därest regeringens organisationsförslag
skulle bifallas av riksdagen kommer också de kostnadsmässiga
konsekvenserna härav att få täckas genom höjning av mottagaravgifterna.
Sveriges Utbildningsradio
Vi erinrar inledningsvis om att vi tidigare i motionen har föreslagit att
Sveriges Utbildningsradio skall vara ett fristående företag och alltså inte ingå i
Sveriges Radio.
Oavsett den organisatoriska samordningen med Sveriges Radio är det
enligt vår mening självklart att också Sveriges Utbildningsradio skall få
kompensation för automatiska kostnadsökningar. Därvid börden modell för
kompensation som vi förordat komma till användning.
I propositionen föreslås att anslaget totalt höjs med ca 5,8 milj. kr. när
hänsyn tagits till att Sveriges Radios vuxenundervisning överförts till
Sveriges Utbildningsradio. Vi kan i nuvarande läge och med hänsyn till att
också automatisk kostnadskompensation kommer att utgå godta den
föreslagna medelstilldelningen. Vi vill emellertid understryka att den
föreslagna resurstilldelningen inte medger ett förverkligande av de mål som
Mot. 1977/78:1796
22
riksdagen fastställde hösten 1976 (prop. 1975/76:110, UbU 1976/77:8, rskr
1976/77:46). Utbildningsutskottet uttalade då bl. a. att det finns starka skäl
föra» bygga ut den regionala verksamheten. Detta ställer naturligtvis krav på
resurser som regeringen dock inte har velat förorda.
Enligt vår mening är det angeläget att de av riksdagen enhälligt beslutade
målen kan förverkligas. Vi förutsätter därför att regeringen inför kommande
budgetarbete noga prövar vilka krav på ytterligare medel som följer av
riksdagsbeslutet.
Hemställan
Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs
att riksdagen beslutar
1. att avslå regeringens förslag att göra Sveriges Radio till en
koncern, bestående av ett moderbolag samt fyra programbolag,
2. att den allmänna programverksamheten skall organiseras i ett
sammanhållet företag, Sveriges Radio AB,
3. att Sveriges Lokalradio AB skall utgöra ett dotterbolag till
Sveriges Radio,
4. att Sveriges Utbildningsradio AB skall vara ett fristående
företag,
5. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om teknikens organisation,
6. att enheten för utlandsprogram skall bestå som självständig
programenhet i Sveriges Radio,
7. att distrikten skall bestå som självständiga enheter under
radiochefen och bedriva programverksamhet i både riksradion
och televisionen,
8. att i övrigt godkänna de allmänna riktlinjer för rundradioföretagens
organisation som anges i motionen,
9. att ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om
antalet ledamöter och suppleanter i styrelserna för Sveriges
Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio samt
om sättet att utse ledamöter och suppleanter,
10. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om regionala TV-sändningar,
11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om avvägningen mellan egen och främmande produktion,
12. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående utbyggnad av underredaktioner hos Sveriges
Lokalradio,
Mot. 1977/78:1796
23
13. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om våldsinslag i underhållningsprogram,
14. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om programverksamhet för döva, hörselskadade, blinda
samt psykiskt utvecklingsstörda,
15. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om programverksamhet för språkliga minoriteter,
16. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om s. k. transmissioner,
17. att i övrigt godkänna de allmänna riktlinjer för rundradioföretagens
programverksamhet som anges i motionen,
18. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående kontakter med publiken,
19. att Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio
skall ges kompensation för allmänna kostnadsökningar
i enlighet med vad som anförs i motionen,
20. att treåriga rullande verksamhetsbudgetar skall tillämpas för
Sveriges Radio, Sveriges Lokalradio och Sveriges Utbildningsradio,
21. att godkänna de riktlinjer för radionämndens organisation och
verksamhet som anförs i motionen,
22. att avslå regeringens förslag till lag om försöksverksamhet med
närradio,
23. att godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet med närradio
och när-TV som anförs i motionen,
24. att med godkännande av vad som i motionen anförs angående
bestämmelser i radiolagen och i specialmotiveringen utfärda lag
om ändring i radiolagen i enlighet med det innehåll som framgår
av motionen,
25. att godkänna de förslag till medelsberäkningar för den avgiftsfinansierade
radio- och TV-verksamhet som anförs i motionen.
Mot. 1977/78:1796
24
26. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs angående verksamheten inom Sveriges Utbildningsradio.
Stockholm den 28 mars 1978
OLOF PALME (s)
INGEMUND BENGTSSON (s) VALTER KRISTENSON (s)
ERIK ADAMSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
BENGT GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
ANNA LISA LEWÉN-ELIASSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)
LISA MATTSON (s)
THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
GOTAB 57855 Stockholm 1978